Skip to main content

Full text of "Svenska och finska medicinalverkets historia, 1663-1812"

See other formats 


Google 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  prcscrvod  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 

to  make  the  world's  books  discoverablc  onlinc. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  cxpirc  and  the  book  to  cntcr  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 

to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expircd.  Whcthcr  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 

are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  cultuie  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discovcr. 

Marks,  notations  and  other  maiginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  flle  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 

publishcr  to  a  library  and  fmally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  stcps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  lechnical  restrictions  on  automated  querying. 
We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  files  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfivm  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  laige  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attributionTht  GoogXt  "watermark"  you  see  on  each  flle  is essential  for  informingpeopleabout  this  project  and  helping  them  lind 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can'l  offer  guidance  on  whether  any  speciflc  use  of 
any  speciflc  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
anywhere  in  the  world.  Copyright  infringement  liabili^  can  be  quite  severe. 

Äbout  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.   Google  Book  Search  helps  rcaders 
discovcr  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 

at|http: //books,  google  .com/l 


H^J  fic,é'i^3) 


HARVARD  COLLEGE  LIBRARY 


bought  wtth  thb  ght  of 
Harbison  D.  Horbut  '33 


SVENSKA  OCH  FINSKA 


w 


MEDICINALVERKETS 


H  ISTORIA 


// 


\^ 


1663—181  a,^ 


AP 


OTTO   E.  A.  HJELT. 


Q 


TREDJE    DELEN. 


HELSINGFORS, 

t-lKLSlNOFORS    CENTRA  L-T  R  Y  C  K  I   R  I, 

1893. 

V 

^.  : 


J 


SVENSKA  OCH  FINSKA 


MEDICINALVERKETS 


H  ISTORIA 


1663—1812 


AF 


OTTO   E.   A.   HJELT. 


TREDJE  DELEN. 


y^sf^^ 


HELSINGFORS, 

HELSINGFORS     CENTRAL-TRYCKRRI, 

1893. 


vVr<    \V    •   ^ 


v 


r  -■■ 


HARVARD 

UNIVERSITY 

LIBRARY 

OCT  24  1960 


■^ 


Slutord, 

/  får  ordet  till  första  delen  af  „  Svenska  och  Finska  medicinal- 
verkets historia  i66j — 1812"  har  förf  redogjort  för  den  plan  och  de 
allmänna  synpunkter,  hvilka  %nd  utarbetandet  af  densamma  blifvit 
följda,  samt  för  de  källor ^  som  denid  begagnats.  Dä  nu  detta  arbete 
med  tredje  och  sista  delen  utkommit  fullständigt,  är  det  måhända 
nödigt  att  afgifva  en  förklaring,  hvarför  detsamma  vuxit  till  ett  betyd- 
ligt större  omfång,  än  i  början  beräknadt  var.  Under  den  sista  bear- 
betningen af  manuskriptet  har  nämligen  icke  blott  delvis  nytt  material 
tillkommit,  utan  det  har  äfven  visat  sig  nödigt  att  för  vissa  frågor 
ingå  på  en  mer  detaljerad  framställning,  än  enligt  den  ursprungliga 
planen  af  setts.  Isynnerhet  har  detta  varit  fallet  med  de  kapitelafdel- 
ningar,  hvilka  varit  egfiade  förhållandena  i  Finland.  Af  delningen  om 
farsotema  har  blifvit  tillökt  med  en  statistisk  öfversikt  af  deras  upp- 
trädande i  Finland,  kapitlet  om  militärläkarevården  har  i  flere  afseen- 
den  uti-idgats  och  omarbetats  särskildt  med  af  seende  på  vårt  land  och 
kriget  7808 — 180^,  öfversikten  af  den  svenska  litteraturens  alster  inom 
olika  medicinska  förvaltni7igsområden  har  gjorts  fullständigare  o,  s.  v. 

Af  ven  de  biografiska  notiserna  om  personer,  hvilka  i  arbetet 
omnämnas,  hafva  blifvit  talrikare  och  mera  omfattande  än  ursprung- 
ligen planlagdt  var,  hvadan  de  äfven  fordrat  mycket  mera  tid  och 
möda,  än  förf  kunnat  beräkna.  Endast  ett  i  prospektet  till  arbetet 
afgifvet   löfte   har  förmått  mig  att  efter  möjligast  noggrann  forskning 


/  ämnet  meddela  denna  biografiska  a/delning.  Tack  vare  de  vårderika 
upplysningar  jag  från  olika  håll  fått  emottaga,  finnan  bland  dessa 
notiser  flere  för  svenska  litteraturen  hittills  okända  uppgifter.  Likaså 
torde  genom  särskilda  i  arbetet  ingående  meddelanden,  förbindelsen 
emellan  utlandets  och  Sveriges  medicinska  litteratur  blifvit  i  en  mängd 
fall  närmare  ådagalagd. 

Då  nu  „  Svenska  och  Fifiska  mcdicinaherkets  historia  i66j  — 1812*^ 
föreligger  färdigt  af  slutad,  må  det  tillåtas  mig  uttala  den  förlioppnin g, 
att  de  områden  af  svensk-finsk  kultur-  och  statsförvaltningshistoria^ 
hvilka  jag  i  detta  arbete  sökt  rödja  och  belysa,  måtte  locka  många 
intresserade  specialforskare  att  fullständigare  och  mer  mångsidigt  än 
det  varit  mig  möjligt  behandla  de  olika  och  betydelsefulla  sidor  af  vår 
inre  odling,  som  med  detta  ämne  stå  i  mer  eller  mindre  nära  beröring. 

För  den  utmärkta  välvilja,  hvarmed  det  fifiska  universitetets  kon- 
sistorium bekostat  tryckningen  af  arbetet  och  sålunda  möjliggjort  dess 
utgijvande,  får  jag  uttrycka  min  djupt  kä?ida  tacksamhet. 

Då  det  förunnats  mig  att  7iu  fullborda  detta  för  mig  kärt  vordna 
arbete,  hvilket  under  mer  än  ett  decennium  varit  mig  ett  troget  säll- 
skap och  skänkt  mig  så  mycken  vederqvickelse,  kan  jag  icke  annat  än 
ur  mitt  hjertas  innersta  djup  utbrista:  „Lofva  Herren,  min  själ,  och 
allt  det  uti  mig  är,  hatis  heliga  namn,  Lofva  Herren,  min  själ,  och 
förgät  icke,  hvad  godt  han  dig  gjort  hafver",     Ps,  loj:  /,  2, 

Träskända,  Lepola  den  /j  december  i8gj, 

Otto  E.  A.  Hjelt 


Tredje  delens  innehåll: 

XY.    kSeraflmerlasarettet  1  Stockholm. 

Sid. 

1.  Förberedelser  till  inrättande  af  ett   lasarett  i  Stock- 
holm         3. 

Nosocomium  Upsaliense.  —  Förslag  till  inrättande  af  ett  sjnkhus  i 
hufvudstaden.  —  Sundhetskommissionens  åtgöranden. 

2.  Insamling  af  penningmedel 5. 

Riksdagarna  1739  och  1741  bevilja  vissa  förmåner  åt  den  föreslagna 
sjukvård sanstalten.  Lasarettet  hade  att  uppbära  en  viss  burskaps- 
afgift  i  Stockholm,  sammanskott  vid  bröUopp  och  barndop,  af  gift 
vid  tjenstebef ordringar,  beviUning  för  kort,  afgift  för  teaterf öre- 
ställningar,  afgift  för  inflyttning  till  städerna,  staraböcker,  kyrko- 
kollekt,  vissa  slag  af  böter,  privilegium  på  de  s.  k.  Halliska 
medikamenterna,  lasarettslotteri  och  statsbidrag  af  tuUmedel. 
Sandhetskommissionens  uppbörd  och  redovisning. 

3.  Inköp  af  serafimerlasarettets  hus 20. 

Hoornska  huset  på  Kungsholmen  inköpes  1749. 

4.  Skrifter,  utgifna  till  befordrande  af  lasarettets  fram- 
gång     21. 

Abraham  Bäcks  tal  1746,  01.  Acrels  skrift  s.  å.  och  Gasten 
Rönnows  tal  1774. 

5.  Lasarettets  plan  och  styrelse 22. 

Serafimerordensgillet  erhåller  1751  inseende  öfver  det  nya  sjukhuset, 
öppnadt  den  ^^/^q  1752.  —  Lasarettsdeputationen  1761.  — 
Serafimerlasarettets  öfverläkare  och  kirurger.  —  Läkarenes  aflö- 
ning,  lasarettets  tillväxt,  inkomst  och  reglemente.  —  Klinisk 
tjenstgöring. 

6.  Strid  om  lasarettsapoteket 27. 


n  INNEHÅLL. 


Sid. 


XYI.    SJnkhns  1  andra  städer  och  1  landsorterna. 


1.  Förslag  att  inrätta  sjukhus  i  landsortstådema     .     .       31. 
Anhållan  om  inrättandet  af  lasarett  i  Lnnd,  Hernösand  och  Göteborg. 

2.  Sjukvårdsinrättningarnas  uppkomst.    Styrelse,    All- 
männa åtgärder 34. 

K.  brefvet  af  den  ^^/jq  1705.  —  Förhällande  till  coUogium  medicum. 

—  Inseendet  öfver  sjukvåinlsanstalterna  i  landsorterna  anför- 
tros 1773  åt  tvenne  serafiraerriddare  och  1791  åt  serafimeror- 
densgillet.  —  Hospital  och  sjukhus  förenas  1776.  —  Gustaf 
III:s  tillrättavisning  åt  presterskapet.  —  Fördelning  af  lasaretts- 
medlen.  —  Lasarettens  inkomster.  —  Serafimerordensgillets 
förvaltningsåtgärder  och  viktigaste  instruktioner  med  afseende 
å  länslasaretten.  —  Lasarettsläkarenes  åligganden  och  aflöning. 

3.     Länslasarett  och  sjukhus  i  enskilda  städer 45. 

Borås.  Eskilstuna  Falun.  Filipstad.  Gefle.  Halmstad.  Hernösand. 
Jönköping.  Kalmar.  Karlskrona.  Karlstad.  Kristianstad.  Lin- 
köping. Lund.  Mariestad.  Nyköping.  Sundsvall.  Södertelge. 
Uddevalla.  Umeå.  Upsala.  Vcckholra.  Yennersborg.  Vesterås. 
Vexiö.     Visby. 

4.  Af  efiskilda  personer  gru7idade  sjukvårdsinrättningar  .       70. 

Sahlgrenska  sjukhuset  i  Göteborg.  —  Uddeholms  sjukhus.  —  Sjuk- 
hus i  Botkyrka.  —  Hammarby  eller  Löw  en  st  roms  k  a  sjuk- 
huset i  Stockholms  län. 

5.  Fråga  om  åtgärder  ined  afseende  å  obotligt  sjuke     .       75. 

6.  Hospitaler 76. 

Ursprungligen  försörjningsanstalter.  —  C.  G.  Frölichs  bref  af  den 
^Vi  1699.  —  Riksens  ständers  hospitals-  och  barnhusdirektion 
1756.  —  K.  förordningarna  af  den  ^^4  1763  och  den  "/^j 
1766.  —  En  öfverdirektion  tillsättes  ^\\^  1766.  —  Serafimer- 
ordensgillet. 

Pixilaxid. 

1.     Länslasarett  i  Åbo.  —  Dess  grundläggning  1756   och  inkomster. 

—  Kongl.  Maj:ts  resolution  af  den  ^*/2  1759.  —  Lasaretts- 
lotteri  i  Abo.   —  Lasarettsbyggnadema.  —  Läkare       ....       83. 


INNEHÅLL.  m 


Sid. 
2 — 6.     Lasarett  i  Helsingfors  och  Tavastehus,  i  Wasa,  Kuopio,  IJlea- 

borg  och  Heinola 97  —  112. 

XYII.    MlUt&rläkareyård. 

1.  Colkgium  medicurn  och  militärläkarevårdeii    .     .     .     119. 

Kirnrgiska  societetens  inflytande  och  förhåilande  till  krigs-  och  amira- 
litetskollegium. —  Förhållandena  i  Karlskrona.  —  Collegii  me- 
dici  instruktion  af  den  ^*/^q  1797.  —  En  skild  fältläkarekär 
inrättas  1806.  —  Eeglemente  för  »fältläkare  corpsen»  1808.  — 
Collegium  medicum  erhåller  1810  inseende  öfver  den  militära 
sjukvården.  —  K.  reglementet  för  fältläkarekären  af  den  '/e  1812- 

2.  Kirurgiska  sodetetens  förhållande  till  militärläkare- 
vården    131. 

Antagandet  af  fältskärer  i  äldre  tider.  —  Bardskärare-  eller  barberare- 
embetet.  —  Svårighet  att  anskafla  fältskärer.  —  Fältskärer  i 
enskilda  personers  tjenst.  —  Från  Tyskland  inkallade  fältskä- 
rer. —  Läkares  omdöme  om  dessa  underläkare. 

3.  Sorgliga  minnen  ur  den   svenska   militärläkurevår' 
dens  historia 139. 

Från  Karl  XIIis  krig.  —  Från  1741--1743  års  krig.  —  Från  1788 
—1789  års  krig.  —  FörhåUandena  i  Karlskrona  1789.  —  Från 
1808—1809  års  krig 

4.  Fältläkare  vid  arméen 148. 

Öfverinseendet  öfver  fältskäreme.  —  Samuel  Skraggenstjernas 
memorial  1711.  —  Finska  kriget  1741 — 1743.  —  Collegii  me- 
dici  betänkande  1752.  —  Fältläkare  under  Pommerska  kriget 
1757-1762.  —  P.  Zetzell.  —  Finska  kriget  1788—1790. 

5.  Amiralitetsläkare    oeh    medicinska    forhållanden    i 
Karlskrona 159. 

Collegium  medicum  och  amiralitetet. 

Amiralitetsläkaren.  —  Amiralitetsapotekaren  och  hans  stäUning.  — 
Collegii  medid  yttrande  om  fältskäreme  och  läkarene  vid  ami- 
ralitetet inhemtas  ännu  i  början  af  seklet.  —  Amiralitetskolle- 
gium uppgör  förslag  till  läkaretjenster  vid  flottan.  —  Reglemente 
för  amiralitetsläkarene,  apotekaren  och  fältskäreme.  —  Medici- 
nalförhällandena  vid  flottan  och  förändringar  i  detta  hänseende 
1679-1810. 


IV  irnbhIll. 


Sid. 

6.  Regementsfäliskäre?'  och   deras  biträden    (fältskärs- 
gesälleme)       173. 

1.  Begementsläkarenes  allmänna  åligganden.  —  Besiktning  af  militär- 

manskap. —  Skyldighet  att  bo  inom  regementets   ståndqvarter. 
—  Enskild  praktik  och  förening  med  stadsfältskärstjänst. 

2.  Fältskärsgesällernes  antagande   och  lön.  —  Förändringar  i  deras 

aflöning  och  villkor.  —  Benämningen  kompani-  eller  underfält- 
skär införes.  —  Bataljonsläkaretjenster  inrättas  1812. 

7.  Militärläkarenes  aflöning 183. 

Arméen. 

Annéläkarenes  fältaflöning  under  Karl  XIIis  krig.  —  Arméens  fält- 
stat 1774,  1796  och  1808.  —  Fältaflöning  1788.  —  Rege- 
mentsfältskärernes  aflöning  i  fredstid.  —  Bäckenpenningar.  — 
Löneförhöjning  1812.  —  Stadsläkares  och  stadskirui^s  skyldig- 
het att  biträda  vid  fältsjukhus.  —  Ersättning  för  militärläkare- 
nes tjensteresor.  —  Reglemente  angående  arméens  pensions- 
kassa och  läkarenes  pensionering.  —  Villkoren  för  ackord.  — 
Militärläkarenes  rang.  — 

Flottan. 

Läkarenes  vid  flottan  aflöning  vid  olika  tillfällen.  —  Sjöexpeditions- 
medicinalstat  1779.  —  Förändringar  i  aflöningen  under  olika 
tider.  —  Örlogsflottans  stat  i  Kariskrona  1659  -1812.  —  Flot- 
tans eskadrar.  —  Deras  medicinalstat. 

8.  Militärsjukhus 208. 

Bristen  på  militärsjukhus.  —  Lars  Micranders  förslag.  —  Från 
Earl  Xn:s  krig.  —  SundhetskoUegii  och  sundhetskommissionens 
förslag  1722  och  1738.  —  Uttalanden  i  denna  fråga. 

9.  Allmänna  hälsovårdsförhållanden.    Litteratur      .     .    213. 

Enskilda  åtgärder.  —  Utarbetande  af  spisordningar  vid  arméen  och 
flottan.  —  Skrifter  rörande  militårläkarevården.  —  Spridning  af 
smittosamma  sjukdomar  bland  befolkningen  genom  militären. 

10.  Medikamentsreqvisitioner.    Instrumentattiralj     .     .     220. 

CoUegium  medicum  och  barberareerabetet  i  Stockholm  erhålla  in- 
seende öfver  regementsfältkistoma  och  medikamentsförråden.  — 
Anskaffande  af  medikamenter  för  militärens  behof.  —  Medika- 
mentspenningar.  —  Granskning  af  medikamentsräkningarna.  — 
Anskaffande    af   kirurgiska   instrumenter.  —  Olof   af   Acrels 


INNEHÅLL. 


Sid. 
förslag  till  nya  fält-  och  medicinalkistor.  —  Fältkistor  från  ut- 
landet —  Tillverkning   af   bråckband.   —   J.    Lindhult,    Er. 
Nordblad   och   Abr.    österdam.  —  Tillverkning    af   kirur- 
giska instrumenter  i  Sverige. 

11.    Militärläkarenes  undervisning 241. 

Åtgärder  till  militärfältskärernes  utbildning  1752.  —  K.  cirkuläret 
af  den  ^/^  1758.  —  Kirurgiska  societetens  förslag  1780  till 
en  fältskärsskola.  —  Utbildning  ai  fältskärer  under  kriget  1788 
— 1790.  —  Fältskärselevers  undervisning  i  Stockholm,  Upsala, 
Åbo  och  Karlskrona.  —  Inkallade  utländska  fältskärer.  —  Ut- 
bildning af  underläkare  1808 — 1809.  —  Kirurgisk  skola  i  Stock- 
holm 1811—1812.  —  E.  C.  Trafvenfelts  förslag  till  ett 
fältläkareinstitut  i  Stockholm  1809.  —  Karolinska  institutets 
grundläggning  1810  och  dess  organisation.  —  Garnisonssjuk- 
huset i  Stockholm.  —  Stipendier  och  andra  förmåner  för  blif- 
vande  militärläkare. 

Finland. 

1.  Militärmedicinska  förhållanden  på  Sveaborg  1773.  —  CoUegii  me- 

dici  anmälan  om  dervarande  brister  med  afseende  på  manska- 
pets hälsa.  —  Gustaf  Hlrs  svar  till  CoUegium  medicum     .     .     262. 

2.  Från  1788—1790  års  krig  i  Finland.  —  Förhållandena  på  Svea- 

borg. —  Daniel  Theel  och  Pehr  Afzelius.  —  Medika- 
mentsleveransen  till  arméen  och  räkningarnas  granskning.  — 
Förslag  till  ny  stat  för  arméens  läkare  och  fältskärer.  —  Un- 
der kriget  tjenstgörande  läkare 266. 

3.  Kriget  i  Finland  1808-1809.  —  Myndigheternas  sorglöshet.  — 

Brist  på  läkare.  —  Under  kriget  tjenstgörande  läkare.  —  Ar- 
méens sjukvårdsreglemente.  —  Arméens  medicinalutredning  i 
början  af  kriget.  —  Särskilda  ekonomiska  förhållanden  under 
kriget.  —  Brist  på  föda,  beklädnad,  transportmedel  och  pennin- 
gar. —  Befälets  vid  de  indelta  trupperna  aflöning.  —  Blesse- 
rade  officerares  aflöning  och  underhåll.  —  Tillfälliga  sjukhus. 
—  Särskilda  order  och  ordningsregler.  —  Sjukdomsförhällan- 
dena  inom  finska  hufvudarméen.  —  Uppgift  of  ver  sjuke,  sårade 
och  döde.  —  Sjukhus  i  Umeå.  —  Oordningar  i  sjukvården  der- 
städes.  —  Sjukhus  i  Uleåborg  och  deras  tillstånd.  —  Sjukhus 
i  Torneå  och  sjukligheten  derstädes.  —  Särskilda  rapporter  om 


VI  INNEHALL. 


Sid. 
förhållandena    derstMes    af    Dahlgren,    Elercker    och    af 
Bjerkén 275. 

XYIII.    Bftttsmedicin. 

1.  Befogenhet    att    verkställa    medikoleyala    likhesikt- 
ningar 319. 

Ilältsuiedicinska  utlåtanden  af  såväl  läkare  som  fältskärer.  —  Attester 
af  läkare.  —  Collegium  medicura  klagar  öfver  opålitligheten  af 
fältskäremes  rättsmedicinska  attester.  —  Svea  hofrätts  cirkulär 
af  den  ^Vi  1768  angående  giltigheten  af  utfärdade  medikole- 
gala  intyg. 

2.  Liköppningar  blifva  allmännare 323. 

Liköppning  af  oförlösta  eller  ock  kort  efter  förlossningen  döda  qvin- 
nor  samt  personer,  hvilka  aflidit  i  följd  af  svåra  och  inveck- 
lade sjukdomar.  —  K.  brefvet  af  den  ^''/^  1738  med  anledning 
af  vägrad  liköppning.  —  Sådan  liköppning  bör  ske  i  närvaro  af 
någon  Collegii  medici  medlem. 

3.  Verkställande   af  medikoUgala   likbesiktningar   på- 
bjudes 326. 

Svea  hofrätts  cirkuläi'  af  den  V,  1740. 

4.  Beedigandet  af  niedikolegala  attester 327. 

Stadsläkaren  och  stadsfältskären  i  Stockholm  förpliktas  att  beediga 
sina  attester.  —  Edsförpliktelsen  utsträckes  till  provinsialläkare. 
—  Läkareintyg  vid  domares  ansökning  om  tjenstledighet. 

5.  Ersättning  for  verkställda  likbesiktriingar    ....     330. 

Läkarenes  klagomål  öfver  svårigheten  att  utfå  ersättning  för  besikt- 
ningsresor och  verkställda  medikolegala  förrättningar.  —  Myn- 
dighetemas  olika  uppfattning  af  provinsialläkarenes  arfvode  för 
rättsmedicinska  likbesiktningar. 

6.  Några  märkeligare  rättsfall 336. 

Letalitetsteorin.  —  Fråga  om  ett  barn,  framfödt  i  12:te  månaden  efter 
mannens  död,  kan  anses  för  äkta.  —  Rättegäng  rörande  denna 
fråga.  —  Afhandlingar  om  så  kallade  sena  förlossningar.  — 
Strid  om  ett  sjukdomsfall. 

7.  Sveriges  rättsmedicinska  litteratur 344. 


INNEHÅLL.  "VII 


8id. 

XIX.    ApoteksTiteende. 

1.  De  första  spåren  af  apoteksvcisende  i  Sverige  och  de 
första  apoteken  i  Stockholm.  De  första  apoteks- 
pnvilegierna 349. 

Medikamentsförsäljaing  af  krydclkråmare  och  kringvandrande  personer. 
—  Det  första  allmänna  privilegiiskyddet  för  apotekareyrket  1675 
och  1683. 

2.  Stadgandena  i  k.  medicinalordningama  af  år  1688 
rörande  apoteksväsendet 356. 

3.  Apoteksprivilegier,  särshildt  i  Stockholm.     Strid  om 

nya  apotek  i  Stockholm 359. 

De  sex  första  apoteken  i  Stockholm.  —  Apotekaresocieteten  motsätter 
sig  inrättandet  af  nya  apotek.  —  Societeten  klagar  öfver  lasa- 
rettsdirektionen. —  Tre  nya  apotek  privilegieras  i  Stockholm 
1759.  —  Apotekarenes  vägran  att  deltaga  i  en  examen.  — 
Stridsskrifter  angående  privilegiemas  natur.  —  Tvist  emellan 
fader  och  son  om  apoteksprivilegiet  i  Helsingborg.  —  Sättet  för 
apoteksprivilegiers  beviljande.  —  Apoteksfilialer. 

4.  Apotekares  tullfrihet  och  behof  af  sprit 370. 

Tullfriheten  olika  för  olika  orter  som  en  särskild  k.  benådning.  — 
Tullfriheten  ofta  föremål  för  styrelsens  åtgärder  och  Collegii 
medici  utlåtanden.  —  Apotekarene  i  Stockholm  befrias  från  er- 
läggande  af  konsumtions-  och  extra  lioensafgifter  1752.  — 
Denna  befrielse  utsträckes  äfven  till  apotekarene  i  landsorten 
1756.  —  Tullfriheten  inskränkes  1766  och  upphör  senare  helt 
och  hållet.  —  Dess  betydelse  för  apoteksväsendet  under  förra 
seklet  —  Särskilda  tullförraåner  beviljas  i  enskilda  fall.  —  Tull 
för  medikamenter  enligt  sjötulltaxorna  1782  och  1799.  —  Apote- 
karene anhålla  om  tillstånd  att  bränna  brännvin.  —  Svårighet 
att  erhålla  för  apoteken  nödig  sprit.  —  Kontroll  öfver  apotoka- 
renes  destilleringspannor. 

5.  Köp  och  försäljning  af  apotek 387. 

6.  Apotekarenes  befrielse  från  borgerliga  utlagor      .     .  389. 

7.  Införsel  af  öfverflödsvaror 393. 

8.  Kontrollen  öfver  handeln  med  vin  och  brännvin      .  395. 


Vill  INNEHÄLTi. 


Sid. 
Åt  Collegium  medicum  öfverlämnas  omsorgen  om  införskrifning  af 
vin  och  brännvin  1757.  —  Deraf  uppkommande  svårigheter  och 
obehag  för  kollegium  vid  vården  af  den  »medicinska  liqueurkäl- 
laren».  —  Collegium  medicum  har  fortfarande  en  tid  dispositio- 
nen af  sprit  för  apotekens  behof. 

9.  Kryddkrämarenes  hundel  med  medieinalier.  Han- 
deln med  gifter.  Apotekarenes  utöfvande  af  7nedi- 
cinsk  praktik 400. 

Kryddkrämarenes  handel  med  medieinalier  förbjudes  och  inskränkes 
till  specerier.  —  Klagomål  öfver  kryddkrämarenes  handel.  — 
Handeln  med  vin  förenad  med  en  del  apotek.  —  Fortfarande 
otillåtlig  försäljning  af  läkemedel.  —  Apotekarene  utlemna  farliga 
medikaraenter  ät  obehöriga  personer.  —  Nya  åtgärder  till  ord- 
nande af  förhållandet  emellan  apotekare  och  andra  handlande.  — 
Handeln  med  kina.  —  Friare  åsikter  om  drogerihandeln.  —  Han- 
deln med  gifter.  —  Apotekarenes  utöfvande  af  medicinsk  prak- 
tik och  läkarenes  beredning  af  läkemedel. 

10.  Apotekens  visitation 417. 

Ordningen  vid  apotekens  visitation  i  Stockholm.  —  En  och  annan 
apotekare  vägrar  att  underkasta  sig  visitation.  —  Universitets- 
apoteken. —  Särskilda  föreskrifter  rörande  apoteksvisitationema. 

—  Beredningen    af    vissa    dyrbara    sammansatta  läkemedel.  — 
Strid  angående  en  apoteksvisitation. 

11.  Apotekareexamina 424. 

Examen  fick  undantagsvis  afläggas  inför  provinsialläkare  och  medicine 
professorer.  —  Äfven  provisorsexamen  fick  någon  gäng  afläggas 
annorstädes  än  i  Stockholm.  —  Collegii  medici  samling  af  dro- 
ger att    begagnas    vid  examina.  —  Hofapotekarens  åligganden. 

—  Examensafgifter. 

12.  Apotekarenes  biträden 429. 

Deras  antagande  och  examina.  —  Förbud  mot  bärande  af  värjor.  — 
Kontrakt  med  farmaciestudiosi  och  apotekslärlingar. 

13.  Apotekareeden 433. 

Edsförpliktelse  för  apotekarene  påbjudes  1667.  —  Missnöje  och  stri- 
digheter i  afseende  på  eden.  —  En  del  provisorer  vägra  att 
aflägga  ed.  —  Edsformulär  1757. 

14.  Medidyialvikt 438. 


INNEHÅLL.  IX 


Sid. 
Gemensam  vikt  införes.  —  Ytterligare  åtgärd  till  vinnande  af    enhet 
i  apoteks  vikten. 

15.  Beifrande    af    öfverträdelser    mot     m£dicinalord' 
ningama 440. 

16.  Äpotekaresocieteten,     Apotekarereglemente  ....     442. 

Åpotekaresocieteten  i  Stockholm.  —  Förslag  till  reglemente  för  apo- 
tekaresocieteten  af  slås  af  konungen.  —  Collegium  medicum  ut- 
färdar reglemente  för  apoteken  i  riket,  som  icke  vann  Kongl. 
Maj:ts  stadfästelse.  —  Långvarig  strid  om  denna  fråga.  —  Ut- 
talanden och  förslag  af  öfverståthåUaren,  åpotekaresocieteten  och 
collegium  medicum.  —  Kongl.  Maj:ts  apotekarereglemente  af 
den  "/2  1799.  —  Edsformulär  s.  å. 

Pi&laxid. 

1.  Förberedelser  till  apoteksanläggning  i  Åbo.  —  Första  pri- 
vilegiet på  apotek  i  Finland  af  den  y^  1689.  —  Apoteksför- 
hållanden i  Åbo.  —  Akademiapoteket  privilegieradt   1755     .     450. 

2.  Apotek  i  Viborg.  —  Klagomål  öfver  en  apotekare  och  den- 
nes »olofliga  praktik» 462. 

3.  Apotek  i  Fredrikshamn 463. 

4.  Apotek  i  Helsingfors.  —  Privilegium  utfärdadt  1723,  men 
apoteket  kom  icke  till  stånd.  —  Nytt  privilegium,  meddeladt 
1735.  —  Apoteksförhållanden  i  Helsingfors 463. 

5.  Apotek  i  Borgå.  —  Provinsialläkaren  begär  att  sjelf  anlägga 
apotek,  men  Kongl.  Maj:  t  af  slår  denna  anhållan.  —  Apote- 
kets tillstånd  under  följande  tid 466. 

6 — 7.     Apoteksförhållanden  i  Yasa  och  Tavastehus      ...       .  470. 

8.  Apotek  i  Uleåborg.  —  Johan  Min  erhåller  tullfrihet.  — 
Sina  förtjenster  och  sin  verksamhet  oaktadt  hotas  han  med 
privilegiemas  förlust 474. 

9.  Apoteksanläggning  i  Kuopio  och  dertill  beviljade  förmåner  .     478. 

10.  Finlands  öfriga  städer,  såsom  Lovisa,  Ekenäs,  Nystad, 
Björneborg,  Gamlakarleby,  Jakobstad,  Tomeå,  Nykarleby,  Brahe- 
stad,  Eaumo,  Heinola,  Tammerfors,  Kajana  och  Kristinestad .     481. 

De  finska  apotekens  ålder 486. 


X  IRNSHÅLL. 

Sid. 

XX.    Farmakopéer. 

1.  Sveriges  första  farmakopé 489. 

Pharmacopoeja  Hoimiensis  1688.  —  Cataiogns  et  Yalor  medicamen- 
torum  1699. 

2.  Omarbetning  af  farmakopéen.    Nya  upplagor      .     .    491. 

Collegium  medicum  anbe&lles  1752  att  utarbeta  en  ny  tidsenlig  farma- 
kopé. —  Förändringar  i  farmakopéen  till  följd  af  föroixlningen 
angående  öfverflödsvaror.  —  Olika  åsikter  rörande  farroakopéens 
innehåll  och  uppställning.  —  Bref  af  J.  G.  Wallerius,  J.  O. 
Hag  ^tröm  och  C.  von  Linné.  —  Pharmacopoea  Svecica 
1775.  —  Dav.  v.  Schulzenhejms  bref.  —  Följande  upplagor. 

—  J.    Haartjmans    anmärkningar   mot   farmakopéen.  —  Dess 
öfversättning  till  svenska. 

3.  Pharmacopoea  patipenon  et  militaris 500. 

Pharmacopoea  pauperum  1776.  —  Pharmacopoea  militaris,  navalis 
etc.  1789.  —  Formulse  magistrales  vid  militärsjukhus.  —  Phar- 
macopoea veterinaria. 

XXI.    Hediclnaltaxa. 

1.  Sveriges  första  medicinaltaxa 505. 

Catalogus  et  Valör  medicamentorum  1699,  närmast  afsedd  för  apo- 
tekarene .  i  Stockholm.  —  Prisförändringar  och  granskning  af 
taxan  skulle  ske  tvenne  gånger  om  året. 

2.  Omarbetning  af  medicinaltaxan 507. 

Taxans  revision  anbefalles  1725.  —  Dröjsmål  och  hinder  i  detta  af- 
seende.  —  Ny  medicinaltaxa  1739. 

3.  Ny  medicinaltaxa   1739,     Svårigheter  för  apoteka- 
rene.    Ansvar  för  öfverträdelse  af  taxan 511. 

Apotekarene  i  Stockholm  befrias  1752  från  konsumtions-  och  licens- 
afgiftens  erläggande,  men  apotekarene  i  landsorten  först    1756. 

—  Vid  taxans  öfverskridande  förlora  apotekarene  sina  privile- 
gier enl.  k.  bref  vet  af  den  ^^/^  1756.  —  Modererad  apotekare- 
taxa 1754.  —  Fortfarande  klagomål  öfver  medicinaltaxans 
brister.  —  Sven  B  rodds  bref  i  detta  hänseende  1765 
och  1766. 


INNBHÅLL.  XI 


Sid. 
4.    Medidnaltaxan  af  år  1777,    Förändringar  i  den- 
samma   518. 

Förberedelser  till  införande  af  ny  taxa.  —  Tid  efter  annan  skeende 
förändringar  i  densamma.  —  Serafimerordensgiliets  föreskrifter 
rörande  förordnandet  af  medikamenter  till  sjukhusen  och  beskaf- 
fenheten af  medikamentsreqvisitioner  och  räkningar.  —  Fort- 
farande vexlingar  i  prisen  pä  apoteksvaror  till  följd  af  de  poli- 
tiska förvecklingarna  och  de  allmänna  handelsrelationernas 
förändring. 

XXn.    HedleinaltrKdgårdar. 

1.  De  första  spåren  af  botanisk  trädgård  i  Stockholm  .     527 

2.  Åtgärder  till  befrämjande  af  svenska  medicinalväx- 
ters odling  ock  anläggning  af  medidnalträdgårdar  .     528. 

Linnés  inflytande  och  verksamhet  i  detta  afseende.  —  Sparsamhets- 
kommissionens  åtgärder  1745.  —  Apotekarene  uppmanas  till 
odling  af  medicinalväxter.  —  Afven  läkarene  intressera  sig  för 
denna  verksamhet.  —  Sockenträdgärdsmästare.  —  P.  J. 
Bergius'  och  David  v.  Schulzenheims  ansökan  om  privi- 
legium på  tillverkning  af  luktvatten  och  parfymer.  —  Fort- 
farande önskningsmäl  med  afseende  på  medicinalväxters  odling. 

3.  Medidnalträdgårdar  å  särskilda   orter  i  Sverige  .     .     5.S7. 

Medidnalträdgårdar  i  Lund,  Mariestad,  Malmö,  Kristianstad,  Jönkö- 
ping, m.  m.  —  C.  von  Linnés  bref  af  den  *%2  1754. 

4.  Botanisk  trädgård  i  Stockholm 542. 

Abr.  Bäcks  plan  att  anlägga  en  botanisk  trädgård.  —  Ijasaretts- 
trädgårdens  användning  som  botanisk  trädgård.  —  Erik 
Tuvén  och  Daniel  Rolander.  —  Vården  af  botaniska  träd- 
gården öfverlemnas  åt  coUegium  medicum  1766.  —  Deraf  för 
kollegium  uppstående  svårigheter  vid  bristen  på  nödiga  anslag. 
—  P.  J.  Bergius'  och  coUegii  medici  förslag  till  den  bota- 
niska trädgårdens  underhållande  och  utveckling.  —  Trädgäi-den 
återgår  till  lasarettets  fria  begagnande  1774.  —  P.  J.  Bergius' 
bref  af  den  ^V^q  1774.  —  Acklimatisationsförsök. 

XXIIL    HemUga  läkemedel. 

1.     Privilegium  att  bereda  hemliga  läkemedel.    Premier 

för  af  svenska  staten  inköpta  läkemedel 557. 


Xn  INNEHÅLL. 

Dispensatorium  arcanorum.  —  öfversikt  af  arcana,  dels  erbjudna  till 
inlösen,  dels  inköpta  af  myndigheterna. 

2.  Inköpet  af  Ouyska  medlet  mot  kräft^ukdomar  .    .    574. 

P.  Bjerkéns  och  Nils  Roséns  brefvexling  och  tillgöranden  i  frå- 
gan. —  C.  G.  Löwenhjelm.  —  Sundhetskommissionens  skrif- 
velser.  —  Det  Gny  ska  medlets  sammansättning. 

3.  Censur   af  medicinska  skrifter  och  kaiitrolle?i  öfver 
arcana 594. 

Äldre  stadganden.  —  K.  brefvet  af  den  ^'^/^^J  1758.  —  Senare  åtgärder. 

XXIY.    HälsokSllon 

1.  Brunnsprivilegier 601. 

Urban  Hjaernes  förtjenster  om  de  svenska  mineralkällorna.  —  Ord- 
ningsregler för  Medevi.  —  Likartade  stadganden  för  andra 
hälsobrunnar.  —  Undersökning  af  hälsokällor.  —  CoUegii  medici 
förslag  till  kontroll  öfver  deras  begagnande  1801. 

2.  Antagandet  af  brunnsläkare 609. 

Tvist  om  intendentskapet  vid  Ronneby.  —  Brunnsläkareexamen.  — 
Sätra  brunn,  Djurgårdsbrunn,  Gilberga  och  Söderköping.  — 
Landshöfdingarne  föreslå  i  vissa  fall  brunnsläkare.  —  Brunns- 
ägares rätt  att  kalla  läkare.  —  Collegii  medici  befogenhet. 

3.  Bruntisläkares  särskilda  åligganden 619. 

Brunnsrätt.  —  Förteckning  på  brunnsgästerna  vid  landets  hälsokällor 
och  uppgift  på  brunnsdrickningens  verkan. 

4.  Understöd  åt  hälsobrunnar.     Brunnslasarett    .     .     .    620. 

5     Utländska  mineralvatten 624. 

6.    Artificiella  mineralbad 625. 


De  linska  mineralkällornas  jämförelsevis  försummade  begagnande.  — 
Kuppis  hälsobrunn.  —  Tvist  om  intendentskapet  vid  den- 
samma. —  Esbo  brunn,  Gregorii  hälsokälla,  Lill-Raumo,  Uleå- 
borgs  och  Nådendals  mineralbrunnar.  —  öfriga  källor  i  Fin- 
land. —  Litteratur  rörande  landets  hälsokällor 627. 

XXY.    Medicinalyerkets  fonder. 

1.     Collegii  medici  bemödanden  att  erhålla  en  egen  fond. 


INNEHÅLL.  Xm 


Sid. 
Mineralvattenfondeyi,    bildad    vid    1751 — 1752    års 
riksdag       641. 

2.  Mineralvattenfonden  vid  riksdagarne  1756,  1761  och 
1762 645. 

3.  Anslag  vid  riksdagarne  1756  och  1761 — 1762      .     .     648. 

4.  5.     6.     Anslag    vid    riksdagarne    1766,    1769    och 
1772 650—653. 

7.  1773  års  medicinalstat,    Gustaf  III  och  medidnal- 
fonden  under  hans  tid 656. 

8.  1797  års  medieinalstat 662. 

9.  Anslag  v^id  riksdagarne  1810  och  1812 662. 

Öfversikt  af  medicinalverkets  med  stats-  och  medicinal' 

fondens  medel  bestridda  \itgifter  1760—1813  .     664—671. 

Korta  biografiska  notiser  Ofver  personer,  hyllka 
blifyit  i  detta  arbete  omnämnde. 

1.  Svenska  och  finska  läkare.  —  2.  Fältskärer.  —  3.  Apotekare.  — 
4.  ögonläkare.  —  5.  Veterinärer.  —  6.  Tandläkare.  —  7. 
Barnmorskor.  —  8.  Kirurgiska  instrumentraakare.  —  9.  Banda- 
gister.  —  10.  Qvacksalfvare  och  medikauientsförsäljare.  —  11. 
Svenska  och  finska  vetenskapsmän,  författare.  —  12.  Utländska 
vetenskapsmän,  läkare,  författare  m.  m.  —  13.  Prestmän.  — 
14.  Embetsmän.  —   15.  Enskilda  personer 675 — 751. 

Tillägg  och  rättelser 753. 

Namnregister 757. 


XV. 


SERAFIMER-LASARETTET 
I  STOCKHOLM. 


1.    FöFberedelser  till  inpållande  af  ett  lasarett  i  StoGkhoIra. 

Långt  senare  än  andra  länder  erhöll  Sverige  ordnade  sjnkvårds- 
inrättningar.  Med  fattighusen  och  hospitalen  fannos  visserligen  här 
och  der  sjukstugor  förenade,  i  hvilka  de  intagna  hjonen  blefvo,  så 
godt  det  sig  göra  lät,  vårdade,  ehuru  egentlig  läkarehjelp  saknades. 
Ännu  mindre  fanns  i  brist  på  sjukhus  tillfälle  till  praktisk  handledning 
i  läkekonsten.  Efter  slutad  akademisk  undervisning  och  ofta  nog  redan 
under  densamma  inträdde  vanligen  den  unge  läkaren  som  biträde  i 
äldre  erfame  läkares  tjenst  och  blef  sålunda  efter  hand  införd  i  den 
praktiska  sjukvårdens  utöfning. 

Såsom  redan  i  det  föregående  omnämnts,  var  det  professor  Lars 
Boberg  i  Upsala,  som  först  vinnlade  sig  om  inrättandet  af  ett  sjukhus 
för  undervisningens  behof.  Efter  många  svårigheter  och  mycken  tids- 
utdrägt  kunde  detsamma  öppnas  till  begagnande  på  1720-talet  A^^id 
Bobergs  höga  ålder  och  egendomliga  lynne  tillvunne  sig  likväl  dessa 
bemödanden  icke  det  erkännande,  som  de  i  sjelfva  verket  förtjenade. 

I  hufvudstaden  hade  mel  lertid  behof  vet  af  en  sjukvårdsanstalt 
börjat  göra  sig  gällande.  Vid  1734  års  riksdag  inlemnade  stadsfysikus 
i  Stockholm,  assessor  Nils  Boy  ett  andragande  om  inrättandet  af  ett 
offentligt  sjukhus,  men  då  magistraten,  deröfver  hörd,  förklarade  »ett 
dylikt  sjukhus  kunna  så  mycket  mindre  uppbyggas  på  stadens  bekost- 
nad, som  inga  medel  dervid  äro  att  tillgå»,  afböjde  ständerna  i  skrifvelse 
af  den  ^•/u  1734  detta  förslag,  men  tillade:  »Såsom  det  befinnes  att  vid 
Danviks  hospital  så  väl  ett  särskilt  curhuus  för  dem,  som  mod  smitto- 
samma    sjukdomar   äro    behäftade,   som  ock  en  sjukstuga  äro  inrättade, 


å 


4       F6KBEREnEr.SER   TILL    INKÄTTANDE    AF   ETT  LASARETT    I   STOCKnOLM. 


der  de  fattiga,  som  varda  sjuka,  blifva  af  hospitalsfältskären  med  medi- 
camenter  och  betjening  skjötte,  varandes  ock  vid  barnhuuset  tvenne  sjuk- 
stugor, der  de  sjuka  barnen  af  stadschirurgo  betienas,  altså  och  emedan 
afsigten  härvid  förnämligast  är  att  doctores  och  mediiM  vid  en  slik  in- 
rättning af  sjukhuus  mätte  fii  practisera  den  i  Studio  medico  förväi-fvade 
kunskap;  Ty  förmoda  Riksens  Ständer  det  bemälde  medici  b'3ra  taga 
dessa  tillfällen  i  akt  och  genom  de  fattigas  curerande  så  vid  barnhuset, 
som  Danvijken  visa  sin  förfarenhet  och  christeliga  medlidande,  hälst 
staten  ej  skall  tola  att  giöra  några  nya  inrättningar  dertilh.  Om  detta 
riksens  ständers  beslut  underrättades  collegium  medicum  i  kongl.  brefvet 
af  den  ^Vn  1734. 

Den  1737  förordnade  sundhetskommissionen,  som  förtjensten  af 
initiativet  till  flera  viktiga  åtgärder  i  det  svenska  medicinalväsendet  till- 
kommer, upptog  ånyo  frågan  om  ett  lasarett  i  Stockholm.  I  skrifvelse 
till  Kongl.  M:t  af  den  ^/^  1738  framställde  kommissionen  de  skäl,  som 
talade  för  anläggande  af  ett  sjukhus  i  hufvudstaden.  Denna  skrifvelse 
kan  betraktas  såsom  det  första  grundläggande  aktstycket  i  de  svenska 
sjukvårdsinrättningarnas  historia  och  är  af  följande  lydelse: 

»Cominissionen  har  funnit  besynneriigen  nöiL^gt  att  i  underdåm*ghet 
framställa  om  anläggandet  och  inrättandet  af  ett  lasarett  i  Stockholm  ej 
allenast  för  stadens,  utan  hela  landets  derunder  lieroende  nytta  och 
gagn.  Först  i  anseende  å  förekommandet  af  smittosamma  sjukdomars 
spridning  bland  den  fattiga  befolkningen,  vidare  till  hämmande  deraf  att 
uti  medicinen  helt  oförfame,  som  hvarken  känna  sjukdom  eller  medica- 
menter,  likväl  med  sjukdomars  botande  sig  befatta  och  derigenom  oftast 
tillfoga  mera  förderf  än  hjelp  för  den  sjuka.  Härigenom  gifves  ock 
tillfälle  att  med  tiden  värkstäDa  hvad  kongl.  medicinalordningarne  XI  § 
innehåller  om  undersökning,  huruvida  de  örter  och  simplicia,  som  här  i 
värt  fädernesland  växa,  kunna  med  nytta  brukas  i  stället  för  andra, 
som  ifrån  vidt  aflägsna  orter  med  omkostnad  hit  förskrifvas.  Som  nu 
den  egenskapen,  hvilken  en  eller  annan  ört  särskilt  kan  äga  emot  en 
eller  annan  sjukdom,  ej  annorledes  än  genom  försiktiga  försök  hos  de 
sjuka  kan  utforskas,  ty  kunna  ock  sädana  försök  ej  beqvämligare  än  i 
Lasarcttcr  och  publique  sjukhus  anställas.  De  unga  och  ifrån  sina  resor 
nyss  hemkomne  medici,  hvilka  ännu  ej  haft  tillfälle  sig  nti  praxi  att 
öfva,  kunna  under  de  äldres  och  förfarnarc  medicis  anföi-ande  härmedelst 


INSAMLING    AF    PENNINGMRDBL. 


dageligen  hafva  .sjuka  att  besöka,  samt  där  råd  och  undervisning  hämta, 
så  att  de  mycket  skickligare  kunna  blifva  att  förestå  publique  beställ- 
ningar, så  i  städerna  som  på  landet,  emedan  ett  dageligt  umgänge  med 
do  sjuka  och  den  of  ning  derigenom  kan  hafvas  uti  praxi  kan  på  ett 
åhrs  tid  mera  uträtta,  än  elliest  mänga  åhrs  träget  läsande  vid  acade- 
mieme.  De  anmärkningar,  livilka  man  genom  de  döda  kroppars  Öpp- 
nande hos  dem  finner,  som  uti  lasarettet  aflidit,  och  med  så  svåra  och 
mörka  sjukdomar  varit  behäftade  att  man  orsaken  därtill  ej  kimnat 
utgnmda,  kunna  gifva  medicis  stor  upplysning,  att  i  dylika  förefallande 
mald  hos  andra  sig  lättare  kunna  finna.  E.  Kongl.  M:t  behagar  således 
i  nåder  finna,  det  Commissionen  ej  lerana  bort  i  anseende  tUl  före- 
nära nda  skiähl  samt  hvad  af  stadschirurgen  Schytser,  såsom  en  af 
Eders  Kongl.  Maj:t  förordnad  ledamot  uti  denna  commissionen  genom 
ingifvet  och  härhos  bifogat  memorial  blifvit  andragit,  sådant  i  underdånighet 
vid  handen  gifva»  ^). 


2.   Insamling  af  penningmedel 

Med  anledning  af  sundhetskoni missionens  förslag  anbefallde  Kongl. 
Majestät  den  ^Yii  s-  ^-  vidtagandet  af  vissa  förberedande  åtgärder 
och  till  dem  hörde  framförallt  anskaffandet  af  nödiga  penningmedel. 
Vid  1739  års  riksdag  uppstod  nu  frågan  om  inrättandet  af  ett  sjukhus 
i  hufvudstaden  så  väl  i  följd  af  sundhetskommissionens  till  ständerna 
remitterade  förslag,  som  på  grund  af  d.  v.  löjtnanten  vid  lifgardet  Sa- 
muel Stjernelds  motion.  Ständerna  beviljade  den  föreslagna  sjuk- 
vårdsanstalten vissa  förmåner,  såsom  utsändandet  af  stamböcker,  inrät- 
tandet af  ett  lotteri,  afgifter  för  uppförande  af  »comedier»  och  en  viss 
ersättning  af  dem,  som  önskade  bivista  liköppningar  å  de  inom  inrätt- 
ningen döde  ^). 

Ur  små  och  obetydliga  källor  samlades  sålunda  under  de  närmast 
följande   åren  den  första  grundfonden  till  Sveriges  förnämsta  sjukvårds- 


*)  I  riksarkivet. 

')  Biksens  Btändere  skrif velse  af  den  »'/^  1739  och  kongL  brefvet  till  öfverståt- 
hållaren  af  den  'Vs  s*  ^' 


6  »SAMLING   AF   PBNMIMGMBDBL. 


inrättning.  På  grund  af  ständemas  tiilst^Tkan  vid  1741  års  riksdag^) 
förordnade  Kongl.  Maj:t  ytterligare  den  */ii  samma  år  till  förmån  för 
det  blif vande  lasarettet  i  huf vudstaden : 

a).  Alla  de,  som  in-  och  utskrefvos  i  Stockholm  såsom  mästare, 
borde  erlägga  16  öre,  medan  för  gesällbref  fastställdes  8  öro  och  för 
antagande  i  lära  4  öre  smt  i  afgift.  Äfven  de,  som  i  Stockholm  vunno 
barskap  som  handlande  och  näringsidkare,  ägde  att  efter  råd  och  lägen- 
het bidraga  med  någon  frivillig  gåfva. 

b).  Vid  bröllop  och  barndop  skulle  frivilliga  sammanskott  göras, 
hvarvid  klockaren  borde  gå  omkring  med  en  tallrik  och  derefter  i  en 
af  gästernas  närvara  uppräkna  de  influtna  medlen  och  införa  dem  i  en 
dortill  bestämd  bok.  Stadskonsistorium  underrättade  likväl  efter  någon 
tid  sundhetskommissionen  derom,  att  vid  dessa  tillfällen  större  bidrag 
icke  kunde  påräknas,  än  hvad  redan  efter  vanligheten  plägat  hopsamlas 
för  de  fattiges  räkning,  »såframt  icke  förut  någon  förordning  härom  all- 
männeligen  i  staden  blefve  publicerad».  Sundhetskommissionen  anhöll 
derpå  den  •/«  1743,  att  kongl.  Maj:t  ville  anbefalla  öfverståthållaren 
att  utfärda  en  »sådan  tjenlig  föreställning».  En  sådan  utfärdades 
äfven  af  kongl.  slottskansliet  den  ^^/^  1743  af  innehåll,  att  gäster  vid 
bröllop  och  faddrar  vid  barndop  mage  förmås  att  efter  eget  behag  något 
sammanskjuta  till  befrämjande  af  en  lasarettsinrättning.  Medlen  skulle 
omottagas  af  prestcrskapet  och  aflevereras  i  politikoUegium,  som  »insätter 
dom  i  riksens  ständers  banko  för  sundhetskommissionons  räkning». 

Dessa  insamlingars  obetydlighet  föranledde  sundhetskommissionen 
att  don  ^7ii  1750  föreslå,  att  deras  uppbörd  icke  hädanefter  måtto  öfver- 
lemnas  åt  klockarene,  utan  att  presterskapet  borde  verkställa  en  insam- 
ling först  för  lasarettet  och  sedan  för  fattighusen,  samt  efter  uppräkning 
i  några  gästers  närvara  införa  de  olika  myntslagen  (dukater,  daler,  caro- 
liner  och  kurant)  i  en  bok.  Detta  förslag  godkändes  af  Kongl.  Maj:t 
den   ^%  1751    och   den  */3  samma  år  stadgades   ytterligare,   att  ifråga- 


*)  Ständernas  skrifveke  af  den  'Vs  ^741  och  kongl.  brefvet  till  sundhetskommissionen 
af  den  "/u  s.  å. 


INSAMLING    AF    TENNINGMEDEL. 


varande  medel  skulle  antecknas  i  en  bok  med  fem  kolumner  efter  de  olika 
myntslagen  och  att  vid  hvarje  qvartals  slut  vederbörliga  extrakter  af 
dessa  böcker  borde  af  presterskapet  jemte  penningarna  oförvandlade  till 
konsistorium  inlemnas. 

Uppbörden  var  dock  förbunden  med  hvarjehanda  obehag  för  pre- 
sterskapet, hvarför  Stockholms  stads  konsistorium  den  Vio  1751  klagade 
deröfver  och  hemställde  om  icke  densamma  kunde  åläggas  någon  annan. 
I  sitt  häröfver  infordrade  utlåtande  yttrade  sundhetskommissionen  den 
*^/i2  s.  å.  att,  så  länge  denna  uppbörd  tillhörde  politikoUegium,  var  den 
ea  obetydlighet,  men  att  sedan  konsistorium  öfvertagit  den,  hade  den 
sedan  1750  för  hvarje  qvartal  utgjort  4  a  700  daler  smt  »och  har  således 
Gonunissionen  största  skäl  att  omröra  det  berömvärda  nit  och  de  beve- 
kande och  christeliga  föreställningar,  som  presterskapet  vid  insamlingen 
af  dessa  medel  ådagalagt.  Gommissionen  vill  derför  icke  tillstyrka  någon 
ändring  uti  en  så  nyttig  författnings. 

Genom  kongl.  brefvet  af  den  V4  1753  förordnades  slutligen,  att  af  de 
medel,  som  insamlades  vid  bröllop  och  barndop,  den  ena  hälften  skulle 
tillfalla  lasarettet  och  den  andra  de  fattige.  Insamlandet  af  frivilliga 
gåfvor  för  lasarettet  vid  barndop,  bröllop  och  begrafningar  utsträcktes 
sedermera  äfven  till  rikets  öfriga  län.  I  k.  brefvet  till  domkapitlen  af 
den  ^Vi2  1753  anbefalldes  nämUgen  konsistorierna  uppmana  presterskapet 
att  genom  tjenliga  föreställningar  söka  förmå  vederbörande  gäster  och 
faddrar  vid  bröllop  och  barndop  till  sammanskott  för  lasarettets  i  Stock- 
holm behof. 

I  stället  för  den  anbefallda  gemensamma  insamlingen  blef  det  dock 
snart  nog  sed,  att  värdarne  sjelfve  åtogo  sig  att  för  det  afsedda  ända- 
målet lemna  en  större  eller  mindre  gåfva.  Härigenom  minskades  de 
inflytande  medlen  i  hög  grad.  Sundhetskommissionen  fann  sig  derför 
föranlåten  att  tiU  konsistorium  i  Stockholm  allåta  den  Vn  1756  föl- 
jande bref: 

»Kongl.  Commissionen  har  kommit  i  erfarenhet,  huruledes  vid 
åtskilliga  barndop  och  bröllop  här  i  staden  insamlingen  till  lasarettet 
och  fattighusen  skall  ske  på  det  sättet,  att  värdame  erlägga  något  i  ett 
för  alt;    Men   som   detta   strider  mot  Eongl.  Maj:t8  nådiga  förordnande, 


8  INSAMLING    AF   PENNINGMSDEL. 

som  utstakar  det  böra  ske  mccl  en  tallricks  kringbärande  till  samteliga 
giästeme;  Så  liyser  Commissionen  det  goda  fortroende,  att  Consistorium 
efter  vanliga  berömvärda  nit  och  sorgfälligliet  fur  dessa  christelige  in- 
rättningar, lärer  draga  benägen  försorg  att  sådant  på  det  nogaste  liädan- 
efter  må  af  presterskapet  iakttagas,  hvarigenom  både  lasarettet  och  fattig- 
husen verkeligen  större  förmån  tillflyter». 

I  k.  brefven  af  den  "/^  1768  och  "/,  1773  ålades  ytterligare  alla 
tjenstgörande  prester  att  strax  efter  afslutad  förrättning  uppgifva  hos 
kyrkoherden  de  influtna  afgifternas  belopp.  Slutligen  anbefalldes  i  k. 
brefvet  till  Stockholms  konsistorium  af  den  ^»/^  1774  samtliga  i  stadens 
församlingar  varande  prester  att,  till  förekommande  af  försummelse  eller 
oredighet  vid  penningegåfvors  uppbärande,  hålla  en  särskild  annotations- 
bok, i  hvilken  de  frivilliga  gåfvorna  varda  antecknade  och  af  tvenne  när- 
varande gäster  eller  faddrar  bevittnade.  Yid  årets  slut  kunde  sedermera 
dessa  böcker  jemföras  med  kyrkoboken. 

Från  denna  tid  fortfor  sedermera  under  en  lång  följd  af  år  upp- 
börden af  dessa  så  kallade  kontingentmedel  för  fattige  och  för  lasarettens 
behof.  Först  genom  k.  kung.  af  den  ^^/^q  1866  afskaffades  i  Sverige 
dessa  sammanskott  vid  bröllop  och  barndop.  Utan  att  vara  genom 
öfverhetligt  påbud  upphäfda,  förekomma  likväl  icke  numera  sådana  insam- 
lingar i  Finland. 

c).  Af  alla  i  staden  insamlade  fattigmedel  skulle  10  7o  tiUfalla 
lasarettet  Magistraten  och  stadens  politikoUegium  gjorde  emellertid 
hos  ständerna  ansökning  derom  att  stadens  fattigkassa  måtte  befrias 
från  erläggandet  af  dessa  10  ^/q.  Denna  afgift  blef  äfven  genom  Kongl. 
brefvet  af  den  ^Vio  1^43  indragen. 

d).  En  hvar,  som  af  Kongl.  Maj:t  eller  vederbörande  kollegier, 
konsistorier,  embetsmän  samt  magistraten  i  städerna  erhöll  befordran 
till  någon  beställning,  »borde  till  lasarettet  något  efter  eget  behag  erlägga». 
Dessa  afgifter  inflöto  likväl  mycket  vårdslöst  och  oregelbundet,  hvar- 
för  sundhetskommissionen  den  %  l^*^^  begärde,  att  Kongl.  Maj:t  ville 
ånyo  erinra  vederbörande  om  verkställigheten  af  denna  bevillning. 
I  följd  häraf  utfärdades  k.  cirkidäret  af  den  '^  samma  år  till  samtliga 
kollegier,   landshöfdingar,   militärchefer  m.  m.    Missförstånd   gjorde   sig 


IN8AMLINQ    AF   PENNIN  G  MEDSL.  O 


likväl  fortfarande  gällande  i  detta  hänseende.  I  skrif velse  af  den  ^''/o  1746 
hemställde  sundhetskommissionen,  »om  icke  de,  som  med  E.  E.  Maj:ts 
fullmagt  bli  benådade,  på  lika  sätt  kunde  förmås  att  efter  hvar  och  ens 
behag  äfven  något  till  lasarettet  erlägga».  Nya  kongl.  bref  af  den  ''/n 
1746,  7i2  samma  år  och  den  ^^/^  1750  utfärdades  med  anledning  häraf. 
Det  oaktadt  fortforo  försummelserna  vid  erläggandet  och  insändandet  af 
denna  afgift.  Sundhetskommissionen  nödgades  tid  efter  annan  påminna 
icke  mindre  konsistorierna  i  riket,  än  landshöfdingame  och  regements- 
cheferne  om  befordringsafgifternas  aflemnande  och  redovisning.  Slutli- 
gen hemställde  sundhetskommissionen  den  ^Vii  1750,  »om  icke  Kongl. 
Maj:t  skulle  finna  godt  att  ytterligare  anbefalla  alla  dem,  som  ännu 
ej  verkstält  de  flera  Kongl.  Maj:ts  befallningar,  att  vid  onåd  och  ansvar 
tillgörandes  sina  skyldigheter  uppfylla». 

Denna  afgift,  hvars  erläggande  ytterligare  inskärptes  medelst  k. 
brefvet  af  den  "/j  1751,  uppbars  vid  det  embetsverk,  hvartill  den,  som 
vunnit  befordran,  hörde  och  insändes  jemte  behörig  förteckning  tid  efter 
annan  till  kommissionen.  I  anseende  till  en  mängd  svårigheter  vid 
detta  uppbördssätt  hemställde  sundhetskommissionen  den  ^Vu  l?^^  ^^^ 
KongL  Maj:t,  »att  en  hvar,  som  erhållit  nådig  fullmagt  på  verklig 
tjenst  eller  charactere  eller  annan  personlig  fördel  genom  constitutorial, 
bör  förut  lasarettsafgiften  i  banken  för  lasarettets  räkning  insätta  och 
bankens  attest  deröfver  till  den^  som  öfver  chartasigillata  recognition 
och  de  öfriga  afgifterna  vid  befordringar  har  inseendet,  aflemna». 
Lasarettsafgiftens  erläggande  öfverfördes  sedermera  till  landtränterierna. 
Denna  afgift  upphäfdes  i  Sverige  genom  k.  kungörelsen  af  den  Vb  1883, 
men  fortfar  ännu  i  Finland. 

e).  Efter  det  ofvananförda  afgifter  till  lasarettets  förmån  blifvit 
fastställda,  ingick  sundhetskommissionen  den  ^^3  1743  till  riksens  stän- 
der med  anhållan,  att  för  hvarje  kortlek,  som  såldes,  måtte  erläggas  be- 
villning af  2  öre  smt,  äfvensom  att  emot  en  viss  årlig  afgift  rättighet 
blefve  beviljad,  »att  i  Stockholm  hålla  fyra  stycken  biljarder  samt  ett  boll- 
hus^ hvilka  spel  för  ungdomen  vore  de  aldratjenligaste  i  anseende  så 
väl  till  den  dervid  varande  motion^  som  befordrar  hälsan,  som  äfven  att 
kroppen  derigenom  göres  vig  och  skickelig,  ungdomen  dessutom  ej  kan 


10  liNSAULINQ    AF    PENNINGMEDEL. 


betagas  någon  tid  att  till  sin  ro  använda.  För  öfrigt  förmodar  commis- 
sionen  att  riksens  högl.  ständer  ville  för  denna  lasarettsinrättning,  såsom 
ett  mycket  nyttigt  värk,  draga  all  omsorg,  så  att  det  förslaget  icke  i 
brist  af  tillgångar  alldeles  måtte  komma  att  afstanna».  Om  biljard-  och 
boUhusafgiften  ville  sundhetskommissionen  sedermera  sjelf  närmare 
öfverenskomma  med  den  högst  bjudande.  Medelst  k.  brefvet  af  den 
^Vio  1743  blef  denna  af  gift  af  2  öre  smt  för  h  varje  kortlek  tilldelad 
lasarettsfonden  och  utgjorde  en  betydande  del  af  dess  inkomster.  På 
ständernas  framställning  belades  derefter  i  k.  brefvet  af  ^^i  1748  hvarje 
kortlek  med  en  konsumtionsafgift  af  16  öre  kmt,  antingen  den  tillverkades 
inrikes  eller  ock  utifrån  införskrefs  af  personer,  hvilka  voro  privile- 
gierade att  till  eget  bruk  få  låta  införa  sådana  varor,  som  eljest  till  in- 
försel förbjudits.  I  skrifvelse  af  den  ^7ii  1750  anmälde  sundhetskommis- 
sionen, att  denna  bevillning  för  de  förflutna  åren  från  och  med  1744 
utgjort  nästan  hälften  af  lasarettets  hela  inkomst  eller  13,578  Va  <^a1*  ^^^ 
Bevillningen  inflöt  likväl  icke  regelbundet.  Från  de  privilegierade  fa- 
brikerna i  Yesterås,  Oefle,  Falun  och  Malmö  hade  icke  några  medel 
insändts  och  kommissionen  hemställde  derför  i  senast  nämnda  skrifvelse, 
»om  icke  Eongl.  Maj:t  skulle  täckas  anbefalla  Gommercecollegium 
att  derom  med  sin  berättelse  inkomma,  samt  foga  den  anstalt  att  denna 
afgift  så  väl  för  den  förflutna  tiden,  som  hädanefter  i  proportion  af 
tillverkningen  lasarettet  måtte  tillflyta». 

I  skrifvelse  af  den  '^/^  1754  anmälde  sundhetskommissionen  att  de 
inflytande  afgifterna  för  kort  mer  och  mer  minskats.  Det  kan  vara  af 
intresse  att  se  hvad  denna  spelkorts  bevillning  å  2  öre  smt  utgjorde. 
För  år  1744  steg  den  till  2,466  dal.,  för  1745  till  3,888,  för  1746  till 
1,299:  12,  för  1747  till  3,843,  för  1748  till  1,651:.^.28  V^,  för  1749  till 
315,  för  1750  till  369:  20,  för  1751  till  362:  16  och  för  1752  till  286:  2 
dal.  smt.  Då  sundhetskommissionen  var  öfvertygad  derom,  att  åt- 
gången icke  varit  mindre  än  tillf  orene  och  trodde  sig  finna  orsaken 
till  minskningen  i  afgifterna  deruti,  att  1748  äfven  en  konsumtionsaccis 
af  5  ^/g  öre  smt  blef  lagd  å  hvarje  kortlek,  som  utlemnades  i  handeln,  måste 
den  antaga  att  icke  allenast  en  mängd  kort  föi^sålts  från  fabrikerne 
ostämplade,   utan   ock   att   sådana  från  utiandet  insmuglats.    Sundhets- 


INSAMLING    AF   PENNINGMEDEL.  11 

kommissionen  hemställde  derför,  om  icke  konsumtionsaccisen  för  kort 
knnde  alldeles  upphöra  och  afgiften  för  dem  hädanefter  återgå  tUI  sitt 
förra  belopp,  samt  inkomsten  deraf  delas  emellan  lasarettet  och  frimurare- 
barohuset  I  k.  brefvet  af  den  ^/j  1756  nedsattes  den  för  hvarje  kortlek 
hittiUs  uppburna  afgiften  af  23  Va  öre  kmt  till  6  öre  kmt,  utom  stämpel- 
kostnaden ett  öre.  En  plikt  af  200  dal.  smt  fastställdes  för  den,  som 
i  bodar  eller  annorstädes  beträddes  hafva  ostämplade  kort  till  för- 
säljning. 

Med  afseende  å  den  inkomst  lasarettet  hade  af  denna  bevillning 
föreslog  sundhetskommissionen  den  7^1  1756,  att  fabriksarbetare  borde 
få  disponera  öfver  tre  sängar  i  lasarettet,  emedan  manufakturisterne, 
isynnerhet  kortfabrikanterne,  i  flera  år  med  ansenliga  medel  bidragit  till 
lasarettet,  »hvaremot  de  förmögnare  manufacluristerne  tyckas  böra  genom 
Renliga  föreställningar  förmås  tUl  något  visst  antal  lotters  tagande  må- 
nadtligen».    Detta  förslag  stadfästes  af  E.  Majit  den  7i2  1756. 

f).  Bedan  medels  k.  brefvet  af  den  ^Vii  174.0  hade  blifvit  stadgadt, 
att  en  afgift  af  4  dal.  smt  skulle  utgöras  till  förmån  för  lasarettet  »för 
hvarje  svensk  comedi  på  bollhuset»  och  i  k.  brefvet  af  den  ^'/lo  1743 
höjdes  densamma  till  6  dal.  smt  i  ersättning  för  lasarettets  andel  i 
fattigmedlen.  Denna  afgift  inflöt  likväl  i  följd  af  myndighetemes  vårds- 
löshet mycket  ofullständigt,  hvarför  sundhetskommissionen  fann  sig  för- 
anlåten att  den  Va  1750  hos  öfverståthållaren  Rutger  Fuchs  klaga 
deröfver  och  anhålla  att  »bollhuset  hädanefter  icke  måtte  öppnas,  förr 
än  afgiften  hvarje  gång  blifvit  erlagd». 

Oordningen  med  afgiftens  erläggande  fortfor  detta  oaktadt.  I 
skrifvelse  till  öfverståthållaren  af  den  ^^/^q  1754  underrättade  sundhets- 
kommissionen att  afgiften  för  uppförande  af  skådespel  icke  kommit  lasa- 
rettet till  godo  sedan  1752  års  slut  »Och  som  k.  commissionen  ej  kan 
taga  på  sitt  ansvar  att  lasarettets  tillständiga  rätt  på  något  sätt  efter- 
låtes»,  anhöll  kommissionen  att  öfverståthållaren  icke  blott  ville  af  veder- 
börande ntkräfva  »de  innestående  restantierna,  utan  ock  hålla  alf varsam 
hand  deröfver  att  hädanefter  afgiften  hvarje  gång  till  följe  af  k.  brefvet 
den  *Vi  1751  varder  erlagd,  innan  bollhuset  öppnas».  I  följd  af  efter- 
låtenhet    och    bristande   tillsyn  å  den    öfvervakande   myndighetens  sida 


12  INSAMLING    AF    PENNINGMEDEL. 


förlorade  lasarettet  likväl  under  tidens  lopp  en  icke  obetydlig  del  af  de 
teaterafgifter,  hvilka  bordt  tillkomma  detsamma. 

g).  Bland  ytterligare  åtgärder  till  förstärkande  af  lasarettsfonden 
anbefallde  k.  brefven  af  den  ^7^  l^^^ö  och  ^^/i  1751  till  samtliga  konsisto- 
rier, att  alla  personer,  som  öfvergåfvo  landtbruket  och  begåfvo  sig  till 
städerna,  skulle  hvar  för  sig  erlägga  2  dal.  smt,  hvilka  borde  uppbäras 
af  prestcn  i  församlingen,  innan  den  vanliga  flyttningsattosten  finge  ut- 
färdas. De  influtna  medlen  ägde  pastor  att  hvarje  hälft  år  insända  till 
konsistorium  jemte  förteckning  på  de  flyttande  personerna. 

Äfven  denna  pålaga  gaf  anledning  till  olika  tolkning.  Konsisto- 
rium i  Earlstad  förfrågade  sig,  huruvida  så  väl  hemmansbrukare  som 
tjenstefolk,  dreng  och  piga,  hel-  och  halfvuxna  borde  erlägga  denna 
afgift  af  två  dal.  till  lasarettet.  Sundhetskommissionen  svarade  i  bref  af 
den  ^Va  1^51  >det  commissionen  fann  ofvanhögstbemälte  Kongl.  Maj-.ts 
förordnande  i  sig  sjelf  så  klart  som  allmänt  taget  icke  tillåta  ringaste 
åtskilnad  emellan  de  personer,  som  ifrån  landet  sig  till  städerna  be- 
gifva».  I  ett  senare  infordradt  utlåtande  af  den  V?  1^51  med  anledning 
af  konsistorii  i  Hernösand  gjorda  förfrågan  tillade  sundhetskommissio- 
nen,  att,  utom  lasarettsfondens  förökande,  hufvudafsigten  med  detta  för- 
ordnande var  landtbrukets  upphjelpande,  sedan  hemmansklyfningen  tillåtits. 
Om  en  åtskilnad  gjordes  emellan  halfvuxna  och  fullvuxna  personor,  skulle 
en  mängd  ungt  tjenstefolk,  hvilket  vore  för  landtbruket  oundgängligen 
beböfligt,  flytta  till  städerna,  ehuru  i  de  flesta  landsorter  arbetare  sak- 
nades till  rikets  märkeliga  skada.  »Och  är  lönens  otillräcklighet  till  af- 
gifternas  afbördande  vid  flyttningen  dessutom  ett  säkert  medel  att  efter 
E.  K.  Maj:ts  nådigaste  intention  bibehålla  allmogen  vid  sina  landtbruk». 

Snart  nog  upphörde  dock  denna  afgift  i  följd  af  k.  resolutionen 
af  den  V?  1752  på  städernas  allmänna  besvär  och  dess  §  44.  Vid 
förfrågan  af  konsistorium  i  Abo  huru  under  sådana  förhållanden  borde 
förfaras  med  afgiften  för  är  1752,  ansåg  sundhetskommissionen  den  böra 
tillfalla  lasarettet,  emedan  afgiften  uppburits  innan  resolutionen  blifvit 
ofFontiiggjord  och  gått  i  verkställighet,  hvartill  äfven  Kongl.  Maj:t  biföll 
i  bref  af  den  Va  1754. 


/ 


INSAMLING    ÅF    PENNINOMEDBL.  13 


Då  uppbörden  af  de  genom  domkapitlen  inflytande  medlen  ut- 
gjorde lasarettets  förnämsta  och  största  årliga  inkomst,  begärde  sund- 
hetskommissionen  den  *Ve  1755,  att  konsistorii-notarierne  skulle  i  och 
för  redovisningen  erhålla  8  ^/^  af  uppbörden,  hvilket  äfven  beviljades  i 
k.  brefvet  af  den  ''/,  s.  ä.  Denna  förmån  föreslogs  den  Vu  1756  äfven 
för  konsistoni-notarien  i  Stockholm.  "^ 

h).  Bedan  vid  1739  års  riksdag  blefvo  stamböoker  beviljade  till 
insamling  för  lasarettet,  så  i  städerna  som  landsbygden,  hvarom  k.  bref- 
vet af  den  ^Vn  1740  utfärdades.  Denna  åtgärd  synes  dock  hafva  sak- 
nat verkställighet,  alldenstund  K.  Maj:t  den  *%  1750  anbefallde  samtliga 
konsistorier,  landsböfdingar  och  militärchefer  att  ju  förr  desto  hellre  ut- 
färda dessa  stamböcker  och  sedan  de  insamlade  medlen  för  lasarettets 
räkning  deponera.  Emedan  den  största-  insamlingen  medels  stamböcker 
kunde  påräknas  inflyta  i  Stockholm,  anhöll  sundhetskommissionen  hos 
Kongl.  Maj:t  den  *Vu  1750  »att  öfverståthållaren  borde  anbefallas  utse 
i  hvarje  församling  tvennc  hederliga  män,  att  kringbära  dessa  stamböc- 
ker och  förmå  innevånarene  att  något  ansenligt  sammanskjuta,  hvar- 
jemte  de  kunde  försäkras  att  framför  andra  få  i  lasarettet  inlägga  sjukt 
tjenstefolk  och  deraf  sig  betjena,  som  med  någon  tillräcklig  summa 
dess  inrättning  nu  i  början  isynnerhet  understödja».  Utfärdandet  af 
dessa  stamböcker  inskärptes  ytterligare  i  k.  brefven  af  den  ^Vi  ^^^ 
Vj  175L 

i).  Från  och  med  år  1754  blef  en  årlig  allmän  kyrkokollekt  på  första 
sondagen  i  advent  öfver  hela  riket  beviljad  åt  lasarettet  på  grund  af  k. 
brefvet  af  den  ^s  1753.  Denna  kollekt  var  icke  obetydlig  och  utgjorde 
under  åren  1754 — 1755  icke  mindre  än  11,825  dal.  kmt  Senare  bör- 
jade likväl  dessa  kollekter  tillfalla  de  enskilda  länesjukhusen.  Insam- 
lingen af  kollekter  i  rikets  kyrkor  till  förmån  för  länslasaretten  afskaffades 
i  Sverige  först  genom  k.  kungörelsen  af  den  ^Via  1887,  men  fortfar 
ännu  i  Finland,  liksom  den  konsistorii-notarierna  enligt  ofvannämnda  k. 
bref  af  den  V?  1755  tillkommande  uppbördsafgift  af  3  7o' 

j).  Äfven  böter,  hvilka  ålades  personor,  som  emot  lag  och  »solli- 
citant  förordningarnas  besvärat  K.  Maj:t,  tillföllo  lasarettet  på  begäran 
af  sundhetskommissionen  i  dess  skrifvelser  af   den  ^7i2    1749    och   ^Va 


14  INSAMLING   AF   PENNINGMEDEL. 

1750.  Sundhetskommissionen  nödgades  likväl  ofta  i  särskilda  skrifvel- 
ser  till  landshöfdingame  påminna  om  deras  uikräfvande.  Sedan  1754 
lemnades  i  en  del  fall  den  ena  hälften  af  sådana  böter  åt  skolorna  i 
Lappmarken,  den  andra  åt  lasarettet 

k).  Medels  k.  resolution  af  den  ^/^  1751  erhöll  lasarettet  på  fram- 
ställning af  serafimerordens-kapitlet  privileginm  exclusivum  på  inför- 
skrifningen  och  försäljningen  af  de  s.  k.  »Halliska  medicamenterne» 
från  Herm.  Franckes  barnhus  i  Halle^).  Mot  erläggande  af  120  dal. 
smt  årligen  öf verlät  lasarettet  deras  försäljande  åt  en  handlande  S  t  e  i  n- 
hausen.  Från  och  med  1757  blef  denna  afgift  fördubblad  och  rättig- 
heten till  medikamenternas  försäljning  bortgifven  på  20  år.  När  sedan 
1782  års  sjötulltaxa  tillät  allehanda  medicinaliers  införande  mot  tull, 
uppkom  fråga,  huruvida  lasarettet  ännu  kunde  anses  böra  tillgodo- 
njuta denna  exklusiva  rättighet  I  k.  brefvet  af  den  '/j  1785  bibehölls 
lasarettet  orubbadt  vid  denna  förmån.  K.  kammarkollegium  utfärdade 
den  ^^/^  samma  år  en  kungörelse  »angående  lasarettets  i  Stockholm  ex- 
clusiva  rättighet  att  införskrifva  och  försälja  de  s.  k.  Halliske  medica- 
menter:»  vid  vite  af  varans  konfiskation  och  böter  för  dem,  som  derutin- 
nan  gjorde  lasarettet  intrång. 

Senare  gaf  lasarettsdirektionen  åt  liof apotekaren  Henrik  Hen- 
riksson Schultz  rättighet  att  under  åren  1784 — 1794  införskrifva 
och  försälja  de  s.  k.  Halliske  medikamenterna.  Äfven  med  ett  annat 
läkemedel  dref  lasarettsdirektionen  handel,  nämligen  med  den  så  kallade 
Beutmanska  guldtinkturen,  som  konung  Fredrik  mycket  begagnade 
och  hvars  komposition  serafimerordensgillet  med  stor  kostnad  inlöst. 
Den  preparerades  af  apotekaren  Joh.  Christ  Oeorgii  och  försåldes 
för  lasarettets  räkning.  Ursprungligen  hade  Abr.  Bäck  i  ett  till  sera- 
fimerordens  kapitiet  den  %2  ^^^^  inlemnadt  andragande   framställt   ett 


*)  Om  dessa  medikameDter  finnes  en  af  P.  Lundberg  under  N.  Rosens 
inseende  1739  i  Upsala  utgifven  gradualafhandling  ^De  Compositione  mcdicamentartifn 
Hallensium^  eorumque  vero  et  limitaio  usu».  Förevenskad  af  L.  B.  och  tryckt  i 
Stockholm  och  Upsala  1744.  Till  Lundbergs  promotion  1740  utgaf  äfven  L.  Ro- 
berg  ett  program  »Z>e  medicam^ntis  IlaUensibii»*, 


INSAMLING   AF   PENNINGMEDEL.  15 

förslag  att  inrätta  »husapotek»  till  afsalu  med  de  vanligaste  och  mest 
behöfliga  medikamenter   och   derigenom   bereda   lasarettet  inkomster^). 

1).  Beti*äffaiide  lasarettets  inkomstkällor  må  ännu  nämnas,  att  man 
i  sundhetskommissionens  memorial  till  riksens  ständers  lasarettsdeputa- 
tion  den  ^Vs  1*^62  finner  uppgifvet,  att  afgifter  för  liqvidationer,  privile- 
gier^ resolutioner,  sjöpass  och  fribref  m.  m.  blifvit  en  tid  uppburna  dels 
i  k.  kammar-^  dels  i  kommersekollegium,  utan  att  hafva  varit  af  Kongl. 
Majrt  påbjudna  och  berott  »på  herrar  presidenters  sjelfkrafda  välvilja 
och  ömhet  för  lasarettsinrättningen.  Dessa  inkomster  hafva  sedermera 
uti  k.  Commersecollegio  upphördt,  isynnerhet  sedan  de  fattiga  fabrikes 
arbetare  bUfvit  så  många,  hvilka  understöd  fordrat,  men  uti  k.  cammar- 
collegio  continuera  de  ännu  för  liquidationer». 

m).  Lasarettets  största  och  viktigaste  inkomst  var  dock  utan  tvif- 
vel  det  lotteri,  som  på  framställning  af  ständerna  beviljades  detsamma 
den  ^7ii  1*^*0  och  bekräftades  genom  k.  brefvet  af  den  V9  1741.  Här- 
till uppgjorde  öfverståthållaren  i  Stockholm  baron  Eutger  Fuchs  be- 
höriga planer,  af  hvilka  Eongl.  Maj:t  den  ^%  1742  gillade  en,  bestå- 
ende af  50,000  lotter  å  25  dal.  kmt  per  lott,  utgörande  1,250,000  dal. 
kmt,  hvaraf  lasarettet  enligt  beräkning  af  12  Vo  ^^^^t  skulle  erhålla 
150,000  dal.  Detta  lotteri  stötte  likväl  på  en  mängd  svårigheter,  hvar- 
för  sundhetskommissionen  den  *Vii  1750  föreslog  hos  Kongl.  Majrt  dess 
förändring  till  låga  insättningar  och  oftare  återkommande  dragningar. 
Ved  anledning  häraf  anbefallde  Kongl.  Majit  den  ^7i  1751  sundhets- 
kommissionen att  uppgöra  ny  plan  till  ifrågavarande  lotteri  och  den 
^V»  1754  inlemnades  en  sådan  af  sundhetskommissionen,  som  i  sin 
skrifvelse  yttrade: 

3!>Commi88ionen8  besynnerliga  omtanke  har  härvid  varit  på  hvad 
sätt  detta  lotteriet  skulle  i  verket  ställas,  så  att  det  kunde  äga  veder- 
börlig kredit  och  således  lasarettet  den  påsyftade  nytta  och  inkomst  till- 
flyta.  I  detta  afseende  förmodar  commissionen  bäst  vara  att  insatsen 
för  hvarje  lott  blifver  liten  eller  till  1  dal.  16  öre  kmt  per  lott,  och 
dragningen  sker  hvarje  månad,  på  sätt  som  hosföljande  project  plan  lit. 


>)  I  Bäckska  samlingen. 


16  INSAMLINO    AP    PENNINGMEDBL. 


A.  närmare  utvisar.  Till  creditens  bibehållande  håller  commissionen  för 
oundgängeligt  att  detta  lotteri  sker  i  dess  namn,  till  hvilken  ända  alla 
lottsedlar  med  trenne  com missionsledamöters  namn  komma  att  förses, 
äfvensom  commissionen  till  commissarier  härvid  ntsedt  sekreteraren 
Carl  Reftelius  och  camcroraron  Pet.  Starbus,  hvilka  emot  betin- 
gadt  arvode  i\  4  %  för  hvarje  dragningssumma  åtagit  sig  pä  egen  be- 
kostnad hela  lotteriet  l)esörja,  sedan  de  med  n()digt  dragningsrum  blifvit 
försedde,  och  commissionen  påkostat  lotterihjulen,  stempelen  och  pla- 
nens kringsändande  nu  i  böljan.  Och  som  således  utgifterna  vid  foi^sta 
dragningen  blifva  nog  kiändbara,  har  commissionen  till  densamma  ut- 
sedt  en  särskilt  plan  Lit.  B.  af  10,000  lottor,  hvarå  sä  väl  som  den 
förra  commissionen  underdånigst  anhållit  om  E.  Kongl.  Maj: t  nädigsta 
autorisation.  Och  på  det  till  dess  completterande  tid  må  lämnas,  håller 
commissionen  underdånigst  före,  att  terminen  till  första  dragningen  till 
den  *^/i  1755  må  utsättjas  och  sedan  fortsättjas  dragningarna  månadtligen 
efter  den  andra  planen  af  20,000  lotter.  Till  mera  styrka  och  befor- 
dran af  detta  lotteri  hemställer  till  E.  Kongl.  Maj:ts  nådigste  välbehag 
commissionen  underdånigst,  om  icke  E.  Kongl.  Maj:t  skulle  täckas  ge- 
nom tryckta  circulaire  bref  förnya  dess  för  detta  under  den  *Yii  1740 
om  detta  lotteries  befrämjande  till  samtoliga  landshöfdingar  afgångna 
nådiga  skrifvelse.  Hvarjemto  de  förra  kunde  anbefallas  att  så  väl  ge- 
nom magistraterne  i  städerne,  som  häradsfogdarna  å  landet  efter  behörig 
skieild  publication  å  predikstolarne  i  länen,  låta  debitera  de  lottsedlar, 
som  nu  för  föi^sta  gängen  dem  af  commissionen  varda  tillstälte,  som 
ock  draga  nödig  försorg,  att  medlen  uti  land  trän  terierne  må  redan  förut 
innan  dragningen  sker  vanla  insatte  och  commissionen  utan  remisselage 
tillstiilte  tillika  med  de  öfverblefne  lottsodlarne.  Kommandes  sedermera 
alltid  framdeles  de  i  landsorterne,  soin  åstunda  lotter,  sig  hos  Commis- 
sionen eller  dess  commissarier  att  anmäla. 

Plan.  Lit.  A.  Lit.  B. 

20,000  lotter  ä   IV2    dal.    (eller    6     10,000  lotter  a  iVj  dal.  =  15,000 
mark)  =  80,000 

Afdragningen  12^/3  7o     3,750  Afdragningen       .     .     .       1,875 


20,250  dal.  13,125  dal. 


tN8AMMN0   AV   rRNNlNOMEBlSL.  17 


1  vinst 

ä 

6,000 

1     å                  3,000 

1  » 

n 

2,000 

2     „     1,000     2,000 

2      „ 

1,000 

2,000 

20     „        100     2,000 

50      „ 

100 

5,000 

200     „          12     2,400 

400      „ 

12 
6 

4,800 
6,450 

596     „        6V4     3,725 

1,075      „ 

819  vinster —  13,125  daler  kmb>. 

1,529     vinster  =  26,250  daler  knit. 

Den  ^Vg  1754  fastställde  K.  Maj:t  den  af  sundhetskommissionen 
uppgjorda  lotteriplanen  och  anbefallde  medelst  cirkulär  sanitlige  lands- 
höfdingar  och  konsistorier  att  på  allt  möjligt  sätt  befordra  densamma. 
Men  emedan  en  del  landshöfdingar  försummade  att  i  behörig  tid  åter- 
sända icke  försålda  lottsedlar,  hvarigenom  ett  afdrag  uppstod  af  den 
beräknade  vinsten»  och  det  påsyftade  högst  angelägna  christeliga  ända- 
mål, som  är  lasarettets  formerande,  försvann»,  hemställde  sundhetskom- 
missionen hos  Kongl.  Maj:t  den  ^^3  1755,  »om  icke  de,  som  gjort  sig 
skyldige  till  denna  försummelse,  torde  oförgripligen  ersätta  dessa  me- 
del». Å  andra  sidan  beslöt  sundhetskommissionen  den  ^,\  1756  i  tid- 
ningarna kungöra,  att  de,  som  icke  uttoge  sina  vinster  inom  sex  måna- 
der efter  dragningen,  skulle  vara  dem  förlustiga  och  desamma  tillfalla 
lasarettet  Afkastningen  af  lotteriet  torde  icke  varit  så  alldeles  obetyd- 
lig, efter  som  sundhetskommissionen  den  7*  1755  skref  till  Eongl.  Maj:t: 

»Isynnerhet  har  det  af  E.  Kongl.  Maj: t  nådigst  privilegierade  lasa- 
rettslotteriet vunnit  hos  allmänheten  det  tycke  och  framgång  att  lasa- 
rettet deraf  kan  hafva  en  årlig  inkomst  till  13  å  14,000  dal.  kmt,  samt 
ännu  mera,  om  detsamma  framdeles  skulle  kunna  ökas  med  flera  lotter. 
Och  som  den  redan  skiedde  inrättningen  hittills  blifvit  lämpad  efter  in- 
komsten, sä  lärer  E.  Kongl.  Maj:ts  nådigste  intention  vara  att  densamma 
hädanefter  i  lika  proportion  utvidgas  och  flere  sjuka  intagas.  Den  vid 
årets  slut  förmodade  behållningen  bestigande  sig  till  23,858  dal.  15  öre 
kmt  tillåter  en  utvidgning  af  inrättningen». 

Den  vid  denna  tid  herskande  seden  att  genom  lotterier  insamla 
medel  till  allmänt  nyttiga  företag  gjorde  likväl  lasarettslotteriet  mycket 
förfång.    Lotteriföretag,  ursprungligen  afsedda  för  andra  orter,  sökte  sina 

2 


18  INSAMLING   AF   PENNTNOMKUKL. 


afnämare  äfven  i  hufvudstaden  och  i  privilegiernas  tidehvarf  betraktades 
det  som  ett  intrång  i  de  lokala  intressena.  Sundhetskommissionen,  som 
förglömde  att  lasarettets  vinst  på  lotteriet,  utgörande  omkring  15,000 
dal.  kmt,  var  insamlad  inom  hela  riket,  anhöll  i  december  1756  hos 
Kongl.  Maj: t  »att  ej  flere  lotterier  i  iStockholm  må  dragas  än  de,  som 
verkeligen  dertill  äro  beviljade  och  tyckas  oförgripeligen  do  öfriga  böra 
dragas  på  den  oi-t,  derest  do  verck  äro  belägne,  för  hvilkas  skull  de 
blifvit  privilegierade».  Sundhetskommissionen  begärde  för  den  hän- 
delse få  utgifva  ytterligare  5,000  lotter,  på  hvilka  en  vinst  af  7,500  dal. 
kmt  kunde  beräknas,  hvilken  borde  användas  till  något  högstnyttigt  all- 
mänt medicinskt  behof,  hvarpå  Coramissionen  framdeles  ville  i  under- 
dånighet upgifva  förslag. 

Lotternas  antal,  som  i  början  utgjorde  20,000,  men  i  anseende  till 
bristande  afsättning  minskats  till  hälften,  ökades  åter  efter  någon 
tid  med  5,000  lotter,  hvaraf  vinsten  skulle  användas  för  kopp- 
ympningshusets behof.  För  serafimerlasa rottets  räkning  tillkommo  yt- 
terligare 1764  1,000  lotter,  hvarigenom  hela  lotteriet  bestod  af  16,000. 
CoUegium  medicum  klagade  likväl  1773,  att  lasarettsdirektionen  lät 
koppympningsinrättningen  öfvertaga  de  oförsålda  lotterna  och  begärde 
att,  sedan  lasarettet  erhållit  vinsten  på  10,000  lotter,  koppympningshu- 
set måtte  få  uppbära  sin  vinst  på  de  följande  5,000  lotterna.  Härtill 
biföll  Kongl.  Maj;t  den  ^/^j  1773.  Sålunda  förgick  det  en  längre  tid, 
till  dess  medels  k.  brefvet  af  den  ^'/s  1791  lasarettslotteriet  återställdes 
i  sitt  ursprungliga  skick  och  de  för  koppympningen  anslagna  5,000  lot- 
terna helt  och  hållet  indrogos.  Lasarettslotteriet  upphörde  1805,  men 
sjukhuset  erhöll  ersättning  först  från  k.  nummerlotteriet  och  sedan  från 
statsverket  med  500  rdr  om  året. 

Slutligen  började  äfven  statsverket  direkte  bidraga  till  sorafimer- 
lasarettets  underhåll.  Härom  innehöll  k.  brefvet  till  serafimerriddarene 
af  den  ^V?  1781: 

»Som  Lasaretter  ej  mindre  af  politiska  considcrationer,  än  i  af  se- 
ende på  den  christeliga  kärleken  äro  nyttige  och  samhället  värdige  in- 
rättningar, så  vele  Wi  i  nåder  hafva  samtyckt  och  förordnat  att  i  stället 
för  den  föreslagne  förhögningen    å  landtullen    för   all    inrikes    tillverkad 


INSÅMLINa   AF   PENNINGMEDEL.  19 

rull-  eller  kardustobak  jemte  snus,  h varför  nu  enl.  1  cap.  12  §  i  land- 
tulls- och  accisBtadgan  af  den  ^^9  1^76  betalas  några  små  och  obetyd- 
liga afgifter,  må  till  fond  för  lasaretteme  anslås  och  uppbäras  tillökning 
i  stora  sjötullen  å  all  inkommande  tobak  af  hvad  slag  den  vara  må  till 
Tre  rundstycken  på  hvarje  skålpund,  samt  att  den  genom  denna  tillök- 
ning inflytande  inkomst  må  x)ä  sätt  I  underdånigst  hemstHllt,  först  komma 
lasarettet  i  Stockholm  till  godo  >  *). 

En  förändring  i  uppbördssättet  af  de  anslagna  tullmedlen  infördes 
genom  k.  brefvet  till  serafimerriddareiie  af  den  '/^  1783,  då  en  summa 
af  5,000  rdr  för  lasarettets  behof  upptogs  på  statsförslaget: 

»\VI  hafve  i  nåder  funnit  godt,  att  i  stället  för  den  till  3  nin- 
stycken  af  hvart  skålpund  utrikes  ifrån  inkommande  tobak  utsatta,  i  la- 
sarettsfonden anslagna  afgiften,  hvilken  till  slutet  af  sistlidit  är  bhfvit 
emot  särskild  redogörelse  apburen,  men  numera  mod  tullen  sammansla- 
gen i  räntekammaren  inflyter,  låta  på  innevarande  års  stat  förslagsvis 
uppföra  en  summa  af  fem  tusende  riksdaler;  dock  att,  i  den  händelse 
hvad  uti  berörde  afgift  för  inkommande  tobak  vid  årets  slut  finnes  hafva 
influtit  skulle  öfverstiga  den  således  i  staten  uptagno  summan,  ett  så- 
dant öfvei-skott  uti  följande  årets  stat  bör  till  ersättning  för  lasaretts- 
fonden iiptagas». 

Lasarettsdirektionen  bemyndigades  sedermora  genom  k.  brefvet  af 
den  ^7$  1785  att  direkte  i  statskontoret  hvarje  år  emottaga  denna  an- 
slagssumma, ^då  den  simplaste  methoden  af  uppbörd  alltid  är  den 
bästa»,  inäll  dess  Stockholms  lasaretts  kassa  hunnit  till  den  förmåga, 
att  den  årligen  utan  afbrott  kan  bära  den  utgift,  som  fordras  att  årligen 
der  underhålla  åtminstone  100  sjuksängar. 


*)  SorafimeiTiddareTio  hado  föreslagit  ^så  liingo  och  intill  doss  detta  sjukhus 
hunuit  ernå  on  sådau  förkofran  att  åtminstone  100  sängar  årligen  derstädes  kunna  un- 
dei-hällas-. 


20  INKÖP    AP   SBRAriH£RLASARETT£TS   HUS. 


3.    Inköp  af  seraflmerlasarettets  hus. 

Eongl.  Maj: t  hade  mellertid  1748  uppdragit  åt  åtta  serafimerrid- 
dare  att  taga  befattning  med  lasarettets  anläggning.  På  konungens 
befallning  af  den  */*  1749  inköptes  nu  för  dess  räkning  af  presi- 
denten baron  Erland  Broman  med  de  under  1740-talet  insam- 
lade medel  det  s.  k.  Hoornska  huset  på  Kungsholmen  för  78,000 
dal.  kmt  (med  räntor  belöpte  sig  köpesumman  egentligen  till  79,178 
dal.  5  öre  kmt  eller  26,392  dal.  23  öre  smt^).  Närmare  bestäm- 
ningar om  det  inköpta  husets  användning  och  vård  blefvo  icke  gifna, 
hvarför  sundhetskommissionen  vände  sig  till  Kongl.  Maj:t  den  ^/j©  1749 
med  förfrågan  »hvem  omsorgen  om  huset  bör  åligga  och  om  Kongl.  Maj:t 
ville  utse  några  medel  till  denna  nyttiga  inrättning».  Härpå  erhöll  kom- 
missionen likväl  icke  något  svar,  hvarför  denna  förfrågan  förnyades  den 
V7  1750.  Ännu  den  *7ii  samma  år  skref  sundhetskommissionen  till 
Kongl.  Maj:t: 

»Till  ingen  ringa  skada  för  det  allmänna  såväl  som  sjelfva  det 
tillämnade  lasarettet  är  således  att  huset  på  intet  sätt  vårdas,  h varige- 
nom det  dageligen  mer  och  mer  förfeilier  och  förorsakar  större  orakost- 
ningar  till  dess  iständsättande  framdeles.  Commissionen  finner  sig  för- 
denskull af  vigt  för  ett  så  högst  angeläget  verck  föranlåten,  sådant  alt 
Eder  Kongl.  Maj:t  nu  ytterhgare  i  underdånighet  andraga  samt  derjemte 
utbedja  sig  Eders  Kongl.  Majrts  nådiga  förordnande  af  hvem  eller  huru 
ofta  nämnde  hus  disponeras  bör,  till  dess  tillräckeliga  medel  till  repara- 
tion och  omredning  framdeles  kunna  inflyta.  Täckes  E.  Kongl.  Maj: t 
updraga  commissionen  tills  vidare  den  omsorgen,  skall  commissionen 
efter  yttersta  förmåga  söka  taga  de  författningar,  som  till  lasarettets 
nytta  och  förmån  lända». 


')  Tomten  hade  urspmngligen  under  föregående  sekel  skänkts  åt  Karl  XI:s 
lärare,  baron  Edmund  Gripenhjelm,  som  bygde  sjolfva  stenhuset,  men  inköptes 
sedermera  1694  af  kronan  för  26,100  dal.  kmt  till  inrättande  af  ett  kemiskt  laborato- 
rium. Jfr  detta  arbetes  andra  del  sid.  154.  Urban  Ej  asm  o  anlade  tillika  dei^städes 
en  botanisk  trädgärd,  som  sedermera  utgjorde  början  till  den  s.  k.  lasarettsträdgår- 
den, hvars  öden  skildras  i  det  följande,  samt  ett  »mineralbad».  Se  O.  J.  Gjöding, 
Kungsholnis  minne,    Stockholm  1754,  s.  138. 


SKRIFTER    RÖRANDE   SERAFIMERLASARETTETS    INRÄTTANDE.  21 


Äfven  anhöll  sandhetskommissionen  i  nämnda  skrifvelse  att 
Kongl.  Maj:t  måtto  uppdraga  åt  öfverståthållaren  att  ombesörja  uppbud 
och  lagfart  å  det  köpta  huset  och  befria  det  från  erläggandet  af  brand- 
vakts- och  fönsterafgift  '»samt  alla  andra  onera». 

Vid  serafimerordenskapitlets  sammanträde  den  ^Vii  1750  beslöts 
shitligen,  att  reparationerna  af  den  inköpta  lasarettsbyggnaden  skulle 
vidtaga  och  att  hos  Eongl.  Maj: t  begära  stadfästelse  på  coUegii  me- 
dici  och  öfverintendenten  Hårlemans  förslag.  Tillika  föreslogs  att  till 
lasarettsfondens  ökande  skulle  om  söndagarna,  så  väl  på  k.  slottet  som 
i  privata  hus,  der  predikningar  hållas,  kollekt  insamlas  på  samma  sätt, 
som  i  kyrkorna  med  håfven. 

På  grund  af  k.  brefvet  af  den  *%  1751  befriades  huset  från  er- 
läggande  af  charta  sigillata  afgiften  jemte  andra  omkostnader  ooh  be- 
sörjde sundhetskommissionen  såväl  uppbuden,  som  husets  brandförsäkring 
på  12  års  tid,  äfvensom  alla  reparationer.  Dessa  senare  jemte  andra  nö- 
diga förändringar  kräfde  icke  obetydliga  summor,  nämligen  19,239  dal. 
kmt  under  år  1751  och  7,445  dal.  kmt  år  1752.  Äfven  en  i  juni  1751 
uppkommen  eldsvåda  vållade  uppehåll  i  husets  iståndsättande. 


4.  Skpifter,  utgiftia  till  befoFdrande  af  lasaFettets  framgång. 

Under  det  den  förberedande  insamlingen  af  medel  inom  alla 
Sveriges  landamären  för  sig  gick,  skyndade  några  af  Stockholms 
yngre,  mest  framstående  läkare  att  väcka  allmänhetens  uppmärk- 
samhet på  vikten  och  nödvändigheten  att  äga  ett  efter  tidens  fordrin- 
gar inrättadt  sjukhus  i  hufvudstaden.  Desse,  hvilka  nödgats  göra  sina 
praktiska  studier  i  utlandet,  omfattade  med  lifligaste  intresse  förslaget 
att  grundlägga  en  sjukvårdsanstalt  i  Stockholm  och  förbundo  der- 
med  planen  att  använda  densamma  till  meddelande  af  praktisk  under- 
visning i  läkekonsten.  Assessorn  i  collegium  medicum  Abraham 
Bäck  framställde  i  ett  för  svenska  vetenskapsakademin  den  *Vio  1746 
hållet  tal  sina  tankar  »Ow  nyttan,  som  tillflyter  läkarekonsten  af  ett 
väl  inrättadt  lasarett  eller  sjukhus  i  Stockholm»,  hvarom  Linné  skref 


22  LASARETTETS   PLAN    OCH    STYRELSE. 

den  ^Vq  1*^46  till  honom:  »Lycka  till  ett  wackert  tal;  låt  se  att|HeiT 
Assessorn  ibland  annat  ej  glömmer  att  beskrifva  den  nytta  et  Nosoco- 
mium  kan  hafva,  i  det  man  då  får  anställa  experiencer  med  simplici- 
bus  och  att  utforska  deras  kraft». 

Äfven  Olof  Acrel  utgaf  samma  år  enligt  uppdrag  af  vetenskaps- 
akademin en  afhandling  om  »  Genaste  sättet  att  inrätta  och  underhålla 
ett  lasarett  eller  sjukhus,  så  att  det  inom  få  år  måtte  ernå  en  an- 
senlig tillväxti>,  Stockholm  1746,  i  hvilken  han  framhöll  lasarettets  än- 
damål vara  att,  utom  den  egentliga  sjukvården,  utgöra  en  undervisnings- 
anstalt för  blifvande  läkare  och  kirurger.  »Medici  kunna  der  förvärfva 
erfarenheter  vid  sjukbädden  och  göra  sina  iakttagelser,  när  sjukdomen 
slår  väl  ut  eller  genom  kropparnes  öppnande,  då  den  med  döden  aflö- 
per,  så  mycket  mer  som  eljest  detta  nyttiga  bruket  är  hos  de  fleste  här 
i  Sverige  en  sky  och  neslighet».  Senare  höll  ännu  Gasten  Rönn  o w 
inför  vetenskapsakademin  den  ^^i  1774  ett  prsosidiital  T>Om  formånen, 
som  hela  rikets  invånare  tillskyndas  skulle  af  ett  stort  Lasaretts  ifi- 
rättande  här  i  hufvudstaden^  y. 


5.    LasaFettets  plan  oeh  styrelse. 

Såsom  af  det  ofvanståonde  framgår,  var  det  serafimerordens- 
kapitlet,  som  fick  den  första  omsorgen  om  det  blifvande  lasarettet 
sig  anförtrodd.  CoUogium  medicum  synes  icke  haft  dermed  någon 
befattning.  Dock  blef  på  ordenskapitlets  framställning  kollegium  an- 
befaldt  att  inkomma  med  yttrande  öfver  ett  af  Abr.  Bäck  den  ^/^^ 
1749  till  ordenskapitlet  inlemnadt  förslag  till  lasarettets  första  inrätt- 
ning med  afseende  å  rummens  indelning,  villkoren  för  och  sättet  vid 
de   sjukes  intagning,   sjukjournalemas  förande  m.  m.    Collegium  modi- 


*)  I  detta  tal  utlofvade  Rönnow  en  donation  till  professionen  i  anatomi  i  Upsala, 
om  konungen  täcktes  inrätta  en  sådan  för  denna  vetenskap  derstädes.  Professionen 
inrättades  och  donationen  utföll. 


LASAR£TT£TS    PLAN    OCH   STYRELSE.  23 


cum  afgaf  sitt  utlåtande  den  ^Vi2  s.  å.,  i  hvilket  föreslogs  att  egentligen 
inga  andra  än  fattige  sjuke  borde  i  lasarettet  intagas,  äfvensom  tjenste- 
folk,  hvilka  enskilda  personer  emot  dss  årlig  afgift  eller  ock  mot  be- 
talning ville  ditsända.  Obotlige  sjuke  borde  icke  emottagas.  Vid  svåra 
tillfällen  s»  skulle  flere  doctorer  och  chirurgi  kallas  att  öfverlägga  i  all 
stillhet  och  samdrägtighet».  Alla  de,  som  vinnlade  sig  om  medicin 
och  kirurgi,  borde  få  fritt  tillträde  till  lasarettet  så  väl  på  de  bestämda 
timmarna,  som  eljes  deremellan.  I  »anatomiekammaren»,  som  skulle 
fCrläggas  till  tredje  våningen,  »bör  vara  fritt  att  öpna  de  döda  efter  nå- 
gon besynnerlig  sjukdom.  Der  kan  äfven  med  tiden  så  inrättas  att 
unge  medici  få  öfva  sig  i  anatomien  och  chirurgiska  operationer».  I 
planen  låg  tillika  att  uppställa  några  förlossningssängar  och  att  för  lasa- 
rettet inrätta  ett  mindre  apotek. 

Den  biifvande  sjukvårdsanstalten  ställdes  af  serafimerordenskapit- 
let  under  specielt  inseende  af  tvenne  riksråd  och  serafimerriddare,  hvilka 
tillika  utgjorde  dess  direktion.  Genom  k.  brefvet  af  den  ^'/i  1751 
blefvo  grefvame  A.  J.  von  Höpken  och  G.  von  Seth  utseddde  till 
lasarettets  förste  styresmän.  Efter  dessa  förberedelser  öppnades  serafi- 
merlasarettet  den  ^Y^q  1752.  Sundhetskom missionen  fortfor  likväl  att 
åtminstone  i  förhållande  till  allmänheten  bevaka  sjukhusets  intressen  och 
att  förvalta  dess  fonder^). 

Här  må  ännu  nämnas,  att  ständerna  vid  1761  års  riksdag  på  in- 
bjudning af  presterskapet  utsago  en  s.  k.  lasarettsdeputation,  »som 
skulle  öfverse  det  i  Stockholm  inrättade  lasarettet,  samt  till  dess  förbätt^ 
rande  och  ytterligare  upphjelpande  föreslå  de  mått  och  utvägar,  som 
kunna  nödige  pröfvas».  Denna  deputation,  hvars  betänkande  afgafs 
följande  år  2),   vidtog   en  mängd   anordningar  rörande  lasarettets   eko- 


^)  Det  sista  uttalande  från  sundhetskommissionens  sida  rörande  lasarettet  förf. 
funnit,  är  dess  memorial  till  riicsens  ständers  kammar-,  ekonomi-  och  kommerse  dopa- 
tations  forordningsntskott  den  '78  1766.  Af  hrr  serafimerriddare  finnas  »relationer», 
innehållande  berättelser  om  lasarettets  stiftande  och  tillväxt,  afgifna  såväl  till  1751  och 
1756-,  som  1761  års  riksdag. 

*)  Finnes  i  Modées  Utdrag  YUI,  sid.  5,818. 


24  LAS  A  HETTETS  PLAN  OCH  STYRELSE. 


nomi  och  leveransen  af  medikamenter,  hvilka  ansågos  böra  ut- 
bjudas på  entreprenad,  rörande  lasarettsträdgården  m.  m.  DeSs  vikti- 
gaste förslag  var  likväl  att  en  riksens  ständers  deputation  skulle  till- 
förordnas, som  jemte  tvenne  riksråd  borde  vårda  lasarettet,  och  i  denna 
deputation  inväljas  lika  många  medlemmar  af  hvarje  stånd.  Fruktan  af 
deputationens  öfverläggningar  framträdde  i  »Riksefis  Högl.  Ständefs  Lasa- 
retts Depiitations  betänkande  angående  Lasarettsinrättningen  här  i  sta- 
den och  de  dervid  nödvändi^e  p)rbättringar,  gifv.  Stockholm  den  ^f^ 
1762;  Och  på  riksens  ständers  befallning  tryckt  1765^.  I  denna 
skrift,  äfvensom  i  :» Handlingar  angående  Lasarettsinrättningen  här  i 
staden j  föredragne  hos  Ridderskapet  och  Adeln  vid  1761  års  riksdag 
då  Riksens  Ständers  Lasarettsdeputations  Betänkande  förevarit»,  Stock- 
holm 1765,  20  sid.  4:o,  finna  vi  en  framställning  af  de  olika  åsikterna 
inom  deputationen  rörande  lasarettets  förvaltning  samt  en  mängd  upplys- 
ningar om  dess  ekonomi,  och  en  förteckning  på  de  nyttigaste  medici- 
nalväxterna i  den  omkring  medlet  af  1750-talet  anlagda  botaniska 
trädgården.  Om  denna  föreslagna  ständerdeputation  kommit  till  stånd, 
skulle  dess  verksamhet  icke  blifvit  af  lång  varaktighet,  emedan  alla  så- 
dana deputationer  blefvo  upphäfda  vid  1765—1766  års  riksdag. 

Att  ingå  på  en  utförlig  skildring  af  serafimerlasarettets  fortgående 
utveckling  och  inre  specialhistoria,  hör  icke  till  omfånget  för  detta 
arbete.  Denna  för  den  medicinska  vetenskapens  befordran  i  Sverige  så 
betydelsefulla  sjukvårdsanstalt  saknar  ännu  sin  häfdatecknare.  Man  bör 
hoppas  att  den  engång  skall  finna  en  sådan.  Här  må  endast  några 
spridda  uppgifter  om  dess  förvaltning  intaga  sin  plats  ^). 

När  serafimerlasarettet  öppnades  den  *7iq  1752,  var  sängarnas  antal 
endast  8,  fyra  för  invärtes  och  fyra  för  utvärtes  sjuke,  närmast  bestämde 
för  fattige  personer  från  Stockholms  stad  och  sådane  patienter  från 
garnisonen,   hvilka   vid  regementena  icke  kunde  få  tillbörlig  vård.    Be- 


')  Jfr  Joh.  L.  Odhelius'  pnesidii  tal  den  Vn  1776  *0m  Laxarettet  i  Stock- 
holm*. Afven  i  Hygiea  XIV  (1854):  523  ff.  finnas  af  C.  Santesson  upplysningar 
om  serafimerlasarettet. 


SBRAFIMERLASASETTETS    UTTIDONING.  25 


talning  erlades  af  dem,  hvilka  kunde  ersätta  kostnadeu.  År  1755  hade 
sjuksängarna  ökats  till  36  och  1765  till  44.  För  fattiga  barnaföderskor 
åtskiljdes  1755  två  sängar  för  att  begagnas  till  bammorskeundervisning. 
När  sjukhusets  inkomster  minskades  i  följd  deraf,  att  do  i  landsorterna 
insamlade  lasarettsmedlen  icke  vidare  tillföllo  serafimerlasarettet,  utan 
användes  till  länssjukhusens  underhåll^  inskränktes  sjuksängarnas  an- 
tal 1766  till  22,  men  hade  1773  åter  ökats  till  40  och  stego  ändtligen 
1805  till  100  ^).  Antalet  vårdade  sjuke  uppgafs  hvarje  år  i  tidningarna. 
Under  de  första  trettio  åren  af  serafimerlasarettets  tillvara  (1752— 1781) 
vårdades  i  medeltal  353  personer  om  året,  men  under  åren  1782 — 1805 
var  medeltalet  735. 

Större  och  mindre  donationer  tillföllo  efterhand  lasarettet  I  början 
hade  läkarene  icke  någon  aflöning.  Enligt  k.  brefvet  af  den  Vi  1753 
antogs  en  »medicus,  som  skulle  uppvakta  i  lasarettet  hvarje  morgon 
och  middags  hvilken  derjemte  vid  accouchementerna  kan  vara  tillstädes 
och  i  den  vetenskapen  underrätta  tjenliga  ämnen,  samt  hålla  dagoliga 
journaler  öfver  alla  de  i  lasarettet  förefallande  symptomata»  mot  ett 
arfvode  ur  lasarettsmedlen  af  1,000  dal.  kmt.  En  »fältskärsgesäll»  (under- 
kirurg)  antogs  dock  strax  vid  lasarettets  öppnande  mot  ett  arfvode  af 
600  dal.  kmt  om  året,  men  enligt  anförda  bref  erhöll  han  A  stället  för 
de  hittills  bestådde  kostpenningar,  jemte  fritt  husrum,  ljus,  ved  och  tvätt, 
300  dal.  smt,  så  länge  han  sin  syssla  derstädes  väl  förestår».  Efter 
någon  tid  beviljades  likväl  åt  så  väl  öfverläkaren,  som  öfverkirurgen  1,500 
dal.  kmt  om  året  och  genom  k.  brefvet  af  7ia  1762  ökades  deras  aflö- 
nmg  till  3,000  dal.  kmt.  Lasarettsdirektionen  utfärdade  konstitutorial 
för  läkarene  vid  sjukhuset 


*)  Till  betygande  af  sin  glädje  öfver  den  lyckliga  läkningen  af  G  u  s  ta  f  111:8 
armbrott  den  ^Ve  1783  å  Parola  malm  i  Hattula  socken  nära  Tavastehus  gaf  Stock- 
holms stads  borgerskap  ett  kapital  af  4,000  rdr  sp.  tiU  serafimerlasarettet,  med  hvars 
ranta  vissa  sängar  skidle  underhållas  för  vårdande  af  ann-  och  benbnitne  under  namn 
af  »Loulais  sängar»  (sic !)  till  minne  af  det  ställe,  der  olyckan  inträffade.  I  »Veckoskrift 
fi^  Läkare  och  Naturforskare»  lY :  240  har  konungens  lif kirurg  £lias  Salomon 
beskrifyit  tillgången  vid  armbrottet  och  dess  läkning. 


26  SERAFIMERLASARETTETS    REGLEMENTE. 

Serafimerlasarettets  öfverläkare  voro  under  den  tid  detta  arbete 
omfattar:  Abr  Bäck  (1752—1753),  Erik  Elff  (1753—1758),  J.  A.  af 
Darelii  (1758—1772)  och  J.  L.  Odhelius  (1772—1812,  men  biträ- 
dande sedan  1765).  öfverkirurger  voro:  01.  af  Acrel  (1752 — 1806), 
C.  F.  Schulz  von  Schulzonheim  (1806 — 1809,  men  biträdande  sedan 
1772)  och  P.  af  Bjerkén  (1809—1818). 

Föreståndarens  (ekonomens)  aflöning,  i  början  1,200  dal.  kmt,  höj- 
dos s.  å.  till  1,800.  Matkostnaden  per  dag  för  hvarje  sjuk  var  i  början 
1  dal.  12  öre  kmt  och  underhållskostnaden  af  en  säng  beräknades  på 
1770-talet  till  16  ä  1700  dal.  kmt  om  året 

Lasarettets  inkomster  emellan  1740 — 1750,  innan  detsamma  kom 
till  stånd,  stego  inalles  till  icke  mer  än  86,392  dal.  15  öre  kmt  Der- 
efter  kunde  de  beräknas  för  året  till  omkring  66,000  dal.  kmt  men  se- 
dan sammanskotten  från  länen  upphört,  minskades  de  till  omkring 
50,000  dal.,  men  började  åter  efter  en  tid  stiga  till  något  öfver  60,000 
dal.  De  årliga  utgifterna  under  de  första  25  åren  vexlade  efter  sjuk- 
sängamas antal  emellan  47,000  och  60,000  dal.  kmt^). 

Serafimerlasarettet  saknade  länge  reglemente.  Först  den  ^/^  1788 
utfärdade  de  »till  styrelsen  af  det  här  i  staden  inrättade  k.  lasarettet 
förordnade»  serafimerriddarene  ett  »reglemente»  i  nio  artiklar,  innehål- 
lande noggranna  föreskrifter  för  sjukhusets  förvaltning  och  de  dervid 
anställde  tjenstemännen  samt  betjeningen.  Detta  reglemente^  ehuru  i 
enskilda  detaljer  på  mångahanda  sätt  förändradt,  är  ännu  icke  upp- 
häf  vet  2). 

Den  till  följd  af  k.  brefvet  af  den  V*  1753  anbefallda  tjenstgörin- 
gen  vid  serafimerlasarettet  af  blifvande  läkare  och  kirurger  har  redan  i 
det   föregående   blifvit   omnämnd  ^),    Nämnda   k.  bref   förordnade    »att 


>)  Enl.   Odholius  a.  a.  sid.  32,  35. 

*)  Finnos  inföixlt  i  M  o  d  6  o  s  »  Utdrag  utur  puhlique  Handlingar  m.  m.  XIV: 
135  och  särskildt  tryckt  under  titel  »JRegleffiefUe  för  kongl,  Tjaxarettet  i  Stockholm. 
Sthlm  1788.    42  sid.    8:o. 

')  Jemför  dotta  arbetes  första  del  sid.  449.  I  lasarettsdirektionens  förslag  af  den 
Y,  1753  om  tjenstgörings  skyldighet  för  läkare  och  kirui^er  finnes  äfven  begäran  om 
Slitet  linne  ur  Kongl.  Maj:ts  »fatabur»,  som  derstädes  kasseras,  för  sjukhusets  behoL 


STRIDEN    OM    LASARETTSAPOTEKET.  27 

ingen  till  provincialmedicus,  stads-  eller  regeraentsfältskär  hädanefter 
antagas  må,  som  icke  åtminstone  ett  eller  hälft  år  tillförene  varit  uti 
Lazarettet  och  derstädes  vant  sig  vid  medicinska  och  chirurgiska  opera- 
tionerna». Någon  egentlig  klinisk  undervisning  enligt  vår  tids  uppfattning 
deraf  synes  icke  hafva  ägt  rum,  åtminstone  omnämnes  den  icke  i  sjuk- 
husets reglemente.  I  kapitlet  :^om  de  i  lazarettet  biträdande  unge 
läkare»  heter  det  endast^  »så  skola  de  medicinsB  och  chirurgise  studiosi, 
bvilka,  till  följe  af  nyssnämde  nådiga  förordnande  vilja  i  lazarettet  up- 
vakta,  sig  hos  lasarettets  medicus  eller  öfver-chirurgus  anmäla,  hvarefter 
de  få  tilgång  till  dagböckeme,  sjukskötseln,  chirurgiske  operationer  och 
det  mera,  som  till  deras  undervisning  lända  kan,  jemte  det  dera  vid 
förbindningame,  läkemedlens  föreskrifvande  och  operationernes  förrättande 
meddelas  de  upplysningar  och  underrättelser,  som  till  deras  inöfvande  i 
practiquen  kunna  vara  bidragande»  ^).  Det  var  först  genom  k.  brefvet  af 
den  ^Vs  1802,  som  öfverläkaren  och  öfverkirurgen  blefvo  ålagde  att 
hvar  inom  sin  afdelning  hålla  kliniska  föreläsningar  för  de  tjenstgörande. 
Från  denna  tid  kan  man  antaga  att  en  verklig  klinisk  tjenstgöring 
och  undervisning  kommit  till  stånd. 

I  det   följande   skall  ännu   en  skildring  af  den  s.  k.  lasarettsträd- 
gärden  och  dess  öden  meddelas. 


6.    Striden  om  lasarettsapoteket 

Till  sist  ännu  några  ord  om  den  strid,  som  fördes  om  rättig- 
heten att  till  sjukhuset  aflerana  medikamonter.  Under  den  första  tiden 
af  lasarettets  tillvara  blefvo  de  för  dess  behof  nödiga  medikamenterna 
tagna  från  apoteket  »Morianen»,  men  när  apotekaren  Johan  Julius  Sal- 
berg  dog,   blef   innehafvaren  af  apoteket  »Kronan»  Johan  Christian 


^)  För  de  första  38  åren  saknas  helt  och  hållet  nppgifter  om  huru  många  de  vid 
lasarettet  tjenstgörande  läkarene  varit.  C.  J.  £  k  s  t  r  ö  m  e  r,  Tal  om  k.  Serapktmer- 
Ordens  Laxureitet  i  Stockholm^  kallet  i  k.  Vetenskaps- Academien  den  7  apr.  1838, 
SthUn  1840.    Sid.  30. 


28  STRIDEN    OH    LASARETTSAPOTEKET. 


Georgii  af  lasarettsdircktionon  aotagen  till  lasarettets  apotekare  medels 
konstitutorial  af  den  %o  1753,  h vilket  af  EoDgl.  Maj:ts  bekräftades  den 
^Vs  1754.  Apotekaren  Salberg  d.  y.  klagade  å  sin  sida,  att  han  blifvit 
beröfvad  denna  leverans  och  ville  bevisa  sin.  rättighet  att  erhålla  den. 
Med  anledning  häraf  utspann  sig  en  vidlyftig  tryckt  skriftvexling  ^). 

Sonen  Georg  Eberhard  Georgii  antogs  sedermera  den  *7i  1781 
af  lasarettsdirektionen  till  sjukhusets  apotekare,  men  1785  beslöt  direk- 
tionen att  icke  vidare  binda  sig  vid  något  visst  apotek,  utan  taga  me- 
dikamenterna  derifrån  det  vore  lämpligast 


*)  Först  utkommo  */Vo  Meifioria^  rörande  Apotheksinrättningen  vid  kongl^ 
IjaxareUet»  2  bi.  4:o.  Sthim  1765  och  »7V7/  det  nyligen  af  Trycket  ulkomne  Pro 
Åtemaria,  rörande  Apotheksinrättningen  vid  kongl.  Laxarettet ^  hör  följande^  som  af 
förgätenhet  bli f Ht  utlemnai^  bifogas».  4  bL  4:o.  SthIm  1765.  Från  annat  håll  ntgafe 
^Ytterligare  pro  memoria,  rörande  apotheks  inrättningen  rid  kongl.  Tjoxarettet»  8  bl. 
4:o  Sthlm  1765,  men  bemöttes  med  »Spar  på  det  ytterligare  promemoria ,  rörande  Apo- 
theks inrättningen  vid  kongl.  Laxarettet  4  bl.  4:o  Sthlm  1766.  I  denna  skrift  heter 
det  bland  annat:  »wille  någon  slateligen  inwända,  at,  såvida  apothokaren  G  e  o  r  g  i  i 
icke  allenast  genom  kongl.  lazaietts  directionens  för  honom  utfärdade  constitutonal 
blifvit  förordnad  till  lazaretts  apothekare,  utan  ock  året  derefter  än  vidare  af  Hans 
Eongl.  Maj:t  sjelf  dervid  stadfäst,  tyckes  deraf  owedersägligen  böra  följa,  att  denna 
rättighet  honom  icke  vidare  kan  bestridas,  så  swaras  derpå  of örgripligen :  At  det  ännu 
mindre  lärer  kunna  bestridas  Riksens  HÖglofl.  Ständer  att  så  föranstalta  om  medica- 
mentslefverantsen  för  kongl.  lazaiettet^  som  de  för  detsamma  finna  wara  beqvämligast 
och  fördelaktigast,  oaktadt  hvad  anstalt  förut  därom  kunde  wara  gjord».  Derefter  ut- 
kommo ännu  >Ärhindringar  wid  den^  i  förledit  dr,  af  Trycket  utkomne  ytterligare 
Pro  Memoria  hörande  til  Apotheksinrättningen  tvid  kongl.  Ijoxarettei».  2  bl.  4:o. 
Sist  utgåfvos  »Rättelser,  tcid  de  ärhindringar,  som  nyligen  blifvit  utgifne  öfwer  et 
utkommit  ytterligare  Pro  Memoria-^  rörande  Apotheks  inrättningen  wid  kongl.  Lax€t^ 
rettet^  samt  Qenswar  åt  et  i  samma  ämne  kärt  därefter  täkommit  Swar».  4  bl.  4:o. 
Sthlm  1766. 


XVI. 


SJUKHUS  I  ANDRA  STÄDER  OCH  I 

LANDSORTERNA. 


1.    Förelag  att  Inrätta  sjukhus  i  landsortsstäderaa. 

Serafimerlasarettefs  i  Stockholm  stiftelse  viickte  i  landsortsstäderna  * 
tanken  på  inrättandet  af  egna  sjukhus  för  deras  och  kringliggande  trak- 
ters behof.  Da  det  visade  sig  att  insamlandet  af  mindre  tillfälliga  af- 
gifter  under  en  längre  tid  kunde  vara  ganska  inbringande,  var  det  na- 
turligt att  äfven  andra  stader  ville  begagna  sig  af  denna  utväg  och  för 
sina  ändamål  använda  do  penningmedel,  h vilka  från  deras  nejder  in- 
samlades för  hufvudstadens  behof. 

Den  första  anhållan  i  detta  syfte  ingick  frän  Lund,  då  riksrådet 
och  akademikanslern  grefve  Johan  Gyllenborg  gjorde  hos  Kongl. 
Maj:t  ansökning  att  för  inrättandet  af  ett  lasarett  eller  nosocomium  vid 
akademien  få  uppbära  och  bibehålla  »Ma  de  lasarettsmedel,  som  enligt 
Kongl.  Maj:ts  skrifvelse  af  den  '/a  och  Vn  1  ^^46  under  namn  af  frivilliga 
gåfvor  till  lasarettet  i  Stockholm  erläggas  af  alla  dem,  som  i  Skåne,  Hal- 
land, Blekinge  och  Göteborgs  län  till  någon  tjenst  befordrade  blifva».  1 
häröfver  infordradt  utlåtande  af  den  "/^  1750  anförde  sundhetskom- 
missionen  : 

»hiiniledes  Hans  Kongl.  Höghet  är  1747  såsom  Upsala  Acad. 
Cantzler  hos  Ed.  Kongl.  Maj:t  anhållit  att  den  bevillning,  som  de  der  vid 
staten  avancerade  komma  at  betala,  kunde  det  derstädes  inrättade  Noso- 
comium tillerkiännas.  Hvaröfver  Eders  Maj:t  den  ^/^  samma  är  i  nåder 
resolverat  att,  som  denna  afgift  blifvit  förordnad  på  riksens  ständers 
gjorda  underd.  tillstyrkande  och  det  i  Upsala  inrättade  nosocomium  har 
sin  särskilta  fond  och  inrättning;  Alltså  och  emedan  riks.  ständer  ej 
undantagit  de  i   Upsala   avancerade    ifrån    denna   afgifts    erläggande,   för 


32  FÖRSLAG    ATT    INKATTA    SJUKHUS   1    LANDSORTSSTADERNA. 


den  skull  kunde  de  ej  mer  än  andra  derifrån  undantagna  varda.  likale- 
des har  Ed.  Kongl.  Majit  är  1748:  26  Febr.  lämnat  Consistorium  i  Stock- 
holm till  nådigt  svar  uppå  dess  underdån.  framställning  det  församlin- 
game  till  fottighusens  underhållande  skulle  få  behålla  hvad  vid  bröllop 
och  barndop  insamlas,  att  som  af  riks.  ständers  skrifvelse  derom  den 
»Vi  1739  och  Öfverståthållarens  till  följe  af  Ed.  Kongl.  Maj:ts  nådiga 
bref  af  den  Vs  1743  utfärdade  publikation  befants,  at  denna  afgift  icke 
är  någon  pålaga,  utan  en  frivillig  gåfva,  så  kunde  densamma  icke  heller 
göra  något  hinder  i  den  afgift,  som  till  fattighusen  här  i  staden  särskilt 
skier.  I  anseende  till  hvad  sålunda  anfördt  blifvit  understår  sig  icke 
commissionen  styrka  Eders  Eongl.  Maj:t  till  någon  ringaste  ändring  uti 
de  af  Ed.  Kongl.  Maj: t  och  Riks.  Ständer  tagna  författaiingar,  hvarigenom 
Stockholms  lasaretts  fond  skulle  minskas,  isynnerhet  nu  när  commissio- 
nen äger  ganska  ringa  medel  till  det  oförtöfvat  tillärnade  lazarettshusets 
inredning». 

Kongl.  Maj:t  afslog  i  följd  häraf  ansökningen  den  V2  1751. 

Vid  riksdagen  1761 — 1762  förnyade  ridderskapet  och  adeln  i  Skåne 
denna  anhållan  om  inrättandet  af  ett  lasarett  i  Lund  och  att  dertill  få 
»draga  inkomsterna  ifrån  Skåne,  Blekinge  och  Halland,  som  nu  gå  till 
Stockholm».  Utom  den  nytta  landsbygden  af  ett  sådant  lasarett  kunde 
hafva,  »skulle  enligt  ridderskapets  förmenande  den  medicinska  faculte- 
ten  i  Lund  deraf  vinna  förmån  och  tillfälle  till  de  studerandes  bättre 
öfning  och  undervisning».  Lasarettsdeputationen,  häröfver  hörd,  afböjde 
förslaget,  ehuru  den  i  sitt  protokoll  den  7$  1762   uttalade   sin    önskan, 

»att  i  hvarje  rikets  provinco  lazaretter  kunde  inrättas  för  den  stora 
nytta  skull,  som  de  riket  tillskynda,  då  de  väl  och  ordenteligen  skötas, 
men  emedan  rikets  medel  sådant  ej  tillåta  och  de  hittills  gjonhi  saraman- 
skotter  icke  äro  tillräckelige  till  detta  enda  lazarettets  underhållande, 
mindi-e  till  flere  i  riket,  ty  höll  deputationen  före  det  vara  sä  mycket 
betänkeligare  att  några  till  Stockholms  lazarett  redan  anslagne  fonder 
derifrån  dragas  och  till  flere  lazaretter  användas,  som  ingen  annan 
fölgd  denippå  syntes  möjelig,  än  att  de  alla  skulle  gå  öf veranda  utan  att 
något  enda  kunde  komma  i  stånd  att  rätt  och  med  förmån  för  riket 
skötas». 

Äfven  Malmö  stads  vid  riksdagen  1761  gjorda  ansökning  om  till- 
stånd att  inrätta  ett  lasarett  och  dertill  erhålla  de  i  Skåne  fallande  läsa- 


FÖDSLAQ   ATT   INRÄTTA   SJUKHUS    I   LANDSOUTERNA.  33 

rettsmedel  möttes  med  afslag.  I  k.  brefvet  af  den  ^Vs  ^^^^  åberopades 
till  stöd  härför  sundhetskommissiooens  den  ^Vio  17^1  S^^^^  utlåtande. 

När  landsböfdingen  baron  Spärr e  i  bref  af  den  ^/^  1759  och 
derefter  biskopen  K  i  örn  in  g  anhöUo,  att  de  uti  Hernösands  stift  årligen 
insamlade  lasarettsmedlen  antingen  till  hela  eller  åtminstone  halfva  be- 
loppet måtte  beviljas  till  Hernösands  hospital,  afst}'rkte  sundhetskommis- 
sionen  i  sitt  utlåtande  af  den  ^^-^  1760  att  koUekter  och  befordringsaf* 
gifter  blefve  dertill  medgifna.  De  frivilliga  sammanskott,  som  gjordes  vid 
bröllop  och  barndop,  föreslog  kommissionen  deremot  till  fördelning  emel- 
lan serafimerlasarettet  och  Hernösands  hospital,  »så  att  de  undfå  hälften 
hvardera,  dock  att  insamlingen  för  båda  af  presterskapet  tillika  och 
uppå  en  tallrick,  men  icke  8äi*skildt  förrättas». 

I  sitt  bemödande  att  till  förmån  för  serafimerlasarettet  förhindra 
de  i  landsorten  insamlade  penningarnes  användning  för  lokala  ändamål 
åberopade  kommissionen  vanligen  otillräckligheten  af  de  influtna  med- 
len. Vid  en  af  landsböfdingen  i  Kronobergs  län  Peter  von  Psilan- 
der  gjord  ansökning,  att  någon  del  af  de  i  länet  inflytande  medlen 
måtte  anslås  till  fattiga  sjukes  behof,  afstyrkte  kommissionen  den 
^2/3  1760  detta  förslag  icke  allenast  derför,  att  lasarettets  utvidgning 
vore  beroende  af  dess  inkomster,  »utan  ock  att  medici  och  chirurgi 
måtte  liksom  här  uppammas  och  i  vetenskaperna  vinna  mognad  och 
förfarenhet,  hvarifrån  de  sedan  kring  hela  riket  utspridas  och  kunna 
betjena  alla  landsorters  invånare.  Skulle  nu  i  detta  som  i  andra  län 
den  lilla  lasarettsinkomst,  som  faller,  disponeras  till  andra  behof  än  de 
äro  anslagna,  förfölle  icke  allenast  snart  nog  hela  inrättningen,  utan  ock 
det  dermed  påsyftade  högst  nyttiga  ändamål  försvunne». 

Större  framgång  hade  icke  heller  ett  af  konsistorium  i  Göteborg 
den  23/^  1761  inlemnadt  och  i  ständernas  lasarettsdeputation  den  "/^ 
1762  anmäldt  förslag  till  sjukhus  i  Göteborg.  Äfven  i  detta  fall  fram- 
hölls, utom  den  nytta  lasarettet  skulle  såsom  sjukvårdsanstalt  med- 
föra, dess  gagn  i  egenskap  af  en  praktisk  skola  såväl  för  fältskärs- 
gesäller, som  en  del  studerande,  »isynnerhet  oumbärlig  i  fall  en 
medicinaB  lectorstjenst  efter  Consistorii  anhållan  hos  riksens  högl.  ständer 

blefve  här  vid  gymnasium  inrättad».     Andre  stadsläkaren,   som   nyligen 

3 


B4  FÖRSLAG   ATT   INRÄTTA   SJUKHUS   I   LANDSORTERNA. 

antagits,  kunde  jåunte  fältskären  emot  en  ringa  ersättning  åtaga  sig  vår- 
den af  lasarettet 

Till  fond  för  det  blif vande  lasarettet  föreslog  konsistoriam: 

de  vanliga  lasarettsmedlen  från  stiftet  såsom  kollekter,  insamling 
vid   bröllop  och  barndop  m.  m.; 

för  hvart  lik,  som  begrofves  med  »oloflig»  prakt  i  någon  kyrka, 
100  dal.  kmt; 

för  hvar  tunna  sill,  som  insaltades  inom  städemas  område,  borde 
betalas  fyra  styfver.  Denna  pålaga  ansåg  konsistorium  vara  mycket  rätt- 
vis. »Ty  som  förberörde  bruk  eller  missbruk  föra  smittosam  luft  och 
ohälsa  med  sig,  så  vore  ock  rättvist,  att  lasaretter  underhållas  på  deras 
bekostnad,  som  draga  fördelen  af  sådan  osed;» 

Ostindiska  kompaniet  torde  vid  hvart  dess  skepps  lyckliga  hem- 
komst ihågkomma  lasarettet; 

ett  lotteri  liksom  i  Stockholm. 

Sillfonden  beräknades  till  6,000  dal.  smt  för  året  och  vinsten  på 
lotteriet  till  2,000  dal.  smt  samt  årliga  beloppet  af  lasarettets  inkomster 
till  10,000  dal.  smt. 

Lasarettsdeputationen  afböjde  detta  förslag  om  ett  sjukhus  i  Göte- 
borg, »så  länge  fonden  till  härvarande  lasarett  icke  vore  större  och 
tillräckligare,  varandes  deraf  att  frukta  i  ställe  för  allmän  nytta  allas 
undergång  och  ingen  deras  vidmagthållande». 


2.    Sjukvårdsinråttningapnas  uppkomst    Styrelse. 

Allmånna  åtgårder. 

Dessa  förnyade  ansökningar  och  det  småningom  insedda  behofvet 
af  sjukhus  i  de  olika  länen  förmådde  slutligen  ständerna  att  bevilja 
äfven  andra  städer  samma  förmåner,  som  tilldelats  Stockholms  stad. 
Härom  utfärdades  k.  brefvet  af  den  ^7io  1765,  som  tillät  inrättandet  af 
sjukhus  i  landsorterna  och  började  raden  af  de  åtgärder,  hvilka  under 
årens   lopp    vidtogos    tiU  införande   och   underhållande  af  ett   ordnadt 


SJUKVÅRDSINRÄTTNINGARNAS    UPPKOMST.  35 


sjukhosväsende  i   Sverige   och    Finland.    Denna  viktiga   skrifvelse  har 
följande  lydelse: 

»Uti  skrifvelse  af  den  27  sistl.  sept.  förmäla  riksens  ständer  sig 
hafva  för  godt  pröfwadt  så  wäl,  at  the  stift,  lähn  eller  landsorter, 
hvilka  åstiinda,  mage  å  egen  bekostnad  få  inrätta  lasai^ett  som  ock,  at 
till  befordran  af  detta  christeliga  och  högst  angelägna  ändamål  the 
lähn,  som  redan  förskaffat  sig  egna  lazarettshus,  eller  ock  ofelbart 
kunna  innan  kort  med  sådan  inrättning  vara  förscdde,  mage  till  thess 
understöd  och  vid  magthållande,  få  nyttja  samma  rättighet,  som  laza- 
rettet  i  Stockholm  och  behålla  alla  the  insamlingar,  collecter  och  sam- 
manskott, som  eljest  till  berörde  lazarett  ifrån  lähnen  årligen  utgå; 
dock  the  stift  eller  lähn  obetagit,  som  wilja  sig  om  ett  lasarett  sam- 
mansätta, at  giöra  sine  författningar  efter  plägad  correspondence  emel- 
lan landshöfdingame  och  biskoparne  och  under  samråd  med  lähnets 
inbyggare,  ther  en  sådan  förening  ästundas. 

Men  hvad  academiske  lazaretter,  eller  så  kallade  Nosocomier,  samt 
Storfurstendömet  Finland  angår,  så  hafva  riksens  ständer  funnit,  at  thet 
bör  förblifva  wid  the  inrättningar,  som  påbegynte  äro,  undantagandes 
Österbotten,  theräst  lähnet  må  giöra  sin  egen  författning. 

Nu  emedan  Wi  i  nåder  wele,  at  hvad  riksens  ständer  i  ofwan- 
berörde  måtto  tilstyrkt,  må  genom  vederbörande  landshöfdingar  och 
consistorier,  i  hwad  på  dem  ankommer,  befordras  till  wärkställighet,  samt 
at  underdåniga  berättelser  til  oss  afgihvas,  huruwida  invåname  i  hvarje 
landsort  kunna  vara  hugade,  at  i  de  här  ofvanförmälde  inrättningar  ingå;  Ty 
gifve  Wi»  o.  8.  v. 

Från  denna  tid  började  sjukvårdsinrättningar,  om  äfven  i  inskränkt 
omfång,  uppstå  på  skilda  trakter  af  riket,  men  dessa  stodo  likväl  icke 
under  inseende  och  vård  af  collegium  medicum.  De  betraktades  helt 
och  hållet  som  tillhörande  de  lokala  administrativa  myndigheternas 
område.  Då  sjukhusen  till  större  delen  voro  belägna  i  länsresidens-  och 
stiftsstäderna,  blef  landshöfdingen  alltid  och  icke  sällan  äfven  biskopen 
ledamot  i  den  styrelse,  som  hade  deras  förvaltning  och  omsorgen  om 
deras  förkofran  i  sin  hand.  Läkarenes  inflytande  i  detta  hänseende 
var  i  allmänhet  ganska  ringa.  Tiden  var  ännu  icke  kommen  att  er- 
känna läkarens  betydelse  i  en  mängd  statliga  och  kommunala  värf,  der 
hans  erfarenhet  af  det   menskliga   lifvets   behof,   dess   skuggsidor  och 


36  SJUKVÅRDSINRÄTTNINGARNAS    UPPKOMST. 


elände  kunde  göra  sig  gällande.  Det  var  först  en  nyare  tid  förbehållet 
att  vilja  höra  hans  röst  vid  afgörandet  af  en  mängd  administrativa 
frågor.  Det  saknar  derför  icke  sitt  intresse  att  se  det  coUegiam  medicum 
uppmärksammat  detta  förhållande  och  sökt  häfda  läkekonstens  an- 
seende och  vikt  i  det  offentliga  lifvet.  Den  *Vi2  1757  förekom  i  kol- 
legium öfverläggning  derom, 

»huru  nödvändigt  och  angelägit  det  skulle  wara  för  det  allmänna, 
om  uti  hospitalsråden  i  städerna  och  äfven  i  fattighusdirectionerne  här 
i  Stockholm  provincial  eller  stadsmedici  i  de  förra  och  någon  doctor  i 
hwar  fattighusdirection  i  de  sednare,  skulle  liafva  säte  och  stämma  som 
ledamöter,  hälst  derigenom  hwarjehanda  godt  och  nyttigt  till  sådana  in- 
rättningars trefnad  oförnekeligen  winnes,  såsom  en  proportionerad  mat- 
redning  mot  fattighjonens  ålder,  sjukdomar,  rörelser  och  lifskrafter,  snygg- 
hets bibehållande  i  rummen,  de  af  smittosamma  eller  andra  ohyggeliga 
sjukdomar  angrepnas  tilbörliga  skiljande  från  de  friska  med  mycket  an- 
nat, som  uppå  en  förnuftig  läkares  urskiljning  och  åtgärd  ankommer, 
om  han  vid  sådane  sammankomster  är  närvarande.  Collegium  beslöt  att 
i  underdånighet  föredmga  detta  angelägna  ärende  hos  Hans  Kongl.  Maj:t>v. 

Denna  framställning  hade  likväl  icke  någon  påföljd.  Det  förblef 
vid  det  gamla.  Härom  skref  Sven  Brodd  till  Abr.  Bäck  från  Ma- 
riestad den  ^Va  1^66: 

»Gåfve  provincialmedici  instruction  nogen  utförlig  rättighet  att  med 
sådana  wärk  (uppsigt  öfver  lasaretterne)  sig  befatta  och  däröfver  vi 
officii  hafva  magt  att  seja,  så  kunde  jag  nog  noget  uträtta.  Jag  hoppas 
at  den,  som  nu  är  i  Stockholm  under  händer,  blir  så  stäld,  at  medicuR 
så  vid  sjukhus,  som  Hospitaler  lämnas  mera  rätt  at  styra  och  hafva  in- 
seende. I  hospitals  direction  bör  provincialmedicus  hafwa  säte  i  stäl- 
let för  den  gamla  orimmeliga  Instruction  tilstäder  honom  supplicando 
seja  sin  mening». 

Äfven  emellan  collegium  medicum  och  lasaretten  förefanns  icke 
något  annat  samband,  än  att  kollegii  instruktion  medgaf  detsamma  rätt 
att  få  del  af  deras  »reglementer  och  hushållsinrättningar».  Dock  finner 
man,  att  kollegium  tidt  och  ofta  hos  landshöfdingarne  eller  hos  serafi- 
merordensgillet  gjorde  påminnelser  om  nödvändigheten  att  inrätta   eller 


STYRELSEN    ÖFVER   SJUKVÅRDSINRÄTTNINGARNA.  37 


ock  utvidga  länens  sjukhus,  äfvensom  att  kollegium  icke  sällan  ur 
medicinalfonden  betalade  medikamentskostnaden  för  fattige  å  lasaretten 
intagne  sjuke*).  Sjukvården  vid  häkten  och  fängelser  stod  dock,  åt- 
minstone under  senare  tid,  omedelbart  under  kollegium. 

Det  var  en  annan  myndighet  än  collegium  medicum  förbehållet 
att  utöfva  inseendet  öfver  de  allmänna  sjukhusen.  Ungefär  samtidigt 
med  uppkomsten  af  sjuk  vårdsanstalter  i  landsorterna,  hade  i  stället 
för  den  1766  tillsatta  »öfverdirektionen  öfver  barnhusen  och  hospita- 
lerne  i  riket»  inseendet  öfver  dessa  inrättningar  1773  anförtrotts  åt  tvenne 
serafimerriddare  och  sedermera  1791  åt  serafimerordensgillet.  Det  var 
under  denna  myndighet  sjukhusen,  så  vidt  de  berodde  af  allmänna 
medel,  och  särskildt  länslasaretten  ställdes,  i  närmaste  öfverensstämmelse 
med  hvad  förhållandet  var  vid  serafimerlasarettet  i  Stockholm.  Med  de 
i  det  hela  inskränkta  tillgångar,  öfver  hvilka  serafimerordensgillet,  åt- 
minstone i  sin  början,  förfogade,  har  detsamma  i  sin  mån  sökt  befordra 
sjukvårdsväsendet  i  Sverige  och  Finland  2). 

Till  och  med  när  collegium  medicum  omorganiserades  genom 
k.  brefvet  af  den  *7io  1797,  som  tilldelade  detsamma  en  odelad  sty- 
relse och  tillsyn  öfver  hela  medicinalverket  i  riket,  tog  man  icke  ut 
steget  fullt.  Lazaretten  förblefvo  fortfarande  under  serafimerordensgillets 
förvaltning  och  vård.  Collegium  medicum  erhöll  endast  rättighet  att  af 
lasarettsläkarene  emottaga  årliga  berättelser.  K.  brefvet  till  serafimer- 
ordensgillet af  samma  dag  förordnade  nämligen: 

»Och  som,  i  anseende  till  den  eder   nådigst    updragne   förvaltning 
öfver   lazaretterne   i   orteme,  I   dervid,   uti   hwad  läkare  och   fåltskärs- 


0  Collegii  medici  protokoU  den  "/^  1788. 

*)  Under  gillets  styrelse  hördo  icke  serafimerlasarettet  i  Stockholm,  som  styrdes 
af  en  direktion^  sammansatt  af  tvenne  serafimerriddare^  Sahlgrenska  eller  allmänna 
sjukhuset  i  Götheborg,  akademiska  sjukhuset  eller  nosocomium  i  Upsala  och  lasarettet 
samt  det  deimed  sedermera  förenade  kliniska  institutet  i  Lund.  Deremot  voro  några 
enskilda  af  allmänna  bospitalsfonden  oberoende  välgörenhetsinrättningar  och  donationer 
ställda  nnder  serafimerordensgillets  vård  och  inseende,  såsom  bland  annat  Yeckholms 
hospital,  Lidköpings  barnhus,  Gustafsbergs  bamhus  i  Uddevalla,  m.  m. 


88  ALLMÄNNA   AtGÄRDEU   MBO   AFSEKNDE   Å   SJUKHUSEN. 


befattningen  angår,  nu  biträdes  af  en  i  eådan  afsigt  tillförordnad  General- 
directeiir,  i  enlighet  med  den  af  eder  honom  meddelte  instruction;  Så, 
på  det  Wårt  collegium  medieum  ej  måtte  i  denna  betydlige  del  af  fält- 
skärs wettonskapens  tillämpning  i  riket  sakna  de  till  sjukskötselns  i 
allmänhet  befrämjande  och  wettenskapens  förkofran  ledande  uplysningar 
och  underrättelser,  hafwe  Wi  funnit  nödigt  att  i  nåder  förordna  det  böra 
de  wid  berörde  lazaretter  antagne  läkare  och  fältskärer  årligen  äfven 
till  bemälte  collegium  afgifva  berättelse,  så  wal  om  hvad  under  loppet 
af  sjukskötseln,  befunnits  i  förenämnde  ändamål  förtjena  något  särdeles 
afseende,  som  ock  hvad  för  öfrigt  till  collegii  allmänna  kännedom  af 
medicinalwerket  i  riket  hörer:  Hvilket  I  hafven  att  vederbörande  till  ef- 
terrättelse och  iackttagande  förständiga:  Börande  I  derjerate,  enär  Wårt 
collegium  medieum  kan  finna  sig  hafva  någre  fullständigare  uplysningar 
i  förenämde  delar  af  nöden,  då  besörja  att  silke  upplysningar  blifva  samma 
collegium  uppå  dess  begäran  meddelte.  För  öfrigt  och  som  Wårt  col- 
legium medieum,  till  ej  mindre  lindring  i  kostnaden  wid  veneriska  smit- 
tans botande,  än  de  sjukes  bättre  wård  och  säkrare  hjelp,  i  underdånig- 
het hemstält,  om  icke  de  i  landsorteme  under  eder  tillsyn  lydande 
smärre  lasaretter  kunde  emottaga  de  swårare  veneriske  sjuke,  så  wele 
Wi  öfver  denna  hemställan  hafva  i    nåder   inhemtat   edert    underdåniga 

utlåtande». 

« 

Bland  viktiga  frågor,  framkallade  med  anledning  af  de  berättelser 
om  lasarettens  tillstånd  i  de  olika  länen,  hvilka  landshöfdiDgame  på 
serafimerriddarenes  anhållan  afgifvit,  var  den  om  föreningen  af  sjuk- 
husen och  hospitalen.  Serafimerriddarene  yttrade  i  sitt  den  "/^  1776  af- 
lemnade  utlåtande,  »att  en  sammanläggning  må  tillåtas  å  de  orter,  där 
det  sig  med  beqvämlighet  och  nytta  kan  göra  låta»,  och  begärde  att  få 
inkomina  med  betänkande  för  hvarje  län  särskildt.  Härtill  biföll  Kongl. 
Maj:t,  men  förklarade  i  skrifvelse  af  den  ^7?  1776, 

»att  då  uppbörden  af  lasarettsmedlen  i  de  län,  hvarifrån  den  blifvit 
uppgifven,  under  de  sedan  år  1766  förflutna  åren  sig  förhålht  ganska 
olika,  nemligen  att  den  i  några  län  väl  bestiger  sig  till  någon  betydlig 
summa,  men  är  i  de  andra  ganska  svag  och  ringa,  kan  deraf  ej  annat 
slutas,  än  att  denna  uppbörd  blifvit  af  prästerskapet,  på  hwars  ömma 
och  sorgfälliga  åtgärd  dess  befordran  och  tillväxt  förnämligast  beror,  i 
de  flesta  länen  mycket  vårdslösad.    Ty  hemställen  I  i  underdånighet  om 


allmAnna  åtqärder  med  afseendb  å  sjukhusen.  89 


Oss  icke  sknlle  täckas  genom  nådigt  circulairbref  alfwarligen  ålägga 
Biskopame  och  Consistorleme  att  hwar  i  sitt  stift  ej  allenast  tillhålla 
prästerskapet  att  denna  sin  skyldighet  fullgöra,  utan  ock  i  öfrigt  noga 
tillse  att  allt  dervid  riktigt  tillgår». 

Denna   kongliga  tillrättavisning  åt  presterskap  och  samtliga   konsi- 
storier (utom  Stockholm),  utfärdad  den  ^V?  1776,  är  af  följande  lydelse: 

»Af  landshöfdingames  berättelser  om  verkställigheten  af  det  nåd. 
tillstånd,  som  genom  k.  cirkulärbrefvet  af  den  *°/io  1765  blifvit  lemnadt 
till  särskilda  lasaretters  inrättande  i  landsorterne,  har  det  varit  Oss  obe- 
hagligt att  af  dessa  berättelser  inhemta,  att  ehuru  10  år  nu  äro  för- 
flutne,  sedan  denna  angelägna  och  christeliga  författning  gjordes,  äro  lik- 
väl de  flesta  länen  ännu  i  vanmagt,  att  kunna  densamma  verkställa, 
som  förnämligast  skall  hänföra  deraf,  att  ej  tillräcklig  fond  dertill  influtit, 
warandes  i  några  län  efter  uppgifterna  så  obetydliga  och  ringa  summor 
insamlade,  som  Wi  oss  icke  eller  föreställa  kunnat.  En  sådan  obekymmer- 
samhet  och  ett  så  kärlekslöst  förhållande  mot  de  fattiga  sjuka,  som  emel- 
lertid lämnas  utan  den  hjelp  och  skötsel  de  eljest  kunna  njuta,  har 
fordradt  wår  alfvarliga  uppmärksamhet.  Och  emedan  denna  författning 
med  lasaretters  inrättande  till  en  stor  del  beror  uppå  presterskapets 
ömma  åtgärd  att  förmå  sina  åhörare  till  gifmildhet  och  sammanskotter 
vid  de  tiUfäUen,  som  till  slika  frivilb*ga  gåfvors  insamling  lasaretteme 
äro  förbehållne;  hvadan  ock  den  svaga  uppbörd  af  lasarettsmedel,  som 
nu  efter  så  lång  tids  förlopp  i  de  flesta  länen  förspörjas  vara,  will  gifva 
anledning  att  sluta,  det  sedan  lefvereringen  till  lasarettet  i  Stockholm 
och  den  dermed  förknippade  redogörelsen  upphörde,  torde  äfven  den  nit 
och  sorgfällighet,  som  presterskapet  därstädes  i  denna  angelägenheten 
ålegat,  hafva  aftagit  och  i  märkelig  mohn  blifvit  ur  achtlåten,  ty  föran- 
låtas  Wij  eder  härmed  i  nåder  anbefalla,  det  I  gjören  wederbörande 
presterskap  i  det  eder  anförtrodde  stiftet  härom  tjenlig  föreställning,  samt 
derhos  noga  tillsen,  att  de  icke  allenast  sin  skyldighet  härutinnan  full- 
göra, utan  ock  att  alt  ricktigt  dervid  tillgår». 

Sedan  hospitalsväsendet  blifvit  ordnadt   genom   k.  förordningen  af 
den  ^Vi2  1766,  hvarom  närmare  i  det  följande,   bestämde   k.  brefvet  af 

den  Vs  1776, 

att   Kalmar  läns  lasarett  skulle  sammanläggas  med  hospitalet  och 
begge  inrättningarna  underhållas  af  gemensamma  medel; 


40  allmAnna  åtgärder  heo  afseknde  å  sjukhusen. 

att  Kopparbergs  länslasarett  skalle  inrättas  i  det  rymliga  hospitals- 
boset,  hvarest  tvenne  rum  borde  undantagas,  det  ena  för  de  med  vene- 
riska och  det  andra  för  de  med  kroniska  sjukdomar  behäftade  perso- 
nerna ; 

att  Yestemorrlands  lasarett  borde  vid  laudshöfdingeresidensets  fram- 
deles skeende  flyttning  från  Sundsvall  till  Hemösand  förenas  med  hospitalet 
derstädes.  »Men  som  landshöfdingen  baron  Falkengren  redan  gjort 
en  liten  början  med  ett  lasarett  i  Sundsvall  medelst  2:ne  sjuksängars 
inrättande  i  ett  hyrdt  rum,  så  må  dervid  intill  lasarettets  flyttning  bero 
och  provincialmedicus,  hvars  hemvist  intill  den  tiden  blir  i  Sundswall, 
å  detta  lilla  interimslasarett  hafva  vård  och  inseende:»,  och 

att  Yesterbottens  lasarett  skulle  på  en  och  samma  gång  med  hospita- 
let derstädes  inrättas. 

Med  anledning  af  sedermera  uppkommen  fråga,  huru  förfaras  skalle 
med  lasarettsmedel,  insamlade  i  ett  stift,  som  innehöll  församlingar  till- 
hörande olika  län^  bestämde  k.  brefvet  till  serafimerriddarene  af  den 
^•/n  1776  »det  hvarje  län  må  undfå  de  lasarettsmedel,  som  inom  dess 
gränser  inflyta  utan  afseende  på  stiftens  indelning»,  hvilket,  hvad  Finland 
vidkom,  ytterligare  inskärptes  i  k.  brefvet  till  domkapitlet  i  Åbo  af  den 
*7i2  1779.  Samma  ordning,  som  föreskrefs  i  k.  brefvet  af  den  ^Vi  1774 
för  uppbörden  af  frivilliga  gåfvor  vid  bröllop  och  barndop  i  Stockholm, 
blef  i  följd  af  serafimerordensgillets  skrif velse  af  den  ^s/^  1781  gällande 
äfven  för  landsorterna.  Dessa  bidrag  borde  insamlas  äfven  vid  barndop 
i  kyrkan  eller  hemma  hos  prosten.  Skulle  pastor  icke  vara  närvarande 
vid  sådana  tillfällen,  ålåg  det  honom  dock  enligt  k.  brefvet  af  den  **/s 
1782  att  hålla  förteckning  öfver  de  inflytande  lasarettsafgiftema. 

Hvad  länslasarettens  inkomster  i  öfrigt  vidkommer,  må  nämnas,  att, 
utom  den  bevillning  länets  invånare  åtogo  sig,  den  redan  ofvanföve  om- 
nämnda frivilliga  gåfvan  vid  vunnen  befordran  inom  ett  erabetsverk  och 
den  öfver  hela  riket  anbefallda  kyrkokoUekton  numera  tillföUo  dem.  Lasa- 
retten erhöUo  tillika  på  grund  af  k.  brefvet  af  den  ^'/g  1763  de  böter  sådane 
civile  embetsmän,  »som  stå  under  landshöfdingens  befäl  och  inseende», 
fingo  erlägga  för  öfverskriden  permissionstid.  Äfven  häradets  eller  stadens 
lott  i  de  böter,  hvartill  underdomare  för  embetsfel  blefvo  dömde,  tillföll 


ALLMÄNNA.   ÅTGÄBDBR   MED   AFSBBMDE   Å   SJUKHUSEN.  41 

enligt  k.  brefvet  af  den  *«/io  1790  lasarettet  i  det  län,  der  förseelsen  var 
begången. 

Först  emot  seklets  slut  finner  man,  att  tanken  på  en  enhetlig 
organisation  af  lasarettsväsendet  började  slå  rot  och  vinna  insteg  i  de 
styrande  kretsarna.  Åtminstone  är  det  först  från  den  tid,  då  serafimer- 
ordensgillet  erhöll  sin  instruktion,  nämligen  1791,  som  allmänna  stadganden 
rörande  lasaretten  började  utfärdas.  I  denna  instruktion  stadgades,  att 
i  hvarje  län  borde  finnas  ett  hospital  och  ett  lasarett  Ordensgillet  ägde 
tillse,  att  så  snart  medel  funnos  till  förfogande,  de  län,  som  ännu  sak-, 
nade  dessa  inrättningar,  måtte  dermed  varda  försedde.  Här  måste  dock 
påpekas,  att  några  anslag  till  inrättning  och  underhåll  af  lasarett  i 
olika  delar  af  landet  icke  blef vo  anvisade.  Endast  ur  de  öfverskottsmedel, 
hvilka  inflöto  till  serafimerordensgiUets  s.  k.  allmänna  fond,  kunde  allt 
efter  tillgångarna  understöd  beviljas  åt  de  egentliga  sjukhusen.  Man  måste 
derför  hufvudsakUgen  påräkna  den  enskilda  offervilligheten  eller  de 
kringliggande  ortemas  frivilliga  sammanskott.  På  detta  sätt  hade  ju 
äfven  de  enskilda  små  sjukhusen,  hvilka  här  och  hvar  förekommo  i 
bygderna,  uppstått.  Vid  den  tidens  föga  utvecklade  kommunalväsende 
och  bristen  på  närliggande  orters  sammanslutning  till  hvarandra  i  ge- 
mensamma intressen  kunde  likväl  större  sjukvårdsinrättningar  icke  gerna 
komma  till  stånd. 

De  redan  för  handen  varande  och  blifvande  lasaretten  ställdes 
uider  landshöfdingarnes  omedelbara  tiUsyn.  När  sjukhuset  var  beläget 
på  annan  ort,  än  länsresidenset,  ägde  landshöfdingen  utse  en  annan  i 
sitt  ställe  som  lasarettsföreståndare.  Ordensgillet  tillhörde  det  att  antaga 
och  utnämna  läkare,  helst  sådane,  »som  i  den  ehirurgiska  vetenskapen 
äro  väl  förfarne»,  hvarför  äfven  under  en  längre  tid  de  flesta  lasaretts- 
läkaretjensterna  nästan  uteslutande  besattes  med  kirurgiska  societetens 
medlemmar.  Läkaren  var  icke  under  vanliga  förhållanden  berättigad 
att  i  länslasarettet  intaga  sjuke  utan  remiss  af  Kongl.  Maj:t8  befallnings- 
hafvande.  Den  sjuke,  som  anmälde  sig  till  intagning  i  lasarettet,  borde 
derför  vara  försedd  med  prestbetyg.  Obotiige  sjuke  fingo  icke  emottagas. 
öfver  de  sjuke,  hvilka  läkaren  ofelbart  skulle  besöka  hvarje  dag,  borde 
han  föra   journal  enligt  faststäldt  formulär.    Sjukförslagen,  underskrifna 


42  ÅLLMÄNilÅ   ÅTGÄRDER   MED   ÅFSEBNDE   Å   SJUKHUSEN. 


både  af  läkaren  och  sysslomannen,  skulle  qvartalitor  insändas  genom 
Kongl.  Maj:ts  befallningshafvando  och  vid  årets  slut  ett  sammandrag 
deraf,  tillika  med  do  granskade  apoteksräkningarna  och  recepten,  serafimer- 
ordensgillet  tillhandahållas^).  Läkaren  synes  icke  kunnat  omedelbart 
vända  sig  till  serafimerordensgillet,  utan  alla  hans  meddelanden  skedde 
genom  landshöfdingen,  hos  hvilken  han  borde  anmäla  hvad  lasarettet  i 
allmänhet  och  sjukskötseln  isynnerhet  angick  och  på  dennes  hjelp,  rättelse 
och  förordnande  kunde  ankomma.  Dock  blef  läkaren  senare  förbunden  att 
äfven  till  collegium  medicum  årligen  afgifva  berättelse.  Läkaren,  som  nog- 
grant borde  följa  pharmacopcea  pauperum,  var  förbjuden  föreskrifva  egna 
kompositioner,  hvilkas  sammansättning  var  okänd,  men  väl  kunde  han  i 
vetenskapligt  hänseende  göra  försök  med  nya  läkemedel,  om  de  icke 
voro  allt  för  dyra.  Hvarje  missbruk  och  slöseri  med  medikamenter 
skulle  strängt  undvikas  och  medikamenter  icke  heller  utdelas  utom 
sjukhuset  Läkaren  ålåg  tillika  att  ombesörja  insamling  af  inhemska 
medicinalväxter  för  lasarettets  behof.  Yid  anmälan  om  svårare  sjuk- 
domsfall beordrade  landshöfdingen  provinsialläkaren  »att  gifva  råd  och 
biträde». 

En  viktig  åtgärd  med  afseende  på  lasarettsväsendet  var  införandet 
1804  af  dagafgift  för  de  sjuke,  beräknad  efter  den  betalning  entrepre- 
nören åtnjöt  för  mathållningen,  som  i  allmänhet  utbjöds  på  entreprenad 
efter  fastställd  spisordning,  h varvid  till  och  med  sysslomannen  sjelf 
kunde  öfvertaga  densamma.  I  afseende  å  dagafgiften  hänfördes  de  sjuke 
till  tre  klasser.  I  första  klassen  erlades  af  hemmansbrukare,  handtverkare 
m.  fl.  hela  underhållskostnaden  för  dagen,  i  andra  klassen  af  torpare, 
handtverks-  och  gerningsmän  på  landet  ra.  fl.  hälften  eller  fjerdedelen  och  i 
tredje  klassen  åtnjöto  »utfattigt  folk,  som  hvarken  genom  sig  sjelf  va  eller 


^)Mot  slutet  af  seklet  börja  äfven  berättelser  om  anmärkmngsvärda  sjukdoms- 
fall, behandlade  å  lasaretten,  att  insändas  till  OL  af  Acrel  för  att  införas  i  »Iskaren  och 
Naturforskaren».  Såsom  redan  nämnts,  tillhöi*de  det  i  öfrigt  generaldirektören  vid  sera- 
fimerordensgillet att  ärligen  offentliggöra  ett  sammandrag  af  sjukförslagen  fr&n  lasaret- 
ten. I  »Läkaren  och  Naturforskaren»  ingå  under  en  mängd  år  sådana  uppgifter  äfreu 
från  serafimerlasarettet  i  Stockholm,  allmänna  barnbördsanstalten,  bambördshuset  pio 
patria,  Sahlgrenska  sjukhuset  i  Göteborg  och  veneriska  kurhuset  i  Vadstena. 


ALLMÄNNA   ÅTGÄRDER   MED   AFSEENDE   Å   SJUKHUSEN.  43 


andra  kunde  förskaffa  någon  ersättning,  lasarettets  förmåner  fritt  och  utan 
afgift:».  På  grand  af  presterskapets  intyg  förordnade  landshöfdingen  i 
hvilken  klass  den  inträdande  sjuke  borde  upptagas.  En  följd  af  dessa 
bestämningar  var  utfärdandet  af  en  spisordning  för  lasaretten  i  riket 
af  den  %  1804.  Medikamenter,  läkaréråd,  husrum  och  kläder  erhöUo 
alla  fritt.  Det  var  icke  förmenadt  en  sjuk,  som  åstundade  enskildt  ram 
och  större  förmåner,  än  hvad  i  allmänhet  var  stadgadt,  att  efter  derom 
träffad  öfverenskommelse  erhålla  dem  mot  särskild  betalning. 

I  den  för  sysslomännen  vid  hospitalen  och  lasaretten  utfärdade 
instraktionen  af  den  Ve  ^^^^  stadgades,  att  sysslomannen  borde  föra  en 
journal  öfver  de  sjuke  i  den  ordning  de  blifvit  anmälda  och  af  landshöf* 
dingen  erhållit  tillstånd  till  intagning.  För  veneriske  sjuke  och  andra  af 
svårare  smittosam  sjukdom  angripna  personer  skuUe  särskilda  rum  utses. 
Utskrifna  personer  fingo  på  egen,  anhöriges  eller  vänners  bekostnad 
begifva  sig  till  hemorten.  Om  i  fråga  kommen  betalning  icke  godvilligt 
erlades,  ägde  sysslomannen  söka  Eongl.  Maj:ts  befallningshafvandes 
handräckning.  Efter  uppgjordt  förslag  öfver  årets  inkomster  och  utgifter 
kunde  nödiga  medel  reqvireras  af  serafimerordensgillet  för  hvarje  hälft 
år  i  sender.  Hospitals-  och  lasarettsräkningarna  fördes  skildt  och  fingo 
icke  med  hvarandra  sammanblandas.  Närmare  föreskrifter  rörande  räken- 
skaperna meddelades  i  cirkulär  af  den  ^b/,  1804  ')• 


*)  De  viktigaste  af  serafimerordensgillet  angående  lasarettens  förvaltning  utfär- 
dade instruktioner  och  cirkulär  äro: 

Underrättelse^  som  i  afseende  på  rnedikanienters  förskrifning^  brtik  och  lefve- 
rering  till  de  i  riket  inröMade  läns  lasaretter  kommer  af  vederbörande  att  i  akt 
tagas^  af  den  7^  1797. 

Instrtiction,  kvarefter  läkame  vid  de  i  riket  inrättade  läns  lasaretter  hafva 
sig  att  rätta,  af  den  "/s  1798. 

Innan  denna  instruktion  utkom  i  tryck,  utfärdades  enligt  serafimerordensgillets 
beslut  af  den  ^73  1*^^^  skriftliga  förhåUjiingsregler  för  läkarene,  uppsatta  i  likhet  med 
de  för  lasarettet  i  Linköping  gällande. 

K.  Serapkimer  ordensgillets  instru4stion,  kvarefter  sysslomännen  rid  de  under 
dess  styrelse  och  förvaltning  hörande  hospitaier  och  lasaretter  i  riket  }iafva  sig  att 

råtta,  af  den  7,  18<>1- 

K.  Serapkimer  ordensgUlets  oirculaire  till  hrr  hospitalsföreståndare  och  lands- 
höfdingar  med  föreskrifter  for  hospitalers  och  laxaretters  vård  ock  förvaltniog,  af 
den  «/j  1803. 


44  ALLMÄNNA    ÅTOÄRDER    MED    AFSEENDE    A   SJCKHUSEN. 

Bland  enskilda  af  serafimerordensgillet  utfåirdade  föreskrifter  rö- 
rande lasarettsväsendet  må  nämnas  följande. 

I  cirkulär  af  den  '/^  1798  anmodades  landsböfdingame  att  i 
tillkallad  ojäfvig  läkares  närvara  låta  efter  den  i  instrumentkislan 
liggande  förteckningen  besiktiga  instrumenten,  för  hvilka  lasarettsläkaren 
ägde  göra  reda  och  skulle  en  sådan  besiktning  hvarje  år  verkställas, 
samt  besiktningsinstrumentet  till  serafimerordensgillet  insändas.  Denna 
föreskrift  förnyades  i  skrifvelse  af  den  V*  1802,  och  emedan  läkarene  ofta 
försummade  att  insända  dessa  årliga  redogörelser  öfver  de  kirurgiska 
instrumentens  tillstånd,  utfärdades  den  2%  ^^^^  ^^7^  ^^^  cirkulär  till 
landsböfdingame^  i  syfte  att  erinra  lasarettsläkarene  om  deras  åligganden 
derutinnan. 

Ordensgillet,  som  erfarit  att  en  del  provinsialläkare  tagit  betalning 
för  betyg  rörande  personer,  anmälda  till  hospitalsvård,  och  att  lasaretts- 
läkare fordrat  ersättning  för  i  lasarettet  intagna  sjukes  vård  m.  m.,  för- 
klarade i  skrifvelse  af  den  ^Vi  1^02  ett  sådant  förfarande  vara  otillåtligt 
och  stridande  mot  gällande  instruktioner. 

Lasarettsläkarenes  lön  var  i  början  öfverhufvud  3  å  400  dal.  smt 
(50  a  66  rdr  32  sk.),  höjdes  sedan  på  1790-talet  till  83  rdr  16  sk.  och  i 
början  af  innevarande  sekel  till  100  rdr  banko.  Vanligen  hade  läkaren 
fri  bostad  i  lasarettet  eller  åtnjöt  han  hyresmedel  af  omkring  33  rdr 
16  sk.  banko.  Den  *Vs  1804  beslöt  serafimerordensgillet  tilldela  sysslo- 
männen vid   sammanslagna   hospitals-  och  lasarettsinrättningar  100  rdr 


K.  Seraphimer  ordensgiUets  ciretdairbref  till  KongL  Maj:t3  landshöfdingc^^ 
angående  htad  patienter  vid  läns-lasaretteme  böra  betala  för  deras  förplägning^  af 
den  Vs  1804. 

Spisordning^  kvarefter  de  sjuke  hormna  att  förpläga^  vid  de  under  k.  Seraphi- 
mer ordensgillets  inseende  och  förvaltning  hörande  länelazaretter  i  riket,  af  den 
Va  1804. 

K.  Seraphimer  ordensgillets  bref  till  Hrr  Landshöfdingar  med  särskiUe  före- 
skrifter  for  vården^  af  hospitalen  och  laxaretterne  af  den  ^j^  1804. 

Hit  höra  k.  kammarkoilegii  bref  om  lasaretts-  och  hospitalsrakenskapemas  in- 
sändande tiJl  k.  serafimerordeDSgillet  af  den  *7i  1^1 1  serafimerordeDSgiUets  bref  tiJl 
landshöfdingarne  af  den  ^7i  1802  oro  särskilda  ekonomiska  åt^rder  rörande  hospitalen 
och  lasaretteme  samt  serafimerordensgillets  cirkulär  om  hospitalens  och  barnhusens 
öfverskottsspanmäl  af  den  7ii  1804. 


LANSLASAHBTT   OCH    SJUKHUS   I    ENSKILDA.   STADEB.  45 


banko  i  årlig  lön  och  vid  endast  lasarett  66  rdr  32  sk.  banko,  jämte 
vanligen  fria  ram,  värme  och  ljus  och  någongång  betjening.  Utspis- 
ningskostnaden  vexlade  något  i  de  olika  länen.  Från  4  å  5  sk.  på 
1790-talet  hade  den  1812  stigit  till  10  ä  12  sk.  banko. 

Sjuksköterskor,  hvilka  tjenat  länge  och  troget,  erhöllo  stundom,  när 
de  icke  vidare  förmådde  fullgöra  sitt  arbete,  för  sin  öfriga  lifstid  den  å 
stat  anslagna  lönen  och  underhållet  i  pension. 

Redan  vid  denna  tid  var  en  s.  k.  profdårkur  införd  vid  läsaret» 
ten,  som  skulle  genomföras  enligt  fastställda  grunder.  Tvifvel  om  dess 
ändamålsenlighet  hade  likväl  börjat  uppstå.  Serafimerordensgillet  infor- 
drade generaldirektören  C.  F.  Schulzenheims  yttrande,  som  gick 
nt  derpå,  att  en  generel  kur  icke  kunde  föreskrifvas,  utan  borde  lasa- 
rettsläkarene  genom  cirkulär  anbefallas  bedöma,  om  och  på  hvad  sätt 
den  vanliga  dårkuren  kunde  i  hvarje  fall  nyttjas,  samt  vid  förekommande 
händelse  inhemta  generaldirektörens  tanke. 

3.    Lånslasarelt  oeh  sjukhus  i  enskilda  städer. 

Hvad  inrättandet  af  sjukhus  i  landsorten  vidkommer,  så  berodde 
deras  tillvägabringande  närmast  på  det  nit  och  det  intresse  länets 
höfdingar  ådagalade.  Yår  kännedom  om  de  svenska  sjukhusens  öden 
och  utveckling  är  öfverhufvud  mycket  bristfällig.  För  en  fullständig 
historik  öfver  rikets  sjukvårdsinrättningar  saknas  nödiga  källor  eller 
kunna  åtminstone  endast  med  mycken  möda  sammanbringas.  Må- 
hända kunde  genom  forskningar  i  länsstyrelsemas  och  domkapitlens 
arkiv  en  mängd  upplysningar  i  detta  hänseende  vinnas.  De  fragmenta- 
riska bidrag  till  deras  historia  författaren  kan  lemna  äro  hufvudsakligen 
hemtade  ur  serafimerordensgillets  protokoller.  En  och  annan  uppgift 
återfinnes  i  D.  Schulz  v.  Schulzenheims  »7bZ  om  den  offentliga 
vården,  i  liänseende  Ull  folkets  seder  och  helsa,  samt  de  fattigas  Lif- 
bergning^,  hållet  för  svenska  vetenskapsakademin  den  ^7i  1799?  Stock- 
holm 1801.  De  med  allmänna  medel  eller  frivilliga  sammanskott  under- 
hållna sjukhusen  voro  mot  slutet  af  förra  och  vid  böi-jau  af  innevarande 
århundrade  följande: 


46  lAnSLÅSABETT   och   sjukhus   1   ENSKILDA   STADER. 

Borås.  Bedan  1775  beslöts  inrättandet  af  ett  lasarett  i  Borfis, 
skildt  från  det  i  Yennersborg  föreslagna.  Till  underhållande  af  detta 
lasarett  hade  invånare  af  preste-,  borgare-  och  bondestånden  i  några 
häxader  och  städer  i  Elfsborgs  län  förenat  sig  om  erläggandet  af  vissa 
afgifter  under  fem  års  tid,  nämligen  2  skilling  af  hvarje  matlag  och  en 
skilling  af  torpare  och  dem,  som  med  erhållna  undantagsförmåner  drefvo 
jordbruk.  Om  regementschefen  gåfve  tillstånd  dertill,  skulle  äfven  sol- 
dater betala  en  skilling  om  året.  Denna  öfverenskommelse  bifölls  visser- 
ligen af  Kongl.  Maj:t  den  Vg  1781,  men  landshöfdingen  uppmanades 
söka  förmå  invånarene  att  förena  sig  om  ett  enda  länslasarett  Vid 
allmänt  sammanträde  af  länets  deputerade  på  landskansliet  i  Yenners- 
borg den  Va  1782,  nekade  fullmäktige  för  Borås  distrikt  att  taga  del  i 
det  för  Yennersborg  afsedda  lasarettet  och  vidhöllo  sin  önskan  att  ett 
särskildt  sjukhus  måtte  anläggas  i  Borås  stad.  Sedan  sjukhuset  året 
derpå  kommit  till  stånd  med  sex  sängar,  erlades  i  underhällsafgift  för 
hvarje  sjuk  4  skill.  sp.  om  dagen,  men  medikamenter  utdelades  åt  fattiga 
för  intet. 

Om  detta  lasarett  skref  provinsialläkaren  C.  Cl.  Flodin  till  Åbr. 
Bäck  den  V^  1783: 

»Sedan  Seraphimeiriddarene  skänkt  1,000  rdr  til  lazarets  inrättning 
här  i  staden,  lär  vi  med  den  fond  här  är  innom  några  månader  få  ett 
litet  lasarett  i  ordning  med  6  ä  7  sängar.  Svårt  är  det  för  en  prov. 
medicus  att  eljest  hafva  veneriske  sjuke  från  landet  att  cnrera  i  staden, 
då  han  är  nödsakad  at  resa  till  siuka  8  å  9  mil  borta  frän  staden  och 
nödgas  således  vara  frän  dem  8  å  14  dagar,  hvilket  jag  hoppas  härefter 
kan  undvikas,  sedan  en  fältskär  tillika  blir  antagen». 

Särskildt  gjorde  sig  stadens  borgmästare  Tollstrup  förtjent  om 
lasarettet  och  serafimerordensgillet  betygade  äfven  sin  tacksamhet  för 
hans  möda^).  Sjuksängarnas  antal  var  nu  12.  Efter  en  tid  anmälde 
likväl  landshöfdingen  i  Yennersborg  att  af  de  åtta  i  underhållet  af  lasa- 
rettet  deltagande   häraderna  fyra  vägrat  att  längre  fortfara  med  de  fri- 


')  Serafimerordensgillets  protokoU  den  "/^  1794 


LÅNSLASARfiTT   OCH   SJUKHUS   1   ENSKILDA   STADER.  47 

villiga  a^fterna.  Serafimerordensgillet  lät  genom  landshöfdingon  upp- 
lysa vederbörande  derom,  att  då  lasarettet  blifvit  inrättadt  på  grand  af 
deras  förut  åtagna  medgifvande  att  underhålla  detsamma  och  allmänna 
JFonden  hade  dervid  endast  att  bestå  medikamenterna  och  afiöningen, 
skulle,  om  denna  öfverenskommelse  bröts,  de  tolf  frisängarna  upphöra 
och  endast  de  af  ordensgillet  inrättade  sex  frisängama  underhållas  ^). 

Eskilstana.  Genom  provinsialläkaren  Olof  Galléens  åtgärd  in- 
rättades i  Eskilstuna  1796  en  lasarettsiurättning,  närmast  för  Bekarne 
härader.  Medels  insamlade  medel  utvidgades  detsamma  efterhand  och 
sjukvården  dervid  besörjdes  af  Qalléen  ända  till  1806.  På  derom  gjord 
ansökning  erhöll  lasarettet  genom  k.  brefvet  af  den  ^Vi  1803  fria  medika- 
menter  på  medicinalfondens  bekostnad  för  fattiga  och  medellösa  patienter. 

Falun.  Lasarettet,  grundlagt  1694  med  af  kronan  dertill  an- 
slagna 200  dal.  smt  och  iståndsatt  1749,  hade  fyra  rum  med  tolf  sängar. 
Det  årliga  sjukantalet  var  omkring  100.  Grufarbetarene  åtnjöto  fritt 
underhåll  och  fria  medikamentér  ui  bergslagens  kassa.  I  jämförelse 
med  andra  sjukhus  voro  läkarene  val  aflönade.  Grufläkaren  hade  i  lön 
216  rdr  32  sk.,  gruflaltskäi-en  175  rdr  och  hyttefältskären  100  rdr, 
hvarutom  de  tvenne  senare  åtnjöto  i  kronolön  hvardera  56  rdr  *).  Tvenne 
enskilda  rum  inreddes  för  veneriskt  besmittade  karlar,  hvilka  för  under- 
håll och  vård  erlade  nio  rdr  i  månaden '). 

Cl^efle.  Lasarettet  anlades  1767  och  hade  12  sängar.  Sjukantalet 
utgjorde  årligen  omkring  70  personer.  De,  hvilka  ägde  tillgång,  betalade 
32  sk.  i  veckan*). 

Halmstad.  Redan  1780  och  1781  hade  förra  öfverstyrelsen  på 
framställning  af  landshöfdingon  von  Otter  om  länets  behof  af  ett  lasa- 


*)  Seraiimerordensgiilets  protokoll  den  '/s  1799. 
')  D.  Schulz  von  Schulzenheims  a.  a.  s.  123. 
•)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  'V^  1801. 
*)  D.  Schulz  v.  Schulzenheim  a  a.  s.  124. 


48  ].ÄNSLASÄn£TT   OCH   SJUKHUS   I    ENSKILDA   STÄDER. 

rett,  sedan  han  med  länets  invånare  öfverenskommit  om  en  frivillig 
årlig  afgift  af  8  öre  smt  för  hvarje  matlag  till  dess  underhällande,  lem- 
nat  600  rdr  till  inköp  af  en  gård  till  hospital  och  sjukhus  samt  låtit 
inreda  densamma  för  inrättningens  behof.  På  provinsialläkaren  Lars 
Montins  begäran  lofvade  äfven  coUegium  medicum  1780  betala  niedi- 
kamentskostnaden  enligt  pharmacopcea  pauperum  åt  de  å  lasarettet 
intagna  fattiga  sjuke.  Men  några  år  senare  inhämtade  öfverstyrelsen  att 
lasarettet  varit  nedlagdt  under  ett  hälft  års  tid  efter  von  Otters 
död,  hvarför  öfverstyrelsen  den  ^Vg  1783  anmodade  länets  befallnings- 
hafvande  att  genast  återställa  detsamma  och  insamla  de  förut  af  hvarje 
matlag  beviljade  8  öre  smt  samt  emellertid  till  de  företa  erforderliga 
kostnaderna  reqvirera  nödiga  medel.  Härvid  förbiet  det;  hvarken  reqvi- 
rerades  penningar  eller  afgafs  någon  berättelse  om  sjukhusets  öppnande. 
Först  när  omkring  tio  år  senare  provinsialläkaren  Johan  Loren ts 
Westberg  anmälde  om  den  veneriska  smittans  utbredning  i  länet  och 
anhöll  att  8  ä  10  sjuksängar  måtte  om  året  underhållas  i  orten,  fann 
serafimerordensgillet  nödigt  infordra  närmare  upplysningar  *).  Påminnelse 
derom  afgick  ånyo,  när  dessa  upplysningar  läto  vänta  på  sig  *).  Följande 
år  1794  öppnades  lasarettet  och  provinsialläkaren  Westberg  erhöll 
100  rdr  i  årlig  lön  mot  förbindelse  att  sköta  detsamma  ^). 

HemOsand.  Under  sin  vistelse  i  Sundsvall  hade  d.  v.  provin- 
sialläkaren Johan  Salberg  medels  en  genom  subskription  samlad  fond 
underhållit  ett  mindre  sjukhem  dei*städes.  Eher  hans  utnämning  till  lektor 
vid  gymnasium  i  Hernösand  öfverflyttades  detsamma  till  den  senare  orten 
och  Salberg  inlemnade  till  Kongl.  Majrts  befallningshafvande  förslag 
till  en  större  lasarettsinrättning,  hvilken  äfven  af  landshöfdingen  förorda- 
des hos  serafimerordensgillet  i  sk  rif velse  af  den  ^Vs  1788.  Ordens- 
gillet biföll  denna  anhållan  och  bestämde  sjuksängarnas  antal  till  nio, 
hvaraf    sex    frisängar,    medan   de    öfriga   tre    voro    afsedde    till    dems 


')  Serafuneroixlensgillets  protokoll  den  "V,  1793. 
')  Sei-afimoroi-donsgiUets  protokoll  den  *-7t  1793. 
^)  Soralinieix)rdeu8gillets  protokoll  den  -7io  1794. 


LÄK8LASÅRETT  OCH  SJUKHUS  I  ENSKILDA  STÅDBA.        49 

tjenst,  som  kunde   ersätta  förplägniDgskostnaden   efter  dåvarande  pris 
eller  4  skilling  om  dagen. 

JOnkOplng.  Vid  anläggningen  af  detta  lasarett  i  medlet  af  1770- 
talet  var  isynnerhet  provinsialläkaren  A.  M.  Wåhlin  verksam.  Han 
utgaf  i  detta  hänseende  en  särskild  skrift:  >y Tankar  om  Jönköpings  Läns- 
lasaretts inrättande  till  landsortens,  rikets  och  läkarevetenskapens 
framgena  nytta.  Jönköping  1776  8:o.  För  underhållande  af  lasarettet 
hade  nästan  hela  länet  1776  åtagit  sig  en  bevillning  af  3  72  skilling  för 
hvarje  helt  hemman^  hvaremot  ett  efter  socknarnas  folkmängd  proper- 
tioneradt  antal  sängar  kunde  utan  betalning  påräknas.  De  socknar, 
hvilka  icke  deltogo  i  denna  afgift,  fingo  erlägga  2  å  5  rdr  i  månaden 
för  sina  sjuka.  Veneriskt  smittade  personer  betalade  2  rdr  i  månaden. 
Till  hämmande  af  den  veneriska  smittan  medgafs  1793  en  tillbyggnad 
å  lasarettet  och  dess  utvidgning  med  åtminstone  16  sängar.  Wåhlin,  i 
hvars  yttrande  landshöfdingen  instämde,  hade  framhållit,  att,  om  lasarettet 
erhöUe  450  rdr  till  dessa  förändringars  genomförande  och  collegium 
medicum  vid  hvarje  års  slut  ersatte  medikamentskostnaden,  skulle  länets 
invånare  säkert  draga  försorg  om  de  sjukes  öfriga  behof,  och  den  för- 
ödande smittan  sålunda  kunna  afböjas.  Vid  Wåhlins  död  1797  antogs 
icke  vidare  någon  läkare  i  sjukhusets  tjenst,  utan  skulle  det,  liksom 
öfriga  sjukhus,  skötas  af  lasarettskirurgen  ^). 

Ännu  kan  nämnas,  att  landshöfdingen  1808  insände  till  serafimer- 
ordensgillet  ritning  och  förslag  till  en  nybyggnad  å  lasarettstomten  för 
obotliga  sjuke,  närmast  vcneriske  patienter.  I  skrifvelse  af  den  V2  1^10 
förnyade  landshöfdingen  sin  hemställan  om  en  anstalt  till  upptagande  af 
sådana  med  obotlig  venerisk  smitta  behäftade  personer,  hvilka  till  före- 
kommande af  denna  smittas  vidare  utspridande  i  länet  icke  borde  från 
lasarettet  hemförlofvas.  »Ehuru  inrättningar  för  obotelige  vencriske 
sjuke  egentligen  höra  till  collegii  medici  försorg,  likväl  som  de  äga  en 
nära  gemenskap  med  ändamålet  af  lasaretterne^  hvarför  det  vore  äfven- 
tyrligt  att  till  hemorten  afsända  sådana  uslingar»,  fann  serafimerordens- 


^)  Serafimeioi-densgillets  protokoll  den  '7,  1797. 


50  lAnSLASARKTT   och    SJUKIItS    I    ENSKILDA    STADEB. 


gillet  godt  bifalla,  att  en  tillbyggnad  vid  lasarettet,  slutande  sig  pä  930 
rdr  19  sk.  8  r.  banko,  iinge  uppföras  på  allmänna  fondens  bekostnad, 
under  det  de  sjukes  vård  och  underhåll  skulle  af  vederbörande  försam- 
lingar ersättas^). 

Kalmar.  Sjuksängarna  voro  föi-st  till  ett  antal  af  4  å  5  uppställda 
i  hospitalets  hus,  men  ökades  småningom  och  utgjorde  vid  1811  års 
början  13.  Följande  år  anmälde  landshöfdingen,  att,  i  anseende  till  den 
i  orten  utbredda  veneriska  smittan,  lasarettet  ökats  med  12  sängar  medels 
de  3,300  rdr  banko,  hvilka  Kongl.  Maj:t  öfverlemnat  till  landshöfdingens 
disposition  för  att  dermed  imderstödja  allmänna  inrättningar  i  länet 
Till  underhållande  af  dessa  sängar  fanns  väl  icke  någon  särskild  fond, 
men  för  deras  begagnande  skulle  betalning  erläggas  i  andra  klassen 
enligt  den  för  lasarettet  gällande  allmänna  taxan.  HärtiU  samt}'ckte 
serafimerordensgillet  med  anmaning  till  iakttagande  af  all  möjlig  spar- 
samhet ^). 

Earlskrona.  Landshöfdingen  i  länet  anhöll  1793  hos  Kongl.  Maj:t 
att,  enär  serafimerordensgillet  ännu  icke  låtit  i  Karlskrona  inrätta  ett 
allmänt  länshospital  och  lasarett,  alla  de  ifrån  1765  till  Stockholm  in- 
sända lasarettsmedel  måtte  återställas,  för  att  stadens  med  enskilda 
medel  anlagda  sjukhus  måtte  till  den  veneriska  smittans  hämmande 
kunna  utvidgas.  K.  brefvet  af  den  ^V?  ^'^^^  förklarade,  att  de  för 
anläggning  af  ett  enskildt  lasarett  i  Karlskrona  återfordrade  lasaretts- 
medlen icke  kunde  utiemnas,  emedan  dessa  medel  blifvit  anslagna  till 
en  för  länet  gemensam  hospitals-  och  lasarettsinrättning,  hvilken  ordens- 
kapitiet  befalldes  att  efter  sitt  åtagande,  så  fort  sig  göra  läte  och  till- 
gångame  medgåfve,  i  ordning  ställa. 

En  nybyggnad  blef  nu  påtänkt,  men  i  k.  brefvet  af  den  ^Vi  1796 
anbefalldes  serafimerordensgillet  att  i  stället  hyra  rum.  Härvid  torde 
svårigheter  uppstått,  alldenstund  gillet  kort  derefter  anmälde  hos  Kongl. 


*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ••/,  1810. 
')  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ^/,  1812. 


LANSLAdAnBTt   OCH   SJUtCfiUS    I   ENSRTLDA   STADER.  51 

Majit,  att  uppförandet  af  lasaretts^  och  hospitalsbyggnaden  i  Karlskrona 
blifvit  lemnad  på  entreprenad  för  en  kostnad  af  9,445  rdr.  Då  likväl 
anbudet  senare  återtogs,  inköptes  ett  enskildt  hus  för  7,000  rdr^).  Till 
landshöfdingens  hemställan  om  antagandet  af  läkare  och  predikant  vid 
det  nya  lasarettet  svarade  serafimerordensgillet,  att  vid  sjukhusen  vanli- 
gen icke  aflönades  någon  prest,  utan  ålåg  det  pastor  i  församlingen  att  ex 
officio  sjelf  eller  genom  stadens  presterskap  tillhandagå  den  patient, 
som  det  kunde  åstunda  och  behöfva^).  Förste  amiralitetskirurgen  Lars 
Adolf  Palander  konstituerades  till  lasarettskiriirg  med  100  rdr  i  lön. 
Länslasarettet,  öppnadt  1797,  hade  i  början  sex  sängar,  men  emottog 
betalande  patienter  så  vidt  utrymmet  medgaf.  Sjuksängsafgiften  be- 
stämdes senare  till  5  rdr  i  månaden  i  ett  för  allt,  dock  borde  lands- 
höfdingen  tillse,  att  nödiga  frisängar  bibehöUos  till  de  fattiges  tjenst^). 
Sjuksängarnas  antal  var  nu  12,  men  i  och  för  den  tilltagande  veneriska 
sjukdomen  ökades  de  efter  någon  tid  med  ytterligare  sex  för  betalande 
patienter^).  £n  opåräknad  inkomst  för  lasarettet  under  några  år  kan 
icke  här  lemnas  onämnd.  Invånarene  i  Karlskrona  hade  anmält  sin 
önskan  att  få  under  vintermånaderna  hyra  mot  60  rdr  öfra  våningen  af 
lasarettsbyggnaden  eller  någon  del  deraf  till  anställande  af  »assembléer» 
eller  dansnöjen.  »Såvida  denna  våning  ännu  icke  är  nödig  för  sitt 
tillämnade  ändamål  och  någon  inkomst  på  detta  sätt  kunde  tillflyta 
fonden»,  biföll  serafimerordensgillet  denna  begäran^). 

Earlstad.  Under  sina  resor  i  Vermland  hade  justitiekanslern 
Joachim  Wilhelm  Lilljestråle  på  1770-talet  insamlat  en  fond, 
hvilken  han  öfverlemnade  till  fcirvaltning  åt  konsistorium  i  Karlstad, 
som  med  den  och  de  vanliga  lasarettsinkomsterna  underhöll  ett  sjuk- 
hem. Hos  serafimerriddarene  begärde  konsistorium  sedan  att  till  en 
lasarettsinrättning  för  Elfsborgs  län  få  inreda  öfra  våningen  i  Karlstads 


*)  Serafimerordensgillete  protokoll  den  »Vi o  1796. 
*)  SerafimerordeDsgillets  protokoll  den  '^/,,  179G. 
*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ^7e  l^^- 
*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  Vi«  1812. 
*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  *7i  1800. 


52  LANSLASARETT   OCH    SJDKUUS   I   ENSKILDA    STADER. 


hospitalshus,  hvarvid  hushållningen  kunde  så  inrättas,  att  de  sjukes  sköt- 
sel och  matlagning  biefve  mot  lämplig  ersättning  öfverieranad  åt  hospi- 
talsbetjeningen.  Emedan  en  sådan  förening  med  hospitalet  stred  emot 
författningarna,  afslogs  denna  begäran  den  ^Vs  1774.  Sedan  länslasa- 
retten blifvit  ställda  under  landshöfdingens  i  länet  inseende,  uppstod 
fråga,  huruvida  sjukhuset  i  Earlstad  äfven  skulle  stå  under  landshöf- 
dingens styrelse.  Serafimerordensgillet  uttalade  sig  derhän,  att  då  justi- 
tiekanslern  å  embetets  vägnar  bragt  sjukhuset  till  stånd  och  anförtrott 
vården  derom  åt  konsistorium  af  det  skäl,  att  Vemiland  då  icke  ut- 
gjorde eget  län,  kunde  detta  lasarett  icke  anses  för  en  sådan  inrättning 
som  stode  utom  gillets  befogenhet  Ehuru  länslasarettens  styrelse 
enligt  instruktion  tillhörde  landshöfdingame  ensamt,  ville  gillet  i  detta 
fall  förordna,  att  biskopen  i  anseende  till  konsistorii  hafda  nitfulla  om- 
vårdnad borde  med  landshöfdingen  deltaga   i   sjukhusets  förvaltning^). 

Det  förekom  icke  sällan,  att  coilegium  medicum  i  vissa  fall  erbjöd 
sig  att  ur  medicinalfonden  ersätta  medikamentskostnaden  för  veneriske 
sjuke  å  de  under  serafimerordensgillets  förvaltning  stående  lasaretten. 
Fondens  otillräcklighet  föranledde  likväl  ofta  att  kollegium  nödgades 
vägra  detta  understöd.  Detta  inträffade  äfven  vid  Earlstads  sjukhus 
och  vid  landshöfdingens  anmälan  härom  förklarade  serafimerordensgillet, 
att  medikamentskostnaden  vid  detta,  som  vid  andra  sjukhus,  i  allmänhet 
tillhörde  lasarettsfonden,  »men  i  händelse  denna  sjukinrättning  utsträckes 
till  hämmande  af  venerisk  smitta,  borde  medicinalfonden  vidkännas 
kostnaden  derför»  ^). 

Från  sjukhusets  stiftelse  till  1800  bestriddes  läkarevården  utan  er- 
sättning af  provinsialläkaren.  Derefter  antogs  stadskinirgen  till  lasaretts- 
läkare.  Denne  erhöll  af  serafimerordensgillet  i  likhet  med  andra  sjuk- 
husläkare 33  */e  rdr  banko  om  året  i  hyresmedel  *). 


*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  'Ve  1797. 
*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  *7i  1800. 
■)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ^/a  1^12. 


LÄNSLASARETT   OCH    SJUKHUS   I    ENSKILDA   STÄDER.  53 


Kristianstad.  Lasarottsfonden  hade  uppkomiriit  genom  frivilliga 
sammanskott  af  adel,  prester,  bönder  och  öfriga  invånare.  Ridder- 
skapet  och  adeln  åtog  sig  att  i  sex  år  betiila  till  inrättningens  under- 
stöd 12  sk.  sp.  för  hvart  hemman  säteri  och  äfven  så  mycket  för  hvarje 
par  skattlagda  qvarnstenar  samt  4  sk.  sp.  för  hvart  helt-  och  utsockne- 
hemman.  Presterskapet  åtog  sig  äfven  en  afgift  på  lika  lång  tid.  Engel- 
holms  stad  förband  sig  till  5  rdr  om  året  och  allmogen  till  ^1^  sk.  sp. 
af  matlaget  i  10  års  tid,  allt  under  villkor,  att  medlen  förvaltades  af 
vissa  deputerade  under  landshöfdingens  tillsyn.  Adelns  bidrag  upphörde 
1781.  Lazarettet  öppnades  i  februari  1776  med  två  sängar,  hvilkas  an- 
tal småningom  ökades  till  6.  Efter  någon  tid  beviljade  sorafimerordens- 
gillet  ett  understöd  af  100  rdr  och  eget  hus  inköptes  för  715  rdr  sp.  ^). 

Redan  1785  uppstod  fråga  om  lasarettets  förening  med  hospitalet, 
men  den  af  länets  invånare  valda  direktionen,  bestående  af  två  depu- 
terade  för  hvart  stånd,  motsatte  sig  denna  förening,  emedan  lasarettet 
uppstått  genom  frivilliga  gåfvor  och  hade  ett  annat  ändamål  samt  redan 
ägde  egen  gård.  När  derefter  kollision  uppkom  emellan  provinsialläkaren 
C.  Saur  och  lasarettskirurgen  H.  Linderholm  af  den  anledning,  att 
den  förre  enligt  landshöfdingens  befallning  på  lasarettet  vårdat  en  patient, 
kommo  sjukhusets  angelägenheter  åter  på  tal.  Landshöfdingen  insände 
en  öfverenskommelse  emellan  länets  inbyggare  angående  sjukhusets  an- 
läggning, enligt  hvilken  provinsialläkaren  efter  dess  iståndsättande  borde 
hafva  vård  om  de  sjuke.  Serafimerordensgillet  förklarade  sig  icke  kunna 
fästa  något  afseende  på  hvad  de  personer,  hvilka  bidragit  till  lasarettets 
uppkomst,  sins  emellan  belefvat,  utan,  då  lasarettet  åtnjöt  bidrag  af  gil- 
lets allmänna  fond  och  serafimerordensgillet  förordnat  Linderholm  att 
vårda  lasarettet^  tillkom  det  honom  allena  att  utöfva  tillsyn  öfver  det- 
samma och  det  vore  icke  tiUständigt  att  provinsialläkaren  inblandade  sig 
deruti*).  Vid  ytterligare  skedd  förfrågan  rörande  lasarettets  ställning 
biföll  serafimerordensgillet  den  "/g  1791,   att   lasarettet  finge,   som   hit- 


»)  Inrikes  Tidningar  1786.    N:o  73. 

•)  Serafimerordenflgillets  protokoll  den  ^j^^  1790. 


54  LANSLASAItETT    OCII    S.IDKIIUd    I    ENSKILDA   STADER. 


tills,  fortsättas  under  den  valda  direktionens  styrelse,  dock  borde  årligen 
till  seraiimerordensgillet  insändas  en  dylik  redogörelse,  som  från  de  öf- 
riga  lasaretten,  för  att  vid  författandet  af  den  till  ordenskapitlet  af- 
gående  allmänna  berättelsen  om  lasaretten  i  riket  användas,  och  lasa- 
rettets underhållande  liksom  förut  ligga  länets  inbyggare  om  hjertat 

Senare  gjorde  likväl  seraiimerordensgillet  den  anmärkning,  att  icke 
någon  anmälan  ingått,  hvem  som  vore  läkare  vid  lasarettet  efter  Lin- 
derholms  bortflyttning  från  orten.  Landshöfdingen  svarade  den  Vs 
1797,  att  rättigheten  till  val  af  läkare  tillkom  lasarettsdirektionen.  Med 
anledning  af  sitt  ofvannämnda  bref  af  den  ^^/^  1791  ville  serafimeror- 
densgillet  icke  härvid  något  påminna,  dock  borde  den  antagande  läka- 
ren vara  vederbörligen  examinerad,  icke  innehafva  tjenst  på  annan  ort, 
anmälas  i  gillet,  insända  sjukförslag  och  ställa  sig  till  efterrättelse  den 
instruktion,  som  serafimerordensgillet  utfärdade  ^). 

I  sjukhuset  underhöUos  1799  sex  sjuksängar  på  fondens  bekostnad 
och  tvenne  för  betalande  patienter  å  8  sk.  om  dagen. 

LlnkOping*  Till  grundläggande  af  ett  sjukhus  i  länet  hemställde 
landshöfdingen  Fredrik  Ulrik  Reenstjerna  hos  Kongl.  Majrt  i 
skrifvelser  af  den  "/^  1777  och  ^s  l'^'^^,  om  icke  de  sedan  1766  i 
Östergötland  influtna  och  af  misstag  från  konsistoriiuu  i  Linköping  till 
lasarettsdirektionen  i  Stockholm  insända  lasarettsmedel,  utgörande  287 
rdr  47  sk.  8  rst,  kunde  för  sitt  ursprungliga  ändamål  återställas.  Kongl. 
Maj:t  beviljade  denna  anhållan  i  skrifvelse  till  serafiraerriddarene  af  den 
lö/i  1781  och  förklarade: 

»Vidkommande  beitiälde  landshöfdinges  hemställan,  om  icke  något 
visst  betydligare  sammanskott,  än  den  vanliga  insamlingen  må  på  et 
eller  flera  är  öfvcr  hela  länet  få  göras  å  landet  efter  hemmantalet  och  i 


*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  '%  1797.  —  Om  lasarettet  i  Kristianstad 
finnas  utgifna  ^Nägra  upplysningar  rörande  Christianstads  läns  lasarett^  framläm-' 
nade  vid  respective  Laxarettsdirectionens  sammanträde  den  Vs  ^-795  af  promncial" 
medicus  Dr  Carl  Saur  samt  på  nänmda  Directions  begäran  till  efterkommandes  kän- 
nedom till  trycket  befordrade».  Lund  4:o,  äfvonsom  *Beskrifning  öfver  Christian- 
stads privat  Laxarett*,    Af  P.  O.  HagstrÖm.    Christ  1816.    8:o. 


LAMSLASARETT   OGII    SJUKHUS   I    ENSKILDA   STÄDER.  55 


stfiderne  efter  deias  taxeringsmethode ;  så  emedan  lazarettsinrättningen 
synes  icke  kunna  vinna  fullbordan  utan  länets  invånares  beredvillighet 
till  särskilta  sammanskotters  görande  på  lämpligt  sätt,  hafve  Wi  öfver- 
lämnat  på  landshöfdingens  omsorg  och  nit,  at  vid  jordransakningar  el- 
ler eljest  wid  särskilt  sammankallande  uti  detta  ärende  förmå  och  upp- 
muntra länets  invånare  härtill,  samt  då  deras  öfverenskommelse  och 
frivilliga  begifvande  kunnat  vinnas,  det  samma  hos  Oss  i  underd.  anmäla 
till  Wårt  nådiga  fastställande». 

Föreningen  af  hospital  och  lasarett  bifölls  deremot  icke. 
Om  lasarettet  i  Linköping  lemnar  i   öfrigt   J.    O.   Hagström   i 
sina  bref  till  Abr.  Bäck  några  upplysningar,  h vilka  här  må  meddelas: 

»Det  här  inrättade  och  nu  i  gång  bragte  läns  lasarettet  har  redan 
nära  förknippat  vänskapen  mellan  min  Gollega  och  mig  och  jag  ser  nu 
af  erfarenhet,  huru  nödig  och  nyttig  chirurgiska  vetenskapen  och  hand- 
lagen dervid  äro  för  en  medicus.  Lyckelig  Upsala  ungdom,  som  af  en 
i  chirurgie  vid  t  bevandrad  Murray  får  fritt  lära  det  mani  min  tid  icke 
ens  fick  se  vid  academien  i  Upsala». 

»Kongl.  Öfverdirection  består  hwar  patient  här  vid  lazarettet  4 
skillingar  til  mat  om  dagen.  Sköterskan  får  4  skill.  om  dagen,  frit  rum 
och  ved,  kokerskan  likaså.  Lasarettschirurgus  Liungqvist  har  1,500 
dal.  kmt  om  året.  Detta  är  nu  hela  staten.  Antalet  af  sängar  är  O 
sfycken  nu  i  början. 

Man  väntar  nu  från  Baron  och  Landshöfdingen  Adelsvärd  den 
gåfvan  af  5,000  plåtar,  hvartill  han  utfäste  sig,  så  snart  länslasarettet 
kommit  i  gång,  hvilket  nu  är  skedt»  (i  bref  af  den  2^2  ^^  Va  1783) 
I  ett  följande  bief  af  den  V4  &•  å.  berättar  Hagström:  »Baron  Adel- 
svärd tänker  icke  efter  första  löftet  gifva  5,000  plåtar  till  länsla- 
sarett; tvertom  han  bygger  egit  hus  och  lasarett  för  sina  \inderhaf vande 
(vid  Adelsvärd  ska  godsen  i  Åtved,  Wärna  och  Grebo  socknar),  dem 
han  anförtror  sin  bergschirurgus  at  cui^ras  och  skötas». 

I  följd  af  serafimerordensgillets  anordning  blef  lasarettet  1791  ut- 
vidgadt  med  sex  sängar,  närmast  för  veneriske  sjuke,  och  följande  år 
biföll  gillet  att  länets  invånare,  en  af  hvarje  stånd,  »månatligen  mage 
tillse,  huru  lasarettet  och  de  sjuke  skötas».  Äfven  stadgades,  att  kuren 
för  sinnessjuke  borde  bekostas  med  lasarettets  medel  ^). 


■)  SerafimeiordenBgillets  protokoll  den  ^Vi  1792. 


i 


50  LANSLAKAUKTT    OCH    SJUKHI18    1    ENSKILDA   STAUER. 


Lasarettet  innehöll  1799  12  sängar  på  ordinarie  och  12  på 
extra  stat. 

Lund.  Redan  1756  hade  Kongi.  Maj:t  medgifvit^  att  ett  sjukhus 
skulle  anläggas  i  Lund  och  underhållas  med  afkastningen  af  den  s.  k. 
Hunnerupsmarken,  som  blifvit  universitetet  tilldömd.  Sjukhuset  skulle 
mottaga  sjuke  så  väl  från  staden  som  länet  ^).  Consistorium  academi- 
cum  förklarade  sig  likväl  1766  icke  äga  medel  att  underhålla  detsamma, 
h varför  landshöfdingen  Carl  Adlerfelt  s.  å.  förmådde  deputerade  af 
alla  fyra  stånden  att  bidraga  till  inrättande  af  ett  länslasarett  Universi- 
tetet lemnade  nu  ett  för  samma  ändamål  samladt  kapital  af  3,000  daL 
med  villkor,  att  lasarettet  skulle  förläggas  till  Lund  och  tillika  tjena  som 
klinisk  undervisningsanstalt.  Akademin  skänkte  äfven  tomt  till  bygg- 
naden. K.  brefvet  af  den  '/lo  1*^67  tillät  anläggningen  af  ett  sådant 
provinsiallasarett  i  Lund,  och  medgaf  att  detsamma  finge  underhållas 
1  efter  innevånarenes  egen  tanke  och  drift»  medels  påbudna  frivilliga 
gåfvor  vid  bröllop,  barndop  och  graföl. 

Länets  bidrag  torde  likväl  varit  ytterst  obetydliga,  ty  ännu  på 
1780-talet  kunde  man  underhålla  endast  tvenne  sjuksängar.  Serafimer- 
riddarene  beslöto  nu  att  flytta  lasarettet  till  Malmö  och  förena  det 
med  dervarande  hospital.  Emot  detta  beslut  inlade  consistorium  acade- 
micum,  hvars  nosocomium  borde  vara  förenadt  med  lasarettet,  jemte 
länets  deputerade  1790  en  kraftig  gensaga  i  anseende  till  de  särskilda 
sammanskott,  hvarmed  invånarene  tillika  med  akademin  inrättat  och 
underhållit  sjukhuset.  Landshöfdingen  i  Malmö  baron  Tage  Thott, 
uppkallad  i  serafimerordensgillet  under  sin  vistelse  i  Stockholm,  upp- 
lyste gillet  om  förhållandena  och  ansåg  det  vara  bättre  att  lasarettet 
förblefve  i  Lund,  isvnnerhet  som  det  var  förenadt  med  akademiska 
sjukhuset  derstädes*).  Serafimerordensgillet  medgaf  då  att  lasarettet 
finge  qvarblifva  i  Lund,  men  borde  i  likhet  med  andra  sjukhus  Ull  gillet 


')  A.  H.   Lovens  Inbjudningsskrift  till  medicince  doctarspromotionen  i  Ltsnd 

den  "/s  1868.    Lund  1868  sid.  25. 

*}  Serafimerordensgillets  protokoll  den  *®/,  1791. 


LÄNSLASARETT   OCH   SJUKHUS    I    ENSKILDA   STÄDER.  57 


insända  årliga  sjiikforslag.  Detta  ville  väl  direktionen  icke  undandraga 
sig,  men  ansåg  sig  icke  kunna  förbindas  till  någon  närmare  redovisning 
för  lasarettets  tiUstånd  och  hoppades,  att  direktionen  med  understöd  af 
länets  invånare  finge,  som  förut,  utan  annan  myndighets  öfverinseende 
efter  eget  bepröfvande  disponera  om  denna  inrättning').  Serafimer- 
ordensgillet  förklarade  då,  att  detsamma  icke  åsyftat  någon  annan  redo- 
visningsskyldighet angående  lasarettets  ekonomi,  än  att  från  lasarettet, 
såsom  ett  länssjukhus,  de  vanliga  och  föreskrifna  underrättelserna  måtte 
till  gillet  inlemnas.  Härmed  förklarade  sig  direktionen  nöjd  och  lofvade 
som  hittills  underhålla  lasarettet^). 

Sjukhusets  utveckling  gick  likväl  långsamt,  ty  ännu  1809  fanns  i 
det  förenade  länslasarettet  och  akademiska  sjukhuset  icke  mer  än  åtta 
sängar.  Behofvet  af  ett  större  akademiskt  sjukhus  i  undervisningens 
intresse  hade  mellertid  länge  gjort  sig  gällande^).  Till  belysning  häraf 
må  införas  följande  bref  af  A.  H.  Florman  till  L.  von  Engeström, 
dateradt  Lund  den  711  1811: 

»Det  vore  ofelbart  en  stor  förmån  för  medicinska  undervisningen, 
om  det  härvarande  sjukhus  kunde  bringas  till  et  ordentligt  cliniskt  in- 
stitut, hvartill  det  i  närvarande  ställning  är  mindre  lämpligt,  både  i  af- 
seende  på  bristande  tilgångar  och  i  afseende  på  den  allmänt  utbredda 
veneriska  sjukan  här  i  landet,  som  annorstädes,  h vilket  gjör,  at  föga  andra 
på  detta  sjukhus  skötas  än  de  veneriska.  De  8  sjuksängar,  som  detta 
lasarett  med  möda  kan  åstadkomma,  äro  knapt  tilräckeliga  för  att  fylla 
behofvet  i  länet  i  afseende  på  denna  sjukdom.  Vore  någon  särskild 
inrättning  at  tilgä  för  denna  slags  sjukdom,  skulle  det  mycket  lätta  in- 
rättningen   af  et    institutum  clinicum,    hvilket  ändå  icke  kunde  bestridas 


')  Serafimerordensgillets  proiokoll  den  ^Va  1791. 

*)  Sjukhuset  torde  en  tid  varit  nedlagdt,  emedan  i  Inrikes  Tidn.  1797  N:o  27 
finnes  »Förteckning  öfver  de  sjuke,  som  varit  intagne  i  k.  academins  i  Lund  lasarett 
sedan  april  1791,  då  inrättningen  efter  några  åra  nedliggande  åter  kommit  i  gång». 
Frän  och  med  april  1791  till  och  med  1795  hade  å  lasarettet  vårdats  384  personer, 
deraf  veneriske  sjuke  163,  invärtes  sjuke  109  och  utvältes  sjuke  112. 

*)  Under  förra  seklet  och  ännu  senai*e  var  det  vanligt  att  medicine  studerande 
frän  lAnd,  äfveDSom  andra  svenske  läkare,  för  sin  praktiska  utbildning  besökte  sjuk- 
husen och  bambördsanstalten  i  Köpenhamn.  r 


58  LAN8LA6AUETT   OCH   SJUKHUS    I   BN8KILDA   STÄDKK. 


med  lasarettets  nuvarande  knappa  tillgångar.  Et  diniskt  institut,  som, 
såvida  det  skal  giöra  gagn,  bör  minst  kimna  underhålla  12  sjuksängar, 
kunde  säkert  icke  bestridas  med  någorlunda  ordning  och  skick  med 
mindre  än  2  å  3,000  rdr  b:co  om  året,  som  vida  öfverskrider  detta 
lasarettets  inkomster»  *). 

Måhända  gaf  den ua  påminnelse  anledning  dertill,  att  ett  kliniskt  institut 
stiftades  1812,  då  Lars  von  Engeström  genomdref  att  de  medel,  som 
utgått  från  kyrkorna  i  Skåne  till  de  1811  indragna  kyrkoinspektorslö- 
nerna,  anslogos  till  upprättande  af  ett  sådant  Äfven  användes  bespa* 
ringarna  å  de  niediko-toologiska  stipendierna  till  detta  ändamål  och  40 
tunnor  spanniål  anordnades  att  utgå  af  den  1813  åt  akademin  i  Lund 
upplåtna  hospitalsladugården  ^).  Instruktion  för  klinikuro  i  Lund  ut- 
färdades i  Örebro  den  ^^/^  1812.  Landshöfdingen  i  Malmö  underrättade 
nu  serafimerordensgillet  i  skrifvelse  af  den  Vio  ^812  derom,  att,  sedan 
EongL  Majrt  förklarat  sin  nådiga  vilja  vara  att  ett  institutum  elinicum 
inrättas  i  Lund,  dervarande  lasarett  må  utvidgas  genom  erhållande  af 
åtminstone  en  tunna  spanmål  af  hvarje  kyrka,  hvarmed  jus  patrona- 
tus  var  förbundet.  Föreningen  mod  länslasarettet,  hvartill  numera  äfven 
ett  kurhus  hörde,  fullbordades  1814. 

Mariestad.  Serafimerordensgillet  beslöt  1791  att  det  derstädes  ned- 
lagda lasarettet  skulle  fordersammast  ånyo  inrättas  med  åtta  sängar  och 
landshöfdingen  utse  dertill  lämplig  lokal.  Läkaren  borde  vara  examinerad 
kirurg  och  få  samråda  med  provinsialläkaren.  Hans  lön  bestämdes  till 
50  rdr.  Om  denna  befattning  kunde  anförtros  åt  stadskirurgen,  skulle 
honom  meddelas  konstitutorial  derpå,  annars  ville  serafimerordensgillet 
utse  en  annan  skicklig  kirurg  att  vårda  lasarettet  Sysslomannen  skulle 
erhålla  i  lön  50^  en  sköterska  25  och  en  lasarettsdräng  17  rdr  om  året 
Förplägningen  borde  utbjudas  på  entreprenad.  Sjukhuset  skulle  under- 
hållas med  inflytande  lasarettsmedel,  så  långt  de  försloge,  och  bristen  få 


^)  Kongl.  biblioteket  i  Stockholm. 

*)   M.    Weiball,  Lunds    Universiieta  historia   1668—1868.    L    Land  1868 
sid.  325. 


LANSLASARETT  OCH   SJUKHUS  I    ENSKILDA   STADEIt.  59 


reqvireras  från  sorafimerordensgillet  ^).  £n  instrumentkista,  hvars  pris 
uppgick  till  111  rdr  12  sk.,  tilldelades  lasarettet  1794  Sjukhuset,  som 
öppnats  1793  och  utvidgats  med  fyra  sängar  1798,  erhöll  på  landshöf- 
dingens  förslag  ytterligare  1806  en  tillökning  af  fyra  sjukplatser.  Men 
landshöfdingens  förslag  att  flera  små  sjukhus,  åtminstone  i  Skara  och 
Sköfde,  skulle  vissa  månader  om  året  underhållas  för  veneriske  sjuke, 
godkändes  icke^). 

Serafimerordensgillet  och  staden  ägde  gemensamt  på  lasarettstom- 
ten »det  stenhus,  som  fanns  i  staden».  Ofra  våningen  upptogs  af  lasa- 
rettsläkarens och  sysslomannens  boställsrum,  medan  den  nedra  vånin- 
gen begagnades  till  stadens  fattighem.  Emedan  fattiginrättningen  hade 
behof  af  större  utrymme,  föreslogs  att  serafimerordensgillet  antingen 
ville  försälja  sin  ägande  andel  i  huset  eller  ock  inlösa  stadens  andel. 
Byggnaden  hade  efter  en  emellan  länets  och  stadens  invånare  träfiad 
öfverenskommelse  blifvit  uppförd  till  gemensamt  begagnande  i  ofvan- 
berördt  syfte  för  en  kostnad  af  750  rdr  banko,  den  lasarettsmedlen  ingått 
med  Vio  delar  eller  525  rdr  och  staden  deltagit  med  allenast  Vio 
delar  eller  225  rdr.  Så  sjukhusinrättningen  i  det  på  samma  tomt  be» 
lägna  störire  lasarettshuset  blifvit  så  utvidgad,  att  det  icke  fanns  bo- 
ställsrum för  läkaren  och  sysslomannen,  hvilka  nödvändigt  borde  vistas 
nära  detsamma,  afslog  serafimerordensgillet  den  ^7io  1809  förslaget  att 
afetå  sin  andel,  men  ville  inhemta  stadens  yttrande  till  hvilket  pris 
dess  del  kunde  inlösas. 

Lasarettet  utvidgades  sedan  med  fyra  sjukplatser  1811  och  föl- 
jande år  medgaf  serafimerordensgillet  ytterligare,  att  nio  stycken  sängar, 
liksom  i  Karlskrona,  finge  mot  betalning  upplåtas. 

NykOplng.  Det  gamla  lasarettet  inrättades  1773  och  ägde  redan 
1775  en  gård,  bebygd  med  små  gamla  trähus.  Utan  särskild  öfverens- 
kommelse fingo  icke  andra  sjuke,  än  de  som  fordrade  kirurgisk  åtgärd. 


')  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ^1^^  1791. 
*)  SerafimerordeDsgillets  protokoll  den  'Ys  1Ö06. 


60  LÄNSLASARETT    OCU    SJUKKUS    I    ENSKILDA    STADER. 


intagas  på  lasarettet  enligt  k.  kungörelsen  af  den  *^/,i  1773.  Genom 
brukspatron  Johan  Lundmarks  testamentariska  disposition  1776  er- 
höll lasarettet  ett  årligt  understöd  af  2,100  dal.  kmt  Ett  välgörande 
fruntimmer,  som  icke  ville  vara  namngifvet,  inköpte  sedermera  1780 
en  invid  gamla  lasarettet  belägen  tomt  och  bebyggde  den  med  ett  två- 
våningsträhus. I  denna  byggnad  inreddes  sju  rum  med  20  sjuksängar 
och  det  gamla  sjukhuset  med  10  sängar  användes  för  veneriskt  smit- 
tade personer.  Sjukafgiften  var  i  början  4  sk.  om  dagen  och  denna 
afgift  måste  vid  brist  på  egna  tillgångar  ersättas  af  fattigförsörjningen 
eller  genom  frivilliga  sammanskott  *).  Till  understöd  för  lasarettet  an- 
slog Kongl.  Maj:t  1793  tvenne  kronofisken  Hakwarpet  och  Idebäck  i 
Hallbo  sjö  nära  Nyköping,  hvilka  i  årligt  arrende  gåfvo  56  rdr  8  sk., 
och  1806  beslöt  serafimerordensgillet  att  lasarettet  skulle  i  likhet  med 
andra  sjukhus  åtnjuta  understöd  af  allmänna  fonden  och  de  sjukes  för- 
plägniug  utbjudas  på  entreprenad.  Dr  Rudolphis  gård,  som  gränsade 
till  lasarettet,  skulle  för  ändamålet  inköpas,  om  han  vore  nöjd  med  1,200 
rdr  banko  och  rättighet  att  under  sin  lifstid  få  derstädes  bebo  tvenne 
rum.  I  denna  gård  komme  de  sjuke  att  intagas,  som  ville  erlägga 
den  af  serafimerordensgillet  påbjudna  afgiften,  motsvarande  den  dagliga 
matkostnaden  å,  7  sk.  banko  ^). 

Philipstad.  Redan  vid  1747  åi-s  riksdag  anhöll  staden  och  bergs- 
laget att  få  inrätta  eget  sjuk-  och  fattighus,  hvilket  förut  varit  gemen- 
samt med  Karlstad,  samt  att  till  dess  underhåll  få  uppbära  ^/g  7o  ^^ 
skeende  bouppteckningar ').    Detta  beviljades  och  1765  gafs  tillstånd  att 


*)  D.  Schulz  v.  Schulzenheim  a.  a.  s.  125. 

*)  Serafimerordeasgillets  protokoll  den  "/»  och  '/n  1806. 

")  Provinsialläkaren  Daniel  AVickman  berättar  i  »Läkaren  och  Naturforskaren» 
XI  (1794)  sid.  366,  att  prosten  Bengt  Tingberg  vai*  den,  som  först  väckte  fråga  om 
inrättandet  af  ett  lasarett  i  Filipstad  och  att  han  dertill  åi'ligen  lemnat  penning- 
bidrag. När  likväl  en  mängd  personer  motsatte  sig  penningsammanskott  till  detta 
ändamål,  utlyste  han  allmän  sockenstämma  och  höll  dervid  ett  tal  om  behofvet  af 
sjukhus  på  orten.  Förrän  omröstningen  vidtog,  anmodade  han  dem  af  de  närvarande, 
som  gillade  förslaget,  att  samlas  på  hans  högra  sida,  och  dem,  hvilka  viUe  motsätta 
sig  detsamma,  att  ställa  sig  på  den  venstia.    Sedan  delningen  förBigg&tt,   höll  han  eo 


LANSLASAUjSTT   OCFI   sjukhus    1   ENSKILDA   STADER.  61 

till  en  lasarettsbyggnad  använda  samlade  lasarettsmedel.  En  ny  sten- 
byggnad med  10  större  och  mindre  rum  blef  färdig  1773,  men  af  nå- 
gon anledning  synes  lasarettet  senare  blifvit  indraget  och  sjukhusbygg- 
naden utbyrd  emot  33  rdr  16  sk.,  samt  aUa  sjuka  gruf-  och  hyttarbe- 
tare tilis  vidare  förlagda  i  enskilda  hus '). 

SundsralL  För  det  af  länets  invånare  beviljade  lasarettets  be- 
hof  hade  direktionen  inköpt  egen  gård  och  för  Vesternorrlands  läns 
invånare  tillkännagafs,  att  detsamma  skulle  öppnas  den  Vi  1'^'76  med  2 
sängar.  Dess  förste  liikare  var  Johan  Salberg 2).  Sjukhuset  flytta- 
des sedermera  till  Hernösand. 

SSdertelJe.  Vanliga  sängantalet  vid  dervarande  lasarett  var  8, 
men  kunde  vid  trängande  behof  fördubblas.  De  sjukes  antal  steg  ofta 
öfver  100  om  året,  oberäknade  veneriske  sjuke.  Lasarettskirurgen  hade 
fria  husrum  och  100  rdr  i  lön,  men  sysslomannen  66  rdr  32  sk.  jämte 
stat  3). 

Udderalla*  När  det  1802  beslöts,  att  ett  lasarett  för  Göteborgs 
län  skulle  anläggas  i  Uddevalla,  uppstod  inom  serafimerordensgillet 
fråga  om  det  vore  förmånligare  att  hyra  eller  köpa  en  gård.  Dessför- 
innan blef  dr  Pehr  Dubb  uppkallad  till  serafimerordensgillet  för  att 
afgifva  yttrande,  huruvida  vid  Sahlgrenska  sjukhuset  en  af  delning 
för  länets  behof  kunde  på  allmänna  fondens  bekostnad  inrättas.  Denna 
plan  afstyrktes  af  Dubb,  som  föreslog  Uddevalla  såsom  en  både  billi- 
gare och  bättre  belägen  ort.  Härefter  inköptes  ännu  samma  år  ett  hus. 
Utom  sex  frisängar  skulle  plats  beredas   åt  sådane   sjuka,   som   sjelfvé 


utläggning  af  skriftens  ord:  »Går  bort  iir^n  mig,  I  förbannade,  ty  jag  var  hungrig,  och 
I  g&fven  mig  icke  äta,  jag  var  törstig  och  I  gåf\*en  mig  icke  dricka,  jag  var  sjut  och  i 
häktelse  och  I  sökten  mig  icke».  Under  föredraget  gick  den  ene  efter  den  andre  öf- 
Ter  pä  högra  sidan  och  vid  slutet  stod  icke  någon  mera  q  var  på  den  venstra. 

*)  D.  Schulz  v.  Schulzenheim  a.  a.  s.  127. 

*)  Inrikes  Tidn.  1776.    N:o  19. 

•)  D.  Schalz  v.  Schulzenheim  a.  a.  s.  121. 


02  LÄNSLASARETT   OCH   SJUKHUS   I   ENSKILDA    STADBU. 


kunde  betala  eller  för  hvilkas  uppehälle  de  socknar  och  städer,  derifrån 
de  sjuke  voro  hemma,  åtoge  sig  ersättningen  enligt  föreskrifven  taxa. 
Medikamenter  och  värd  lemnades  fritt.  Äfven  tiUät  serafimerordensgil- 
let,  att  länet  medels  frivilliga  sammanskott  inrättade  och  underhöll 
omkring  12  sängar  för  veneriska  patienter,  åt  hvilka  coUegium  medicum 
bekostade  läkemedlen.  När  lasarettet  förstördes  vid  den  stora  eldsvåda, 
som  öfvergick  Uddevalla  1806,  flyttades  de  sjuke  först  till  Strömstads 
kurhus,  men,  då  de  icke  kunde  länge  der  qvarhållas,  öfverfördes  lasa- 
rettsinrättningen ännu  samma  år  till  Vennersborg.  Landshöfdingen 
deremot  önskade  att  lasarettet  fortfarande  finge  qvarblifva  i  Strömstad 
och  k.  brefvet  af  den  ^^j^  1807  förordnade,  att  fem  sjuksängar  skulle 
bibehållas  der  och  trenne  flyttas  till  Vennersborg  till  dess  alla  åtta 
kunde  ånyo  förenas  i  Uddevalla.  I  skrifvelse  af  den  ^/^  1812  anhöUo 
riksens  ständer,  att  ett  efter  behofvet  afpassadt  länslasarett  måtte  för 
Bohuslän  inrättas  i  Uddevalla  och  att  det  i  Strömstad  varande  kurhuset 
äfven  blefve  dit  förflyttad  t. 

Samma  år  beviljades  på  derom  gjord  ansökan  genom  k.  brefvet 
af  den  ^%,  att  kostnaden  till  medikamenter  för  stadens  fattige  finge  af 
medicinalfonden  bestridas.  Med  anledning  deraf  uppstod  fråga  om  lasar 
rettets  återuppbyggande  *). 

Umeå.  Lasarettet  därstädes  erhöll  pu  serafimerriddarenes  fram- 
ställning medels  k.  brefvet  af  den  ^7i2  l^^^S  hälften  af  inkomsten  vid  ka- 
pellanstjensten  i  Piteå,  »hvilken  från  den  V5  sistl.  är  för  uppkomna  stridig- 
heter och  besvär  vid  dess  återbesättande  skall  varit  ledig  och  dessa  Capel- 
lansinkomster  således  undantagas  ifrån  den  allmänna  författning  om  deras 
disponerande  Wi  i  anseende  till  innevarande  års  missväxt  ifrån  Pisa 
den  18  i  nästl.  månad  utfärdat».  Inrättandet  af  detta  lasarett  fördröj- 
des likväl  någon  tid,  alldenstund  Dan.  E.  Na^zen  ännu  den  V3  1785 
skref  från  Umeå  till   Abr.  Bäck: 


')  SerafimerordensgiUets  protokoll  deu  -7u  1812. 


LANSLASAnSTT   OCH   SJUKHUS   I   ENSKILDA   STÅDSR.  63 

»Imedleitid  har  jag  tänkt,  at  hos  deras  Excellenoer  Herrar  Se- 
raphimer  Riddare  söka  bli  antagen  till  lazarettets  medicus  och  chirurgus 
vid  det  i  Umeå  stad  nyligen  upbygde  läns  lazarett  och  hospital, 
men  som  herr  landshöfdingen  von  Stenhagen  föreslagit  och  sökt 
rekommendera  en  ung  bataillons  fältskär  Ort  man  så  lära  förmodeligen 
högbemälte  herrar  stadna  vid  detta  förord.  Sedan  jag  änteligen  fick  veta 
härom  och  att  det  af  hr  landshöfdingen  skjedt  mera  igenom  hr  öfver- 
lieutenanten  af  Donners  recommendation  för  nämnde  Ortman,  än  af 
något  missförstånd  eller  misstroende  till  mig,  har  jag  redan  med  sknf- 
velse  upvaktadt  Hans  Excellence  hr  riks  rådet  m.  m.  Oref  C.  Fr. 
Scheffer  och  herr  generaldirectenren  och  riddaren  af  Acrel,  hvil- 
ken  senare  giinstigt  svarat,  at  saken  ännu  väl  wore  oafgjord,  men  at  han 
stadnat  vid  landshöfdingens  förslag  och  om  jag  ägde  bättre  i^tt  at  söka, 
med  nytt  skäl  och  tillstyrkan  af  hr  landshöfdingen  till  Hrr  Ser.  Rid- 
dare, skulle  han  icke  framte  några  svårigheter,  som  kunde  uppehålla  mitt 
^t  godtfinnande.  Nu  tänker  jag  insinuera  saken  till  konungens  be&ll- 
ningshafvande  härstädes  jämte  bifogad  meritlista.  —  Ehuru  jag  flera 
gånger  skriftligen  upgifvit  project  om  detta  lazaretts  i  stånd  sättande 
och  ordning  till  hr  landshöfdingen,  har  jag,  detta  besvär  oaktadt,  ej 
blifvit  hugkommen  med  syssla  dervid». 

Nsezen  blef  dock  s.  L  förordnad  till  förste  lasarettsläkare  i  Umeå, 
i  början  visserligen  med  lön  af  endast  66  rdr  32  sk.,  men  erhöll  1793 
en  förhöjning  af  16  rdr  32  sk.,  hvarigenom  han  fick  samma  lön  som 
öfrige  lasarettsläkare  eller  83  rdr  16  sk.  Slutligen  höjdes  1806  lönen 
till  100  rdr  banko. 

Landshöfdingen  i  Umeå  anmälde  i  serafimerordensgillet  1794,  att 
sjukvården  försvårades  i  hög  grad  derigenom,  att  de  sinnessjuke  voro 
inhysta  i  lasarettet,  i  följd  hvaraf  nödig  snygghet  icke  kunde  iakttagas. 
Han  föreslog  derför  inköpandet  af  en  byggnad  invid  detsamma,  som  för 
en  kostnad  af  60  ä  70  rdr  skulle  kunna  inredds  till  de  sjukes  behof. 
Frågan  uppsköts*),  men  ora  och  huru  den  blef  afgjord,  förmäla  icke 
protokollen. 

Sedan  fyra  betalande  sängar  öppnats  för  veneriske  sjuke,  biföll  k. 
brefvet  af  den  »/j^  1812  att  lasarettet  i  Umeå  finge  tillökas  med  8  sjuk- 


')  Serafimerordensgillets  protokoll  den  Vu  1794. 


64  LÄNSLASABETT    OCH   SJUKHUS  I  BNSKILDÅ  STÅDBH. 

sängar,  hvilka  dock  borde  underhållas  medels  frivilliga  sammanskott  i 
orten,  äfvensom  att  ett  särskildt  kurhos  komme  att  på  enahanda  sätt 
anläggas  i  Norrbotten. 

Här  må  nämnas,  att  fullmäktige  för  Piteå,  Luleå  och  Torneå  städer 
vid  1789  års  riksdag  gjorde  underdånig  ansökan  derora,  att,  utom  det 
i  Umeå  befintliga  sjukhuset,  ett  för  länets  norra  del  afsedt  lasarett 
blefve  inrättadt,  för  hvilket  medel  kunde  derstädes  insamlas.  Derjämte 
föreslogs  att  löner  från  lediga  prestemboten  finge  till  dess  underhållande 
användas.  Pä  grund  af  allmänna  fondens  otillräcklighet  afstyrkte  serafi- 
merordensgillet  denna  anhållan  *).  Kort  derpå  inlemnade  likväl  Torneå 
stad  en  ny  begäran  i  samma  syfte.  Äfven  nu  afgaf  serafimerordens- 
giilet  ett  afböjande  betänkande,  men  framhöll,  att,  då  allmänna  fonden 
vore  anslagen  till  endast  ett  lasarett  i  hvarje  län,  intet  hinder  mötte 
om  Torneå  stad  ville  med  enskilda  sammanskott  inrätta  och  underhålla 
ett  sjukhus^).    K.  Maj.t  afslog  denna  anhållan  den  ^^4  1792. 

Upsala.  Tidigare  än  på  någon  annan  ort  i  Sverige  var  man  i 
Upsala  betänkt  på  inrättandet  af  ett  sjukhus.  Det  var  den  akademiska 
undervisningens  vaknande  behof  af  en  klinisk  läroanstalt,  som  väckte 
tanken  derpå  och  redan  1666  började  01.  Rudbeck  arbeta  på  inrät- 
tandet af  ett  akademiskt  sjukhus,  der  de  unge  läkarene  kunde  finna  ett 
dittills  saknadt  tillfälle  till  praktisk  utbildning.  Förverkligandet  af  denna 
tanke  lät  dock  länge  vänta  på  sig.  Tiden  var  ännu  icke  mogen  att  på 
allvar  gripa  sig  verket  an.  Ännu  den  ^7  1702  »föredrog  hr  rektor  d:r 
Ro  bergs  begäran  och  erinring  vara  att  ett  Nosocomium  här  i  staden 
för  studenternas  skull  nödvändigt  borde  inrättas,  emedan  på  vidrig  hän- 
delse alla  mcdicinse  studiosi  begifva  sig  hädan  och  på  andra  orter,  der 
dem  wore  lägenhet  att  öfva  sig  uti  praxi,  hvartill  de  nu  här  hafva  litet 
eller  intet  tillfälle».  Anslag  af  allmänna  medel  till  sjukhusets  anlägg- 
ning funnes  likväl  icke  att  tillgå  och  enskilda  bidrag  inflöto  långsamt 
Den   första  gåfvan   kom  från  ledamöterne  i  collegium  medicum,  hvilka 


*)  Serafimerordensgillets  pi-otokoU  den  *%  1789. 
*)  Serafiinci-ordeusgiUets  protokoU  den  "/,  1792. 


LÄNSLASARETT  OCH  SJUKHUS  I  ENSKILDA  STÄDEB.        66 

1705  förärade  inkomsten  för  en  samma  är  i  Stockholm  verkställd  anato- 
misk demonstration  eller  600  dal.  kmt  »till  ett  litet  nosocomium  eller 
sjukstuga  här  vid  academien,  förnämligast  till  den  inländske  culturam 
studii  medici»  ^). 

Genom  Lars  Robergs  bedrifvande  inköptes  1708  en  gård  för  det 
blifvande  sjukhusets  behof,  men  dervid  förblef  det  länge  2).  Först  på 
1720-talet  synas  sjuke  hafva  blifvit  intagna  till  vård  i  nosocomium. 
Efter  en  tid  började  dock  under  Robergs  senare  tjenstgöring  den  så 
länge  planlagda  inrättningen  att  i  följd  af  hans  försumlighet  och  ständiga 
strider  med  konsistorium  allt  mer  och  mer  förfalla.  Först  under  hans 
efterträdare  Nils  Rosén  kom  sjukhuset  1741  ånyo  till  stånd  och  der- 
med  var  äfven  den  kliniska  undervisningsmetoden,  om  också  i  inskränkt 
omfång,  erkänd  och  införd  i  Sverige').  Den  af  akademin  sedan  äldre 
tider  med  100  dal.  smt  årligen  ailönade  »barberaren»  var  ända  från 
början  anställd  vid  sjukhuset  som  kirurg,  men  först  1796  fördubblades 
hans  lön.  Med  denna  befattning,  som  mot  slutet  af  seklet  öfvertogs  af 
vetenskapligt  bildade  läkare,  följde,  åtminstone  en  tid,  skyldigheten  att 
undervisa  i  kirurgi.  Genom  Z.  Strandbergs  testamente  erhöll  sjuk- 
huset 1792  en  amanuens. 

Sedan  landsorterna  genom  k.  brefvet  af  den  ^Vio  ^''öS  erhållit 
rättighet  att  på  egen  bekostnad  inrätta  lasarett  och  sjelfva  behålla  de 
penningmedel,  hvilka  derförinnan  insamlats  för  serafimerlasarettet  i 
Stockholm,  uppstod  tanken  att  utvidga  det  akademiska  sjukhuset  till  ett 
gemensamt  länslasarett    Detta  af  landshöfdingen  i  Upsala,  baron  Johan 


^)  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  371. 

*)  L.  Boberg  utgaf  en  liten  sällsynt  skrift  öf\'er  denna  sjukhnsan läggning : 
^Samling  angående  Nosocomium  acadefnicum^  efter  hegiäran  utgiven^  dem  til  JBe- 
hag,  som  till  verkets  inrättande  Tiid  efter  annan  vählmeent  och  beneget  contribuerat. 
Därjemte  ock  några  anmärkningar  över  sjuka^  som  där  intagne  blifvit  samt  Be- 
skrivning öfver  åtskilliga  Perxedlar^  hörande  til  des  påbegynta  Sepulcretum  Valetu- 
dinarii  Upsaliensis»,  Ups.  1734.  Innehåller  skrifvelser  till  och  från  consistorium 
academicain,  planteckning  af  sjukhusets  gård  och  dessutom  tre  vignetter  med  latinska 
och  svenska  verser.    Denna  Robergs  skrift  omnämnes  icke  af  Mesterfon. 

•)  C.  B.  Mesterton,  Om  Nosocomium  academieum  och  den  kliniska  under- 
visningen i  Upsala  (^Universitetets  årsskzift  1870).    Upsala  s.  å. 

5 


66  LÄNSLASARETT   OCH  SJUKHD8   I   ENSKILDA   STÄDBB. 


Funck  uppkastade  förslag  godkändes  af  länet  och  den  "/s  1768  öfver- 
lade  medicinska  fakulteten  under  bvilka  villkor  länets  sjuke  kunde  i 
akademins  sjukbus  emottagas.    Dessa  villkor  voro: 

»a)  att,  om  sammanskottet  ej  går  under  700  dal.  smt,  håller  sjuk- 
huset 3  sjuksängar  länet  tillhanda  året  igenom; 

b)  att  inga  oboteliga  sjukdomar  påtvingas  nosocomium; 

c)  om  sjukdomen  tål  drögsmål,  bör  vederbörande  pastor  låta  prse- 
fectus  nosocomii  förut  veta,  då  någon  sjuk  insändes. 

d)  som  länets  sjuke  blifvit  vårdade  i  nosocomium  år  1767,  för- 
behålles  att  1766  års  sammanskott  till  sjukhuset  inlemnas; 

e)  som  jQera  rum  icke  beböfvas,  än  de  sjukhuset  redan  har,  för- 
menar faculteten  skäligt  vara  att  länet  frikallas  för  byggnad  och  repara- 
tioner» ^). 

Denna  förening  emellan  akademin  och  Upsala  län  i  afseende  på 
sjukvården  stadfästes  genom  k.  brefvet  af  den  Vi^  1767.  Sjukhuset 
innehöll  nu  omkring  10  sjuksängar. 

Efter  en  tid  klagade  dock  consistorium  academicum  i  skrifvelse 
till  serafiraerriddarene  af  den  ^/j  1778,  att  de  från  länet  inkommande 
lasarettsniedlen  icke  motsvarade  kostnaden  för  dess  sjuke.  [Jnder  året 
hade  kostnaden  för  hvarje  säng  uppgått  till  1,019  dal.  kmt,  men  länets 
afgifter  endast  till  2,396  dal.  kmt,  för  hvilken  summa  5  Vs  säng  stått 
länet  till  förfogande.  Konsistorium  föreslog  derföre  antingen  skilsmessa 
mellan  akademin  och  länet  eller  ock  minskning  af  länets  sjuksängar 
ill  2.  I  följd  deraf  inrättades  1782  ett  länslasarett,  som  förlades  till 
det  gamla  hospitalshuset  och  i  början  upptog  endast  tre  sängar  för  män 
och  tre  för  qvinnor.  Det  akademiska  sjukhuset  underhöll  vanligen  sju 
sängar,  någongång  flera  ^).  Sedermera  begärde  serafimerordensgillet,  att 
den  i  närheten  af  staden  belägna  kronobränneribyggnaden  måtte  upplåtas 
till  hospital  och  lasarett,  och  hemställde,  att,  om  hospitalshuset  jemte 
kyrka,  värderade  till  6,066  rdr  32  sk.  banko,  försåldes,  skulle  icke  blott 
kostnaden  till  bränneribyggnadens  inredning  vinnas,  utan  ock  ett  betyd- 
ligt penningöfverskott   uppstå.    Härtill  biföll  Kongl.  Maj:t  den  "/g  1806 


^)  Fakultetens  protokoll  uppsatt  af  Linné. 

')  D.  Schulz  v.  Schulzenheim  a.  a.  sid.  122. 


LÄN8LÄ.8ARBTT   OOH   BJUKHUS  I   ENSKILDA   STÄDER.  67 


och  följande  år  blef  den  nya  lekalen  färdig  till  begagnande.  Under  krigsåren 
1808—1809  användes  lasarettsbyggnaden  till  fältlasarett 

Sjukvården  vid  länslasarettet  bestreds  en  tid  af  professoreme  J.  O. 
Acrel  och  J.  Åkerman. 

Vid  Yeckholms  hospital  fanns  ett  af  serafimerordensgillet  in- 
rättadt  sjukrum,  hvarutom  tre  sängar  derstädes  underhöUos  af  de  för- 
enade församlingarna  Yeckholm,  Kungs-Husby  och  Thorswi.  Fältskären 
hade  i  lön  50  rdr.  Medikamenter  och  annan  sjukvård  bekostades  af 
serafimerordensgillet  ^). 

Yennersborg*  Yid  väckt  fråga  om  inrättandet  af  ett  länslasarett 
i  Elfborgs  län  kunde  invånarene  icke  komma  öfverens  om  en  gemen- 
sam sjukvårdsanstalt,  utan  fem  härader  beslöto  att  inrätta  ett  sjukhus  i 
Yennersborg,  medan  åtta  andra  härader,  hvilka  förenade  sig  med  stä- 
derna Alingsås,  XJlricsehamn  och  Borås^  bestämde  sig  för  sistnämnda 
stad.    Härom  förordnade  k.  brefvet  till  serafimerriddarene  af  den  V»  1781: 

»1  :o  Att  de  begge  provindalmedici,  som  vistas  den  ene  i  Wenners- 
borg  och  den  andra  i  Borås,  mage  åläggas  att  utan  innevånarenes  be- 
kostnad för  sin  innehafvande  lön,  särdeles  nu  i  början,  sköta  de  sjuke 
och  att  vid  lazarettet  må  bestås  fria  medicamenter,  åtminstone  för  de 
veneriske  sjuke. 

2:o  Wilja  innevånarene  samla  frivilliga  gåfvor  och  sammanskott  till 
lazarettet  och  dertiU  efter  sin  förmögenhet  bidraga,  dock  utan  alt  tvång. 

3:o  Om  fonden  icke  genast  blifver  tillräckelig  till  de  sjukas  föda 
och  underhåll,  jemte  aflöning  för  nödiga  sjukvaktare,  så  får  socknen,  på 
sätt  det  äntå  nu,  hvad  veneriska  sjukdomar  angår,  skier,  betala  för  sina 
sjuklingars  föda,  till  dess  fonden  kan  blifva  så  tillräckelig,  att  detta 
underhäll  äfven  kan  bestridas». 

Yid  fömyadt  sammanträde  i  Yennersborg  den  Va  1782  med  länets 
deputerade  sökte  landshöfdingen  ännu  engång,  ehuru  förgäfves,  förmå 
invånarene  att  förena  sig  om  ett  enda  sjukhus.  Åt  provinsialläkaren 
beviljades  af  serafimerriddarene  ännu  samma  år  för  vården  af  de 
invärtes  sjuke  ett  arfvode  af  33  rdr  16  sk.  och  åt  lasarettskirurgen,  som 


')  D.  Schulz  v.  Schulzenheim  a.  a.  sid.  123. 


68  LÅNSLASARBTT  OCH  SJUKHnS   I  BN8KILDA   8TÄDBR. 


det  ålåg  att  vårda  utvärtes  sjuke  och  veneriska  patienter,  50  rdr. 
Lasarettet  torde  likväl  efter  någon  tid  blifvit  i  hög  grad  vanvårdadt,  ty 
serafimerordensgillet  fann  i  början  af  1790-talet  att  derstådes  vårdats 
endast  tre  sjuke  och  att  hela  öfra  våningen  var  inrymd  åt  fältkommissa- 
riatet.   Häröfver  infordrades  förklaring  af  iandshöfdingen. 

Länets  invånare  ville  likväl  undandraga  sig  betalningen  för  in- 
köpet af  lasarettshuset  i  Vennersborg,  ehuru  de  förbundit  sig  dertilL 
Då  i  följd  af  k.  brefvet  af  den  7^  1781  tvenne  lasarett  inrättats  i  Elfs- 
borgs  län,  det  ena  i  Vennersborg  och  det  andra  i  Borås,  samt  länets 
invånare  förbundit  sig  att,  om  allmänna  hospitalsfonden  ersatte  aflö- 
ningama  och  medikamentskostnaden,  sjelfve  i  allt  öfrigt  underhålla  dessa 
inrättningar,  hade  en  gård,  såsom  tjenlig  och  rymlig  både  för  lasarettet 
och  hospitalet,  blifvit  i  Vennersborg  inköpt  för  en  summa  af  5,555  rdr 
26  sk.  8  rst.  Af  denna  köpeskilling  hade  redan  öfverstyrelsen  för  barn- 
husen och  hospitalen  utbetalt  2,500  rdr  och  återstoden  skulle  invånarene 
i  följd  af  sin  förbindelse  bordt  erlägga.  Under  åberopande  af  flera  skäl 
undandrogo  de  sig  likväl  att  deltaga  i  dess  betalande  och  Iandshöfdin- 
gen anhöll  i  stället  hos  serafimerordensgillet,  att  den  bristande  köpe- 
skillingen måtte  beviljas  ur  allmänna  hospitalsfonden  och  en  gåfva  af 
1,000  rdr  lemnas  till  underhållande  af  vissa  frisängar.  Då  serafimerordens- 
gillet ansåg  det  vara  vådligt  att  prisgifva  orten  åt  den  veneriska  smittans 
förödelse,  föreslog  detsamma  hos  Kongl.  Maj:t  den  ^Vi  1792,  att  fem 
frisängar  för  de  fattigaste  sjuka  skulle  underhållas  af  allmänna  fonden 
i  hopp  att  länets  invånare  ville  sammanbringa  kostnaden  för  fyra  andra 
sjuksängar,  om  serafimerordensgillet  äfven  för  dem  ersatte  medikaments- 
kostnaden. Den  återstående  köpeskillingen  af  3,055  rdr  26  sk.  8  rst 
skulle  tillika  af  allmänna  hospitalsfonden  betalas.  Härtill  biföll  EongL 
Maj:t  den  'Vi  1792. 

Derefter  meddelade  Iandshöfdingen  i  skrifvelse  till  serafimerordens- 
gillet af  den  ^Vo  1793,  att  länets  flesta  socknar  lofvat  sammanskjuta  i 
tre  års  tid  till  lasarettets  underhåll  8  sk.  för  bvarje  mantal  och  i  pro- 
portion för  mindre  lägenheter,  Serafimerordensgillet,  som  med  tack- 
samhet emottog  anbudet,  fann  mellertid  betänkligt  godkänna  det  af  länets 
invånare  i  protokollet   införda   föi-slaget   att  genom   allmänna   visitatio- 


LÄNSLASARETT    OCH   SJUKHUS   I   ENSKILDA   STÄDER.  69 

ners  anställande  vinna  kännedom  om  de  med  venerisk  smitta  behäftade 
personer,  såsom  stridande  mot  den  personliga  friheten,  men  tillstyrkte 
att  landshöfdingen  ville  uppmuntra  allmänheten  att  vid  behof  begagna 
sig  af  lasarettet  ^). 

Yesterås.  Lasarettet  uppgifves  vara  anlagdt  1776.  Det  innehöll 
fem  mm  med  inalles  12  sängar  samt  ett  större  rum  för  veneriske  sjuke 
År  1812  utvidgades  det  med  10  sjuksängar  för  betalande  patienter  ^)« 

Vextt.  Sjukhuset,  anlagdt  1767,  fick  s.  å.  instruktion,  hvartill 
länets  deputerade  gåfvo  sitt  samtycke,  men  förstördes  vid  den  stora 
eldsvåda,  som  den  ^j^  1799  öfvergick  staden').  Genom  landshöfdingen 
grefve  C.  St  Mörners  nitiska  bemödande  insamlades  ännu  samma  år 
inom  länet  2,475  rdr,  hvarmed  en  rymlig  och  väl  bebygd  gård  nära 
staden  inköptes  till  lasarett  samt  förseddes  med  inventarier  och  instru- 
menter.  Till  lasarettets  underhåll  erlade  hvarje  matlag  i  länet  årligen 
2  sk.,  torp  undantagna.  Staden  underhöll  en  säng  i  lasarettet  medels 
frivilliga  gåfvor.  Ända  till  20  sjuke  kunde  på  engång  vårdas  afgiftsfritt. 
men  veneriske  sjuke  betalade  3  rdr  16  sk.  i  månaden.  Direktionen  var 
uppdragen  landshöfdingen  ensamt  När  landshöfdingen  1808  begärde  af 
serafimerordensgillet  understöd  för  vården  af  veneriske  sjuke,  förklarade 
gillet,  att  understöd  af  allmänna  fonden  icke  kunde  beviljas  lasarettet  i 
Texiö,  såsom  varande  en  enskild  inrättning*). 

yisby*  Medels  k.  brefvet  af  den  Va  1782  stadfästes  det  af 
serafimerriddarene  på  det  gamla  hospitalets  bekostnad  1781  inrättade  lasa- 
rettet med  sex  ordinarie-  och  två  reservsjuksängar.  Provinsialläkaren 
och  stadsfältskären  skötte  lasarettet  gemensamt  emot  500  dal.  smt  om 
året    En  vidlyftig  och  i  afseende  på  historisk  utredning  intressant  skrift- 


^)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  "/a  1793. 

*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  'Yj^  1812. 

•)  £a  liten  skrift  om  lasarettets  grundläggning  finnes  tryckt  under  titel  »1767 
den  10  december  å  Landscancelliet  i  Wexiö  [blefvo  följande  momenter  till  rättelse  för 
Länets  lasarett  författade  och  af  Innebyggarnes  fullmäoktige  samtyckte». 

*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  "/,  1808. 


70  AF   ENSKILDA   PEBSONBR   GRUNOADl   SJUKHUS. 


vexling  uppkom  sedermera  1825—1828  i  följd  af  Visby  lasaretts- 
direktionens  anspråk  på  öfverskottet  af  hospitalsmedlen  till  lasarettets 
underhåll  ^). 

Örebro.  Lasarettet  kom  till  stånd  1785,  alldenstund  Erik  Jö- 
ran  Wallerius  samma  år  förordnades  till  läkare  derstädes.  Annan 
fond  till  dess  underhåll  fanns  icke  än  frivilliga  afgifter  vid  bröllop, 
barndop  m.  m.  I  öfra  våningen  af  hospitalsbyggnaden  voro  tvenne 
rum  med  fyra  frisängar  anslagna  för  lasarettets  behof.  Först  1795  be- 
viljade serafimerordensgillet  anslag  till  uppköp  af  en  kirurgisk  instru- 
mentkista. År  1808  hade  lasarettet  20  sängar,  utom  platser  för  beta- 
lande sjuke. 

4.   Af  enskilda  personer  grundade  sjukvårdslnFåttningap. 

De  af  enskilde  medborgare  till  sjukhusens  förmån  gifna  bidragen 
hade  endast  varit  af  mindre  betydenhet  Göteborg,  som  i  storartad  väl- 
görenhet står  främst  bland  Sveriges  städer,  kan  äf ven  uppvisa  det  första 
föredömet  af  ett  genom  enskild  mans  frikostighet  grundlagdt  sjukhus. 
Direktorn  vid  Ostindiska  kompaniet  i  Göteborg  Niclas  Sahlgren  skänkte 
medels  testamentariska  dispositioner  af  den  7ia  l'^'^2  och  ^V*  1774 
sina  >strögods»  i  Halland,  utgörande  icke  mindre  än  omkring  150  för- 
medlade hemman  och  efter  deras  dåvarande  värde  uppskattade  tiU 
150,000  dal.  smt,  »till  någon  nyttig  inrättning  här  i  staden:^ ').  Efter 
Sahlgrens   den  ^Vs  l'^'^^    timade    död   bestämde  sig  hans  måg  baron 


')  Jfr  *  Underdånigt  utlåtande  till  Kongl.  Maj: t  af  K,  S.  O.  O.  angående 
Wisby  Hospäai*.    Sthlin  1828. 

•)  I  J.  W.  Lill j est råles  den  "Vi  1777  inför  vetenskapsakademien  hållna  minnes- 
tal öfver  direktören  N.  Sahlgren  läses  Gustaf  in:s  till  honom  aflätna  tacksagelsebref 
af  den  "/„  1775:  »Wi  hafve  funnit  eder  afsigt  så  berömlig,  att  Wi  icke  velat  någon 
stund  förlora  till  att  lagligen  befästa  edre  förbemälte  dispositioner  med  all  erforderlig 
säkerhet.  —  ^Vi  försäkre  eder  om  AVär  beständiga  k.  nåd  i  hela  eder  Öfriga  lifstid  och 
boren  I  icke  tvifla,  att  ju  efter  eder  död  minnet  af  eder  käiiek  för  fäderneslandet  skaU 
hos  Oss  och  sedan  hos  efterverlden  i  aU  tacksamhet  förvaras». 

Sjelfva  stadfästelsebrefvet  är  af  konungen  utfäitladt  den  Yé  1775. 


SAHLGRENSKA.  SJUKHUSBT.  71 


Claes  Älströmer  för  inrättandet  af  ett  sjakhus.  Det  efter  sin  stiftare 
benämnda  »Sahlgrenska  sjukhuset»  öppnades  i  slutet  af  mars  1782  till 
en  början  med  24  sjuksängar,  deraf  10  frisängar  och  14  betalande,  och 
har  under  framstående  läkares  ledning  verkat  Tälsignelserikt  i  de  lidan- 
des tjenst.  Talrika  donationer  hafva  under  årens  lopp  ökat  sjukhusets 
fonder,  hvilka  i  samma  mån  användts  till  dess  fortgående  utvidgning. 
Ar  1804  utgjorde  sjuksängarnas  antal  40.  Sahlgrenska  sjukhuset  är 
numera  sedan  1854  förenadt  med  en  af  staden  bekostad  sjukvårdsin- 
rättning under  namn  af  »Allmänna  och  Sahlgrenska  sjukhuset»  ^). 

Såsom  bidrag  till  dess  historia  må  ur  seraiimerordensgillets  hand- 
lingar anföras  k.  brefvet  af  den  2%  1784.  Deruti  biföll  Kongl.  Majrt, 
som  funnit  en  inrättning,  »hvilken  är  grundad  på  en  så  betydande  fri- 
kostighet af  en  privat  man,  förtjena  att  äfven  af  publico  med  någon 
hjelp  understödjas,  att  lasarettsinsamlingen  eller  collecten,  emedan  den 
till  sådant  bebof  och  ändamål  är  anslagen,  må  hädanefter  och  för  fram- 
tiden, dock  allena  till  den  andel,  som  uppbäres  inom  Göteborgs  stad, 
tillfalla  Sahlgrenska  lasarettet,  hvaremot  detta  lasarett  bör  vårda  sig  om 
stadens  sjuke,  så  att  länslasarettet,  när  det  framdeles  kommer  att  in- 
rättas, med  dem  icke  belastas.  Beträffande  åter  de  för  samma  ändamål 
föreslagne  afgifter  af  tolag,  sakören  och  någon  afgift  af  en  eller  annan 
yppighetsvara,  hafve  Wi  ännu  icke  stadgat  Wårt  beslut». 

Sedan  ett  provisoriskt  reglemente  under  de  första  åren  efter  sjuk- 
husets inrättning  tjenat  till  efterföljd,  uppsattes  ett  nytt  utförligare  sådant 
af  dess  föreståndare  och  läkare  Pehr  Dubb  och  baron  Älströmer, 
hvilket  stadfästes  af  Kongl.  Maj:t  den  ^/g  1789.  Sjukhuset  skulle, 
enligt  detta  i  flera  hänseenden  märkliga  reglemente,  hafva  en  dubbel 
uppgift  att  f}'lla,  det  borde  vara  en  välgörenhetsinrättning,  men  tillika 
tjena  som  undervisningsanstalt.  Enligt  tidens  sed  anställdes  både  läkare 
och  »chirurg»  vid  detsamma  och  de  anspråk  man  ställde  på  dem  voro 
icke   ringa.    Hvardera   voro   skyldige    »att  lemna  stadens  unga  medici^ 


*)  En  uttömmande  skildring  af  sjukhusets  öden  och  utveckling  lemnar  C.  Fors- 
8  e  ni  US  i  sitt  »Minnestal  vid  firandet  af  Sahlgrenska  sjukhusets  hundraåriga  tillvaro 
den  13  mars  1882».    Göteborg  1884. 


72  SAHLGRENSKA  SJUKHUSET. 


unga  cbinirgi  ocli  barnmorskor  fritt  tillträde  till  sjukhuset  och  att,  så 
ofta  tiden  tillåter,  undervisa  dem  uti  allt,  bvad  till  deras  embeten  hörer». 
Icke  blott  liköppningar  borde  anställas  på  dem,  som  afledo  af  mindre 
kända  sjukdomar  och  en  preparatsamling  anläggas  vid  sjukhuset,  utan 
kirurgen  ålades  äfven  »att  efter  skedd  kungörelse  lemna  stadens  unga 
medici  och  chirurgi  öppet  tillfälle  till  öfning  uti  dissequerande  på  de 
cadaTora,  som  uti  sjukhuset  förefalla,  och  dem  vid  sådane  tillfällen  uti 
anatomien  undervisa».  Denna  plan  att  i  Sahlgrenska  sjukhuset  se  en 
förenad  sjukvårds-  och  undervisningsanstalt  har  visserligen  icke  hittills 
gått  i  fullbordan,  men  såsom  sjukhus  har  detsamma  dock  varit  en  be- 
tydelsefull skola  för  de  många  läkare,  som  derstädes  längre  eller  kor- 
tare tid  tjenstgjort  De  förmåner  och  lättnader  med  afseende  å  sjuk- 
vården och  sjukas  intagning,  hvilka  vid  anstaltens  stiftelse  gjorde  sig 
gällande,  ådagalade  tillika  de  humana  idéer,  som  från  början  besjälade 
dess  stiftare  och  styresmän.  Barn  under  fem  års  ålder,  obotiige  sjuke 
eller  af  venerisk  smitta  besvärade  personer  fingo  likväl  icke  intagas  å 
sjukhuset. 

Hörande  läkarens  tillsättande  vid  Sahlgrenska  sjukhuset  äro  sär- 
skilda föreskrifter  utfärdade.  K.  brefvet  till  Upsala  akademis  kansler 
af  den  ^Ys  1^89  (k.  brefvet  till  collegium  medicum  af  den  Ve  s.  å.)  för- 
ordnade: 

»det  amiralitets  medicus  doctor  Pehr  Dubb,  som  ifrån  inrättnin- 
gens början  lasaretts  medici  sysslan  bestridt,  sjelf  må  få  välja  och  ut- 
nämna den  sjukhusets  medicus,  som  honom  i  samma  syssla  immediate 
efterträder;  men  at  sedermera  vid  dess  val  och  tillsättning  för  framtiden 
iakttagas  må,  att  medicinska  faculteten  vid  wår  academie  i  Upsala  inom 
trenne  månader  efter  sysslans  i  allmänna  tidningen  kungjorda  ledighet, 
därtill  upprättar  förslag,  hvarå  trenne  de  skickligaste  medicinse  doctorer 
böra  uppföras  samt  at  Wärt  Collegium  medicum  fjorton  dagar  efter  an- 
mälan häraf  ibland  de  föreslagne  utser  den,  som  skickeligast  finnes  att 
förestå  denna,  ehuru  privata  sjukhusinrättning,  hvartill  den,  som  genom 
utrikes  resor  haft  tillfälle  till  ytterligare  kännedom  om  dylika  inrättnin- 
gar och  de  nyaste  förbättringar  i  medicinska  practiquen  bör,  då  alt  annat 
är  lika,  för  sina  medsökande  njuta  företräde». 


SAHLGRENSKA   SJUKHUSET.  73 


Rörande  den  vid  sjukhuset  anställde  kirurgien  utfärdades  den  ^/g 
1789  till  kirurgiska  societeten  ett  k.  bref,  innehållande  de  kompetens- 
villkor, som  i  närmaste  öfverensstämmelse  med  reglementet  komme  att 
af  honom  erfordras: 

»Eongl.  Maj: t  har  vid  granskningen  af  det  på  grund  af  framl.  di- 
recteuren  Niclas  Sahlgrens  den  ^/jj  1772  och  den  ^^^  1774  gjorda 
testamentariska  disposition  inrättade  lazaretts  reglemente,  bland  annat 
bifallit,  at  den  chinirgus,  hvilken  lazaretts  directionen  med  dess  medici 
samråd  framdeles  äger  at  tilsätta,  antingen  må  vara  eller  blifva  af  eder 
examinerad  samt  godkjänd;  Och  som  denne  Chirurgi  göromål,  enligt  det 
i  nåder  faststälde  reglementet  blifva  månge  och  angelägne,  neml.  at  lyda 
och  efterkomma  medici  förordnande  för  de  sjuke:  tidt  och  ofta  natt  och 
dag,  när  det  behöfves  infinna  sig  i  sjukhuset  för  at  iagtaga  sjukdomar- 
nes förändringar  och  därom  underrätta  sjukhusets  läkare:  öpna  och 
undersöka  de  obotligas  och  aflednes  döda  kroppar:  undervisa  och  anföra 
yngre  chirurgi  i  anatomiska  disaectioner :  tillreda  pra^parata  at  förvahras 
inom  sjukhuset:  biträda  barnmorskan  vid  svårare  förlossningar:  förrätta 
alla  chirurgiska  operationer,  och  ändteligen  göra  sjukhus  medici  sysslan 
i  alla  afseenden  under  hans  frånvaro  och  sex  månaders  vacanoe  då  döds- 
fall imellan  kommer;  så  hafva  Wi  ansedt  alt  detta  förutsätta  högsta  nöd- 
vändigheten af  en  kunnig,  uplyst  och  erfaren  man,  som  rätteligen  skaU 
bestrida  så  många  och  granlaga  göromål,  samt  fördenskull  jemväl  i 
nåder  pröfvat  det  vahl  directionen  med  medici  samråd  gör  af  chirurgus 
framdeles  böra  vid  detta  sjukhus  efter  ofvannämde  ömtåliga  föremål 
anställas». 

Ännu  kunna  några  andra  af  enskilda  personer  stiftade  och  under- 
hållna sjnkhusaustalter  här  nämnas. 

I  Uddeholm  (i  Yermland)  fanns  ett  på  bolagets  bekostnad  upp- 
fördt  sjukhus,  till  hvilket  brukspatron  C.  F.  Geijer  skänkt  ett  kapital 
af  1,500  rdr,  hvars  ränta  användes  till  de  sjukes  vård  och  medikamenter. 
Lasarettsfältskären  åtnjöt  utom  kost  och  husrum  vid  bruket  100  rdr  i 
årlig  lön  '). 


')  D.  Schulz  v.  Schulzenheim  a.  a.  sid.  129. 


74  LÖWENSTRÖMSKA   SJUKHUSET. 

På  sin  egendom  Eölby  vid  Kalmar  hade  en  doktorinna  Brita 
Maria  Bäckerström  inrättat  ett  sjukhus  för  fattiga  och  veneriske 
sjuke  ^). 

I  början  af  år  1800  blef  collegium  medicum  öfverraskadt  af  un- 
derrättelsen, att  ett  sjukhus  fanns  inrättadt  icke  långt  från  hufvudstaden 
i  Botkyrka  socken,  och  infordrade  dorom  närmare  underrättelser.  Den 
dervid  anställde  läkaren,  dr  Erik  Gustaf  Lönnberg  upplyste  då,  att 
en  okänd  gifvare  1799  anslagit  100  rdr  banko  i  årlig  lön,  jämte  fria  rum, 
åt  en  läkare  för  de  fattiges  sjukvård  i  Botkyrka  och  Salems  församlingar 
samt  20  rdr  banko  till  medikamenter.  För  denna  sjukvård  fanns  en  sär- 
skild direktion  inrättad. 

Medels  testamente  af  den  ^Vs  1811  hade  ryttmästaren  G.  A.  Lö- 
wenström  (J.  J.  Anckarströms  broder)  öfverlåtit  all  sin  egendom  så 
i  löst,  som  fast,  uppskattad  till  en  ungefärligt  belopp  af  33,333  rdr  16 
sk.  banko  till  fond  för  ett  af  honom  i  Hammarby  socken  och  Stock- 
holms län  inrättadt  lasarett,  stäldt  under  serafimerordensgillets  förvalt- 
ning. För  att  strax  kunna  inrätta  och  vidmakthålla  sjukhuset  skänkte 
han  ytterligare  till  detsamma  genom  gåfvobref  af  den  Vs  1811  hemma- 
net Holmen  ett  mantal  augment,  Hammarby  1  Ye-^^ls  mantal  rusthåll 
samt  lilla  Mellösa  ^/j  mantal  frälse  med  de  dera  anlagda  bonings-  och 
magasinsbyggnader,  värdshus  och  mjölqvarn  jämte  öfriga  tillhörigheter  i 
Hammarby  socken  och  anslog  dessutom  200  tr  spannmål  till  fond  för 
ett  af  honom  i  samma  socken  inrättadt  lånemagasin,  hvaraf  räntan  eller 
afkastningen  skulle  tillfalla  lasarettet  samt  förband  sig  att  under  sin 
återstående  lifstid  årligen  gifva  400  rdr  till  sjukhusets  underhåll.  Denna 
donation  stadfästes  af  Kongl.  Maj:t  den  Vs  1811. 

Sjukhuset,  ämnadt  »till  fattige  sjukes  vård  och  skötsel  ej  mindre 
från  Hammarby,  än  tolf  närgränsande  socknar,  hvilka  i  anseende  till 
deras  aflägsenhet  ej  kunna  af  länslasarettet  sig  begagna»,  benämndes  i 
början  »Gustafbergs  lasarett»,  men  kallas  numera  Hammarby  eller  Lö- 
wenströmska  lasarettet  i  Stockholms  län. 


')  Inrikes  Tidn.  1798  N:o  52.    Under  1797  hade  70  personer  utskrifvits  friska 
från  detta  sjukhus  »genom  dr  G.  P.  Engströms  insigter  och  Ömma  vård>. 


ÅTGÄRDER   MED    AFSEENDE   1    OBOTLIGT   SJUKE.  75 


5.    Fråga  om  åtgåFder  med  afseende  å  obotligt  sjuke. 

Bland  de  förtjenster  serafimemddarene  förvärfvat  sig  om  ord- 
nandet af  sjukvårdsvasendet  i  Sverige  må  nämnas,  att  äfven  de  obot- 
lige sjukes  sorgliga  lott  varit  föremål  för  deras  uppmärksamhet  och  be- 
hjertande.  Tanken  på  att  förhjelpa  dessa  olyckliga  till  den  vård  de 
ofta  framför  andra  behöfva  uttalades  af  öfverståthållaren  baron  Carl 
Sparre  redan  mot  slutet  af  förra  seklet,  ehuru  det  var  först  en  senare 
tid  förbehållet  att  i  detta  hänseende  tillfredsställa  humanitetens  och 
menniskokärlekens  kraf.  Vid  sammanträdet  af  serafimerordenskapitlet 
den  21/jj  1786  hemställde  han  till 

»Kongl.  Maj:t8  ömma  och  nådiga  behjertande,  huruledes  bland  det, 
under  Kongl.  Maj:ts  regering,  tilökte  antalet  af  inrättningar  till  den  li- 
dande mensklighetens  hjälp  och  understöd,  likväl  saknas  en  fristad  för 
sådane  uslingar,  som  med  obotlige  sjukdomar  behäftade,  skulle  af  hunger 
och  nöd  förgås,  om  man  med  stränghet  betoge  dem  den  utväg  att,  ge- 
nom åsyn  af  deras  elände,  väcka  medlidande  och  vinna  almosor. 

Kongl.  Maj:t  uppdrog  direotionen  af  Herrar  Seraphimer  Riddare 
öfver  barnhusen,  hospitalen  och  lazaretteme  att,  i  samråd  med  hr 
Riksrådet  och  Öfverståthållaren,  utfinna  och  till  Kongl.  Maj:t  uti 
capitlet  upgifva  någon  fond  till  inrättning  af  ett  hospital,  der  obote- 
lige  sjuke  mage  njuta  en  för  dem  så  oumgängelig  tilsyn  och  om- 
vårdnad». 

Äfven  torde  här  kunna  nämnas,  att  genom  k.  brefvet  af  den  ^V? 
1808  ett  understöd  af  533  rdr  16  sk.  banko  om  året  i  tvenne  års  tid 
beviljades  ur  allmänna  hospitalsfonden  till  understöd  för  den  af  sekre- 
teraren af  Bjerkén  i  Sala  stad  grundlagda  inrättningen  till  döfva 
och  stumma  personers   undervisning^).    Vid   riksdagen   i   Örebro    1812 


*)  Upplysningar  om  af  Bjerkéns  bemödanden  för  döfstummes  undervisning 
finnas  i  £.  O.  Le  in  berg,  Handlingar  rörande  Finska  skolväsefidets  historia.  Jy- 
väskylä  1887,  IL    532—548. 


76  HOSPITALEN. 


väckte  grefve  Brahe  förslag  om  uppförande  på  ordinarie  stat  af  de  till 
institutet  för  blinda  och  döfstumma  vid  1809  års  riksdag  anslagna  5,000 
kronor,  hvilket  äfven  af  ständerna  bifölls. 


6.    Hospitalen. 

Innan  vi  sluta  denna  afdelning  torde  måhända  några  ord  böra 
tilläggas  om  det  svenska  hospitalsväsendet  Förf.  har  vid  skildringen  af 
de  egentliga  sjukvårdsinrättningarnas  uppkomst  icke  velat  hänvisa  tiU  de 
8.  k.  Helge  Andshusen,  hospitalen  eller  sjukstugorna,  gillen  (convivia 
sacra)  m.  m.,  sådana  de  omnämnas  i  äldre  handlingar.  Ursprungligen 
afsedda  dels  för  spetelske  sjuke,  dels  ämnade  till  försörjningsanstalter 
för  andra  med  obotliga  åkommor  behäftade  sjuke,  blinde,  vanföra  och 
husville  fattige,  voro  de  barmhertighetsinrättningar,  vittnande  om  vak- 
nande insigt  derom,  att  äfven  staten  hade  pligter  mot  de  värnlösa  och 
nödlidande. 

De  i  28  kap.  af  1686  års  kyrkolag  anbefallda  sjukstugorna,  ehuru 
sannolikt  inrättade  endast  i  ett  mindre  antal  socknar,  stodo  enligt 
kyrkolagens  föreskrift  under  vård  af  landshöfding  och  biskop  med  bi- 
träde af  borgmästare  och  ortens  pastor.  Till  underhåll  af  dessa  väl- 
görenhetsinrättningar var  anslagen,  utom  genom  enskilda  donationer 
tillfallna  hemman  och  räntor,  en  del  af  den  från  klostren  till  kronan 
indragna  tiondespannmålen. 

Om  man  äfven  kan  och  måste  medgifva  att  dessa  anstalter,  före- 
mål för  styrelsens  understöd  och  enskildes  vänliga  hågkomst,  å  en  del 
orter  kunnat  utgöra  den  första  början  till  ett  egentligt  sjukhus,  stodo 
de  dock  i  sin  ursprungliga  form  främmande  för  så  väl  de  medicinska 
myndigheternas,  som  läkarenes  omvårdnad.  I  utvecklingen  af  den 
svenska  medicinallagstiftuingen  bafva  de  icke  lemnat  några  spår,  så 
länge  deras  uppgift  var  att  utgöra  ett  slags  försörjningsställen  ^). 


^)  I  sin  redan  anförda  nppsats  i  Hygiea  har  A.  H.  Wistrand  lemnat  upplys- 
ningar om  de  svenska  hospitalen.    Se  Hygiea  1849  sidd.  526.   593.    1850  s.  522  ff. 


HOSPITALEN.  77 


Huru  man  ännu  i  slutet  af  sjuttonde  seklet  uppfattade  de  sinnes- 
sjukes behandling  framgår  klart  ur  landshöfdingens  i  Gefle  G.  G.  Frö- 
lichs  bref  till  Eongl.  Maj;t  af  den  i»/i  1699: 

»Eders  Eongl.  Maj:t  fCranlåtes  jag  underdånigt  tilkännagifva  at 
effter  inkomben  berättelse  Ifrån  häradsfougden  een  quinnspersohn  utj  Nor- 
maling  sochn  och  Ångermanland,  Capellanen  dersammastädes  Calisij 
dotter  är  ifrån  sina  sinnen  och  rasar  ibland  at  stadig  wacht  om  henne 
måtte  hållas  af  almogen:  Eders  Eongl.  jVlaj:t  beråttas  derjemte  underdå- 
nigst  att  med  åtskillige  sådane  hafwer  jag  låtit  bruka  folliande  cuur, 
som  ock  haft  god  werckan  at  de  blifwit  bättre.  Först  att  med  andacht 
läsa  Fader  wår  och  den  51  Davidz  Psalm  hwar  gäng  dem  gifwes  math, 
som  nyttigast  för  dem  är  upkokat  bröd  utj  godt  watten  eller  svagt 
dricka,  så  at  de  på  en  tijd  intet  annat  niuta;  och  dem  som  intet  willia 
läsa,  utan  ställa  sig  motsträfwige  och  bruka  swordom,  lägges  för  ögon 
en  knipx^e  spöö,  med  alfwarsam  warning  at  af  stå  med  swordom  och 
stäUa  sig  gudfruchtige  sampt  läsa  berörde  böön  och  psalm,  och  när  de 
det  intet  willia  lyda  och  giöra,  då  låta  gifwa  dem  af  3  ä  4  par  spöö  el 
rijs,  tvenne  slag  med  hwardera,  alfwarsampt  och  långsampt,  och  så  snart 
de  bedia  då  upphöra  med  slagen.  Eders  Eongl.  Maj:t  hemställes  un- 
derdånigst  om  Eders  Eongl.  Maj:t  nådigst  behagar  at  berörde  Cuur  med 
förenembde  quinnspersohn  och  flere  sådane  skall  brukas,  då  jag  derom 
lärer  giöra  anstalt  och  genom  Guds  bijstånd  will  förhoppas  god  verckan»  *). 

Å  skrifvelsen  finnes  antecknadt:  »Denna  curen  bifalles». 

Det  var  först  i  medlet  af  förra  seklet,  som  hospitalen  började  upp- 
fattas som  särskildt  egnade  till  förvaringsanstalter  för  sinnessjuka  per- 
soner. Derförinnan  fanns  endast  vid  Danviken  invid  Stockholm  en  sär- 
skild afdelnlng  för  »dårar».  Någon  egentlig  vård  gafs  dem  icke  och  ännu 
mindre  kom  läkarebehandling  vid  psykiatrins  dåvarande  ståndpunkt  i  fråga. 
Hvarken  vid  de  större  eller  mindre  hospitalen  funnos  läkare  anställde. 
Sedan  lasarett  och  hospital  på  flere  orter  förenats,  var  lasarettskirurgen 
skyldig  att  endast  vid  förekommande  tillfälligheter  betjena  hospitalshjo- 
nen. För  öfrigt  voro  de  lemnade  åt  sig  sjelfva  och  icke  sällan  utsatta 
för  ett  hårdt  hänsynslöst  bemötande*).    Till  stor   del   voro   hospitalen  i 


»)  I  riksarkivet:  Westemorrlands  län  1698—1705. 

*)  Bland  många  mä  anföras  ett  exempel.    Provinsialläkaren  Erik   Olof  Ryd- 
beck  i  Tadstena  anmälde  i  colleglium  medicum,  att  han  förfi'ågat  sig  »huravida  icke 


78  HOSPITALBN. 


ett  eländigt  och  afskräckande  tillstånd.  Ja,  om  Visby  hospital  skref 
sjelfva  direktionen  ännu  1825,  att  det  befann  sig  i  ett  tillstånd,  »som 
sårade  menskligheten».  I  jämförelse  med  sin  föregående  ställning  funno 
de  olycklige  sinnessjuke  dock  i  flera  af  dem  åtminstone  en  tillflyktsort 
undan  den  yttersta  nöden.  Det  fordrades  mer  än  ett  hälft  sekels  ansträng- 
ningar, innan  de  nya  idéer,  som  sedermera  fört  hospitalsväsendet  i 
Sverige  en  ordnad  utveckling  till  mötes,  vunno  ett  allmännare  erkän- 
nande. 

På  grund  af  kammar-,  ekonomi-  och  kommersedeputationens  till 
riksdagen  den  ^7e  ^^^^  aflemnade  sakrika  och  upplysande  berättelse 
blofvo  hospitalens  tillstånd  och  förvaltning  föremål  för  ständernas  skär- 
skådande. Till  följd  af  dessa  upplysningar  beslöto  ständerna  den  *Vio 
s.  å,  att  tillsätta  en  »deputation»,  som  äfven  emellan  riksdagarne  ägde 
utöfva  öfverinseende  öfver  barnhusen  och  hospitalen  i  riket,  under  namn 
af  »Riksens  Ständers  Hospitals-  och  Barnhusdeputation».  Vid  denna 
tid  funnes  inalles  38  hospital  i  Sverige  och  4  i  Finland,  nämligen 
Gammelstads  (Helsingfors),  Sjählö,  Åbo  och  Kronoby  hospital  ^).  I  dem 
underhöUos  1797  fattiga  och  aflönades  209  personer  till  deras  vård 
och  betjening.  Till  denna  ständernas  deputation  utsagos  fyra  medlem- 
mar af  adeln  och  ridderskapet  och  tvenne  medlemmar  af  de  tre  ofrälse- 


de  till  sina  sinnen  någorlunda  till  sig  komne  däramo  i  "V\''adstena  kunde  få  tillstånd 
att  lossas  ur  sin  fotstock*,  för  att  någon  stund  promenera  på  gården  och  derigenom 
hindra  skörbjuggens  öfverhandtagande,  men  därvid  erhållit  det  svaret,  att  öfverstyreken 
icke  bekostade  nägon,  som  höll  uppsigt  öfver  dem,  hvarför  de  liitteligen  kunde  rymma 
eller  göra  skada.  Om  desse  sjuke  berättades  i  Öfrigt,  att  de  fingo  hvarken  gång-  eller 
sängkläder.  Collegium  medicum  uppsköt  ärendet  till  dess  säker  kännedom  vunnits 
härom.  Sekreteraren  upplyste,  att  landshöfdingcn  och  biskopen  i  Linköping  hade  inseendet 
öfver  hospitalet,  men  att  alla  anordningar  vidtogos  endast  på  anmodan  af  serafimer- 
riddarene.  Kollegium  beslöt  då  att  vända  sig  till  serafimerordenskapitlet  (collegii  medici 
protokoU  den  »Vg  och  »Ve  1781). 

*)  Om  de  finska  hospitalen  kan  jämföras  J.  Tengström,  Af  handling  om 
presterliga  tjcnatgöringeji  och  aflönitigeti  i  Åbo  Erkestift  Åbo  1820 — 1822.  II:  176, 
III:  39,  309.,  F.  J.  Ra  b  be,  Finlands  lyiediciTial for  fattningar.  Helsingfors  1837. 
I:  603  ff.,  och  Fimka  Läk.  Sällsk.  Handl.  1:  172  samt  L.  W.  Fagerlund,  Fin- 
lands Leprosorier.  Helsingfors  1886  och  *  Hospitalet  pä  O  loskär»  i  »Skrifter  ut- 
gifna  af  finska  läkaresäilskapet  vid  dess  femtio  åi-s  fest».     Helsingfors  1885. 


HOSPITALEN.  79 


stånden  (på  bondestfindets  vägnar  dock  två  civila  tjenstemän).  Denna 
»Deputation  öfver  samtelige  hospitalen  och  barnhusen  i  riket»  stadfästes 
genom  k.  brefvet  af  den  */j  1757.  På  anmälan  och  förslag  af  deputa- 
tionen  till  riksdagen  1762  utkom  k.  förordningen  af  den  "/*  1^63  »an- 
gående hospitals-  och  barnhusinrättningarne  i  riket». 

Enligt  denna  förordning  indelades  de  personer^  hvilka  borde  å 
hospital  intagas,  i  tre  klasser.  Första  klassen  utgjordes  af  »sådana, 
som  antingen  af  ålderdoms  skröplighet,  långvariga  krämpor  eller  någon 
slags  ofärdighet  hindras  at  sjelfve  förskaffa  sig  tillräckligt  underhåll,  och 
ej  äga  anhöriga,  som  äro  i  stånd  at  dem  wårda  eller  ock  wiid  till- 
tagande åren  lidit  sådana  olyckor,  at  deras  näring  afstadnat,  samt  numera 
blifvit  orklösa  att  wälja  sig  annat  näringssätt». 

Till  andra  klassen  räknades  dårar,  borttagna  och  med  smittosamma 
eller  oboteliga  sjukdomar,  såsom  kräfta,  fallandesot,  spetelska  med  mera 
besvärade  menniskor,  »hvilkas  vistande  ibland  andra  är  ohyggeligt  eller 
skadeligit,  de  där  således  ej  på  något  sätt  kunna  förvärfva  sig  annat  af 
sina  medborgare,  än  deras  medlidande». 

Nödlidande  af  tredje  klassen  voro  barn,  »som  af  sina  föräldrar, 
för  deras  torftighet  skull,  ej  kunna  njuta  underhåll:  sådane  gifwa  dock 
hopp  att  kanna  blifva  nyttiga  medlemmar  i  det  allmänna  och  fordra 
derföre    ömmare  vård  än  alla  de  andre». 

»När  den  i  kyrkolagens  XXVIII  cap.  5  §  grundade  och  med  lands- 
hofdinge  instnictionen  öfverensstämmande  skyldigheten  att  hvarje  socken 
bör  föda  sine  fattige  af  första  slaget,  till  obrottslig  efterlefnad  vederbör- 
ligen handhafves  och  inga  sådane  fattighion,  som  hvar  i  sin  socken 
böra  försörjas,  blifva  i  de  på  kronoförläningar  fotade  hospitalen  intagne, 
så  kunna  ej  allenast  de  under  andra  dassen  nämnde  uslingar,  hvars 
vistande  bland  andra  är  ohyggeligt  eller  skadeligit,  därstädes  njuta  un- 
derhåll, utan  ock  en  ansenlig  fond  öfverblifva  till  hjelp  för  fattige  späda 
barn,  hvars  räddning  är  desto  angelägnare  denna  tiden,  då  folkbristen  i 
alla  näringar  gör  sin  skadeliga  verkan  nog  känbar». 

Till  förstärkande  af  hospitalsfonden  föreslogo  ständerna  tillika  i 
skrifvelse  af  den  ^^1^  1762,  att  personer  kunde  »insätta  penningar  på 
lifränta  i    hospitalscassau  emot  8  ä  10  till  12  7o  ^^^  deras  ålder  samt 


80  HOSPITALEN. 


erhålla  en  sådan  ränta  i  sin  öfriga  lifstid.  Således  må  hvar  och  en, 
som  bevisligen  fylt  54  år,  hafva  rättighet  att  i  närmaste  hospitals  cassa 
insätta  ett  så  stort  capital  han  kan  åstadkomma  emot  8  7o  årligen 
för  all  sin  öfriga  lifstid,  den,  som  fylt  59  år,  emot  10  Vo  och  den, 
som  fylt  63  år  emot  12  7©^  så  länge  de  lefva,  hvarefter  capitalet  skall 
hemfalla  hospitalscassan,  hörandes  dock  en  sådan  insättning  ej  wara 
mindre  än  Tuhundrade  dal.  smt,  och,  till  dess  wärket  vinner  mera 
stadga,  ej  öfverstiga  4,000  dal.  smt  samt  både  capital  och  lifränta  vara 
fredad  för  gäldenärers  anspråk».  Ständernas  förslag  stadfästes  af  KongL 
Majrt  den  "/«  1762. 

Kongl.  Majits  »förnyade  förordning  angående  hospitals-  och  barn- 
husinrättningarne  i  riket»  af  den  ^7i2  ^^^^  bibehöll  ofvannämnda  klass- 
fördelning, men  upptog  i  första  rummet»  dårar,  borttagne  eller  med  obo- 
teliga  och  smittosamma  sjukdomar  behäftade,  hvilkas  vistande  ibland  an- 
dre är  ohyggeligt  eller  skadeligit»,  och  bestämde,  »ty  skole  ock  sådane, 
och  så  länge  någre  af  dem  utom  omvårdnad  finnas,  först  blifva  uti  de 
på  krono-förläningar  grundade  hospitaler  intagne,  så  vida  deras  sjuk- 
domar äro  af  en  sådan  beskaffenhet,  att  de,  efter  vederbörandes  intygan, 
på  lasaretterne  ej  kunna  hjelpas  och  botas».  K.  brefvet  af  den  ^^/^ 
1774  förklarade  ytterligare  kronohospitalen  hafva  till  sitt  hufvudsakliga 
ändamål  att  emottaga  dårar  och  dem,  som  voro  med  svårare  sjukdomar 
behäftade. 

1  likhet  med  andra  af  ständerna  tillsatta  kommissioner  blef  äfven 
deputationen  öfver  barnhusen  och  hospitalen  upplöst  vid  1765 — 1766 
års  riksdag  och  en  »öfverdirektion»  tillsattes  genom  k.  brefvet  af  den 
*Vi2  1766.  Äfven  förmyndarekammaren  och  husfattigkassan  i  Stock- 
holm ställdes  under  k.  öfverdii^ektionen,  som  ägde  redogöra  inför  rik- 
sens ständer  för  sina  åtgärder: 

»Emedan  Kongl.  Maj: t  uppä  riksens  ständers  underd.  tillstyrkande 
under  sidst  hållne  riksdag  i  nåder  funnit  godt,  at  våixien  och  styrelsen 
öfver  alla  barnhus  och  hospitaler  med  de  flere  af  dylik  beskaffenhet  i 
riket  warande  wärck  må  hädanefter,  under  lika  myndighet,  som  ett  Rik- 
sens Coilegiura  tilkommer,  handhafvas  och  förvaltas  af  en  ständig  kongl. 
Öfver-Direction  i  stället    för  den  imder  175G  års  riksdag  föroidnade  rik- 


HOSPITALEN.  81 


sens  ständers  deputation,  som  berörde  angelägna  wärf  och  göromäl  hit- 
tills besörgt,  men  nu  kommer  detsamma,  efter  riksens  ständers  författ- 
ning, och  Kongl.  Majits  härom  till  deputationen  af  gående  bref,  at  ned- 
lägga». 

För  denna  öfverdirektion  utfärdades  samma  dag  särskild  instruk- 
tion. Aflöningen  för  dervid  anställde  tjenstemän  bestämdes  till  2,750 
dal.  smt  Enligt  staten  af  den  "/n  l'^66  fick  i^medicus»  vid  stora  barn- 
huset i  Stockholm  i  årlig  lön  400  dal.  smt,  1^/2  lisp.  ljus  och  två  fam- 
nar björkved.    Fältskären  hade  100  dal.  smt. 

Efter  några  år  uppdrogs  [likväl  öfverstyrelsen  för  hospitalen  och 
barnhusen  åt  tvenne  serafimerriddare,  riksrådet  grefve  C.  F.  Scheffer 
och  grefve  J.  Beckfriis  genom  det  redan  förut  meddelade  k.  brefvet 
af  den  29/3  1773. 

Enligt  för  dem  samma  dag  utfärdad  instruktion  skulle  de,  som 
icke  kunde  lemnas  till  egen  vård  eller  för  obotliga  sjukdomar^  bräck- 
lighet och  ålder  voro  oförmögne  att  förtjena  sin  bergning,  först  in- 
tagas ä  hospitalen.  Inskiifningsafgiften  var  fortfarande  100  dal.  smt 
Yid  bristande  tillgång  borde  socken  betala  densamma.  Hospitalet 
ärfde  de  intagnes  möjliga  tillgångar  ^).  Af  hospitalsöfverskottsmedlen 
förbehölls  en  del  till  understöd  för  fattiga  barn  och  fördelades  detsamma 
på  länen.  Medels  serafimerordensgillets  cirkulär  af  den  ^/a  och  ^Vi2 
1792  blef  sedermera  faststäldt,  huru  många  barn  i  hvarje  län  finge  un- 
derhåll eller  uppfostringshjelp  af  allmänna  medel. 

Från  denna  tid  må  ännu  nämnas  k.  brefvet  af  den  *Vii  1774, 
som  anbefallde  inrättandet  af  ett  större  hospital  invid  residensstaden  i 
hvarje  höfdingedöme,  jämte  indragning  i  den  mån  sådant  utan  olägenhet 
ske  kunde  af  de  mindre  hospitalen  i  de  län,   der  flera   sådana  funnos. 


*)  När  en  intvädesafgift  af  333  rdr  16  sk.  rgs  inbetaltes  af.>tod  hospitalet  från 
sina  arfsanspräk  enligt  [serafimerordensgillets  protokoll  den  ^/^^  1805.  —  Intagnings- 
afgiften,  som  enligt  k.  brefvet  af  den  '^a  ^798  bestämdes  tiU  25  rdr,  höjdes  genom  k. 
bref\'et  af  den  *^l^  1811  till  33  rdr  16  sk.  banko.  Serafimerordensgillet  hade  tillika 
foreslagit  att,  vid  bristande  tillgång  hos  hospitalshjonet  eller  dess  anhörige,  vederbörande 
föTsamling  måtte  hvart  3:dje  år  anskaffa  en  tarfljg  beklädnad  och  hvart  annat  år  förse 
den  intagne  med  andra  smärre  klädnadspersedlar.   Konungen  afslog  detta  senare  förslag. 

6 


82  HOSPITALEN. 


Hvarutom  brefvet  förklarado:  »Wi  låte  ock  nu  Wåre  egne  nådige  ordres 
afgå  till  vederbörande  landshöfdingar  och  biskopar  om  ofelbart  full- 
görande af  alt  hvad  I  till  fullbordande  af  Wåre  med  hospitalerne  och 
barnhusen  ägande  nådige  afsigter  antingen  redan  af  dem  äskat  eller 
hädanefter  äskandes   warden». 

Såsom  redan  i  det  föregående  blifvit  skildradt,  öfverlemnades  slut- 
ligen inseendet  öfver  lasaretten  och  hospitalen  åt  det  1787  stiftade  se- 
rafimerordensgillet,  som  bibehöll  hospitalsvärden  till  sin  upplösning  1876  ^). 

På  grund  af  redan  anförda  skäl  har  förf.  icke  ansett  sig  böra  ingå 
på  en  närmare  skildring  af  det  svenska  och  finska  hospitalsväsendet 
Detsamma  står  egentligen  utom  syftet  med  detta  arbete.  Blott  i  förbi- 
gående har  en  och  annan  dermed  sammanhängande  omständighet  blif- 
vit berörd.  Förf.  kan  likväl  icke  underlåta  att  meddela  det  troligen 
första  aktstycke,  som  efter  Finlands  skilsmessa  från  Sverige  vexlades 
rörande  nämnda  område.  Utan  djup  rörelse  kunde  han  icke  läsa  detta 
vittnesbörd  om  nu  inträdda  nya  förhållanden.  K.  brefvet  tUl  serafimer- 
ordensgillet  af  den  22/^,  1810  är  af  följande  lydelse: 

»Wi  hafve  i  nåder  låtit  Oss  föredragas  edra,  till  följe  af  nåd.  befall- 
ning afgifne  underd.  utlåtanden  i  anledn.  af  tvenne  på  kejs.  ryska  re- 
geringens vägnar  af  generalen  van  Suchtelen  meddelte  noter,  den  ena 
rörande  fordrad  säkerhet,  eller  återbetalning  af  det  Kronoby  Hospital  i 
Finland  tillhöriga  och  i  allmänna  hospitals-  och  barnhusfonden  insatte 
capital  1,971  rdr  22  sk.  4  rst  bco,  med  upplupen  ränta  för  tvenne  år; 
och  den  andra,  beträffande  utbekommande  af  en  fordran,  stor  GOl  rdr 
33  sk.  5  rst  bco,  som  Sjählö  hospital  uti  samma  fond  äger  innestäende, 
hvaröfver  I  underdånigst  eder  yttrat  att  ifrågavarande  Kronoby  och 
Sjählö  hospitalers  fordringar  uti  allmänna  hospitals-  och  bamhusfonden 
äro  af  enahanda  beskaffenhet,  samt  till  det  uppgifna  beloppet  af  eder 
erkännes,    men    att    sistnämnde    fond    deremot   äger   en    genfordran   af 


*)  Om  donna  serafimerordensgillets  verksamhet  finner  man  upplysningar  i  G.  A. 
Sparres  »Tal  om  de  af  Svenska  Staten  vidtagna  åtgärder  för  sinnessjukas  rärd 
och  behandling».  Stockholm  1872.  För  kännedomen  om  svenska  hospitaisväsendet  äro 
ytterligare  at  vikt  komitébetänkandena  af  den  "/,o  1844,  den  "Y^  1Ö50  och  den  'Y^j 
1870,  jemte  de  deraf  föranledda  utlåtandena  af  olika  myndigheter. 


HOSPITALEN.  83 


10,420  rdr  23  sk.  4  rst.  "bancK)  för  bestridde  utgifter  vid  flere  hospi- 
taler  och  lazaretter  i  Finland,  hvilken  fordran  I  till  följe  af  sista  freds- 
tractaten  emellan  Sverige  och  Ryssland  ansett  böra  godtgöras,  i  hvilket 
fall  I  icke  funnit  något  hinder  möta  mot  utbetalningen  af  förberörde 
Kronoby  och  Sjählö  hospitalers  fordringar.  Detta  jemte  hvad  Wär  utrikes 
statsminister  friherre  von  Engeström,  hvars  yttrande  Wi  inhem- 
tat,  i  underd.  anfört,  hafve  Wi  i  nåd.  öfvervägande  tagit  och  funnit  det 
till  fullo  upplyst,  at  de  af  generalen  van  Suchtelen  ä  kejs.  ryska 
regeringens  vägnar  fordrade  och  uti  allmänna  hospitalsfonden  för  Kronoby 
och  Sjählö  hospitalers  räkning  insatte  summor  äro  af  den  beskaffenhet, 
att  de,  utan  afseende  på  den  af  eder  uppgjorde  genfordran,  till  berörde 
hospitaler  böra  utbetalas.  Hvad  åter  angår  eder  yrkan  om  ersättning 
för  förskott  och  utbetalningar  till  finske  hospitaleme,  vele  Wi  i  nåder 
hafva  tillåtit,  att  derest  ibland  dem  finnas  sådana,  för  hvilka,  i  stöd  af 
fredstractaten,  med  skäl  och  hopp  om  framgång,  någon  ersättning  kan 
begäras,  I  må  med  ytterligare  uppgifter  derom  inkomma,  då  Wi  i  nåd. 
vele  pröfve,  huruvida  någon  underhandling  derom  i  ministerielie  vägen 
kan  företagas». 


Finland. 

1.  Efter  flera  års  förberedelser  hade  k.  serafimerlasarettet  i  Stock- 
holm kommit  till  stånd.  Under  olika  namn  hade  bidrag  till  detta  ända 
mål  insamlats  inom  hela  riket.  Till  och  med  särskilda  afgifter  hade 
pålagts  befolkningen,  för  att  hastigare  vinna  målet  Det  låg  derför  nära 
till  hands,  att  sedan  vägen  engång  blifvit  beträdd,  de  mera  aflägsna 
landsdelarna  skulle  göra  anspråk  på  egna  sjukhus  och  flnna  det  orättvist 
att  skatta  till  en  sjukvårdsinrättning,  hvaraf  de  icke  kunde  vänta  något 
gagn.  I  sina  tiU  1756  års  riksdag  inlemnade  allmänna  besvär  §  12 
begärde  allmogen  i  Finland,  att  de  penningmedel,  hvilka  derstädes  in- 
samlades för  lasarettets  i  Stockholm  behof,  måtte  anslås  till  inrättande 
af  ett  sjukhus  i  Storfurstendömet.  Häi-öfver  infordrade  ständernas  kam- 
mar-,  ekonomi-  och  kommerse   deputationsförordningsutskott   sundhets- 


84  LÄNSLASARETT   I  ÅBO. 


kommissionens  yttrande.  Som  man  kunde  förutsätta,  motsatte  sig  kom- 
missionen denna  begäran.  I  detta  för  allmänna  sjukvården  i  riket 
principielt  viktiga  spörsmål  uttalade  sig  sundhetskommissionon  i  sitt  den 
»V4  1756  afgifna  utlåtande  på  följande  sätt: 

»Den  lilla  inkomst,  som  härtill  i  hvarje  province  samlas,  understöd- 
jer ansenligen  den  christeliga  inrättning,  så  länge  den  ej  till  andra  be- 
hof  användes,  men  om  den  skulle  delas  blefve  den  både  otillräcklig  för 
hvarje  lähn  såsom  ock  oförnekligen  wärkande  att  den  kostsamma  inrätt- 
ningen härstädes  aldeles  skulle  förfalla,  hvilken  utom  annat  för  alla  unga 
medici  och  chirurgi  bör  och  kan  anses  som  en  schola,  hvarifrån  de  se- 
dan kringspridas  i  hela  riket  och  med  skicklighet  kunna  förestå  provin- 
cialmedici,  stads-  och  regementsfältskiärs  sysslorna,  allmänheten  till  ej 
ringa  båtnad,  isynnerhet  sedan  Hans  Kongl.  Maj: t  nådigst  befallt  under 
den  Y4  1753,  det  ingen  till  slika  beställningar  skall  befordras,  innan  han 
åtminstone  ett  hälft  år  lasarettet  bivistat  och  derstädes  fullkomlig  kund- 
skap  i  sine  gjöromål  inhämtat. 

K.  Commissionen  kan  ej  obemärkt  lämna,  att  denna  sednare  nyt- 
tan icke  mindre  påsyftas  än  den  förra  och  lärer  högl.  deput.  nogsamt 
benägit  finna  att  samma  nytta  omöjeligen  kan  ernås  vid  de  mindre  laza- 
retter,  som  i  orterne  tilläfventyrs  skulle  inrättas,  så  att  största  angelä- 
genheten synes  fordra  att  åtminstone  på  ett  ställe  i  riket  en  sådan  in- 
rättning måtte  finnas  som  den  härvarande  lazarettets  nu  är  och  hvilken 
således  uti  ingen  måtto  tyckes  böra  rubbas. 

Af  dylik  beskaffenhet  anser  oförgripeligen  k.  Com.  88  §  af  stä- 
demas allmänna  besvär^  att  denna  lazarets  afgift  måtte  anslås  hvarje 
stad  enskylt,  i  ty  k.  Com.  förmodar  att,  när  en  eller  tvenne  curhus  uti 
hvarje  län  enligt  k.  Com.  förslag  uti  dess  riksdagsrelation  varda  in- 
rättade, skola  derigenom  inwånarene  tillräckligen  blifwa  wid  påkommande 
smittor  hulpna  och  lasarettet  emedlertid  så  utvidgas  samt  de  sjukas  an- 
tal derstädes  ökas  att  alla  med  svårare  sjukdomar  behäftade  personer, 
då  kunna  intagas  och  botas:». 

Ständerna  samtyckte  likväl  den  ^i/^^  g.  å.,  att  ett  lasarett  i  Åbo 
finge  anläggas  och  de  i  Åbo  stift  inflytande  lasarettsmedlen  från  och 
med  följande  år  dertill  användas.  Härtill  biföll  Kongl.  Maj:t  i  k.  bref- 
vet  af  den  ^7ia  1^56,  hvilket  sålunda  utgör  grundläggningsurkunden  för 


LÅNSLASABETT  I  ÅBO.  85 


Finlands   sjukvårdsinrättningar^).    Det   nya   sjukhuset   skulle  stå  under 

öfverinseende  af  landshöfdingen,  biskopen,  konsistorium  och  magistraten 

i  Åbo. 

Till  grundplåt  för  lasarettsfonden   sammansköto   stadens  invånare 

6,000  dal.  kmt  Den  förökades  sedermera  genom  de  vid  bröllop,  barn* 
dop  och  tjenstebefordringar  vanliga  insamlingarna,  huru  obetydliga  de  i 
sjelfva  verket  voro  *).  Den  ^»/j^  1757  aflät  den  nyss  bildade  lasaretts- 
direktionen till  Eongl.  Majrt  ett  bref,  hvaruti  direktionen  föreslog  nya 
utvägar  till  nödiga  medels  sammanbringande.  »Genom  de  nästförflutna 
missväxtåren  hafva  likväl  stiftets  inbyggare  blifvit  så  svåra  medtagne, 
att  de  härtills  föga  mer  förmådt  till  detta  deras  tillämnade  sjukhus 
erlägga  än  hälften  af  den  contingent  de  för  detta  om  året  till  lasarettet 
i  Stockholm  vid  sina  bröllop  och  barndop  utgjort,  hvilken  afgift  dock  i 
sig  sjelf  är  den  vesenteligaste  inkomsten  för  lasarettet  härstädes.  I  en 
så  rådvill  belägenhet  har  likväl  directionen  ej  låtit  modet  falla,  utan  i 
förtröstan  på  den  store  Qudens  faderliga  försorg,  samt  Eders  KongL  Maj:ts 
ytterligare  nåd  bordt  följande  till  detta  värcks  upprättande  påtänkta 
medel  i  underdånighet  föreslå». 

Utom  den  redan  i  k.  cirkulärbrefvet  af  den  V5 1753,  ursprungligen 
för  serafimerlasarettet  i  Stockholm,  beviljade  koUekten,  tillstyrkte  direk- 
tionen ytterligare  tvenne  koUekter  inom  stiftet,  utfärdandet  af  stamböcker 
och  lasarettsafgiftens  erläggande  för  alla  embeten  och  tjenster  i  Åbo 
stift,  på  hvilka  Kongl.  Majrt  och  riksens  kollegier  utfärdat  fullmakt 
Äfven  anhöll  direktionen  att  de  böter,  hvilka  Kongl.  Majrt  vid  anföran- 
det af  obefogade  besvär  ifrån  stiftet  kunde  finna  godt  ålägga,  skulle  till- 
falla lasarettet 


O  De  i  4  §  28  kap.  af  1686  års  kyrkolag  anbefallda  sjukstugorna  i  hvarje 
socken  kommo  veterligen  aldrig  till  stånd  i  Finland.  1  hvarje  fall  voro  de  icke  annat 
än  tillflyktsorter  för  fattige  och  vanföra  personer. 

•)  Småningom  utbildade  sig  äfven  i  Finland  den  seden,  att  värden  vid  bröllop 
och  barndop  gaf  en  gåf va  till  lasarettet  och  de  fattige,  men  insamlingen  bland  gästeme 
af  dessa  s.  k.  kontingentmedel  upphörde.  Domkapitlet  i  Åbo  erinrade  i  cirkulär  af  den 
'/i  1807  att  presterskapet  icke  må  tillåta  en  sådan  afvikoJsé  från  författningarna. 


86  LÅNSLASABETT  I  ÅBO. 


Äfven  Åbo  hofrätt  hemställde  hos  Kongl  Majrt,  att  till  lasaretts- 
medlens förökande  borde  »vid  hvarje  domstol  i  städerna  och  på  landet 
öfver  hela  Finland  sparbössor  inrättas,  hvaruti  den  part,  som  vunne  sia 
sak,  skulle  vara  skyldig  något  att  erlägga,  dock  att  qvantum  på  dess 
eget  behag  ankomme».  Deremot  anhöll  landshöfdingen  i  Österbotten 
Gustaf  Abraham  Piper  i  skrifvelse  till  Kongl.  Majrt  af  den  **/u 
1757,  att  de  sjuke  i  hans  län  kunde,  »såsom  ifrån  det  i  Åbo  tillänmade 
lasarettet  långt  vistande»,  hellre  till  sjukhuset  i  Stockholm  försändas, 
ehuru  de  inflytande  lasarettsmedlen  blefve  till  direktionen  i  Åbo  af- 
lemnade  ^). 

I  detta  senare  förslag  såg  lasarettsdirektionen  en  fara  för  sjukhusets 
tillvara  och  bestånd,  hvarför  direktionen  i  skrifvelse  till  Kongl.  Majrt  af 
den  ^/i  1758  skyndade  sig  att  bemöta  detsamma.  »Fördenskull  och 
som  denna  landshöfdingens  hemställan  icke  allenast  snörrätt  synes  strida 
emot  den  författning  riksens  ständer  vid  nästöfverståndna  riksdag  om 
ett  lasaretts  inrättande  i  Åbo  gjort  och  hvUken  författning  Eders  Kongl. 
Majrt  sedermera  den  ^7i2  1*^56  täckts  allemådigst  till  verkställighet  be- 
falla, utan  ock  skulle  verkligen  göra  om  intet,  hvad  således  till  detta 
vercks  befordran  af  Eders  Kongl.  Majrt  stadgadt  blifvit,  ty  föranlåtes 
directionen  i  djupaste  underdånighet  anhålla,  det  wärdes  Eders  Kongl. 
Majrt  nådigst  befalla  landshöfdingen  Piper  att  ställa  sig  hvad  Eders 
Kongl.  Majrt  af  högst  prisvärd  huld  omsorg  äfven  om  det,  som  till  Fin- 
lands gemensamma  fromma  och  skötsel  tjenar,  allaredan  om  detta  lasa- 
retts inrättning  förordnat,  till  behörig  efterrättelse». 

Sundhetskommissionen  tillstyrkte  i  infordradt  utlåtande  till  Kongl. 
Majrt  af  den  22/11  1758  lasarettsdirektionens  förslag  öfverhufvud,  men 
anmärkte,  att  riksens  ständer  redan  förklarat  att  stamböcker  icke  må 
hädanefter  utfärdas  och  att  direktionens  anhållan  om  det  gamla  residens- 
husets och  tomtens  öfvorlåtando  till  det  blifvando  sjukhuset  vore  »en 
angelägenhet,  hvilken  står  under  Eders  Kongl.  Majrts  och  riksens   cam- 


*)  Redan  från  1766  tillf öUo  likviU  de  i  Österbotten  och  Nylands  samt  Tavastehus  lan 
insamlade  s.  k.  kontingentmedlon  de  derstädes  anlagda  länslasaretten.  J.  Teng- 
ström,  Af  handling  om  presterliga  tjemtgöringen  och  aflöm?igen  i  Åbo  Erkestift,  II. 
Åbo  1821,  sid.  116. 


LÅNSLASABETT  I  ÅBO.  87 


marcollegii  och  Btatscontoirs  disposition».  Äfven  hvad  k.  hofrättens  i 
Åbo  hemställan  angick,  fann  kommissionen  för  dess  del,  :^att,  ehuru  rätte- 
gångarne i  allmänhet  med  nog  dryga  kostnader  äro  besvärade,  icke 
något  vid  en  sådan  inrättnings  vidtagande  ligger  i  vägen,  allenast  icke 
missbruk  härvid  föröfvas  och  en  sådan  afgift  på  hvars  och  ens  fria  vilja 
må  ankomma».  Deremot  afistyrkte  kommissionen  landshöfdingen  Pipers 
förslag  »helst  det  i  Stockholm  inrättade  lasarettet  är  nog  otillräckligt  för 
myckenheten  af  Svea  och  Götha  rikes  innevånare,  som  i  anseende  till 
bidragande  af  dess  underhållande  äga  endast  dertill  rättighet». 

A  dessa  särskilda  hemställanden  rörande  lasarettet  i  Åbo  utfärda- 
des Kongl.  Majrts  resolution  den  *72  1759,  hvilken,  såsom  afgörande  för 
sjukhusets  ekonomiska  ställning,  må  här  införas: 

»Kongl.  Maj:t  har  denna  ansöknmg  med  de  dervid  förekomna  om- 
ständigheter uti  behörigt  öfvervägando  tagit  och  will  i  nåder  hafva  sam- 
tyckt, at,  utom  den  ena  förut  beviljade  collecten,  ännu  2:nc  owilkorliga 
collecter  årligen  innom  Åbo  stift  för  ofvannämde  lazaret  upbäras  mage  ^). 
Men  som  för  detta  uppå  riks.  ständers  underd.  tillstyrckande  faststält 
är,  att  inga  stamböcker  emellan  riksdagarna  skola  utfärdas,  så  kan  di- 
rectionen  i  dess  sökta  tillstånd  till  en  stambok  öfver  hela  riket  icke 
willfaras,  finnandes  jemväl  Kongl.  Maj:t  det  gamla  landshöfdinge  residence 
huset  i  Åbo,  såsom  cronan  tillhörigt,  ej  kunna  efter  directionens  anhållan 
till  lazarettets  behof  aflåtas:  Beträffande  åter  lazaretsafgiften  för  de 
embeten    och    beställningar  i  Åbo   stift,    som  af  Kongl.    Maj:t  eller  dess 


^)  Kollekter  för  lasaretten  uppbäras  fortfarande  i  Finlands  kyrkor.  Enligt  k. 
brefven  af  den  *7ii  1776  och  ^7ia  1^79  bör  hvaijo  lasarett  erhålla  de  kollektmedol, 
som  inflyta  inom  länets  gränser.  Jämför  härom  sid.  40.  Domkapitlet  i  Åbo  förordnade 
sedan  i  cirknlärbref  af  den  'Vs  1^80,  alt,  der  delar  af  en  socken  höra  till  olika  län,  få 
inflytande  lasarettsmedel  icke  sammanblandas,  utan  böra  särskiljas  efter  gårdar  och 
byar.  För  länssjukhusen  i  Åbo,  Tavastehus,  "Wasa  och  Uleåborg  uppbäras  tre  kollekter 
årligen,  näml.  på  första  söndagen  i  advent,  andra  dag  påsk  oyh  pingst  (Åbo  domk. 
cirk.  d.  "/4  1759).  I  Borgå  stift  uppbäres  endast  on  kollekt  och  det  enl.  kejs.  reskrip- 
tet  af  den  ^7ii  ^862  på  annan  dag  jul.  Äfven  Wiborgs  länslasarett^  liksom  dot  i 
Kuopio,  erhåller  endast  en  koUekt  De  inflytande  kollektmedlen  insändas  af  domkapit- 
len direkte  till  vederbörande  landtränterier.  Från  en  del  österbottniska  prosterier  skola 
de  likväl  enligt  öflig  sed  aflemnas  direkte  till  sysslomannen  vid  sjukhuset  i  Gamla  AVasa. 

Anna  må  här  nämnas  att  s.  k.  biljardafgiftor,  hvilka  uppbäras  af  stildornas 
magistrater,  tillfalla  länssjukhusen.  A  sidd.  40  och  88  äro  äfven  de  särskilda  bötesmedel, 
hvilka  tilI£aUit  lasaretten,  närmare  uppgifna. 


88  LÅ58LÅSABBTT   I  JLbO. 


och    riks.    collegier    besättjas,   så  bör  den,  oaktaxit  äfven  en  del  af  dem, 
som    till    samma   beställningar   befordras,  aflägga  embetseden  uti  veder- 
börande   collegier   här  i  Stockholm,    komma   lazarettet  i  Åbo    till    godo, 
hälst    sådant  eger  grund  uti  riks.  ständers  författning  och  Kongl.  Maj-.ts 
den    ^'^1^2    1756  aflåtna   nådiga  bref  om  lazaretsinrättningame  i  Finland. 
Åfven    som    Eongl.    Maj:t    ock    skäligt    pröfvar,    att    böter,    som  hädan- 
efter af  Kongl.   Maj:t   åläggas    någon   Finlands    inwånare   för   obefogade 
beswär,   mage    tillfalla   lazarettet  i  det    stift,  hvarest   den  pliktfälde  har 
sitt  hemvist,    på    sätt    som    sådane    böter   hit   intiUs  blifvit  lazarettet  i 
Stockholm  tillagde.  '  För  öfrigt,  och  hvad  angår  landshöfdingens,  general- 
majorens  och  riddaren  Pipers  i  underd.  gjorde  hemställan,  om  icke  de 
sjuke    ifrån  Österbottens  län  hällre  mage  försändas  till  lazarettet  här  i 
Stockholm,  än  det  i  Åbo,  så  finner  Kongl.  Maj:t  at  sådant  icke  kan  tillå- 
tas,   hvilket   ock   nu    bemälte    landshöfdinge    och   generalmajor  till  svar 
lemnas;  willjandes  Kongl.  Maj:t  härigenom  äfven  haf va  förständigat  direo- 
tionen  det  Kongl.  Maj:t  uppå  öfversteno  och  riddarens  von  Törne  gjorde 
underdåniga   förfrågan,  i  nåder   förklarat  at  alla  wid  det  honom  i  nåder 
anförtrodde  Tavastehus  läns  regemente  inflytande  lazaretsmedel  böra  till- 
falla lasarettet  i  Helsingfors  til  undvikande  af  oreda  och  vidlyftighet,  om 
för  den  lilla  delen  af  regementet,  som  ligger  i  Åbo  stift,  något  aflämnas 
skulle  till  lazarettet  derstädes  och  särskilt  räkning  deröfver  hällas,  hvar- 
jemte  Wi,  uppå  ett  af  Åbo  hofrätt  till  lasarettsmedlens  ökande  uppgifvet 
förslag  att  vid  alla  domstolar  i  Finland  skulle  inrättas  sparbössor,  hvaruti 
den  part,  som  vinner  sin  sak,  borde  vara  skyldig  att  erlägga  något  efter 
behag,  i  nåder   förklarat,    att   som  sådant  skuUe  blifva  en  ny  pålaga  för 
undersåtarene   vid    rättegångar,    som    dess    utom  i  allmänhet   med   nog 
dryga  kostnader   äro  besvärade,  så  finna  Wi  betänkeligt  att  dertiU  sam- 
tycka». 

Efter  dessa  förberedelser  öppnades  lasarettet  i  Åbo  den  Vs  1759, 
då  sex  sjuke  intogos.  Genom  af  domkapitlet  i  Åbo  den  ^^/e  1761  ut- 
färdadt  cirkulär  ålades  presterskapet  att  underrätta  sina  åhörare  om 
särskilda  omständigheter  rörande  det  nyinrättade  lasarettet^).  Provin- 
sialläkaren gaf  derjemte  offentligen  tillkänna,  hvilka  slags  sjuke,  såsom 
lungsiktige,  hufvudsvaga,  lama^  fallandesjuke  m.  m.  icke  borde  insändas, 
lika   så  litet  som   ögonsjuke,   mycket  ålderstigne,  späda  barn  och  med 


*)  F.  J.  Rabbe,  Finlands  Medicinaiför  fattningar,   Helsingfors  1846.  HL   938. 


LÅNSLÅSARETT  I  ÅBO.  89 


gamla  bensår  besvärade.  Om  intagningen  af  kroniskt  sjuke  kunde  korres- 
ponderas med  läkaren.  I  domkapitlets  cirkulärbref  af  den  %0  1762 
uppmanades  derför  presterskapet  att  icke  till  lasarettet  förvisa  och  med 
betyg  förse  andra  än  sådana,  hvilka  enligt  provinsialläkarens  uppgift 
kunde  för  »botelige»  anses.  Utom  ytterligare  föreskrifter  i  domkapitlets 
cirkulärbref  af  den  21/^  1802  och  "/^o  1807  rörande  innehållet  af  de 
prästbevis  sjuke  borde  till  lasarettet  medföra,  må  nämnas,  att  prester- 
skapet i  cirkulär  af  den  %  1806  ålades  uppgifva,  huru  länge  patienten 
varit  sjuk  och  hvilka  läkemedel  han  deremot  tilläfventyrs  begagnat,  med 
flera  dylika  uppgifter,  »som  till  sjukdomens  nogare  kännedom  och  deraf 
beroende  skyndsammare  botande  kunna  tjena». 

Derefter  förordnade  k.  brefvet  till  landshöfdingen  JeremiasW al- 
lén af  den  2«/^  1763,  att,  ehuru  förvaltningen  af  lasarettets  i  Åbo  medel 
må  förblifva  hos  den  tillförordnade  direktionen,  »berörde  inrättning  dock 
hädanefter  på  samma  sätt  som  Stockholms  lasarett,  kommer  att  stå 
under  Wår  sundhets  coramissions  öfverinseende  och  i  följe  deraf  jemväl 
behörige  räkningar  till  densamma  hvarje  år,  likasom  af  lasarettsdirec- 
tionen  härstädes  sker,  böra  insändas». 

Emedan  statsverket  under  svenska  tiden  icke  bidrog  till  sjukhusens 
underhåll,  var  lasarettet  i  Åbo  nästan  helt  och  hållet  hänvisadt  till 
enskilda,  mer  än  tillfälliga  inkomster.  Man  var  derför  tvungen  att  tänka 
äfven  pä  andra  utvägar  att  föröka  dess  små  tillgångar.  Efter  tidens  sed 
låg  införandet  af  regelbundet  återkommande  lotterier  närmast  till  hands. 
I  medlet  af  förra  seklet  hade  nämligen  en  verklig  passion  för  lotterier 
tUl  anskaffande  af  penningmedel  i  olika  syften  bemäktigat  sig  allmän- 
heten, understödd  af  regeringen,  som  kunde  förklara  att  genom  deltagande 
i  det  k.  lotteriet  »sker  Kongl.  Maj:t  ett  nådigt  nöje  och  sjelfva  rijket 
en  behagelig  tjenst»  ^). 

Det  förmånliga  resultat  lotterierna  i  Stockholm  lemnat  och  den 
rika  skörd  sera&merlasarettet  deraf  hemtat,  uppmuntrade  att  införa  dem 


^)  Det  första  i  Finland  utbjudna  lotteriet  var  dot  174Ö  till  fulländande  af  Åbo 
domkyrkotornets  efter  branden  1738  påbörjade,  men  af  brist  på  medel  afstannade  bygg- 
nad samt  domkyrkans  befriande  från  dess  skuld. 


90  LÄNSLASARETT  I  ÅBO. 


äfven  i  Åbo.  I  en  skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t  af  den  "/s  1764,  deraä 
antalet  vårdade  sjuke  från  den  Vs  1759  till  och  med  1763  års  slut 
uppgifves  hafva  varit  inalles  311  personer,  klagade  lasarettsdirektionen 
icke  blott  öfver  den  tilltagande  dyrbeten  på  alla  viktualier,  utan 
äfven  deröfver  att  »bristen  på  skiljemynt  i  landet,  på  hvilket  mynt  och 
dess  obehindrade  rörelse  likväl  den  reellaste  fonden  för  lasarettet  genom 
de  thy  förundte  penningesamlingar  så  i  kyrkorna,  som  vid  bröllop  och 
barndop  förnämligast  berodt,  ej  kan  i  längden  lofva  lasarettet  någon  be- 
tydande inkomst»  *).  Direktionen  begärde  derför  att  i  likhet  med  serafi- 
merlasarettet  i  Stockholm  få  genom  ett  månatligt  lotteri  söka  tillvinna 
Åbo  stads  sjukhus  någon  indrägtigare  fond,  »såsom  hvarigenom  under 
den  Högstes  välsignelse  förenämnda  lasaretts  directions  menlösa  afsigter, 
isynnerhet  hvad  koppympnings  inrättningen  angår,  stode  att  vinnas». 

Planen  för  lotteriet  var  byggd  på  försäljning  af  8,000  lotter  ä  1 
dal.  16  öre  kmt  och  utgifvandet  af  826  vinster,  näml.  en  vinst  af  2,000 
dal.,  2  ä  800,  2  å  200,  11  ä  100,  100  ä  12  och  710  å  6.  Vinsten  var 
sålunda  beräknad  till  12  7o  ^l^^r  1,440  dal.  Direktionens  anhållan  och 
planen  för  lotteriet  godkändes  i  rådet  den  ^Vi  1765. 

Om  dessa  förhållanden  erhålla  vi  i  Pehr  Kalms  bref  till  C.  F. 
Mennander  af  den  ^Va  1766  närmare  upplysningar: 

»Yil  det  så  gå  med  värt  lazarets  lotterie,  som  härtill,  sä  har  man 
ej  orsak  at  klaga;  den  ^^/j  var  man  ej  mera  i  stånd,  at  fä  en  lottsedel 
för  samma  månad  och  mot  slutet  af  samma  månad  betaltes  ät  dem,  som 
hade  samma  månads  lottsedlar,  6  dal.  kmt  för  sedeln;  den  5  innevarande 
Martii  månad  var  man  ej  mera  i  stånd  att  få  någon  lottsedel  för  denna 
samma  månad  och  nästa  April  månads  lottsedlar  äro  redan  nästan  til 
hälften  uttagne  och  betalte;  jag  har  varit  närvarande  pä  consistorii  väg- 
nar både  vid  Januari  och  Februari  månaders  dragning,  och  min  syssla 
har  dä  varit,  at  utaf  gossen,  som  utiu:  hiulet  uttager  viiistpinnarna,  up- 
ropa  numern  högt,  och  träda  pinnarna  på  trådar,  samt  sedan  justera 
protocoUen;  uti  Febr.  månad  börjades  dragningen  kl.  8  f.  m.  och  slöts 
kl.  6  e.  m.  näml.  dragning  och  protocolls  justerande;  från  kl.  12  tiU  2 
är   man    hemma   at   spisa;  men  hjulen  äro  imedlertid  förseglade;  hiulen 


')  Lasarettsdirektionens  i  Åbo  skrifvelser  1764 — 1770  (i  riksarkivet). 


LÅNSLÅSABETT  I   ÅBO.  91 


vridas  engång  emellan  livar  pinnas  uttagande,  så  at  om  ej  pinnarna  här 
blandas,  så  blandas  de  aldrig;  större  noggrannhet  vid  et  lotterie  kan  ej 
gifvas  än  här  och  det  har  satt  det  i  credit;  på  så  väl  fattiga  som  rika 
hafva  de  största  vinster  fallit». 

Allmänheten  önskade  dock  snart  den  förändring,  att  lotteriet 
skulle  bestå  af  ett  större  antal,  om  äfven  mindre  höga  lotter.  Lasaretts- 
direktionen anhöll  då  hos  Kongl.  Maj:t  den  '7?  1766,  »att  till  allmän- 
hetens uppmuntran  få  föreslå  en  ny  plan  för  lotteriet,  heraställandes  i 
underdånighet,  om  icke  aliemådigst  tillåtas  kunde  att  framdeles  efter  tid 
och  omständigheter  till  lasarettets  fördel  få  reglera  vinsternas  storlek  och 
nummertal,  på  det  inrättningens  bestånd  genom  lotternas  afsättning, 
sålunda  alltid  må  vinnas».  Enligt  det  nya  projektet,  som  bifölls  den 
Vs  1767,  steg  vinstemas  antal  till  980. 

Snart  var  dock  lotteriets  dragningskraft  uttömd  och  af  brist  på 
afnämare  måste  det  upphöra.  Åter  skref  P.  K  alm  den  *72  1772  till 
C.  F.  Mennander: 

»Hvad  vidkommer  lazarets  lotteriet,  så  är  det  ej  i  det  tilständ  man 
skulle  önska;  antalet  af  lottsedlarna  är  endast  4,000  och  dock  blifva  vid 
hvarje  dragning  en  stor  hop  outtagne,  ja  desse  sidsta  gånger  ibland 
ända  til  900,  som  då  komma  på  lasaretets  äfventyr ;  jag  fruktar  at  vi 
snart  få  lägga  ned  det  igen;  alla  zedlar,  som  utskickas  till  landsorterna, 
gä  ej  ofver  300,  alla  de  andra  skola  tagas  af  Åbo  stad  eller  de  näst  intil 
liggande  socknar.  Apotek,  von  Me  11  har  ingifvit  sin  räkning  för  par  år; 
den  stiger  allena  til  9,000  dal.  kmt;  jag  är  rädd  at  directionen  måste 
minska  antalet  af  patienterna;  och  olyckan  är  at  lues  venerea  så  tagit 
öfverhand,  at  desse  patienters  antal  utgör  ibland  mast  hälften  af  de  siuka, 
så  at  en  hop  af  andra  siukdomar  bekajade  ej  få  intagas,  emedan  lands- 
höfdingen  hållit  högst  nödigt,  at  de  med  fransoser  behäftade  först  botas, 
på  det  smittan  ej  för  mycket  måtte  utbreda  sig». 

För  vinnande  af  nya  hjelpkällor  till  sjukhusets  bestånd  anhöll 
Iasarettsdir§ktionen  sedermera  den  ^Vs  1770  hos  Kongi.  Maj:t  om  till- 
stånd att  genom  tjenliga  föreställningar  söka  förmå  allmogen  att  årligen 
betala  en  kappe  säd  af  hemmanet  till  lasarettet,  »såsom  det  äfven  skett 
andra  orter  i  riket».    Denna  anhållan  föredrogs  i  rådet  den  7*  1773 


92  LÄNSLASABETTET   OCH  HOSPITALET   I   ÅBO. 

och  tillstyrktes  först  af  riksråden.  Desse  ändrade  likväl  sedan  sin  mening 
och  den  ^^/^  resolverades,  »att  Kongl.  Maj:t  icke  tillåter  några  föreställ- 
ningar till  allmogen  om  en  sådan  årlig  utgift^  som  kunde  hafva  an- 
seende af  en  ovanlig  pålaga,  utan  ankomme  det  på  alhnogen  sjelf,  om 
hvad  hvar  och  en  af  dem  härtill,  då  tillfälle  gifves,  efter  råd  och  ämne 
sjelfmant  will  aflåta». 

De  af  lasarettet  i  Åbo  begagnade  byggnaderna,  inköpta  1758,  voro 
i  hög  grad  bristfälliga  och  förfallna.  Senare  inköpte  direktionen  för 
5,515  dal.  kmt  en  till  lasarettsgården  närmast  belägen  rymlig  tomt  och 
anmälde  hos  Kongl.  Maj:t  sin  afsikt  att  i  det  förfallna  lasarettshusets 
ställe  uppföra  en  för  framtiden  tjenligare  och  rj-mligare  byggnad  af  sten, 
samt  begärde,  att  under  tiden  få  uppbygga  ett  provisionelt  trähus  för 
en  kostnad  af  13,009  dal.  16  öre  kmt  I  k.  brefvet  af  den  »/^  1777  biföll 
Kongl.  Maj:t  serafimerriddarenes  utlåtande, 

»i  följe  hvaraf  Wi  nu  lemna  bemälte  direction  det  svar  att,  emedan 
enligt  Wårt  nåd.  förordnande  under  den  ^^7  1776,  lazaretteme  i  genien 
böra  förenas  med  hospitaleme  och  I  fogat  anstalt  om  en  särskild  ny- 
byggnad af  sten  för  lazarettets  och  hospitalets  i  Åbo  beliof,  som  nu 
kommer  at  verkställas,  Ty  finne  Wi  att  ideen  ej  allenast  om  det  till- 
tänkta särskildta  stenhuset  för  lazarettet,  utan  ock  om  den  föreslagna  så 
kostsamma  som  mindre  nödiga  interimsbyggnaden  af  trä  numera  förfaUer 
och  att  directionen  derför  bör  söka  underhålla  nu  warande  gambla  laza- 
retts  hus  i  någorlunda  brukbart  skick,  till  dess  både  lazarettet  och  ho- 
spitalet i  det  nya  hospitalshuaet  framdeles  kunna  inrymmas». 

Lasarettet  i  Åbo  hade  åtminstone  i  detta  fall  en  fördel  af  sin 
förening  med  hospitalet,  då  det  sålunda  erhöll  en  större  och  beqvämare 
lokal,  hvartill  det  sjelft  *  saknade  tillgångar,  medan  deremot  allmänna 
hospitalsfonden  icke  var  obetydlig.  Hospitalet  i  Åbo  befann  sig  näm- 
ligen sedan  längre  tid  i  ytterst  förfallet  tillstånd,  hvarför  landshöfdingen 
Bappe  och  biskop  Mennander  redan  i  skrifvelse  af  den  7io  1772  hos 
Kongl.  Maj:t  anmält  om  behofvet  af  en  ny  byggnad  för  dess  behof.  K. 
brefvet,  dateradt  Tavastehus  slott  den  "/e  1775,  förordnade  likväl,  att 
hospitalet  finge  inrymmas  i  högra  flygeln  af  Åbo  slott,  »hvarigenom  äfven 
det   kan   till   någon  del  blifva  underhållet  och  för  dess  medel  till  detta 


LÄNSLASABETTBT   OCH  HOSPITALET   I  IbO.  93 

behof  apteras,  hvilken  reparation  dock  ej  må  företagas,  förr  än  noga 
blifvit  uträknadt,*  huruvida  hospitalets  medel  kunna  förslå  till  omkost- 
naden, emedan  statsverket  på  intet  sätt  med  någon  utgift  för  detta  be- 
hof kan  besväras». 

I  sammanhang   härmed   må,  såsom  upplysande  för  tidens  uppfatt- 
ning af   hospitalens   bestämmel^,  nämnas,   att  i  Åbo  liksom  i  mången 
annan   stad,  den   för   vanföra   och   sinnessjuka   pereoner  ursprungligen 
afsedda  hospitalsinrättningen  böljat  att  betraktas  som  ett  stadens  fattig- 
hus  och   småningom   öfvergå  i  fattigvårdens   tjenst.    När  nu  hospitalet 
efter  sin  förening  med  lasarettet  fick  eget  hus,  anhöll  magistraten  i  Åbo 
»att  återfå  hospitalet  till  ett  fattighus  eller  åtminstone  återbekomma  alla 
de  gåfvor  i  forna  tider  dertill  gifna  blifvit».    Deröfver  afgåfvo  serafimer- 
riddarene   yttrande    den  *Vio  1<^84  och  Kongl.  Maj:t  förklarade  den  ^Vs 
1786  »det  hafva  varit  ett  missbruk  att  Åbo  hospital  i  förra  tider  blifvit 
nyttjad   såsom  stadens   fattighus,  och   att  denna  stad  och  församling  ej 
mera   än   någon   annan  kan  vara  undantagen  ifrån  fullgörandet  af  för- 
fattningarna eller  äga  större  rätt  till  hospitalsfonden  än  alla  andra  städer, 
af  hvilka   en   del   gjort   lika   ansökning,  men  dera  afslag  erhållit     Och 
late  Wi  nu  Wåre  nådiga  ordres  till  Wår  befallningshafvande  i  Åbo  afgå, 
att   tillhålla   magistraten   ofördröjeligen   fullgöra  sin  skyldighet  med  en 
fattighusinrättning,    hvarest  de   till  arbete   oförmögne  mage  der  så  väl, 
som    annorstädes   njuta   stadens   vård  och  underhåll».    När  hospitalet  i 
Åbo    sedermera   förenades  med  det  i  Sjählö,  erhöll  Åbo  stad  genom  k. 
brefvet  till  serafimerriddarene  af  den  '/e  1790  rätt  att  till  understöd  för 
det  enskilda   fattighus,   som   staden   likmätigt  kyrkolagen  och  flera  för- 
fattningar  till   sina   husfattiges   hjelp   underhöll,   disponera   såväl   de   i 
stadens  kyrkor,  »håfvar  och  armbössor»,  som  vid  sterbhus  och  domstolar 
inflytande  medel,  hvilka  förut  tillfallit  hospitalet. 

Ända  från  det  lasarettet  i  Åbo  1759  blef  öppnadt  till  begagnande, 
bestreds  sjukvården  vid  detsamma  af  provinsialläkaren.  Genom  Haart- 
mans  nitiska  bemödanden  hade  detta  för  orten  behöfliga  sjukhus  huf- 
vudsakligen  kommit  till  stånd  och  det  var  han,  som  hos  allmänheten 
förskaffade  detsamma  förtroende.  Äfven  fattiga  sjuke  utom  lasarettet 
erhöllo    fria  medikamenter  på   dess  bekostnad,   hvarvid   läkaren  tillika 


94  LÅNSLASÅBBTTET   I   ÅBO. 


egnade  dem  omvårdnad  i  deras  hem.  Till  dess  underhåll  bidrogo  flera 
af  de  närmaste  städerna  och  en  mängd  socknar  medels  frivilliga  gåfvor. 
Möjligheten  att  tillika  använda  lasarettet  för  medicine  studerandenes 
praktiska  undervisning  var  en  tanke,  som  föresväfvade  Haartman  och 
hvilken  han  äfven  förverkligade.  Det  lilla  länssjukhuset  i  Åbo  innehöll 
fröet  till  den  första  kliniska  undervisningens  införande  i  landet  och  tje- 
nade  länge  som  den  enda  praktiska  plantskolan  för  de  finska  läkarene. 
Åt  provinsialläkaren  medförde  sjukhuset  en  välbehöflig  förhöjning  af  hans 
inkomster,  såsom  Haartman  skref  till  Abraham  Bäck  den  Vs  1760: 

»Lazarette  härstädes  bar  nu  sin  särskilta  gesäll,  men  beklagel.  är 
han  ej  särdeles  inkommen  uti  sin  function,  i  de  operationer,  som  kunna 
sätta  lazarette  i  någon  lyster.  Kommer  jag  till  Stockholm  i  sommar, 
torde  jag  få  tillfälle  i  de  saker  giöra  mig  något  mehr  hemma.  Lazarets 
direction  hafver  nu  genom  landshöfdingens  ocli  andras  bemedlande  stadgat 
åt  mig  1,000  dalers  årlig  lön  för  mitt  besvär  dervid,  som  märkeligea 
förbättrar  mina  nog  eljest  snäfva  vilkor.  Jag  hoppas  lika  fult  få  behålla 
de  300  dal.  kongl.  collegium  medicum  någon  tid  behagat  föröka  min 
eljest  ringa  lön  med». 

Sedan  Haartman  1765  öfvertagit  professionen  i  medicin,  blef  den 
nyutnämnde  provinsialläkaren  Johan  Gabriel  Bergman  i  april  1767 
förordnad  att  tillika  vara  lasarettsläkare  i  Åbo,  hvarvid  han  åtnjöt  bi- 
träde af  stadsfältskären.  Lasarettet  innehöll  på  1780-talet  8  sängar  för 
gratister  i  tre  rum  och  årliga  antalet  vårdade  sjuke  var  omkr.  90  perso- 
ner. Endast  Åbo  län  fick  insända  sjuke.  Qvartalsförslag  skulle  insändas 
till  herrar  serafimerriddare.  Vid  Bergmans  död  1793  skildes  lasaretts- 
läkaiebefattningen  frän  provinsialläkaretjensten  och  i  det  föregående  är 
redan  omnämnd  t,  att  B.  Björnlund  i  och  för  denna  omständighet  åter- 
tog sin  ansökan  om  sistnämnda  tjenst.  Härom  finna  vi  närmare  upp- 
lysningar i  Björnlunds  bref  till  A.  Bäck  af  den  ^Vj  1794: 

»Såsom  jag  sedermera  och  för  en  tid  sedan  hos  k.  collegium  medi- 
cum återkallat  min  nämnde  ansökning  om  förslaget,  får  jag  således  hos 
herr  archiatem  ej  widare  anhålla  om  höggunstigt  beswär  för  mig  i  den 
delen,  och  til  min  hjälp  härutinnan.    De  skäl,  som  föranläto  mig  at  åter- 


LÅMSLASABSTTET   I  AbO.  95 


Icalla  förslaget,  war  en  emot  förmodan  bekommen  underrättelse,  att  laza- 
retts  medici  sysslan  i  Åbo  wore  redan  til  professoren  Haartman  i  Åbo 
bortgifven,  för  hwilken  skull  och  blott  för  provincial  medici  sysslan,  jag 
ej  wågade  begära  transport  härifrån  till  Åbo,  dä  wilkoren  med  lön  wore 
enahanda.  Hade  lazarettet  åtfölgt,  hade  jag  för  dubbel  lön  eller  200  rdr, 
emot  100  förut  härstädes,  gema  sökt  denna  transport  och  ombyte. 

Lazarettets  skiljande  ifrån  provincial  medici  sysslan  war  desto  mera 
oförväntad,  som  desse  förut  warit  förente  såsom  på  andra  ställen,  och 
äfven  landshöfdingen  i  orten  nämnde,  at  lazarettet  komme  för  den  til- 
kommande  provincial  medicus  at  bibehållas  och  at  samma  ej  skulle  til 
någon  fönit  bortgifvas,  men  hvaruti  lazaretts  direction  och  dess  ledamöter 
sedan  lära  skaffat  ändring,  til  en  stor  del  för  professor  Haartmans  skull, 
efter  han  wille  dermed  wara  beswärad». 

Serafimerriddarene  ansågo  mellertid,  att  lasarettsdirektionen  icke 
iakttagit  hvad  på  dess  åtgärd  kunde  ankomma  och  anmälde  hos  Eongl. 
Maj:t  den  '/e  17^4,  att  de  genom  skrifvelse  till  landshöfdingen  i  Åbo 
antydt  hans  uraktlåtenhet  att  hos  gillet  tiUkännagifva  lasarettsläkarens 
död,  hvarigenom  de  varit  urståndsatte  att  föranstalta  om  en  annan  läka- 
res förordnande,  och  tillika  begärt  underrättelse,  huru  sjukvården  emel- 
lertid Yore  anordnad,  samt  infordrat  sjukförslagens  insändande  för  det 
förflutna  året  Lasarettsdirektionen,  som  bestod  af  landshöfdingen, 
biskopen,  tvenne  professorer,  stadens  begge  borgmästare  och  tvenne  råd- 
män, insände  visserligen  den  ^Ya  l'^^^  ^®  infordrade  sjukförslagen  och 
anmälde,  att  de  i  ass.  Bergmans  ställe  antagit  prof essoreme  F i pp ing 
och  Haartman,  men  förklarade,  att  Åbo  lasarett  vore  grundadt  på  en- 
skilda personers  gåfvor  och  att  öfverinseendet  dervid  enligt  k.  brefvet 
till  Consistorium  Ecclesiasticum  i  Åbo  af  den  *7ia  1'^^^  ^^^^  anförtrodt  åt 
landshöfdingen,  konsistorium  och  magistraten,  hvilka  af  denna  anledning 
ansågo  sig  i  egenskap  af  en  k.  direktion  icke  kunna  vara  underkastade 
serafimerriddarenes  myndighet 

Deremot  framhöUo  serafimerriddarene  i  ofvannämnda  skrifvelse,  att 
en  sådan  slutsats  af  berörde  k.  bref  icke  kunde  dragas,  sedan  Kcngl. 
Maj:t  år  1776  ställt  länslasaretten  öfverhufvud  under  då  varande  öf- 
verstyrelses  vård  och  sedermera  genom  instiftelsebref  och  instruktion 
lemnat  alla  deras  göromål  till  serafimerriddarenes  försorg,  :»utom  det  att 


96  lAnslasabettet  i  Ibo. 


slika  ad  pios  usus  stiftade  inrättningar  enligt  ordens  statuterna  egent- 
ligen höra  till  serafimerordens-kapitlet  eller  å  dess  vägnar  till  riddarenes 
inseende  och  vård».  Häruppå  förklarade  Kongl.  Maj: t  i  bref  till  serafi- 
merordensgillet  af  den  */?  1794: 

»det  Wi  så  väl  af  k.  brefvet  den  ^7?  1776,  som  af  Seraphimer- 
ordens  instiftelsebref,  instruction  och  statuter  funnit  eder  i  afseende  på 
lasaretterne  i  allmänhet  och  följaktligen  äfven  på  det  i  Åbo  äga  ostridig 
rättighet  att  af  räkenskaperna  pröfva,  huru  de  i  länen  insamlade  gåfvor 
vid  bröllop,  barndop  och  begrafningar  till  sitt  ändamål  blifva  använde, 
att  qvartaliter  inbekomma  sjukförslag,  att  öfverse  spisordningen,  så  att 
den  blir  tjenL'g,  att  reglera  staten,  så  vidt  den  beror  af  allmänna  in- 
komster och  att,  i  fall  lasarettet  äger  andra  privata  donationer,  hvarofver 
någon  dispositionsrätt  eder  icke  tillkommer,  deröfver  så  vida  hafva  in- 
seende att  desamma  mage  stricte  efter  gifvarnes  dispositioner  användas». 

Karl  Henrik  Wänman,  som  emellertid  blifvit  provinsialläkare 
i  Åbo,  insände  till  coUegium  medicum  förteckning  på  de  ledamöter, 
som  enligt  k.  brefvet  af  den  *7i2  1756  utgjorde  direktionen  för  Åbo 
lasarett,  och  begärde,  att  kollegium  »till  undanrödjande  af  flera  vid  pro- 
vinsialläkare göromålens  bestridande  förefallande  oredor»,  viUe,  om  icke 
annan  rättelse  kunde  ernås,  hos  Kongl.  Maj:t  anmäla  nödvändigheten 
deraf,  att  ingen  annan  än  ortens  provinsialmedicus  borde  med  läkare- 
vården  vid  lasarettet  äga  befattning.  Generaldirektör  01.  af  Acrel  förkla- 
rade på  tillfrågan  af  den  ^^/^  1797,  att  ingen  annan  än  direktionen  ägde 
rätt  att  utse  de  vid  lasarettet  tjenstgörande  embetsmännen. 

Detta  försök  att  ånyo  förena  lasarettsvården  med  provinsialläkare- 
tjensten  misslyckades*).  Gabriel  Erik  Haartman  fortfor,  såsom 
professor  i  praktisk  medicin,  att  vara  lasarettsläkare  och  handhafva  vår- 
den om  de  invärtes  sjuke  i  lasarettet,  medan  J.  G.  Pipping  skötte 
den  kirurgiska  afdelningen.  Sin  befattning  synes  Haartman  bibehållit, 
till  dess  han  1811  förordnades  till  ordförande  i  det  nyinrättade  col- 
legium   medicum   samt  kort  derpå  till   ledamot   i   finska   regeringskon- 


^)  Se  detta  ai*betes  andra  del  sidd.  90  och  109. 


LASARETT   I    HELSINGFORS.  97 


seljea   och    1812   blef   chef  för  finansexpeditionen.    Efter  honom  blef 
Anders  Boxström  läkare  vid  länslasarettet  i  Åbo  1811— 1823 »). 

Anna  kan  här  meddelas,  att  serafimerordensgillet  1806  förordnade 
om  inredandet  af  särskilda  rum  i  lasarettet  för  insjuknade  fångar. 
Durektionen  begärde  då,  att  eu  stenhusbyggnad  blefve  för  ändamålet 
uppförd  å  lasarettstomten,  hvarför  kostnaden  beräknades  till  7,477  rdr 
86  sk,  rgs.  Serafimerordensgillet  ansåg  likväl  kostnaden  för  hög  och 
beslöt  att  några  rum  emellertid  skulle  ställas  i  ordning  till  sjuka  fångars 
emottagande  och  vård.  Angående  öfriga  omständigheter  i  direktionens 
andragande  ville  gillet  framdeles  utlåta  sig^). 

2.  Samtidigt  med  lasarettet  i  Åbo  beslöts  inrättandet  af  en  sjuk- 
vårdsinrättning äfven  i  Helsingfors.  Samma  k.  bref  af  den  ^7ia  1756, 
som  förordnade  om  anläggningen  af  lasarettet  i  Åbo,  innehöll,  )^att  rik- 
sens ständer  jemväl  eftersinnat  det  Helsingfors  och  Sveaborg  är  en 
place  d^armes,  hvarest  i  fredstid  tvenne  regementen  komma  att  ligga  i 
garnizon  och  en  galerflotta  få  dess  station,  samt  att  således  fordras  att 
deistädes  för  Wår  och  Cronans  räkning  ett  lasarett  till  arméens  behof 
må  inrättas  och  beständigt  underhållas,  såsom  ock  att  någon  del  af  de  i 
Finland  fallande  lazarettsmedel  kunde  med  nytta  till  ett  sådant  arméens 
sjukhus  vid  Helsingfors  anslås,  på  det  samma  inrättning  må  kunna  så 
utvidgas  att  äfven  det  deromkring  liggande  landets  sjuka  der  kunde  få 
skötseln. 


*)  I  Joh.  Lor.  Odhelius'  2al  om  Laxarettet  i  Stockholm^  hesh-ifvet  inför 
k.  tetenskapsakademten  den  '/n  1776,  har  J.  G.  Bergman  meddelat  några  upplys- 
ningar om  sjukhuset  i  Åbo.  Läkarens  årliga  aflöuing  var  1,200  dal.  kmt  och  fältskärens 
700,  raedikamentskostnaden  steg  1775  till  2,700  dal.  12  öre.  Ifrån  den  7^  1759  till  den 
'Vit  1775  hade  1723  sjuke  varit  i  lasarettet  intagne.  I  Abo  Tidningar  meddelas  i  öf- 
rigt  för  en  mängd  år  uppgift  på  antalet  af  under  åi*et  våi-dade  personer,  såsom  i  årgån- 
gen 1771  N:o  10,  1772  N:o  25,  1794  N:o  7,  1796  N:o  6,  1797  N:o  7,  1798  N:o  14  m.  m. 
Af  Ten  i  Inrikes  Tidn.  1761  N:o  47  och  1766  N:o  50  har  förf.  anträffat  sådana  up]igifter. 
AiJ.  Tengström  »Om  pretfterliga  tjenstgöringefi  och  aflöningen  i  Åbo  ErkestifU. 
Abo  1821,  II  s.  116  äro   de  donationer,   hvarmed  lasarettet  ihågkoramits,  anföixla. 

Af  direktionen  finnes  en  till  allmänheten  utfäixiad  kungörelse  på  finska  af  den 
"/,o  1772,  äfvensom  på  svenska  och  finska  språken  reglementet  för  direktionen  af  den 
Vs  1796,  alla  trj^ckta  i  Åbo. 

*)  Serafimeiordensgillets  protokoll  den  ^j^  och  *Vs  l^^- 

7 


96  LASARBTT   I   ItELBlNOFORS. 


Emedan  anläggningen  af  ett  militärsjukhus  i  Helsingfors  blifvit  en 
oafvislig  nödvändighet,  tänkte  man  sig,  att  detsamma  med  ringa  kost- 
nad kunde  utvidgas  äfven  för  den  öfriga  befolkningens  bebof,  helst 
byggnaderna  till  en  del  voro  färdiga  och  läkare  samt  fältskärer  ändock 
skulle  dervid  aflönas.  Yid  ett  sådant  större  sjukhus  ansåg  man  tillika 
både  läkare  och  fältskärer  kunna  vinna  mera  öfning  än  vid  ett  mindre, 
hvarutom  »Åbo  stad  är  nog  afiägsen  ifrån  gränsen  och  det  öfriga  lan- 
det af  Savolax  och  Tavastehus  län,  men  Helsingfors  deremot  liggande 
närmare  till  hands  att  emottaga  dessa  höfdingedömens  sjuka  i  följe  hvaraf 
ett  lasarett  uti  Åbo  allena  ej  heller  kan  i  anseende  till  den  långa  vä- 
gen blifva  för  hela  landet  tillräckeli gt  och  nyttigt».  Slutligen  ansågs 
lasarettet  i  Helsingfors  jemväl  kunna  »på  sitt  sätt  bidraga  till  någon 
större  rörelse  för  den  stadens  borgerskap,  hvilket  riksens  ständer  ansedt 
för  en  med  sjelfva  fästningens  nytta  förknippad  angelägenhet.  De  i 
Borgå  stift  inflytande  lasarettsmedel  borde  för  detta  sjukhus  användas 
och  direktionen  öfver  detsamma  anförtros  åt  landshöfdingen,  konsisto- 
rium i  Borgå,  kommendanten  och  en  magistratsperson  i  Helsingfors». 

K.  brefvet  till  sundhetskomraissionen  af  den  2«/^  1763  ställde  det 
tillämnade  lasarettet  i  Helsingfors,  liksom  i  Åbo,  under  sundhetskom- 
missionens  förvaltning  eller  öfverinseende.  Det  dröjde  likväl  ganska 
länge,  innan  detsamma  kom  till  stånd.  Helsingfors  saknade  ännu  den 
tiden  läkare  och  det  fanns  icke  heller  någon,  som  med  allvar  och  drift 
tog  sig  denna  angelägenhet  an.  Först  den  **/5  l^^^  inlemnade  lands- 
höfdingen Anders  de  Bruce  till  Kongl.  Maj:t  förslag  att  förvandla 
hospitalet  i  Helsingfors  till  ett  lasarett  i  anseende  till  den  nytta 
landet  kunde  hafva  af  detsamma.  Härom  förordnade  k.  brefvet  till 
serafimerriddarene  af  den  ^/^^  1777; 

»Och  som  Wi  icke  allenast  vid  öfvervägande  häraf  med  nådigt 
nöje  ansedt  landshöfdingens  omtanke  att  föreslå  utvägar  till  lasarettets 
skyndesamma  inrättning^  utan  äfven  redan  vidtagit  en  till  detta  än- 
damål ledande  allmän  författning^  då  vi  anbefalt  hospitalemas  förening 
med  lasaretterna;  Sä  wele  "VVi  ock  nu  i  anledning  deraf  endast  öfver- 
lemna  till  eder  att  med  möjeligaste  skyndsamhet  ställa  detta  allmänna 
förordnande  uti  verket  för  Nylands  och  Tavastehus  lähn.  Och  äre 
Wi  förvissade  att  landshöfdingen   de   Bruce   icke   läier  sakna  det  un- 


LASARBTT   I    TAVASTEHtJS.  99 


derstöd,  som  af  eder  till  det  anmälta  nyttiga  ändamålets  vinnande  åstad- 
kommas kan;i>. 

Provinsialläkaren  Wänman  förordnades  af  landshöfdingen  till 
lasarettsläkare  1780  med  33  rdr  16  sk.  i  arfvode. 

Genom  k.  brefvet  af  den  ^/g  1781  erhöll  lasarettet  i  Helsingfors 
rätt  att  uppbära  de  penningböter,  som  blifvit  en  och  annan  af  Nylands 
och  Tavastehus  ]äns  invånare  ådömde,  men  dittills  tillfallit  lasarettet 
i  Åbo.  När  landshöfdingeresidenset  sedermera  flyttades  till  Tavastehus, 
blef  äfven  hospitalet  och  det  dermed  förenade  länslasarettet  1785  öfver- 
fördt  till  sistnämnda  stad,  der  detsamma  inrättades  i  början  med 
fyra  och  senare  med  åtta  sängar,  ehuru  coUegium  medicura  före- 
slagit att  hellre  i  Tavastehus  anordna  endast  några  sängar  till  fattiga 
sjukes  »beqvämlighet».  Helsingfoi-s  stads  borgerskap  gjorde  derefter  hos 
Kongl.  Maj:t  ansökan,  att  den  fond,  som  förut  varit  beviljad  till  un- 
derhåll af  Helsingfors  hospital,  finge  användas  till  inrättandet  af  ett 
sjukhus  derstädes.  Serafimerordensgillet  hemställde  likväl  hos  Eongl. 
Maj:t  den  ^i/^  1806  att,  då  hospitalet  blifvit  flyttadt  till  Tavastehus  och 
ett  lasarett  på  allmänna  fondens  bekostnad  blifvit  derstädes  anordnadt 
med  12  friäängar,  hvilka  jemväl  finge  begagnas  af  sjuka  från  Helsingfors, 
kunde^  vid  saknad  af  öfverskott  i  den  allmänna  fonden,  borgerskapet  icke 
äga  minsta  anspråk  på  inrättandet  af  ett  särskildt  lasarett  Först  i  följd 
af  länsregleringen  den  Vé  1831  erhöll  Helsingfors  ånyo  ett  sjukhus. 

Om  Tavastehus  lasarett  må  nämnas,  att  detsamma  i  följd  af  ekono- 
miskt betryck  förde  ett  tynande  lif.  Vice  landshöfdingen  E.  G.  von  Wil- 
lebrand  anmälde  1789  i  serafimerordensgillet,  att  lasarettet  »var  nära 
sin  undergång»,  att  sjuksängarna  blifvit  långt  flera  än  ämnadt  var,  att 
lasarettets  inkomst  under  föregående  år  varit  snart  sagdt  ingen  och  att 
lasarettsbetjeningen  ännu  hade  att  fordra  sin  aflöning  för  senaste  år 
med  163  rdr  16  sk.  Landshöfdingen  begärde  derför  till  betäckande  af 
de  närmaste  behofven  300  rdr  sp.  Apoteksräkningen,  utgörande  82  rdr 
27  sk.  6  r.,  blef  äfven  godtgjord  ^). 


')  SerafimerordensgiUets  protokoll  den  '®/a  1789. 


100  LASAHETT    I    TAVASTEHUS. 


När  landshöfdingeembetet  derefter  gaf  tillkänna,  att  veneriska  smit- 
tan mycket  utbredt  sig  i  länet,  och  föreslog  att  sjuksängarna  i  lasarettet 
borde  ökas,  förklarade  serafimerordensgillet  den  ^^/g  1789,  att  fonden  icke 
tillät  någon  utvidgning  af  lasarettet,  hvarför  »vederbörande  med  all 
möjlig  omtanke  och  drift  borde  vårda  de  sjuka,  som  efter  tillgången  på 
rum  derstädes  intagas,  så  att  de  efter  undergången  kur  må  lemna  rum 
åt  andra».  Då  landshöfdingen  sedermera  ånyo  anmälde  nödvändigbeten 
att  vidtaga  åtgärder  till  hämmande  af  den  veneriska  smittan,  som  isyn- 
nerhet i  trakten  af  Borgå  var  mycket  utbredd,  blef  följden  endast  den, 
att  collegium  medicum  erhöll  del  af  denna  anmälan  *). 

En  af  landshöfdingen  insänd  och  af  Olof  af  Acrel  godkänd  spis- 
ordning för  lasarettet  utfärdades  af  serafimerordensgillet  den  ^2/4  1796. 
Läkarens  arfvode  1798  var  83  rdr  16  sk.  Kosthållningen  belöpte  sig 
till  4  sk.  per  dag  och  person,  samt  bestreds  af  vaktmästaren,  som  dess- 
utom uppbar  80  rdr  för  ved,  ljus  och  betjeningens  aflöning.  Medika- 
mentskostnaden  steg  till  omkr.  80  rdr  och  sjukantalet  under  året  till 
omkr.  45,  mest  veneriske  sjuke.  I  början  funnos  blott  4  frisängar,  se- 
nare ökades  de  till  8.  Årsanslaget  för  sjukhuset  utgjorde  1804  en 
summa  af  336  rdr  9  sk.  8  r.  Utspisningskostnaden  1803  utgjorde  7 
sk.  om  dagen,  1806  var  den  8  sk.  och  1807  steg  den  till  9  sk.  — 
Ett  åt  lasarettsläkaren  af  landshöfdingen  1797  beviljadt  hyresanslag 
af  20  rdr  godkändes  icke  af  serafimerordensgillet*).  Lasarettskirurgen 
åtnjöt  1802  i  årlig  lön  100  rdr.  —  Ny  stat  och  spisordning  utfärdades 
den  *Vii  s.  å. 

3.  Sedan  k.  cirkulärbrefvet  af  den  ^7  o  1765  tillåtit  anläggandet 
af  länslasarett  äfven  i  landsorterna  med  samma  rättigheter  som  i 
Stockholm  samt  medgifvit  Österbottens  län  »att  härom  göra  sin  egen 
författning»,  föreslog  landshöfdingen  i  Wasa  hos  Eongl.  Maj:t  den 
^/g  1768,  »efter  ett  i  Gamla  Karleby  under  juni  månad  s.  å.  plä- 
gadt   samråd   med   länets   deputerade»,  åtskilliga  förmåner  för  ett  tiU* 


*)  Serafimerordensgiliets  protokoll  den  *7i  1797. 
•)  Serafimerordensgiliets  protokoll  den  %  1797. 


LASARETT    I    WASA.  101 


tänkt  särskildt  lasarett  i  Österbotten.  Dessa  särskilda  förmfiner  voro 
a)  utfärdandet  af  stambok  i  länet,  b)  två  daler  kmt  för  hvart  lik,  som 
begrofs  i  kyrkorna,  c)  Vs  procent  af  behållningen  vid  boupptecknin- 
gar, d)  frivillig  gåfva  af  alla  hemkommande  fartyg  och  af  alla  fälbåtar, 
e)  frivillig  gåfva  af  alla,  som  blifva  borgare,  och  af  bönder,  som  få 
hemman,  minst  ett  öre  kmt,  f)  ett  hälft  öre  kmt  af  hvarje  officerare 
och  subaltem  vid  regementet,  g)  till  de  sjukes  forsling  ett  hälft  öre 
kmt  årligen  af  hvarje  rök  till  fattigkassan  samt  lika  mycket  af  städemas 
invånare  ^). 

Det  nya  lasarettet  öppnades  genom  provinsialläkaren  B.  R.  Hasts 
nitiska  bemödanden  i  november  månad  1768,  ehuru  den  samlade  fon- 
den utgjorde  endast  3,654  dal.  4  öre  16  peng.  smt,  till  en  början 
med  två  sängar,  hvilka  småningom  i  mån  af  tillgångarna  ökades,  så 
att  8  ä  10  sjuke  kunde  emottagas  på  1780-talet  ^).  I  början  bestred 
provinsialläkaren  sjukvården  utan  ersättning,  men,  sedan  lasarettsfonden 
vuxit,  fastställdes  under  den  ^7io  1<^77  stat  för  lasarettet,  hvarigenom 
läkaren  fick  i  årligt  arfvode  30  och  fältskären  25  rdr  ^).  Under  den  föl- 
jande tiden  var  länslasarettet  hänvisadt  till  egna  tillgångar,  till  dess 
finska  statsverket  öfvertog  detsamma  jämte  landets  öfriga  sjukhas*). 


*)  Benna  s.  k.  »lasarettsfyrk»  har  ända  tiil  vår  tid  erlagts  med  tro  p:i  för  hvarje 
betalaode  rok  inom  de  delar  af  Wasa  och  Uleåboigs  län,  hvilka  hörde  tiil  den  forna 
provinsen  Österbotten.  Under  åren  1881—1885  utgjorde  den  inalles  2,617  mark  92  pa 
eller  omkring  POO  mark  om  året.  På  ständemas  framställning  afskaffades  lasarettsfyr- 
ken  genom  keja.  förordningen  af  den  *7i2  ^S8S.  Äfven  den  till  lasarettets  i  Wasa 
understöd  beviljade  V,  7o  ^^  behållningen  vid  alla  bouppteckningar  i  länet,  som  i  medel- 
tal utgjort  omkring  4,000  mark  om  årot,  blef  enligt  ständernas  förelag  vid  1891  års 
landtdag  indragen  genom  nåd.  kungörelsen  af  den  21  dec.  1891. 

*)  I  Åbo  Tidning  1773  N:o  2  och  5  finnes  en  af  Hast  insänd  berättelse  om 
lasarettsinrättningen  i  Österbotten,  jämte  utdrag  af  lasarettsjournalen  1768 — 1771.  An- 
talet vårdade  sjuke  var  1806  inalles  191  personer,  deribland  95  veneriskt  sjuke.  Abo 
l^dn.  1807.  N:o  32.  Af  direktionen  finnes  en  på  finska  till  länets  inbyggare  den  *7i  1787 
atfördad  kungörelse,  i  hvilken  direktionen  klagar  öfver  lasarettets  minskade  inkomster 
och  ökade  utgifter,  tryckt  i  Wasa  s.  å.  —  Äfven  blef  den  1787  antagna  matordningen 
8.  ä.  offentliggjord  på  finska  språket  och  ytterligare  1791. 

*)  J.  Tengström,   a.  a.  rH:  62. 

*)  Genom  kejs.  brefvet  till  collegium  medicum  af  den  ^/^  1814. 


102  LASARETT   1    WASA. 


Lasarettsinrättiiingon  i  Wasa  nödgades  likväl  länge  afvakta  svar 
på  landshöfdingens  ofvannämnda  hemställan  af  den  'Vs  1768.  I  en 
senare  skrifvelse  anmälde  denne  ytterligare,  att  lasarettets  räntebä- 
rande kapital,  som  blifvit  insamladt  vid  barndop  och  trenne  årliga  kol- 
lekter  i  länet,  utgjorde  2,688  dal.  10  öre  16  pgr  smt,  samt  att  från  no- 
vember 1868  till  1772  års  slut  179  personer  vårdats  derstädes.  Laza- 
rettsdirektionen  i  Åbo,  som  numera  varit  i  saknad  af  de  från  Österbot- 
ten  förut  influtna  lasarettsmedlen,  hade  mellertid  hos  Kongl.  Maj:t  an- 
mält om  sjukhusets  i  Åbo  ringa  tillgångar,  hvarför  Kongl.  Maj:t  infor- 
drade serafimerriddarenes  yttrande^  huruvida  Åbo  och  Björneborgs 
samt  Österbottens  län  kunde  förenas  om  ett  lasarett.  8erafimerriddarene 
afstyrkte  denna  förening  den  2«/j  1774^  då  lasarettet  i  Wasa  »visar  så 
god  liknelse  till  vidare  förkofring»  och  hemställde,  att  lasarettsinrättnin- 
gen  derstädes  måtte  stadfästas  på  do  villkor  landshöfdingen  redan  den 
»/g  1768  föreslagit 

Den  ^/g  1774  stadfäste  Kongl.  Maj:t  lasarettet  i  Wasa  »med  ofvan- 
nämnda i  sju  punkter  föreslagna  vilkor  och  förmåner»,  samt  tillerkände 
detsamma  »ej  allenast  de  böter,  som  vederbörande  inom  detta  län  an- 
tingen af  Kongl.  Maj:ts  befallningshafvande  eller  af  Kongl.  Maj:ts  och 
riksens  hofrätter  och  coUegier  för  obefogade  besvär  och  ansökningar 
kunna  förklaras  skyldige  att  erlägga,  utan  ock  de  gåfvor,  som  kunna 
insamlas  för  fullmakter  och  lediga  tjenster  inom  länet,  hvilka  af  konun- 
gens befallningshafvande,  consistorio  och  flere  vederbörande  utfärdas». 
Dessa  förmåner  koramo  likväl  antingen  alldeles  icke  eller  åtminstone 
mycket  oregelbundet  lasarettet  till  godo.  1  skrifvelse  af  den  ^"/i  1787 
anhöll  derför  lasarettsdirektionen,  »att  kanslikollegium  behagade  hädan- 
efter, enär  ofvannämnde  böter  åläggas  parter  ifrån  Wasa  län,  förklara 
dessa  böter  böra  detta  lasarett  tillfalla  samt  benäget  årligen  inom  maj 
månads  början  hitsända  förteckning  på  slika  medel,  för  att  kunna  hos 
de  sakfäldte  utsökas,  som  ock  antyda  vederbörande  att  inom  samma  tid 
till  lasarettet  härstädes  aflemna  förenämnda  afgift  för  skedda  befordrin- 
gar, tillika  med  dera  författad  specifique  förteckning». 

Ytteriigare  anhöll  landshöfdingen  Ad.  Tandefelt  den  »»/^  1787 
att,  pä  grund  af  ofvanåberopade  k.  bref  af  den  Ve  1774,  återfå  för  fram- 


LASARETT   I    WASA.  103 


farna  och  tillkommande  tid  de  i  länet  influtna  eller  inflytande  ensaks- 
böterna ^)  och  vitena,  äfvensom  lasarettsafgiften,  såsom  anslagna  till  under- 
stöd för  berörda  lasarett.  K.  brefvet  till  serafimerriddarene  af  den  Vs 
1788  afböjde  likväl  denna  anhållan: 

»Som  Wår  om  ensaks  böternas  och  vitens  indragande  till  kronan 
vidtagne  sednare  allmänna  författning  uphäfver  hvad  förut  enskilt  till 
lazarettets  i  Wasa  förmän  blifvit  i  nåder  förordnadt,  så  finna  Wi  något 
återställande  af  hvad  till  bötescassan  från  Österbottens  län  influtit  eller 
framdeles  inflyter  icke  äga  rum.  Och  beträffande  lazarettsafgiften,  eme- 
dan denna  afgift  influtit  till  allmänna  hospitals-  och  lazarettsfonden, 
som  har  det  band  å  sig,  när  något  brister  uti  inkomsterna  till  lazaret- 
tets understöd,  at  af  sina  tillgångar  alltid  fylla  en  sådan  brist,  så  att 
lasarettet  antingen  denna  afgift  återställes  eller  icke,  har  ändå  af  all- 
männa fonden  nödig  hjelp  at  wänta,  när  behofvet  fordrar,  så  pröfva  Wi 
i  nåder  skäligt  att  det  dervid  bör  förbhfva». 

Utom  de  vanliga  afgifterna  uppbars  deremot  för  lasarettet  i  Wasa 
årligen  en  stambok. 

Eirurgie  magistern  Johan  Ludvig  Ebeling  förordnades  den  ^Vs 
1791  till  lasarettskirui^  i  Wasa  emot  50  rdrs  årlig  lön  och  tilläts 
att  derjemte  bestrida  stadsfältskäissysslan^  »endast  han  icke  försummar 
lasarettet».  För  öfrigt  fann  serafimerordensgillet  att  lasarettet  i  Wasa  i 
vissa  stycken  skUjde  sig  från  rikets  öfriga  sjukhus,  »varandes  der  anta- 
gen entrepreneur  till  förplägningens  bestridande,  syssloman  och  bokhål- 
lare utom  sköterska  och  andra  tjenstehjon».  Emedan  likväl  kostnaden 
steg  endast  till  250  rdr  och  således  var  lägre  än  vid  andra  lasarett  med 
sex  sängar,  inberäknadt  de  sjukes  underhåll,  Ijus^  värme  och  kokning 
m.  m.,  lät  serafimerordensgillet  dervid  bero.  Likaså  flck  provinsialläkaren 
bibehålla  de  åt  honom  för  tillsynen  vid  lasarettet  anslagna  30  rdr  om 
året,  ehuioi  man  kunde  anse  honom  skyldig  att  ex  officio  biträda  vid 
vården  deraf^). 


*)  Dessa  voro  icke  obetydliga.  Don  ^/^  1788  anmäldes  i  serafimerordensgillet, 
att  fyra  fjerdingar  slantar  om  50  rdr  eller  HUsammans  200  rdr  sp.  inflntna  ensaksböter 
ankommit  från  Wasa  län,  för  att  genom  serafimerordensgillet  insändas  direkte  tiU 
konungeD  (vanligen  genom  statssekreteraren  Kosenstein  eller  ock  riksrådet  fieck- 
friis),  för  att  af  honom  disponeras.    Jfr  detta  arbetes  andra  del  sid.  583. 

*)  Serafimerordeiisgillets  protokoll  den  Yit  1792. 


löt  LASARETT    I    KUOPIO. 


4.  Äfven  i  Kuopio  var  anläggningen  af  ett  lasarett  påtänkt.  I 
skrifvelse  af  den  ^Vs  1777  hade  landshöfdingen  Boye  anmält  om  be- 
hofvet  af  ett  sjukhus  i  länet.  Till  svar  å  serafimerordensgillets  utlå- 
tande meddelade  k.  brefvet  af  den  ^^/^^  1777,  att  »med  afseende  å  de 
hinder,  som  ännu  deremot  ligga  i  vägen  och  den  omsorg  I  förklarat 
eder  hafva  ospard,  att,  så  snart  som  möjligt  blifver,  låta  företaga  denna 
inrättning,  hafve  Vi  funnit  för  det  närvarande  ingenting  dervid  vara 
att  tillgöra». 

Frågan  om  lasarettet  uppsköts  likväl  sedermera  ganska  lång  tid.  I 
memorial  af  den  ^o/^  1788  påminte  landshöfdingen  i  Kuopio  om  verk- 
ställigheten af  den  derstädes  tilltänkta  sjukvårdsinrättniqgen  och  före- 
slog inköpet  af  ett  hus  för  1,200  rdr,  hvarjemte  han  anmälde  att  länets 
invånare  förklarat  sig  villige  att  årligen  sammanskjuta  1 V2  sk.  af 
hvarje  rök.  Serafimerordensgillet  fann  likväl  i  anseende  till  krigsorolig- 
heterna  något  för  närvarande  icke  kunna  åtgöras,  men  infordrade  upp- 
lysning, till  huru  högt  belopp  det  af  allmogen  beviljade  sammanskottet 
årligen  kunde  uppgå,  hvilka  utvägar  till  lasarettets  underhåll  i  öfrigt  kunde 
nppgifvas  samt  närmare  undeiTättelse  om  det  föreslagna  husets  lämp- 
lighet för  det  afsedda  ändamålet*).  Dermed  förföll  frågan  ånyo  för 
en  tid. 

Några  år  senare  eller  1792  föreslog  landshöfdingen,  att  den  dit- 
tills för  ortens  regala  bränneri  använda  byggnaden,  som  kort  förut  för- 
sålts för  510  rdr,  men  hvilket  anbud  berodde  på  bränneri-  eller,  som 
den  hette,  spanmålsdirektionens  pröfning,  kunde  inköpas  och  inredas  till 
lasarettsbyggnad.  Först  1794  förklarade  serafimerordensgillet,  att  den 
förra  brännerilägenheten  befunnits  vara  olämplig  till  lasarett  och  der- 
före  ville  gillet  icke  ingå  i  köp  deraf.  I  anseende  till  flera  angelägna 
hospitals-  och  lasarettsbyggnader,  som  måste  af  allmänna  fonden  bestri- 
das, komme  frågan  om  Kuopio  byggnaden  att  hvila^). 


*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ***/,o  1788. 

*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ^V^  1794.  —  I  skrifvelse  af  den  "/*  1798 
underrättade  landshöfdingen  att  invånarene,  missnöjde  med  långsambeten  i  alla  åt- 
gäixler,  åberopade  sitt  förbehåll  att  icke  vidare  besväras  med  några  afgifter,  men 
förmodade  han  »dem  vid  lägligt  tillfälle  till  ytterligare  biträde  kunna  uppmuntras». 


LASARETT    I    KUOPIO.  105 


Men  den,  som  icke  lät  den  väckta  frågan  förfalla,  var  landshöfdin- 
gen.  Han  ombesörjde  utan  vidare  uppställandet  af  nägra  sjuksängar  »i 
en  dertill  tillköpt  stuga».  Serafiraerordensgillet  godkände  den  7»  1794 
denna  åtgärd  och  öfversände  tillika  en  af  öfverintendentsembetet  numera 
uppgjord  ritning  till  det  blifvande  lasarettet  i  Kuopio.  Sjukhuset  skulle 
till  en  början  innehålla  fem  sängar.  Anbudet  på  uppförande  af  en 
lasarettsbyggnad  af  trä  uppgick  till  1,115  rdr  40  sk.,  h vilket  äfven  an- 
togs af  serajBmerordensgillet  den  ^^/^  1795,  och  skulle  byggnaden  vara 
färdig  inom  oktober  1796.  På  efterfrågan  om  byggnadsarbetets  fortgång 
svarade  landshöfdingen  i  början  af  år  1797,  att  endast  grundvalen  blifvit 
lagd  och  »att  entreprenören  handlanden  Dyhr  varit  rest  till  Tyskland 
och  derigenom  hindrats  från  byggnadens  fullbordande  enligt  kontrakt». 
Serafimerordensgillet  förklarade  denna  ursäkt  icke  vara  tillräcklig  samt 
att  landshöfdingen,  sedan  en  sådan  otillåtlig  försummelse  inträfTat,  borde 
tillse,  att  lasarettsbyggnaden  ofelbart  blefve  till  hösten  färdiga).  Bygg- 
naderna blefvo  sedermera  brandförsäkrade  af  serafimerordensgillet  till 
1,444  rdr  40  sk. 

Emellertid  blef  provinsialläkaren  Anders  Johan  Stähl  af  sera- 
fimerordensgillet konstituerad  till  lasarettsläkare  med  100  rdr  i  årlig  lön 
och  erhöll  tillstånd  att  till  sitt  biträde  antaga  och  aflöna  fältskären 
Sewotski.  Efter  Ståhl  förordnades  denne  att  handhafva  sjukvården 
vid  lasarettet  »såsom  kunnig  i  finska  språket,  hvilket  vore  en  nödvän- 
dighet för  lasarettsläkaren  der  på  orten»  ^)^  och  derefter  konstituerades 
regementsfältskären  Axel  Fr.  La u re  11  till  läkare  vid  lasarettet  1799. 
Äfven  blef  en  syssloman  med  50  rdrs  aflöning  anställd  ^). 

Apoteksräkningen  steg  1798  till  45  rdr  32  sk.  Spisordning  vid 
lasarettet  fastställdes  redan  1794  på  förord  af  Olof  af  Acrel  och  var 
utspisningskostnaden  i  början   4   sk.  för  pei'son    och  dag,   men   höjdes 


^)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  *7»  1797. 
*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  *74  1799. 
^  Serafimerordensgillets  protokoll  den  *'/»  1798. 


106 


LASARETT   I    ULeAuOUG. 


1799  till  5  sk.  4  rst,  till  dess  den  1807  steg  till  5  sk.  banko.    Lasaret- 
tets stat  uppgick  1806  till  omkring  700  rdr  om  året 

I  anseende  till  patienternes  åriigen  tilltagande  antal  och  brist  på 
utrymme  för  sinnessjuke,  hvilka  intogos  till  undergående  af  profkur,  lät 
serafimerordensgillet  1805  uppföra  en  ny  flygelbyggnad  på  samma  tomt 
med  hufvudbyggningen.  Tvenne  rum  i  lasarettet  bestämdes  särskildt 
för  veneriska  patienter  och  beräknades  kostnaden  härför  1805  till  166 
rdr  32  sk.  banko.  Enligt  serafimerordensgilleis  förordnande  ombesörjde 
landshöfdingen  en  särskild  byggnad  invid  lasarettet  af  tre  rum  för 
»obotiige  veneriske  sjuke».    Kostnaden  utgjorde   239  rdr   34  sk  *). 

5.  Det  stora  antalet  veneriske  sjuke  hade  förmått  provinsialläka- 
ren C  arg  er  i  Uleåborg  att  anordna  några  rum  i  sin  egen  gård  till 
intagning  af  personer,  lidande  af  denna  sjukdom.  Detta  gaf  honom 
anledning  att  flera  gånger  i  coUegium  medicum  påminna  om  angelägen- 
heten af  ett  sjukhus  i  länet,  ehuni  kollegium  saknade  både  utvägar  och 
medel  dertiU,  liksom  han  redan  den  Vs  177^  inlemnat  till  landshöfdin- 
gen ett  memorial  om  dess  behöflighet  1  ett  bref  till  Abr.  Bäck  af 
den  ^Vs   1779   skref   han    om  länets  medicinska  förhållanden   följande: 

»Antalet  af  leprosi  uti  hvarje  sochn  är  uti  min  relation  icke  utsatt; 
emedan  jag  derom  ingen  säker  kunskap  af  församlingames  presterskap 
har  kunnat  erhålla,  ehuru  jag  derom  med  dem  coiTesponderat ;  här  uti 
Uleå  sochn  äro  emellan  20  och  30  personer,  på  Carlo  6  vitterliga,  samt  i 
Kemi  3:ne  '^). 

Lazarettets  inrättande  här  i  länet  är  ibland  de  angelägnaste  och 
högstnödvändiga  föremål  till  medicinalwärkets  här  i  landet  förbättring, 
til  vinnande  af  läkarens  och  läkemedlens  mera  aktning  och  förtroende 
bland  allmogen.  Detta  så  angelägna  värk,  vågar  jag,  i  synnerhet  hos 
AVälbome  Herr  Archiatem  och  Riddaren  på  det   aldra   ömmaste   recom- 


')  Serafinieronit^nsgillets  protokoll  den  "j^^  1S07. 

*)  Landshöfdingen  inberättade  1778  till  ^i^llegium  medicum  att  37  personer  i  lä- 
net voro  angrii>na  af  Elephautiasis.  Kollegium  föi\»sIog  till  begagnande  evacnantia,  bad, 
stai*k  infusion  eller  dekokt  af  folia  rosniarini  sylvestriss  små  escharotica  och  skiftevis 
T:ra  Cantharidum  tiU  12—30  dropj^ar.    (Collegii  medici  protokoU  den  ■•/^  1778). 


LASARKTT    I    ULEÅBORO.  107 


mendeTa  at  hos  Eongl.  Lazaretts  Direction  sä  begå  at  det  åtminstone  i 
detta  år  kunde  dermed  göras  en  lycklig  början.  Sielfwa  lazarettets  in- 
rättning bör  så  grundas,  at  ock  den  förmögnare  delen  af  allmogens 
siuke  emot  betalning  kunna  emottagas ;  hvarigenom  en  ansenlig  årlig 
vinst  för  lazarettet  stode  at  vinna.  I  Uleäborgs  stad,  som  är  medel- 
punkt af  länet  och  provindalmedici  station  samt  apotheque,  bör  laza- 
rettet framför  annat  ställe  innom  länet  funderas. 

£t  Kongl.  stadfästadt  reglemente  för  Uleåborgs  helsobrun,  är  icke 
af  mindre  angelägenhet,  och  anhälles  aller  ödmjukast  det  täcktes  Wäl- 
bome  Herr  Archiatem  och  Riddaren  lika  höggunstigt  befordra  tn  före- 
kommande af  oordning,  öfverdåd  och  sjelfswåld. 

At  jordgummor  i  detta  län  intill  denna  stund  ej  äro  anskaffade 
eller  sådane  i)ersoner  härifrån  afsende  til  Stockholm,  är  ett  bevis,  at 
folket  här  i  landet  ej  är  månt  om  det  allmänna  bästa.  På  min  sida 
har  jag  gort,  hvad  mitt  embete  och  skyldighet  fordrat  och  deröfver;  men 
alt  stadnar  i  blotta  löften  utan  värkställighet. 

Koppympning  är  till  stort  antal  bland  allmogen  förrättad  med 
lycklig  framgång;  men  alt  gratis,  ehuru  en  del  föräldrar  varit  nog  för- 
mögne  at  vedergälla  min  möda,  emedan  man,  innan  de  lämna  sina  barn^ 
moste  lofva  värkställa  ympningen  på  dem  utan  afgift,  ja  deras  otack- 
samhet går  så  långt,  at  de  icke  engång  betala  skjutsen  gårdarna  emel- 
lan. Antalet  af  ståndspersonemas  barn  å  landet  är  litet,  och  det  de 
betala  är  2  eller  högst  3  plåtar  för  hvarje  deras  barn». 

Landshöfdingen  i  Uleåborgs  län  torde  äfven  hafva  hemställt  om 
det  oafvisliga  behofvet  af  ett  lasarett  derstädes.  Åtminstone  utfärdade 
Kongl.  Maj:t  den  Vs  1779  till  domkapitlet  i  Åbo  följande  bref: 

»Som  Wi  för  de  af  landshöfdingen  Jä  ger  horn  uti  und.  skrifvelse 
af  den  Vi  anförde  skäl  och  omständigheter,  i  nåder  godt  funnit  att  bi- 
falla, det  må  pastoralieme  under  kyrkoherde  ledigheten  vid  Limingo  för- 
samling uti  Åbo  stift,  sedan  lagliga  utgifter  deraf  blifvit  afdragna.  få  an- 
vändas till  någon  fond  vid  inrättandet  af  ett  lasarett  i  Uleåborgs  län, 
sä  gifve  Wi  eder  sådant  till  nödig  underrättelse  härmed  i  nåder  till- 
känna». 

Sjukhuset  lät  likväl  vänta  på  sig.  Slutligen  beslöt  collegium  me- 
dieum  på  C  argers  förnyade  begäran  att  hos  Kongl.  Maj:t  den  "/g  1784 
anhålla,  det  de  i  Uleåborgs  län   samlade   medel,  utgörande   12   ä   13 


\m 


LASARETT    I    ULBÅBORG. 


I . 


hundra  rdr  sp.,  måtte  användas  till  sitt  afsedda  ändamål,  en  lasaretts 
inrättning.  Kort  derpå  ingaf  landshöfdingen  A.  Tand  ef  el  t  en  under- 
dånig anhållan  om  anläggningen  af  ett  lasarett  i  Uleåborg.  Med 
anledniog  deraf  hemställde  serafimerriddarene  den  *7i  1^86  om  icke, 
i  anseende  till  de  af  flera  läns  invånare  frivilligt  åtagna  sammanskotten 
till  underhållande  af  lasarett,  landshöfdingen  kunde  undfå  tiUstånd 
att  göra  länets  inbyggare  tjenliga  föreställningar  om  nödvändigheten 
af  sådana  bidrag,  hvartill  de  för  detta  förklarat  sig  villige.  Det  af 
landshöfdingen  föreslagna  understödet  af  utfallande  ensaksböter  kunde 
gillet  icke  tillstyrka,  lika  så  litet  som  det  att  veneriske  sjuke  finge  uti 
ett  inom  Uleåborgs  gamla  fängelse  provisionelt  inrättadt  sjukhus  af 
lasarettsmedlen  njuta  fritt  underhåll,  värme  och  ljus,  utan  borde  i  så 
fall  kostnaden  derför  af  medicinalfonden  bestridas.  Äfven  ansågo  sera- 
fimeiTiddarene  betänkligt  att  tillstyrka  de  af  landshöfdingen  föreslagna 
bosiktningarne  af  ankommande  sjöfolk  och  passagerare  till  utrönande  af 
venerisk  smitta.  I  k.  brefvet  af  den  ^*\  1786  godkände  Kongl.  Maj:t 
till  alla  delar  serafimerriddarenes  hemställan,  hvarigenom  frågan  om  den 
föreslagna  lasarettsinrättningen  för  denna  gång  förföll.  Dock  anbefalldes 
coUegium  medicum  uppgifva  »till  hvad  belopp  medel  i  medicinalfonden 
för  denna  inrättnings  understödjande  kunde  vara  att  tillgå».  CoUegium 
medicum  nödgades  upprepa  det  många  gånger  förut  afgifna  svaret  om 
medicinalfondens  otillräcklighet  och  ringa  tillgångar  samt  afböja  förslaget 
den  15/4  1786. 

Genom  landshöfdingens  åtgärd  kora  dock  ett  provisionelt  sjukhus 
till  stånd.  I  skrif velse  till  serafimerordensgillet  af  den  "^Z,  1789  an- 
mälde han,  att  1,800  rdr  blifvit  för  ändamålet  insamlade  och  räntan 
deraf  till  denna  inrättnings  behof  använd.  Serafimerordensgillet,  som 
»med  särdeles  behag  ansåg  k.  befallningshaf vandes  berömliga  nit»,  in- 
fordrade den  V12  1790  särskilda  upplysningar  om  lasarettet,  huruvida 
detsamma  ägde  eget  hus  eller  begagnade  hyrd  lokal,  huru  hög  hyran 
var  och  huru  många  sjuksängar  underhöllos,  huru  de  sjukes  förplägning 
kunde  kosta  6  sk.  om  dagen,  då  den  vid  andra  sjukhus  erhölls  för 
högst  4  sk.  m.  m.,  som  kunde  finnas  nödigt  för  inrättandet  och  under- 
hållet  af   ett   sjukhus   med    4    å  6  sängar   året   om.    Följande  år  den 


LASARETT   I    ULEADORG.  109 


^Vii  179i  beslöt  gillet  inrätta  ett  lasarett  i  Uleåborg  med  sex  sängar 
och  dervid  anställa  en  kirurg  med  50  rdrs  årlig  lön.  Lasarettet  öpp- 
nades den  ^/^  1792  i  en  lokal,  bestående  af  en  stor  sal,  fyra  kamrar, 
kök,  badstuga  och  badrum  mot  en  hyra  af  50  rdr  för  året.  Till 
sysslomanstjensten,  som  åtföljdes  af  66  rdrs  årlig  lön,  skulle  väljas  en 
person,  som  vore  villig  att  mot  4  sk.  för  hvarje  sjuk  besörja  mathåll- 
ningen. Landshöfdingen  hade  redan  antagit  provinsialläkaren  Gar  ger 
tm  inrättningens  läkare  mot  5  rdr  26  sk.  8  r.  i  månaden,  men  serah- 
merordensgillet  förordnade  nu  medicine  kandidaten,  magister  Jakob 
Lindebäck  till  denna  befattning  med  83  rdr  16  sk.  i  lön.  Häi*öf- 
ver  beklagade  sig  Carger   i  ett  bref  till  Abr  Bäck  af  den  *Vu  1792: 

»För  någon  tid  sedan  haft  äran  upvakta  Hr  Archiatern  med  mitt 
bref,  ibland  annat  anmärktes  då  af  mig  fahrhogen  at  sedan  Uleåborgs 
läne-lazarett  blifvit  satt  pä  ordens  stat  med  1,500  dal.  kmt  åhrlig  lön 
jemte  andra  förmohner,  en  annan  skulle  skiörda  fruchten,  hvarmed  jag  i 
18  ähr  med  egen  kostnad  och  försakelse  af  egen  nytta  varit  ouphörhgen 
sysselsatt,  det  har  nu  tyvärr  äfven  inträffat,  sedan  kongl.  seraphim. 
ordensgillet  behagat  i  den  egenskap  förordna  Phylosofie  Mag.  Ja  c. 
Lindebäck,  på  den  goda  gnmden  at  prov.  medic.  är  förbunden  göra 
tjenat  ex  officio.  Jag  gifver  Hr  Archiatern  detta  vid  handen  i  den  af- 
sigt,  at  derutaf  sluta  til  mit  beklagansvärda  belägenhet  och  olyck- 
liga Ode!  Jag  skulle  för  ingen  del  misunna  någon  menskia  the  förmoh- 
ner, hvartii  jag  mer  el.  mindre  til  allmän  bästa  har  kunnat  bidraga, 
men  då  mina  nog  svaga  vilkor  i  Here  serskilte  omständigheter  utan  mit 
förvållande  kiänbart  blifvit  förminskade  emot  all  medborgerlig  känsla  och 
rättvisa,  oroar  det  mit  tyska  Bidersin,  at  vara  ur  ståndsatt  upfylla 
mina  pligter,  icke  engång  emot  mina  egne,  mindre  emot  andra  lidande 
medmenskior,  klaga  öfver  oförrätter  har  jag  sällan  wunnit  wid,  fast  mera 
biåttad  mina  behof  och  ökt  mina  brister,  men  at  kunna  stilla  hunger  på 
hustru  och  6  barn  samt  undgå  se  deras  nakenhet  och  fattigdom  önskade 
jag,  icke  af  egen  förtjenst,  utan  för  dessa  olyckligas  redning,  at  helst 
finge  åtniuta  samma  förmohner,  som  prov.  medic.  i  Wasa  at  få  32  dal. 
arfvode  för  hvart  bonde  barn,  som  lycklig  genom  gå  koppympning». 

Stadsläkaren  Dahlgren,  som  enligt  hvad  hans  redan  meddelade 
bref  utvisa,  icke  underlät  att  gyckla  öfvér  personer  och  förhållanden, 
skref  till  Abr.  Bäck  den  2»/^  1793: 


110 


läsabett  i  uleåboro. 


m 


♦I 

-t: 

111 

% 


fil 


ii 


2 


■  f 


'I: 

i  fr 


»Mitt  ackord  vill  ingen  på,  utan  slutel.  lärer  Licentiaten  Linde- 
bäck bli  min  man.  Denne  eldiga,  men  slurfvande  Thorild,  är  nu  reet 
till  Åbo,  att  gradueras  —  och  qvid  qvod,  Dahlgren  förestår  lazaiet- 
tet!  jo  ty  Carger  ville  h varken  ex  nobile  olficio,  el.  för  pengar,  vica- 
riera,  ehuru  serafimer  gillets  instructions  §  16,  dicterar  hans  åliggande. 
Nu  har  ock  Lindebäck  en  rik  flicka  i  förslag,  sä  att  lian  ville  kanskie 
accordera  med  mig  och  sannerligen  blir  han  just  lagom  åt  dem!  ty  ena 
finnen  tuktar  den  andra!  också  äro  hans  talanger  dem  redan  smakliga. 
Partie  har  han  ock  hos  en  god  frans-patriot,  Rådman  En  gm  an,  efter 
hvars  pipa  embetsmännen  här  dansa  jemt.  Bara  de  nu  i  Åbo  få  ultimam 
addunt  limam,  vid  vår  Lindebäcks  polerande,  att  sielfklokheten  för- 
går, ty  nog  är  han  språkkunnig,  läser  lätt,  digererar  godt  sin  lecture  och 
är  tilltagsen,  samt  äger  encheireses,  jemte  kiöld,  —  men  falsk,  espiegle 
och  högfärdig,  som  en  Österbottninge  plär  vara;  också  liar  jag  derefter 
handterat  honom,  för  egen  säkerhets  skull.  Jag  blygdes  och  ömmades, 
så  att  jag  antog  mig  si uk vården  på  iazarettet,  blott  för  bådas  yrkes 
heder  skull». 

Snart  nog  klagade  landsliöfdingen  hos  serafimerordensgillet  öfver 
Lindebäck  och  anmälde,  att  han  icke  besökt  sjukhuset  Tillika  förfrå- 
gade han  sig,  om  icke  honom  tillkom  inseende  öfver  lasarettsläkaren 
samt  om  han  kunde  infordra  månadsförslag  öfver  de  sjuke.  Serafimer- 
ordensgillet svarade,  att  kirurgen,  såsom  stående  under  landshöfdingens 
»lydno»,  icke  kunde  undandraga  sig  att  afgifva  sjukförslag,  så  ofta  de 
önskades,  hvilka  dock,  så  vidt  de  voro  af  ekonomisk  art,  egentligen  tillhörde 
sysslomannen  att  meddela,  men  de  sjukes  antagande  och  utskrifvande 
ankom  endast  på  läkarens  tillstyrkan  '). 

Lasarettet  erhöll  1796  en  instrumentkista  och  läkaren  tilldelades  en 
förhöjning  på  lönen  af  16  rdr  32  sk. 

Emellertid  hade  fråga  uppstått  om  eget  hus  för  lasarettets  behof. 
öfverintendentserabetets  ritning  till  en  byggnad  för  hospitalet  och  lasa- 
rettet fastställdes  af  serafimerordensgillet  den  ^Ve  1^97,  hvarefter  lands- 
höfdingen  insände  den  "/lo  s.  å.  kostnadsförslag  till  denna  byggnad, 
slutande  sig  på  1,787  rdr  13  sk.  7  r.    Hofrådet   Nyländer    erbjöd   sig 


i  . 

i 


*)  Serafimerordensgillets  protokoll  don  '/n  1793. 


LASAKETT   I   ULEÅBORO.  Hl 


nu  att  sälja  sin  ägande  gård  till  det  blifvande  lasarettet.  Serafimer- 
ordensgillet  fann  köpesumman  nog  dryg,  »tviflandes  icke  k.  ordensgiliet 
att  hofrådet,  som  i  flera  afseenden  gjort  sig  känd  för  patriotism,  uti 
denna  del,  då  tillfälle  är  att  genom  en  så  nyttig  inrättning  rädda  många 
olyckliga  menniskor  genom  sitt  samtycke  till  någon  afprutning^  ville  gifva 
k.  ordensgillet  anledning  att  öfverväga  hunivida  afhandling  om  egendomen 
med  honom  kunde  afslutas»  ^).  Vid  anställd  undei'sökning  befanns  lik- 
väl gården  vara  i  flera  afseenden  bristfällig.  Året  derefter  erbjöd  härads- 
höfding  Johan  Polviander  sin  gård  til)  lasarett  och  hospital  för  3,000 
rdr  och  sedan  en  bördstvist  om  gården  blifvit  slutförd,  öfvertog  serafimer- 
ordensgillet  densamma  den  ^/^o  1800  mot  en  köpesumma  af  2,500  rdr. 
fråga  uppstod  mellertid  derom,  att  staden  skulle  i  utbyte  mot  den  nu 
inköpta  gården  och  en  mellangift  af  2,500  rdr,  lemna  lasarettet  en  annan 
tomt  och  dera  uppföra  en  ny  byggnad.  Äfven  apotekaren  Julin  hade 
i  samma  afseende  gjort  anbud.  Serafimerordensgillet,  som  funnit  gården 
ega  många  brister,  ville  dock  medgifva  endast  2,000  rdrs  mellangift. 
Då  öfverenskommelse  icke  vanns,  beslöts  att  utan  vidare  uppehåll  repa- 
rera gården^),  hvartill  åtgingo  omkr.  1,200  rdr  banko. 

Sjuksängarnas  antal,  ursprungDgen  endast  6,  ökades  1799  med  2:ne 
s.  k.  legosängar,  hvartill  serafimerordensgillets  s.  k.  allmänna  fond  be- 
kostade inventarierna  och  medikamenterna,  men  de  sjuke  sjelfve  betalade 
sitt  underhåll,  och  ytterligare  år  1800  med  tvenne  frisängar.  Utom 
dessa  10  på  ordinarie  stat  upptagne  sjuksängar  intogos,  efter  hvad 
utrymmet  medgaf,  betalande  patienter.  En  mindre  byggnad  för  sinnes- 
sjuke blef  tillika  i  ordning  ställd  1805.  Dessutom  beviljade  serafimer- 
ordensgillet 1807  ett  årligt  understöd  af  100  rdr  banko  till  en  sjuk- 
vårdsinrättning i  Euusamo  för  de  af  :»Elfkarleby  sjukan»  angripna  per- 
sonerna "). 

Efter  Lindebäcks  bortflyttning  från  orten  blef  Benjamin  Holm- 
udd   antagen   till  lasarettsläkare  1798  och  efter  honom  Anders  Johan 


*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  **/„  1797. 

^  SerafimerordoDSgiUets  protokoll  den  V,  och  Via  1^^* 

*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  Vs  ^^7. 


112 


LASARETT   I   ULEÅBORG. 


Ståhl  den  "/s  1802.    Denne  begärde  afsked  1805  och  Johan  Herman 
Garger  fick  konstitutorial  som  lasarettsläkare  den  ^Vi  1806. 

Ny  stat  för  hospitalet  och  lasarettet  i  Uleåborg  utfärdades  den  ^Vt 
1806.  Sysslomanstjensten  blef  gemensam  och  hospitalet  inrättadt  för  12 
personer. 

Under  kriget  upplöstes  sjukhuset  i  Uleåborg.  Landshöfdingen  an- 
mälde den  Vii  1808,  att  det  i  anseende  till  arméens  behof  af  lifsmedel  var 
omöjligt  att  för  det  närvarande  underhålla  hospitalet  och  lasarettet,  hvarfor 
han  med  tillstånd  af  finska  arméens  högste  befälhafvare  afsändt  der 
intagna  dårar  och  veneriske  sjuke  till  Umeå,  men  hemförlofvat  de  öfriga. 
Serafimerordensgillet  gillade  denna  åtgärd  ^).  Lasarettet  innehades  sedan 
af  de  ryska  trupperna,  hvilka  begagnade  det  till  sjukhus  ända  till  augusti 
månads  slut  1810,  under  hvilken  tid  lasarettets  egentliga  sjuke  voro 
inrymde  i  dårhuset.  När  generalen  en  chef  för  norra  finska  armén 
i  början  af  år  1809  insände  sysslomannens  memorial  angående  lasarettets 
i  ordning  ställande,  fann  serafimerordensgillet  sig  icke  kunna  taga 
någon  befattning  med  hushållningen  dervid,  emedan  staden  numera 
innehades  af  ryska  trupper^). 


6.  Såsom  redan  i  det  föregående  blifvit  framhållet,  insamlades  öf ver- 
allt  i  landet  vid  särskilda  tillfällen  bidrag  till  inrättande  och  uppehållande 
af  sjukhus.  De  infiutna  gåfvorna  insändes  årligen  genom  konsistorierna 
och  landshöfdingarne  till  serafimerordensgillet.  Likaså  hade  styrelsen 
tillkännagifvit  sin  afsikt  vara  att  åtminstone  i  hvarje  län  inrätta  ett 
lasarett  Alla  löften  och  insamlingar  oaktadt  fingo  en  del  landsorter 
mycket  länge  vänta  på  tillfredsställandet  af  detta  viktiga  önskningsmäl. 
Isynnerhet  var  detta  fallet  med  Finland.  Befolkningen  började  derför 
småningom  tröttna  vid  dessa  uppskof  och  undandraga  sig  nämnda  sam- 
manskott Konsistorium  i  Borgå  underrättade  i  skrif velse  af  den  Vn  1793 
serafimerordensgillet  derom,  att  församlingarna  i  stiftet  numera  vägrade 
att  vid  bröllop  och  barndop   sammanskjuta  något  till  lasaretten,  emedan 


')  SerafimerordensgilletB  protokoll  den  *%i  1808. 
*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  **/,  1809. 


LASARETT   I   HEINOLA.  113 


en  sådan  inrättning  fortfarande  saknades  i  Kymmenegårds  (Heinola)  län. 
Serafimerordensgillet  förklarade  då  i  bref  till  konsistorium  af  den  ^% 
1794,  att  det  i  följd  af  bristande  tillgångar  icke  varit  möjligt  att  verk- 
ställa Kongl.  Ma]:ts  förordnande  om  ett  lasaretts  inrättande  i  hvart  län, 
men,  att  så  fort  utväg  dertill  kunde  gifvas,  länet  skulle  erhålla  ett  sådant, 
hvarför  konsistorium  anmodades  låta  presterskapet  uppmuntra  försam- 
lingarna att  med  sammanskotten  fortfara.  För  att  emellertid  efterkomma 
invånarenes  önskningar  blef  äfven  landshöfdingen  anmodad  föreslå, 
»hvad  utväg  imedlertid  kan  gifvas  af  de  i  orten  varande  tillgångar  till 
någon  liten  provisionel  inrättning,  om  det  ock  blefve  endast  för  fyra 
sängar». 

Landshöfdingen  uppgaf  kort  derpå,  att  af  de  under  årens  lopp 
gjorda  sammanskotten,  sedan  Kuopio  län  fått  sin  andel,  funnos  647  rdr 
24  sk.  11  r.,  medan  ensaksböterna  i  ränteriet  stego  till  480  rdr  36  sk. 
och  1,665  rdr  47  sk.  3  r.  voro  utestående  i  länet  ^).  Landshöfdingen 
anmodades  då  att  utse  lämplig  plats  för  den  blifvande  byggnaden  och 
öfverintendentsembetet  att  uppgöra  ritning  till  en  sjukhusbyggnad  af  trä. 
Bötesmedlen  kunde  likväl  icke  användas  till  detta  ändamål,  utan  borde 
insändas  till  serafimerordensgillet,  som  endast  ägde  uppbära  och  emot- 
taga  dem,  innan  de  till  .Kongl.  Maj:t  aflemnades.  Sedan  professor 
Tempelman  vid  öfverintendentsembetet  aflemnat  ritning,  uppgjord  i 
Ukhet  med  den  för  Hernösand  fastställda  hospitals-  och  lasarettsbyggna- 
den  2),  blef  sjukhusbyggnaden  i  Heinola  lemnad  till  uppförande  åt  löjt- 
nanten Josef  Wallens  för  ett  pris  af  1,500  rdr. 

Den  nya  lasarettsbyggnaden,  afsedd  för  10  sängar,  torde  likväl 
varit  i  hög  grad  vårdslöst  uppförd,  alldenstund  landshöfdingen  i  skrifvelse 
af  den  Va  1^03  anmälde  om  en  reparationskostnad  af  624  rdr  12  sk.  Sera- 
fimerordensgillet i  hög  grad  missbelåtet  »med  detta  prof  af  synemännens 
mindre  granlagenhet  och  föraktande  af  deras  ansvar  för  förrättningen», 
forordnade  ytterligare  besiktning  af  huset,  hvarjemte  general  en  chef  i 
Finland,  grefve  Klingspor  »i  anseende  till  hans  kända  nit  och  omsorg 


')  SerafimerordeDSgillets  protokoll  den  ^Vt  1794. 
*)  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ^'%  1797. 

8 


v  * ' 


ri-  ;' 


1?'"^1 


v..  .  ■c-_7* 


114 


LASARETT  I  HEINOLA. 


t 


It 


« 

»  i. 


t 


1 


:, 


•ii 


för  allmänt  bästa  anmodas  att  under  sina  embetsresor  i  Finland  och 
tillfälle  dertill  gifvcs  bese  ej  allenast  Heinola  lasarett,  än  öfriga  lasa- 
retter  och  hospital  der  i  orterna,  och  lemna  kongl.  ordensgillet  vänlig 
del  af  hvad  hans  Excellence  kan  finna  vid  dessa  inrättningar  att  an- 
märka och  till  deras  nytta  föreslå»  ^).  Elingspor  afgaf  en  berättelse 
öfver  sina  iakttagelser  och  upplyste  ytterligare  muntligt  vid  ett  serafimer- 
ordensgillets  sammanträde  den  ^Vs  1B05,  att  grunden  till  lasarettsby^- 
naden  i  Heinola  var  bristfällig  och  upptimringen  vårdslöst  verkställd. 

Tilloppet  af  hjelpsökande  var  mycket  större,  än  sjukhuset  kunde 
emottaga.  Kyrkoherdame  i  länets  församlingar  erinrades  derför  af  dom- 
kapitlet i  Borgå  den  ^^/^  1806  om  k.  befallningshafvandes  föreskrift  att 
icke  meddela  bevis  åt  personer,  behäftade  med  venerisk  sjukdom,  innan 
de  gjort  förfrågan  om  ledig  plats  för  deras  emottagande  funnes,  »hälst  de 
i  vidrig  händelse  icke  torde  kunna  undgå  att  vidkännas  de  kostnader, 
som  veneriskt  sjuka  i  afseende  å  intagande  i  länets  lasarett  fruktlöst 
göra  på  sina  resor  till  Heinola».  I  anseende  till  det  växande  behofvet 
begärde  nu  landshöfdingen,  att  sjuksängarna,  hvilkas  antal  varit  10, 
måtte  ökas  till  16.  Serafimerordensgillet  beviljade  två  sängar  mot  lego- 
sängsafgift  och  till  inköp  af  inventariepersedlar  60  rdr  22  sk.  7  r.  *). 
Presterskapet  anmodades  äfven  att  förmå  befolkningen  till  »mera  hjelp- 
samt  biträde»  medels  frivilliga  gåfvor,  sedan  två  nya  sjuksängar  till- 
kommit vid  lasarettet 

Till  läkare  vid  lasarettet  i  Heinola  förordnades  provinsialläaren 
Gabriel  Stark  den  »/^  1795  med  en  årlig  lön  af  100  rdr.  Honom 
beviljades  tilUka  rättighet  att  hålla  apotek.  Efter  Starks  död  1806 
antogs  en  kompanifältskär  Oustaf  Ad.  Bökmantill  vikarie  mot  66 
rdr  32  sk.  banko.  När  sedan  Änders  Johan  Lille  konstituerades 
till  läkare  den  ^Vs  1806,  fick  han  tjena  ett  hälft  år  utan  lön  för  inbe- 
sparande  af  begrafningshjelp.  —  Sysslomannen  erhöll  från  den  ^/^  1805  lön 
ä  100  rdr  banko.  —  K.  brefvet  af  den  »»/d  1806  anslog  16  rdr  32  sk. 
banko  åt  en  blifvande  slotts-  och  residensprest  i  Heinola,  till  hälften  af 


')  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ^/^  1803. 
*)  S^rafimerordensgilletB  protokoll  den  'Ye  1807. 


LA8ABETT   I   HEINOLA.  115 


statsverket   och   till  hälften  af  serafimerordensgillet,   att   med  presterlig 
tjensfc  tillhandagå  lasarettet  och  fångarna  i  staden. 

Yid  uppkommen  fråga  huruvida  numera  brandförsäkringsafgift  för 
hospitalen  och  lasaretten  i  Finland  borde  af  serafimerordensgillets  all- 
männa fond  till  brandförsäkringskontoret  i  Stockholm  förskjutas  mot 
framdeles  skeende  ersättning,  fann  baron  Rå  lam  b  någon  sådan  utbe- 
talning icke  mera  vara  lämplig,  sedan  Finland  är  under  ryskt  välde, 
»och  skulle  angående  detta  ärende  de  öfriga  deras  ExceUencers  och 
kongl.  ordensgillets  hrr  ledamöters  tankar  inhemtas»  ^). 


')  Serafimerordensgillets  protokoll  den  ^j^^  1809. 


'.it* vilt  . 


^?V 


■•»> 


XVII. 


MILITÄRLÄKAREVÄRD. 


-m 


i  1 

■X' 


-*'  -a 
■  t- 


M 

t    "^ 

'.v 
?1 


-.1:1 


■ .  rf 


n 


Ml 


«    .  •  ' 

»■  hI  ! 
it  '     . 

■  i  ;r. 

I 


m 


I 


'V' 

i".. 


t 


I 

■    I 

It.- 

•  i   -A 


ii^r 


t.    CoUeglum  medieum  oeh  militäriåkaFBYården. 

Innan  collegium  medicom  och  kirurgiska  societeten  hunnit  vinna 
en  fast  grand  för  sin  verksamhet,  voro  hvarken  sättet  för  eller  villkoren 
vid  läkares  anställning  i  svenska  arméen  och  flottan  fullt  bestämda. 
Hvardera  af  dessa  nybildade  myndigheter  synes  sedermera  blifvit  af 
legeringen  tillfrågad  i  ärenden  rörande  militärläkareväsendet  Små- 
ningom blef  det  dock  sed  att  kirurgiska  societeten  ensam  öfvertog 
denna  sida  af  landets  läkarevård,  åtminstone  hvad  beträffar  anskaffandet 
af  högre  och  lägre  fältskärer,  medan  collegium  medieum  stundom  fick 
bära  omsorgen  om  bestridandet  af  läkaresyssloma  och  ordnandet  af 
medikamentsbehofven,  ehura  spåren  dertill  att  kollegii  medverkan  i 
dessa  hänseenden  tagits  i  anspråk  äro  under  hela  förra  seklet  mycket 
obetydliga. 

Någon  gång  fick  dock  collegium  medieum  i  uppdrag  att  för  arméens 
behof  anskaffa  äfven  fältskärer,  hvarpå  i  det  följande  några  exempel 
skola  framläggas.  Dessa  kollegium  leninade  uppdrag  beredde  detsamma 
i  flera  hänseenden  obehag,  emedan  kollegium  i  följd  af  bristande  per- 
sonalkännedom var  i  många  fall  nödsakadt  att  vända  sig  till  fält- 
skäremes mästare.  I  saknad  af  fastställda  arfvoden  måste  äfven  belop- 
pet af  deras  aflöning  vid  hvarje  tillfälle  efter  träffad  öfverenskommelse 
bestämmas. 

Efter  en  tid  inträdde  likväl  andra  förhållanden.  Militärläkare- 
virden  hade  helt  och  hållet  öfvergått  till   krigskollegium,  som   numera 


12(J 


COLI.EGIUM  HEDICUM    OCH    MILITÄRLÄKÅREVAltDEN. 


kM 


n 


.?^j 


nästan  uteslutande  tog  kirurgiska  societeten  till  råds  i  dithörande  ären- 
den. När  öfversten  vid  Österbottens  regemente  Joachim  Georg  von 
G  an  sch  o  u  i  bref  från  Uleå  af  den  ^7i!  ^'^^^  ^^^  coUegium  mcdicum 
anmälde,  att  fältskären  vid  regementet  Herman  Henrik  Hast  ämade 
taga  afsked  och  begärde  anvisning  på  en  skicklig  person,  som  hos 
Kongl.  Maj: t  kunde  föreslås  till  tjenstens  erhållande,  fann  kollegium  godt 
att  den  Y12  s.  å.  ailåta  följande  svar: 

»att  som  denna  affaire  intet  hörer  till  collegium,  utan  till  Chirurgiska 
societeten,  som  therom  blifvit  anlitte,  så  wähl  af  vederbörande  öfverstar, 
som  af  Kongl.  Maj: t  och  krigscollegium  lång  tid  borthåt,  oansedt  af 
coUegii  documenter  finnes,  att  konung  Carl  XH  glorvördigst  i  åminnelse 
först  addresserat  sig  till  sitt  Collegium  medicum,  när  någre  sådane  be- 
tiente  wid  regimenteme  erfordrats,  så  skulle  syndicus  svara  nomine 
coUegii  att  han  har  att  addressera  sig  till  wählbemälte  sodetet,  som  om 
alla  chinirgis  i  riket  bästa  kundskapen  äga  och  collegium  oåtsponlt 
examinera». 


.*i 


'>■ 


■    ,-t-»-:  jr? 

.  fr    ■*/» 


M 


i.  , 


; 


i^  t' 


•-t 


P'. 


•I    ,^    ■ 


Först  under  finska  och  pommerska  krigen  finner  man  åter  tecken 
dertill,  att  collegii  medici  yttrande  i  militärmedicinska  ärenden  blifvit 
inbemtadt  Det  gällde  dock  fortfarande  blott  att  af  kollegium  under 
kriget  erhålla  förslag  på  lämpliga  personer  för  arméens  och  flottans 
behof,  ty  endast  undantagsvis  synas  militärmyndigheterna  funnit  ao* 
ledning  att  höra  dess  tanke  i  andra  till  läkarevården  hörande  ämnen. 
Till  och  med  i  dessa  förslagsfrågor  fann  kollegium  sig  tillbakasatt  för 
kirurgiska  societeten.  Blef  det  någon  gång  af  vederbörande  .  anmodadt 
att  anskaffa  fältskärer  för  arméens  och  flottans  räkning,  hade  alltid 
societeten  det  afgörande  ordet  När  koUegium  medels  k.  brefvet 
af  den  ^Va  1773  anbefalldes  vara  betänkt  på  anskaffandet  af  skickliga 
kirurger  för  örlogsflottan  i  Karlskrona,  beslöt  kollegium  denna  gäng 
att  fråga  äfven  fakulteterna  i  Upsala,  Lund  och  Åbo,  om  bland  den 
studerande  medicinska  ungdomen  några  kunde  vara  hugade  för  ett  sådant 
uppdrag.  Sådana  funnos  likväl  icke  att  tillgå.  Eirurgiska  societeten  där- 
emot uppgaf  sig  kunna  påräkna  30  x>fältskärsgesäller»  och  anmälde  sig 
bafva  i  slottskansliet  begärt  förbud  för  dem,  som  kunde  vilja  resa  ur 
riket.    Societeten  underrättade  tillika  att  fältskärsgesäUemas  arfvode  vid 


v 


■  Å 


1 


(      ,"% 


ål 


GOLLBOIDM   MEDICUM   OCH   MILITÄRLÄKAREYÅRDEN.  121 


sådana  tillfällen  aUtid  berodde  på  ackord  med  amiralitetskollegium  och 
att  societeten  hos  Kongl.  Maj:t  anhållit^  »att  enligt  författningarna, 
hvad  Eongl.  Maj:t  i  sådana  mål  kan  täckas  societeten  anbefalla  eller 
dess  underdåniga  utlåtande  infordra,  sådant  må  directe  komma  socie- 
teten tiUhanda  och  icke  först  gå  genom  k.  collegium  medicum». 
Äfven  hade  societeten  uppgifvit  »att  på  sådana  gesäller  skall  blifva 
nödig  tillgång,  enär  befallning  om  deras  afsändande  till  Gcirlskrona 
ankommer».  Dessa  åt  collegium  medicum  lemnade  uppdrag  fram- 
kallade tillika  vanligen  protest  från  kirurgiska  societetens  sida.  Socie- 
tetens  protokoll  för  den  ^7»  ^'^'^^  upplyser,  att  dess  ordförande  bos  ami- 
ralitetskollegium anmält,  »att  sådana  saker,  som  angå  chirurgi,  böra 
enligt  kongl.  författningar  directe  komma  chirurgiska  societeten  til- 
handa  och  ej  gå  genom  collegium  medicum»,  och  att  han  hos  collegium 
medicum  anhållit,  att  detsamma  »behagade  tiU  chirurgiska  societeten 
remittera  sådana  saker,  som  endast  angå  chirurgien  och  chirurgi». 
Äfyenså  hade  han  tiUkännagifvit  »att,  i  fall  dessa  chirurgi  kunna  anskaf- 
fas, skuUe  chirurgiska  societeten  derom  gifva  k.  amiralitetskollegium 
directe  underrättelse». 

Först  emot  slutet  af  seklet  inträfiTade  omständigheter,  som  beredde 
collegium  medicum  tillfälle  att  uttala  sig  rörande  militärläkarevården. 
Då  medikamentskostnaden  vid  sjukhusen  i  Karlskrona  ökats  i  den  grad, 
att  det  väckte  Eongl.  Maj:ts  uppmärksamhet,  blef  i  följd  af  §  27  i  den 
för  amiralitetskollegium  gällande  instruktionen  detta  kollegium  ålagdt, 
att  till  collegium  medicum  årligen  insända  »de  uti  amiralitetssjukhuset 
hållna  sjukjournaler  på  det  collegium  medicum  måtte  ha  tillfälle  att 
undersöka  huru  medikamentskostnaden  i  sjukhuset  kunnat  stiga  så  högt». 
I  medeltal  utgjorde  den  12,217  dal  5  V2  öre  smt  om  året  och  collegium 
medicum  blef  nu  den  ^Vs  1^73  anbefaldt  att  undersöka,  huruvida  den 
icke  skulle  kunna  minskas.  Efter  infordrade  upplysningar  anmälde 
kollegium  den  ^Vi  1775  sig  icke  kunna  med  nöjaktig  säkerhet  utföra 
detta  uppdrag  endast  genom  brefvexling  med  vederbörande,  men  ansåg, 
att  hela  medicinalverket  borde  till  alla  delar  förändras  och  förbättras. 
Visserligen  hade  amiralitetsläkarene  tid  efter  annan  väckt  förslag  om 
förbättringar  i  medicinalväsendet  vid  flottan,  men   dessa   förslag  gingo 


122  GOLLEGIUM    MEDICDH   OCH    MILITÄBLÄKARBVÅRDEN. 


direkte  in  till  militärmyndighetema  och  föredrogos  för  konangen,  utan 
att  collegium  medicum  blifvit  hördt.  Ofta  vunno  de  icke  något  gehdr. 
Med  anledning  af  collegii  medici  nu  gjorda  hemställan  förordnade  k. 
brefvet  af  den  ^Vs  177^,  att  en  af  dess  ledamöter  borde  jämte  koUegii 
syndikus  (ombudsman)  afresa  till  Earlskrona,  »för  att  göra  sig  onder- 
rättad  l:o  om  hela  medicinalhushållningen  i  anseende  till  ea  stadgad 
matordning  så  till  sjöss,  som  lands;  2:o  införa  kontroll  vid  ordinationerna 
och  medikamentsrestema  efter  expeditionerna  m.  m.;  3:o  uppgöra  i 
samråd  med  ordinarie  medici  instruktioner;  4:o  författa  förteckning  så 
väl  på  tjenliga  simplicia,  som  composita  till  rättelse  för  medici  och  chi- 
rurgi,  samt  slutiigen  aflemna  projekt,  huru  de  medicinella  utgifterna 
vid  amiralitetet  i  Earlskrona,  hvilka  ofta  skola  bestiga  sig  till  36  ä  40 
tusen  dal.  kmt  om  året,  kunde  i  väsendtiig  mån  minskas». 

Sedan  assessorerne  J.  L.  Odhelius  och  kollegii  syndikus  Herm. 
Sparschuch  undersökt  medicinalyerket  i  Earlskrona,  afiemnade  de  un» 
der  hösten  1775  sin  berättelse,  hvaruti  de  föreslogo  revision  af  spisord- 
ningarna till  sjös  och  lands,  kontroll  öfver  ordinationerna,  medikamen- 
tema  och  joumalföringen,  en  omarbetning  af  pharmacopoea  nosocomii 
samt  anmärkte  betänkliga  brister  med  afseende  å  sjukhusens  inredning. 
Efter  det  Olof  af  Acrel  och  Daniel  Theel  häröfver  afgifvit  yttrande, 
inlemnade  kollegium  dessa  förslag  till  Eongl.  Maj:t,  som  å  sin  sida  in- 
fordrade amiralitetskoUegii  betänkande  och  i  k.  brefvet  af  den  ^Vs  1778 
förklarade  sig  haf^a  funnit  detta  amiralitetskoUegii  ntiåtande  så  väl 
grundad  t,  att  han  fann  skäligt  »detsamma  till  alla  delar  i  nåder  gilla 
och  bifalla».  I  följd  häraf  förföUo  flera  af  collegii  medici  förslag.  De 
af  amiralitetskollegium  1758  utfärdade  särskilda  spisordningar  för  ör- 
logsfartyg och  »lastdragare,  såsom  genom  långlig  erfarenhet  stadgade 
och  godkände»,  förblefvo  i  kraft.  Formuläret  till  sjukjoumalen,  som  af 
kollegium  inlemnades,  gaf  icke  något  att  påminna,  emedan  det  öfverens- 
stämde  med  den  redan  fastställda  sjukjournalen.  De  vid  sjöexpeditio- 
ner öfverblifna  medikamenterna  borde  i  framtiden  aflemnas  till  flottans 
sjukhus  »emot  ersättning  till  utredningsfonden».  Beträfiande  flottans 
kirurgiska  instrumenter,  så  hade  Eongl.  Maj:t  redan  den  ^Vs  ^'^'^^  S^~ 
lat  de  »anstalter»    amiralitetskollegium  härom  fogat    Det  den  ^/g   1776 


COLLEGIUM   HEDICDM    OCH   MrLITARLAKABEYARDBN.  123 


aDbefaldta  sjukhusreglementet  blef  med  vissa  af  förste  amiralen  före- 
slagna tillägg  gällande,  och  det  af  kollegium  projecterade  reglementet 
för  sjöexpeditions-medioinalstaten  fick  tjena  till  efterföljd  vid  förefallande 
sjöutrastningar.  »Angående  en  ständig  Phanuacopoea  navalis,  som  I 
bifogat,  särskildt  för  sjukhuset  och  särskildt  för  sjöexpeditioner,  befalla 
Wi  i  nåder,  att  dessa  projecter  för  framtiden  mage  tjena  till  efterfölgd, 
sä  att  örlogsflottans  medicamentskistor,  som  ännu  icke  hunnit  sättas  i 
ordning  i  brist  af  en  stadgad  pbarmacopoea  navalis,  mä  ofördröjeligen 
derefter  inrättas». 

Yid  dessa  åtgärder  rörande  flottan  stannade  det  En  ytterligare 
utveckling  af  kollegii  verksamhet  med  afseende  på  militärläkarevården 
kom  under  den  följande  tiden  icke  vidare  i  fråga.  Visserligen  innehöll 
coUegi  medici  instruktion  af  den  ^V?  1774,  att  »collegium  skall  lemna 
sitt  yttrande  om  de  sjukhusinrättningar,  som  vid  garnizonerne  [eller 
annorstädes  i  riket  framdeles  kunna  komma  att  göras;  så  ock  enär  det 
blifver  af  Eongl.  Maj:ts  och  rikets  krigs-  och  amiralitetscoUegier  anmo- 
dadt,  uti  allt  hvad  som  rörer  sjukdomar,  medicamenter  och  betjeningar 
dervid,  så  i  fredliga,  som  krigstider,  med  de  bästa  råd  och  författningar 
gå  arméen  och  flottan  tillhanda»,  men  dessa  stadganden  voro  och  för- 
blefvo  länge  en  död  bokstaf.  Åtminstone  finner  man  icke,  att  kollegii 
yttrande  i  sådana  frågor  blifvit  infordradt  eller  af  myndigheterna  an- 
setts af  behofvet  påkalladt. 

Först  genom  sin  förnyade  instruktion  af  den  *7io  1797  erhöll 
collegium  medicum,  såsom  redan  i  det  förgående  blifvit  anmärkt, 
yttranderätt  angående  besättandet  af  militärläkaretjenster  och  en  utsträckt 
befogenhet  »i  afeeende  ej  mindre  på  flottornas  och  landtarméens  förse- 
ende med  det  antal  skickelige  medici  och  chirurgi,  som  omständighe- 
terna kanna  fordra,  än  å  uppgifvande  och  vidtagande  af  sådana  förslag, 
foreskrifter  och  instructioner,  hvarigenom  sjukskötseln,  så  vid  flottorna, 
som  vid  arméen,  må  blifva  bragt  i  det  skick,  att  den  fuUeligen  svarar 
mot  ändamålets  vigt  och  angelägenhet».  Äfven  tillkom  det  kollegium 
att  lemna  den  upplysning  och  åtgärd,  som  vid  fält-  och  medicinalkistors 
inrättande,  medicinaliers,  lärfts,  bandagers  eller  andre  med  läkare  och 
fältskärs    bebof  gemenskap   ägande    sakers   reglerande   kunde    begäras. 


124 


fältlAkarbkAr  i  syerigb. 


rri] 


<^?p 


i  «i 


. ;  t 


i  f 


II 


•  »4 

■  i 

:■  -I 

:  il 


Från  saintlige  regementsfältskärer,  läkare  och  öfverkirarger  vid  flottorna 
skulle  förteckningar  öfver  alla  dem  underordnade  läkare  och  fältskärer 
årligen  till  kollegium  insändas.  De  flesta  af  dessa  föreskrifter  blefvo 
likväl  nästan  helt  och  hållet  åsidosatta. 

Stora  förändringar  i  miUtärläkarevården  voro  dock  under  för- 
beredelse, sedan  en  sorglig  erfarenhet  ådagalagt  dess  i  ögonen  fallande 
brister.  Medels  k.  brefvet  af  den  Vs  1^06  skapades  en  skild  fältläkare- 
stat i  Sverige,  som  väl  närmast  stod  under  krigskollegii  myndighet,  men 
hvars  chef  derjemte  var  ledamot  i  collegium  medicum  och  ägde  att 
föredraga  de  ärenden,  som  tillhörde  coUegii  medici  befogenhet  i  afseende 
på  arméens  sjukvård.    Detta  viktiga  bref  är  af  följande  lydelse: 

»Då  under  innevarande  fälttog  Wi  i  nåder  inhämtat,  att  de  vid 
regementerne  bestådde  compagnie-fältskärer  ej  alltid  funnits  till  det 
föreskrefne  antal,  och  att  de  befintelige  ej  heller  ägt  den  skickelighet  och 
kunskap,  att  regementet  eller  corpsen  med  deras  biträde  varit  beljent, 
hafve  Wi  i  nåder  funnit  godt,  att  uti  medicinalverket  wid  arméen  göra 
en  nödig  förändring  och  fördenskull  i  nåder  förordnat: 

l:o  att  alla  vid  arméen  i  fred  och  krig  anställde  läkare  böra  ut- 
göra en  särskild  stat  under  namn  af  Wår  fältläkarestat 

2:o  att  denna  stat  bör  hädanefter  anses  såsom  en  militärisk  corps, 
der  samma  lydnad  och  ordning  iagttages,  som  krigs-articlar,  reglementer 
och  författningar  för  motsvarande  militaire  grader  föreskrifva,  hörandes 
tillika  de  wid  vissa  regementer  och  corpser  varande  läkare  emot  befäl- 
hafvame  vid  dessa  corpser  visa  den  lydnad  och  upfylla  de  pligter,  dem 
enligt  förra  författningar  åligga. 

3:o  befälet  öfver  fältläkarestaten  wele  Wi  i  nåder  updraga  en  chef, 
wald  bland  de  skickeligaste  och  mast  förtjente  läkare  innom  staten,  hvil- 
ken  i  kraft  af  sitt  embete  äger  säte  och  stämma  i  Wärt  och  rikets  krigs- 
collegii  intendents-departement,  der  honom  åligger  föredraga  och  besöija 
de  ärender,  som  enligt  coUegii  instruction  röra  arméens  sjukvård,  och 
anmäla  hvad  han  finner  ländande  till  de  hithörande  inrättningars  för- 
bättring och  vidmagthållande.  Tillika  bör  han  vara  ledamot  i  coUogio 
medico,  samt  der  föredraga  de  mål,  som  tillhöra  bemälte  collegii  åtgärd, 
i  afseende  pä  arméens  läkare-anstalter  och  sjukvård. 

4:o  Fältläkarestaten  kommer  att  indelas  uti  fyra  classer: 


FÅLTLÄKAB1SKÅR   I   STBKIGE.  125 


Till  den  första  h5ra  alla  underläkare,  såväl  vid  regementer  och 
corpser,  som  militaire  sjukhusen.  De  äga  lika  anseende  med  fahnjunkare 
wid  infanteri  regementerne. 

Till  andra  classen  höra  regements-  samt  sjukhusläkare,  hvilka  äga 
lika  rang  med  lieutenanter  vid  infanteri  regementerne. 

Tredje  classen  består  af  fältläkare,  hvilka  endera  hafva  inseendet 
öfver  sjukvården  wid  fördelningar  eller  brigader,  eller  öfver  arméens 
större  sjukhus.     Deras  rang  är  lika  med  capitainers. 

Till  fjerde  classen  hörer  förste  fältläkaren  wid  hvarje  sammandragen 
armée,  hvilken  äger  majors-rang. 

Chefen  för  fältläkarestaten  wilje  Wi  i  nåder  tillägga  öfverstelieute- 
nantsrang. 

5:o  Första  dassens  läkare  måga  tillsättas  af  chefen  för  fältläkare- 
staten, hvartill  dock  ingen  får  antagas,  som  ej  är  medidnae  eller  chi- 
nirgiae  candidat.  Till  de  3:ne  senare  classer  wele  Wi  sjelfwe  i  nåder 
förordna  skickelige  personer  på  chefens  fur  fältläkarestatens  underdåniga 
förslag.  A  desse  förslag  får  ej  någon  upföras  eller  dessa  platser  söka, 
som  ej  är  både  medicinsB  doctor  och  chimrgia3  magister». 

Medels  krigskoUegii  cirkulär  af  den  ^3  1^07  bestämdes,  att  rege- 
mentsläkarene  skulle  införas  i  regementets  tur-  och  anciennitets  lista, 
och  genom  k.  brefvet  af  den  ^Va  1^08  stadgades,  att  äfven  de  vid  flöt* 
tan  anställde  läkarene  skulle  räknas  till  fältläkarekåren  och  i  likhet  med 
arméens  läkare  ställas  under  chefen  för  fältläkarestaten  och  med  dem 
bära  lika  uniform.  I  öfverensstämmelse  härmed  infördes  benämningarna 
»flottans  förste  läkare»,  »fältläkare  vid  flottorna»,  »fältläkare  af  eskadern» 
och  underläkare. 

Härmed  vaf  första  steget  taget  till  bildande  af  en  verklig  mili- 
tårläkarevård.  Vid  finska  krigets  utbrott  1808  utkom  den  ^^2  3-  ^ 
*KongL  Maj:ts  nådiga  reglemente  för  fältläkareco9ysen:>.  Enligt 
detsamma  var  chefen  ansvarig  för  kårens  militäriska  ordning  och  de 
tjenstgörandes  skicklighet  och  nit  i  sina  befattningar,  han  ägde  upprätta 
förslag  till  regementsläkaretjenstema  och  var  tillika  ledamot  i  krigs- 
koUegii intendentsdepartement.  I  denna  egenskap  ålåg  det  honom  att 
föredraga  och  besörja  hvad  som  rörde  arméens  sjukvård,  tillse  att  rege- 
mentena voro  med  sina  medicinalkistor,  instrumenter  och  utrednings- 
persedlar försedda,  samt,  då  något  häri  brast,  anmäla  derom  i  kollegium. 


m 

■  ma 

'  ■  '.-•i ■'■  .-."'"i 


M:  Mi^ 


liii^ 


126 


FÄLTLÄKAREEÅR   I  8TERI0B. 


Eör  besörjande  häraf  fanns  ett  fältläkarekontor.  Såsom  ledamot  i  col- 
legium  medicum  ålåg  det  chefen  för  fältläkarekåren  att  föredraga  de 
mål,  som  kunde  röra  det  militära  medicinalTäsendet  och  höra  till  collegii 
medici  åtgärd.  Alla,  som  innehade  eller  inom  ett  år  innehaft  medicinskt 
eller  kirurgiskt  stipendium,  ägde  chefen  beordra  till  tjenstgöring  yid  annéen 
eller  militärsjukhusen,  då  deras  biträde  erfordrades,  »hörandes  likväl  flot- 
torna, vid  förefallande  behof,  med  erforderligt  antal  deraf  förses». 

Reglementet  innehöll  tillika  närmare  föreskrifter  om  förste  fält- 
läkarens, fältläkarenes  och  brigadläkarenes  vid  hvarje  sammandragen 
kår  åligganden  samt  regements-  och  underläkarenes  skyldigheter  såväl 
i  fred,  som  fält 

Ett  nämnvärdt  inflytande  på  läkarevårdens  handhafvande  under 
finska  kriget  kan  af  de  åsyftade  förbättringarna  icke  förspörjas.  Ett  ord- 
nadt  militärmedicinalväsende  fanns  egentligen  till  endast  på  pappret 
Nödiga  förberedelser  med  afseende  såväl  å  militärläkarekårens  utbildning 
som  sjukattiraljen  hade  fortfarande  blifvit  försummade,  och  de  olyckliga 
följderna  af  denna  försummelse  dröjde  icke  att  visa  sig.  Den  soi^liga 
erfarenhet  man  åter  fått  göra  bidrog  måhända  mer  än  annat  till 
genomförandet  af  de  viktiga  förändringar,  hvilka  med  afseende  å  mili- 
tärläkarevården  vidtogos  omedelbart  efter  kriget 

Strax  efter  slutad  fred  nedsattes  en  komité,  som  ägde  granska  ar- 
méens medicinalverk.  I  denna  komité  var  den  kort  förut  till  collegii  medici 
vice  prsBses  utnämnde  C  hr.  Ehrnfr.  von  Weigel,  hvars  namn  nu 
börjar  framträda  i  den  svenska  mcdicinaladministrationen,  en  verksam 
ledamot  En  ombildning  af  fältiäkarekåren  var  befunnen  nödvändig.  De 
första  spåren  dertiU  återfinnas  i  ett  enskildt  memorial  af  D.  Schultz  von 
Schulzenheim  till  konungen  af  den  ^^s  1810^).  Han  meddelade  der- 
uti,  att,  ehuru  chefen  för  fältläkarekåren,  Johan  Gustaf  Hallman, 
såsom  ledamot  i  coUegium  medicum,  bordt  föredraga  de  ärenden,  som 
hörde  till  militämiedicinalväsendet,  hade  sådant  dittills  icke  blifvit  verk- 


.  ( 


*)  Finnes  tryckt  i  T^Jmimal  för  läkare  oek  fälfskärcr»   af  J.   Berzolius   och 
E.  Gadolius.    11  (1811):  143—152. 


fältläkarbkIr  i  STERIGE.  127 


stäldt  Just  med  afeeende  dera  att  öfverfaltläkaren  var  ledamot  i  krigs- 
kollegium, ansåg  Schulzenheim,  att  vid  närmare  granskning  af  1808 
ärs  reglemente  en  märkelig  omändring  af  fältmedicinalorganisationen  vore 
nödvändig.  »Då  allt  penningebestyr  med  medicinalfältkistor  med  flera 
anstalter  till  arméens  och  flottans  helsas  bevarande  stannade,  såsom  af 
ålder,  hos  k.  krigskollegium,  så  synes  öfverfältläkaren  ej  hafva  något 
att  skaffa  med  kameralärenden.  Kongl.  Maj:t  lärer  ock  då  nåd.  besluta, 
om  förste  lifmedicus  Hallman  bör  såsom  öfverfältläkare  återtaga  ett 
rum  i  k.  collegium  medicum  eller  om  alla  fältläkareärenden  lika  väl 
må  af  nu  verkeliga  vice  prseses  skötas  med  en  biträdd  beredning  af 
tvenne  eollegii  ledamöter,  som  förut  varit  förste  fältläkare  under  kriget, 
neml.  prof.  Almroth  och  förste  lifraedicus  af  Bjerkén,  hvilken  senare 
torde  i  nåder  inkallas  i  collegium  medicum.  Om  k.  eollegii  medici  be- 
fattning med  fältläkareärenden  förökas,  så  behöfver  staten  blott  graveras 
med  en  tillsatt  contoirsskrifvare». 

Detta  Schulzenheims  memorial  åsyftade  att  inför  konungen 
ådagalägga  ohållbarheten  i  *  det  oklara  förhållandet  mellan  krigskol- 
legium och  collegium  medicum  i  afseende  å  militärläkarevården, 
samt  att  omsorgen  om  arméens  och  flottans  sanitära  förhållanden,  an- 
svaret för  dess  läkarepersonal  m.  m.  icke  lämpligen  kunde  handhafvas 
af  en  delad  styrelse.  Nedanstående  bref  af  Schulzenheim  från  Sörby 
den  *Yi  1822  till  A.  J.  Hagström  torde,  såsom  ett  bland  de  sista 
af  hans  hand,  här  finna  en  plats,  då  det  tillika  innehåller  antydningar 
om  hans  tillgöranden  med  afseende  på  militärläkarenes  vetenskapliga 
utbildning,  hvarförutan  en  framgångsrik  omgestaltning  af  lakarevården 
icke  var  möjlig: 

»Jag  kan  icke  med  bokstäfver  uttrycka  den  fägnad,  som  et  bref 
ifrån  en  ärans  man,  min  längst  kände  läkare  och  altid  högaktade  vän 
gjorde  mig. 

Eongl.  Maj:ts  nådiga  permission,  at  få  vistas  på  landet  så  ofta  och 
länge,  som  min  helsa  och  ålder  det  fordrade,  syntes  för  mig  vara  till- 
rSckelig,  men  för  mit  sinnes  lugn  blef  det  sluteligen  skäl,  at  helt  och 
hållet  skilja  mig  vid  et  verk^  til  hvilket  jag,  i  så  yngre  som  äldre  år 
^gnat  all  min  tankeförmåga  och   varmaste   nit.    Jag   hoppas   någorlunda 


128 


FÅLTLÅKXItEKÅR   I   SVERIGE. 


haf\ra  gjort  skäl  för  min  varelse,  då  jag  tidigt  fönitan  ringaste  bidrag  af 
statsverket,  satte  i  verkställighet  2:ne  läkarebarmhertighetsverk,  kopp- 
ympnings- och  barnbördshusen,  hvilkas  fonder  sluteligen  förenades.  Jag 
har  ock  under  mit  praesidium  förmätt  iiphjelpa  både  de  styrande  och  de 
verkställande  af  medicinalcorpsen  til  forhöjda  löner  och  vid  mera  gagns 
görande  til  en  ökad  värdighet.  Jag  har  äfven  först  genom  et  underdånigt 
memorial  efterkommit  vår  oförgätUge  välgörares  K.  Carl  Xllirs  önskan, 
at  både  vid  civila  och  militaire  ämbeten  ouplösligen  förena  invärtes  och 
utvärtes  läkarekunskapen,  hvilket  icke  förutan  det  i  en  lycklig  stund 
tilkomna  Carolinska  raedico-chirurgiska  institutet  ske  kunnat.  Institutets 
nitiske  inspector  och  svenska  medicochinirgers  fader  lärer  nog  tilse  at 
tidens  unge  doctorer  icke  blott  til  namnet  komma  at  heta  chirurgisB 
magistri.  Collegium  hade  fordom  mästare  i  alla  läkarekonstens  delar 
vid  sit  bord  och  nog  går  det  an,  så  länge  det  eger  en  sådan  anatomist 
och  chirurg,  samt  en  sådan  chimiste,  som  nu,  men  sedan  måste  lång- 
väga råd  hemtas  ifrån  institutets  värda  lärare;  Collegium  är  visserligen 
försedt  med  hufvudstadens  ypperate  och  i nsigtsf ullaste  läkare,  men  sjuk- 
skötseln, så  angelägen  den  ock  är,  borttager  mycken  tid  för  det  veten- 
skapliga. 

Innan  jag  lycktar  detta  långt  blifna  bref,  måste  jag  fråga,  om  nå- 
got hinder  vid  tryckningen  af  den  förleden  vår  i  hastighet  öfversedda 
lilla  pharmacopécn  åter  uppstigit.  Det  är  kändt  at  jag  nitälskat  för  de  full- 
komligaste och  riket  hedrande  pharmacopéer.  Min  nära  slägtinge  Joh. 
Martin  Ziervogel,  adlad  Rothlöben,  collegii  medici  assessor  odi 
k.  lifmedicus,  författade  eller  redigerade  åtminstone,  år  168G,  den  första 
Pharmacopoea  Ilolmiensis.  Jag  sökte  sedan,  år  1771,  underbryta  et 
långt  derpå  följande  dröjsmål,  och  fattade,  i  samråd  med  den  tidens 
vördade  prseses,  den  lärde  archiater  Bäck,  den  första  och  andra  edi- 
tionen af  Pharmacopoea  svecica  i  pennan,  som  vann  k.  collegii  hiislL 

Den  högste  Guden  fägne  och  uppehälle  min  käraste  bror  för  eget  väl 
och  för  vetenskapens  bästa,  ännu  i  många  år.  Jag  mår  fullkomligen 
väl.  Jag  saknar  ibland  min  närmaste  slägt  och  en  elite  af  vänner,  men 
ledsnaden  qväfves  med  en  nära  oafbruten  lecture  ifrån  morgon  till  afton, 
denna  årstid,  och  som  mina  ögon  bättre  tola  än  Stockholms  lefnaden. 
Min  älskade  vän  rågar  måttet  af  godhet  för  gamle  läraren,  Inilken  i 
åldern  måste  vid  utgifvandet  ånyo  af  sit  för  57  år  sedan  hållna  prsesidii 
tal  om  åldei*domen,  biträdas,  om  en  vecka  nästa  sommar  åt  den  gamla 
mannen  upofifras. 


COLL.   IIEDICUM   fIr   INSEENDE   6fYER  MILITÅRlIkAREtIrDEN.     1^9 

Vid  genoxnlfisandet  af  detta  långa  bref  finner  jag  nog,  at  tankarna 
ännu  vilja  gå  fortare  än  pennan,  hvaraf  fula  öfverskrifter  hända.  Om 
brefvet  straxt  sönderrifves,  så  blir  felet  ej  längre  notoirt  och  ej  heller 
det  på  papper  satta  egna  berömmet»  *). 

Liksom  Earl  XIII  genom  upplösandet  af  kiriirgiska  societeten 
bröt  med  sekelgamla  fördomar  rörande  den  kirurgiska  undervisningen,  lät 
han  äfven  öfvertyga  sig  om  nödvändigheten  att  bryta  med  den  dittills 
handhafda  administrationen  af  militärläkareväsendet  ^).  Genom  k.  brefvet 
till  collegium  medicum  af  den  **/5  1^10  förklarades  den  militära  sjuk- 
vårdens förbättring  säkrast  kunna  vinnas,  då  inseendet  öfver  denna  sjuk- 
vård förenades  med  det  allmänna  inseende  kollegium  ägde  öfver  hela 
medicinalverket  i  riket,  hvarför  konungen  förordnade,  »att  I  genast 
hafwen  att  emottaga  styrelsen  af  den  militairiska  läkarevården  i  alla 
dess  grenar,  blifvandes  häraf  en  följd  att  chefen  för  fältläkarecorpsen 
lifmedicus  Hallman  upphör  med  sin  befattning  och  kommer  att  njuta 
tjenstledighet»  *).  Hvarjämte  collegium  i  anseende  till  dess  härigenom 
erhållna  utvidgade  befattning  finge,  om  så  nödigt  vore,  dela  sig  i  tvenne 
divisioner,  en  civil  och  en  militär  division,  samt  framdeles  inkomma 
med  hemställan  om  en  förändrad  organisation  i  anseende  till  de  sålunda 


^)  I  Karolinska  institutets  samlingar. 

')  Till  betygande  af  sundhetskollegii  tacksamhet  för  Karl  XIILs  förtjenster  om 
svenska  medicinalYäsendet  höU  Sven  Anders  Hedin  ett  tal  vid  det  tillfälle,  då 
konungens  af  honom  sjelf  skänkta  porträtt  uppsattes  i  kollegii  sessionsrum  den  '7, 
1817,  omfattande  en  »Kort  skildring  af  Läkarevetenskapens  förhållande  i  värt 
fädernesland  under  trenne  framfluine  tidéhvarf»,    Stockholm  1818. 

*)  Fråga  väcktes  af  statskontoret  den  '7?  ^^^^  o™  Hallmans  lön.  Denne  hade 
den  'Va  ^^^  biifvit  entledigad  från  sin  befattning  som  lifmedicus,  men  fått  behålla 
såväl  denna  sin  lön  som  arfvodet  for  viceordförandeskapet  i  collegium  medicum.  När 
han  derefter  entledigades  från  chefskapet  för  faltläkarekären,  blef  han  enligt  förord- 
nande af  den  '76  l^^^  bibehållen  äfven  tills  vidare  vid  det  dagtraktamente  af  en  rdr 
12  sk.  banko,  som  sedan  löOS  tilldelats  honom  i  egenskap  af  chef  för  nämnda  kår, 
hvaremot  han  skulle  vara  förbunden  till  den  läkaretjenst,  hvai-till  han  i  nåder  kunde 
beordras.  Då  mellertid  Hallman  icke  utöfvade  någon  läkare  verksamhet,  ansåg  stats- 
kontoret att  hans  dagtraktamente  borde  indragas.  Å  sin  sida  hemställde  kollegium,  att 
EongL  Maj:t  vid  ombyte  af  dess  tjenstgörande  förste  hfmedikus  skulle  täckas  låta  arf- 
vodet för  vice  ordförandeskapet  i  kollegium  tillfaUa  den,  som  bestred  dertill  hörande 
goromål,  emedan  dessa  tjenster  följdes  åt. 

9 


"'"  't'\ 


_>• 


111 


■tM> 


\^  ;»;■! 


.14 


.4.  v  i 


ii 


i  •   I. 


rl     < 


13Ö    COLL*   MEDICUH   fIr   INSEENDE   ÖFYER  MILItArLÅKAREtIrDEN. 

Ökade  göromålen.  Derefter  bestämde  k.  brefvet  af  den  *%  1810,  att, 
sedan  Kongl.  Maj:t  uppdragit  collegiiim  medicum  högsta  öfverinseendet 
öfver  den  militära  sjukvården,  krigskoUegii  befattning  dermed  skulle  upp- 
höra och  fältläkarekontoret  ställas  under  coUegii  medici  inseende,  hvarutoni 
konungen  förklarade  vara  mindre  lämpligt  att  på  säit  dittills  vanligt 
varit,  innan  fältläkarecorpsen  den  ^^2  ^808  inrättades,  regementschefeme 
afgåfvo  underdåniga  förslag  till  lediga  regementsläkarebeställningar  eller 
anmälde  regementsläkares  afskedsansökningar,  hvarför  befattningen  der- 
med öfverlemnades  åt  eoUegium  medicum. 

Rörande  sjukhusinventarierna  förklarade  k.  brefvet  af  den  ^7*  1811, 
att  »alla  arméens  sjukhusinventarier  och  förbrukningspersédlar  hädan- 
efter som  hittills  böra  förblifva  under  Wårt  krigskoUegii  vård  och  i 
mohn  af  skeende  afgång  böra  genom  dess  försorg  anskafEas  och  ersättas, 
men  att  krigskollegium  borde  meddela  collegium  medicum  alla  behöf- 
liga  upplysningar  om  deras  beskaffenhet,  antal  och  förvaringsorter  samt 
att  i  allt,  hvad  som  rörde  sjukvården,  gå  kollegium  tillhanda,  så  att 
ej  någre  hinder  vid  värkställigheten  af  den  eder  i  detta  afseende  ålig- 
gande befattning  måtte  uppstå  till  skada  för  Wår  och  rikets  tjenst». 

Collegium  medicum  afgaf  nu  i  skrif velse  af  den  27/3  1811  förslag 
till  förnyad  arbetsordning,  i  hufvudsak  öfverensstämmande  med  den 
sedermera  under  den  %2  1815  stadfästade  instruktionen  för  sundhets- 
kollegium. KjigskoUegium  hördes  öfver  coUegii  medici  hemställan  och 
ansåg  nyttigt,  att  alla  i  utredningsförrådet  befintliga  eller  framdeles 
tillkommande  persedlar  skulle  till  beskaffenhet  och  användbarhet  granskas 
af  kollegium,  innan  de  emottoges.  CoUegii  medici  tiUsyn  öfver  manskapets 
föda  och  behandling  ansåg  krigskollegium  äfven  leda  till  ett  nyttigt 
ändamål,  men  beträffande  deras  beklädnad  trodde  krigskoUegium,  att  den 
såväl  i  miUtäriskt,  som  ekonomiskt  afseende  endast  borde  ankomma  på 
Kongl.  Majits  godtfinnande.  Medels  skrifvelse  af  den  ^7?  1811  tillät 
Kongl.  Maj:t  collegium  medicum,  att,  enligt  den  uppgifna  planen  till 
ny  arbetsordning,  fördela  göromålen  på  tvenne  divisioner,  den  militära 
och  civila,  med  iakttagande  af  hvad  krigskoUegium  anfört  och  hvartill 
Kongl.  Maj:t  bifaUit  med  tiUägg,  att,  när  fråga  uppkomme  om  resors 
anställande  tiU  besiktning  af  medicinaltrossen  och  arméens  förråd,  hvarvid 


i 


vi' 


KIRUBG.   S0CIETETEK8   FÖRhIlL.    TILL   HILITÄRLÅKARSVÅRBBN.      131 

respenningar  och  traktamente  bestås,  sådant  borde  hos  Kongl.  Maj:t 
anmälas  *).  Genom  k.  brefvet  af  den  7^^  1811  tillerkändes  dagtraktamente 
åt  de  läkare,  som  biträdde  vid  besiktningarna  af  arméens  sjukhusinven- 
tarier. 

Medicinalkomitén  utarbetade  mellertid,  såsom  redan  förut  blifvit 
nämndt,  reglemente  för  den  ordinarie  och  extra  ordinarie  fältläkarestaten, 
hvilket  reglemente  tills  vidare  fastställdes  genom  k.  brefvet  af  den  ^^s 
1812  och  äfven  delgafs  coUegium  medicum  den  ^V^,  ehuru  det  icke 
oflFenäiggjordes.  Efter  dessa  förberedelser  utkom  slutligen  det  under  en 
lång  följd  af  år  i  Sverige  gällande  »Z".  reglementet  for  fältläkarekåren 
af  den  %  J812t^,  hvars  innehåll  kan  förutsättas  vara  allmänt  kändt  och 
icke  behöfva  en  närmare  redogörelse*). 

1    Rirupgiska  societetens  förhållande  till  militårlåkarevården. 

Vidkommande  >bardskärareembetet»  eller  kirurgiska  societeten 
framgår  redan  af  det,  som  i  en  föregående  afdelning  meddelats  rörande 
dess  organisation  och  verksamhet,  att  societeten  för  Sveriges  militär- 
läkareväsende  varit  af  mycket  stor  betydelse.  Förrän  likväl  bardskärare- 
embetet  med  den  inskrifna  personer  blef  som  sådant  erkändt,  började 
under  Gustaf  den  förstes  tid  bardskärare  användas  vid  arméen,  enligt 
uppgift   en  till  hvarje    >fänika»  (400  ä  500  man),  äfvensom  vid  flottan. 

Vanligen  var  det  militärbefälet,  som  antog  till  fältskärer  de  per- 
soner, hvilka  ansågos  dertiU  lämpliga.  Till  belysning  af  de  villkor, 
under  hvilka  sådana  fältskärer  mot  slutet  af  16:de  seklet  anställdes,  må 
följande  aktstycke  meddelas. 

»Eonungie  Mat:z  till  Swerighe  och  Minn  AUer  Nådigste  Herres  vpå 
thenne  tijdh  tilförordnedt  Stadthållare  vpå  Wijbårgz,  Nyie  Slotz  och 
Eexholms  Beffesthning,  Jagh  Jörenn  Boie  til  Gennes,  sampt  Madz  Lars- 
sonn  til  Niememmpä,    Högbe:te   Konungie  Matt:z     Be&lningzmann  vpå 


^)  Jfr  detta  arbetes  första  del,  sid.  41. 

')  ilnnes  aftryckt  i  A.  H.  W  is  trän  d.  Författningar  rörande  medtcinalvöaendet 
i  Sverige,    h    Stfalm  1860,  sid.  92. 


132     KIRUBQ.   SOCIETETENS   FÖBhIlL.   TILL   MILITÅRLÅEAREyIbDEN. 


;«»? 


f. 


v 


'^'1 


?^^ 


■t> 


t  > 


k« 


i 


( • 


I» 


t    ': 
i. 

■  V 

ti 


. » 


Wijbårgh,  Bekenne  och  medh  thette  wårtt  öpne  breff  witterligitt  giöre 
Atth  eflPther  thet  thenne  Wijbårgz  Beffesthning,  och  dhenn  &iicke  Knech- 
ter,  som  här  vdi  Stadenn  ähr,  beschedde,  känn  icke  mhere  nv,  ähnn  vdi 
thesze  förlidhne  åhr  tilförenndhe,  ware  ehnn  barberer  föruthann,  Synner- 
ligh  här  effther  högbe:te  Konungzie  Mat:z  befiFalning  bygninger  företagne 
ähre,  Ther  igenom  Slotzthienere,  Knechteme  och  Folcketh,  som  skulle 
fulföllie  hiellpe  arbethett,  warde  som  ofPtesth  sargade  och  ille  faame, 
förthennskuld  hafve  wij  opå  högbezte  Konunglre  Mat:z  wägne,  antaget 
thenne  Erlighe  och  Kunsthijke  M.  Fhilip  Bylangh,  vdi  Slozenns  och 
dhenn  ene  fänicke  Knechters  tiänisth,  till  ath  Sköthe  och  Curere,  huadh 
här  vdhi  sådhane  måtte  förefalle  känn,  och  vpä  Hanns  Konunglie  Mat:z 
Nädighe  behagh  tilseije  och  loffve  wij  honom  till  ährligh  pentionn  och 
Lönn  aff  "Wijbårgz  Slotz  rpbördh  och  inkompsth  åhrligenn  ath  bekomme, 
lijke  såsom  dhenn  barberer  haffver  som  ähr  vpä  Kexholm  M.  Easthenn, 
peningar  Trettijo  Dal:r,  klädningh  eenn  eller  Tiugu  Dal:r  för  Klädningenn, 
Tesliges  frij  Apoteck,  Szå  schall  hann  och  hafve  eenn  Dal:r  för  hwar 
Karll,  som  hafve  fåth  skadhe  aff  fienndeme,  och  hann  känn  heele,  Ther 
vpå  atth  hann  sigh  vdi  sitt  kall  och  embethe  thesse  flijtigare  och  wäll- 
villigere  ställe  och  förhålle  schall,  och  medh  all  hörsamheet  effther  komme, 
hvadh  mann  honom  vdi  sådane  eller  annen  måtte,  vpå  högbe:te  Konunglie 
Mat:z  wägnar  påbiude  och  befEale  warder.  Till  mere  wisse  wnnder 
wåre  Signether  här  nedhan  under.  Datum  Wijbårgh  thenn  29  Januarij 
Anno  15861). 

Han  ser  häraf,  att  eu  fältskär  (^»barskerer»)  uppbar  utom  den  vanliga 
lönen  ytterligare  en  dal.  för  »hvar  karl,  som  haffve  fåtth  skadhe  aff  fieiin- 
deme  och  hann  känn  heele:».  Denna  förmån  synes  senare  hafva  upphört, 
såsom  framgår  ur  nedan  upptagna  bref: 

»Christina   med   Gudz    nådhe   Sweriges    Giöthes  och  Wändes  uth- 
-    koradhe  Dråttningh   och  Arffurstinna,  Stoorfurstinna  till  Finlandh,  Herte- 
ginna  uthi  Estlandh  och  Carelen,  Fröken  uthöfwer  Ingermannelandh. 

Wär  gunst  och  nådige  benägenheet  med  Gudh  allzmechtigh  till- 
förende.  Effter  som  här  Landzhöfdingen  Magnus  Nyroth,  iförmähla 
uthi  een  edher  schrifwelse  den  13  Junij  Huruledes  der  viridh  Kexholms 
befästningh,  skall  vara  en  godh  Chirurgus,  men  för  sijn  ringa  löhn  som 
ähr   fämptijo    rd:r,    inthet   kunna    sigh   vppehoUa,  Wij  hafwe  derföre  på 


^)  I  Finlands  statsarkiv.    Meddeiadt  af  pix)f.  £.  G.  Le  in  b  arg. 


^f.;. 


.1  ff  • 


KTRUBG.  80CIETBTENB  FÖBHÅLL.  TILL  HILITÄRLÅKÅHETÅRDBN.     133 


thet  han  her  Ythinnan  så  mykit  better  mä  kiinna  komma  till  rätta  förberte 
Hans  löhn  så  wijdha  welat  förba^ttra,  at  han  Tjuga  rd:r  der  till  åhr- 
ligen  må  bekomma,  Gadh  alzmechtigh  edher  betalandes,  Nådeligen,  Aff 
Ståckholm  den  8  October  anno  1636  ^). 

De  för  »bardskärareembetet»  1571  utfärdade  privilegiema  föreskrefvo 
numera  det  som  ett  embetet  tillhörande  åliggande,  att  utbilda  lämpliga 
personer  för  handhaf vande  af  sjukvården  vid  militären  och  att  vid  före- 
fallande behof  förse  den  med  nödigt  antal  fältskärer.  Till  en  början  synes 
en  del  af  dessa  fältskärer  varit  anställd  vid  arméen  och  flottan  endast 
för  tillfället,  så  länge  behofvet  kräfde.  Först  1611  antog  Karl  IX  en 
särskild  »barberare»  för  krigsfolkets  behof  i  Stockholm  med  årlig  lön 
och  från  1613  finnas  baixlskärare  upptagna  i  regementenas  stater.  Yid 
hvarje  ryttarefana  fanns  en  och  vid  hvarje  regemente  i  början  två  bard- 
skärare,  men  deras  antal  ökades  snart  till  fyra.  Aflöningen  var  olika 
for  de  värfvade  och  de  utskrifna  trupperna  samt  vexlade  under  olika 
tider  «). 

Sedan  bardskärareembetet  eller  som  det  från  1646  kallades 
»barberareembetet»  och  från  1685  »societas  chirurgica»  vunnit  en  större 
utsträckning  och  antalet  af  dess  medlemmar  ökats,  var  det  till  den,  som 
vederbörande  i  främsta  rummet  vände  sig  för  erhållande  af  fältskärer. 
När  ett  större  behof  af  militärläkare  uppstod,  nödgades  likväl  societeten, 
som  omöjligen  kunde  anskaffa  det  nödiga  antalet  af  svenska  fältskärer, 
vända  sig  till  utlandet.  Under  17:de  seklet  voro  dorför  fältskäreme  till 
stor  del  från  Tyskland  införskrifna  eller  inflyttade  personer.  Kongl. 
Maj:ts  resolution  på  direktörens  öf ver  kirurgiska  societeten  Evald  Ribes 
underd.  memorial  af  den  ^Vs  l*^*!  :>angående  fältskiärsgesällers  inför- 
skrifvande  till  den  härvarande  eskaderns  behof»,  gifven  i  Stockholm  den 
V4  s.  å.,  innehåller: 

3>Hos  Oss  har  bemälte  directeur  i  underd.  andragit  omöjeligheten  at 
inrikes  förskaffa  de  för  den  härvarande  escadren  nödige  fältskiärsgesäller, 


')  I  Finlands  statsarkiv. 

^  A.  fl.  Wistrands  uppsats  i  Hygiea.    1850,  sid.  388—389, 


134     KIRURG.  fiOGISTBTENS  FÖRHÅLL.  TILL  HILITÄRLÅXAREYÅBDEN. 


samt  den  svårighet,  som  möter  wid  deras  införskrifvande  ntifrän:  hem- 
ställandes  fördenskull,  om  icke  det  kunde  tillåtas  sådane  gesSller,  at  bära 
värjor  och  få  större  gage,  än  som  plägar  bestås,  jämte  nödige  rese- 
penningar,  då  han  på  utrikes  orter  om  deras  anskafiGande  skulle  corre- 
spondera.  Detta  ährendet  har  Eongl.  Maj: t  i  nåd.  öfvervägande  tagit 
och  för  godt  funnit,  at  fältskiärsgesellerne,  som  utifrån  måste  förskrifvas, 
ej  kan  bewUjas  någon  tillökning  på  gaget  emot  förra  wahnligheten,  eller 
tillstånd  at  bära  wärjor,  widare,  än  då  de  äro  utcommenderade,  utan 
böra  de  des  emellan,  och  när  de  icke  äro  commenderade,  ställa  sig  Eongl. 
Maj:ts  nådige  förordning  i  dy  måhl  till  underdånig  efterrättelse.  Dock 
will  Eongl.  Majit  dem  nödige  resepenningar  bestå». 

Det  föll  sig  likväl  icke  lätt  att  anskaffa  dessa  kirurger,  ehuru  det 
uppfattades  som  en  hvarje  fältskär  åliggande  skyldighet  att  vid  kallelse 
inträda  i  krigstjenst,  om  han  icke  innehade  fast  anställning.  De  voro 
icke  synnerligen  villige  att  infinna  sig  till  tjenstgöring  och  societeten 
nödgades  stundom  till  och  med  använda  tvångsåtgärder,  för  att  tvinga 
dem  till  uppfyllande  af  sina  skyldigheter.  Salomon  Schiitzer  anhöll 
derför  den  ^Vs  1756  hos  regeringen  om  ett  förordnande,  »som  tydligen 
utstakar,  huru  societeten  vid  fältskärsgesällers  antagande  och  förskafiEände 
till  kronans  tjenst  har  att  förhålla  sig  samt  huruvida  något  tvång  kan 
brukas  emot  dem,  som  icke  godvilligt  vilja  göra  kronan  tjenst,  under- 
stallande  Eders  £ongI.  Majits  utslag,  om  ej  billigt  vore,  att  sådana 
gesäller  först  utgå,  som  värckeligen  äro  tjenlige,  men  af  sjelfsvåld  och 
brist  på  hastig  befordran  uppehålla  sig  utan  tjenst  och  försvar».  Denna 
anmälan  lades  den  %  1764  ad  acta,  »sedan  kronan  icke  mera  behöfver 
fältskärsgesäller».  Yid  yppadt  större  behof  af  fältskärer  framträdde  alltid 
ånyo  dessa  svårigheter.  I  bref  till  öfverståthållaren  af  den  ^Va  l^*^^  anmälde 
sålunda  kirurgiska  societeten,  hurusom  en  fältskärsgesäll  Haudemeyer 
vägrade  lyda  societetens  tillsägelse  att  begifva  sig  till  Earlskrona  för  att 
emottaga  en  uppbördsfältskärstjenst  vid  den  förestående  sjöexpeditionen, 
hvarvid  han  dock  kunde  påräkna  40  dal.  smt  i  lön  för  månaden,  12  dal. 
smt  i  sjötraktamente  och  en  gemen  mans  portion  in  natura,  samt  skjuts 
för  två  hästar  och  en  dal.  16  öre  smt  i  dagtraktamente  under  resan 
fram  och  åter. 


KIRURG.   SOCIETETENS  FÖRhIlL.   TILL   MILITÄRLAkAREYÅBDEN.      135 

En  mängd  fältskärsgesäller  undandrogo  sig  skyldigheten  att  infinna 
sig  i  militärtjenst  på  den  grund  att  de  erhållit  anställning  hos  enskilde. 
Isynnerhet  den  högre  adeln  underhöll  för  sitt  behof  sådana  personer. 
När  öfverdirektör  Herman  Schiitzer  den  ^Va  1^59  hos  Kongl.  Maj:t 
anmälde,  att  svårigheten  i  anskaffandet  af  examinerade  fältskärsgesäller 
i  och  för  det  pågående  kriget  skulle  till  stor  del  minskas,  om  kirurgiska 
societeten  finge  tillstånd  att  taga  dem  ur  enskildes  tjenst,  blef  societeten 
den  ^/5  8.  å.  anbefalld  att  inlemna  ^förteckning  på  sådana  hos  enskilde 
anstäUde  fältskären  Sådana  funnes  hos  grefve  Tessin,  grefve  Boos, 
grefve  Bjelke,  grefve  Gyllenborg,  presidenten  grefve  Sparre  m.  fl. 
Dessa  fältskärer  fullgjorde  en  kammartjenares  åligganden.  Sålunda  skref 
C.  G.  Tessin  den  ^^j  1758:  »I  dag  trädde  min  cammartjenare  Errhard 
atur  tjensten,  att  bereda  sig  till  examen,  hvarefter  han  emottager  den  i 
MarisBstad  honom  updragna  fältskärstjensten.  Honom  tillhör  det  beröm 
att  hafva  troget,  flitigt  och  ganska  wäl  tjent,  som  mig  ej  skall  utur 
minnet  falla,  ty  jag  vet  ingen  ting  wara  drygare  än  tacklöst  tjena»  *). 

Af  dessa  fältskärer,  hvilka  sålunda  efter  en  ytlig  förberedelse  med 
hälft  tvång  nödgades  inträda  i  tjenst,  kunde  man  icke  vänta  mycket 
gagn.  Icke  mindre  från  läkarenes,  än  från  allmänhetens  sida  hördes  ständiga 
klagomål  öfver  det  sätt,  hvarpå  de  fullgjorde  sina  åligganden.  Från 
tiden  för  Pommerska  kriget  må  till  belysande  af  sjukvården,  fältskäremes 
ställning  och  förhållandet  emellan  läkarene  öfverhufvud  några  enskilda 
samtida  bref  här  meddelas.  Så  skref  Mårten  Kähler  till  Abr.  Bäck 
från  Karlskrona  den  ^Vio  1758: 

»Änteligen  får  jag  den  äran  att  ifrån  fasta  landet  låta  veta  mitt 
och  escadems  tilstånd.  Expeditionen  är  nu  Gudi  lof !  lyckehgen  och  väl 
til  ända  bracht,  afmönstring  skedd  och  skeppen  i  hamnen  inlagde,  och 
har  jag  hittil  dags  haft  här  oändeligen  att  göra  med  fältskärames  redo- 
görelse. Aldrig  har  någon  expedition  varit  sä  märkelig,  så  i  anseende 
til  sjelfva  politiska  afiFairerne,  som  til  medicinalvärkets  heder.    Att  se  2:ne 


*)  Ur  C.  G.  Tessins  anteckningar,  förvarade  i  k.  biblioteket.  —  Denne  Johan 
Christian  Joseph  Erhardt  blef  1758  stadsfältskär  i  Mariestad,  1760  regemente-' 
fältskär  vid  k.  Yestgöta  liniedia^nregementet  och  dog  den  ^J^  1804. 


;^:.^  t^ 


136 


MEDDELANDEN   FRÅN   KRIGET   I   POMMERN. 


j:--1^'r 


m 


-i*'i 


«!    ii 


>ij 


j.  tj 

V!!: 
•  '- 

v:  ,1 

ll.l   '"^ 


1 


*>  ?^  *    ■T 

i 


magters  flottor  förenade,  som  i  evärdeliga  tider  varit  fiender,  ligga  så 
posterade  att  de  voro  mästare  af  hela  Östersjön  och  då  den  Danska 
flottan  passerade  oss,  sågs  hela  den  nordiska  magten  på  engång.  Hvad 
medicinen  vidkommer,  så  måste  jag  säga,  och  utan  att  flattera  mig  sjelf, 
det  jag  aldrig  tror  någon  sjömedicus  varit  både  så  allmänt  och  så  högt 
älskad.  Ingen  baJ,  ingen  collation,  inga  lustbarheter  har  skedt,  der  jag 
icke  altid  varit  med  och  all  heder  bevists  mig.  Aldrig  hafva  fältskärame 
haft  att  säga  ett  ord,  då  det  behöfts  har  jag  försvarat  dem,  och  dess 
emellan  under  fyra  ögon  sagt  dem  sanningen,  hvaraf  de  haft  största  käriek 
och  vänskap  för  mig  i  verlden,  och  på  alt  sätt  gått  mig  tilhanda  och 
gordt  sin  skyldighet.  På  ryska  flottan  var  ingen  medicus,  utan  allenast 
fältskärare,  hvarföi*e  jag  blef  eftersänd,  då  deras  vice  amiral  var  sjuk  af 
en  magfeber  och  måste  dageligen  betjena  honom.  Under  hela  expeditionen 
hafva  vi  haft  1,793  sjuka,  masta  delen  i  augusti  och  september  månad, 
alla  våra  döda  bestiga  sig  till  65  man.  Detta  har  gordt  förskräckelig 
upmärksamhet  hos  Amiralitets  CoUegium  och  tillskrifves  mig,  fast  än 
oskyldigt,  att  de  i  år  haft  den  minsta  afgång  på  döda,  som  någonsin 
varit.  Detta  har  ock  gordt  att  Collegium  enhitlligt  obligerat  mig  att  ännu 
blifva  här  qvar,  och  utfärdat  ett  extractum  protocolli,  det  Fiellström, 
Hiortzberg  och  jag  skola  träda  tilsammans  och  öfverlägga  om  utarbe- 
tandet af  en  pharmacoi)ea  militaris,  samt  uti  en  annan  deputation  reglera 
alt  hvad  til  medicinalwärket  hörer,  samt  att  jag  under  den  tiden  skulle 
tilse  de  siuka  af  garnizonen,  som  ligga  i  casserneme,  för  hvilken  orsak 
jag  får  behålla  den  lön,  som  colleg.  medicum  med  mig  accorderat,  neml. 
80  plåtar  i  månaden.  Doct.  Hiortzberg  är  i  anseende  här  till  förbittrad 
på  mig,  fast  jag  aldrig  talar  annat  än  väl  om  hans  person,  hvilket 
menagement  han  likväl  ännu  ej  hint  lära.  Efter  alt  utseende  lära  intet 
hans  dagar  blifva  mycket  långa  här  i  Carlscrona,  isynnerhet  sedan  han 
på  så  indignt  sätt  hanterar  den  gamla  hederliga  gubben  Fiellström, 
och  då  nu  Collegium  äfven  ser  att  han  på  nästan  dylikt  sätt  vill  göra 
med  mig,  hafva  de  fattat  rätt  släta  tankar  om  honom  och  veta  ej  på 
hvad  sätt  de  kunna  få  honom  hädan.  Men  vete  Gud  att  jag  ej  vill  tiena 
för  så  liten  lön  i  Carlscrona  som  han,  der  practiquen  ej  rantar  stort. 
Jag  undrar  huru  nu  är  med  Malmö,  om  det  ännu  är  besatt  eller  ej? 
Collegium  medicum  lärer  bäst  hafva  sig  bekant  den  saken.  Jag  håller 
nu  på  at  öfversätta  Linds  »Traité  du  Scorbut»  till  amiralitetets  tjenst 
Tächtes  välb.  hr  archiatern  gifva  mig  förslag  på  några  tienliga  compoei- 
tioner  vid  en  sjöexpedition,  samt  några  artige  pharmacopoeer,  som  kunde 


'  1 


'f 'f '- ' 


I» 


i 


t 


.  * 


MBDBELÄNSBN   FRÅN   KRIGET   I  POMMERN.  137 

nyttjas   til   et   sådant   arbete,    vore   det  en  sak,  som  jag  all  inin  lefnad 
skulle  erkännas^. 

Likaså   skref   M.   Baeekner   till  Åbr.  Bäck  från  Stralsund  den 
»/ij  1758: 

»Ännu  hafver  harmonien  emellan  medici  någorlunda  bibehållits, 
åtminstone  hafver  aldrig  någon  skadelig  oenighet  yppats,  som  icke 
lyckeligen  blifvit  bilagd,  hvilket  äfven  hädanefter  med  all  möjelig  försig- 
tighet  skall  skje.  Men  jag  frugtar  ett  värre  ondt.  Fönit  växte  medicorum 
credit  uti  arm^en,  så  at  den  soldat,  som  blef  skjött  af  en  medicus,  trodde 
sig,  ehuru  half  dod,  vara  lyckelig.  Samma  förmän  ägde  vi  äfven  i  de 
högres  tycken.  Men  nu  aftager  denne  tanken  nästan  dageligen  och  jag 
nödgas  säga  det  vara  det  olyckligaste  för  oss,  at  vi  äro  för  manstarke, 
ty  sedan  wårt  antal  ökades  förledne  sommar,  har  vårt  rykte  i  allmänhet 
lidit  Orsaken  ligger  förnämligast  deruti  att  intet  alle  hafva  vår  gemen- 
samma reputation  till  ändamål,  utan  gifva  allmänheten  anledning  till 
elaka  omdömen,  hvarigenom  vi  äfven  i  allmänhet  lida.  At  sky  sina  med 
smittosamma  sjukdomar  anstuckna  patienter,  att  en  eller  annan  gång  roa 
sig  med  några  glas  vin  och  dans  och  dylikt,  hvilket  jag  intet  kan  säga 
hos    någon    blifvit    vane,  äro  likväl  ämnen  nog  för  uphitsade  fältskärer, 

som  hafva  nog  gåf va»  at  amplificera  det,  som  länder  till  vår  nackdel. 

Föga  lärer  hr  fältmedicus  dr  Zétzell  låta  öfvertala  sig  att  taga 
chirurgos  i  råd  vid  projectet  till  fältkistornas  fyllande,  som  jag  länge- 
sedan sagt  honom  med  det  skälet,  att  man  ofta  vinner  fördelar  hos  sin 
fiende  igenom  dylika  flatterier. 

Här  är  nog  tillfälle  att  öfva  sig  uti  chirurgien.  Det  lazarettet,  som 
jag  tagit  emot,  är  de  blesserade  tillslaget  och  bivistar  jag  förbanden 
dageligen,  då  intet  andra  ämbetsärender  hindra,  ty  jag  har  endast  några 
och  50  der,  som  hafva  invärtes  sjukdomar.  Några  har  jag  förbehållit 
mig  allena  att  börja  med.  Det  värsta  är,  att  man  har  så  liten  tid  att 
använda  till  sådan  nytta,  ty  extra  förrättningar  distrahera  mig  för  mycket. 
Hade  vi  här  en  gammal  och  förfaren  fältmedicus  att  taga  råd  utaf, 
så  vore  en  månad  här  mera  nyttig  än  två  år  i  Upsala,  ty  nu  ser  jag 
hvad  blott  theori  utan  practique  vill  säga  emot  bägge,  då  de  samman- 
bindas. Nog  hade  jag  lust  efter  herr  archiaterns  befallning  skrifva  till 
kongl.  collegium  medicum  om  tillståndet  med  våra  sjuka,  men  jag  frugtar 
at  det  endast  gifver  anledning  till  kallsinnighet  hos  fältmedicus,  som  det 
isynnerhet  åligger,  och  hvilken  jag  så  ofta  påmint  derom». 


138 


SYÅRIGHET   ATT   ANSKAFFA   FÄLTSKÄRER. 


I 


T" 


Ännu  torde  ett  nästan  samtidigt  från  krigsskådeplatsen  skrifvet 
bref  här  kunna  införas.  Det  visar,  att  militärläkarenes  praktiska  utbild- 
ning i  sjelfva  verket  stod  mycket  lågt.  Nils  Åman  skref  till  Abr. 
Bäck  från  Stralsund  den  V9  1759: 

»Medicamenta  heroica  brukas  mycket  och  jag  fruktar  af  en  del 
missbrukas,  ty  jag  bör  säga  det  jag  funnit  en  del  ibland  oss  vara  ganska 
svaga  pathologici.  Till  att  blifva  kunnig  om  methodema  har  jag  gått 
genom  någras  journaler  och  blifvit  rätt  misslynt,  då  jag  jämfört  dem 
med  de  sjukas  symptomer.  T.  ex.  att  kalla  en  hernia  umbilicalis  och  en 
abscessus  pectoris  exostoses,  en  phthisis  consummata  för  halssveda, 
tormina  ventris  för  ischias  och  så  rätta  curen  därefter,  låter  rätt  illa. 
Jag  bör  ej  förtiga  detta,  att  ej  den  oskyldiga  må  lida  till  sin  reputation 
med  den  skyldige,  som  jag  ock  i  förtroende  vist  vederbörande   deras  fel. 

Cardialgier  och  Tuss.  stomach.  äro  allmänna  ibland  Finname. 
Säpo  venet.  med  Extr.  Absinth.  har  deremot  ännu  ej  slagit  mig  felt». 

Vid  de  tidt  och  ofta  inträffande  sjöexpeditionerna  återkom  ständigt 
denna  svårighet  att  erhålla  ett  tillräckligt  antal  kunnige  och  pålitlige 
fältskärer,  en  svårighet,  som  ökades  genom  den  ringa  aflöning,  som  var 
för  dem  anslagen.  Gustaf  III  var  ytterst  sparsam  i  fråga  om  bevil- 
jandet af  läkarelöner.  Kirurgiska  societeten  underrättade  i  bref  af  den 
Va  1780  amiralitetskollegium  derom,  att,  oaktad  t  i  tidningarna  införd 
kungörelse,  icke  en  enda  fältskär  anmält  sig  till  de  lediga  tvenne  expedi- 
tions-, 13  uppbörds-  och  19  underfältskärssyssloma  vid  en  utgående 
sjöexpedition  af  det  skäl,  att  aflöningen  för  de  tjenstgörande  kirurgeme 
var  mindre  än  förut.  En  uppbördskirurg  hade  förut  haft  10  rdr  i 
månaden  och  utom  sundet  dubbelt,  men  numera  endast  4  rdr  8 
sk.,  hvarutom  enligt  1779  års  stat  icke  engång  bestods  fri  resa.  I  brefvet 
tillades  att,  om  kirurgiska  societeten,  när  denna  stat  blef  föreslagen, 
varit  derom  underrättad,  »torde  någon  jemkning  härvid  kunnat  ske,  men 
nu  sedan  den  af  Kongl.  Maj:t  i  nåder  blifvit  faststäld,  vågar  chirurgiska 
societeten  ej  att  ändring  deruti  föreslå».  Den  ånyo  yppade  svårigheten 
att  anskaffa  af  reqvirerade  fältskärer  för  flottans  behof  gaf  anledning 
till  ett  förslag  af  kirurgiska  societeten  till  deras  anställning  och  utbildning, 
hvarom  i  det  följande  skall  nämnas. 


S 


i 


Ii 


STÅRIGHBT   ATT   ANSKAFFA   FÄLTSKÅBER.  189 

Bynnerligen  lockande  var  militärfältskärsyrket  öfverhufvud  icke 
under  dåvarande  förhållanden.  Det  belyses  af  prof.  J.  G.  Acrels  bref, 
skrifvet  i  maj  1795  till  öfverdirektören  D.  The  el: 

»Jag  har  svurit  på  att  hädanefter  icke  recommendera  några  fält- 
skärer  härifrån,  så  krångla  de.  —  —  Härifrån  vill  nu  ingen  blifva 
nnderfåltskär:  Man  har  fått  den  tanka  att  underfältskärer  kunna  få  prygel 
för  blott  caprice  af  Commendanten.  Huru  detta  hänger  samman,  vet  jag 
ej,  men  det  rebuterar  —  —  —  och  galit  vore  sådant,  ty  då  bli  under- 
fältskärer få  och  oduglige». 

Någon  gång  lyckades  dock  kirurgiska  societeteten  förvärfva  sig 
konungens  välbehag  för  sina  bemödanden  och  emottaga  vedermälen  af 
hans  nåd.  Ett  sådant  uttryck  af  Eongl.  Maj:ts  välbehag  är  nedanstående 
bref  af  den  ^V?  1779  till  öfverdirektören  Dan.  The  el: 

»Hans  Eongl.  Maj:t  har,  utaf  Hans  Eongl.  Höghet  Hertig  Carls 
ingifne  rapporter,  med  nöje  inhemtadt  de  goda  författningar  chinu^giska 
Bocieteten  vidtagit  att  med  skickliga  chirurgi  förse  den  i  år  utgångne 
escadem,  hvaraf  en  lyckelig  wärkan  under  denna  sjöexpedition  försports. 
Hans  Eongl.  Maj: t  will  därföre  häröfver  emot  chirurgiska  societeten  för- 
klarat dess  särdeles  nådiga  wälbehag.  Hwilket  jag  fådt  nådig  befallning 
Herr  öfverdirecteuren  vid  handen  gifva». 

Hvilken  vikt  denna  skrifvelse  hade  i  kirurgiska  societetens  ögon 
finner  man  deraf,  att  densamma  sedermera  blef  tryckt  och  af  societeten 
vid  särskilda  tillfällen  åberopad  såsom  bevis  på  dess  förtjenster  ^). 

3.   Sorgliga  minnen  up  den  svenska  militåFlål^apeYåFdens  historia. 

Hurudan  sjukvården  vid  den  ständigt  återkommande  bristen  på 
läkare,  vid  den  ringa  utbildning  fältskärerne  ägde  och  vid  saknaden  af 
för  sjukskötseln  nödig  och  framför  allt  tillräcklig  utredning  kunde  vara, 
isynnerhet  under  krigstid,  är  lätt  att  föreställa  sig.  Det  elände,  som 
genom  bristande  förutseende  och  olämpliga  anordningar  rådde  inom 
arméen   och  flottan    under    Sveriges   krig  i   förra   och    vid   början   af 


^)  Se  detta  arbetes  föista  del,  sid.  270. 


140 


FBÅN   KABL   XIi:S   KRIO. 


J'!«i 


'  -i' 
^  .fj> 

■i 


^i^ 


ffJ 


't: 


-.» . 


.'  J»! 


■.it 


^1^^' 


..;..'ii 


Hi!^ 


innevarande  sekel,  ådagalägger  hvilka  olycksdigra  följder  en  försammad 
niilitärhälsovård  ovillkorligen  medför.  Här  är  icke  stället  att  närmare 
skildra  de  oerhörda,  nästan  oberäkneliga  förlaster  Sverige  lidit  genom 
den  försumlighet,  likgiltighet  och  okunnighet,  som,  trots  ea  dyrköpt 
sorglig  erfarenhet  från  föregående  krig,  voro  rådande  med  afseende  på 
arméens  och  flottans  sanitära  vård.  Några  enskilda,  ehuru  till  en  del  redan 
förut  kända  uppgifter,  förtjena  dock  här  en  plats. 

Från  Karl  den  XIIis  krig  må  några  data  meddelas*).  Östgöta 
infanteri  (1,000  man),  som  hösten  1702  kommit  nära  fullt^igt  till  Pom- 
mern, derifrån  det  afgick  till  konungens  armée  i  Polen,  förlorade  åren 
1703,  1704  och  1705  inalles  550  man,  af  hvilka  icke  mindre  än  504 
dogo  sotdöd. 

Kronobergs  regemente,  som  vid  samma  tid  kom  till  Polen,  förlorade 
från  den  "/^o  1702  till  den  »»/ii  1703:  155  man  sotdöde,  3  man  stupade 
och  5  fångne.  Ar  1705  förlorade  regementet  79  sotdöde,  33  afekedade 
såsom  invalider,  men  ingen  fallen  för  fienden. 

Nerike-Vermlands  regemente  (6  kompanier)  hade  från  och  med 
mars  1702  till  och  med  september  1703  föriorat  133  sotdöde  och  19 
stupade,  af  hvilka  16  på  en  dag.  Samma  regemente  förlorade  år  1704:  75 
sotdöde  och  2  stupade. 

Vesterbottens  regemente  (1,056  man  efter  stat)  förlorade  1702: 
236  man  i  sotdöd,  men  ingen  för  fientlig  kula.  Under  påföljande  år 
förlorade   regementet  intill  juni  månads  början  endast  38  man  sotdöde. 

Enligt  sjukförslag  funnos  i  Karlskrona  af  båtsmän: 

Friska       Sjuka       Döda  Samma 

den  Vio  1712  4,552     2,409      274  7,235 

och  den  Vu  s.  å.  4,245     2,627      589  7,461 

Sjukprocenten   utgjorde    alltså   i   det   förra   förslaget   34,6  Vo   och 

dödsprocenten    3,8   7oi    i   ^^^  senare   var  sjukprocenten  38,2  7o    ^^^ 

dödsprocenten  7,9  7o^)- 


:\ 


^)  Enligt  meddelande  af  öfverfältläkaren  d:r  P.  O.  Liljevalch  i  enskildt  bref  till 
författaren  af  den  ^/^  1856. 

*)  Oskar  Fredrik,  Några  bidrag  till  Sveriges  krigshistoria  åren  1711 — 1713 
i  »Vitterhets-,  Hist.  och  Antiqv.  akad.  handlingar».    XXIV:  218—221, 


l  r«t  i 


PRÅN   1741—1743   ÅRS  KRIG.  141 

TJnder  1741 — 42  års  krig  voro  af  den  från  Karlskrona  medförda 
besättningen: 

Friska       Sjoka       Döda       Summa 
den  Vs  1741  2,624     1,864      599        5,087 

men  den  »/g  s.  å.  1,976     2,382      729        5,087 

Sjuk-  och  dödsprocenten  var  alltså  den  3  aug.  48  7o  ^^^^  nära  hälften, 
men  några  dagar  senare  61  7o  ^^  ^®1*  styrkan. 

Amiral  Eajalin,  sjelf  sjuk,  skref  till  Henr.  Magn.  von  B  udden- 
broek  den  1%,  »att  det  wore  väl  om  någon  god  doctor  eller  experien- 
terad  fältskär  vore  till  fångs  att  consultera».  Kaj  al  in  dog  den  V»  och 
befälet  öfvertogs  af  Aron  Sjöstjerna.  Sedan  krigets  början  hade  på 
örlogsflottan  dött  5  ä  6,000  sjömän  d.  v.  s.  ungefär  en  fullständig 
besättning  och  på  galerflottan  11  ä  12,000  man,  utan  att  flottorna 
varit  i  strid  med  fienden  ^). 

Vid  arméen  i  Finland  var  det  icke  bättre.  Ett  enda  exempel  må 
anföras.  lifgardet  till  fot,  1,500  man  starkt,  landsteg  i  Finland  i  medlet 
af  september  1741.  Efter  fyra  månader  hade  250  man  aflidit  och  550 
voro  sjuka.  I  februari  funnos  endast  400  man  tjenstbara.  Manskapet 
bodde  under  hösten  i  jordkulor,  tills  det,  vid  vinterns  inbrott,  inqvarte- 
rades  i  städer  och  byar.  De  toma  jordkulorna  fylldes  i  stället  med  de 
dödas  kroppar,  hvarftais  lagda  på  hvarandra,  hvarefter  taket  stjelptes 
deröfver.  Ingen  hade  stupat  på  slagfältet.  Då  truppen  under  hösten 
1742  återkom  till  Stockholm,  utan  att  hafva  lossat  ett  skott  mot  fienden, 
hade  de  flesta  kompanierna  knappt  20  man  i  tjenstgöring.  Ett  enda 
kompani  gjorde  härifrån  ett  märkbart  uudaatag,  det  hade  förlorat  endast 
17  man.  Genom  kompanibefälets  omsorg  hade  detta  kompani  haft  sin 
särskilda  matinrättning  och  särskildt  sjukhus^). 

Nöden  och  eländet  i  flottans  medicinalväsende  nådde  likväl  sin 
spets  i  den  oerhörda  sjuklighet,  som  herrskade  i  Karlskrona  åren  1788 — 


^)  Se  C.  G.  Malmström,  Sveriges  politiska  historia  från  K.  Carl  XILs  död 
m  statskvälfningen  1772.    Stockhohn  1863,  U:  311,  325  och  388. 

*)£.  Q.  Engberg  ocb  P.  O.  Liljevalch,  Upplysningar  om  sfiikligheten 
inom  en  armée  på  faitfot,  med  särskildt  afseende  på  behofvet  af  läkare  for  svenska 
armétn  och  dess  beväring»    Stockholm  1854,  aid.  7. 


ui 


FRÅN    1788—1789    ÅRS   KBIÖ. 


<: 


'fe 

t- ■' 


^^?a^ 


;jj; 


\^ 


■  it' 


"'•i 
it' 


? 

r  »t 


::iM 


>1 


ii 


r-' 


I3ii 

'  \  'i  •  <  '■■ 

f  ;,  !•■  i  i 

i'    r  i  ,  }  •! 

^  V;i  f.  1  , 


\ 


i  I  il'''/ 

I  •' .  1 


HM 


1789.  Häröfver  finnas  hjertslitande  skildringar,  till  hvilka  läsaren  hän- 
visas 1).  Det  uppgifves  att  från  den  »V^  1788  till  den  ^V^j  1790  å  sjuk- 
husen i  staden  26,249  sjuka  vårdades,  hvaraf  5,286  eller  20  Vo  afledo 
och  1987  afskedades  som  invalider.  För  Tjurkö  sjukinrättningar  finnas 
icke  bestämda  uppgifter  i  detta  hänseende,  emedan  tjenstemännen 
dogo;  dock  berättas  det,  om  än  med  öfverdrift,  att  14,000  lik  blifvit 
under  farsoten  kastade  i  hafvet. 

Nu,  liksom  många  gånger  förut  under  Sveriges  krig,  trädde  försum- 
ligheten att  i  tid  anskaffa  nödig  läkarepersonal  på  ett  gripande  sätt  i  dagen. 
Förgäfves  begärde  man  i  nödens  stund  hos  kirurgiska  societeten  att 
erhålla  fältskärer.  Societeten  förklarade  sig  ur  stånd  att  gifva  förslag 
på  några  dertiU  lämpliga  personer,  så  mycket  mindre,  som  kort  förut 
100  fältskärer  reqvirerats  för  landtarméen,  utan  att  societeten  kunnat 
anskaffa  en  enda. 

De  fältskärer,  hvilka  man  sålunda  vid  denna  tid  var  tvungen  att 
med  dryg  kostnad  genom  bemedling  af  de  svenske  ministrarne  i  Köpen- 
hamn och  Hamburg  införskrifva  från  uflandet,  voro  till  allra  största 
delen  icke  blott  okunniga,  utan  rent  af  djerfva,  hänsynslösa  äfventyrare. 
Ständiga  uppträden  och  klagomål  öfver  deras  tygellösa  lif  hörde  till 
ordningen  för  dagen.  Man  kan  derför  icke  förundra  sig.  om  hertig 
Carl  vid  anmälan  derom,  att  81  tyska  fältskärer  efter  en  ådragen 
bestraffning  vägrat  att  vidare  tjenstgöra  och  anhållit  om  afsked,  egen- 
händigt den  Vq  1789  resolverade  de  bekanta  ofta  citerade  orden:  »de 
fältskärer,  som  ej  lyda  och  göra  sin  skyldighet,  blifva  afstraffade  med 
25  fuktel.  Skulle  detta  medel  icke  hjelpa,  dubbleras  receptet  och  så 
vidare,  till  dess  de  fullgjort,  hvad  mensklighet  och  deras  skyldigheter 
kräfver*. 

Resultatet  af  den  undersökning  presidenten  Ad.  Fre  dr.  Munck,  som 
konungen  sändt  till  Earlskrona,  verkställde  för  att  utreda  orsaken  hvarför 


*)  A.  Faxe,  Sjukligkeiens  förhållande  vid  kongl.  Örlogsflottan,  under  krigsåren^ 
efter  flottans  hemkomst  ifrån  Finland  1788  till  årets  slui  1790  i  »Läk.  och  Natarf.» 
XII  (1797):  126—169  med  silferappgifter  för  hvarje  månad.  —  P.  O.  Liljevalch, 
Krigshistoriska  intyg  om  behofvet  af  Läkarevård  för  svenska  armen,  Stockholm  1857, 
sidd.  15 — 19. 


•  i 


'il'-' 


i,^.-   i 


V-  * 


TRÅN   1788—1789   ÅRS  KRIG.  14ä 

flottan  icke  kunde  hålla  sjön,  framgår  ur  hans  rapport  af  den  ^^/g 
1789.  Detta  aktstycke  kastar  ett  bedröfligt  ljus  öfver  myndigheternas 
oförklarliga  sorglöshet  i  allt,  som  rörde  den  militära  sjukvårdens  oafvis- 
ligaste  fordringar  och  behof.  Ehuru  förut  tryckt,  bör  detta  aktstycke, 
som  ger  oss  en  gripande  bild  af  dåvarande  förhållanden,  icke  saknas  i 
någon  framställning  af  denna  »sjukvård».  Först  när  sjukdom  och  död 
spridde  sina  fasor  i  armée  och  flotta^  vaknade  man  till  besinning  och 
började  för  sent  bekämpa  den  hotande  förstörelsen.  De  viktigaste  orsakerna 
till  den  oerhörda  sjukligheten  i  Karlskrona  uppgåfvos  vara  följande: 

»att  de  sjuka  införts  i  för  trånga,  ohelsosamma  och  olämpliga  rum, 
samt  icke  afskiljdes  efter  sjukdomames  art  och  beskaffenhet,  utan  samman- 
blandades, så  att  den  ene  smittade  den  andre; 

att  halfTriske,  i  följd  af  bristande  utrymme,  utmönstrades  till  tjänst- 
göring på  skeppen,  hvaraf  följde,  att  de  icke  allenast  sjelfve  åter  insjuk- 
nade, utan  äfven  smittade  den  of  riga  besättningen; 

att  brist  varit  på  kläder  och  linne  samt  på  tjenlig  mat  för  de  sjuka, 
isynnerhet  på  dricka,  och  att  maten  förvarades  inne  i  sjukrummen,  der 
ock  tvättningen  af  de  sjukas  kläder  ägde  rum; 

att  den  militära  tillsynen  vid  sjuklnisen  varit  helt  och  hållet  för- 
summad eller  åtminstone  varit  ganska  otillräcklig; 

att  de  döda  kropparne  blifvit  uppstaplade  i  högar  på  sjukhus- 
gårdame  innan  man  bortfört  dem  till  begrafningsplatsen,  der  de  samtlige 
blifvit  lemnade  ofvan  jord  eller  ock  så  knappt  begrafna^  att  halfva  kistorna 
äro  bare; 

att  i  hela  staden  ej  funnes  ett  enda  marketenteri,  der  frisk  eller 
sjuk  kan  få  mat,  icke  en  gång  ett  skjul,  derunder  den  ätande  kan  skyla 
sig  för  regn  och  oväder; 

att  i  sjelfva  staden  ordning  och  snygghet  icke  varit  iakttagen; 

»att  brist  varit  både  på  läkare,  fältskärer  och  sjukvaktare,  så  att  de 
sjuke  saknat  all  lindring  i  sina  plågor,  och  ofta  i  sin  vånda  gripit  till 
onaturliga  medel  att  släcka  sin  törst; 

att  medikamenterne  icke  alltid  torde  haf va  varit  så  tillförlitliga  och 
goda  som  vederbort  helst  fältskärerne  utan  uppsigt  fått  sådana  föreskrifva; 

att  sjukhus  för  1,000  man  och  derutöfver  blifvit  anlagdt  bredvid 
svinhus  och  stinkande  gölar,  behäftadt  med  nästan  alla  ofvanuppräknade 
brister  och  inrättadt  snarare  till  dödssäng  än  förfriskning». 


144 


FRÄN    1788—1789   ÅRS   KRtÖ. 


^:^i 


:i 


j' 


tn  -• 


Eapporten  slutade  med  följande  kläm: 

»att  om  icke  flottan  förses  med  erfame  och  skicklige  läkare  och 
fältskärer  samt  alla  försigtighetsmått  till  manskapets  förvarande  ombord 
vidtagas  och  icke  tiJlräcklige  samt  beqväma  sjukhus  och  kaserner  för 
mellan  3  ä  4,000  man  inrättas,  förses  med  nödtorftiga  behof  och  med 
skicklige  föreståndare,  läkare  och  flere  till  sjukvården  oundgängligen 
hörande  pereoner,  skall  Carlskrona,  hvarpå  en  stor  del  af  rikets  säkerhet 
beror,  blifva  en  graf  för  rikets  krigsmakt  både  till  lands  och  sjös,  samt 
borttaga  mera  folk,  än  de  mest  förödande  fältslag,  icke  förtigandes,  det 
smittor  och  sjukdomar  derifrän  skola  utbreda  sig  till  alla  landsändar, 
hotande    dem    med    förödelse    och    betagande    folket    allt    mod    och    all 

lU8t>  »). 

Vid  den  tilltagande  sjukligheten  anmodade  utredningskommissionen 
i  Stockholm  Anders  Sparrman  och  J.  G.  Wahlbom  att  undersöka 
tillståndet  i  Karlskrona  och  på  grund  af  deras  berättelse  af  den  ^^s  s.  å. 
vidtogos  åtgärder  till  anskaffande  af  sjukbaracker  och  större  utrymme  åt 
de  sjuke,  iakttagande  af  renlighet  i  staden  och  å  sjukhusen,  antagande 
af  marketeutare  m.  m. 

Genom  utredningskommissionens  föranstaltande  blefvo  ytterligare 
assessoreme  Ribb  en  och  Hedin  sände  till  Karlskrona,  för  att  undersöka 
dervarande  förhållanden  och  för  dem  utfärdades  t.  o.  m.  särskild 
instruktion  den  ^7?  1789.  Af  deras  till  konungen  inlemnade  redo- 
görelse för  tillståndet  i  Karlskrona  framgick,  att  icke  engång  de  af 
collegium  medicum  föreslagna  och  af  Kongl.  Maj:t  den  ^Vs  1778  stad- 
fästade  förändringarna  i  flottans  medicinalväsende  blifvit  satta  i  verket 

Bristen  på  sjukhus  och  på  de  oumbärligaste  förnödenheter  för  vården 
af  det  ständigt  tilltagande  antalet  sjuke  var  oerhörd.  En  obeskriflig 
förvirring  rådde  på  alla  håll.  I  sin  berättelse  af  den  ^7»  s.  å.  förklarade 
Hedin  och  Ribben:  »vi  kunna  också  icke  längre  se  den  odrägliga 
kostnad,  som  slösas  till  de  sjukas  räddning,  och  veta  att  den  i  när- 
varande ställning  är  och  förblifver  onyttig;  vi  sträfva  emot  natur  och 
möjlighet,  ty  alla  medel  äro  fåfänga,  der  utrymme,  friskt  vatten,  sund 
föda,   med    ett   ord,   der  allt  felar  i  den  ordning  och  gång,  som  hälsan 


>'  f 


*)  E.  G.  Engberg  och  P.  O.  Liljevalch,  a.  a.  sid.  13. 


<  u 


FBÅN  1788—1789  Ihs  krig.  146 


fordrar  om  han  skall  återvinnas»  *).  Hunidana  förhållandena  i  sjelfva 
verket  voro  vid  denna  tid  i  Karlskrona,  framgår  ur  Hedins  samtidigt 
till  Abr.  Bäck  aflåtna  brof: 

»Jag  hadde  vist  ämat  ett  omständeligt  bref,  men  som  jag  redan 
varit  sjuk  i  G  dagar  af  en  febris  intermittens,  hvars  grofveliga  kräkningar 
jag  ej  kan  omtala,  så  blir  det  mig  väl  till  en  stor  ursäkt.  De  friska 
stunder  nödgas  jag  arbeta  med  memorialers  uppsättande,  revisioner  och 
berättelser.  Jag  skall  derföre  blott  i  yttersta  korthet  säga  at  tillståndet 
här  är  högst  äfventyrligt.  Sextusen  och  några  hundrade  siuka  sedan 
flottan  inlopp,  dageligen  sjiiknar  folket,  brist  på  utrymme,  men  ännu 
större  brist  på  läkarevård  giöra  alla  project  omögelige.  Här  fordras 
åtminstone  10  läkare  och  100:de  fältskärer,  hvar  skola  de  tagas?  Än 
mer,  huru  skall  antalet  imderhållas,  då  de  sjiikna  och  dö  till  stort  antal. 
Jag  svär  på  at  deräst  collegium  ej  indrager  staten  af  medhielpare  och 
skickar  dem  genast  hit,  blifva  vi  aldeles  förlägne  och  ansvaret  hos 
collegium.  Jag  har  i  dag  skickat  Munchen  ett  project  at  kunna  skafTa 
svenske  ynglingar,  ty  de  införskrifne  tyskame  dåga  omöjeligen,  betrachtade 
hvarken  på  en  eller  annan  sida,  hvad  kan  en  tysk  idiot  göra  til  hielpen 
för  en  svensk  sjuk,  som  ej  förstås  och  ej  förstår?  Mitt  project  rouUerar 
pä  ämnen  frän  gymnasier  och  cathedralskolorna,  som  böra  anses  med 
beskedlighet,  tilldanas  i  Stockholm  och  placeras  till  tjenstgiöring,  —  på  3 
månader  kan  en  underbygd  ynglings  kunskaper  blifva  tillökte  med  mera 
kännedom  i  medicine  än  våra  oppenfältschärer  äga,  ty  här  är  fråga  blott 
om  folk  förståndige  nog  att  fatta  begrepp  och  af  hvilka  man  ej  begiär 
mera  än  at  de  skola  lyda  och  exequera.  Tänk,  min  bäste  archiater,  hvad 
det  kostat  kronan  at  insläpa  en  hel  skeppsladdning  af  tyskar,  som  dels 
äro  odugelige,  dels  sjukna,  hvarföre  icke  taga  egne  ämnen  och  tilreda 
dem.  De  äro  vane  vid  climat  och  seder  och  kimna  återgå  till  hvad  vitad 
genus,  som  hälst,  sedan  de  biträdt  vid  sjukhusen. 

Jag  besvär  hr  archiatern  at  tänka  alfvarsamt  på  saken  och  om 
fråga  blir  at  gifva  sitt3'altid  solida  omdömme.  Faxe  är  klokare  än  de 
öfrige  hönshufvuden  här  nedre,  —  Brandenburg  en  gammal  slipad  luf, 
som  jag  redan  nödgats  knäcka,  fast  det  ej  skedde  med  min  fogelige 
camrats  bifall.  De  trätor,  som  underhåUas  medici  emellan,  har  jag  reviderat 
och  derom  uppsåt  vår  tanke_till  militair  ammiralen,  som  nu  afgår.    Apo- 


^)  Anteckningar  rörande  sfukvärden  på  flottan  och  i  Karlskrona  1789  i  »Tid- 
skrift i  Sjöväsendet».    IV.    Karlskrona  1839,  sid.  207. 

10 


146 


FRÅN    1788—1780   ÅRS   KRIÖ. 


thekaren  är  en  dansk  bof,  som  håller  det  aldra  största  skinnen  och  ingen 
edsvuren  gesäll,  blott  tyskar  på  sitt  apothek.  Blott  en  enda  räkning 
stiger  till  10,800  rdr,  jag  kan  aldrig  tillstyrka  betalning  efter  taxan  i 
stora  quantiteters  aflämnande,  jag  är  just  i  taxan  berättigad  at  taga  sådant 
steg,  ty  den  är  för  minutenngen  och  har  på  alla  ställen  moderationspris, 
däri  man  i  minuteringen  nödgas  gå  till  större  qvantitet». 

Om  tillståndet  på  flottan  lemnar  amiral  Otto  Henrik  Norden- 
sköld upplysningar  i  sin  rapport  af  den  'Ys  1789.  »Hafregryn  fattas 
nu  för  både  sjuka  och  friska.  All  slags  sjukprovision  fattas  på  flottan 
och  måste  nödvändigt  anskaffas.  Medikameutskistorna  äro  torna  och  böra 
förses  med  två  månaders  förråd.  Femton  fältskärer  hafva  dels  under 
expeditionen,  dels  sedermera  i  land  på  Tjurkö  dödt  och  nu  sjuka  till  ett 
ansenligt  antal,  som  af  expeditionsdoktoren  Gersdorff  uppges  till  15 
af  första  och  30  af  andra  klassen^  hvilkas  remplacerande  blir  således  en 
nödvändighet.  —  Äfven  fordras  flera  tusen  hängmattor,  emedan  en  del 
åtgått  till  dödas  bcgrafning  för  brist  på  bräder»  *). 

Amiralitetsapotekets  tillstånd  synes  vid  denna  tid  varit  i  flera 
afseenden  otillfredsställande.  Åtminstone  blef  apotekaren  Bräsch  föremål 
för  Hedins  ovilja  och  anklagelser.  Det  ser  nästan  ut,  som  om  man 
velat  i  odugliga  och  kraftlösa  medikamenter  söka  en  viktig  orsak  till 
farsotens  öfverhandtagande  och  makt  Vid  den  af  Hedin  och  Ribb  en 
verkställda  apoteksvisitationen  befanns  en  del  varor  och  medikamenter 
af  mindre  god  beskaflenhet  I  en  skrifvelse  till  konungen  1790  anmälde 
nu  coUegium  medicum,  att  :»tio  förflutna  års  medicinalräkningar  bevisa 
nogsamt,  att  ej  allenast  läkare,  utan  särdeles  apothekaren  öfverskridit 
författningarna!  De  förre  igenom  dyra  och  i  pharmacopoea  pauperum  och 
navalis  förbudne  medels  förskrifvande  och  den  senare  igenom  olaglig 
och  otillbörlig  tillämpning  af  1777  års  apothekaretaxa.  Af  allt  detta 
kan  collegium  ej  allenast  sluta  till  den  olyckliga  fölgd,  som  nödvändigt 
måste  vara  oskiljaktig  från  läkarekonstens  utöfning  i  Carlskrona,  utan 
ock  till  apothekarens  oförsvarliga  förhållande,  i  det  han,  i  en  så  uppenbar 


O  Se  »Tidskrift  i  sjöväsendet»  1839,  s.  215. 


t^BÅN  1788—1789  Ibs  KBIG.  147 

nöd  och  träDgande  olycka,  endast  sett  på  enskild  viost,  med  uraktlåtande 
af  alla  Eder  Eongl.  Majrts  och  coUegii  utfärdade  stadgar  och  reglementen». 
Kollegium  fann  äfven  tillfället  gynnsamt  att  söka  utverka  konungens 
bifall  till  ett  länge  närdt  önskningsmål,  stadfästelsen  af  ett  nytt  i  collegium 
uppgjordt  reglemente  för  apotekarene,  och  anhöll  »om  nådig  befallning 
att  vid  hårdt  straff  af  privilegiets  förlust  ingen  apothekare  må  understa 
sig  uraktlåta  hvad  collegii  reglemente  för  apothekarne  i  riket  af  d&n 
'V4  1786  i  detta  afseende  omständeligare  stadgar,  på  det  slike  och  flera 
händelser  må  framgent,  till  hela  landets  båtnad,  kunna  undvikas»  ^). 

Emellertid  ställdes  Bräsch  under  tilltal  för  förfalskade  droger  och 
collegium  uppdrog  deras  undersökning  åt  P.  J.  Bergius,  som  deröfver 
inlemnade  en  utförlig  berättelse  ^).  En  vidlyftig  och  långvarig  rättegång 
inleddes,  men  som  slutade  med  Brasch's  frikännande  den  ^Vs  1794.  I 
det  mot  Bräsch  anhängiggjorda  rättegångsmålet  äro  akterna  tryckta 
nnder  titel:  Handlingar  och  anteckningar  vid  amiralitets  underrätten  i 
Carlskro?ia  uti  undersökningsmålet  emellan  amiralitets  adt^ocat-fiskals 
ernbetet  derstädes  och  amiralitets  apothekaren  Bräsch,  angående  assesso- 
reme  Ribbens  och  Hedins  emot  honom  om  fel  och  oordningar  på 
apotheket  och  i  läkemedlen  gjorda  angifvelser.  Stockholm  1794.  332 
sid.  4:o. 

Oaktadt  dessa  fasansfulla  olyckor,  hvilka  man  fått  upplefva  i  Karls- 
krona, synes  militärförvaltningen  ännu  icke  klart  insett  nödvändigheten 
att  med  all  makt  skydda  sig  mot  upprepandet  af  sådana  fruktansvärda 
händelser.  En  komité  blef  väl  nedsatt  i  Karlskrona  1789  att  uppgöra 
förslag  till  »amiralitetsverkets  förbättrande»  och  denna  komité  infordrade 
äfven  af  collegium  medicum  betänkande  öfver  de  viktigaste  medlen  att 
hämma  och  förekomma  sjukdomar  på  örlogsfiottan,  men  några  egentliga 
resultat  medförde  den  icke.  Förgäfves  varnade  Abr.  Bäck  i  ett  bref 
till  A.  Paxe,  dateradt  den  Va  1790: 


^)  Denna  kollegii  skrif velse  finnes  inföixl  i  »Dagligt  Allehanda»  1790  N:o  120.  — 
Det  af  oollegitim  medicum  utfärdade  apoteksreglementet  vann  likväl  icke  Kongl.  Maj:ts 
stadfästelse,  bvarom  närmare  meddelas  i  en  följande  afdelning. 

*)  Införd  i  »Läkaren  och  Naturforskaren»  X  (1791):  198. 


148 


FBÅN  1808— ISOd  Abs  kbio. 


'»Jag  är  herr  asBessom  mycken  tack  skyldig,  som  behagat  lemna 
mig  det  till  Öfveramirals-einbetet  ingifna  memorial,  rörande  den  i  Carls- 
krona  ibland  sjöfolket  grasserande  sjukdomen  och  som  jag  aflemnat  till  k. 
coUegium  medieum.  Hr  assessorn  har  deruti  nog  tydeligen  uppgifvit 
bristema  vid  sjukvärden  och  orsakerna  till  en  så  gräslig  afgång  på  folk.  — 
Men  allt  detta  är  snart  glömdt,  när  faran  är  förbi.  Gifve  Gud!  att  de 
befallande  kunde  en  gäng  öfvertygas  af  så  månge  olyckliga  händelser, 
både  hos  oss  och  utrikes,  att  tillräckliga  och  välinrättade  sjukhus  äro 
nödvändiga  och  böra  vara  i  beredskap,  när  en  stor  myckenhet  folk  samman- 
drages på  ett  ställe.  Den  ansenliga  kostnad,  som  kronan  dervid  hafver, 
är  dock  långt  mindre,  än  hvad  som  påkostas  i  en  härjande  sjukdom  till 
medicameater  och  läkare  m.  m.,  utom  det  att  riket  lider  afsaknad  på  en 
myckenhet  folk,  tid  och  tillfälle  går  förloradt,  som  annars  blifvit  använd 
till  rikets  försvar  m.  m.  Äfven  i  den  delen  borde  ju  under  friden  tänkas 
på  krigets  följder  och  intet  skona  omkostningar  till  sjukas  rum,  kläder, 
sängar  m.  m.». 

Att  styrelsen  icke  följt  dessa  varnande  råd,  såg  man  redan  vid 
följande  fredsbrott.  Från  1808—1809  åi-s  krig  må  nämnas  att  från  den 
Vs  1808  till  den  Ve  1809  af  flottans  manskap  14,416  man  hade  varit 
sjuka,  af  hvilka  2,809  afledo  d.  v.  s.  19,5  %,  hvarutom  4,434  blefvo  för 
sjuklighet  afskedade  eller  hemförlofvade.  Dödligheten  på  Karlskrona 
militärsjukhus  hade  under  de  föregående  åren  1801—1807  stigit  till 
omkring  40  man  under  året,  men  1808  dogo  i  dessa  sjukhus  2,462  och 
1809  771 »).    Inom  landtvärnet  var  dödligheten  31,5  7o- 


4.    Fältläkare  vid  arméen. 

Under  de  många  krig,  som  Sverige  förde  i  17:de  seklet,  hade 
visserligen  så  väl  landttrupperna  som  flottan  småningom  erhållit  fältskärer, 
men  det  dröjde  länge,  innan  man  insåg  behofvet  af  en  kontroll  öfver 
de  enskilde  militärläkarene.  Desse  stodo  helt  och  hållet  under  militär- 
befälet och  besörjde  sina  åligganden  utan  samband  med  hvarandra  eller 
med  annan  sakkunnig  myndighet  ^).    Måhända  kunna  i  krigsarkivets  hand- 


*)  P.  O.  Liljevalch,  Krigshistoriska  intyg ^  s.  24. 
*)  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  218. 


FÅLTLÅKABX   TID   ARUÉBN.  149 


lingar  anträffas  meddelanden  och  dertill  hörande  rapporter  öfver  de 
särskilda  truppernas  sanitära  tillstånd.  I  collegii  medici  arkiv  finnes  från 
medlet  af  förra  seklet  endast  en  och  annan  uppgift  i  detta  hänseende,  men 
bland  kirurgiska  societetens  handlingar  har  förf.  icke  anträffat  sådana. 

Dock  synes  en  »faltmedicus»  tidtals  varit  anställd.  D:r  Bernhard 
Below  förordnades  den  *7i  1^45  till  fältmedikus  vid  krigsmakten  i 
Sk&ne  för  att  utöfva  uppsikt  öfver  fältskärerne  vid  arméen  och  i  fäst- 
ningarna emot  900  dal.  smt  i  årlig  lön.  Någon  gång  erhöll  en  framstående 
filtskär  ett  sådant  uppdrag.  Drottning  Christinas  »lif-  och  hofbarberare» 
Dionysius  Fischer  blef  »Inspektor»  öfver  fältkirurgeme  i  Riga  och 
den  ^/j  1649  utnämnd  till  »medicus  vid  soldateske  hospital»  i  lifland. 
lif  och  hofbarberaren  Herman  Fuchs  åter  erhöll  1674  uppsikten  öfver 
alla  militärbarberare  ^). 

Äfven  Urban  Hjeerne  var  1668  inspektor  öfver  faltbarberame 
vid  lifländska  garnisonerna.  Behofvet  af  kontroll  och  ett  sakkunnigt 
öfverinseende  öfver  fältskärerne  gjorde  sig  sålunda  mer  och  mer  gällande, 
hvarom  följande  Karl  XI:s  bref,  dateradt  hufvudqvarteret  Ljungby  den 
^Vij  1677,  bär  vittne: 

»Att  såsom  Wij  til  Wår  milices  conservation  befinne  lända  det  en 
skickeligh  och  wäl  förfahren  persohn  blifwer  oonstituerat  och  förordnat 
tiU  at  hafwa  öfverinspectionen  öfver  regementsfeltskiäreme  widh  alla 
regementer  tiU  häst  och  footh,  och  wärt  krigscollegium  så  wähl  1  anseende 
till  samma  nödvändigheet,  som  i  consideration  til  den  gode  erfahrenheet 
bardberaren  i  Stockholm,  Oss  eldskeligh  ehrlig  och  förståndigh  M:r  Paul 
Springer  sig  acquirerat  uthj  dhe  till  samma  profession  hörande  stycken, 
för  någon  tijdh  sedhan  honom  samma  beställningh  updragit  hafwer, 
anhållandes  hoos  Oss  han  underdånigst  om  Wår  nådige  confirmation 
dheröfver.  Altså  hafve  Wij  i  nåder  låtit  Oss  behaga  att  willfahra  honom 
dheruthinnan  och  confirmere  samt  stadfäste  hermedh  och  i  krafft  af  detta 
Wårt  öpne  breef  honom  M:r  Paul  Springer  widh  bem:te  beställningh, 
så  att  han  öfverinspectionen  öfver  alla  regementsfeldtskiärer  under 
militien  både  till  häst  såwähl  som  foots  här  i  Swerige  skall  hafwa.  Och 
skall  han  fördenskull  näst  dhen  huldh  och  troohets  plicht  medh  hwilcken 


*)  J.  F.  öacklén,  Sveriges  Ijäkarehistoria.    I:  346,  351  f 


150  FÅLTLÅKARE  TID  ABMÉEN. 


Oss  och  Sweriges  chrona  han  tillbunden  är,  isynnerhet  weetta  sitt  embete 
dher  uthi  bestå,  att  han  ett  noga  och  flitigt  inseende  hafwer  öfver  alla 
mehrbem:te  feltscherer  widh  legementeme,  så  att  dhe  icke  allenast  uthi 
deras  profession  &re  behörigen  examinerade  och  godeekiende,  uthan  ock  att 
dhe  hwar  för  sigh  med  högsta  fliit  låta  sigh  wårda  om  dhe  sjuke  soldaters 
cur  och  dherå  fölliande  restitution,  så  at  ingen  af  oachtsamheet  eller  dheras 
oförståndh  må  komma  till  att  fördärfwas  eller  bortdöö.  Till  hvilcken  ända 
han  M:r  Paul  Springer  hafwer  sigh  stadigt  widh  arméen  att  uppehålla, 
medh  dher  wistandes  feltmedico  fliitigt  öiver  et  och  annat  att  conferera 
sampt  och  medh  feltschererne  en  tiidigh  correspondenoe  plåga,  medh- 
deelandes  dhem  når  behof  giöres  sitt  trogna  inrådande,  alt  till  dhen  ända 
att  Oss  må  skee  den  tienst  som  wederböhr,  och  folket  genom  ingen  ofliit 
råka  till  att  gåå  under  och  förlohras.  Och  emedan  Wij  betånkiande 
draga  at  låta  honom  för  detta  sitt  beswär  niuta  dhet  contingent  af  hwar 
regementsfeltschers  gage  som  Wårt  kriigscoUegium  tillordnar,  warandes 
dheras  wilkohr  uthom  dess  knappe,  Ty  wele  Wij  at  han  i  st&llet  för  så 
stoort  quantum  som  detta  förra  sigh  bedrager,  uppå  ordinarie  staten 
skal  blifwa  opfördh,  hafwandes  Wårt  Cammar  coUegium  dhen  förordningh 
att  ställa  dhet  han  ifrån  detta  åhr  inclusive  alt  framgent  sådant  må 
upbähra»  *). 

Denne  Paul  Springer,  som  1653  ankom  till  Stockholm  och  1662 
inträdde  som  medlem  i  barberareembetet,  dog  1692.  Enligt  anförda  k. 
bref  var  han  för  sin  del  antagen  på  »ordinarie»  stat  Hvilka  hans 
göromål  efter  krigets  slut  varit  och  om  han  verkligen  fortfarande  qvarstått 
i  militärtjenst,  låter  sig  likväl  na  icke  afgöra.  Någon  efterträdare  synes 
han  icke  heller  erhållit  Först  under  Earl  den  Xll:s  krig  finner  man 
åter  spår  dertill,  att  den  läkare,  som  åtföljde  konungens  högqvarter, 
betraktades  som  öfverläkare  vid  trupperna,  hvilken  det  tillhörde  att 
utöfva  inseende  öfver  så  väl  sjukvården,  som  medikamentsförråden.  Vid 
större  truppafdelningar  funnos  för  öfrigt  under  krigen  dels  fältläkare  och 
fältkirurger,  dels  äfven  stabsläkare  och  stabskirurger  ^). 

Att  läkarene  sjelfve  mer  än  väl  insågo  bristfälligheterna  i  den  då 
varande  militärläkarevården,  kan  man  ej  betvifla,  ehuru  de  icke  förmådde 
göra  sin  röst  gällande.    Samuel   Skraggenstjerna,   som  med  Karl 


^)  I  riksarkivet. 

»)  Jemför  J.  F,  Sacklén,  a.  a.  II:  35  ff. 


FAlTLÅKABS  tid   ABMÉBR.  151 


Xn  vistades  i  Bender,  inlemnade  till  konungen  en  skrift  under  titel: 
>Kårt  författning  öfver  den  åtskilnat,  som  är  millan  en  rättskaffens 
medico  eller  doctare  och  en  fältskär  i  invärtes  sjtiJcdomars  kännande, 
åtskilliunde  och  eitrerande,  jämpte  bewiis  att  en  armée,  som  wähl 
beställt  är,  icke  allenast  utan  niedicis  intet  kan  och  bör  vara,  utan 
borde  oforgripligen  hafva  flera  deraf  än  härtill  dag  skiedt  är,  allom, 
som  denna  saken  intet  så  noga  och  egentligen  förstå  eller  af  ogrundade 
berättelser  förledde  äro,  till  wälmsnt  underrättelse  uppsatt  i  Campe- 
mentet  vndh  Bender  år  17 Ih  V*  I  detta  arbete,  som  utgör  ett  slags 
propedeutik  till  läkekonstens  studium  och  redogör  för  vetenskapens 
särskilda  delar,  påpekas  nödvändigheten  att  förse  en  armé  med  tillräckligt 
antal  skickliga  läkare,  »emedan  en  fältskär,  som  lärt  sig  blott  en  del  af 
medicinen,  icke  kan  fuliföra  någon  rätt  cur».  För  en  armé  af  30 — 40 
tusen  man  behöfvas  minst  sju  läkare,  nämligen  2  ä  3  för  infanteriet, 
lika  många  för  kavalleriet  och  en  för  artilleriet,  hvilka  borde  följa  med 
de  olika  af  delningarna  eller  regementena.  Be  borde  aflönas  en  hvar 
med  åtminstone  500  dal.  smt,  »ty  mindre  kan  man  icke  ge  dem,  om 
man  vill  hafva  capabelt  folk»,  eller  tillsammans  3,500  dal.  och  »hvad 
vore  det  till  räknandes  emot  en  hel  armées  conservation  och  tjenst  i  sitt 
sjukliga  tillstånd.  Monne  icke  så  mycket  och  mycket  mer  ofruktsamt 
och  onyttigt  användes  på  de  många  medicamenter,  som  en  hop  oför- 
ståndiga fältskärer  och  gesäller  icke  allenast  utan  någon  nytta,  utan  ofta 
till  skada  och  förfång  ingifva!  Mången  braf  fältskär,  som  i  sin  ungdom, 
då  han  sig  på  sin  konst  allena  lade,  gjort  goda  och  ymbnoga  prof  nog 
af  en  fullkomlig  och  försigtig  fältskär,  har  i  ålderdomen,  när  han  begynt 
att  befatta  sig  med  andra  beställningar,  särdeles  invärtes  curer,  glömt 
af  det  han  i  ungdomen  lärt  och  practicerat,  blifvandes  i  stället  för  en 
braf  chirurgo  en  quacksalfvare,  som  hvarken  det  ena  eller  det  andra 
fuUkomligen  förstår,  utan  är  aliquid  in  omnibus,  nihil  in  toto,  som  man 
plägar  säga». 

Vid  utbrottet  af  1741  års  krig  i  Finland  erhöll  collegium  medicum 
den  ^Vq  1741  befallning  att  hos  Kongl.  Maj:t  föreslå  tvenne  stabsmedici, 


^)  I  L  biblioteket  i  Stockholm  (Rålambska  samlingen). 


m 


152 


FÄLTLÄKAKB   17M0£R    1741 — 1743    ÅKS   KRIG. 


ii 


J«l 


f- 


den  ene  vid  arméen  i  Finland  och  den  andre  vid  »den  utevarande  örlogs- 
escadern».  Några  af  koUegii  d.  v.  assessorer,  h vilka  derfcill  uppmanades, 
emottogo  icke  dessa  anbud  och  äfven  Johan  Gottschalk  Wallerius 
i  Upsala  afsade  sig  i  bref  af  den  ^%  1741  den  honom  erbjudna  platsen 
såsom  stabsmedicus  på  flottan^  »emedan  han  sin  tid  mast  till  academiska 
sysslor  och  informationsverket  användt».  Provinsialläkaren  i  Värmland 
Pehr  Hamnerin  afböjde  väl  att  blifva  anställd  vid  flottan,  men 
förklarade  i  sitt  svarsbref  af  den  '79  ^^g  ^^^^  ^^^  alldeles  obenägen  att 
emottaga  stabsläkarebefattningen  i  Finland,  dock  ville  han  först  blifva 
underrättad  om  de  förmåner  och  villkor,  hvilka  åtföljde  tjensten.  Gollegiom 
medicum  förfrågade  sig  derför  den  7io  1741  hos  Kongl.  Majit,  hvad  en 
fältmedikus  vid  armén  och  flottan  kunde  påräkna  i  lön  och  traktamente 
enligt  den  antagna  fältstaten.  Måhända  befanns  denna  stat  otillräcklig, 
tj  någon  stabsläkai-e  blef  icke  förordnad  till  Finland,  utan  en  stabskirurg 
Abraham  Kringförs  synes  hafva  besörjt  fältmedicisysslan.  Efter 
hans  död  1741  begärde  kongl.  utredningskommissionen  i  bref  af  den 
^%  1742  att  kollegium  ville  icke  blott  uppgifva  qvantiteten  af  de 
medikamenter,  som  voro  behöfliga  för  fältkistornas  komplettering,  utan 
äfven  ånyo  föreslå  »en  skicklig  och  tillförlitiig  medicus  till  fältiäkare- 
bestäUningen».  Slutligen  anbefallde  konungen  muntligen  koUegii  d.  v. 
ordförande  Evald  Ribe  att  föreslå  en  fältmedikus  och  lofvade  80 
dal.  smt  i  lön  och  fälttraktamente  i  månaden.  Kollegium  föreslog  då 
den  ^7«  1742  Pehr  Hamnerin.  Härom  innehåller  k.  bref  vet  af  den 
**/,  1742  till  collegium  medicum: 

»Utredningskoramissionen  har  inkommit  med  underdånig  berättelse 
af  den  ^Vt  derom,  att  d:r  Hamnerin  väl  blifvit  kallad  från  Wermland 
och  honom  tillbudits  att  emottaga  fältmedici  sysslan  vid  arméen  i  finland, 
men  att  såväl  landshöfdingen  i  orten,  som  åtskilliga  ståndspersoner  och 
magistraten  i  Carlstad  gjort  föreställningar  huru  alldeles  omistiig  bemftlte 
doctor  var  för  orten  i  anseende  till  der  inritade  farliga  sjukdomar,  äfven- 
som  att  doctor  Hamnerin  förklarat  det  han  af  underdånigt  nit  är  villig 
att  låta  bruka  sig  i  rikets  tjenst,  dock  förbehållit  sig  sådana  wilckor  vid 
fältmedicisysslan,  som  honom  ej  kunna  bestås.  Nu  som  eder  icke  kunnat 
obekant  vara  det  i  Wermland  varit  och  är  ett  sjukligt  tillstånd  såsom 
ock   att  denne  Hamnerin  icke  niuter  någon  lön  på  crouans  stat,  så  är 


FÄLTLÄKARE    DNBBR    1741--1743   ÄRS   KRIG.  153 


det  intet  wäl  gjort,  att  I  föreslagit  honom  till  denna  beställningen,  livar- 
igenom  cronan  blifvit  besvärad  med  skiuss  och  tractamentspenningar  pä 
hans  hit  och  återresa,  och  landet  dessutom  måst  sakna  des  nödiga  när- 
varelse i  en  så  sjuklig  tid  nu  en  hel  månad:  Men  på  det  ej  eller  wår 
armée  i  Finland  måtte  längre  umbära  en  så  nödig  person,  som  en  habil 
fältmedicus  är;  Så  emedan  wåre  undersåtare  af  medicis,  som  niuta  lön 
på  staten,  ej  böra  mer  få  undandraga  sig  att  göra  tjenst  hvarest  det 
behöfves  och  påfordras  än  andre;  Ty  hafve  Wij  i  nåder  godt  funnit,  och 
är  till  eder  härmed  wär  nådiga  befallning,  att  I  ofördröjeligen  utnämnen 
någon  af  de  på  cronans  stat  stående  doctorer,  som  I  finnen  skickelig  till 
fältmedici  beställningen,  hwilken  då  skal  commenderas  at  genast  förfoga 
sig  til  arméen  och  niuta  den  lön  och  förmåner,  som  staten  honom  består. 
Wiljandes  Wi  nu  intet  mera  veta  af  någre  ursäckter  eller  odrägeliga 
vilkor  af  den,  som  namnes,  utan  bör  han  strax  giöra  sig  färdig  till 
afresan». 

Detta  Kongl.  Maj:ts  missnöje  fick  kollegium  underkasta   sig,   men 
ansåg  sig  dock  kunna  den  ^Vs  s^^i^va  följande  förklaring: 

»Collegium  har  under  den  ^^/^  i  underdånighet  vid  handen  gifvit 
den  brist,  som  nu  för  tiden  är  i  riket  på  goda  medici,  hvilket  tvifvels- 
utan  härrörer  af  then  förachteliga  tanke,  som  nu  allmänt  höres  om  medi- 
cinen, kunnandes  quicka  och  förmögna  ämnen  icke  gärna  använda  •  så 
mycket  arbete  och  stor  kostnad,  som  en  så  ädel  och  nyttig  vettenskap 
nödvändigt  fordrar,  utan  häldre  slå  sig  till  annat,  så  länge  the  see,  att 
medelst  E.  M.  nådiga  och  hälsosamma  medicinalordningars  dageliga  och 
djerfva  öfverträdande  ingen  skilnad  giöres  emellan  lärde,  erfame  och 
redelige  medici  och  sådane  personer  af  åtskilliga  willkor,  som  oförskämt 
låta  sig  bruka  i  medicinen,  när  the  allenast  lärdt  att  med  ogrundadt 
prat  bedraga  enfaldigt  och  okunnigt  folck. 

Att  någon,  som  redan  njuter  lön  på  Ed.  Maj:ts  och  Cronans  stat 
isynnerhet  skulle  nämnas,  har  collegium  tillförene  aldrig  wetat,  som  thet 
ock  ingen  kundskap  äger  om  provincialmediconim  löningar,  mindre  nå- 
gon macht  gifwen  är  att  befalla  den  ena  eller  den  andra  det  minsta, 
utom  hvad  deras  i  nåder  anförtrodde  ämbeten  egentiigen  rörer. 

Nu  som  E.  M.  befalt  Colleg.  nämna  någon  af  them,  som  niuta  lön 
på  staten,  så  äro  inga  skickeligare  att  föreslå  än  Assess.  provincialmedicus 
J.  G.  Greringius,  Ass.  och  Hofmedicus  d:r  P.  Leetström  och  pro- 
vincialmedicus d:r  Ni  c.  Retzius.  Dessutom  är  från  sin  utländska  resa 
hemkommen  d:r  P.  Lundberg». 


154  fIltlAkare  i  pommbbska  kbigbt. 

Frfigan  om  tillförordnandet  af  en  fältläkare  under  fortsättningen 
af  kriget  i  Finland  synes  likväl  hafva  förfallit  Åtminstone  omnamnes 
icke  en  sådan  i  collegii  raedici  protokoll. 

Under  finska  kriget  1741 — 1743  stod  coUegium  medicum  för 
öfrigt  i  officiel  skriftvexling  med  utredningskommissionen  rörande  mili- 
täiläkarevården,  apoteksväsendet,  tjensters  besättande  m.  m.  Åfven 
sekreta  utskottets  defensions-deputation  infordrade  koilegii  utlåtanden  och 
betänkanden  rörande  fi^ågor  inom  militärhelsovårdens  område,  om  tnip- 
pernas  förplägning  m.  m.,  likaså  amiralitetskommissariatet  1743. 

Kollegium  tillhör  förtjensten  att  hafva  fortfarande  fäst  regeringens 
uppmärksamhet  på  nödvändigheten  att  för  vården  af  den  militära  helso- 
och  sjukvården  anställa  en  [särskildt  derför  utbildad  lämplig  läkare. 
När  ständernas  »landt-  och  sjömilitiae  oeconomiee  deputation»  vid  1751 — 52 
års  riksdag  infordrade  collegii  medici  betänkande  om  förbättrande  af 
militärläkarenes  utbildning,  afgaf  coUegium  medicum  den  '/a  1752  bland 
annat  följande  yttrande: 

»Är  det  högst  nödigt  att  här   i  Sverige    så   wäl    som   annorstädes 
vore  en  fältmedicus  förordnad  med  så  tillräckelig   lön,   äfven    uti  freds- 
tider, att  han  dermed  kunde  föda  sig  och  ej  med  annan  practique  nödgas 
hindra  sig.     Hans  giöromål  wore  då  uti   fredstider   att   ifrån   alla    rege- 
menten månadtl.  infordra  berättelse  om   de    siuka,   sjukdomames    skötsel 
och  utgång.     Det  blefve  derigenom  uppsigt  öfver    chirurgemas   göromål. 
Han  borde  årligen  besöka   regementema    och    med   chirurgus    vid    hvart 
regemente  rådföra  om  det,  som    till    vederbörandes   hälsa   wore    nyttigt, 
examinera  alla  oordningar,  som  uti  medicinska  och   chirurgiska    mål  uti 
regementet  förelupit,  hafva  upsigt  på  fältkistoma  at  de  äro  uti  godt  och 
fullkomligit  tilstånd,  hvilka  ofta  hittills  torde  hafva  varit   inrättade    efter 
fältskiäreiTias  capricer  och  interesse.     Deraf  tilflöte   äfven   den  nyttan  at 
han  wore  uti  krigstider  skyldig  att  följa  med  arméen  och  det  allmänna 
ej  nödgas  benöja  sig  med  de  personer,  som  dertill  då  kunna  fås,    såsom 
det  skedde  uti  sidsta  kriget». 

Man  hade  mellertid  öfvertygat  sig  om  vikten  af  en  enhetlig  led- 
ning af  militärläkarevårdenj^vid  arméen,  åtminstone  på  krigsskådeplatsen. 
Vid  Pommerska  krigets  utbrott  1757  förordade  kollegium  på  det  lifli- 
gaste  i  bref  till   utredningskoramissionen  af  den   *%   s«  ^   anställandet 


pAltlAkabe  i  pommerska  kriget.  155 

af  en  fältmedicas,  åt  hvilken  truppernas  hygieniska  vård,  inseendet  öfver 
sjukhusen,  författandet  af  instniktioner  för  läkare  och  fältskärer,  upp- 
rättandet af  en  militärfarmakopé  m.  m.  kunde  anförtros.  Kollegium 
yttrade  härom:  »intet  ärende  kan  för  GoUegium  vara  vigtigare  och  mera 
bidraga  till  undersåtarenes  lifs  och  helsas  bevarande,  än  detta,  som  lik- 
väl i  fordna  tider  blifvit  med  rikets  kiänbaraste  skada  i  tysthet  förbi- 
gånget,  eharu  andre  nationer  i  detta  ämnet  förelysa  oss  med  dråpeUga 
exemplis». 

I  skrifvelse  till  Eongl  Maj:t  af  den  ^7?  1757  framhöll  kollegium, 
hurusom  »alla  tiders  erfarenhet,  hvarjehanda  vid  fälttågen  uppkom- 
mande tillfälligheter  såsom  trängsel,  mycken  väta,  hetta,  köld,  forcerade 
marscher,  osund  luft,  förskämd  proviant  och  dryck  m.  m.  hafva  tid 
efter  annan  lämnat  tydeliga  vedermälen  att  sjukdomar  af  åtskillig  art 
bedröfveligen  ibland  manskapet  sig  inrotat  och  flere  på  sådant  sätt  om- 
kommit, än  genom  fiendens  vapen».  Kollegium  lofvade  tillika  vara 
närvarande  vid  fältkistornas  fyllande  och  hemställde,  att  det  finge  öfverse 
medikamentsreqvisitionema  »på  det  läkemedlen  måtte  blifva  utvalda, 
goda,  icke  onödiga  och  kronan  mycken  kostnad  i  oträngdt  mål  för- 
orsakande». Medels  k.  brefvet  af  den  ^^7  ^'^^'^  anmodadt  att  lemna  för- 
slag på  en  lämplig  fältläkare,  anmälde  kollegium  redan  följande  dag 
Pehr  Zetzell  hos  Kongl.  Maj:t  och  yttrade:  »att  han  isynnerhet  under 
sina  utländska  resor  beflitat  sig  om  att  känna  de  omständigheter,  som 
höra  till  fältmedicinen,  men  derhos  måste  kollegium  nu  som  alltid 
beklaga  att,  så  länge  icke  någon  fältmedicus  är  antagen  på  ordinarie 
stat  med  beständig  lön,  alltid  svårigheter  möta,  då  man  in  casu  skall 
öfvertala  någon  skicklig  läkare^  som  icke  är  bunden  till  annat  än  sitt 
skäliga  interesse  och  till  den  ort,  hvarest  han  har  sin  utkomst». 

I  arfvode  åt  Zetzell  föreslog  kollegium  100  plåtar  i  månaden 
>och  ar  det  billigt  att  han  finge  20  plåtar  mera  än  stabschirurgen,  som 
har  600  plåtar  i  årlig  lön,  hvarje  månad  50  plåtar  och  nu  dertill  30 
plåtar  i  fälttractamente,  hvarigenom  stabschirurgi  lön  blir  80  plåtar  i 
månaden  under  fälttåget».  Zetzell  fick  dessutom  3,236  dal.  kmt  i 
ekiperingskostnader.  Bland  dem  upptogs  ett  kaptenstält  ä  600  dal.,  3 
stycken  hästar  å  300,  sadelmundering  150  dal,  en  ny   fältkärra   m.  m. 


-?- 

\  • . 

t)'- 

s 

■u  ,  -    ,  .,( 

-_■-  i 

.(  ^  .  .,. 

*''■ 

';    '-.-  ■  :.  i 

K^ 

1^- 

^  'i  Kr- 

-■■n' --" 

i 

'■l-¥:,-.^ 

156 


FÄLTLÄKAKE    I    POMMERSKA    KRIGET. 


Kollegium  insäDdo  tillika  instruktion  för  Zetzeli  och  yttrade 
derom,  att  »den  är  grundad  på  de  läkares  principer,  som  äro  i  Europa 
mest  namnkunnige  för  sin  skicklighet  uti  fältmedicin  och  jemväl  någor- 
lunda lämpad  till  svenska  nationens  lynne,  hvarigenom  det  allmänna 
torde  med  tiden  få  se  en  gång  i  tryck  en  medicina  castrensis,  bygd  pä 
säkra  observationer  och  lämpad  på  svenska  soldaten,  hvilket  annars 
aldrig  lärer  kunna  ske  utan  tillräcklig  belöning  och  upmuntran  på 
samma  sätt,  som  Engelsmännerne  gordt  med  Pringel,  Franzoserne  med 
Senac,  Österrikarene  med  Kramer  och  flere». 

Eongl.  Maj:t  icke  blott  beviljade  anställandet  af  en  förste  fält- 
medikus,  utan  förordnade  tillika,  att  Zetzeli  framdeles  skulle  tjena  vid 
arméen  såsom  ständig  fälUäkare  och  godkände  i  allo  den  af  kollegium 
uppgjorda  instruktionen.  K.  brefvet  af  den  ^7?  l*^^^  till  collegium 
medicum  innehöll  härom: 

»Wi  lemna  eder  härmed  till  nådigt  svar,  det  Wi  i  nåder  samtycke 
att  bemälte  Zetzeli  må  uppdragas  fältmedicisysslan  vid  ofvannåmnda 
commendering  pä  det  i  förbemälte  underdåniga  skrifvelse  af  eder  före- 
slagna  sätt,  nemligen,  att  honom  årligen  hädanefter  Ättahundrade  daler 
silfvermynt  på  stat  af  medicinalfonden  tillägges,  hvaremot  han  blifver 
förbunden,  at  tjena  vid  arméen,  såsom  ständig  fältmedicus,  och  af  samma 
lön  vid  denna  expedition  equipera  sig,  at  äfven  dervid  åtnöja  sig  med 
etthundrade  dal.  silfvermynts  månads  lön,  samt  efter  hand  utarbeta  det, 
som  hörer  till  medicina  castrensis  jemte  det  han  i  fredstider  bör  giöra 
tjenst  som  Stockholms  garnizons  medicus  efter  samma  instruction,  som 
andre  garnizons  medici,  samt  ändock  tillika  at  arbeta  uti  electriciteten, 
så  mycket  tiden  och  ämnets  vigt  kan  tillåta.  Wi  vele  ock  härmed  hafva 
gifwit  wärt  nådiga  bifall  och  approbation  till  den  af  eder  projecterade 
instruction  för  mei-anämnde  fältmedico  och  låta  densamma  nu  äfven  för 
honom  utfärda». 


Denna  gång  var  regeringen  benägen  att  tillmötesgå  koUegii  för- 
slag. Det  var  icke  nog  att  en  förste  fältmedikus  tillförordnades.  Åt 
honom  gafs  äfven  ett  bitxäde,  hvartill  Mikael  BaQckner  utnämndes 
den  ^/g  1757  med  66  dal.  smt:s  lön  i  månaden,  utom  fälttraktamente 
samt  portioner  och  rationer  för  en  dräng  och  två  hästar.  Instruktion  för 
honom  blef  på  befallning  uppsatt  af  collegium  medicum  den  '/s  ^*  ^    ^^ 


FÄLTLÄKARB   I   rOHMERSRA.    KRIGET.  157 


samma  förmåner  antogos  den  ^Y?  1"^^^  ytterligare  Joh.  Hjort  h.  J.  Lor. 
Odhelius,  B.  Björnlund  m.  fl.  till  »Hospitalsmedici»  i  Pommern. 
Vid  återkomsten  skulle  de  återfå  sina  fattigläkaresysslor  i  Stockholm 
>och  såvida  de  genom  tjenstgörande  vid  arméen  gjort  sig  mer  förtjente, 
framför  andra,  hugnas  med  de  förmåner,  som  vårt  nådiga  bref  af  den 
*Vio  1757  tillägger  dem,  som  här  i  staden  skola  sköta  de  fattige  sjuke». 
Samma  år  antogs  äfven  Erik  Magnus  Lindecrantz  mot  icke  så 
obetydlig  aflöning  till  extraordinarie  fältmedikus  vid  arméen  i  Pommern, 
hvartill  han  konstituerades  af  Kongl.  Maj:t  den  V*  1758. 

Från  denna  tid  stod  Pehr  Zetzell  i  nära  förhållande  till  coUegium 
medicum.  Huru  föga  utvecklad  förbindelsen  emellan  detsamma  och 
arméens  medicinalförvaltning  var,  synes  af  kollegii  bref  den  ^Vs 
1759  till  Zetzell;  i  hvilket  kollegium  begärde  »att  fältmedicus  måtte 
meddela  upplysningar  om  de  vid  arméen  förekommande  sjukdomar, 
emedan  Kongl.  Maj:t  och  höga  regeringen  som  oftast  frågar  efter  om 
fältmedicus  något  derom  inberättat  till  collegium».  Förfrågningarna  härom 
skedde  muntligen  vid  läkarenes  besök  på  hofvet  och  hos  de  maktägande. 

Å  sin  sida  förfrågade  sig  Zetzell,  åt  hvilken  kollegium  i  skrifvelse 
af  den  ^^/^  1759  begärt  lika  heder  och  rang  med  amiralitetsmedici  i 
Karlskrona,  i^hurn  han  bör  vid  chirurgiska  examina  vid  arméen  i  Pom- 
mern vara  ansedd».  Kollegium  svarade  den  Vio  17^3,  att  dess  prseses 
hade  i  kirurgiska  societeten  jus  examinandi  och  i  följe  deraf  äfven  jus 
approbandi  et  improbandi  och  »så  vida  detsamma  efter  general  en  chefs 
bestämning  skall  lämpas  på  fältmedicus,  följer  det  af  sig  sjelf,  att  han 
ej  såsom  blott  vittne  skall  bivista  kirurgiska  examina  under  kriget». 

Det  var  Zetzell,  som  ordnade  den  militära  sjukvården  i  fält^). 
Så  vidt  författaren  har  sig  bekant,  var  det  först  under  Pommerska  kriget 
1757 — 1762,  som  ett  reglemente  uppgjordes  för  arméens  sjukhus.  Det- 
samma ingår  i  Ehrensvärds  ^HusMllningsreglemente  far  Kongl. 
Majestäts  Armée  i  Pommemy  under  1761  och  1762  års  fälttågs  (tryckt, 


^)  ^Tidskrift  i  militär  Helsovård»,  VII,  Stockhobn  1882  innehåller  s.  18—56  en 
af  G.  M.  Appelberg  varmt  skrifven  lefnadsteckning  af  Pehr  Zetzell,  ^Svenska 
kärens  förste  fUUmedieus  under  Pommerska  kriget»  1757—1762. 


158  PtE^   iZET^BLL. 


men  utan  angifven  tryckningsort).  Detta  kapitel,  som  omfattar  373 
§§,  utarbetades  af  Zetzell.  Sjukhusen  indelades  i  stående  och  flyt- 
tande, som  dels  åtföljde  lägret^  dels  såsom  nederlagssjukhus  emottogo 
sjuke  emellan  arméen  och  det  ständiga  sjukhuset  Ett  stående  krigs- 
sjukhus  borde  förhålla  sig  till  arméens  numerär,  som  12  å  13  till  100. 
Reglementet  innehöll  i  öfrigt  noggranna  föreskrifter  för  hushållningen 
vid  de  särskilda  sjukhusen,  för  matordningen,  för  de  olika  tjenstemän- 
nen  (ekonomen,  kommissarierne,  kassören  och  uppsyningsmannen), 
äfvensom  för  läkarene  såsom  lasarettsfältskären,  lasarettsläkaren,  fiUt- 
läkaren  och  förste  fältläkaren.  Detta  reglemente,  som  anbefalldes  till 
efterföljd,  utan  att  kollegium  medicum  yttrat  sig  deröfver,  omtrycktes 
1789  under  dåvarande  kriget  i  Finland  och  gällde  äfven  under  åren 
1806—1809. 

För  sitt  välförhållande  i  Pommern  blef  Zetzell  sedermera  den 
22/g  1762  af  Augustin  Eh rensvärd  föreslagen  hos  KongL  Maj:t  till 
assessor  i  coUegium  medicum  samt  rekommenderades  till  en  pension  af  300 
dal.  smt.  1  skrifvelse  af  den  Vi  1763  tillstyrkte  kollegium  denna  pension 
och  anförde,  »att  Zetzell  ådagalagt  en  utmärkt  insigt  vid  sjukas  skötsel 
och  en  vidsträckt  kunskap  vid  hospitalsinrättningar  samt  en  berömlig  om- 
hugsamhet  vid  reglerandet  af  medicaments  consumtioneme  till  kronans 
förmåns.  Hans  inträde  i  coUegium  medicum  tillstyrktes  på  den  grund, 
»att  fältmedici  närvaro  i  collegium  är  nyttig,  då  sådana  ärenden  före- 
komma^ som  röra  arméns  medicinella  detalj»  ^). 

Om  Zetzell  må  här  nämnas,  att  han  vid  riksdagen  1765 — 1766 
erhöll  i  årlig  lön  900  dal.  smt  mot  förbindelse  att  tjena  vid  arméen  som 
ständig  »fältmedicus»  och  i  fredstider  som  garnisonsläkare  i  Stock- 
holm, äfvensom  att  »arbeta  i  elektriciteten  och  efter  hand  utarbeta  det, 
som  hörer  till  medicina  castrensis».  Dock  borde  han  till  nästa  riksdag 
inlemna  sitt  arbete  färdigt,  så  framt  han  ville  vid  sin  lön  bibehållas, 
»kommandes  vid  hans  afgång  både  lön  och  syssla  att  indragas  och  upp- 
höra».   Zetzell  anmälde  i  collegium  medicum  den  ^^s  1769,   att    han 


')  Om  Zetzells  assessorsplats  i  kollegium  se  detta  arbetes  föista  del  sid.  59. 


fAltläkarb  i  1788 — 1790  års  krig.  169 

fortfarande  sysselsatte  sig  med  ett  arbete  i  militärhygieni  och  hoppades 
få  detsamma  färdigt  till  år  1771.  En  sådan  skrift  har  likväl  icke  ut- 
kommit Genom  k.  brefvet  af  den  "/^  1773  förordnades  Zetzell  ännu 
att  biträda  vid  upprättandet  »af  arméens  hushållningsreglemente  i  fält 
och  uti  det,  som  angår  soldatens  helsa  samt  militärsjukhusens  inrät- 
tande>. 

Under  en  senare  tid  blef  vid  utbrytande  krig  en  särskild  förste 
fältmedikus  anställd.  Under  kriget  i  Finland  1788—1790  förordnades 
sålunda  Ernst  Diederich  Salomon  till  förste  fältläkare,  hvarutom 
D.  Theel,  J.  Th.  Nathorst  och  P.  Afzelius  voro  anställde  som 
»förste  fältkirurger.»  Tjenstgörande  lifmedikus  Johan  Gustaf  Hall- 
man blef  den  Yiq  1805  utnämnd  till  förste  fältmedikus  och  kirurg 
rid  arméen  i  Pommern,  »ägande  lifmedicus  Hallman  att  så  nu,  som 
framdeles  efter  behofvet  requirera  medici  och  chirurger  vid  det  blif- 
vande  fältlasarettet».  Likaså  utnämndes  kronprinsens  förste  lifmedikus 
prof.  P.  Afzelius  den  **/?  1812  att  vara  generalinspektör  öfver  hela 
medicinalvården  vid  den  under  kronprinsens  befäl  sammandragna 
arméen. 

En  ännu  närmare  förbindelse  emellan  de  militära  myndigheterna 
och  militärläkarevården  åsyftades  derigenom,  att  den  till  chef  för  den  ny- 
bildade fältläkarekåren  1808  utnämnde  Hallman  genom  k.  brefvet  af 
den  **/5  1809  tillika  förordnades  till  ledamot  i  krigsförvaltningen  med 
sarskildt  afseende  på  de  dertill  hörande  medicinska  angelägenheterna. 
Såsom  redan  ofvanföre  framstälts,  behagade  dock  Kongl.  Maj:t  den  "/s 
1810  uppdraga  åt  collegium  medicum  högsta  inseendet  öfver  den  mili- 
tära sjukvården  i  alla  dess  grenar. 


5.  Amiralitetslåkape  och  medieinska  förhållanden  i  KariskFona, 

Redan  tidigt  finner  man,  att  fältskärer  vid  amiralitetet  eller  flottan 
voro  antagna  på  ordinarie  stat.  Under  G  hris  ti  nas  tid  funnos  icke  mindre 
än  tio  »balberer».    Dr  Peter  Schallerus   (Gripenflycht)  blef  1650 


i 


.  -t.  ■ 


'jn 


.--e^<'j! 


^, 


^'^^ 


»ii        1  'V   4 

'C  ti 


-1^ 


1,   '..>!■ 


».  -I  • . 


il' 


leo 


AMtRALITETSLÅKASE. 


amiralitetsmedikus  med  årlig  löa  af  600  dal.  smt  I  likets  amiralitetsstat 
1679  upptagas  en  medikus  och  två  militärbarberare  med  lön  af  600  dal. 
smt  hvardera  samt  30  barberaregesäller  med  252  dal.  smt  enhvar  i  årlig 
lön.    Sanmia  år  flyttades  örlogsflottan  till  Karlskrona. 

Af  äldre  handlingar  ser  man,  att  coUegium  medlcum  en  och  annan 
gång  blef  tillf rågadt  rörande  läkares  tillsättande  vid  flottan.  Hans 
Waehtmeister  anhöll  i  bref  af  den  *%  1683  hos  kollegium, 

»att  läkaren  bör  vara  en  extreme  capabel  och  förfaren  man,  särdeles 
som  uppä  hans  capacitet  icke  allenast  de  invertes  curer  och  hvad  hans 
eget  arbete  angår,  utan  ock  inspectionen  öfver  chiriu^gien  komma  måste, 
han  ock  dessutom  uppå  en  aflägsen  ort  blifva  skall,  der  han  af  consilio 
alieno  sig  intet  betjena  får,  och  derföre  måste  vara  den,  som  af  sig  sjelf 
och  egen  experience  bestå  kan». 

Härom  förekommer  i  coUegii  medici  protokoll  den  ^Va  s.  å.: 

*Kongl.  Amiralitetets  bref  till  collegium  medicum  upplästes  angående 
en  medicum,  som  extreme  capabel  är.  Svarades  att  så  snart  collegium 
får  veta  conditiones  vill  det  vara  betänkt  om  att  förskaffa  en  skickelig. 
Nu  är  hvar  och  en  fruchtsam  att  antaga  något,  sedan  hr  Doct.  Scaleri 
arf vingar  graveras,  sedan  ock  att  dr  Daalhemius  så  illa  handterades, 
så  att  han  till  sitt  underhåld  intet  fick,  utan  snart  till  säjandes  måste 
svälta  till  döds,  detta  skall  skrifteligen  besvaras». 

Å  sin  sida  skref  Waehtmeister  den  Vs  s.  å.: 

»Anbelangandes  Dr  Daalhemius,  så  är  allom  dem,  som  hans 
lefverne  sig  erhindra,  nogsamt  bekant  att  han  sjelf  var  suse  fortunas 
faber  och  kunde  ammiralitetet  ingen  orsak  till  hans  elände  skäligen 
imputeras». 

Lönen  var  600  dal.  smt  årligen.  ^Viljandes  man  der  hoos  förordna 
Doctoren,  enär  sjöslagen  angå  lära,  en  särdeles  farkost  den  icke  uti 
actionen  medh  vara  skall,  så  han  intet  bafver  behof,  som  för  är  skedt, 
löpa  någon  hazard  uti  combatteme:». 

Johan  Roth  man  blef  amiralitetsläkare  i  Earlskrona  och  Waeht- 
meister gaf  honom  i  ett  bref  från  Kalmar  af  den  ^Vs  l^^^  det  vits- 
ord »att  man  är  väl  tillfreds   honom  samma   beställning  att  uppdraga». 

Från  denna  tid  innehöll  instruktionen  för  amiralitetskoUegiom  af 
den  Vi^  1689: 


% 


ii- 


ll^ 


I  1 


AMIRALITBTSLÅKARE.  161 


»Om  någon  af  de  gemene  "uti  Kongl.  Majits  tjenst  sargas  eller 
Sjoknar^  bör  densamma  med  cronans  omkostnad  helas  och  strax  till  den 
ändan  inlogeras  uti  de  dertiU  förordnade  baracquer,  hvilka  med  nöd- 
torftiga sängkläder  och  värme  samt  annan  behörighet  måga  vara  inrät- 
tade, pä  det  doctoren  och  bardberaren  måga  kunna  dem  så  mycket 
bättre  uppvakta.  Amiralitets  coUegium  skall  förordna  vissa  personer 
att  sköta  de  sjuke,  tillse  att  de  i  stället  för  den  vanliga  salta  kosten  få 
färsk  och  tjenlig  föda  enligt  doctorens  föreskrifter  samt  tillhålla  vice 
holmamiralen  att  minst  en  gång  i  veckan  jemte  doctoren  mönstra  och 
öfverse  de  sjuke»  ^). 

Någon  instruktion  för  amiralitetsläkaretjensten  torde  likväl  icke 
haffa  funnits,  alldenstund  Eongl.  Maj:t  i  bref  af  den  ^Vi  1^^^  infordrade 
coUegii  medici  utiåtande  öfver  ett  i  detta  syfte  afgifvet  förslag: 

»Såsom  Ammiralitets  medicus  Doctor  Bothman  wihd  commissionen 
i  Garlscrona  har  insinuerat  ett  memorial  och  deduction  huru  han  i  an- 
ledning af  wåre  förordningar,  privilegior  och  krigs-  samt  sjöarticklar 
förmenar,  det  han  sjelf  tillika  medh  ammiralitets  apothecaren  och  bruch- 
snijdame^  sampt  feltskerame  sigh  i  sine  embetten  böre  förhålla,  icke 
allenast  så,  att  embetteme  intet  må  giöra  hwar  annan  intrång  i  hvars 
annars  profession,  uthan  ock  beträffande  dhet  hwad  dhe  widh  dhe  siukes 
opwachtning  och  handterande  isynnerhet  åligger.  Ty  hafwe  Wij  funnit 
nödigt  samma  memorial  til  eder  att  remittera  med  be&llning,  att  I  medh 
edra  underdåniga  tankar  deröfver  inkommen,  på  dhet  Wij  sedan  der- 
utöfver  med  så  mycket  bättre  grund  mage  kunna  statuera,  hwad  som 
nytt-  och  tienligt  må  wara». 

Genom  krigsrättens  dom  den  ^^1^  1696  hade  amiralitets  apotekaren 
Mårten  Werner  blifvit  för  särskilda  försummelser  och  fel  förklarad 
sin  tjenst  förlustig,  men  hos  Kongl.  Maj:t  anhållit,  att  saken  måtte  ånyo 
komma  under  domares  »skärskådan  och  ompröfvande».  Härom  för- 
ordnade k.  brefvet  till  coUegium  medicum  af  den  */*  1698,  »men  som  uti 
dessa  skrifter  om  apothecarewärket  och  dess  inrättande  och  beställning 
med  mycket  deraf  dependerar,  något  förmäles,  hvarutinnan  Wij   finna 


')  Heddeladt  af  Hr  Intendenten  Axel  Zettersten. 

11 


162  AMIRALITETSAPOTEKABE. 


nödigt  att  höra  edre  underdåniga  påminnelser,  ty  är  vår  nådiga  willie 
och  befallning,  att  I  efter  inhemtat  underrättelse  om  beskaffenheten  af 
det,  som  apothecarevärcket  och  den  deraf  dependerande  beställningen 
angår,  inkomma  hos  Oss  med  det  som  1  dervid  i  und.  kunnen  hafva 
att  påminna». 

Tvister  synas  dock  fortfarande  hafva  ägt  rum  i  Earlskrona.  I 
anledning  af  stridigheter  emellan  amiralitetsläkaren  dr  J.  6.  Transeus, 
fältskäreme  och  apotekaren  derstädes  anbefallde  k.  brefvet  af  den  '/» 
1698  Urban  Hjasrne  och  öfverkommissarien  von  Otter  att  jämte 
»några  andra  tjenliga  och  opartiska  personer»  undersöka  desamma: 

»Såsom  Wij  fast  ogiema  måste  förnimma,  hurusom  här  vid  Ammi- 
ralitetet  ätskillige  irrigheter  och  tvister  äro  upkombne  emellan  medicum, 
barberarene  och  apothekaren,  hvjlken  oenighet  intet  annat  kan  än  lända 
oss  till  otjenat  i  thy  de  siuka,  som  deras  tienst  behöfva,  derigenora 
komma  att  liida;  altså  är  härmed  till  eder  wår  nådiga  willie  cch  be- 
fcdlning,  att  I  såsom  preeses  uthi  Wärt  coUegio  medico  eder  denne 
saken  genast  med  alfvar  företage,  adjungerandes  eder  därvid  öfver  Com- 
missarien  von  Otter  iemte  någre  tienlige  och  opartiske  persohner,  som 
dernti  kunna  hafva  kunskap,  och  med  dem  noga  och  granneligen  skiär- 
skåda  dess  ursprung  och  beskaffenhet,  inkommandes  sedan  deröfver  till 
Oss  med  eder  underdåniga  berättelse  iemte  hvad  I  finnen  vara  nödigt 
till  at  åter  bringa  värket  uthi  en  god  ordning». 

Denna  undersökning  anställdes  den  **  ^^  och  fortsattes  sedermera 
i  Stockholm.  Äfven  kirurgiska  societetens  ledamöter  kallades  till  ett 
sammanträde  rörande  detta  ärende  den  ^•/j^  s.  å.,  dervid  det  beslöts,  att 
»de  barberaregesäller,  som  blifva  antagne  att  följa  med  på  långa 
resor  på  konungens  skepp,  först  af  samptelige  amiralitetschirurgis 
examineras». 

Hvad  amiralitetsapotekaren  vidkom,  hade  han  i  böljan  haft  lön 
på  stat  ä  200  dal.  smt  om  året  och  fick  från  1690  uppbära  ett  arfvode 
till  samma  belopp  för  att  dermed  underhålla  ett  biträde.  Ctom  lönen 
synes  kronan  hafva  besörjt  om  nödiga  droger  för  apotekets  behof, 
men  den  ^Vs  l^^^O  begärde  collegium  medicum  att  amiralitetsapo- 
tekaren  finge,   liksom   andre   apotekare,   sjelf   införskrifva   sina   droger 


AMIRAUTETSAPOTEKABB.  163 


och  med  egna  medel  underhålla  sitt   apotek   samt   sedan    få   ersättning 
enligt  taxa.    Med  anledning  häraf  stadgade  k.  brefvet  af  den  ^^  5  1700: 

»att  som  Kongl.  Maj:t  i  nåder  godtfunnit  förordna,  att  Amiralitets- 
staten hädanefter  skall  blifva  betjent  med  medikamenter  på  lika  sätt, 
som  det  sker  vid  vårt  hof  uppe  i  Stockholm,  skall  amiralitetsapotekaren 
af  egna  medel  providera  och  förse  apoteket,  så  med  raaterialier  af  sirapli- 
cibus,  som  med  compositis  medicamentis,  samt  att  han  och  ingen  annan 
skall  foumera  convoj-  och  fältkistoma». 

Sedan  J.  E.  Ferber  den  1V5  1701  af  amiralitetskollegium  erhållit 
fullmakt  att  yara  apotekare  i  Earlskrona,  kallades  han  af  magistraten 
1705  att  tillika  vara  stadsapotekare.  Dessa  hans  privilegier  bekräftades 
i  k.  resolutionen  af  den  ^/a  1^11  ^).  Oaktadt  särskilda  ansökningar  seder- 
mera gjordes  om  privilegium  å  inrättande  af  ett  nytt  apotek  i  Earlskrona 
blefvo  de  alltid  afslagna  och  först  1829  beviljades  ett  sådant. 

Bet  amiralitetsapotekaren  i  Earlskrona  medgifna  arfvodet  a  200  dal. 
smt  indrogs  1724  och  apotekets  förut  beviljade  tullfrihet  a  200  dal. 
smt  upphäfdes  genom  k.  brefvet  af  den  ^Y^  1774.  Amiralitetsapote- 
karens ställning  var  dock  icke  klar.  För  att  i  ett  sammanhang  beröra 
dessa  förhållanden  må  här  anföras,  att,  när  apotekaren  Fredrik 
Bräsch  genom  eldsvåda  förlorade  sitt  apotek  och  sin  egendom,  utred- 
ningskommissionen  hemställde,  om  honom  icke  kunde  beviljas  tull- 
frihet för  de  nyreqvirerade  medicinalierna,  men  det  afslogs  i  k.  brefvet 
af  den  "/ii  1790.  Då  apoteksvarorna  mot  slutet  af  seklet  stego  i  pris, 
anhöll  Bräsch  1799  att  för  de  till  örlogsflottan  under  de  sistförflutna 
åren  levererade  medikamenterna  få  beräkna  dem  enligt  verkliga  priset 
Som  skäl  härtill  anförde  han,  att  k.  brefvet  af  den  »Vj  1700  skulle  till- 
lägga  honom  rätt  att  lämpa  sin  betalning  efter  varomas  inköpspris  och 
att  han  genom  1777  års  taxa  komme  att  förlora  100  7o«  EoUegium 
upplyste  i  utlåtande  af  den  ^^/^  s.  å.,  att  nämnda  bref  tydligen  innehöll 
det   amiralitetsapotekaren    skall   månatligen    insända    behörigen    öfver- 


0  A.  T.  W i  strand,  Minnesbok  för  Äpothekare  ock  Pharmaceuter,    Stockholm 
1854,  s.  114. 


164 


MEDICINSKA   FÖRHÅLLANDEN   I   KARLSKRONA. 


I 

i; 

i 

! 
t 


sedda  räkningar  för  de  till  amiralitetsstaten  lemnade  medicin aliema, 
»hvilka  han  bör  försälja  efter  taxa  och  varornas  inköp»,  således  icke 
efter  blotta  inköpet.  Bräsch  hade  tillika  i  många  år  räknat  sin  betid- 
ning  för  leveranser  i  stora  partier  efter  1777  års  taxa,  hvilken  dock 
har  af  seende  blott  på  utminutering.  Kollegium  anmärkte  tillika,  att 
medikamentsräkningarna  dittills  blifvit  öfversände  för  flera  år  på  en 
gång,  sedan  de  redan  betalts,  hvarigenom  kollegium  icke  kunnat  före- 
komma den  taxering,  som  en  oriktig  tillämpning  af  medicinaltaxan 
åstadkommit.  I  k.  brefvet  af  den  ^f^  1799  aMogs  Brasch^s  anhållan 
och  förordnades  att  medikamentsräkningarna  för  örlogsflottan  hädanefter 
borde  till  kollegium  qvartaliter  insändas  och  icke  betalas  förr  än  de  af 
collegium  medicum  godkänts. 

Efter  denna  korta  utflygt  på  apotekareväsendets  område,  må  vi 
återvända  till  läkarevården.  Collegium  medicum  fick  än  en  tid  framåt 
emottaga  uppdrag  att  förse  flottan  med  fältskären  K.  brefvet  af  den 
^Va  1700  anbefallde  kollegium  att  för  örlogsflottans  behof  anskafia,  utom 
de  ordinarie  kirurgerne,  tre  mästerbarberare  och  74  barberaregesäller, 
»af  hvilka  intet  mehr  än  30  gesäller  skohla  wara  till  fångs  så  att  de 
öfrige  förmenas  uthom  lands  ifrån  böra  införskrifwas».  Direktören  för 
barberareembetet  Hans  Schultz  var  för  detta  ändamål  uppkallad  i 
kollegium  och  förklarade  sig  redan  hafva  fogat  den  anstalt,  att  60  ge- 
säller kunde  inom  åtta  dagar  vara  färdiga  till  EongL  Majrts  tjenst,  de 
öfriga  14  borde  från  de  tyska  orterna  kunna  med  första  öppet  vatten 
erhållas.  »Derhos  påminte  Directeuren  att  desse  gesäller  giema  virillia 
tiäna,  allenast  de  richtigt  få  sitt  salarium.  Hvarom  de  så  mycket  mer 
tvifla,  som  en  dehl  af  de  gesäller,  hvilka  förledne  åhr  voro  på  skeppen, 
som  transporten  giorde  til  Wismar,  än  i  sitt  salarium  anseeuligt  hafw^a 
at  fordra».  —  Likaså  anbefalldes  kollegium  i  k.  brefvet  af  den  **/i 
1701  att  draga  försorg  »det  så  många  och  dugelige  gesäller  mage  blifva 
anskaffade,  som  kunna  bringas  till  väga,  corresponderandes  dheröfver 
med  statscontoiret,  som  lärer  ställa  behörige  ordres  om  dheras  utredning 
och  transport  hiit  öfver  nästkommande  wåhr».  I  brist  på  svenska  läkare 
föreslog  äfven  collegium  medicum  i  skrifvelse  till  konungen   af  den  ^/^ 


MBDIOINSKi.  FÖBHÅLLANDEN  I  KARLBKROKA.  165 


1705  en  David  Erieg  till  garnisonsläkare  i  Riga  och  till  läkare  vid 
Neamunde. 

Äfven  vid  militärläkaretjensternas  besättande  inhemtades  den  tiden 
kollegii  yttrande.    När  amiralitetskollegium   den  ^Ve  l'^!^  föreslagit  d:r 
Gabriel   Ho  Is  ten   till  amiralitetsläkare  i  Earlskrona  efter  d:r  J.  G. 
Trän SB US,   förklarade   EongL  Maj:t,  att,  »som  det  mycket  angeläget  är 
att  amiralitetet   med   en  habil   och  förfaren   person  uti   detta  måhlet 
försedt  blifver  och  collegium  medicum  bästa  kundskapen  äger  om  dem, 
som  till  sådan  beställning  kunde  tjenligast  pröfwas»,   skulle   kollegium 
anbefallas   att   »med   underdånigt  förslag  inkomma  på  någre  personer, 
som  dertill    aldraskickligast  finnas».     Då  mellertid    Lars    B  r au  n  er- 
sköld    den   ^/g  s.   å.   erhöll    tjensten,    fick    collegium    medicum    den 
^Vy     befallning    att     uppgöra    förslag     till     återbesättande     af    stabs- 
läkarebefattningen    i    Skåne^    hvartill    på   kollegii    förslag    Nils    Boy 
ntnämndes   den  ^7io  ^-  ^  »samt  att   tillika  vara  assessor   uti  coUegio 
medico». 

Fortfarande  var  det  dock  amiralitetskollegium,  som  uppgjorde  för- 
slag till  lediga  läkaretjenster  vid  flottan.  Sålunda  begärde  amiralitets- 
kollegium i  bref  af  den  Y4  1737  att  af  collegium  medicum  få  anvisning 
på  lämplig  läkare,  som  kunde  hos  Eongl.  Maj:t  föreslås  till  lediga  amiralitets- 
medici  sysslan  i  Garlskrona,  hvarvid,  »utom  de  600  dal.  smt,  som  bestås 
på  staten,  kan  hopp  gifvas  om  någon  viss  lön  af  staden».  Eollegium 
föreslog  Johan  Stensson  Rothman,  Erik  Yictorin  och  David 
Samuel  Eoulas  till  denna  befattning,  men  Johan  Fjellström  blef 
af  EongL  Maj:t  dertill  utnämnd.  Likaså  när  collegium  medicum  efter 
amiralitetsläkarens  vid  Stockholms  eskader  Hieronymus  Bernegaus 
död  1741  föreslog  hos  vederbörande  E.  Yictorin,  J.  Eb.  Yoigtlen- 
der  och  Z.  Strandberg  samt  på  hans  egen  begäran  Eb.  Rosén,  erhöll 
Petter  Lundberg  tjensten.  Ännu  en  gäng  begärde  amiralitetskolle- 
gium i  Earlskrona  i  bref  af  den  i®/^  1747  förslag  på  en  läkare  för 
örlogseskadern  »emot  50  dal  smt  i  månaden  och  vanligt  traktamente». 
Ehuni  förslagsrättigheten  till  amiralitetsläkare  icke  tillhörde  kollegium, 
utan  »vederbörande  chef»  på  grund  af  k.  brefvet  af  den  ^7ii  1740, 
plägade  denne  dock  någon  gång  åtminstone  förfråga  sig  hos   collegium 


( 


166 


MEDICINSKA  FÖRHÅLLANDEN   I   KARLSKRONA. 


i' 


m ' 


medicum  om  den  läkare,  som  hos  honom  kommit  i  åtanke.  Sålunda 
inhemtade  schoutbynachten  Hans  Anckarcrantz  den  ^7?  1754  kollegu 
tanke  om  d:r  Lars  B  al  c  k,  när  amiralitetsläkaresysslan  skulle  åter- 
besättas. 

Huru  sjukvården  vid  flottan  i  Earlskrona  var  ordnad,  torde  bäst 
ses  ur  »-K  Maj:ts  nådiga  reglemente,  hvarefter  ammiralitetsmedicus, 
apothecaren  och  fältskärare  med  deras  gesäller  hafva  sig  i  underdånighet 
att  rätta,  gifven  i  Stockholm  den  ^Vs  i735>.  Emedan  denna  skrift 
särdeles  tydligt  klargör  förhållandet  emellan  de  vid  militärläkarevården 
anställde  läkarene  och  fältskärerne  med  afseende  på  deras  ömsesidiga 
tjenstegöromål,  torde  det  icke  vara  ur  vägen  att  här  meddela  en  öfver- 
sikt  af  innehållet  i  detta  veterligen  icke  förut  publicerade  aktstycke. 

»1.  Amiralitetsmedicus  bör  hafva  inseende  på  apotheket  Apothe- 
karen  i  Carlskrona  njuter  icke  någon  lön  pä  amiralitetsstaten,  men  har 
privilegium  att  allena  utan  någons  intrång  få  hålla  apothek  i  Carlskrona 
stad,  försedt  med  goda  och  tillräckliga  medicamenter  och  bör  låta  apo- 
theket underkastas  visitering  af  amir.  doctom  och  mäster^tskäreme  samt 
någre  andre  af  amiralitetet.  Oordningar  anmälas  i  amiralitetskollegium 
och  låter  han  sig  icke  rätta,  går  han  sitt  privilegium  förlustig.  Apot 
låter  affolja  föreskrifna  medicamenter  till  amiralitetsmanskapets  förnöden- 
het, så  väl  som  för  sig  sjelf  och  mästerbarberarene,  när  någon  af  dem 
är  sjuk  och  förses  fältkistoma  med  nödiga  medicamenter  efter  amiralitets- 
läkarens praescriptioner  i  samråd  med  fältskärerne,  hvilka  först  uppvisas 
i  amiralitetscollegium.     Apotheksräkningarna    granskas  i  kammarkontoret. 

2.  Åfven  mästerbarberarene  få  vid  de  tillfällen,  som  ingen  tid 
tåla,  föreskrifva  medicamenter  och  plåster.  De,  som  genom  slagsmål  eller 
liderligt  lefveme  dragit  på  sig  någon  sjukdom,  böra  sjelf  ve  deras  medi- 
camenter betala. 

3.  Göromålen  äro  fördelta  emellan  fältskärerne  så,  att  de  tvenne 
sköta  de  sjuke  jemte  sina  gesäller  och  den  tredje  betjenar  staten  i 
gemen  med  barberande,  >hvarmed  de  andre  sig  sjelfva  månatligen  alti- 
nera*.  Amir.  med.  bör  efterse,  att  hvar  och  en  oförsummeligen  förrättar 
sin  syssla  och  isynnerhet  att  de  sjuke  blifva  välskötta.  Till  den 
ändan  böra  de  tvenne  mästerbarberarene,  som  hafva  sjukmånaden,  åt- 
minstone hvar  tredje  dag  gifva  amir.  doctom  rapport  om  de  sjukas  till- 
stånd, så  ock  behörig  förteckning  på  dem,  samt  beskrifning  på  deras 
sjukdom,  att  han  derefter  kan  sig  rätta,  när  medikamenter  för  dem  skola 


MBDI0IN8KA  FÖRHÅLL AKBBN  I  KARLSKRONA.  167 

anordnas  ifrån  apotheket.  Eljest  bör  d:m  sjelf  den  sjuka  besöka  innan 
något  för  honom  ordineras.  Äfvensom  ock  amiralitets  medico  åligger 
vid  alla  invärtes  sjukdomar  taga  sig  sjelf  förnämsta  omsorgen  an. 

5.  öfver  de  sjuke  bör  hvar  mästerbarberare  för  sig  hålla  en  sjukbok, 
som  vid  hvarje  månads  utgång  nnderskrifves.  Befinnes  någon  utvärtes 
skada,  kan  den  sjuke  inskrifvas  i  sjukboken,  men  är  det  en  invertes 
sjukdom  bör  derom  till  doctoren  berättas  och  han  den  sjuke  bese  samt 
Bjelf  inskrifva  honom.  Amir.  med.  examinerar  sjukböckerna  och  med  sin 
underskrift  deras  riktighet  bestyrker. 

6.  Amir.  med.  bör  ej  underlåta  på  behörig  ort  påminna  ang. 
sjuke  i  baracqueme  att  de  njuta  tjenlig  mat  och  dryck. 

7.  Amir.  d:m  tillika  med  mästerbarberarene,  som  hafva  sjukmå- 
naden, böra  vara  tillstädes  vid  sjukmönstringame  för  att  afgöra,  hvilka 
kunna  utskrifvas  och  bland  de  friska  upptagas  m.  m. 

9.  Vid  utredning  till  sjöss  bör  amir.  med.  tillika  med  fältskäreme 
öfverlägga  om  quantiteten  och  species  af  medicamenterne,  hvilka  i  hans 
närvaro  böra  inläggas  i  fältkistan. 

10.  Efter  öf verstanden  expedition  inventeras  fältkistan  och  de 
öfverblefna  medicamcntema  äterlemnas  antingen  tillbaka  till  apotheket 
eller  förbrukas  i  baracqueme. 

11.  När  fältskärsgesäller  kommenderas  till  sjöss  åligger  amiralitets- 
doctom  derom  öfverenskomma  med  mästerbarberarene  och  tillse  att 
beskedliga  och  förfame  personer  skeppen  tilldelas.  Men  komma  främ- 
mande gesäller  att  antagas,  så  böra  de  förut  af  amiralitets  medico  och 
samtelige  mästerbarberare  examineras,  samt  om  deras  skicklighet  till 
amiralitetskollegium  berättelse  göras. 

12.  Yid  äfventyrliga  operationes  chirurgicas  bör  amiralitets  medicus 
och  de  öfriga  mästerbarberarene  vara  tillstädes  honom,  som  operationen 
förrätta  skall,  till  hjelp  och  råd. 

13.  Förutom  handtverkare  och  gemene  man  erhålla  äfven  under- 
officerarne fria  medicamenter  i  påkommande  sjukdomar,  hvarför  amir. 
med.  så  ock  mästerbarberarene  äro  skyldige  dem  att  betjena  utan  någon 
vedergällning,  men  de  öfriga  af  staten  betala  sjelfve  deras  medicamenter 
och  jemväl  förnöja  vederbörande,  som  med  deras  curerande  möda  hafva, 
förutan  under  påstående  sjöresor,  då  hvar  och  en  af  besättningame 
jemte  fria  medicamenter  ntnr  fältkistorna  jemväl  njuter  fri  betjening  af 
fältskären  wid  förefallande  sjukdomar,  när  hela  flottan  skall  gå  till  sjöss 
och  amir.  med.  är  följaktig,  bör  han  utan  åtskilnad  gå  alla  dem  flitigt 
och  troget  tillhanda,  som  honom  anlita. 


168 


MEDICrifSKA   FÖRHAlLAKDKN  i   KARLSKRONA. 


*l¥.\ 


I* 


H  -i 


^. 


14.  Till  plåsterduk,  bindlar  och  bandager  för  de  sjuke,  som  njuta 
fria  medicamenter,  består  Eongl.  Maj:t  jemväl  nödigt  lärft. 

16.  Amir.  doctorens  och  mästerfältskärernes  skyldighet  är  att 
väl  vårda  och  ansa  alla  chirurgiska  instnimenter,  som  uti  instrument- 
kammaren  förvaras  och  hvaröfver  inventarium  bör  hållas.  Ett  lika 
lydande  exemplar  bör  hållas  i  varfskontoret  och  årligen  kollationeras. 

17.  Ändteligen,  som  en  väl  sinnad  och  flitig  amiralitets  medicus 
ej  lärer  underlåta  något  af  allt  det,  som  länder  denna  medicinalstaten 
tiU  bästa  och  förkofring,  så  lärer  han  ock  vara  sorgfällig  att  både  för 
mästerbarberarenes  skull,  som  isynnerhet  för  deras  gesäller,  när  tillfälle 
gifves  af  cadaver^  anställa  nödiga  anatomiska  sectioner»  ^). 

Till  belysande  af  örlogsflottans  medicinalförhållanden  må  här 
ytterligare  meddelas  följande  enskilda  notiser^). 

1679  den  7i2  förordnades  att  flottan  skulle  förläggas  till  Karls- 
krona. 

1680*  Bedan  vid  Earlskrona  stads  anläggning  inrättades  sjuk- 
baracker i  närheten  af  sedermera  nya  dockbyggnaden.  Denna  tid  voro 
icke  mer  än  600  dal.  upptagna  i  staten  för  inköp  af  medikamenter  vid 
sjukvården  i  Eariskrona. 

Ett  amiralitets-  och  tillika  stadsapotek  inrättades  strax  efter  Earls- 
krona stads  anläggning,  ehuru  året  för  dess  iståndsättande  icke  kan  närmare 
bestämmas.  Så  väl  magistratens  resolution  af  den  ^i/^  1705,  som  k. 
rådets  af  den  Va  ^711  förklarade,  att  icke  mera  än  ett  amiralitets-  och 
stadsapotek  skulle  få  i  Earlskrona  privilegieras  ^).  Såsom  redan  nämndes, 
meddelades  likväl  den  7ia  l^^^  tillstånd  att  anlägga  ännu  ett  apotek  i 
staden. 

1681.  1679  års  stat  gällde  naturligtvis  icke  för  Earlskrona  sta- 
tion. Denna  station  erhöll  1681  en  »garnizons-  och  fortifikations- 
barberare»  och  redan  några  år  derefter  upptog  staten  löner  till  en  me- 
dicus, tre  mästerbarberare,  tre  barberaregesäller  och  en  »bråcksnidare>. 
Den  förstnämnde  räknades  i  1690  års  stat  till  civilstaten,  men  de  öfrige 


^)  I  »Flottans  arkiv»  ä  Skeppsholmen. 

')  Förf.  står  i  tacksam  förbindelse  till  Hr  Intendenten  Ze  t  ter  sten  för  med- 
delandet af  en  mängd  uppgifter  rörande  flottan. 

■)  J.  F.  Sa  c  klen,  Sveriges  apotekarehistoria.    Nyköping  1835,  s.  150. 


if 


XEDIOINSKA   FÖRHÅLLANBBN  I  KARLBKROKA.  169 

till  militärstaten,  på  hvilken  äfven  »medicus»  kort  derefter  öfverflyttades. 
För  sjöexpeditioner  antogos  extra  läkare. 

1689*  Till  uppsikt  öfver  de  sjuke  i  barackeme  i  Earlskrona  för- 
ordnades en  löjtnant,  en  skrifvare  och  2:ne  underofficerare  med  fri  för- 
täring (k.  brefvet  af  den  *Vio  1689).  Genom  k.  resolutionen  af  den  ^72 
1720  förordnades  i  stället  för  löjtnanten  en  uppsyningsman  med  lön 
på  stat  och  friförtäringen  indrogs. 

1694.  Det  för  sjukvården  i  Earlskrona  anvisade  anslaget  af  600 
dal.  ökades  år  1694  till  800  dal.  Anslaget  nedsattes  åter  i  1721  års 
stat  till  sitt  förra  belopp  och  härvid  blef  det  i  många  år  ända  till  1770- 
talet    År  1780  utgjorde  anslaget  3,340  rdr  5  sk.  2  rst 

1697.  Mot  slutet  af  Earl  XI:s  regering  uppbyggdes  ett  amiralitets- 
sjukhus (den  s.  k.  gamla  kasernbyggnaden). 

1699  den  ^^2  utfärdade  Eongl.  Maj:t  reglemente  för  amiralitets- 
medikus,  amiralitetsmästerbarberarene  och  för  amiralitetsapotekaren,  hvilka 
tre  reglementen  gällde  till  1733,  då  ett  nytt  reglemente  stadfästes  den 

*V8    S.    å. 

1735  den  ^Vs  förnyades  reglementena  för  amiralitetsmedikus, 
apotekare  och  fältskärer  med  deras  gesäller.  Hufvudsakligen  af  samma 
innehåll  som  1699  och  1732  års  reglementen^). 

1738  den  ''/g  bestämde  k.  brefvet,  att  läkarestaten  vid  Earlskrona 
station  skulle  utgöras  af  en  medikus,  en  kirurg  och  fem  barberaregesäller, 
hvilket  fortfor  till  år  1761,  då  ny  stat  utfärdades.  Vid  sjöexpeditioner 
anställdes,  under  den  tid  de  varade,  särskilda  fältskärer  (barberare). 

I  sjöreglementet  af  den  ^^4  1741  finnas  bestämningar  rörande 
sjukvården  å  flottan,  särskildt  under  rubriken  »Gurialier  vid  flottan 
nti  åtskillige  tillfällen». 

1743  den  ^^  utgafs  »Ihro  Eönigl.  Maj:ts  und  des  Reichs  Ammi- 
ralitäts  CoUegii  Instruction,  wornach  die  Feltscherer  auf  die  Flotte 
sich  zu  richten  haben». 


^)  Dessatom  finnes  i  riksarkivet,  »Ck)llegium  medicum  1684 — 171B»,  åtminstone 
ett  förslag  till  reglemente  för  medici,  apotekare  och  fältskärer  i  Karlskrona  af  den 
V,  1737. 


170 


MBDICINSEA   FÖBhAlLANDEN   I   KARLSKRONA. 


♦ij 


'm 


i  V' 


t',- 


u' 


V' 


E   ' 


rf 


m 

fri*'* 


Fältskären  var  ansvarig  för  »väsa,  instrumenta  chirurgica  och  me- 
dicamenteraa».  Föreskrifna  medikamenter  borde  dagligen  antecknas  och 
sjakjournal  föras.  Reqvisition  af  medikamenter  skedde  genom  läkaren 
eller  mästerfältskären.  Fältskärerne  skulle  erinra  sig  att  hämmandet  af 
en  utbraten  sjukdom  icke  endast  berodde  på  användandet  af  goda  medi- 
kamenter, »sondern  filrnemlich  auch  auf  andere  treue  Wartung».  De 
borde  gå  till  råds  med  läkaren  och  mästerfältskären,  »denn  durch  ein- 
gebildete  eigene  Klugheit  die  Kranken  leichtlich  zu  leiden  kommen  und 
die  Feltschers  schwere  Verantwortung  sich  aufladen». 

Denna  instruktion  jemte  »kostordningen  för  de  sjuka  af  k.  Colle- 
gio  medico  utgifven  den  *V»  1742»  och  d:r  Fj eliströms  underrättelse 
och  utdrag  af  amiralitetskollegii  protokoll  den  ^Vs  l'^^  hörde  till  inven- 
tarienia på  hvarje  örlogsfartyg. 

1750  den  Ve  erhöll  amiralitetsmedikus  samma  rang  som  assessoreme 
i  coUegium  medicum. 

1755  års  sjöartiklar  förordnade,  att,  när  kronans  skepp  ginge  till  sjös, 
skulle  amiralitetsmedikus,  apotekaren  och  mästerfältskären,  hvar  i  sin 
»esquadron»,  inventera  fältkistorna.  Sedan  gåfvos  de  fältskärerne  i  händer, 
hvilka  efter  expeditionens  slut  redovisade  för  dem. 

1756  på  bastionen  Aurora  uppbyggdes  under  loppet  af  1750 — 51 
en  kasern  för  varfsparaden,  hvilken  1756  förvandlades  till  sjukhus,  hvar- 
efter  den  förra  sjukvården  i  barackerna  upphörde.  Samma  hus  bibehölls 
för  detta  ändamål  ända  till  1866,  hvarefter  det  användes  till  tjensterum 
för  sjuke  underofficerare  och  sjukvaktare. 

Till  förekommande  af  svårigheten  att  erhålla  fältskärsgesäller  till 
utgående  expeditioner  beslöt  amiralitetskollegium  den  ^  \q  1759,  att  efter 
deras  återkomst  dem  efter  hvars  och  ens  beskaffenhet  och  tjenst  skulle 
tilläggas  vissa  »sustentationspenningar»  mot  förbindelse  att  vara  beredde 
att  gå  ut  på  följande  expeditioner^).   Denna  anordning  fortfor  en  tid. 

K.  brefvet  af  den  ^V^^  1761  förordnade,  att  i  Karlskrona  skulle 
finnas  två  amiralitetsmedici  med  lika  värdighet  och  lön  å  800    dal.,   en 


*)  Se  Modées  Utdrag  utur  publique  Handlingar,  VII,  8.  4990. 


MKDIOniSEA   FÖBHÅLLANDEN  I  KABLSEBOKA.  171 

förste  fältskär  ä  600  och  en  andre  ä  400  dal:s  lön,  en  regementsfält- 
skär  vid  mariDkåren  ä  300  och  en  vid  volontärerne  ä  300  samt  sex 
barberaregesäller  ä  200,  hvilkas  antal  1778  ökades  till  nio. 

1776  den  Ys  ntkom  nytt  reglemente  för  »ordinarie  amiralitetsmedi- 
cinalstaten»  i  Karlskrona.  Detta  reglemente  med  vissa  af  förste  ami- 
ralen föreslagna  tillägg  skulle  enligt  k.  brefvet  af  den  ^Vs  ^^^^  ^j^^^ 
till  efterrättelse  i  land,  hvaremot  ett  af  collegliim  medicum  projekteradt 
reglemente  för  sjöexpeditionsmediGinalstaten  skulle  efterlefvas  om  bord 
och  vid  förefallande  sjöexpeditioner. 

1776  den  Vs  indrogs  regementsfältskärstjensten  i  Earlskrona, 
men  genom  k.  brefvet  af  den  ^^  1778  tillkommo  ytterligare  tre  barbe- 
raregesäller. 

1779  den  ^Vi  utfärdades  en  sjöexpeditionsmedicinalstat,  alldenstund 
amiralitetet  icke  ägde  flere  öfver-  och  underfältskärer,  än  de,  som  i 
freds-  och  krigstid  behöfdes  till  de  sjukes  betjening  i  land. 

17S3  erhöUo  amiralitetsmedici  inqvartering  lika  med  vederlikar 
vid  flottan. 

I  anseende  till  den  under  nybyggnadsåren  varande  större  arbets- 
styrkan i  Earlskrona  föreslog  generalamiralen  H.  a.f  Tro  lie  år  1783  till- 
ökning i  medicinalstaten  och  genom  k.  brefvet  af  den  ^/^  s.  å.  under- 
gick denna  stat  en  genomgripande  förändring.  Det  förordnades  då,  att 
sjukvården  i  Earlskrona  skulle  delas  på  3:ne  departement,  hvaraf 

det  första  med  en  medikus,  förste  mästerfältskären^  en  underkirurg^ 
och  fyra  fältskärsgesäller  omfattade  de  sjuke  i  sjukhuset  samt  volontä- 
rerne och  ko£ferdibåtsmännen,  så  inom  som  utom  sjukhuset; 

det  andra  med  en  medikus,  en  underkirurg  och  två  fältskärsgesäller 
hade  vård  om  de  sjuke  i  qvarteren,  varfsofficerarne,  byggmästarene, 
presteme,  underofficerarne,  ynglingarne,  gevaldigern,  vaktmästaren  och 
skeppsgossarne,  samt 

det  tredje  med  en  medikus,  andre  mästerfältskären,  en  underkirurg 
och  tre  fältskärsgesäller  skulle  bestrida  sjukvården  vid  timmermans-  och 
handtverksstaten. 

Tredje  amiralitetsläkaren  skulle  vara  skyldig  att,  när  så   påfordra- 


172 


HSBICINSXA   FÖRHÅLLANDEN   I  KARLSKRONA. 


i-} 


[;^4i 


I  ' 


il    1 


des,  gå  till  sjös  som  expeditioDsmedikus  ^).    I  sammanhang  härmed  ut- 
färdades ny  stat  samma  år. 

1791  indrogs  amiralitetskollegium  och  dess  göromål  öfverlemnades 
genom  k.  förordningen  af  den  */»  1791  åt  General-sjömilitie-kontoret  i 
Stockholm. 

Medels  k.  cirkulärbrefvet  af  den  *Vii  1798  ställdes  i  likhet  med 
öfrige  civile  tjenstemän  vid  sjöförsvaret  äfven  personalen  vid  flottornas 
medicinalstater  under  samma  ordning  och  disciplin,  som  deras  vederlikar 
af  militären. 

Genom  k.  brefvet  af  den  *%  1794  indrogos  en  amiralitetsmedici- 
tjenst  och  två  fältskärsgesällbefattningar. 

När  sedermera  bestämdes,  att  flottans  läkare  skulle  utgöra  en  del 
af  fältläkarekåren,  anbefalldes  i  sammanhang  härmed  genom  general- 
ordres af  den  ^/^^  1808,  att  amiralitetsmedici  och  mästerfältskärerne 
skulle  kallas  fältläkare,  samt  underkirurgerne  och  fältskärsgesälleme  benäm- 
nas underläkare,  men  1813  förordnades,  att  läkarestaten  skulle  utgöras  af 
en  öfverfältläkare  (amiralitetsmedicus)  och  tvenne  fältläkare  (amiralitets- 
kirurgerne).    Desse  erhöllo  senare  namn  af  regementsläkare. 

1809.  Till  motarbetande  af  de  olyckliga  sanitära  förhållandena 
vid  flottan  utfärdades  den  ^'/^  1809  förordning  om  förbättrad  sjukskötsel 
för  ombord  varande  manskap. 

Justitiekanslem  grefve  H.  G.  Trolle-Wachtmeister  anhöll 
hos  collegium  medicum  om  en  läkares  förordnande  att  öfvervara  ran- 
sakningen  vid  amiralitetskrigsrätten  i  Earlskrona  och  den  der  anhängig- 
gjorda  undersökningen,  huruvida  de  tjenstförrättande  läkarene  Carl 
Arvid  Faxe  och  Carl  Kallström  riktigt  handhaft  sjukvården  på 
örlogsflottan  och  å  sjukhuset  i  Earlskrona  1809,  samt  dervid  :»gå  till- 
handa med  de  upplysningar,  som  för  aktörs  och  domstolens  rättelse, 
uti  den  nu  förekommande  grannlaga  fråga,  hvaruti  ämnen  af  scientifik 
egenskap  inflyta,  må  vara  af  nöden».  Kollegium  förordnade  dertill 
prosektom  i  Lund   C.  F.   Liljevalch   den   *7ii   1809  och,  då   denne 


*)  *  Tidskrift  i  Sföväsendeh.    3     Karlskrona  1838,  sid.  199. 


regehentsfAltskåseb.  173 


uppgaf  sig  vara  hindrad,  prof.  A.  J.  Ståhi.  Kort  derpå  anmälde  justi- 
tiekanslern  den  ^%3  s.  å..  att  läkares  förordnande  numera  var  onödigt, 
emedan  undersökningen  redan  förevar  inför  krigshofrätten,  hvarvid 
coUegii  medici  yttrande  skulle  infordras.    Läkarene  blefvo  frikände. 

ISIO.  Enligt  chefens  i  förvaltningen  af  sjöärendena  rapport  af 
den  Vi2  s-  ^  ^^^  kronprinsen  inrymde  flottans  sjukhus  i  Karlskrona 
500  å  600  sjuke. 


6,    RegementsfåMåpep  oeh  deras  bitpåden 

(fåltskåpsgesållepne). 

Vid  svenska  landtarméen  besörjdes  läkarevården  långt  in  i  18:de 
seklet  uteslutande  af  fältskärer  (barberare).  Först  mot  slutet  af  förra 
århundradet  började  medicinskt  bildade  män^  som  tillika  vinnlagt  sig  om 
kirurgin  och  aflagt  derför  föreskrifna  examina,  att  öfvertaga  befattningar 
vid  militären.  Då  militärläkarene  helt  och  hållet  stodo  under  krigsför- 
valtningen och  deras  antagande  icke  mindre  än  de  närmare  föreskrif- 
terna rörande  deras  tjenstgöring  berodde  af  krigskollegium,  är  det  i 
hög  grad  sannolikt,  att  en  mängd  förordnanden  i  detta  syfte  förvaras 
bland  dess  handlingar^).  Författaren  har  likväl  icke  kunnat  egna  sin 
tid  åt  deras  uppsökande,  utan  måste  lemna  det  åt  framtida  forskare. 
Den  nu  meddelade  öfversikten  af  svenska  militärläkarevården  kan  der- 
för öfverhufvud  icke  göra  anspråk  på  en  sådan  fullständighet  och  rikedom 
på  detaljer  som  måhända  kunnat  vinnas,  men  torde  likväl  innehålla 
en  del  hittills  icke  kända  uppgifter. 

1.  fiedan  1682  bestämdes,  att  hvarje  regemente  skulle  förses  med  en 
regementsfältskär  och  tre  kompanifältskärer.  I  skildringen  af  kirurgiska 
societetens  organisation  och  utveckling  äro  äfven  de  k.  bref  och  resolu- 


*)  Sålunda  blef  coUegii  medici  anmodan  till  r^gementsfältskärerne  vid  garnisonen 
i  Stockholm  att  inlemna  sjukrapporter,  för  att  derigenom  vinna  kännedom  om  de  i 
BtadeQ  heiakande  sjukdomame  (koUegii  prot.  den  '^/^  1776),  nästan  alldeles  obeaktad. 


■'I    ■if-t  ■ 


å 


174 


BEGEMENTSFÄLTSKÅRER. 


tioner  anförda,  som  innehöllo  föreskrifterna  rörande  militärläkarenes  och 
närmast  regementsfältskärernes  examen.  Äfven  de  fordringar  reglementet 
ställde  på  deras  undervisning  och  kunskapsprof  äro  i  det  föregående 
meddelade^).  Här  må  endast  påminnas  derom,  att  k.  brefvet  af  den 
"/ii  1766  ytterligare  förklarade,  »att  ingen  finge  på  förslag  till  rege- 
mentsfältskär  uppföras,  som  icke  förut  blifvit  vederbörligen  af  ehinir- 
giska  societeten  och  collegii  medici  preeses  eller  någon  dess  medlem 
enligt  reglementet  examinerad  och  approberad». 

Hvad  deras  åligganden  under  äldre  tider  vidkom,  må  här  först 
meddelas  en  bland  kirurgiska  societetens  handlingar  funnen  uppsats  af 
följande   innehåll: 

»1.  En  regementsfältskiär  eller  thess  gesäll  är  wäl  icke  plichtig 
at  i  fredstiden  betiena  regements  eller  compagnie  officerarne  med  bar- 
berande,  utan  plägar  sådant  ankomma  på  regementsfältskiärens  egit  be- 
gifvande  och  goda  vilja,  at  således  bibehålla  förtroende  och  harmonie 
med  regements  och  compagnie  cheffema;  hvaremot  åter  chefferne  wid 
regements  och  compagnie  möten  pläga  förmå  the  gemena  til  något  sam- 
manskåt  till  regementsfältskären  ä  1  öre  smt  til  mans,  mer  eller  mindre. 

2.  Har  regementsfältskiären  ingen  kronans  fältkista  om  händer, 
sä  är  han  ej  skyldig  på  compagnie  möten  och  vid  exerceringar,  tå  någre 
blifva  sinka  eller  blessei-ade,  eller  när  the  liggia  på  landet  hos  sina 
rusthåUare  eller  rotar,  at  på  sin  egen  omkostnad  betiena  them  med 
medicamenter:  men  kunna  the  genom  hus-remeder  blifva  hulpne,  tå  är 
han  plichtig  at  underrätta  them  huru  the  them  til  theras  nytto  skole 
använda. 

3.  RusthåUaren  eller  roten,  hos  hvilken  en  ryttare  eller  soldat 
ligger  siuk^  är  väl  intet  skyldig  at  skiutza  regementsfältskiären;  dock 
skulle  thess  boställe  wara  ifrån  rusthållit  eller  roten  något  långt  belägit, 
så  förmodar  man,  at  rusthåUaren  eller  roten,  till  förekommande  af  hvaije- 
handa  omkostnad,  genom  ryttarens  eller  soldatens  afgående  med  döden, 
i  mangel  af  tidig  skiötsel  och  sundhetsmedel,  icke  lärer  undraga  sig  at 
wara  honom  häniti  til  tienst.  Eljes  hafver  en  regimentsfältskiär  vid  et 
ryttare    eller   dragonregimente   indelta    hästehemmans    räntor,    hvarmed 


•v 


;! 


>)  Se  detta  arbetes  första  del  sidd  274,  395  och  455  ff. 


RKOEMENTSFÄLTBKÅItBR.  175 


han  sig  med  häst  förse  måste  och    kan   sig    således    vid   slika    tilfällen 
sjelf  forthielpa  ^). 

4.  Utan  betalning  är  wäl  en  regementsfältskiär  intet  plichtig  at 
betiena  officerarna,  theras  fruer  och  barn  samt  drängar  och  pigor  med 
medicamenter;  men  at  genom  befindtel.  husremeder  eller  för  betalning 
genom  egna  medicamenter  wara  them  til  tienst,  ther  til  är  han  å  em- 
betes  vägnar  skyldig  och  förplichtat,  efter  som  regeraentsfältskiärerne  för 
then  ordsaken  i  fredstiden  åtniuta  indelt  och  beständig  lön,  som  i  annor 
händelse  komme  till  förrådscassan  at  besparas.  Sak  samma  är  ock  med 
underofficerarna». 

Evad  särskildt  beträffar  officerarnes  sjukvård  stadgade  k.  brefvet  af 
den  '^/g  1690,  att  när  regementsfältskären  »hade  längre  väg,  än  han  med 
sin  egen  häst  på  en  dag  skulle  kunna  resa,  då  måtte  den,  som  begärer 
honom  till  sig  sjelf,  skaffa  honom  fort  med  skjuts  fram  och  tillbaka, 
men  för  hans  egit  omak  äro  de  ej  piichtige  att  betala  något,  utan  alle- 
nast bvad  medicamenterne  kunna  komma  till  att  kosta,  eftersom  medi- 
camenter utur  fältkistan  intet  bestås  någon  annan,  än  de  gemena  utom 
betalning». 

Bland  regementsfältskärernes  göromål  var  besiktningen  af  militär- 
manskapet ett  af  de  viktigaste.  Han  var  derföre  skyldig  att  inställa  sig 
vid  rekryterings-  och  andra  möten.  Härom  innehöll  Eongl.  Maj:ts 
resolution  af  den  ^Vg  1743  på  allmogens  i  Sverige  och  Finland  besvär: 

»Den  afgift  af  24  öre  smt,  hvilka  rotar  och  rusthällare  efter  van- 
ligheten betala  till  regementsfältskärerne  för  besigtningar  af  deras  ny- 
legda  manskap,  finner  Kongl.  Maj:t  falla  allmogen  alt  för  dryg  i  propor- 
tion af  thet  ringa  besvär,  som  fältskärerne  vid  sådane  visitationer  hafva, 
och  pröfvar  fördenskull  Eongl.  Maj:t  skäligt  ej  allenast  att  minska  samma 
afgift  eller  arfvode  till  8  öre  smt  hädanefter,  vare  sig  ammiralitets-,  rege- 
mcnts  eller  stadsfältekärer,  som  besigtningen  förrätta,  utan  ock  stränge- 
ligen förbjuda,  att  sedan  karlen  en  gång  blifvit  besigtigad  och  betalningen 


^)  Härom  stadgade  likväl  k.  resolntionerDa  af  den  V,  1688  och  ^7^  1690,  »att 
sär  någon  knäckt  hemma  hos  roten  sjuknar.  så  at  fältskären  behöfves  dit  att  hemtas, 
skall  roten  honom  skjutsa  till  bemälde  kneckt  fram  och  tillbakars,  men  intet  pälfiggas 
derjemte  att  gxfva  honom  något  miderhåld». 


?  .?;.= 


I 


i  .'-■: 


'•2    * 


ii 


tri 


rti-r? 


•  "1 


i'^)'^ 


',  \, 


t^ 


ir  '« 


t  •> 


•t  K 


176 


REGEHENTSFÅLTSKÅRBR. 


derför  erlagd,  vidare  betunga   allmogen   med   samma   afgift,   ehuru    ock 
karlen  flere  resor  skulle  komma  att  visiteras»  ^). 

Befanns  karlen  oduglig  till  krigstjenst,  skulle  skälen  uppgifvas.  I 
Kongl.  Majrts  resolution  af  den  ^®/,  1731  på  allmogens  besvär  deröfver 
att  manskap  ofta  kasserades,  heter  det,  :» skolandes,  der  tvifvelsmål  om 
karlens  sjuklighet  uppkommer  och  det  så  fordras,  regementsfältskären 
vara  skyldig  att  besvärja  sin  therom  gifne  attest».  Var  attesten 
oriktig,  förlorade  regementsfältskären  sin  tjenst  och,  om  han  tog  betalning 
mer  än  en  gång,  botade  han  första  gången  50  dal  smt  och,  om  han 
andra  gången  dermed  beträddes,  miste  han  tjensten,  enligt  k.  resolu- 
tionen på  allmogens  besvär  af  den  ^Vii  1756.  Bust-  och  rotehållarene 
ägde  frihet  att  icke  allenast  sjelfve  bivista  besiktningen,  utan  ock,  om 
de  så  önskade,  dertill  kalla  tvenne  gode  män,  som  kunde  vittna,  huru 
mycket   fältskären   för  besiktningen  uppbar. 

När  en  karl  afskedades  för  åkommen  sjukdom  eller  kroppsbräck- 
lighet, skulle  icke  några  andra  attester  deröfver  gälla  än  de,  som  afgif- 
vits  af  edsvurne  stads-,  regements-  eller  amiralitetsfältskärer,  hvilka  dock 
icke  borde  meddela  bevis  öfver  andra  än  kirurgiska  åkommor.  Utgaf 
någon  af  dem  sådan  attest,  som  af  klara  omständigheter  befanns  vara 
falsk  och  oriktiga  miste  han  äran  och  tjensten  enligt  k.  förordningen 
af  den  Vu  1743. 

Regementsfältskäreme  voro  i  k.  resolutionen  af  den  ^Vi  1^82  för- 
bjudne att  låta  förrätta  sin  tjenst  genom  af  dem  antagna  biträden.  De 
voro  derför  skyldige  att  bo  och  vistas  i  någon  stad  eller  på  den  lands- 
bygd, der  regementet  låg,  så  framt  de  icke  ville  förlora  tjensten,  och  att 
derjämte  infinna  sig  vid  regements-  och  eskadrons  möten,  »enär  de  honom 
af  öfversten  notificeras».  Dem  var  icke  heller  tillåtet  att  utan  befäl- 
hafvarens  tillstånd  aflägsna  sig  från  regementets   ståndqvarter.    En   del 


T-' 


^)  Ända  till  början  af  detta  sekel  saknades  föreskrifter  rörande  antagandet  eller 
kasserandet  af  niilitärmanskap.  Då  utgaf  assessorn,  öfverfältläkaren  Samuel  FrÖlich 
*Några  allmänna  reglor  för  approhations^  och  eaasatiansbesiktningar  af  rektyter  af 
kronans  manskap».    Stockholm  1813.    8:o. 


v.. 


KfiGBMBNTSFÅLTSKÅltER.  177 


regementsfältskärer  drogo  likväl  icke  i  betänkande  att  bosätta  sig  utom 
regementets  stånd,  hvarför  äfven  nu  anförda  k.  bref  uttryckligen 
stadgade : 

»Såsom  dhet  nödigt  och  angelägit  är,  att  alle  regementsbarberare, 
som  niuta  åhrligen  aff  oss  richtig  löhn  och  underhålld  både  för  sig  och 
sine  gesäller,  mage  alt  stadigt  boo  och  wijstas  i  dhe  städer  och  lands- 
ortter  dher  dheras  regementer  h'gga  och  icke  mehr  häreffter,  som  till 
denna  dagh  skiedt  ähr,  genom  gesäller  allena  och  poikar.  som  ännu 
ringa  och  littet  ha  lärdt,  låta  tjensten  förrättas  och  patienterna  till  hända 
gå;  altså  ähr  hermedh  till  edher  AVår  nådiga  wiUie  och  befallningh  at  I 
tillhällen  regementets  fältskiären  widh  edhert  anförtrodde  regemente,  att 
han  änteligen  wijstas  i  någon  stadh  eller  på  bygden,  dher  regementet 
ligger,  så  framt  han  icke  will  giöra  sigh  af  tiänsten  förlustigh  och  tåhle 
att  vrij  een  annan  i  hans  ställe  förordna,  som  fiillgiör  Wår  nådige  willie 
och  detta  embets  rätta  plicht  emoth  den  löhn  och  gage  honom  åhrligen 
beståås,  fordrar  och  kräfwer». 

Denna  de  militära  kirurgernes  oinskiänkta  praktik  framkallade 
stridigheter  med  de  enskilde  barberare,  hvilka  här  och  der  nedsatt 
sig  i  städerna  och  ansågo  sig  föiiördelade  i  sin  näring  genom  desse 
embetsbröders  verksamhet.  I  k.  brefvet  af  den  ^^/g  1690  rörande  rege- 
mentsfältskären  »under  det  Carelska  cavalleriet^  Johan  Henr.  Ruge- 
ro  ds  besvär  deröfver,  att  han  för  i  staden  lemnad  sjukvård  blifvit  af 
magistraten  i  Wiborg  dömd  till  105  dal.  kmt:s  böter,  förklarade  Kongl. 
Majrt  sig  :» vilja  icke  mindre  maintinera  honom,  än  de  andre  regements- 
fäitskäreme  vid  det  dem  förunte  tilståndet,  att  hålle  yppen  verkstad 
och  obehindrade  bruka  deras  ämbete  i  städerna,  där  de  bo».  I  detta 
afeeende  är  äfven  den  resolution,  som  landshöfdingen  i  Göteborg 
Erik  Sjöblad  utfärdade  den  ^Vu  1703  och  den  Vs  1704  stadfästes  af 
de  till  »Justitiens  administrerande  förordnade  råd»,  af  synnerlig  vikt 
emedan  den  uttryckligen  tillät  militärfältskärer  att  tillika  vara  stads- 
barberare: 

»Såsom  efter  vederbörande  regements-  och  guarnisons  fältskiärares 
afgifae  förklaring  det  befinnes  att  ifrån  staden  Giötheborgs  första  funda- 
tion  har  warit  practicabelt  och  jemblickt  kongl.    förordning^   lijka    som  i 

12 


178  regementsfAltskAreb. 


alla  andra  städer  i  rijket  dermed  förhålles,  att  regementsfältskiärame  wid 
näst  omliggiande  landtregementer  eller  dhem,  som  i  fästningsguarnizo- 
neme  inlogerade  ähro,  så  wähl  som  widh  kongl.  ammiralitetet,  såsom  af 
embetet  i  Stockholm  examinerade  rätta  capable  mästare,  tiUijka  waiit 
närmst  om  att  wara  stadsbarberare  och  att  betiena  borgerskapet  och  in- 
wähname,  utan  att  någon  så  kallat  aparte  stadsbarberare  eller  föld^kiär 
har  kunnat  dem  det  förhindra  eller  dhem  deremoth  prsejudicera,  antingen 
dhe  förra  warit  commenderade  eller  hemma  i  orten  stadde;  altså  som 
suppleanten  Mor  ter  uthan  något  framtedt  skiähl  och  med  fast  ringare 
beskiedh  socker  een  så  ny  och  ovanlig  förändring,  kan  han  ej  dernthin- 
nan  willfaras;  widare  än  oom  han  kan  och  bör  considereras  för  stads- 
mästare och  barberare,  har  han  jemte  dhe  förre  att  bruka  sin  profession 
dhet  bästa  han  kan  och  gitter,  äfven  som  dhe  för  honom  warit  sin  nähring 
idkat,  om  han  sig  med  den  skickelighet  förhåller».     • 

Denna  militärbarberarenes  rättighet  att  tillika  vara  stadsfältskärer 
torde  likväl  efter  någon  tid  hafva  upphört  Till  och  med  den  hos 
Karl  XII  anställde  »Directeuren  och  stabsfältskären»  Melchior  Neu- 
man  anmälde  i  memorial  den  ^%  1717,  »som  det  är  att  befara  det 
Ed.  Kongl.  Majrts  allernådigste  tjenst  vid  regementerne  dermed  märeke- 
ligen  å  siido  sättias  kunde,  att  en  och  annan  regementsfältskiärare  til- 
lijcka  söker  sig  till  att  wara  stadsfältskiär ;  ty  underkastas  Ed.  KongL 
Majits  nådigste  ompröf vande,  huruvida  regementsfältskiärerne  mage  få 
antaga  något  fältskiärsembete  i  städerne»  ^).  Konungen  resolverade  den 
^Yg  s.  å.,  att,  ehuru  ingen  regementsfältskär  tillika  finge  vara  stadsfält- 
skär, det  likväl  icke  kunde  honom  föimenas  att,  jemte  stadsfältskären, 
hålla  sin  verkstad  i  den  stad,  der  regementet  var  förlagdt 

2.  De  vid  regementena  anställde  mästerfältskärerne  (eller  rege- 
mentsbarberarene),  hvilka  åtnjöto  lön  på  stat  och  efter  indelningsverkets 
upprättande  erhöllo  boställen,  voro  skyldige  att  emot  ett  bestämd!  bidrag 
från  statens  sida  underhålla  tre  »gode»  gesäller,  de  der  dels  biträdde  sin 
husbonde  i  hans  praktik,  dels  vid  behof  användes  för  arméens  behof. 
Genom  k.  brefvet  af  den   ^7»  1685   var  regeraentsfaltskären   berättigad 


^)  I  riksarkivet  »Chimrgiska  sooieteten;». 


FÅLTSKÅRSGBSÅLLBB.  179 


»att  icke  allenast  antaga  och  förlof?a  dessa  gesäller,  allt  som  han  finner 
dem  till  EongL  Maj:ts  och  regementets  nytta  duglige,  utan  ock  att 
kommendera  dem  på  de  orter  han  finner  nödigt  och  uppvachtningen  af 
KongL  Majrts  tjenst  vid  regementet  så  fordrar  och  kräfver,  hälst  efter 
han  ock  skall  vara  plicktig  att  löna  dem,  det  bästa  han  kan  med  dem 
förUkas  om». 

Synnerlig  vikt  synes  militärbefälet  icke  hafva  lagt  på  dessa  fält- 
skärers verksamhet,  såsom  framgår  ur  Eongl.  Majits  resolution  och  för- 
klaring af  den  2?/^  1720  på  krigsbefälets  besvär: 

:&Emedan  ofverstarne  med  egen  bekostnad  anskaffat,  låtit  lära  och 
kläda  Hautboisteme,  samt  dem  nu  ett  helt  år  underhållit,  alltså  hem- 
ställes, om  icke  de  på  detta  års  stat  kunde  blifva  upförde,  föreslåendes 
generalmajoren  Be  ek  er  till  deras  lön  och  underhållande  några  fältskärs- 
gesällers och  pipares  indragande,  men  att  indraga  fältskärsgesälleme  för 
Hautboistemas  skull,  det  håller  KongL  Maj:t  betänkeligt,  emedan  de  förre 
vid  påkommande  fälttåg  pröfvas  nödigare  än  de  senare». 

Pältskärsgesällemes  lön  var  något  olika  vid  olika  regementen. 
Regementsfältskärerne  vid  de  indelta  trupperna  klagade  hos  Karl 
Xn  deröfver,  att  de  icke  kunde  behålla  sina  biträden,  emedan  desse 
hellre  begåfvo  sig  i  tjenst  hos  fältskärerne  vid  de  värfvade  rege- 
mentena, der  de  fingo  högre  aflöning.  Den  inkomst  af  400  ä  500  dal. 
smt,  som  regementsfältskärerne  vid  den  indelta  militären  uppgåfvo  sig 
äga,  tillät  dem  icke  att  aflöna  sina  gesäller  tillräckligt  KongL  Maj:t 
resolverade,  att  vid  de  indelta  regementena  skulle  en  fältskärsgesäll  an- 
tagas för  hvarje  kompani  med  samma  lön,  som  vid  de  värfvade,  och 
att  regementsfältskärerne  finge  behålla  sin  landtlön,  utan  att  vara  för- 
bundne att  afiöna  någon  gesäll.  Likaledes  lemnade  konungen  på  M. 
Neumans  föralag  fältskärsgesälleme  frihet  att  efter  ett  helt  eller  hälft 
år  öfvergå  från  den  ene  till  den  andre  mästaren  »allt  efter  som  han 
förvärfvat  sig  namn  om  skicklighet»,  dock  med  det  villkor,  att  regements- 
fältskärerne skulle  vara  förbundne  att  alltid  skaffa  goda  gesäller  i  stället, 
»hörandes  den,  som  efter  två  månaders  förlopp,  sedan  någon  gesäll  blifvit 
vacant,  intet  skaffar  en  annan  i  stället,  mista  två  daL  smt  af  dess  lön 
for  hvar  månad,  tjensten  intet  är  besatt». 


180  faltskAbsgesållsr. 


En  ytterst  viktig  förändring  i  fältskärernes  ställning  infördes  genom 
k.  förordningen  af  den  ^73  1728.  Oenom  denna  författning  blef  det 
regementsfältskärerne  tillåtet  att  emot  erhållande  af  de  å  staten  för 
kompanifältskäreme  upptagna  lönerna  antaga  och  aflöna  sina  biträden. 
Det  stadgades: 

:»att  regementsfältskärerne  hafva  att  uppbära  hela  gesällernas  in- 
delning, sä  väl  i  freds-  som  krigstider,  hvartill  de  äro  icke  mindre  be- 
rättigade än  andre  i  fredstider  behåldne  betjente,  då  de  deremot  ständigt 
böra  underhålla  det  utstakade  antal  gode  och  dugelige  gesäller,  hälst 
infödde^  med  hvilka  de  sjelfve  det  bästa  de  gitta  få  förena  sig  om  lönen. 
Och  som  gesäller  äro  fritt  folk,  hvilka  emot  deras  wilja  ej  kunna  eller 
böra  tvingas  öfver  den  tid,  om  hvilken  med  dem  är  contraheret,  så  har 
regementsfältskären  med  öfverstens  vetskap  magt  att  antaga  och  for- 
afskeda  dem.  Dock  åligger  befälhafvaren  hafva  inseende  derpä,  samt 
tillhålla  regementsfältskären  att  alltid 'vara  med  gesäller  försedd,  så  att 
ingen  brist  derpå  är,  när  deras  tienst  antingen  i  fred  eller  örlig  behöfves. 
Och  böra  gesällerne  vid  alla  mönstringar  uppvisas  och  i  alla  ruUor  och 
förslag  till  tjenstgörande  upptagas.  Skulle  någon  gesäll,  när  så  päfordras, 
fattas  i  det  antal,  som  bestås^  ankommer  det  på  r^gements^tskärens 
ansvar  och  innehälles  då  lönen  med  förvandlingen  så  länge  tjensten  är 
ledig,  hvilken  på  en  slik  händelse  uti  förslaget  till  aflöningen  vid  rege- 
mentsfältskärens  nanm  bör  införas:». 

Härigenom  vardt  dörren  öppnad  för  missbruk  och  oordningar  af 
alla  slag.  För  egen  vinning  kunde  regementsfältskärerne  anställa  full- 
komligt okunniga  och  odugliga  personer,  blott  de  voro  nöjde  med  minsta 
möjliga  arfvode.  Det  blef  dock  oafgjordt  huru  det  borde  förfaras,  när 
regementsläkaretjensten  var  ledig.  Krigskollegium  hemställde  derföre 
den  ^Va  1732,  huru  förhällas  skulle  med  faltskärsgesällemes  löner,  när 
regementsfältskärstjensten  stod  obesatt,  :» eftersom  uti  förordningen  af  den 
^Vs  1728  förmäles  att,  när  förändring  sker  med  regementsfältskären  sjelf, 
besparingen  då  bör  iakttagas  både  på  gesälle-  och  barberarelöneme, 
på  samma  sätt,  som  vid  andra  beställningar  sker,  men  det  deremot 
synes  oundgängeligt,  att  gesällerna  bibehållas  att  göra  tjenst  vid  rege- 
mentet, som  ock  skäligt  att  de  derföre  åtnjuta  någon  vedergällning9.  I 
k.  brefvet  till  krigskollegium   af  den  ^Vs  1^32  förklarade  Eongl.  Maj:t 


FÄLTSKÄRSGESÄLLKR.  181 


»det  Wij  finne  billigt  att  faltskärsgesallerna  böra  njuta  deras  lön  efter 
staten,  änder  den  tiden  regementsfältskärstjensten  är  ledig  och  att 
allenast  regementsfältskärslönen  emellertid  bespares». 

Ofvannämnda  1728  års  författning  bekräftades  ytterligare  genom 
k.  brefvet  till  krigskollegium  af  den  "/i  1748  och  förordnades  tillika 
att  faltskärsgesälleme,  så  mycket  ske  kunde,  borde  kringspridas  inom 
regementets  område,  på  det  så  väl  regementet  som  andre  i  landsorterna 
måtte  kunna  sig  af  dem  betjena*).  Inga  andre  gesäller  finge  antagas 
än  sådane^  som  efter  författningarna  blifvit  godkände,  h?arpå  skriftiigt 
bevis  af  vederbörande  skulle  för  öfversten  uppvisas.  E.  förordningen  af 
den  ^/g  1758  föreskref  sedan  hurudan  examen  en  fältskärsgesäll  var 
pliktig  undei^  och  hvilka  betyg  han  borde  innehafva,  förrän  han  kunde 
vid  arméen  antagas ').  Dessa  betyg  skulle  äfven  vid  generalmönstringen 
uppvisas. 

Lönefrågan  återkom  ännu  engång.  Uppå  krigsbefälets  allmänna 
besvär  vid  1752  års  riksdag  hade  Eongl.  Maj:t  i  dess  resolution  af  den 
^Vs  s.  å.  förklarat,  att  regementsfältskärerne  vid  finska  dragonregemen- 
tena skulle  få  disponera  barberareräntoma  vid  alla  kompanierna,  samt 
att  de  deremot  skulle  hålla  tre  goda  fältskärsgesäller  hvardera,  i  anled- 
ning hvaraf  krigsbefälet  anhöll  vid  1756  års  riksdag,  att  de  barberare- 
räntor,  som  vid  Åbo  läns  och  Nylands  regementens  förvandling  ifrån 
kavalleri  till  dragoner  blifvit  indragne,  måtte  frigifvas  och  regements- 
filtskäreme  få  ersättning  för  den  förflutna  tiden,  emedan  de  allt  seder- 
mera, på  egen  bekostnad,  hållit  fulla  antalet  gesäller.  Medels  resolu- 
tion af  den  *Vi  1757  biföll  Kongl.  Majrt,  »att  i  fall  någon  del  af  dessa 
barberareräntor  vore  till   andre   behof   anslagen^  en  sådan  brist  då  af 


')  Vid  1756  års  nksdjig,  der  fråga  om  införandet  af  provmsialJdrarger  väcktes, 
uttalades  äfven  i  det  af  riksdagsmannen  Otto  Olsson  tiU  kammar-  och  ekonomi- 
deputadonen  af  den  ^Vs  ^*  ^  inlemnade  förut  omnämnda  memorialet  den  önskan,  att 
chefen  måtte  noggrant  tillse  att  regementsfältskären  verkligen  höll  sä  mänga  gesäller, 
som  kronan  aflönade,  och  att  >de  ingalunda  må  till  hans  föimän  indi-agas,  utan  fast 
mer  så  fordelas,  att  de  kunna  betjena  icke  blott  regementet,  utan  ock  landets  öfriga 
iniiyggare». 

*)  Jfr  detta  arbetes  första  del,  sidd.  275  och  395. 


^  \\J.^ 


iVv-,   r  f^ 


m:^ 


w 

r  *.<'.A< 


i'«i 


■t  •  ■* 

-I 


i 


-.j:^ 


:i 


:'^ 


182 


FÄLT8KÄBdOB8ÄLLER. 


statsmedlen  må  emttas,  så  att  de  finska  dragonregementena  mage  komma 
till  åtnjutande  häraf,  på  lika  sätt  som  de  svenske  kayaUeriregemen- 
tena,  när  bevisas  kan,  det  så  månge  gesäller  hållne  blifvit,  som  före- 
skrifvet  var»  ^). 

Slutligen  meddelade  krigskollegium  i  cirkulär  af  den  ^Vs  ^^^)  ^ 
Kongl.  Majrt  i  afseende  på  lönebesparingen  för  faltskfirsgesällsysslorDa 
i  bref  af  den  ^'/^  s.  å.  förklarat,  att  vakansen  af  en  fältskärssyssla  borde 
vara  ersatt  inom  den  följande  månadens  utgång  efter  den,  i  hvilken 
vakansen  timat. 

Såsom  af  sist  anförda  krigskollegii  cirkulär  synes,  bibehöll  sig  den 
äfven  i  detta  arbete  öfverallt  förekommande  benämningen  »fältskärs- 
gesäll» oförändrad  ännu  i  början  af  detta  sekel.  Visserligen  hade  i  k. 
reglementet  för  den  kirurgiska  undervisningen  af  den  >Vio  ^^^^  benäm- 
ningarna »studiosus,  candidat  och  magister  chirurgise»  blifvit  införde,  men 
det  räckte  länge  innan  de  kunde  undantränga  det  gamla  språkbruket 
Gollegium  medicum  anhöll  derför  hos  Kongl.  Maj: t  i  skrif velse  af  den 
^7io  1803,  att  den  dittills  i  mönstrings-  och  aflöningsruUor  m.  m.  brukliga 
fältskärsgesälltiteln  måtte  utbytas  mot  kompani-,  eskadrons-  eller  under- 
fältskär samt  krigskollegium  och  öfriga  vederbörande  anbefallas  iakttaga 
denna  benämning.  Kollegium  up[Ayste  tillika,  att  regementsfältskäreme 
anfört,  »huru  som  endast  denna  skråtitel  af  gesäll  och  dermed  hos  de 
mer  okunnige  förknippade  förakt  hindrar  kunnige  och  pålitlige  studiosi 
chirurgiee  att  åtaga  sig  compagnie  eller  esquadrons  fältskärssysslor».  I 
sammanhang  härmed  anhöll  kollegium  tillika,  att,  då  en  sådan  kompani- 
fältskär måste  åtfölja  arbetskommenderingar  m.  m.,  han  då  finge  njuta 
så  mycket  dagtraktamente,  som  den  förste  underofficern.  För  öfrigt 
stadgade  1789  års  sjukhusreglemente  »att  hvar  compagniefältskär  får 
bära  regementets  underofficers  uniform  och  uti  marscher  åtföljer  han 
compagniet    Han  får  ock  befordras  till  underofficer»  '). 


i/ 


*)  Kongl.   Maj:t8  resolution  af  den  ^Vi  1^57  uppå  krigsbe&leis  allmänna  besvär 
vid  sist  öfveiståodne  riksdag  §  19. 

*)  Underläkarene  vid  militären  voro  annars  i  en  egendomlig  ställning.    Medicine 
licentiaten  P.  Johan  Brantström  anmälde,  att  han  anhållit  om  afeked  från  sin  be- 


BATALJONSLÄKARE.  183 


Fältskärsbenämningeii  i  dess  förra  omfattning  försvann  slutligen  helt 
och  hållet,  när  den  redan  omnämnda  stora  medicinalkomitén  föreslog, 
att  alla  regementsläkare  vid  de  indelta  regementena  skalle  fortfarande  få 
uppbära  äfven  fältskärsgesällemes  löner,  men  att  de,  hvilkas  aflönings- 
räntor  gingo  med  förvandling,  borde  deraf  af  stå  150  rdr  till  så  många 
läkare,  som  regementet  hade  bataljoner.  Yid  de  värfvade  regementena 
ansåg  komitén  tillskottet  i  och  för  de  nya  tjensterna  blifva  ganska  ringa, 
om  de  flera  i  staten  upptagna  kompanifältskärsarfvodena  skulle  samman- 
slås, i  förhållande  till  hvarje  bataljons  styrka,  till  en  eller  två  bataljons- 
läkarelöner. Emedan  en  förbättrad  läkarevård  vid  regementena  mera 
befordras  genom  läkarenes  skicklighet  än  deras  antal,  föreslog  komitén 
nu  den  förändring  vid  alla  såväl  indelta  som  värfvade  regementen,  att 
i  stället  för  s.  k.  underläkare  en  bataljonsläkaretjenst  blefve  inrättad 
för  hvarje  bataljon  af  500  till  600  man,  hvars  innehafvare  borde  vara 
åtminstone  kirui^e  magister.  Medels  k.  brefvet  af  den  ^7s  ^^^^  hitoU 
Eongl.  Maj:t  till  inrättandet  af  de  föreslagna  bataljonsläkaretjenstemä 
och  tilldelade  dem  fänriks  rang,  hvarefter  k.  brefvet  af  den  "/g  s.  å. 
förordnade   om  bataljonsläkares  tillsättande  vid  hvarje  indelt  regemente. 

Den  första  början  till  införandet  af  särskild  t  sanitetsmanskap  åter- 
finnes i  generalordres  af  den  Vs  1812,  som  anordnade  tvenne  man  af 
hvarje  bataljon  eller  s.  k.  medicinaldrängar  till  läkarens  disposition  vid 
de  sjukes  skötsel. 


7.    MiliMäkafenes  aflöning. 

» 

Enär  de  för  arméen  och  flottan  under  krigstid  nödige  fältskäreme 
måste  för  gången   hopsamlas,   möttes   så  väl  coUegium  medicum,  som 


äthiiog  som  nndeiläkare  vid  Helsinge  regemente,  men  fått  det  svar,  att  det  icke  bmde 
beviljas  förr  än  han  ombesörjt  en  annan  i  sitt  ställe  Då  han  var  ur  stånd  att  full- 
göra en  slik  föreskrift,  begärde  han  oollegii  medici  beskydd,  men  kollegium  ansåg  sig 
icke  for  det  närvarande  kunna  dermed  taga  befattning  (koUegii  protokoll  den  ^74  1807). 


iiri''^ 


% 


1 


^^?' 


A,^     fl» 

•...*■■  .^. -i  5^ 


'^  hl^f  ii: 


t  il 


i 


ii'  'r 


i/ 


184 


ARMELAKARENBS    FALTAFLONING. 


kinirgiska  societeten  af  stora  svårigheter  vid  öfverenskommelsen  om 
deras  aflöning.  Fältskärernes  arfvode  vardt  derigenom  vexlande  allt  efter 
omständigheterna,  så  mycket  mer  som  benägenheten  hos  dem  att  inträda 
i  tjenst  icke  var  synnerligen  stor.  Till  vinnande  af  större  klarhet  rörande 
olikheten  i  militärläkarenes  aflöning,  torde  vara  nödigt  att  skilja  emellan 
arméen  och  flottan. 

Årméen. 

Pä  framställning  af  lifmedikus  Johan  Martin  Ziervogel,  som 
åtföljde  Earl  XII  under  hans  vistelse  i  Estland,  beviljade  konungen 
medels  resolution,  gifven  i  Lais  den  **/i  1701,  för  hvarje  regemente 
en  fältskär  och  för  två  kompanier  tillsammans  en  gesäll,  samt  ökade 
de  senares  aflöning  från  5  till  8  rdr  i  månaden  »på  det  desto  capablare 
folk  dertill  måtte  kunna  erhållas,  lemnandes  till  GoUegium  dem  att 
examinera  och  sedan  i  Kongl.  Majits  tjenst  antaga,  dock  continuerar 
detta  för  så  lång  tiid  allenast,  som  kriget  påstår,  men  sedan  förblifver 
härmed  efter  förra  wahnligheten»  ^). 

Collegium  medioum  hade  mycken  svårighet  att  förmå  de  under  kriget 
i  östersjöprovinserna  och  Polen  behöfliga  fältskäreme  att  för  den  be- 
stämda aflöningen  inträda  i  tjenst  I  skrifvelse  af  den  ^Vs  ^701  under- 
rättade kollegium,  att  kirurgiska  societeten  anskaffat  30  fältskärsgesäller, 

»hvilka,  så  snart  görligt  är,  kunna  transporteras.  Men  såsom  detta 
folket  intet  låter  tvinga  sig,  utan  att  gifva  en  ombrage  för  flera,  som 
behöfvas  till  flottan  och  andra  orter  och  de  säga  sig  intet  kunna  komma 
uth  med  mindre  än  12  rdr  gage  månadtligen,  föregif vandes  intet  vara 
möjeligt  med  minder  kunna  sig  equipera  och  underhålla,  heldst  och  eme- 
dan Kongl.  Maj:t  fältskärsgesällerna  på  Orlogsflottan  13  riksdaler  månadt- 
ligen till  gage  och  5  rdr  till  tractamente  allernädigst  har  bestådt  och 
jämväl  andre  puissanccr  uti  Europa  fältskärsgesällema  vid  sin  landtmilice 
större  behåldning  gifver,  så  måste  man  ställa  dem  tillfreds  med  promes- 
ser  och  låfven  in  till  transporten». 

Sedermera  förklarade  direktor  Schultz  den  ^^3  s-  ^-j  ^^  de  ge- 
säller,  hvilka   examinerats  till  de  nyuppsatta  regementena,  »förr  willia 


*)  I  riksarkivet  ^Collegium  medicum  före  1719», 


i> 


I  #i 


ARMELÄKARENBS   FÄLTAFLÖNING.  185 


qvittera  sine  tjenster,  än  som  gå  uth  för  8  rdr  om  månaden»,  och  slut- 
ligen anmälde  han  i  collegium  medicum  den  ^Va  ^-  ^*^  ^^t  »gesällerna 
sagt  sig  icke  kunna  tjena  under  10  rdr  i  månaden  eller  begära  de  sina 
resepass.  Äfven  fordra  de  att  samptel.  embetet  skall  cavera  för  deras 
salarier  och  befiTichtar  hr  Directeuren  det  några  redan  sig  undanstuckit 
och  flere  lära  det  giöra».  Genom  k.  brefvet  af  den  ^^/^  1701  erhöllo 
de  fram  Sverige  öfverkomne  fältskärsgesällerne  10  rdr  i  månaden. 

Snart  såg  sig  äfven  konungen  tvungen  att  medels  resolution,  gifven 
i  Grubin  den  '/s  1701,  höja  fältskärernes  aflöning,  sedan  lifmedikus 
Lars  Micrander  (Lilljestolpe)  och  fältmedikus  Johan  Fredrik 
Gruvius  framställt,  att  »enligt  lofven  hvar  mästerbarberare  24  dal.  smt 
och  deras  gesäller  16  dal.  smt  månadtel.  blifver  bestådt,  warandes  eljest 
för  desse  nyligen  antagna  feltskiärer,  hvilka  ingen  stående  löhn  af  rän- 
tor hemma  i  landet  haft  eller  hafva,  ogiörligt  att  kunna  sig  underhållas^. 
När  sedermera  under  krigets  lopp  behofvet  af  nya  fältskärer  i  de  af- 
gångnes  ställe  uppstod,  måste  aflöningen  för  de  extraordinära  gesallerne, 
af  hvUka  de  fleste  voro  tyskar,  enligt  Micranders  memorial  af  den  ^^/^ 
1702,  höjas  till  20  dal.  smt  i  månaden,  hvarom  de  äfven  blifvit  vid  sitt 
antagande  försäkrade  af  k.  kammarkollegium,  »emedan  de  för  mindre 
gage  intet  wille  gå  ut  till  armén  och  de  dessutom  intet  njuta  något 
felttractamente  eller  portioner,  som  de  andre  ordinarie  gesallerne  vid 
regementeme». 

Aflöningen  utföll  likväl  mycket  oregelbundet  och  klagomålen  blefvo 
mer  och  mer  högljudda.  Härom  vittnar  Lars  Lilljestolpes  memorialer 
till  konungen  af  den  "A^  1704  och  2»/^  1706: 

»Anhålles  underdånigst  att  de  extraordinarie  geselleme,  som  utom 
sitt  mänadsgage  ingen  proviant  niuta,  och  sedan  förledne  vinter  intet 
bekommit  hafva,  undantagande  de,  hvilka  woro  vid  de  regementer,  som 
stodo  under  Hr  General  Rehnschiölds  commendo,  mage  med  nägre 
månaders  gage  hulpne  och  hugnade  blifwa,  pä  det  de  eij  mage  crepera, 
utan  uti  Ed.  Kongl.  Maj-.ts  tiensts  förblifvande  och  dess  flitiga  wärkstäl- 
lande  upmuntrade  blifwa. 

»I  lijka  måtto  nödgas  jag  de  exti^  ordinarie  fältskiärsgesällemas 
lamenta tioner   föredraga,   hvilka   dehls    10  dels  15  månaders  gage  hafva 


■    -  ■■  '•  r    "  Ät*  ■    Z  -*-.i 


•T.  ^ 


*i  1  * 


4' 


Ii 


'i. 


■.1 


186 


ARMÉLÄKARENES   FÄLTAFLÖNINO. 


innest&ende.  Och  som  de  utom  de  20  dal.  smt  intet  annat  vid  r^e- 
menterna  niuta,  lijda  de  stor  nöd,  och  af  hunger  och  kiöld  förgå  måste, 
såsom  i^an  2:ne  under  marschen  hastigt  döde  ftre.  Hvarför  jembwåhl 
underdånigst  anhåUes,  att  desse  gesäller  med  några  månaders  gage  alier- 
nådigst  mage  blifwa  hulpne*  ^). 

Utom  dessa  på  öfverenskommelse  beroende  aflöningar  för  tillfälligt 
antagna  fältskärsbiträden,  fanns  en  s.  k.  fältstat,  upptagande  särskilda 
förmåner  för  de  i  tjenst  varande  militärläkarene  utöfver  deras  egentliga 
lön.  Fältstaten  angaf  tillika  den  ersättning  de  under  kriget  i  tjenst  in- 
trädde läkarne  och  den  öfriga  hälsovårdspersonalen  kunde  påräkna. 
Under  Karl  Xllrs  krig  åtnjöt,  enligt  fältstaten  af  den  »Vio  1703,  fält- 
läkaren 80  dd.  smt  i  månadsaflöning  ^),  stabsfältskären  25  och  hans 
»gesälU  15  dal.,  apotekaren  20  och  hans  »gesäll»  10.  Vid  artilleriet 
hade  regementsfältskären  30  och  en  yngre  fältskär  10  dal.  i  månaden. 
Yid   kavalleriet  och  infanteriet  åtnjöt  en  regementsfältskär  med  boställe 

9  och  utan  boställe  30  dal,  en  yngi*e  fältskär  med  boställe  4  och  utan 

10  dal.  i  månaden.  Dessutom  hade  regementsfältskären  6  »munsratio- 
ner»  och  5  hästrationer,  hans  medhjelpare  3  »munsrationer»  och  2  häst- 
rationer.  I  Stenbocks  armé  var  aflöningen  den  ^Vn  1712  densamma, 
utom  att  stabsfältskären  erhöll  i  månaden  45  dal.  ').  Särdeles  upp- 
lysande för  dåvarande  förhållanden  är  Eongl.  Majits  »utbetalningsord- 
ning», utfärdad  i  Demotika  den  ^Vs  171^)  hvilken  å  följande  sida  med- 
delas. 


.  1 


*)  I  riksarkivet  »CoUegium  medicum  före  1719». 

*)  Enligt  finska  fältstaten  hade  fåltläkaren  Lars  Brann  50  daL  smt  i  månaden. 
■)  Oskar  Fredrik  a.  a,  i  Vitterhets-,   Hist  och  Antiqv.  akad.  handL  XXV, 
sid.  138.   Stockh.  1867. 


i    ■. 
I  •' 


I     I 


!       ^  9^.i  K  ti 


ABHAENS    nTBBTALHINGSOBDNlHa    1714. 


•<• 


•^     -  « ..     -   •*  fc  r  —  ' 

?*..•..••  ti- 


188 


AJRMBEN8   FÄLTSTAT    1774 — 1808. 


1  '.* 

i  '•  t 


I ; 


-i 'i 

41 


■Vi 


Denna  »utbetaIningsordning>  åtföljdes  af  följande  anmärkning: 

»Stat  för  Cavallerie-  och  Dragon regementerna  med  och  utan  boställe, 
hvarefter  de  om  månaden,  till  28  dagar  beräknad,  böra  njuta  deras 
underhålls  fourage  och  löningsportioner  uti  qvarteren  denna  vinter  öfver 
till  dess  lönerna  och  fälttractamentet,  efter  1714  års  stat  och  utbetal- 
ningsordning, bättre  kunna  utfalla; 

Begementsfältskär  utan  boställe  tre  fourage  portioner  ä  2  öre  mår 
nateligen  5.8.  —  Begementsfältskär  med  boställe  tre  fourage  portioner  å 
2  öre  månateligen  5.8.  —  Fältskärsgesäll  med  boställe  en  fourage  por- 
tion (om  dagen)  ä  2  öre  1.24.  —  Fältskärsgesäll  utan  boställe  ea  fou- 
rage portion  (om  dagen)  2  öre  1.24». 

Hurudant  förhållandet  var  under  en  senare  tid.  svnes  af  å  andra 
sidan  meddelade  tabell,  upptagande  arméens  fältstat  1774,  1796  och 
1808  ^).  Utom  hvad  sjelfva  tabellen  ger  vid  handen,  må  nämnas  att, 
hvad  förste  fältläkaren  och  fältkirurgen  vidkom,  Eongl.  Maj:t  förbehöll 
sig  att  i  hvarje  särskildt  fall  bestämma  deras  aflöning  »efter  skicklighet 
och  förtjenst».  Dessutom  bestods  dem  hvardera  en  fältskärsgesäll  med 
samma  lön^  som  andra  fältskärsgesäller  på  extra  stat  åtnjöto. 

Enligt  1808  års  fältstat  erhöUo  extra  underläkare  vid  regementena 
i  ett  för  allt  samma  antal  portioner  som  underläkarene  vid  sjukhusen, 
samt  vid  kavalleriet  och  ridande  artilleriet  derjämte  en  ration^). 


')  Ärméens  fältförvaltningsreglemente,  täfardadi  1774.  Andra  iåpplagan, 
Timkt  med  Kongl  Maj.ts  nådiga  fältaflöningstat  af  den  '7,  1808.  Stockk.  1816. 
Dessutom  finnas  :» Kongl.  Maj:ts  nådiga  Tilläggningar  i  1774  års  faUstaUreglemefUe^ 
numera  i  nåder  kalladt:  Reglemente  för  arméens  förvaltning  i  fäU»^  utfärdade  i 
Stralsund  den  Vn  1^^  ^^  tryckta  i  Greifswaid  1806  af  nSstan  enahanda  inn^iÄU. 
I  dem  upptagas  för  underläkarene  vid  sjukhusen  8  dagportioner  och  for  regementsläkare 
vid  infanteriet  äfven  en  ration. 

•)  En  mans  portion  iör  sju  dagar  utgjorde  1808: 

Mjukt    Ärter    Kom-  Rågmjöl  Salt    Torrt    Färskt     Salt  Torrt    SiU    Smör    Koksalt 

bröd                 giyn  kött     kött      kött      fläsk  fläsk 

®          qv.       qv.           n           IB        U          %          %  U        U        % 

14        3V4    2  7,          2  IV4      V.         7*         V.  V4      IV4      % 


v-. 


ARHÅBilS  rÅI,TSTAT   1774—1808. 


Arméens  fältstat  1774,  1796  och  1808. 


Mdäluie 

LaBarettsmediins,  mituds- 
lön  66  daL,  träklsmente 
18  daL 

Idsarettsfältaliär,  mäoads- 
lön  50  dal.,  traktamente 

'     U  dal 

I  i^tskärsgesäU,  inänadslön 

20  dal.,  trattameate  15 

daL  (DDderiäkare) .    .    . 

Apolakaregesäll  (vid  neder* 

lags-  eUer  flyttande  sjuk- 

!      hOB) 

I  Apotekaregosse  .... 
Sjiithasdirettor  vid  all- 
mäona  sjoUinseD  -  .  . 
Siakhnsdirektor  vid  Deder- 
I     l^BsioUmBeii    .    .    .    . 


2 

1 

22 
111 

12 

12 

4 
2 

2 

1 

2 

IGO 
84 

1 

1 

11} 
4 

6 

1 

64 
35 

1 

1 

1 

4 
3 

6 
2 

12 

10 

1 

2 
1 

SO 
15 

')  I  trsktaniente  eilioll  regemenisiailskäreo  för  hvai^e  kompani,  ntom  dem,  der 
oidinuie  fältskäisgesäU  fanoa,   3  dal.  19'/.  öre  amt  enl  1774  äts  fiUlBtaL 
*)  Daglig  ^taflÖDUig  i  portioner  efter  faslstttldt  pria. 
•)  å  6  skilling.  *)  k  14  skilling.  ')  Utan  inqvartering. 


.^.>-' 


4fJ 


i?4-i 


..■--^.■;--i4. 


»?}| 


v '  J'  .''-kg-»-!  * 


n.  % 


iJ!^ 


■r 


''I 


190 


ARMÉLÅKABENSS  FÄLTAFLÖNINa. 


Yid  utbrottet  af  1788  års  krig  var  det  som  vanligt  brist  på  läkare. 
De  föreslagne  fältmedici  fordrade  60  rdr  i  månaden,  jämte  de  i  1774  års 
fältstat  stadgade  förmåner.  Andre  fordrade  samma  villkor,  som  läkarene 
på  flottan.  Kollegium  föreslog  den  *V«  ^778  för  fältläkarene  60  rdr  i 
månaden,  jämte  33  rdr  i  ekiperingspengar  och  fri  inqvartering,  åt  lasa- 
rettsläkarene  i  likhet  med  expeditionsmedici  på  galerflottan  minst  40  och 
åt  den  yngste  25  rdr.  Äfven  flere  medicine  kandidater  och. studerande, 
som  förordnades  till  lasarettsläkare,  fordrade  40  rdr  i  månaden.  Assessor 
E.  D.  Salomon,  som  var  förste  fältläkare  vid  arméen  i  Finland,  under- 
rättade kollegium,  att  Eongl.  Maj:t  den  ^Vs  tillåtit  att  de,  som  antogos 
till  arméläkare,  erhöUo  lika  lön  med  arméens  flottas  medici,  nämligen  28 
rdr  32  sk.  i  lön  och  10  rdr  till  utspisningspengar  i  månaden  samt  dess- 
utom portioner  för  två  drängar  och  33  rdr  16  sL  i  ekiperingspengar. 
Lasarettema  voro  förlagda  till  Lovisa.  Salomon  fruktade  att  de  sjukes 
antal,  som  då  var  200,  under  hösten  skulle  stiga  till  1,500. 

Vid  denna  ringa  aflöning  var  det  icke  att  undra  öfver  om  prakti- 
serande läkare  ogerna  ville  inträda  i  militärtjenst.  I  skrifvelse  af  den 
2%  1808  begärde  collegium  medicum  bemyndigande  att  åt  hufvudstadens 
läkare  erbjuda  sådana  lönevillkor,  som  pröfvädes  någorlunda  svara  emot 
deras  dåvarande  inkomster,  och  sålunda  förmå  dem  att  under  fädemes- 
landets  dåvarande  svåra  trångmål  uppoffi*a  sina  enskilda  fördelar.  Kol- 
legium ville  i  det  fallet  ^uppgifva  namnen  så  väl  på  dem,  som  härigenom 
väcktes  till  ett  ädelt  nit,  som  på  dem,  hvilka  kollegium  kände  både 
böra  och  kunna  följa  samma  kallelse,  men  som  sig  dorifrån  undandrogo». 
Kongl.  Maj:t  infordrade  den  ^Vs  s.  å.  så  väl  namnen  på  de  läkare,  hvilka 
under  innevarande  krig  kunde  anställas  vid  flottorna,  som  ock  uppgift  på  de 
villkor,  hvarunder  hvar  och  en  af  dem  ville  åtaga  sig  en  sådan  tjenst- 
göring.  Uppkallade  förklarade  sig  någre  läkare  villige  att  besörja  sjuk- 
vården vid  flottans  sjukhus  i  land  mot  ersättning  af  3  å  4  rdr  banko  om 
dagen,  de  öfrige  ville  åtaga  sig  läkarebefattningar  under  nuvarande  krig 
blott  i  hufvudstaden.  Kongl.  Maj:t  afslog  dessa  anbud  i  k.  brefvet  af 
den  1V9  1808. 


i; 


vt'« 


ARMÉLÄKARKNSS   FÄLTAFLÖNIIiO.  191 


Äfren  under  detta  krig  utföll  fältaflöningen  oregelbundet  och 
läkarene  fingo  utstå  mycken  nöd.  Härom  skref  fältläkaren  Johan 
Fåhré  från  Umeå  den  23/^  1809  tiU  P.  af  Bjerkén: 

»Under  närvarande  föJttog  höres  från  Söder,  Wester  och  Nori',  att 
läkare  sjukna,  att  läkare  dö. 

Orsakerna  till  de  sjukdomar  (nervfeber),  som  gjordt  mina  medhjelpaie 
vid  sjukhusen  i  Umeå  obrukbare  (beklagligen  för  längre  tider),  hafva 
varit  kalla  och  osunda  rum,  mycket  och  trägit  arbete  vid  en  kringspridd 
sjukhus  anläggning,  brist  på  god  och  tjenlig  föda  och  framför  alt  saknad 
af  den  aflöning  kronan  månadtligen  består,  hvarigenom  de  (förlagde  i 
centern  af  osnygghet,  som  är  den  indelte  soldaten  medfödd)  hade  från 
staden  eller  andre  ställen  kunnat  förse  sig  med  hvad  för  hälsan  och 
lifvets  uppehälle  nödigt  varit. 

Orsaken  till  våra  aflöningars  innehållande  under  förflutne  tider 
känner  jag  icke  noga. 

Orsaken,  hvarföre  den  nu  innehålles  och  vi  på  en  dyr  ort  nödgas 
lefva  på  credit  och  således  icke  mindre  förlora  än  lida  brist,  säges  vara 
att  intendenten  icke  afslutadt  sina  liquider  och  af  denna  gnmd  icke  får 
lyfta  penningar. 

Yi  få  dock  dageligen  tilförsel  af  sjuke,  behålla  en  stor  del  af  dem, 
som  redan  länge  legadt  här.  Alla  fordra  wår  hielp,  vi  arbeta  och  — 
sakna  det  nödvändiga. 

Hos  Herr  Archiatern,  som  vår  förman,  anhåller  jag  så  för  mig 
som  för  alla,  som  stå  under  mig,  att  våra  aflöningar  måtte  ut&lla 
på  de  tider  reglementet  föreskrifver,  om  icke  genom  Intendenten  och 
Directeuren,  i  fall  demanquerat,  åtminstone  genom  hr  grefve  Cronstedt»^) 

Hvad  de  vid  arméen  under  fredstid  tjenstgörande  regementsfält- 
skäremes  aflöning  vidkom,  var,  såsom  af  det  ofvan  meddelade  framgår, 
den  vid  olika  regementen  olika.  Vid  de  indelta  trupperna  voro  jämte 
penninglöner  vissa  hemman  under  namn  af  »barberareräntor»  anslagna 
till  deras  underhåll  och  vid  en  del  regementen  funnos  boställen  till- 
delade jemväl  »fältskärsgesällerne»  *).    Hvad  åter  de  värfvade  trupperna 


')  Karolinska  institutets  samlingar. 

^  I  vissa  fidl  kunde  tvenne  hemman  tilldelas  en  regementsfåltskär.    Enligt  k. 
brefvet  af  den  Vi^  1687  bestods  fältskären  vid  Nylands  och  Tavastehus  läns  regemente 


192  militårlAkakenes  aflönino. 

angår,  må  nämnas,  att  enligt  1795—1808  års  personaLstat  regements- 
fältskärerne  vid  artilleristaben  och  Svea  värfvade  artilleriregemente  hade 
100  rdr,  men  vid  Göta  och  Wendes  artilleri  endast  50  rdr  i  åriig  lön  *). 
Tid  Savolaks  jägareregemente  och  Karelska  jägarekåren  i  Finland  upp- 
togs regementsfältskärens  lön  till  66  rdr  32  sk.  och  fältskärsgesäUernes 
till  50  rdr. 

Utom  sin  egentliga  aflöning  ägde  regementsfältskäreme  rätt  att  upp- 
bära s.  k.  »bäckenpenningar»  *).  I  k.  brefvet  af  den  "/g  1685  förklarade 
Kongl.  Maj:t,  att  fältskären  vid  landshöfding  Otto  Reinh.  Taubes 
värfvade  bataljon,  »som  det  ock  billigt  jämväl  vid  andre  regementen 
brukligt  är,   må  njuta  bäckenpenningar,  nämligen  af  hvar  kapten  5  öre, 


tvenne  boställen,  s>eniedan  han  måste  hålla  gesäller,  hvilka  vid  regementet  böra  upp- 
vakta och  att  regementet  så  mycket  bättre  må  blifva  betjenfc».  Emedan  regementet 
stod  i  tvenne  län  skulle  ett  boställe  anordnas  i  hvaitdera  länet.  För  öfrigt  finnas  ännu 
i  Finland  följande  militärläkareboställen,  nämligen  i  Åbo  och  Björneborgs  län  tre,  Nylands 
län  äfven  tie,  i  Tavastehus  län  ett,  i  St  Michols  län  ett  och  i  Wasa  län  äf\'enledes  ett 
boställe. 

Militärläkarenes  löneförmåner  voro  i  det  närmaste  desamma  i  Sverige  och  Finland. 
Till  belysning  af  deras  ekonomiska  ställning  må  någi-a  u])pgifter  här  meddelas.  Sålunda 
upptages  i  Tavastehus  infanteriregementes  räkning  1723  fältskären  Joh.  Fredrik 
Barthéels  (morfar  till  C.  J.  Adlercreutz)  till  en  lön  af  81  dal.  smt  och  en  hvar 
af  gesällerna  likaledes  till  81  dal.  Samme  Barthéels  med  sina  tre  gesäller  hade 
1735  i  indelta  räntor  108  dal.  och  96  tunnor  underhållsspannmål  i  struket  mål  ä  2  74 
dal.  smt  per  tunna  eUer  tillsammans  324  dal.  Den  ti*edje  gesällens  lön,  som  blifvit 
indragen  redan  1722,  ägde  regementsfåltskären  på  grund  af  k.  brefvet  af  den  ^^/^  1748 
att  disponera,  men  var  deremot  förpUktad  att  hålla  fullt  antal  gesäller,  i  annan  händelse  be- 
sparades lönen  åt  kronan  till  dess  den  tredje  anskaffats  (åtminstone  till  generalmönstringen). 
I  Nylands  infanteriregementes  räkningar  står  regementsfältskären  Sven  M.  Schjerf- 
bäck  ännu  1791  med  trenne  gesäller  upptagen  till  hemroansräntor  å  36  rdr  sp.  och 
kronotiondespannmål  till  96  tunnor,  summa  ixir  specie  108  (motsvarande  ofvanupptagna 
324  dal.  smt). 

^)  Vid  enkedrottningens  lif regemente  på  Sveaborg  hade  re^ementsfåltskären  1776 
en  månadslön  af  16  74  dal.  smt  eller  201  dal.  om  året  och  fältskärsgesälleme  10  %  dal. 
i  månaden  eller  121  dal.  16  öre  årligen.  —  Vid  finska  artilleristaten  bestods  1761  åt 
bataljonsfältskären  en  fältskärslön  å  120  dal.  och  en  munsterskrifvares  lön,  äfvenledes 
120  dal.  eller  inalles  240  dal.  Fältskärsgesällslönen  var  10  dal.  i  månaden,  hvartiU  kom 
enligt  k.  brefvet  af  den  "/^  1766  en  74  tunna  spannmål  in  natura  månatligen  å  3  dal. 
smt  eller  inalles  om  året  156  dal.  Några  år. senare  eller  1775  utgjorde  den  168  dal. 
2V3  öre. 

')  Fyra  uthängda  messingsbäcken  voro  nämligen  &ltskärernes  yi'kestecken. 


MILITÅRLÅEARENES   AFLÖNIN6.  193 


hvar  löjtnant  och  fänrik  3  öre,  hvar  underofficerare  2  öre  ooh  af  det 
öfriga  manskapet  ett  öre  smt  per  man»  ^).  Kort  derpå  finner  man,  att 
regementsfältskären  enligt  k.  resolutionen  af  den  ^/^  1686  var  berättigad 
»till  bäckenpenningar  eller  en  afgift  »af  ^/a  öre  för  hvarje  daler,  som 
officerare  och  manskapet  åtnjuta  i  lön,  nämligen  af  hela  anordnings- 
summan, undantagandes  solden»  %  Denna  afgift  var  närmast  afsedd 
att  utgöra  ersättning  för  officerarnes  och  manskapets  rakning •).  Karl 
XII  upphäfde  denna  afgift  åtminstone  för  en  tid,  såsom  man  finner  af 
K.  Maj:ts  resolution,  daterad  Lais  den  23/3  1701,  på  generallöjtnanten 
Earl  Gustaf  Behnskölds  memorial,  »anbelangandes  regementsfält- 
skärens  underdåniga  ansökning,  att  honom  måtte  varda  efterlåtit  att  få 
uppbära  bäckenpenningar  vid  regementet,  så,  emedan  sådant  skulle  lända 
till  bussames  gravation,  ty  måste  han  låta  åtnöja  sig  med  sin  lön, 
kunnandes  Kong.l  Maj:t  intet  tillåta,  att  i  så  måtto  något  af  dragés  för 
de  gemena».  Bäckenpenningama  återställdes  likväl  sedermera  genom 
k.  resolutionen  af  den  ^7io  1706. 

När  lönerna  för  en  del  civile  tjenstemän  och  subaltemer  samt 
kaptensgraderna  vid  militären  enligt  riksdagens  beslut  höjdes  med 
33^/3  %  genom  k.  brefvet  af  den  ^Vii  1811,  blefvo  regementsläkarene  utan 
en  sådan  förhöjning.  Tjenstgörande  generaladjutanten  för  arméen  till- 
kännagaf  likväl  den  ^^/^  1812,  att  regementsläkarene,  hvilka  kort  förut 
undfått  rang,  samt  bataljonsläkare,  hvilka  erhållit  Kongl.  Maj:ts  konsti- 
tutorial,  skulle  enligt  konungens  befallning  få  åtnjuta  de  förstnämnde 
kaptens  och  de  senare  fänriks  traktamente. 


^)  Sigfr.  L.  Ga  hm- Pers  son,  K,  stadgar^  förordnvngar,  href  och  resohdioner 
angående  Svea  rikes  LandimUice  till  häst  ock  fot.    I.    Stockholm  1762,  s.  589. 

')  J.  A.  Fiintberg  a.  a.  sid  83. 

*)  Slottsldrurgen  i  Karlstens  fästning  Ad.  Ericsson  förfrågade  sig  1799  i  col- 
iegium  medicnm,  om  en  fältskär  vore  skyldig  att  raka.  Collegium  svarade  att  det  väl 
idce  var  något,  som  af  honom  i  och  för  vetenskapen  fordrades^  men,  då  en  trupp  be- 
talade bäckenpenningar,  skedde  sådant  enligt  af  ålder  träffad  öfverenskommelse,  hvar- 
emot  fältskären  kunde  pä  ett  eller  annat  sätt  låta  genom  någon  dertill  händig  och  van 
penion  raka  manskapet    (Collegii  medici  protokoll  den  ^/^  1799.) 


13 


194 


UILITÅRLÅKABENES   AFLÖNINO. 


'J*:-SS 


:-* 


'i 


^ 


9J^ 


§. 


ii  Si?    . 

:'.:«!' i*  i.. 

i  tcf*' 

m ' 

Ii 


ir 


;;«»:''  ^ 


De  i  början  af  detta  sekel  i  fältskäremes  ställe  antagna  under- 
läkarenes  lön  var  fortfarande  ytterst  obetydlig.  I  skrifvelse  till  Eongl. 
Maj:t  af  den  ^Vs  ^^^^  anmälde  kollegium  att  flera  underläkaretjenster 
vid  trupperna  voro  obesatta.  Sålunda  vid  Svea-  och  Yendes  artilleri, 
en  för  hvartdera  regementet,  samt  2:ne  vid  Göta  artilleri  med  lön  å 
40  rdr  och  tre  tunnor  spannmål,  en  vid  Mörnerska  husarregementet 
med  lön  ä  74  rdr,  en  vid  Eongl.  Maj:ts  eget  värfvade  regemente  med 
lön  ä  40  rdr  24  sk.  och  tre  tunnor  spannmål  samt  vid  Jämtlands 
regemente  en  med  lön  på  stat,  utgörande  omkr.  60  rdr,  tillsammans 
sju  underläkaretjenster. 

Då  enligt  författningarna  fältläkarekårens  stipendiater  skulle  först 
beordras  till  tjenstgöring  vid  flottorna  och  kollegium  väl  ägde  rättighet 
att  förordna  stipendiater  och  elever  att  mot  billigt  traktamente  på  kort 
tid  bestrida  extra  läkaretjenster,  men  icke  att  insätta  dem  i  ordinarie 
tjenster  med  löner,  som  voro  otillräckliga  till  det  nödtorftigaste  lifs- 
uppehälle,  hemställde  kollegium,  om  icke  dessa  underlakarelöner  vid 
anuéen  och  flottan  kunde  ökas  till  100  rdr  banko.  Eongl.  Maj:t  fann 
likväl  den  ^V?  ^^^^  ^^^  ^^^^  olämpligt  att  utöfver  den  fastställda  staten 
höja  de  för  underläkarene  vid  särskilda  regementen  och  kårer  anslagna 
lönerna,  men  ville,  så  snart  desse  läkare  beordrades  till  tjenstgöring, 
låta  tillse  att  de  erhöUe  sådan  uppmuntran,  att  de  deraf  kunde  hafva  sin 
skäliga  utkomst 

Slutligen  förordnade  k.  brefvet  till  collegium  medicum  af  den  ^Vis 
1812^  att  stadsläkare  och  kirurger  voro  skyldige  att  mot  fältaflöning 
biträda  vid  de  fältsjukhus,  som  anlades  i  städer,  der  de  hade  anställning, 
äfvensom  att  alla  under  ett  fälttåg  ledig  blifvande  läkaresysslor  skulle 
kungöras  ej  allenast  på  vanligt  sätt  i  tidningarna,  utan  ock  genom  gene- 
ralordres, på  det  de  i  fält  varande  läkarene  måtte  om  ledigheten  under- 
rättas, samt  i  händelse  sådane  läkare  blefve  utnämnde  till  sysslor  utom 
arméen,  deras  tjenster  finge  under  kriget  bestridas  genom  vikarier, 
då  tillgång  på  dem  finnes.  Bland  sökande  med  lika  meriter  borde  före- 
träde lemnas  åt  dem,  som  i  fält  tjenstgjort  Bestridandet  af  läkare- 
tjenst  inom  fältläkarekåren  i  fredstid  kunde  deremot  icke  blifva  en  merit, 
motsvarande  verklig  tjenstgöring  i  krig. 


militärlAkarbnes  pensionsförhIllandbn.  id5 

Anna  må  nämnas  några  ord  om  ersättningen  för  militärläkarenes 
tjensteresor.  Vid  indelta  infanteriregementen,  som  voro  kommenderade 
till  arbete  vid  fästningarna  i  riket,  åtnjöt  en  regementsfältskär  10  dal. 
och  en  fältskärsgesäll  4  dal.  16  öre  i  månaden  af  fästningsbyggnads- 
medlen.  En  arbetskommendering  af  150  man  skulle  alltid  åtföljas  af 
en  fältskärsgesäll. 

Ett  resereglemente  för  embets-  och  tjenstemän  vid  arméen  och 
flottan  ntkom  den  'Va  1S05.  Enligt  detta  reglemente  hade  en  rege- 
mentsfältskär 20  sk.  sp.,  en  bataljonsfältskär  16  sk.  och  en  kompani- 
&ltskär  12  sk.  i  dagtraktamente.  Denna  ersättning  höjdes  likväl  snart 
i  allmänna  resereglementet  af  den  ^'^/^q  1807^  då  amiralitetsläkare  och 
kirurger,  regements-  och  sjukhusläkare  erhöllo  skjuts  efter  två  hästar 
och  24  sk.  i  dagtraktamente,  medan  underläkare  och  underkirurger 
fingo  åtnöja  sig  med  två  hästars  skjuts  och  18  sk.  om  dagen. 


I  sammanhang  med  framställningen  af  militärläkarenes  aflöning  må 
nämnas,  att  redan  i  medlet  af  förra  seklet  utkom  i^Kongl.  Maj:ts  nådiga 
f&rordning  och  reglemente  angående  en  pensionskassa  för  arméen  af 
den  *7i  1757-».    Deruti  stadgades  bland  annat  att: 

»Begementsfältskärer  må,  enär  the  efter  trettio  werckeliga  tjensteårs 
förlopp  taga  afsked,  undfå  i  sin  öfriga  lifstid  så  stor  årlig  pension,  som 
den  lön  de  vid  afskedstagandet,  af  cronan,  efter  nu  varande  stat,  wercke- 
ligen  åtnjutit.  Åfven  då  någon  af  thessa  blir  uti  och  genom  sjelfva 
tjenstgörandet  så  alldeles  bräcklig  och  vanför,  att  han  ej  vidare  förmår 
tjena,  må  then  njuta  samma  förmån,  fast  han  då  icke  kan  räkna  30 
tjensteår. 

Regementsfältskärer  i  allmänhet  och  fältskären  vid  wår  lifdrabants 
corps,  samt  bataillonsfältskären  vid  artilleriet  i  Finland,  undfå  200  dal. 
smt:8  årlig  pension,  ehvad  de,  under  tjenstgörandet,  haft  större  eller 
mindre  lön.  Hen  fältskärsgesäller  få,  såsom  gesäller,  ingen  pension  af 
kassan. 


196 


MILITÅBLÅKARENES   PENSIONSFÖBHÅLLANDEN. 


tid 


% 


1 


För  regementsfältskärer  räknas  tjensteärea  ifrån  den  tid  de  först 
efter  behörige  bevis^  blifvit  gesäller  vid  något  regemente  eller  wår  lif- 
drabants  corps,  så  vida  de  då  varit  20  år  gamle. 

Då  någon  pensionär  med  döden  afgår,  undfår  dess  efterlemnade 
enfoi,  barn  eller  arf vingar  ett  hälft  års  pension  till  begrafningshjelp 
oafkortadt. 

Regementsfältskärer  i  allmänhet  och  fältskären  vid  vår  lifdrabants 
corps  samt  bataillonsfältskären  vid  artilleriet  i  Finland  betala  till  denna 
kassa  6  "/o  af  200  dal.  smtis  lön  ifrån  deras  fullmakts  data,  men  ej 
för  den  tid  de  varit  fältskärsgesäller.  Ur  tjensten  gångne  betala  icke 
dessa  6  ^/^,», 

I  k.  brefvet  af  den  ^7*  1^60  fastställdes,  att  denna  pensionsafgift 
skulle  betalas  från  1757  års  början,  men  regementsfältskärernes  tjensteår 
räknas  från  den  tid  de  blifvit  gesäller  vid  något  regemente.  Ofvan- 
nämnda  tjenster  räknades  till  8:de  pensionsklassen,  medan  fänrikar  och 
kometter  åtnjöto  pension  i  6:te  klassen. 

Genom  k.  brefvet  af  den  V12  1^65  medgafs,  att  regementsfältskärer, 
när  de  blifvit  berättigade  till  pension,  vid  afskedstagandet  jämväl  finge 
njuta  förmånen  af  ackord  och  det  lika  med  kornetter  och  fänrikar  vid 
de  indelta  regementena  i  allmänhet,  nämligen  såsom  kometter,  då  de 
tjenade  vid  kavalleriet,  men  såsom  fänrikar,  då  de  tillhörde  infanteriet- 
Ett  nytt  »reglemente  angående  arméens  pensionscassa»  af  den 
2^/2  1770  innehöll  bland  annat,  att  officerare  och  civile  tjenstemän  voro 
utan  afseende  på  längre  eller  kortare  tjenstetid  »vid  afskedstagandet  i 
och  för  afträdet  berättigade  till  understöd  eller  så  kalladt  accord  af  den, 
som  succederar,  och  de  öfrige,  som  igenom  samma  öpfning  blifva  be- 
fordrade». Sålunda  fick  fältskären  vid  lifdrabantkåren  8,000  dal.  kmt, 
vid  Ufgardet  12,000  dal.  kmt,  vid  Ufregementet  till  häst  10,833:  10  Va 
dal.,  vid  lifregementets  dragoner  10,000  dal.,  vid  artilleriet  och  indelta 
infanteriet  5,000  dal.,  men  vid  värfvade  infanteriet  6,000  dal.  kmt. 
Pensionen  höjdes  för  regementsfältskäreme  vid  alla  regementen  och 
kårer  samt  för  bataljonsfältskären  vid  artilleriet  i  Finland  till  300  dal.  smt. 
I  EongL  Maj:ts  förnyade  förordning  och  reglemente  angående 
arméens  pensionskassa  af  den   7u  ^'^'^^  upptogs  pensionäremes   antal 


MILITÄRLÄKARENES    ACKORDER    OOH    RANG.  197 

i  8:de  klassen  till  12,  men  pensionen  för  regementsfältskäreme  blef 
densamma. 

Snart  derpå  blefvo  likväl  alla  ackorder  afskaffade  och  förbudne 
genom  k.  förordningen  af  den  21/3  1774,  »så  att  den,  som  befordras  eller 
flyttas  till  någon  s^^^ssla  ej  betalar  mera,  än  hvad  arméens  pensions- 
cassa  tillkommer  enligt  1773  års  reglemente».  Efter  25  års  tjenstgöring 
ntföll  ackordsumman.  Genom  k.  reglementet  af  den  ^Vi  1793  angående 
ackorderna  uti  arméen  infördes  de  ånyo  och  bestämdes  för  hvarje  grad 
till  visst  belopp. 

Förnyade  reglementen  för  arméens  kassa  utfärdades  ytterligare 
1779  och  1793 '). 

Hvad  militärläkarenes  rang  vidkom  fanns  derom  intet  bestämdt^). 
I  k.  brefvet  af  den  '/s  1806  angående  den  nybildade  fältläkarekåren 
likställdes  underläkarene  med  fanjunkare  vid  infanteriregementena  och 
regementsläkarene  med  löjtnanter,  men  genom  k.  brefvet  af  den  %  1812 
erhöllo  de  senare  kaptens  rang. 

Flottan. 

Särskildt  vid  flottan  vexlade  aflöningen  under  olika  tider  och  vid 
olika  tillfällen.  Då  amiralitetskoUegium  den  ^^s  1*^^^  ^^  coUegium  medi- 
cum  begärde  »en  capabel  medicum  till  skeppseskadern»,  lofvades  honom 
i  årlig  lön  600  dal.  smt  i  proportion  af  tjenstgöringstiden  och  30  dal.  smt 
i  månadstraktamente  utom  respenningar  till  och  från  Earlskrona. 


')  Såsom  i  visst  a&eende  beiöiande  militärläkarenes  lefnadssiäUning  mä  här 
nämnas,  att  den  ^/^  1747  k.  stadfästelse  och  privilegier  nppä  den  för  enkor  ooh.  minder- 
åriga barn  inrättade  »Enke-  och  pupill  kassan  för  mihtiestaten»  ut&rdades  jemte  in- 
stroktion  för  direktionen.  Efter  någon  tids  förlopp  befunnes  dock  sä  väl  den,  som  d- 
vilstatens  enke-  och  pnpillkassa  oförmögna  att  fullgöra  sina  förbindelser.  De  blefvo 
derfor  sammanslagna  genom  k.  brefvet  af  den  ^7a  1784  och  bildade  en  ny  kassa  under 
namn  af  »Allmänna  enke-  och  pupillkassan  i  Sverige».  Se  detta  arbetes  föi^sta  deL 
sid.  545. 

*)  Eirmrgiska  societeten  förfrågade  sig  redan  1698  i  k.  kanslikollegium,  hvilken  rang 
egentligen  borde  tiUkomma  regementsfältskäreme,  men  derpå  lemnades  hvarken  då  eller 
senare  något  svar.  £n  del  öfverstar  likställde  dem  med  underofficerare,  andra  med 
faniikar.    Se  Sacklén,  a.  a.    I.  sid.  856. 


196  LÄKARENES    AFLÖNINO    YIB  ÖRLOOSFLOTTAN. 

Det  var  i  allmänhet  svårare  att  anskaffa  fältskärer  till  flottan,  än 
till  arméen.  När  kinirgiska  societeten  1741  tillfrågades  hiimvida  några 
»fältskärsgesäller»  kunde  erhållas  för  en  utgående  eskader,  svarade 
öfverdirektören  Evald  Ribe  i  underdånigt  memorial   af  den  ^Va  s.  å., 

»att  nu  för  tiden  inga  sådana  här  stå  att  erhållas,  utan  måste  de 
från  utiandet  anskaffas.  De  vilja  likväl  icke  begifva  sig  hit^  sedan  sådane 
gesäller  blifvit  förbudit  att  bruka  värjor  här,  hvarom  de  ganska  ange- 
lägne äro  och  ha  de,  som  i  Stockholm  äro,  begifvit  sig  mast  derföre  till 
herrskaper  af  orsak  att  de  få  bära  värjor^).  Härtill  kommer  att  åt  en 
gesäll  ej  bestås  mer  än  6  dal.  smt  om  månaden,  deremot  de  utom 
lands  bekomma  dubbelt.  Dock  der  kunde  dem  accorderas  att  få  bära 
värjor  och  få  större  gage  samt  huru  mycket  jemte  nödiga  respenningar, 
will  man  icke  underlåta  correspondera  derom  på  utrikes  orter  och  bjuda 
till  hvad  möjeligt  är,  om  några  stå  att  erhållas». 

Åt  ezpeditionsläkaren  vid  en  från  Earlskrona  1756  utgående  eska- 
der erbjöds  40  plåtar  i  månadsarfvode.  Då  provinsialläkaren  i  Jönköping 
L.  M.  Elase,  som  blifvit  af  collegium  medicum  förordad,  afsade  sig 
uppdraget,   antogs   P.  Bjerchén    till   denna   befattning*).     Yid    detta 


')  Det  1719  'litkomna  förbudet  mot  väfjors  bärande  af  »gesäller»  hade  blifvit 
tillämpadt  äfven  på  fältskärsgesällome.  Få  grund  af  inkomna  ansökningar  från  rege* 
mentschefeme  hemställdes  hos  ständerna  1727,  »om  och  huruvida  de  vid  regemen- 
terxie  varande  fiUtskärsgesälleme  må  efterlåtas  att  bära  värjor  i  anseende  deitiU,  att 
deras  vetenskap  ej  annars  än  som  en  ars  liberalis  kunde  anses,  jemte  det  att  de  med 
underofficerare  vid  regementeme  skola  vara  vederlikar,  hvilka  aldrig  med  spö  pläga 
afstraffas».  Ständerna  stannade  likväl  i  det  beslut,  att  den  härom  utgångna  förordningen 
af  den  '^lo  ^'^^^  bebörigen  och  noga  borde  efterlefvas,  allenast  att  straffet  för  de  vid 
regementena  stående  fältskärsgesäller,  hvilka  hädanefter  skulle  emot  bemälte  förordoing 
sig  förbryta  och  ej  orka  botuni,  kunde  förvandlas  i  ett  proportioneradt  fängelse.  KongL 
Maj:t  fann  i  skrifvelse  af  den  '76  1728  skäHgt,  att  med  de  andre  fältskärsgeäUlemes 
afstraffande  skulle  på  lika  sätt  förfaras,  när  de  mot  ifrågavarande  förordning  sig  för- 
bröte  och  ej  orkade  botum.  Härom  utfiLrdade  Göta  hofrätt  ett  särskildt  drkulär  al 
den  Vi  o  17'^'  Dä  nu  Bi  be  i  ofvananförda  skrifvelse  antydde  olägenheterna  af  detta 
förbud,  förklarade  k.  brefvet  af  don  7«  1741,  att  de  fältskärsgesäller,  hvilka  till  örlogs- 
flottan utifrån  införskrefvos,  finge  bära  värjor,  då  de  voro  till  tjenstgöring  utkommen- 
derade, men  deremellan  borde  de  ställa  förordningen  sig  till  efterrättelse. 

*)  Vid   sitt  förordnande  begärde  Bjerchén  900  dal.   kmt  till  ekipering   ooh 
turustning.   Rådet  resolverade  den  'Vs  ^'^^^i  ^tt  Bjerchén  utom  skjuts  ooh  dagtrakta- 


LÅKABBNES   AFLÖNINO    YJD   ÖBLOOSFLOTTAN.  199 

tillfälle  gaf  kollegium  åt  honom  till  låos  från  sitt  bibliotek  för  militär- 
läkare nödig  litteratur^).  När  ci:r  Mårten  Eähler  erhöll  konstita- 
torial  af  den  ^^4  ^'^^8  &^t  vara  expeditionsmedikus  på  flottan  för  som- 
maren, gafs  honom  enligt  ackord  160  dal.  smt  i  månaden  och  200  dal. 
smt  i  respenningar.  Med  anledning  af  amiralitetskoUegii  skrif velse  af 
den  ^/s  8.  å.  blef  instruktion  för  denna  tjenst  utarbetad  af  collegium 
medicum  '). 

Småningom  hade  man  likväl  börjat  inse,  att  det  icke  var  nog  med 
att,  när  så  påfordrades,  antaga  fältskärer,  de  der  tillfälligtvis  erbjödo  sig 
i  behofvets  stund  och  hvilka  i  de  allra  flesta  fall  voro  fullkomligt  ovana 
vid  de  i  tjensten  förefallande  göromålen.  Eirurgiska  societeten  föreslog 
derför  hos  Kongl.  Maj:t  den  **/^  1759,  »att  de  expeditions-,  uppbörds- 
och  secondfältskärer,  som  en  gång  antagas,  vid  campagnens  slut  icke 
afskedas,  utan  qvarhållas  vintern  öfver  i  cronans  tjenst,  antingen  vid 
sjukhusen,  som  höra  till  marinen  eller  emot  någon  viss  och  mindre 
månadspenning  få  tillstånd  att  resa  annorstädes,  men  vid  första  kallelse 
hafva  att  inställa  sig  ånyo,  der  deras  tjenst  betarfvas».  Medels  skrif  velse 
af  den  %o  ^7^^  ^^  amiralitetskollegium  blef  kirurgiska  societeten  un- 
derrättad derom,  att  vissa  »sustentationspenningar»  blifvit  fältskärerne 
tillagda,  åtminstone  för  någon  tid^).  Äfven  Kongl  Maj:t  förklarade  i 
sbifvelse  till  collegium  medicum  af  den  ^Vs  1*^^^  ^S  bafva  funnit  nyttan 
deraf,  att  alla  fältskärsgesäller,  hvilka  i  krigstid  antogos,  icke  måtte, 
som  vanligt  varit,  strax  vid  dess  slut  till  större  delen  afskedas,  utan  vid 
deras  befattningar  bibehållas,  och  sysslan,  när  de  genom  döden  eller 
eljes  afgåtl,  återbesättas.-  Härom  borde  dock  hos  riksens  ständer  an- 
mälas. Ett  bestämdt  beslut  synes  likväl  icke  i  detta  afseende  blifvit 
fattadt «). 


mente  skulle  till  detta  äodamfil  eiiiålla  200  dal.  smt.  Bland  annat  begaide  han  »500 
daL  kmt  till  en  halftäckt  lätt  resvagn,  200  dal.  till  fodervärk  sä  till  kappa,  som  under- 
kläder, 120  daL  kmt  till  madrass  med  pol  och  sangsäck»  m.  m. 

<)  CoUegii  medid  protokoll  den  7^  1756. 

*)  Collegii  medici  protokoll  den  %  175B. 

<)  8e  ofvan  sid.  170. 

«)  8e  J.  A.  Flintberg  a.  a.  sid.  86. 


u 

*•*. 


-ST-» 


■  I  5 


»     r 

•    ■ .  i 


^ 


II 


i 


200 


LAKABENES   AFLONINQ    VID   0RL008PL0TTAN. 


Äfven  collegium  medioum  föreslog  hoB  Eongl.  Maj:!;,  att  emedan 
expeditioDsmedici  och  kirurger  endast  med  stor  kostnad  och  svåiighet 
kunde  anskafTas,  när  någon  expedition  blifvit  anbefalld^  »om  icke  någon 
viss  årlig  penningsumma  kunde  stipuleras,  bvaraf  de  i  fredstider  finge 
behålla  hälften  med  frihet  att  vistas  på  sådana  ställen,  der  de  kunna  i 
vetenskaperna  öfva  sig,  hvarom  berättelse  hvart  år  borde  insändas  till 
collegium  medicum  och  amiralitetskollegium».  Härtill  biföll  Kongl. 
Majit  den  ^Vs  ^^'^S  ^^^  ^  sjöexpeditionsmedicinalstaten,  utfärdad  den 
^^4  1779,  infördes  för  nämnda  ändamål  ett  särskildt  anslag  af  4,950 
dal.  smt  eller  825  rdr,  »kommandes  de,  som  åtnjuta  detsamma,  att  vid 
förefallande  sjöexpedition  på  egen  bekostnad  inställa  sig  till  tjenstgöring, 
hvarest  den  påfordras».  Den  nu  bildade  reservstaten  upptog  en  expe- 
ditionsmedicus  med  100  rdr  om  året  under  tjenstgöringstiden,  och  under 
den  lediga  tiden  endast  med  half  lön  eller  50  rdr,  2  expeditions* 
kirurger  ä  83  ^/g  rdr  under  tjenstgöringen,  13  uppbördsfältskärer  ä  50 
rdr  och  19  underfältskärer  ä  33  V,  rdr  i  samma  förhållande,  h vilka 
alla  skulle  efterlefva  ett  af  collegium  medicum  föreslaget  reglemente 
för  »sjöexpeditionsmedicinalstaten » . 

Under  de  följande  åren  förändrades  lönevillkoren  åter.  År  1781 
voro  förmånerna  för  en  uppbördsfältskär  skjuts  för  2  hästar  under  upp- 
och  nedresan,  resetraktamente  ä  16  sk.  om  dagen  i  16  dagars  tid,  land- 
traktamente  16  sL  om  dagen,  10  rdr  i  lön  för  månaden,  2  rdr  sjötrakta- 
mente och  en  gemene  mans  portion.  En  underfältskär  erhöll  skjuts  för 
en  häst,  resetraktamente  ä  8  sk.  om  dagen,  landtraktamente  a  8  sk. 
om  dagen,  6  rdr  32  sk.  månadslön,  2  rdr  sjötraktamente  och  en  gemene 
mans  portion. 

Vid  en  sjöexpedition  1788  erhöll  vid  amiralitetet  i  Earlskrona 
hvarje  uppbördsfältskär  10  rdr  i  lön  för  månaden,  fri  mat  vid  che- 
fens bord,  16  sk.  om  dagen  i  rese-  och  landtraktamente  och  skjuts  för 
2  hästar  ifrån  Stockholm  till  Karlskrona,  hvilket  tillika  med  resetrakta- 
mentet steg  till  12  rdr.  En  underkirurg  hade  6  rdr  32  sk.  i  månads- 
lön, 2  rdr  sjötraktamente,  en  gemene  mans  portion  in  natura,  16  sk.  i 
land-  och  resetraktamente  samt  skjuts  för  en  häst.    På  galererna  erhöllo 


lAkarenbs  aflöninq  vid  örlogsflottan.  201 


samtidigt  två  medici  28  rdr  32  sk.  i  månadslön,  22  rdr  ekiperings- 
penningar,  10  rdr  i  månaden  till   kostpenningar  och  2   drängportioner. 

Vid  utrustandet  af  en  örlogseskader  1795  behöfdes  12  uppbördsfält- 
skärer  och  20  underfältskärer.  Förmånerna  för  en  uppbördsfältskär  voro 
skjuts  för  två  hästar  och  24  sk.  dagtraktamente,  räknadt  från  den  dag  resan 
anträddes  till  inmönstringen  på  flottan,  då  sjö-underhållet  började  med 
20  rdr  i  månaden,  tvenne  gemene  mans  portioner  samt  fri  spisning  om- 
bord eller  15  rdr  matpenningar  i  månaden.  Underfältskärerne  erhöUo 
skjuts  för  en  bäst  till  fram-  och  återresan,  16  sk.  dagtraktamente  intill 
mönstringen,  20  rdr  lön  i  månaden  och  ombord  en  gemene  mans  portion. 
Till  hvart  skepp  behöfdes  en  uppbörds-  och  tvenne  underfältskärer  och 
för  bvar  fregatt  en  uppbördsfältskär  och  en  underfältskär. 

Hvad  flottans  läkare  i  öfrigt  tänkte  om  sina  biträdande  kirurger 
på  denna  tid,  framgår  klart  nog  ur  förste  fältmedikus  Arvid  Faxe^s 
bref  till  öfverdirektören  Daniel  Theel,  dateradt  Karlskrona  den 
"/,  1789: 

»Jag  underställer  Hr  öfverdir.  godtfinnande,  om  man  ej  borde  uti 
våra  tidningar  invitera  dem,  som  finnas  i  landsorteme  eller  vid  acade- 
mieme,  medici  eller  chirurgi,  att  sig  anmäla  till  tjenstgöring  i  Stockholm 
eller  här.  Det  är  nödigt  förmå  dem  med  pengar,  ty  annat  hjelper  ej 
och  om  kronan  wDl  fånga  sådane,  bör  man  ej  se  pä  några  riksdaler. 
Emellan  25  ä  30  rdr  i  månaden  för  en  upbörds  chirurgus  är  väl  mycket, 
men  det  får  ej  hielpa  i  en  sä  angelägen  sak.  Jag  ser  af  tyska  tidningar 
det  man  från  Hamburg  söker  få  dem.  Sällan  fäs  de  som  duga,  men  det 
kommer  an  på  förstyraren  at  arbeta  up  dem.  Jag  har  ofta  sett  det  gått 
an,  at  af  dem  göra  någon  nytta». 

Ytterligare  skref  d:r  A.  Faxe  den  V^  1789: 

»Jag  skall  alt  för  gema  återsända  et  hälft  dussin  af  de  redan  hit- 
komne  fältskäreme,  som  utom  namnet  at  kallas  chirurgi,  vet  intet  och 
kan  intet.  Slika  persedlar  duga  ej  hos  mig,  ty  vid  de  invärtes  sjukas 
skötsel  har  jag  af  dem  ingen  nytta.  Alla  hafwa  likw^äl  fått  lika  lönj 
hvilket  hos  en  del  förtiänte  anses  med  missnöje  att  deras  tjenstgöring  är 
lika  värderad  och  belönt. 

Det  är  högst  nödvändigt  att  Hr  Öfverdirecteuren  behagade  öfverens- 
komma  med  k,  utredningscommissionen    i    Stockholm,   huru   mycket   en 


'   .  ■  -K  ■ 

•  •    •  .    t       -■...    - 


-    t 


,    .     1»    ■  - 


r 
■  » 

•i 

I    ■* 
i   I. 

<;  •, 


rf-        ! 


i.- 


f  1. 1  ■ 


I 


202 


LÄKARENE8   AFLÖNING   TID   ÖRLOOSFLOTTAN. 


obirurgns  till  lands  och  siös  bör  bestås  lika  i  Finland  och  hftr,  samt  det 
efter  deras  tjenstförrättning  och  dugelighet  33,  24,  20  och  15  rdr  och 
det  med  eller  utan  kast,  när  de  äro  till  slös,  ty  upbördsfältskAren  til 
slös  bör  hafva  rättighet  äta  vid  skeppschefens  bord. 

Snart  upstär  frågan  hvad  en  fältskär  til  siös  bör  åtnjuta.  En 
badarepojke  får  nu  20  rdr  i  månaden,  hvilka  pretensioner  gör  han  icke, 
då  han  skall  till  siös,  och  hvarmed  skall  en  braf  karl  i  proportion  lönas. 

Et  stadgat  rättesnöre  måste  tagas,  hvaraf  vi  här  måste  få  del». 

Under  den  i  Karlskrona  1789  härjande  farsoten  antogos  till  och 
med  studenter  till  sjukvårdare  ä  10  rdr  32  sk.  i  månaden,  jämte  vanlig 
soldatkost  och  skjutspenningar  för  två  hästar. 

Från  seklets  slut  kunna  följande  uppgifter  meddelas.  Enligt  stor- 
amirals-embetets  i  Karlskrona  skrifvelse  af  den  ^/^  1796  erhöll  en  expe- 
ditionsläkare skjuts  för  två  hästar  och  dagtraktamente  ä  32  sk.  från 
den  dag  resan  anträddes  till  inmönstringen  om  bord,  hvarefter  gafs  41 
rdr  32  sk.,  tre  drängportioner,  fri  förplägning  eller  15  rdr  i  kostpen- 
ningar månatligen  samt  16  rdr  32  sk.  i  ekiperingspenningar  för  hela 
expeditionstiden.  Äfven  en  expeditionskirurg  hade  två  hästars  skjuts 
och  32  sk.  i  dagtraktamente  och  under  tjenstgöringen  om  bord  30  rdr 
i  månadslön,  två  drängportioner,  fri  spisning  eller  15  rdr  i  kostpenningar 
samt  16  rdr  32  sk.  i  ekiperingspenningar.  En  uppbördsfältskär  hade 
samtidigt  skjuts  för  två  hästar  och  24  sk.  i  dagtraktamente,  ombord 
20  rdr  i  månadslön,  två  drängportioner  och  15  rdr  i  kostpenningar  i 
månaden.  En  underfältskär  deremot  hade  skjuts  för  en  häst  och  16 
sk.  i  dagtraktamente,  20  rdr  i  månadslön  och  en  gemene  mans  portion 
ombord. 

Samma  år  hade  collegium  medicum  tillfredsställelsen  att  amiralen, 
generaladjutanten  grefve  Glaös  Adam  Wachtmeister  infann  sig  vid 
dess  sammanträde  den  ^V^  1796  och  förklarade,  att  han  varit  synnerligen 
nöjd  med  alla  de  medici  och  kirurger,  hvilka  föregående  år  tjenstgjort 
vid  den  under  hans  befäl  utgångna  eskadern,  hvarefter  de  höfligaste 
förklaringar  utbyttes  mellan  grefven  och  kollegium. 

Dittills  hade  de  för  flottans  behof  anställde  underlakarene  nödgats 
tjena  för  dagtraktamente  äfven  för  den  tid  de  i  afvaktan  på  inmönstring 


il 


LÄKABENES   AFLÖNING   TID   ÖRLOOSFLOTTAN.  203 

gjorde  tjenst  vid  flottornas  sjukhus.  K.  brefvet  af  den  V?  1808  medgaf 
åt  de  till  flottorna  redan  anskaffade  extra  läkarene,  under  den  tid  de  å 
tjenstgöringsorten  gjorde  tjenst  till  lands  eller  ock  användes  vid  flot- 
tomas sjukhus,  enahanda  förmåner,  som  deras  vederlikar  vid  landt- 
arméen. 

I  början  af  detta  sekel  erhöll  en  uppbördsfältskär  (öfverfältskär) 
under  expeditionen  1  rdr  16  sk.  om  dagen  i  ett  för  allt,  enligt  sjöför- 
valtningskomiténs  skrifvelser  af  den  V»  1801  pch  ^%  1802,  samt  skjuts 
för  två  hästar  och  32  sk.  i  dagtraktamente.  En  underfältskär  hade  1805 
en  rdr  banko  om  dagen  under  tjenstgöring  på  sjön.  År  1811  tillkom 
uppbördsläkaren  dessutom  i  land,  tills  inmönstring  skedde,  12  portioner 
om  dagen  samt  ombord  en  portion  utom  lönen,  underläkaren  erhöll  i 
land  6  portioner  samt  ombord  en  portion. 

EongL  Maj.ts  reglemente  af  den  ^Vs  1805  bestämde  slutiigen  sjö- 
traktamentet  vid  flottorna  och,  såsom  ofvan  anförts,  resereglementet  af 
den  ^/^o  1807  rese-  jämte  da^aktamentskostnadema.  Set  vanliga  sjö- 
traktamentet för  bevarade  fartyg  gällde  för  alla  expeditioner,  när  de  voro 
utkommenderade  i  Kongl.  Maj:ts  och  rikets  tjenst,  det  lägre  gällde  till 
efterrättelse  för  sådana  expeditioner,  hvilkas  enda  föremål  var  sjöexercis. 
Förvaltningen  af  sjöärendena  var  likväl  berättigad,  att,  om  vid  större 
expeditioner  flere  läkare  och  fältskärer  skulle  erfordras,  än  som  emot  de 
bestämda  villkoren  kunde  erhållas,  efter  omständigheterna  betinga  och 
fastställa  det  traktamente  eUer  den  aflöning,  som  »med  ändamålets  vin- 
nande närmast  förenar  Eongl.  Maj:ts  och  kronans  förmån  och  all  möjlig 
hushållning».    Dock  skulle  till  Eongl.  Maj:t  härom  inberättas. 

Utom  dessa  spridda,  exempelvis  meddelade  uppgifter  öfver  den 
aflöning,  som  vid  tillfälliga  behof  erbjöds  åt  läkare,  hvilka  antogos  vid 
örlogsflottan,  må  här  ännu  ur  sjelfva  den  fastställda  staten  under  skilda 
år  meddelas  följande : 


ÖBLOGSrLOmNS  STAT. 


l||^l|-l|S||| 

|f|ij|=s|i|l 


If:': 


II 


ssi 


FLOTTANS   ESKADSAK.  205 


Jämte  örlogsflottan  fnunos  frän  äldre  tider  s.  k.  »Eskadrar»  bäde 
i  Stockholm  och  Göteborg.  Stockholms  eskader  kallades  under  aren 
1759—1776  »Qalerflottan»  samt  derefter  till  och  med  1824  »Svenska 
eskadern  af  arméens  flotta»  '). 

Yid  Stockholms  eskader  fanns  utom  en  amiralitetsmedikus  frän 
1700-talet,  en  »primär  fältskär»  ^),  som  sedan  1745  benämndes  amirali- 
tetskirurg och  från  1763  regementsfältskär.  Amiralitetsläkaresysslan 
indrogs  1808  och  lemnades  åt  en  t  f.  öfverfältläkare  vid  flottorna, 
som  tillika  skuUe  vara  förste  regementsläkare  vid  Stockholms  eskader 
samt  biträdas  af  den  vid  samma  eskader  anställde  t  f.  andre  rege- 
mentsläkaren. 

För  Stockholmska  eskaderns  fältskärsgesäller  utfärdades  den  ^Vs 
1743  instruktion  på  tyska:  »Instruction,  wornach  bei  vorwaltender 
Expedition  sämtliche  Feldtscher-Gesellen  sich  zu  richten  haben.  Gegeben 
ans  dem  königlichen  Ammiralitets  Gommissariat  zu  Stockholm»^). 


')  Sedan  Augustin  Ehrensvärd  1749  uppkastat  förslag  till  inrättande  af  en 
*skärgärdsflotta»  till  kustemas  och  Finlands  försvar,  antogs  detsamma  af  1756  års 
riksdag.  Galérflottan  var  förlagd  till  Stockholm  och  skärgårdsflottan  (arméens  flotta) 
till  Sveaborg.  När  galérflottan  och  arméens  flotta  förenades  1777,  uppkommo  tvenne 
eskadrar,  den  förra  kallad  »Arméens  flottas  svenska»  och  den  senare  dess  »finska  eskader». 
Arméens  flotta  var  i  böijan  af  innevarande  sekel  indelad  i  fyra  eskadrar,  nämligen 
Stockholms,  Sveaborgs,  Göteborgs  och  Åbo  eskadrar,  och  fyra  eskaderdi\isioner,  af 
hvilka  tvenne  i  Finland,  nämligen  Yarkaus  och  Kristina.  Dithörande  fartyg,  liLsom  de 
i  Abo,  uppbrändes  1806  af  svenskame  sjelfve. 

*)  Här  torde  nämnas,  att  Sacklén  a.  a.  U:  497  uppger  att  Constantin  Soem 
d.  ä.,  såsom  primariekiruig  yid  k.  amiralitetet  i  Stockholm,  hade  800  dal.  smt'S  lön 
samt  900  för  »bi-åcksnidaresysslan». 

■)  I  svensk  öfversättning  i  Modées  Utdrag  uiur  pubL  HancU.    III  s.  2,027. 


»    I 


206 


FLOTTANS  ESKADRAR. 


:  ii'     • 


1 

i 


Å  Stockholmska  eskaderns  tnedicinalstat  upptogs: 

1760:  1785: 

Afisessor  Johan  Bergs traP),  £n  medicus 150  rdr 

lön  å 200  En  regementafiLltsUir   ...  100    „ 

och  personelt  enl.  k.   br.  af  2  fältskärsgesäUer  ä  .  .  .  .    50    „ 

den  V^  1756 JOO  eoo  dal.    2  fältskäragesäUer «)  å  .  .  .    33    „    16  sk. 

En    mästerföitskär    enligt  k.  Inspektor  vid  sjukhuset  .  .    85    „ 

brefvet  af  den  V.  1758  .  .  200 

och  personelt  enligt  k.  bref- 
vet af  den  "/j^  1749    .  .  .  150  350 

2  Mtskärsgesäller  å 200    ,, 

1800:  1811: 

En  medicus 183  rdr  16  sk.    En  regementsläkare  ....  183  rdr  16  sk. 

En  regementsföltskär  ....  175    „  En  andre  regementsläkare  115    „ 

En  regementsfältskärsgesäU    66    ,,  32  „      En  underläkare 60    „    32  „ 

2  regementsfältskärsge-  Tre         „         å ^    n 

säUer  å    ^    v  ^^  sjnkhusinspektor  ....  125    „  *) 

En  inspektor 100  „ 

samt  för  ankommande 

fremmande  trupper  .     25  jgö 

Tillförordnade  läkare  vid  arméens  flotta  hade  under  expeditioner 
mindre  arfvode,  än  vid  örlogsflottan.  Eomitén  för  förvaltningen  af 
arméens  flotta  beviljade  likväl  1801  på  coUegii  mediei  framställning  åt 
uppbördsfältskäreme  vid  densamma  enahanda  arfvode  eller  en  rdr  16 
sk.  om  dagen.    Expeditionskirurgen  hade  2  rdr  om  dagen. 

Eskaderns  sjukhus  på  Eastellholmen  var  länge  det  enda  militär- 
sjukhuset i  Stockholm  och  härstammade  från  den  tid,   då   skeppsvarfvet 


s  • 


J 

r 


!■■  ■/ 


^)  »Ytterligare  till  forbättring  pä  lon,  som  ock  för  det  han  Åtagit  sig  inseende 
Öfver  amiralitetsfältskären,  äfven  uti  det,  som  kirui^ska  operationer  och  boteme- 
del angår». 

')  Med  sina  förra  löner  pä  extra  ordinarie  staten  enligt  resolution  af  den 
»7,  1781. 

')  Pä  denna  afiöning  beviljades  genom  k.  brefvet  af  den  ^*/j  1812  en  tillökning 
af  33  7o  att  beräknas  frän  1811  års  början. 


\  ^ 


FLOTTANS   BSKADRAB.  907 


anlades.  Ett  reglemente  för  sjukhuset  utfärdades  af  Ehrensvärd  1766 
och  detsamma  erhöll  1789  en  andra  våning  af  trä.  Genom  reglementet 
för  arméens  flottas  förvaltning  af  den  %  1796  blef  sjukhusets  ekonomi 
i  flera  afseenden  förbättrad  och  kunde  detsamma  i  stället  för  50  sedan 
emottaga  ända  till  200  sjuka  så  väl  från  flottan,  som  arméen^  dock  mot 
ersättning  ^). 

Vid  Göteborgs  eskader  eller,  såsom  den  kallades,  »Rodar  gastars 
regemente»,  tillsattes  den  förste  fältskären  1715  som  extra  och  1718 
som  ordinarie  %  Hans  lön  steg  1735  till  200.  dal.  smt  och  1778  till  66 
rdr.  Yid  samma  eskader  af  arméens  flotta  tillsattes  en  amiralitetsläkare- 
tjenst  1781,  som  indrogs  1812  och  ersattes  med  en  regementsläkare- 
tjenst  på  stat  Från  Malmö  och  Landskrona  eskaderdivisioner  öfverflyt- 
tades  medels  k.  brefvet  af  den  Vio  ^^^^  tvenne  underläkare  till  Oöte- 
boi^  och  en  sjukhusinspektor  anställdes. 

Enligt  k.  brefvet  af  den  "^/^  1812  upptog  staten  vid  Göteborgs 
eskader : 

En  regementsläkare  å rdr  sp.  100 

Två  underläkare  å „     „      50 

För  sjukvården  vid  eskadrarna  funnes  särskilda  föreskrifter  i  i^Reg- 
lemente  för  arméens  flottas  förvaltning  och  redogörelse.  Stockholm 
1796».  Detsamma  innehöll  särskilda  bestämningar  rörande  dess  sjukhus, 
sjukfartyg  och  läkarenes  göromål. 

Detta  reglemente  var  i  sina  grunddrag  öfverensstämmande  med 
projekt  till  T^Hushållningsreglemente  för  arméens  flottai^,  uppgjordt 
redan  den  ^Vs  ^7^^  ^^  Au  g.  Ehrensvärd. 


')  D.  Schulz  von  Schuizenheims  ofvananförda  »Tal»,  sid.  143. 

*)  liilitara  Helsovårdskomiténs  betänkande  den  ^/„  1»82.    Stockholm  1883. 


206  MILITÅRSJnKHUS. 


8.    Militärsjukhus. 

Under  hela  Sveriges  stormaktstid  fannos  icke  stående  sjukhus  för 
militären  *),  liksom  lasaretter  öfverhufvud  saknades  intill  början  af 
detta  sekel.  För  de  i  fält  varande  truppernas  behof  inrättades  visser- 
ligen å  sjelfva  krigsskådeplatsen  tiUfälliga  sjukhus,  men  under  arméens 
framträngande  antingen  medtogos  de  sjuke,  hvilkas  tillstånd  möjlig- 
gjorde det,  eller  qvarlemnades  de  här  och  der  i  orterna.  Vid  bristen  på 
kaserner  voro  de  garnisonerade  truppafdelningama  åter  inqvarterade  i 
städerna  och  blefvo  vid  sjukdomsfall  vårdade  i  sina  hemvist  Man  kan 
lätt  föreställa  sig,  huru  bristfällig  den  egentliga  militära  sjukvården 
under  sådana  förhåUanden  måste  vara.  I  k,  brefvet  till  coUegium 
medicura  af  den  ^Va  1696  ingick  följande  stadgande: 

»Emedan  Wi  fömimme  att  regementsfältskärerne  under  wårt  Garde 
mycket  sällan  sjelfve  besöka  de  sjuke,  utan  skicka  i  deras  stäUen  ofta  en 
onehrfåhren  gesäll  och  den,  som  nys  är  kommen  utur  lähran,  hvarigenom 
de  sjuke  ofta  komma  att  crepera;  alltså  och  emedan  Wi  till  förekom- 
mande af  sådan  försummelse  hädanefter  finna  nödigt  att  låta  författa  ett 
nytt  reglemente,  hurn  och  på  hvad  sätt  bemälte  fältskiärer  skola  besöka 
deras  sjuke,  ty  är  härmed  till  eder  Wår  nådiga  villia  och  befallning,  att 
I  till  Wär  vidare  approbation  projecteren  ett  sådant  reglemente». 

Tillika  beordrades  öfversten  af  gardet,  »det  han  alfvarligen  skall 
tillhåUa  dem  sjelfve  fiijtigt  att  besöka  de  sjuka». 

Rörande  inrättandet  af  ett  krigs-  och  fältsjukhus  inlemnade  Lars 
Micrander  (Lilljestolpe)  till  Karl  XII  ett  memorial  af  den  ^^/a  1702: 

»Emedan  ärfarenheten  så  af  förra,  som  senare  tider,  nogsamt  vrijsar 
det   en   Armée   uti   fält,   under   starka   marscher  och  utj  Campemingar,, 


*)  Wistrand  förmodar  dock,  att  militärhospital  dels  varit  tillämnade  under 
Gustaf  II  Adolfs  tid,  dels  ock  inrättade  på  ett  eller  annat  ställe  inom  riket.  Hygiea 
Xn  (1850)  8.  391.  Inrättandet  i  Vadstena  af  ett  särskildt  hospital  eller  invalidhus  för 
gamla  militärer  var  äfven  tillämnadt  af  Gustaf  II  Adolf. 


MILITÄRSJUKHUS.  209 


isjimerhet  på  sumpiga  orter  och  uti  osund  luft,  hälst  när  de  gemenas 
förplägning  intet  altid  kan  wara,  som  borde,  af  swåra  och  smittosamma 
sjukdomar  ofiFta  ansattes,  och  af  dem  mehr,  än  fiendens  anfall  och  svärd, 
försmältes  och  fortares;  alltså  synes  högst  nödigt  wara,  det  fomtan  de 
friskas  och  sundas  conservation,  hvilken  utj  ett  godt  underhåld  och  tidigt 
anskaffande  af  alt  det,  som  till  deras  förnödenheter  erfordras,  fömembli- 
gast  synes  bestå,  jembwähl  till  de  slukas  bättre  skiötzell  och  curerande 
ett  krigs-  och  fälthospital  inrättat  blefwo,  hvilcket  utj  Eongl.  Majits  krigs- 
articlar  åthskillige  städes  nämbnes»  ^). 

Micrander  föreslog  dessutom  för  sådana  soldater,  hvilka  insjuk- 
nade under  marscher  och  voro  lindrigt  angripna,  »ett  felthospital,  således 
inrättadt,  att  vid  hvart  regemente  äro  några  vagnar  i  beredskap,  åtmin- 
stone 1  ä  2  vid  hvart  kompani,  hvilka  sådana  sjuke  uti  marscher  med- 
bringa  och  hvarigenom  de  sjukes  qvarlemnande  här  och  der  undvikes». 
Utom  sjukvaktare,  tagna  från  regementena,  förordar  Micrander 
till  »sjukvakterskor,  ährliga  och  alf varsamma  qvinnspersoner,  is.  sådana, 
som  sina  män  här  vid  arméen  hafva,  eller  ock  gambla  pigor  och  med 
arbete  wahne».  För  hvarje  20:tal  sjuke  ansågs  åtminstone  en  sjukvak- 
tare och  en  sjukvak terska  behöflig. 

I  sammanhang  härmed  må  från  Earl  Xlirs  krig  meddelas  följande 
memorial  af  konungens  lifmedikus  Samuel  Skraggenstjerna,  date- 
radt  Timurtasj  den  Vio  1713. 

»Hvad  jag  tilförende  munteligen,  det  måste  jag  nu  för  min  sjuk- 
doms skull  skrifteligen  i  underdånighet  berätta,  att  nerabligen  dhe  medi- 
cament^r  jag  för  ^/g  åhr  sedan  ifrån  Constantinopel  pä  Eders  Maj:ts 
nådigste  befelning  bekom,  bestigandes  sig  allena  till  48  rdr,  äro  länge- 
sedan åtgångne,  under  hela  tiden  boii;  åt  wamnde  myckenhet  af  sjuke, 
hafwandes  jäg  fuller  då  och  dä  upnegotierat  något  litet  medicamenter 
tiU  någre  ducaters  wärde  af  bekante  Judar.  Men  som  det  eij  heller  will 
förslå,  crediten  eij  heller  länger  räckia.  så  underkastar  Ed.  Kongl.  Majits 
wälbehag  iag  allerunderdånigst,  om  Ed.  Maj: t  techtes  till  dhe  dageligen 
tilltagande  sjukes  förnödenhet  allernådigst  förordna  någre  medel,  fast  än 


*)  I  riksarkivet  *CoUegium  medicum  före  1719». 

14 


210  6ABNISONSSJUKH08. 


eij  mehr  än  till  15  ä  20  ducater,  dem  iag  med  all  flijt  och  redeligfaet 
wille  utarbeta  och  till  patienterna  utgifwa,  sä  wijda  mina  siokliga  krafter 
förmå.  I  wldrigit  fall  kommer  det  på  dhe  utom  dess  arme  patienter  an, 
att  sjelfwe  betala  medicamenterne.  Jag  förmodar  att  i  detta  måål  vinna 
så  mycket  nådigare  och  skyndsammare  resolution,  som  feltscheren  Neu- 
man,  hvilken  samma  gång,  som  iag  iick  till  48  rdr  medicamenter,  bekom 
till  117  rdr  deraf,  haar,  som  jag  höör,  fått  nyligen  penningar  till  medi- 
camenters  inköpande,  af  h  vilka  så  wäl  som  dhe,  som  hr  Rolf  er  till- 
beredt,  iag  intet  med  gått  samvete  kan  mig  betiäna,  efter  som  dhe  emot 
wan-  och  billigheten  äre  utom  min  wettenskap  ihopsatte  och  compone- 
rade  af  dem,  som  det  wärket  hwarcken  lärt  eller  förstå»  \). 

Huruvida  under  Karl  XII:s  krig  fråga  blifvit  väckt  om  upprät- 
tande af  verkliga  militärsjukhus,  känner  författaren  icke.  Det  enda  han 
i  detta  hänseende  kan  meddela  är  ett  coUegii  medici  bref  af  den  ^/^ 
1719  till  Kongl.  Maj:t,  hvaruti  förmäles  att  krigskollegium  till  dess  ut- 
låtande sändt  ett  af  Mathias  Ribe  till  drottningen  ingifvet  memorial 
om  fälthospitalers  inrättande.    Kollegium  faim  förslaget 

»wara  af  värkelig  fördel  för  det  allmänna  bästa,  så  vida  en  ansenlig 
afsaknad  af  dugehgt  manskap  här  i  riket  derigenom  lärer  kunna  före- 
byggas. Sjelfva  husen  böra  efter  krigsmachtemas  myckenhet  wara  större 
eller  mindre,  kunnandes  det  största  hospitalet  för  ett  Tusende  man  och 
de  mindre  för  7  ä  800  till  det  ringaste  inrättas,  hvartill  fordras  så 
många  sängar  med  tiUbörlige  matrasser  och  Hnnetyg,  som  två  tredjedelar 
af  manskapet  utgiör,  ibland  hvilka  största  delen  inrättas  för  en  och  den 
öfriga  mindre  dehl  för  tvenne  personer  m.  m. 

Hvad  generalupsichten  öfver  alla  hospitalen  i  gemen  vidkommer,  så 
underkastas  det  Hennes  Kongl.  Maj:ts  allern.  välbehag  i  underdånighet, 
om  sådant  antingen  dess  Collegio  medico  eller  Archiatem  skall  anbefallas». 

Tanken   på   inrättandet   af  stående  garnisonssjukhus,   åtminstone 
hufvudstaden,   uppdykade   då   och  då.    Man  känner  att  det  s.  k.  sund- 
hetskollegium i  skrifvelse  af  den  '^j^  1722  förordade  lasaretters  inrättande 
för  militärregenientena  i  Stockholm  och  att  stadsfysikus  Nils  Boy  1734 


^)  1  riksarkivet 


OARNISOMSSJtJKHtTS.  211 


väckte  förslag  om  sjakbaracker  vid  amiralitetet  derstädes.  Några  åtgärder 
i  följd  af  detta  förslag  vidtogos  likväl  icke.  I  skrifvelse  af  den  ^^/^  1742 
begärde  dock  krigskollegium,  att  coUegium  medicum  ville  låta  krigskom- 
missarien åtföljas  af  en  medicine  doktor  för  att  en  gång  i  veckan  mön- 
stra regementenas  i  staden  befintliga  sjaka.  GoUegii  medici.  protokoll 
den  ^Vs  s.  å.  upplyser,  att  assessor  Eammecker  besökt  de  sjuka  och 
att  utredningskommissionen  på  hans  inrådan  »inköpt  Gravesvin  såsom 
bättre  emot  rödsot  än  rödt  portugisvin».  Ännu  vid  1756  års  riksdag 
yttras  i  ett  till  borgmästaren  Lang  (sannolikt  af  kirurgiska  societeten) 
lemnadt  konceptmemorial  af  den  ^%  s*  ^"i  ^^^  »garnisonsmedici  näppe- 
ligen kunna  uppfylla  den  vård,  som  en  kringströdd  besättning  i  stadens 
aflägsnaste  qvarter  vid  hetsiga  eller  långsamma  sjukdomar  betarfwar,  om 
icke  de  sjuka  på  ett  ställe  sammanbringas,  bättre  vårdas,  skötas  och 
förplägas». 

Till  grund  för  förslaget  om  uppbyggandet  af  kaserner  för  garni- 
sonstruppemas  behof  låg  äfven  tanken  på  den  öfriga  befolkningens 
bästa.  Åtminstone  uttalade  sig  k.  sundhetskommissionen  i  detta  syfte 
i  en  till  £ongL  Maj:t  den  V?  1738  inlemnad  skrifvelse: 

:&Commissionen  har  i  afseende  på  den  allmänna  nyttan  och  gagnet 
bordt  i  undei-d.  nämna,  att  densamme  för  nödvändigt  ansedt  det  Ca- 
serner  eller  baraquer  så  för  gardet,  som  för  artillerie  och  amiralitetet 
här  i  staden  till  deras  inquartering  blefve  uppbyggde,  emedan  manskapet 
då  vid  åkommande  sjukdom  kunna  af  vederbörande  bättre  efterses,  skiö- 
tas  och  betjenas,  och  utvidgandet  af  sjukdomen  derigenom  betages,  samt 
enär  de  sjuka  bättre  kunna  skjötas,  förmodar  man  ock,  näst  Guds  hjelp, 
flere  af  dem  blifva  vid  lifvet  conserverade  och  fölljakteligen  omkostnaden 
till  deras  ersättande  derigenom  bespard.  Regementerne  kunna  ock  dy- 
medelst hällas  lättare  tillhopa  och  i  bättre  disciplin,  sä  att  många  stölder, 
excesser  och  olägenheter,  som  annars  föröfvas,  blifva  hämmade.  De  stä- 
der, som  hafva  inquartering,  kunna  ock,  där  man  till  dessa  caserners 
eller  baraquers  upbyggande  nu  hade  något  förskott,  i  framtiden  och  efter 
några  år  aldeles  undslippa  inquarteringsbesväret». 


212 


OARNIfiONSSJUKHUS. 


[»«; 


"^■^Xh 


!  i^n. 


^Wi 


i  :! 


u"  fi 


1 


Frågan  om  sjakhus  för  garnisonerna  och  de  värfvade  regementena 
blef  hvilande  ^).  I  de  af  förf.  kända  handlingarna  finnes  den  icke  vidare 
omnämnd.  Mer  än  en  gång  påminde  likväl  framstående  läkare  om  nöd* 
vändigheten  af  deras  inrättande.  Redan  1746  yttrade  Abr.  Bäck  i  sitt 
ofvannämnda  prsesidiital  inför  vetenskapsakademien  den  ^Vio^-^--  ^^^ 
måste  faltskäreme  besöka  dea  ena  sjaka  vida  afekildt  ifrån  den  andra, 
längst  omkring  i  förstäderne.  Hvar  och  en  kan  lätteligen  föreställa  sig, 
huru  dessa  blifva  skötta  i  ett  litet  otätt  krype  i  fattigdom  och  elände, 
utan  att  någon  vårdar  sig  rätteligen  om  deras  mat  och  dryck,  eller 
drager  behörig  försorg  för  nödig  läkedom.  Huru  många  skulle  icke  i  ett 
hospital  blifva  hulpne  till  hälsan,  som  nu  försmäkta  af  vanskötsel.  För 
gamisonsregementema  i  Stockholm  är  ett  hospital  oundgängeligt»  '). 
Till  och  med  den  fasansfulla  förödelsen  af  flottans  manskap  i  Karlskrona 
1788 — 1790  förmådde  icke  borttaga  täckelset  från  de  maktägandes  ögon 
med  afseende  å  militärsjukvården.  Förgäfves  yttrade  D.  Schulz  von 
Schulzenheim,  »att  mänskligheten,  om  ej  annat,  synes  påfordra  ett 
allmänt  gamisons4asaret ;  kunde  detsamma  möjeligen  förenas  med  det 
nuvarande  k.  lasaretet,  så  skulle  med  tiden  skickeligare  compagnie- 
fältskärer  vinnas,  och  för  lättbeten  att  inhemta  kunskap,  tjenlige  ämnen 
lockas  till  dessa  ringa  lönande  syslor»  ^).    Allt  var  dock  förgäfves. 

Collegii  medici  instruktion  af  den  ^s/^q  1797  ökade  icke  dess 
inflytande  i  detta  hänseende.  Den  föreskref  endast  att  kollegium  borde 
höras  rörande  flottornas  och  landtarméns  förseende  med  läkare  och  vid 
afgifvandet  af  föreskrifter  beträffande  sjukskötseln  samt  fält-  och  medicinal- 
kistornas  inrättande,  men  äfven  i  dessa  angelägenheter  plägade  icke  de 
militära  myndigheterna  inhemta  collegii  medici  råd  och  anvisningar. 
I  början  af  seklet  finner  man  dock,  att  regeringen  en  och  annan  gång 
vändt  sig  till  coUegium  medicum  med  föi'frågan  rörande  de  militära 
etablissementen.  När  invånarene  i  Ystad  beslutit  uppföra  en  kasern- 
byggnad  för  de   der  förlagda  två  sqvadronerna  af  Mörnerska  husa- 


fe 


^}  Att  likväl  i  Karlskrona  och  Stockholm  funnos  för  flottans  behof  uppförda  sjuk- 
huS;  har  i  det  föregående  biifvit  onxnämndt 
*)  Abr.   Bäcks  Tal  s.  26. 
')  D.  Schulz  Yon  Schulzenheims  ofvananforda  «Tal»,  sid.  89. 


^' 


ALLMÄNNA   HÄLSOVÅRDSFÖRHÅLLANBEN.  213 


reme,  infordrade  Kongl.  Maj:t  den  ^Ve  1812  coUegii  medici  yttrande 
öfver  särskilda  omständigheter  rörande  byggnaden.  I  sitt  utlåtande 
gjorde  ioUegium  viktiga  anmärkningar  mot  ritningarna.  Konungen  an- 
befallde den  ^V»  s.  å.  landshöfdingen  förständiga  Ystads  invånare  att 
iakttaga  kollegii  anmärkningar,  då  Kongl.  Maj:t  »anser  det  vara  af  yttersta 
vigt  att  vid  nya  kaserners  uppförande  och  inredande  hufvudsakligt  af- 
seende  fästes  derpå  att  allt,  som  kan  skada  manskapets  hälsa,  i  möjli- 
gaste måtto  undanrödjes». 

För  uppkomsten  af  Stockholms  garnisonssjukhus  och  dermed  sam- 
manhängande omständigheter  redogöres  längre  fram. 


9.    Allmänna  hålsovårdsföFhållanden.    Litteratur. 

Sällan  finner  man  några  spår  deraf,  att  de  medicinska  myndig- 
heterna tillfrågats  om  militärens  allmänna  helsovårdsförhållanden.  Sund- 
hetskommissionen  fann  sig  föranlåten  att  i  skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t 
af  den  Va  l^"^^  hemställa,  »om  icke  medici  vid  arméen,  så  väl  som  på 
flottan,  då  de  äro  i  fält,  kunde  få  E.  K.  M.  nådiga  tillstånd  och  befall- 
ning att  efterse  och  undersöka  manskapets  kost  och  proviant  med  allt, 
som  till  deras  förtäring  hörer  både  när  den  emottages  samt  till  consu- 
merandet  utdelas,  hvarigenom  manskapet  kunde  afhållas  ifrån  att  för- 
tära sådant,  som  för  dem  otienligt  och  osundt  wore».  Denna  enkla  och 
naturliga  åtgärd  föranleddes  deraf,  att  amiralitetets  kollegium  den  "/iq 
1742  på  nådig  befallning  insändt  prof  på  ett,  såsom  det  ansågs,  »för- 
skämdt:»  bränvin.  —  Äfven  en  annan  enskild  hygienisk  åtgärd  må  här 
nämnas.  Med  anledning  af  simdhetskommissionens  hemställan  anbefallde 
k.  brefvet  af  den  7io  ^^^^  amiralitets-  och  krigskollegierna  att  införa 
jämkäril  vid  arméen  och  flottan  i  stället  för  koppar-  och  messingsflaskor 
och  kittlar*). 


*)  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  345.  —  Af  d:r  Peter  Sundius  finnes:  Medi' 
emsk  prMskrift  besvarad  af  Franc.  Thiery:  huru  farliga  kopparkärtl  äro  i  mat' 
redningen  ock  att  de  böra  afskaffaa,    Ofveis.    Stockholm  1753.    8:o. 


214  ALLMÄNNA  HÄLSOTÅBDSFÖRHÅLLANDBN. 


Särskilda  förhUlningsregler  rörande  hälsovården  på  flottan  utKr- 
dades  då  och  då  af  läkarene.  Sålunda  finnes  en  af  J.  Fjellström 
den  Vs  1742  dagtecknad  :s> Underrättelse  för  fältskärsgesäilerne  i  följande 
mål  på  den  förestående  sjöexpeditionen»,  isynnerhet  med  afseende  på 
skörbjoggen.  Rökning  å  skeppen  med  beck,  tjära  och  svafvel  »allt  som 
man  hafver  det  ena  eller  andra  att  tillgå»  anbefalldes  den  ^Va  1743  i 
»Underrättelse  för  hyar  och  en  skeppschef  till  iakttagande  på  instun- 
dande sjöexpedition  uti  vissa  oeconomie  mål  om  skeppsbord».  Skriften 
innehåller  tillika  hvarjehanda  anvisningar  med  hänsyn  till  manskapets 
hälsa.  Dessutom  finnes  en  samtidigt  utgifven  »Beschreibung  wie  Ger- 
sten  Wasser  anzurichten  sey,  samt  dessen  Oebrauch  und  Nutzen,  ne- 
benst  eine  kurze  Unterrichtung  ftir  denen  Feltscherem,  insonders  auf 
der  Flotte  dienende  zur  Gonservation  der  Mannschaft»,  approberad  uti 
k.  amiralitetets  Gollegio  i  Garlskrona. 

Pommerska  kriget,  som  gaf  så  många  kraftiga  väckelser  till  for- 
bättrande  af  den  svenska  militärläkarevården,  lemnade  mer  än  förut 
tillfälle  åt  coUegium  medicum  att  uttala  sig  i  frågor  rörande  arméens 
och  flottans  sanitära  behof.  Från  denna  tid  finner  man  nämligen  i 
kollegii  handlingar  oftare  spår  dertill,  att  dess  utiåtande  angående  hit- 
hörande spörsmål  blifvit  af  de  militära  [myndigheterna]  inhemtadt 
Sedan  Kongl.  Maj:t  den  ^Vi  1757  infordrat  coUegii  medici  utlåtande 
öfver  försöken  att  minska  bränvinsutdelningen  vid  örlogsflottan  samt 
att  begagna  ättika  och  tamarinder  såsom  preservativ  mot  den  vid  sjö- 
expeditioner så  vanliga  skörbjuggen,  tog  sig  kollegium  anledning  att 
i  en  skrifvelse  till  Eongl.  Maj:t  af  den  ^Vs  1757  påyrka  en  mängd  viktiga 
åtgärder  till  förbättring  af  sjöfolkets  hälsa.  Sålunda  föreslog  kollegium 
att  luftvexlingsmaskiner  borde  inrättas  på  alla  skepp  ^)y   hängmattor  och 


*)  Under  föiia  seklet  äflades  man  ifrigt  med  inrättandet  af  s.  k.  vädervexliDgs- 
maskiner  för  införande  och  bibehållande  af  frisk  luft  i  fartyg.  Den  svenske  mekanikern 
Mårten  Triewald  utgaf  1741  en  skrift  om  nyttan  och  .bruket  af  vädervexlings- 
maskiner  på  Eongl.  Maj:t8  och  riksens  örlogsfiotta  samt  konstruerade  en  sådan  apparat, 
som  vann  mycket  bifall  och  förskafifade  honom  en  belöning  både  af  sin  egen  och 
Frankrikes  konung.    Den  finnes  beskrifveu  i  svenska  vetenskapsakademiens  handlingar 


ALLMÄNNA    HÄLSOtIrDSFÖRHIlLANDEN.  215 


kläder  vädras  åtminstone  två  gånger  i  veckan,  färsk  föda  och  grönsaker 
vid  tillfälle  anskaffas,  ett  sjukskepp  alltid  vara  till  hands  vid  eskadern, 
en  ständig  eskadermedikus  förordnas  med  6  a  800  dal.  smts  lön  och 
40  dal.  smt  för  hvarje  expeditionsmånad.  Till  L  utredningskommis- 
sionen  afgaf  kollegium  den  %  1758  betänkande  om  förplägningen  af 
aiméen  i  Pommern  och  förändring  i  spisordningen  enligt  fältmedikus  P. 
Zetzells  förslag^),  och  när  en  förändring  af  denna  spisordning  ansågs 
vara  af  bebofvet  påkallad,  infordrade  amiralitetet  ytterligare  den  Y? 
1780  af  collegium  medicnm  upplysningar  i  detta  afseende.  Yid  sjuk* 
huset  i  Karlskrona  följdes  deremot  längre  tid  en  af  M.  Eähler  och 
L.  Hjortzberg  1768  uppgjord  spisordning,  för  hvilken  de  belönades 
med  600  dal.  smt  hvardera.  Äfven  senare  rådfrågades  collegium  medi- 
cum  rörande  sjöfolkets  proviantering.  Ofverste  Henrik  af  Trolle 
insände  från  Sveaborg  den  ^^/^  1773  till  kollegii  granskning  en  spis- 
ordning för  arméens  flotta.  Collegium  medicum  tillstyrkte,  emedan 
svenskt  bränvin  icke  fick  brännas,  bland  annat  3  ^/j  qvarter  franskt 
bränvin  på  8  man  eller  1  V2  jungfru  och  en  hvitlöks  »klyft»  om  dagen 
per  person.  Konungen  godkände  i  bref  till  kollegium  af  den  ^/^  s.  å. 
>den  spisordning  I  uppgifvit  till  nyttjande  vid  arméens  flotta». 

Det  är  äfven  från  medlet  af  förra  seklet  den  svenska  litteraturen 
börjar  uppvisa  ett  och  annat  arbete  rörande  den  militära  hygienen  och 
läkarevården.  Bland  de  viktigaste  arbeten  för  kännedomen  om  svenska 
militärläkarevården  vid  denna  tid  äro  otvifvelaktigt  P.  Zetzells  på  en 
dyrköpt  erfarenhet  från  Pommerska  kriget  grundade  skrifter.  I  sitt 
tal  ^Om  den  svenska  soldatens  föda  i  fälU,  hållet  inför  vetenskaps- 
akademien  den   V5  l*^^^)  lemnar  han  bland  annat  uppgifter  om  den 


1744.  Sedermera  finnas  i  handlingarna  1757  och  1770  både  af  P.  Wargentin  och 
J.  C.  W  i  Icke  uppsatser  om  vädervexlingsmaskiner.  Slutligen  utsatte  akademin  1764 
som  prisfråga  beskrifningen  af  en  vädervexlingsapparat  i  fartyg,  fördelaktigare 
än  de  af  Triewald,  Hales  och  Sutton  konstruerade,  hvartill  P.  Ferner  skänkte 
ett  pris  af  40  dukater  i  guld.  Priset  vanns  af  italienaren  Jakob  Yentura  1766,  som 
införde  i  akademiens  handlingar  s.  å.  en  uppsats  »om  en  ny  luftpump  att  bruka  till 
vadervezlings  erhållande  pä  skepp». 

^)  Se  »Tidskrift  i  miUtär  helsovård.    Stookhohn  1882,  sid.  29. 


216  LITTERATUR  RÖRANDE   MILITÄRLÄKAREVÅRDEN. 

svenska  arméens  förplägning  ända  från  Oustaf  Wasas  tid.  Han 
meddelar  tillika  att  under  våren  1758  18  ^/o  af  arméen  voro  sjaka  i 
skörbjugg  och  att  under  vintern  1759  15  å  20  7o  ^f  styrkan  voro 
»sjuke  i  rötaktig  feber».  Derför  tillägger  han :  »När  salt  proviant,  vakor 
och  kroppsmödor  verka  tillhopa  på  en  armée,  behöfver  fienden  inga 
vapen  för  att  slå  den»  ^). 

I  sitt  tal  »Om  »jukligheten  i  fält  i  anledning  af  sista  Pommerska 
kriget  ifrån  år  1757  till  1762^,  håUet  den  ^V^  1779,  uppgifver  Zet- 
zell  att  minsta  antalet  sjuke  förekom  den  ^^^7  1761,  då  hvar20:de  man 
var  sjuk  och  det  största  i  förhållande  till  arméens  numerär  den  ^/^ 
1759,  då  af  11  man  tre  voro  sjuke  eller  konvalescenter.  Zetzell  anser 
derför,  att  vid  en  armé  af  30,000  man  erfordras  sjukhus  för  2,500,  men 
dessutom  skilda  »matthus»  (konvalescenthus)  till  ^/s  emot  ofvan  angifna 
sjuktal,  försedda  med  tillbehör  i  beräkning  af  ^/^  af  arméens  styrka  så 
väl  för  flyttande,  som  nederlagssjukhusens  behof,  samt  för  att  vid  behof 
kunna  emottaga  en  större  mängd  sjuke. 

Till  spridande  af  insikter  i  militärhygien  erhöll  provinsialläkaren  i 
Klipstad  Daniel  Wickman  genom  k.  brefvet  af  den  "/g  1793  ersättning 
med  60  rdr  för  redan  tryckta  fyra  ark  af  van  Swietens  j>Traetat  om 
fältsjukdomar»  och  skulle  medicinalfonden  bekosta  tryckningen  af  de 
följande  arken.  Skriften  var  bestämd  att  utdelas  till  regementena,  flottan 
och  sjukhusinrättningarna,  men,  ehuru  collegium  medicum  erbjöd  sig  att 
ombesörja  tryckningen,  har  arbetet  icke  utkommit 


^)  Från  det  gemensamma  förplägningssättet  torde  likväl  gifvits  undantag.  I  »Tid- 
skrift för  militär  helsovård»  1891  sid.  55  meddelar  Edholm  en  för  de  finska  trupperna 
af  Ehrensvärd  uppgjord  skild  portionsstat.  —  Frågan  om  den  svenska  soldatens  förpläg- 
ning behandlades  sedermera  äfvcn  af  andra  föi-fattare.  I  »Svenska  krigsmannasällskapets 
handlingar»,  1798  I:  60  och  II:  3  finnas  »Tankar  om  Svenska  arméens  födaifalh 
af  C.  P.  Hagström,  grundade  på  en  gammal  generals  yttrande,  »man  bör  först  sörja 
för  magen,  ty  den  är  grunden  till  alla  operationer»,  och  förordande  ett  allmännare  hruk 
af  vegetabiiier.  —  I  samma  handlingar  för  år  1803  har  S.  A.  A  ed  in  skrifvit  »O» 
arméens  föda  i  fält*  och  E.  von  Vegesack  »O?»  soldatens  föda  i  fUlt*.  I  1807  års 
handlingar  s.  134 — 146  har  G.  "W.  af  Tibell  lemnat  *Strödda  anmärkningar  öfver 
svenska  arméens  förplägningssätt  i  fält».  Han  förordar  torrt  bröd  och  do  af  professor 
J.  G.  Pipping  i  Åbo  föreslagna  soppkakorna, 


LITTERATUR   RÖRANDB  MILITÄBLÄEARBTÅRDEN.  217 

Af  litteratur  rörande  militärläkarevård  må  ytterligare  nämnas: 

Dan.  Ludvigs  Korta  af  handling  om  fältsjukor,  öfversatt  på 
svenska  (af  M.  G.  Block)  och  efter  föregången  k,  Collegii  mediet 
censur y  tryckt  i  Linköping  åhr  1717,  Ytterligare  utgifven  >Jemte  et 
additamentum  af  anatomice  et  chirurgice  operatore  D.  Sal.  Schutzer 
bifogats,    Stockholm  1742,  63  sid.,  8:o. 

Sjömäns  bevarande  uti  skieppsbrott,  sjukdomar  och  andra  sjö- 
tvådor,  Öfvers,  af  den  ängelske  Doctoms  Johan  Wilkinsons  bok, 
Stockholm  1770,  46  sid.,  8:o. 

Sätt  att  bibehålla  sjöfolkets  hälsa,  försökt  på  engelska  krigsskeppet 
Resolution  under  en  resa  af  tre  år  och  18  dagar,  med  sådan  framgång 
att  ingen  enda  af  118  mans  besättning  dödt  af  skörbjugg.  Beskrifn. 
uti  bref  till  J.  Pringle  af  Capit.  Jacob  Co  ok.  Öfvers,  af  J,  L. 
Odhelius.    Stockholm  1778.    66  sid.    8:o »). 

Arvid  Faxe,  Äf handling  om  hushållningen  till  sjös,  i  afseende 
på  hälsans  bevarande.  Till  Kongl.  Örlogsflottans  tjenst.  Garlscrona 
1782.     99  sid.    8:0»). 

Lars  Hjortzberg,  Nödig  underrättelse  huru  de  till  Orono-Last- 
dragare  ordinerade  medieamenter  skola  brukas.     Carlskrona  1783.   8:o. 

Anvisning  på  bruket  af  en  mängd  enkla  läkemedel.  —  En  äldre 
skrift  med  samma  titel  finnes  tryckt  1751.    4  bl.    8:o. 


')  I  detta  arbete  finnes  en  »Pharmacopoea  navalis»  sid.  53 — 65  och  »Spisordning 
vid  k.  Amiralitets  sjukhuset»  sid.  65 — 66. 

»)  Om  detta  sitt  arbete  skref  författaren  till  P.  W.  Wargentin  den  «/o  1782: 
»Hvad  boken  angår,  så  både  vet  och  tror  jag  den  hafva  mänga  brister,  men  de  böra 
så  mycket  mera  ursäcktas,  som  man  til  närvarande  har  få  hiclpredor  uti  detta  eljest 
angelägna  ämne,  och  hvad  jag  anfört^  är  mast  samlat  under  mina  sjöresor,  dem  jag 
torde  hända  framför  någon  svensk  medious  försökt,  fast  det  också  giort  min  hclsa 
stor  skada. 

De  utländske  spisordningar^  hvilka  kastat  mig  otrolig  bi'ef växling,  hade  väl  varit 
onödige  och  jag  trodde  härigenom  giöra  arbetet  hos  militairen  begärligt,  men  jag  har 
med  all  min  möda,  kåstnad  och  välmening  intet  det  minsta  uträttat,  ty  boken  anses 
här  lika  med  lill  cathekesen  den  ingen  behöfver,  derföre  har  författaren  liten  tack  för 
besväret».  I  ett  annat  bref  af  den  73  1783  tillägger  han  »en  tok  är  den,  som  på  egit 
forlag  låter  tiycka  böcker». 


218 


LITTERATUR   RÖRANDE   IIILITÄRLÄKAREYÄRDEN. 


m 


E^li 


m 


m 


i?? 


M 


,» •' 


<i! 


f? 


St 


Emip 


A.  Faxe,  Jfönnesbo^  for  skeppslåkare  om  deras  skyldigheter  på 
k.  svenska  Örlogsflottan.    Stockholm  1785,  83  sid.    8.0. 

Ett  utdrag  ur  denua  skrift  är  tryckt  i  Gefle  1813. 

Om  soldatens  helsas  bevarande  i  fält,  jemte  beskrifning  om  så 
väl  rörliga  som  orörliga  fäldt  hospitalers  inrättande  och  förvaltande 
med  deras  föreskrift  af  H.  le  Begue  de  Presle.  Med  tiUökningar 
af  Herm.  Schfitzercrantz.    Stockholm  1788,  250  sid.  8:o. 

Åpoihekaren  Herr  Lowitz's  anvisning  till  ett  medel,  att  på  sjö- 
resor förvara  watten  ifrån  förruttnelse  och  att  göra  det  förskämda 
ånyo  drickbart,  öfvers.  af  Jon.  Th.  Fagrrous.  Götheborg  1791. 
19  sid.  8:o. 

Efter  att  hafva  f ått  emottaga  Gasten  Bönnows  testamen tsmedei, 
utsatte  vetenskapsakademien  1792  en  prisfråga:  »Hvilka  äro  de  dödande 
sjukdomar,  som  under  och  efter  krigståg  till  sjös,  så  väl  med  örlogs- 
skepp, som  skärgårdsflottan,  mast  pläga  angripa  svenska  besättningar? 
Huru  igenkännas  de,  hvilka  äro  orsakerna  och  hvilka  äro  de  kraftigaste 
och  tillgängligaste  förvarings-  och  botemedel?» 

Priset  var  100  rdr,  men  det  utdelades  icke.  Deremot  erhöUo  alla 
inkomna  svar  ett  accessit  af  50  rdr^). 

A.  Faxe,  Läkare  Bok  till  underrättelse  för  dem,  som  föra  kro- 
fians  transport,  lasidragare  och  obevärade  fartyg.  Garlscrona  1793, 
40  sid.    8:o. 

S.  A.  Hedin,  Svar  på  k.  Vetenskaps  Academiens  uppgifna 
fråga:  Hvilka  äro  de  dödande  sjukdomar,  som  under  och  efter  krigs- 
tåg till  sjös,  så  väl  med  örlogsskepp  som  skärgårdsflottan,  mast  pläga 
angripa  svenska  besättningar?  Stockholm  1794.  Belönt  med  accessit 
af  50  rdr  banko. 

J.  L.  Odhelius,  Läkareråd  att  med  minsta  kostnad  kunna  bota 
de  nu  gängse  fältsjukdomar,     Stockholm  1808,  46  sid.  8:o  min. 

C.  N.  Zetherman,  Svar  på  k.  Krigsakademiens  fråga:  Hvilka 
äro  de  sjukdomar,  som  under  sistförflutna  krig  varit  i  Svenska  fåU^ 


*)  Inrikes  Tidningar  1793.    N:o  135. 


LITTERATUR   RÖRANDE   MILITÄRLÄKABEyIrDEN.  219 

Sjukhusen  måst  foUcödande  och  hvad  har  Läkames  egen  erfarenhet 
lärt  oss  till  deras  förekommande  och  botande  ?  Tryckt  i  krigsvet.  akad. 
hand].  1809  s.  3.  8:0.  Afhandlar  rödsot  och  rötfeber  (tyfoidfeber,  tyfus), 
till  orsaker,  behandling  och  förekommande.    Prisbelönt  ^). 

G.  N.  Zetherman,  Handbok  för  helsans  bevarande  i  fäU,  Stock- 
hohoQ  1811,  51  sid.  8:0. 

De  från  krigen  återkommande  trupperna  spridde  icke  sällan  far- 
soter bland  befolkningen^).  Någon  gång  lyckades  det  coUegium  medi- 
cum  att  genomdrifva  införandet  af  nödiga  försigtighetsmått  deremot, 
standom  voro  dessa  varningar  fruktlösa.  Det  kan  vara  af  intresse  att  se, 
hum  Gustaf  III  en  gång  upptog  detta  nit.  Efter  det  att  kollegium  till 
öfverståthållaren  och  samtlige  konungens  befallningshaf vande  lemnat 
nödiga  underrättelser  om  hvad  som  borde  iakttagas  så  väl  till  bibehål- 
lande af  det  från  Finland  ankommande  manskapets  helsa.,  som  ock  till 
afböjande  af  sjukdomar  bland  befolkningen,  hvilka  kunde  befaras,  fick 
det  emottaga  följande  k.  bref  af  den  V2  1791: 

»Ehuru  Eongl.  Maj:t  funnit  CoUegii  åtgärd]  vittna  om  en  nitisk 
och  berömvärd  omtanke,  så  har  Eongl.  Maj:t  icke  tillåtit  landshöfdin- 
game  att  allmänt  kundgOra  dessa  underrättelser,  för  att  icke  hos  allmän- 
heten uppväcka  både  för  sjukdomen  och  den  sjuke  en  otidig  fruktan. 
För  öfrigt  är  vår  nådiga  wiUja  och  be&illning  att  framdeles  ingen  kund- 
görelse  i  dylikt  6dl  till  allmänhetens  kundskap  utfärdas,  innan  I  förut 
densamma  hos  Oss  i  underdånighet  anmält  och  Wår  nådiga  wiUja  derom 
inhämtat». 


*)  Af  ven  i  »Handlingame»  1817:  3—31  finnes  af  C.  N.  Zetherman  *Svar  på 
h,  Krigsvderukapsakcuiemiens  fråga :  » Uppgift  på  den  med  mUionena  vana^  klimeUet 
och  tillgånga/ma  enligaste  och  lämpligaste  spisordning^  klädsel  ock  sjukvård  far 
besättningarna  på  svenska  örlogs  fartyg*, 

*)  Till  bevisande  häraf  sammanställer  P.  O.  Liljevalch  några  uppgifter  från 
Sveriges  tabellverk.  Af  hela  rikets  folkmängd  dog  1787  hvar  43:dje,  1788  hvar  39:de, 
1789  hvar  B2:dra,  1790  hvar  35:te,  1808  hvar  30:de  och  1809  hvar  26:te.  fiknd  Earls- 
krona  stads  invånare,  oberäknadt  kronans  manskap,  var  dödligheten  vanligen  omkring 
300  om  året,  men  år  1808  uppgick  den  till  971  och  1809  till  690.  Se  ^Upplysningar 
om  sftikligkeien  inom  en  armée  på  fältfot*  s.  16. 


220  SPRIDNING   AF   SMITTA. 


Denna  befolkningens  fruktan  för  utbredningen  af  smitta  genom 
hemförlofvadt  krigsfolk  är  lätt  förklarlig,  då  man  erinrar  sig  huru  ännu 
till  hälsan  icke  fullt  återstalldt  manskap  för  bristen  på  lämpliga  qvarter 
och  på  utrymme  i  sjukhusen  måste  i  förtid  återsändas  till  sina  hemorter^). 
Yi  kunaa  tillika  föreställa  oss  i  hvilket  otillfredsställande  skick  desinfek- 
tionen af  manskapets  kläder  och  tillhörigheter  under  dåvarande  förhål- 
landen ägde  rum,  om  en  sådan  alls  kom  i  fråga.  Det  är  anmärknings- 
värd t,  att  Gustaf  III  fann  sig  nödsakad  att  den  ^%  1789  utfärda  en 
kungörelse  :»om  vård  och  skötsel  för  det  manskap,  som  på  sjukbusen  i 
Carlscrona  tillfrisknat  och  nu  derifrån  hemförlofvas».  Deruti  anmodas 
och  befalles  en  hvar,  »som  en  sådan  (från  sjukhuset  utskrifven)  soldat, 
ryttare,  båtsman  eller  förhyrd  sjöman  vid  dess  hemkomst  emottager,  att 
icke  allenast  lemna  honom  den  vård  han  till  återvinnande  af  dess  full- 
komliga krafter  behöfver,  utan  äfven,  i  händelse  han  åter  insjukna  skulle, 
att  honom  sådan  skötsel  förskafTa,  som  både  till  dess  återställande  och 
smittans  förekommande  i  landsorten  bidraga  kan».  Af  samma  anledning 
utkommo  vid  1808 — 1809  års  krig  af  P.  Afzelius  t>  Underrättelse  för 
Upsala  läns  innevånare  om  hrad  mkttagas  bör  på  det  hemkommande 
krigsmän  icke  måtte  sjiikna  eller  smittosamma  sjukdomar  genom  dem 
utspridas»  Ups.  1809  '^)  och  »  Underrättelse  för  Upsala  läfis  innevånare 
om  den  rötfeber,  som  fått  namn  af  Fältsjuka  samt  redan  visat  sig 
på  några  ställen  i  länet  och  genom  hemkommande  krigsmän  skulle 
kunna  allmännare  kringspridas:»,     Upsala  1809.    4:o. 


10.    Medikamentsreqvisitionef.    InstrumentaUipalj, 

Innan  ett  ordnadt  medicinalväsende  kom  till  stånd,  var  det  vanligt, 
att  regementsfältskärerne  anskaffade,   ja,   sannolikt  sjelh^e  beredde  läke- 


')  I  Finland  klagade  provinsialläkarcno  öfver  spridningen  af  en  smittosam  sjuk- 
dom »med  rötfebers  symptomer»  bland  befolkningen  genom  hemkommande  reservmanskap 
frän  Sveaborg,  der  inemot  hälften  af  detsamma  redan  med  döden  afgåtfc.  B.  Björn- 
lund  i  sin  embetsbemttelse  1788  i  Läkaren  och  Naturforsk.  X  (1791):  176.  H. 
R.  Hast  IX  (1788):  215.    X:  169. 

*)  Ingår  äfven  i  Inrikes  Tidningar  1809  n:o  26. 


M£DIKAMENTSBEQTISITIONBR.  221 

medlen  för  truppernas  behof.  K  brefvet  af  den  ^Vi  ^^85  ålade  meller- 
tid  Eongl.  Majrts  lifmedikus  Gustaf  Lohreman  att,  jämte  assessorn  i 
coUegium  medicam  Urban  Hjaerne,  förse  arméens  fältkistor  med  nö* 
diga  medicinalier. 

»Såsom  både  nöden  och  nyttan  fordra,  att  fältkistorne  vid  wåre 
landhregementen  blifva  med  goda  och  friska  medicamenter  försedde, 
alltså  hafvom  Wi  i  godt  fimnit,  att  Assessoren  Doctor  Urban  Hjär  ne 
tillika  med  eder  skall  hafva  derföre  en  trogen  omsorg;  och  är  för  den 
skull  härmed  till  eder  vår  nådiga  wilja  och  befallning  att  I  sen  noga 
derpå,  att  de  rätt  förses  och  fourneras  med  goda  och  tjenliga  medica- 
menter, hvilka  bemälte  Assessor  har  sig  påtagit  för  ett  billigt  pris  utur 
det  af  honom  inrättade  laboratorio  at  förfärdiga  och  när  omtränger  att 
lefverera»  ^). 

Kort  derefter  ålade  k.  resolutionen  af  den  *%  s.  å.  äfven  barbe- 
rareembetet  i  Stockholm  att,  jämte  de  af  Kongl.  Maj:t  utsedde  leda- 
möterne  i  collegium  medicum,  hafva  inseende  öfver  regementsfältkistorna 
och  deras  medikamentsförråd,  ett  stadgande,  som  väl  närmast  hade  sin 
tillämpning  i  Stockholm  ^).  Någon  ordnad  kontroll  synes  likväl  icke  der- 
igenom  kommit  till  stånd.  Af  direktör  M.  Keumans  memorial  från  Lund 
af  den  ^^1^  1717  framgår,  att  han,  åtminstone  vid  den  tiden,  ensam  hade 
vården  om  fältkistornas  fyllande  så  väl  vid  flottan  som  vid  landtarméen 
och  att  förse  dem  med  instrumenter. 

Rörande  anskaffandet  af  medikamenter  för  militären  må  först  med- 
delas ett  till. »alla  öfverstar  både  till  häst  och  fot»  stäldt  k.  bref  af  den 
^Vs  1685,  som  stadgade,  att  regementsfältskäreme  icke  tillätes  »i  oträngda 
måle  och  till  hvars  mans  egen  nytta  och  tjenst  att  utöda  fältkistan  vid 
regementet,  efter  som  Wi  icke  kunne  i  fredlige  tider  bestå  medicamenter 
till  officerarnes  tarf  och  tjenst,  som  kunne  sjelfva  dermed  förse  sig,  utan 
de  böra  endast  och  allenast  då  användas  till  de  gemenas  tarf  och  curer, 
men  när  något  regemente  blifver  commenderat  till  fält  och  arbete,  då 
bestås  något  rundeligare  medicamenter  efter  nödtorften»  % 


^)  Se  detta  arbetes  första  del  sidd.  232  och  242. 
*)  Sigfrid  L.  Gahm-Persson,  a.  a.,  sid.  5d9. 


222  MBDIKAMSNTSRBQYISITIONBB. 

Att  missförstånd  om  sättet  att  ånyo  fylla  medicinalldstan  likväl 
gjort  sig  gällande,  synes  framgå  ur  k.  brefvet  till  öfversten  Alexander 
Strömberg  af  den  */i2 1694.  Den  föregående  regementschefen,  öfverete 
Gyllenpistol  hade  uppgifvit,  att  Kongl.  Majtt  1690  vid  generalmön- 
stringen bestämt,  att  till  uppköp  af  medikamenter  under  fredliga  tider  af 
öfver-  och  underofficerare  proportionaliter  efter  hästehemmanen  samt  af 
hvar  gemen  årligen  fyra  öre  smt  skulle  uppbäras.    Det  heter  der: 

»Som  Wi  oss  intet  kunna  påminna  en  sådan  resolution  hafva  ut- 
gifvit,  så  vele  Wi  ock  att  med  sådane  penningars  uppbärande  af  office- 
rarne och  swentjenarne  under  regementet  till  medicamenters  inköp  alldeles 
skall  upphöra  och  stadna;  wiljandes  Wi  till  medicamenters  inköp  vid 
detta,  äfvensom  vid  wåre  andre  regementer  tvåhundra  dal.  smt  bestå, 
hvarom  Wi  vråre  ordres  till  statscontoiret  afgå  late,  dock  att  regements- 
fältskären  tillsäges  vfieå  samma  medicamenter  aktsamligen  umgå  och  intet 
onödigtvis  dem  föröda,  utan  som  Wi  allenast  på  de  gemene  ryttare  i 
fredlige  tider  fria  medicamenter  bestå,  sä  måste  hvad  som  till  officerare 
deraf  tages,  af  dem  igen  betalas,  hvarföre  efter  wår  nådiga  förordning 
andra  medicamenter  i  stället  uppköpas  böra»  ^). 

Nästan  enahanda  föreskrifter  anträffas  i  Kongl.  Maj:ts  resolution 
uppå  öfversten  Gustaf  Heidenfelts  memorial,  gifven  i  Stockholm 
den  2i/jj^  1696: 

;»Hvad  vidkommer  medicamenterne  uti  regementskistorne,  hvilka 
öfversten  berättar  vara  alldeles  förskämda,  eftersom  regem.  föltskären  intet 
har  understått  sig  deraf  att  förbruka  till  de  sjuke  soldatemas  förnödenhet, 
utan  har  hvar  gång  sjelf  förskaffat  sig  medicamenter,  hvilka  roteböndeme 
sedan,  så  väl  som  dess  möda,  har  måst  betala,  så  emedan  Kongl.  Majrts 
nåd.  bref  till  d.  v.  öfverste  Kronhjort  af  den  ^V^  1685  förmäler,  att, 
så  länge  regementet  står  hemma  i  landet,  böra  de  gemene  soldatema 
utan  betalning  cureras  af  de  medicamenter,  som  Kongl.  Maj:t  låter  med- 
dela regementet  uti  fältkistorne,  men  öfverofficerarne  böra  betala  hvad  de 
utur  fältkistan  förbruka,  hvarföre  andra  medicamenter  i  stället  skola  an- 
skaffas, ty  hafver  öfversten  att  ställa  sig  sådan  K.  Maj:ts  förordning  till 


^)  Sigfrid  L.  Gahm-Persson  a.  a.  IV.    Sthhn  1814. 


MEDIKAMKNTSREQVISITIONBR.  223 

underd.  efterrättelse,  beordrandes  regementsfiUtskären  att  curera  de  gemena 
med  medicamenter  utur  fältkistoma,  så  ofta  det  behöfvee,  utan  att  fordra 
hvarken  derföre  eller  för  sin  möda  någon  betalning,  eftersom  han  är 
skyldig  att  betjena  de  sjuke  knekter  nnder  regementet  för  den  lön  han 
af  Kongl.  Majtt  åtnjuter». 

När  regementsfältskäTeme  sedermera  förfrågade  sig  om  de  offi- 
cerare och  soldater,  som  utom  Kongl.  Maj:ts  tjenst  blifvit  blesserade 
eller  eljes  någon  skada,  såsom  fransoser  eller  andra  slika  sjukdomar, 
bekommit,  skulle  få  fritt  njuta  medikamenter  ur  fäitkistan,  biföll  konungen 
dertill  i  skrif velse  till  kammartjenaren  (direktor)  Melchior  Neuman, 
daterad  Stralsund  den  Vs  1715. 

Begementsfältskäreme  voro  skyldige  att  ansvara  för  fältkistomas 
innehåll.  Under  Earl  XII:s  krig  begärde  lifmedikus  Lars  Micrander 
att  regementsfältskäreme,  så  länge  de  voro  i  fält,  måtte  befrias  från  att 
anteckna  de  medikamenter,  hvilka  utgåfvos  till  de  sjuke,  eftersom  de 
under  marscher  eller  eljes  sådant  intet  alltid  kunde  efterkomma.  Ko- 
nungen svarade  från  Praga  den  ^%  1701  »det  kunna  de  för  denna 
annotationen  intet  förskonas». 

Medikamenterna  togos  dock,  åtminstone  vid  särskilda  tillfällen,  från 
apoteken.  I  k.  resolutionen  på  lifmedikus  Johan  Martin  Ziervogels 
memorial,  gifven  Kongsöhr  den  ^Vs  1^^^?  stadgades  med  afseende  å  kon- 
trollen af  de  använda  medikamenterna: 

>Till  att  erhålla  en  så  mycket  större  rigtighet  på  dhe  medicamenter, 
hvilka  af  regementsfältskiäreme  på  apotheken  förskrifvas  till  dhe  sjukes 
förnödenhet  under  garde,  samtycker  Kongl.  Maj:t  i  nåder  til  doctorens 
underdånigst  vid  handen  gifna  förslag,  nembl.  att  dhe  månadtligen  skola 
ingifva  en  längd  på  de  sjuka  och  der  hoos  specificera  hvad  dhe  åth 
dhem  hafva  brukat,  på  det  man  deraf  så  mycket  bettre  må  kunna  see, 
att  dhe  medicamenter,  som  af  dem  förskrifvas,  till  de  sjukas  nytta  wärke- 
ligen  blifva  employerade,  approberandes  Kongl.  Maj: t  jämwähl  i  nåder, 
att  ingen  regementsfältskiär  hädaneffter  skal  wara  efterlätit  att  foumera 
dess  fåltkista  med  medicamenter  utan  communication  med  Kongl.  Maj:ts 
fifmedicus  doctor  Ziervogel  och  directeuren  f ör  barberareembetet,  hvilka 
derpå  skola  hafva  opslcht  samt  ordenera  hvad  medicamenter  dertill  böra 
tagas2>. 


224  MEDIKAMENT8BEQYI8ITIOMRR. 

Liksom  läkarenes  aflöning  under  Karl  Xlirs  krig  utföll  oregel- 
bundet, var  det  äfven  fallet  med  betalningen  af  apotekarenes  räknin- 
gar. Lars  Micrander  (Lilljestolpe)  anmälde  hos  konungen  i  skrif- 
velse  af  den  *7i  1706,  att  arméens  medikaraontsförråd  var  fullkomligt 
slut  och  att  apotekaren,  utom  den  fordran  han  hade  för  året  1705,  icke 
ens  hade  fått  leveransen  för  1704  betald  »och  är  således  uti  misscredit 
hos  sine  creditorer  förfallen»  ^). 

Ånmärkningsvärdt  nog  synes  det  ännu  i  en  långt  senare  tid  hafva 
förekommit,  att  en  del  regementsfältskärer  sjelfve  beredde  och  emot 
ersättning  utlemnade  nödiga  läkemedel.  Under  den  tid  bränvinsinfötsel 
var  förbjuden  ansöktes  hos  Eongi.  Maj: t  tillstånd  för  regementsfaltskären 
Karl  Biitze  att  »till  garnizonens  i  Götheborg  förnödenhet  få  bränna 
eller  tullfritt  införa  bränvin,  aldenstund  nämnde  regementsfältskär  under 
entreprenad  lefvererar  och  sjelf  laborerar  alla  de  medicamenter,  som  för 
garnisonen  behöfvas».  I  skrifvelse  till  Kongl.  Maj:t  af  den  ^Vs  1757  af- 
styrkte  collegium  medicum  på  det  högsta  bifall  till  denna  ansökning, 
»emedan  en  sådan  entreprenad  strider  både  emot  medicinalordningama 
och  apotheksprivilegierne  och  missbruk  deraf  kunna  uppstå,  hälst  bemäite 
regementsfältskär  icke  behörigen  lärdt  artem  pharmaceuticam»  ^). 

Upplysningsvis  må  meddelas,  att  en  viss  stadgad  summa  i  ett  för 
allt,  under  namn  af  »medicamentspenningar»,  var  upptagen  på  regemen- 
tenas stat  och  ställd  under  krigskoUegii  förvaltning  enl.  k.  resolutionen 
af  den  »'/e  1720.  Dertill  anslogs  i  k.  brefvet  af  den  «Vio  1756  på 
hvarje  man  6%  öre  smt  om  året.  Vid  fästningsbyggnader  bestods  på 
100  man  till  medikamenter  och  plåsterduk  7  dal.  26  öre  smt  i  månaden 
enligt  k.  förordningen  af  den  ^^s  1730^). 

I  Pommern  var  åtminstone  under  senare  tider  en  annan  ordning 
införd,  såsom  framgår  ur  k.  brefvet  till  krigskollegium  af  den  "/u  1803: 


^)  I  riksarkivet. 

')  Se  härom  längre  fram  »Apoteksväsendet»,  der  denna  sak  närmare  framstalles. 

^  Enligt  J.  A.  Flintberg  a.  a.  sid.  23. 


IMSEBNDE  ÖFVER  FÄLTKISTORNA.  225 


3>Compagm6ftlt8kären  yid  Engelbrechtska  vSrfvade  regementet 
Joh.  G.  Wiener  hade  begärt  att  ifrån  1802  års  början  få  åtnjuta  28  sk. 
medikamentspenningar  för  hvarje  nummer,  då  han  enl.  förordnande  be- 
strider sjukvården  vid  pioniercorpsen  i  Stralsunds  fästning,  i  likhet  med 
regementsföltskäreme  vid  garnisonsregementeme  och  Wendes  artilleri 
derstfides,  dem  Wi,  de  förre  under  den  ^^j^^  1801  och  den  senare  Vs 
1802  i  nåd.  behagat  tiUägga  en  sådan  tillökning  i  medikamentspennin- 
game,  på  de  skäl  att  regementsfåltskärerne  åligger  att  derföre  förse 
underofficerares  och  deras  vederlikars  och  gemenskapens  hustrur  och 
barn  med  medikamenter  vid  förekommande  sjukdomar,  och  sådant  ej 
stod  i  deras  förmåga,  då  sjuka  hustrurs  och  barns  antal  vida  öf verstiger 
manskapets,  samt  medikamentema  mycket  stigit  sedan  år  1791,  då  medi- 
camentspassevolansen  stadgades;  och  som,  utom  dessa  nu  anförda  skäl, 
pionieremes  hustrurs  och  barns  antal  gemenl.  skall  bestiga  sig  till  150 
och  pioniereme  ej  som  soldaterna  utpermitteras,  utan  ständigt  äro  tjenst- 
görande,  samt  i  följd  af  ett  tungt  arbete  ofta  blottstäUas  för  kroppskador, 
sä  är  föreslaget,  att  Wi  må  täckas  tillägga  de  vid  pioniererne  tjenstgörande 
fältskäreme  28  sk.  medicamentspenningar  för  hvarje  nummer  af  com- 
pagniet,  beräknadt  ifrån  början  af  nästlidet  år».  Härtill  biföll  Kongl. 
Maj:t  1). 

I  det  föregående  har  redan  omnämnts,  att  kirurgiska  societeten  fått 
sig  uppdraget  att,  jämte  ordföranden  i  coUegium  medicum,  hafva  inseende 
öfver  arméens  och  flottans  fältkistor.  KoUegii  d.  v.  prsöses  Urban 
Hjfierne  var  särskildt  intresserad  af  kemiska  och  farmaceutiska  arbeten. 
Den  ^/s  1699  beslöt  kollegium,  att  vissa  medikamenter  skulle  »opsättas 
till  ammiralitetets  behof,  så  att  ej  allenast  vrissa  compositioner  förfär- 
digas, utan  ock  deras  usns  noteras,  som  kan  tjena  för  chirurgis  på  con- 
voijeme  och  andra  skiepp,  hvilket  hr  D:r  H  jer  ne  sig  påtog  att  giöra». 
Krigskollegium  ansåg  likväl,  att  äfven  en  apotekare  borde  rådfrågas 
rörande  fältkistoma  och  isynnerhet  vara  tillstädes  vid  deras  granskning. 
I  skiifvelse  af  den  ^''/g  1701  underrättade  krigskollegium  derom,  att  en  af 
apotekarene  i  Stockholm  blifvit  dertill  utsedd.  CoUegiiun  medicum  för- 
menade likväl,  att  ett  sådant  uppdrag  borde  lemnas  i  tur,  »då  man  ock 


')  Bland  kiigskollegii  handlingar. 

15 


226  tNSEBNDE   ÖFYER   PALTKldTOHNA. 

kunde   förekomma  allt  inslef  i  privat  interesse»,   h vilket  äfven  af  krigs- 
koUegiam  godkändes. 

Hvarjehanda  missbruk  förekommo  dock.  Kollegii  protokoll  den 
"/2  1703  förmäler,  att  »en  Barber  från  Järaptland»  tillbjudit  sig  att 
emot  en  diskretion  af  10  rdr  låta  fylla  sin  fältkista  på  ett  bestämdt 
apotek.  Kollegium  beslöt  att  dessa  leveranser  böra  ske  i  en  viss  tor, 
>på  det  fältskärerne  ej  må  hafva  lägenhet  med  konungens  och  de  sjukas 
skada  sådant  härefter  att  tillbiuda». 

Till  förekommande  af  underslef  förordnade  Kongl.  Maj:t  i  instruk- 
tionen för  »Directeuren  af  chirurgien»  den  ^s/j^  1717  *),  att  fyllandet  af 
fältkistoma  borde  fördelas  emellan  apotekarene  efter  ålder,  »så  att  den 
äldste  apotekaren  kommer  att  fylla  den  första  kistan  och  så  vidare». 
Härvid  borde  regementsfältskärerne  närvara  och  afgifva  intyg  öfver 
varomas  godhet  och  vikt  Medikamenterna  för  lifdrabanterne  och  gardet 
skulle  dock  tagas  från  hof apoteket.  Apoteket  »Morianen»  hade  sedan 
1720  rättighet  att  allena  och  utan  intrång  af  andra  apotekare  leverera 
medikamenterna  för  k.  amiralitetet  i  Stockholm. 

Senare  föreslog  den  redan  omnämnde  generalstabsfältskären  Mel- 
chior Neuman  den  ^Va  ^^^^  ^^^  tillsätta  en  fältapotekare  vid  arméen, 
som  kunde  förse  regementsfältskärerne  med  medikamenter  efter  behoi 
Karl  XII  förklarade  det  vara  enklast  att  ackordera  derom  med  någon 
apotekare  i  en  af  de  närmaste  större  städerna.  Yid  utbrottet  af  1741 
års  krig  blef  en  Abraham  Dahl  af  generalen  grefve  Levrenhaupt 
utsedd  att  vara  fältapotekare,  men,  då  apotekarene  i  Stockholm  vägrade 
att  förse  honom  med  medikamenter,  fann  k.  utredningskommissionen 
nödigt  att  för  kronans  räkning  inrätta  ett  fältapotek  och  infordrade  i 
skrifvelse  af  den  ^7»  1*^41  ^^  collegium  medicum  förteckning  på  de 
medikamenter,  »som  tiU  ett  fältapotek  nödvändigast  kunna  erfordras». 
Kommissionen  anhöll  tillika,  att  kollegium  ville  examinera  bemälde  Dahl 
och,  om  han  icke  skulle  finnas  »habil»,  utse  en  annan  skicklig  person* 
Till  fullgörande  af  detta  uppdrag  beslöt  kollegium  att  adjungera  öfver- 
direktören  Ewald  Eibe   och  stadsfältskären   Salomon    Schutzer. 


*)  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  241. 


tNdBEMDB   ÖFYER   fAltKISTORNA.  22? 


Apotekarene  torde  likväl  hafva  ångrat  sig,  ty  den  ^V»  underrättade 
ntredningskommissionen,  att  den  kommit  öfverens  med  apotekaresocie- 
teten  angående  fältapotekets  »fournerande»,  och  slutligen  anhöll  kom- 
missionen i  bref  af  den  7io  1741,  att  collegium  medicum  ville  under- 
söka de  aflemnade  medikamentema  och  hafva  inseende  öfver  deras 
inpackning.  Detta  senare  afböjde  kollegium,  men  åtog  sig  att  visitera 
varorna,  hvilka  genast  kunde  inpackas  å  de  skilda  apotek,  som  åtagit 
sig  leveransen.  Å  sin  sida  begärde  amiralitetskommissaiiatet  i  bref  af 
den  ^/jo  1741)  &tt  kollegium  ville  låta  inventera  de  återkomna  fältkistorna 
på  :»Galey  Escadem». 

Collegium  medicum  anmodades  mellertid  fortfarande,  isynnerhet 
af  amiralitetskollegium,  att  granska  recepten  och  apoteksräkningama, 
äfvensom  att  besiktiga  medikamentsleveranserna  för  militärens  behoi 
Någon  gång  afböjde  collegium  medicum  dessa  uppdrag,  som  gåfvo  dess 
ledamöter,  hvilka  icke  åtnjöto  någon  lön,  både  arbete  och  obehag.  Så- 
lunda hade  statskontoret  i  skrifvelse  af  den  ^Vu  1742  anmodat  kollegium 
att  genomse  en  räkning  på  levererade  medikamenter  för  Jämtlands  rege- 
mente. Kollegium  beslöt  den  ^7ii  ^'  ^  föreställa  statskontoret^  »att 
sådana  göromåhl  ej  hörde  collegium  egenteligen  till,  emedan  det  icke 
har  några  underbetienter,  som  sådana  revisioner  kunna  förrätta,  hälst 
desamma  af  andra  coUegierna  äfven  så  väl  kunna  göras,  när  apothekarene, 
som  göra  lefveranser,  få  befallning  att  författa  räkningarna  med  uttrycke- 
ligen  genom  bokstäfver  tillsatt  vigt^  såsom  uti  sjelfwa  medicinaltaxan 
och  ej  med  de  annars  brukelige  caracterer». 

Dessa  uppdrag  kunde  någon  gång  vara  ganska  svåra  att  utföra. 
Sålunda  anbefalldes  collegium  medicum  medels  k.  brefvet  af  den  'V? 
1766  att  granska  en  medikamentsrakning  för  en  i  Stockholm  varande 
kommendering  af  Uplands  regemente  och  bland  annat  till  statskontoret 
lemna  upplysning  »om  nu  endast  de  i  räkning  uppförda,  men  inga  andra 
medicamenter  med  samma  nytta  för  ett  lindrigare  pris  sådana  sjukdomar 
kunna  bota  och  förekomma». 

För  fältkistornas  innehåll  fanns  ännu  icke  en  bestämd  föreskrift. 
Enligt  krigskollegii  cirkulär  af  den  */ii  1705  ålåg  det  regementsfältskä- 
reme  att  inom  september  månad  till  intendenten  inlemna  förteckning  på 


228  INSEENDE    ÖFVER  fAlTKISTORNA. 


behöfliga  medicinalier  och  fältkistorDas  iDnehfill.  Hvad  sjelfva  läkemedlen 
angick,  blef  coUegium  medicum  vanligen  anmodadt  att  uppge  de  lake- 
medel, som  i  dem  borde  ingå.  Enligt  gammal  sed  infordrade  kollegium 
dervid  kirurgiska  societetens  utlåtande  om  de  viktigaste  och  mest  nödiga 
?^medicamenta  externa».  Åf  förekommen  anledning  fann  likväl  kolle- 
gium nödigt  att  begära  ett  verkligt  bemyndigande  för  sin  verksamhet 
i  detta  hänseende,  och  anhöll  hos  Eongl.  Maj:t  »om  tillstånd  att  vara 
närvarande  vid  fältkistornas  fyllande  och  äfven  att  öfverse  medieaments- 
reqvisitionerne».  K.  brefvet  af  den  ^V?  1^57  förklarade,  »emedan  Yi 
pröfva  nödigt  och  af  mycken  angelägenhet  att  sådane  medicamenter 
måtte  utses,  som  äro  fullkomligen  goda,  kraftiga  och  mest  tjenliga  till 
fältsjukdomars  botande,  ty  lemna  Vi  så  mycket  hellre  till  eder  samt 
chirurgiska  societetens  försorg  så  väl  medicaments-reqvisitionernes  öfver- 
seende^  som  äfven  fältkistornas  fyllande».  Efter  mottagandet  af  detta 
uppdrag  beslöt  kollegium  att  utarbeta  en  fullständig  förteckning,  »som 
sedermera  vid  kistomas  fyllande  kunde  tjena  till  efterrättelse».  I  detta 
syfte  anmodades  äfven  förste  fältmedikus  i  Pommern  Pehr  Zetzell  att 
inlemna  förslag  till  en  sådan  förteckning  på  fältkistomas  innehåU,  som 
krigskollegium  derefter  kunde  följa  vid  expeditionerna^).  Äfven  kirui> 
giska  societeten  blef  den  V2  ^^^^  ^^  collegium  medicum  anmodad  att 
för  sin  del  inlemna  en  förteckning  på  »medicamenta  externa»  för  fält- 
kistorna. 

Emellertid  började  kirurgiska  societeten  vinna  mer  och  mer  infly- 
tande i  allt,  som  rörde  militärläkarevården.  Collegium  medicum  å  sin 
sida  var  dock  icke  synnerligen  böjdt  för  en  sådan  arbetsfördelning.  Då 
krigskollegium  den  ^^/^  1758  anmodade  kirurgiska  societeten,  att  enligt 
Kongl.  Majrts  förordnanden,  jämte  collegium  medicum,  draga  försorg  om 
fältkistorna  med  dertill  hörande  medikamenter,  synes  kollegium  icke 
vidtagit  någon  åtgärd  i  ärendet.  Åtminstone  klagade  societeten  i  krigs- 
kollegium deröfver,  att  icke  någon  af  dess  ledamöter  varit  kallad  att 
närvara  vid  medicinaUdstomas  besiktning.  Härtill  beslöt  kollegium  den 
^Vg  1758  svara,  »att  det  i  alla  tider  vaiit  någon  bristfällighet  i  de  medi- 


*)  Collegii  medici  protokoll  den  •/!!  1757. 


IH8EENDE   ÖFYER   FÄLTKI8T0BNA.  229 

duska  anstalterna  vid  svenska  arméen,  ty  hvarken  har  någon  ordinarie 
fältmedicus  varit  hittills  förordnad  eller  har  man  kunnat  reglera  medi- 
camentema»,  men  att  innan  d:r  Zetzell  inlemnat  uppgift  på  de  medi- 
kamenter,  som  komme  att  införas  i  den  tillämnade  nya  förteckningen, 
kunde  kollegium  icke  ingå  på  några  visitationer.  Krigskollegium  öfver- 
lemnade  mellertid  den  V»  ^^^^  ^U  coUegium  medicum  en  af  socie- 
teten  insänd  uppsats  på  de  medicamenta  externa,  hvilka  societeten  ansett 
vara  nödiga  för  fältkistorna.  Eirurgiska  societeten  försummade  icke  att 
underrätta  vederbörande  och  allmänheten  derom,  :»att  oaktadt  flera  gån- 
ger gjorda  påminnelser  till  k.  coUegium  medicum  bemälte  coUegium 
dock  undandragit  sig  att  conjunctim  med  chirurgiska  societeten  visita- 
tionen  företaga»  ^), 

Behofvet  af  allmänna  föreskrifter  rörande  uppsättningen  och  inred* 
ningen  af  fältkistorna  gjorde  sig  derför  mer  och  mer  kännbart  Den  Vii 
1759  blef  coUegium  medicum  uppmanadt  af  krigskoUegium  att  uppgöra 
en  förteckning  på  medikamenterna  tiU  en  bataljonskista.  Äfven  Zet- 
zell insände  den  ^''/,2  s.  å.  det  af  honom  infordrade  förslaget  Sedan 
coUegium  medicum  uppgjort  förteckningen  på  de  för  fältkistoma  nödiga 
medikamenterna,  meddelades  den  åt  apotekarene  den  ^^7  1760.  Här- 
vid synes  arbetet  hafva  stannat,  ty  först  i  skrifvelse  af  den  *%  1767 
blef  coUegium  medicum  anmodadt  af  krigskoUegium  att  uppgifva  hvilka 
medikamenter  och  hvilken  qvantitet  af  dem  kunde  anses  oundgängUgt 
beböfliga  för  ett  infanteriregemente  a  1,000  man,  under  påstående  rege- 
mentsmöte^ äfvensom  deras  pris  enligt  medicinaltaxan.  SlutUgen  anmo- 
dade krigskoUegium  i  skrifvelse  af  den  ^7io  1*^69  coUegium  medicum, 
att,  sedan  kirurgiska  societeten  blifvit  hörd,  inlemna  förteckning  på  alla  de 
medikamenter,  som  erfordrades  såväl  i  en  regements-  som  i  en  bataljons- 
kista.  Med  anledning  häraf  inlemnade  Zetzell  till  coUegium  medicum 
den  ^.7  1770  förslag  till  fältkistornas  inredning.  TiU  verklig  afslutning 
kom  Ukväl  icke  heUer  detta  arbete. 


*)  Berätlelse  om  chirurgiska  societetens  giöromål  sedan  sista  riksdag,  utgifven 
år  1760.    Stockb.  1760.    (4  blad  4:o). 


230  IN8BSNDE   ÖFYER   FÄLTKISTORNA. 


Det  räckte  länge,  innan  collegiam  medicam  fick  granskningen  af 
alla  till  militärväsendet  hörande  medikamentsrakningar  sig  ombetrodd. 
Såsom  redan  i  det  föregående  omnämnts,  tillkom  det  kollegium  att 
genomse  örlogsfiottans  medikamentsrakningar,  men  om  öfriga  delar  af 
militärförvaltningen  fanns  icke  något  stadgande  i  detta  hänseeende.  J. 
L.  O d helin s  föreslog  derför  1809  i  kollegium,  att  alla  medikaments- 
reqvisitioner  för  skärgårdsflottorna  och  arméen,  innan  de  betalades,  borde 
undergå  granskning  i  collegium  medicum  så  väl,  hvad  medikamentemas 
qyalitet  som  pris  angick.  Åberopande  §  5  i  sin  instruktion  hemställde 
kollegium  i  skrifvelse  till  konungen  af  den  ^/g  1809,  att  liksom  alla 
medikamentsrakningar  för  örlogsfiottan  och  sjuka  fästningsfångar  före 
deras  betalning  insändes  till  kollegium,  äfven  alla  andra  militära  medi- 
kamentsreqvisitioner  borde  granskas  af  detsamma.  Härtill  biföll  Eongl. 
Ma]:t  den  ^Vs  ^^^  förordnade  tillika  den  ^V»  b.  å.,  att  chefen  för 
fältiäkarekåren  skulle  bestyrka  alla  sådana  medikamentsrakningar,  innan  de 
af  kollegium  genomsågos,  men  att  medikamentsreqvisitionema  till  arméen 
och  flottan,  innan  de  gjordes,  borde  underställas  koUegii  granskning. 

Inseendet  öfver  instrumentema  i  fältkistan  tillhörde  öfversten  för 
regementet  enligt  k.  brefvet  af  den  ^^/^  1694.  Han  ägde  att  uppgöra 
förteckning  öfver  instrumentema  och  deri  införa  »huru  högt  inköpet  af 
kistan,  så  väl  som  hvart  och  ett  instrument  sig  bestiger». 

Hvad  anskaffandet  af  nödiga  instrumenter  vidkom,  så  finner 
man  att  myndigheterna  i  detta  hänseende  förfarit  olika.  Amiralitets- 
kollegium i  Earlskrona  frågade  i  bref  af  den  ^^a  ^'^^^  collegiam  medi- 
cum, hvar  vissa  uppgifna  kirurgiska  instrumenter  »äro  till  fångs  och  för 
bästa  pris  försäljas»,  och  anhöll  i  bref  af  den  Va  s-  &•  om  collegii  medici 
utiåtande  öfver  amiralitetsläkaren  Hans  Roslins  förteckning  på  kiror- 
giska  instrumenter,  behöfliga  för  utrustandet  af  fartyg  med  900  å  300 
mans  besättning.  Kollegium  tillstyrkte  den  ^Vs  ^^  beträffande  kirurgiska 
instrumenters  förfärdigande  och  pris  vända  sig  till  kirurgiska  societeten, 
»emedan  Collegium  ej  sådana  instrumenta  behöfver»,  men  öfversände 
likväl  förteckning  på  de  mest  behöfliga. 

Rik  var  instrumentutredningen  icke.  I  en  förteckning  på  de  vid 
Åbo   lifdragonregemente  befintliga   fältkistor   och   instrumenter,   af  den 


INSEENDE   ÖFVER   fAlTKISTORNÄ.  231 

*7ii  1763,  upptog  regementsfältskären  H.  L.  Geitel  följande:  «eii  tre- 
pan  med  14  tillhöriga  stycken ;  ett  axeldrag  af  7  st ;  en  stor  afbitetång, 
som  ej  går  tillsammans,  kan  dock  än  passera;  en  mindre  dito  af  lika 
beskaffenhet;  en  bensfig  med  spännare;  en  liten  hufvndsåg  med  spän* 
nare,  men  spännaren  passar  intet  till  sågen;  en  krokug  Pistorie,  sax  är 
odugelig;  en  mejsel  för  smal;  två  Gartemer  eller  bränn jern;  två  skä- 
rande Pistorier  odugel.;  en  tandtång;  en  snabeltång;  en  munskruf;  en 
arterieskruf;  en  arterietång;  en  pellican  med  tre  hakar,  hvaraf  tvenne 
äro  lösa;  en  Geisfnss;  en  Zuck  med  messingstrissa,  streck  och  jemskruf; 
en  kugeltång;  en  silfver  catheter;  8  st.  krokoga  hästnålar  odugelige;  en 
mässing  spruta  med  två  rör,  som  är  ofärdig  med  andra  skrufvar,  träd- 
foutralet  spruckit  och  fodret  är  utan  lack;  en  stor  malmmortel  med  stöt; 
en  mindre  dito;  en  medicins  wicht  ifrån  1  uns  till  1  gran;  2  wicht- 
skåiar,  den  ena  odugel. ». 

Eimrgiska  societeten  anmodades  derefter  af  krigskollegium  medels 
bref  af  den  %  1769  att  ensamt  utse  några  af  sina  ledamöter  att  till- 
sammans med  andre  besiktningsmän  verkställa  granskning  af  de  i  arse- 
nalen befintliga  kirurgiska  instrumenterna.  GoUegium  medicum  skulle 
lida  än  större  förödmjukelse.  Då  amiralitetet  genom  Herman  Schtit- 
zercrantz  fogat  anstalt  om  18  stycken  nya  instrumentkistor  för  örlogs- 
flottans behof,  hemställde  coUegium  medicum^  om  icke  till  förekommande 
af  onödiga  kostnader  dermed  kunde  anstå  till  dess  Eongl.  Majrt  granskat 
koUegii  underdåniga  betänkande  i  samma  ämne.  Eongl.  Maj:t  afböjde 
det  och  förklarade  i  brefvet  af  den  ^e/^  1776: 

»Ty  bifalle  Wi  sä  mycket  häldre  att  det  må  bero  vid  de  af  Wårt 
och  rikets  Amiralitets  coUegio  härutinnan  vedertagna  mått,  som  därmed 
ändamålet  till  alla  delar  uppfylles  och  arkiater  Schiitzercrantz  i 
detta  ämne  redan  lemnat  tillräckliga  prof  af  sin  åhåga  att  med  dess 
insigt  och  erfarenhet  gagna  Wårt  amiralitet». 

Derefter  hördes  icke  coUegium  medicum  vidare  rörande  utred- 
ningen och  beskaffenheten  af  arméens  och  flottans  sjuktillbehör.  Det  var 
Olof  af  Acrel,  åt  hvilken  omsorgen  derom  lemnades  och  han  erhöll  1779 
inseendet  öfver  förfärdigandet  af  de  kirurgiska  instrumenter,  med  hvilka 


232  NT   UTREDNING   AF   FÄLT-   OCH   MBDICINALKISTORNA. 

'■  P       ■■     ■  ■     —  —  .^         ■—  ■  ■■■■■■l^l  -.—    —    ■■■■■>■■■■■  I  ,  ■■      ■    ■  ■    ■-■^M^^^  ,  ■         -^       ^M     ■  ■■       ■       ^      ^  M^i— -^  ^    III         ^^^»^»^^^^^^l^^^i^»^.^^»^  ■■     ,  ,  ■ 

annéen  och  flottan  skulle  förses  och  till  hvilka  han  leronat  modellerna. 
Bedaa  1780  atgaf  han  ^^Förteckning  på  instrumenter  i  arméens  rege^ 
nientS'  och  fältkistor,  Stockholm  1780».  Medels  krigskoUegii  cirkulär  af 
den  Vé  s.  å.  försändes  till  regementscheferna  de  enligt  Acrels  modeller 
förfärdigade  nya  fältkistoma.  Ur  dem  hade  en  mängd  säsom  umbärliga 
ansedda  instrumenter  till  ögon-  och  accouchementsoperationer,  stenskär- 
ning  m.  m.  bortlemnats,  »emedan  de  höra  till  lasaretterna,  der  sådana 
sjuke^  hvilka  kräfva  en  lugnare  vård,  än  vid  campehngar  och  i  fält  kan 
förväntas,  på  anmälan  varda  intagne  och  skötte».  Deremot  voro  de  nya 
fältkistoma  bättre  försedda  med  goda  bistourier,  häftnålar,  amputations- 
knifvar  och  trepanehngstillbehör,  »på  hvilkas  egenskaper  det  vid  kiror- 
giska  operationer  så  väsendtligen  ankommer». 

Fältkistorna  voro  af  tvenne  slag,  regementskistan  med  fyra  bottnar 
och  bataljonskistan  med  två,  de  senare  ämnade  för  mindre  detache- 
ment  och  vid  truppemas  plötsliga  uppbrott  Regementskistan  borde 
alltid  transporteras  å  en  dertill  inrättad  vagn,  tillika  med  medicinal- 
och  bataljonskistorna,  men  de  sistnämnda  föras  vid  förefallande  expedi* 
tioner  på  packsadel,  jämte  de  medikamenter  och  andra  förnödenheter, 
som  behöfdes  tiU  förband  och  den  första  skötseln  af  sårade  sjuke.  Så- 
dana för  medicinal-  och  instrumentkistorna  jämte  reservförrådet  af  sjuk- 
vårdspersedlar afsedda  vagnar  synas  likväl  icke  hafva  funnits,  utan  för- 
des de  vanligen  å  en  proviantvagn.  En  bhst,  som  under  pågående 
träfhing  beredde  de  vid  förbandsplatsen  tjenstgörande  läkarene  många 
olägenheter. 

På  grand  af  k.  brefvet  af  den  *7i2  1^84  utarbetade  Acrel  der- 
efter  »  Utkast  till  inrättande  af  en  ?nedicinalkista  för  ett  regemente^  af 
H,  Kongl.  Maj:t  gilladt  och  faststäldt  under  den  */4  1785,  Stockholm 
1786».  Denna  skrift  innehåller  förteckning  på  läkemedel  till  både  in- 
och  utvärtes  bruk,  ordnade  efter  deras  verkningar,  jämte  recepter  på  en 
del  sammansatta  läkemedel.  De  invärtes  läkemedlen  voro  fördelade  i 
XVII  grupper  s.  alvum  evacuantia,  antidysenterica  m.  m.  De  utvärtes  i 
XIY  grupper  såsom  haemostatica,  caustica  m.  m.  Slutligen  meddelas  en 
förteckning  på  regementskistornas  förråd  af  amputations-  och  trepane- 
ringsinstramenter;  kathetrar  m.  m.,  äfvensom  på  bataljonskistans  innehåll 


NY    UTREDNING   AF   FÄLT-   OCH   MEDICINALKISTORNA.  233 

Dessutom  finnes  en  under  den  ^Ve  1^88  utfärdad  ^Förteckning 
på  de  persedlary  hvilka  förvaras  i  hvarje  packktsta,  smn  åtföljer  ett 
regementes  medictnalkista^ ,  såsom  slitet  linne  till  bandager  och  kom- 
presser Y2  lispund,  12  nya  lärftsbindor  af  12  alnars  längd,  charpie  och 
linneskaf  fem  skålpund,  fina  blår  5  skålpund  m.  m.  ^). 

När  krigskollegium  derefter  i  skrifvelse  af  den  ^3/^  1799  begärde 
af  collegium  medicum  underrättelse,  huru  regementenas  fält-  och  medi- 
cinalkistor  boi-de  förvaras  och  måhända  förbättras,  förklarade  kollegium 
deras  vård  kunna,  som  dittills,  öfverlemnas  åt  J.  A.  Hagström,  åt  hvilken 
den  enligt  k.  brefvet  till  krigskollegium  af  den  27^  1791  varit  ombetrodd, 
men  ansåg  betydligare  förändringar  ännu  icke  vara  påkallade^).  Den 
^•/g  1805  finnes  likväl  en  collegii  medici  skrifvelse  angående  en  ny 
modell  för  fältkistorna.  Derefter  ålade  k.  brefvet  af  den  Ve  1812  colle- 
gium medicum  att,  i  samråd  med  krigskollegium,  öfverlägga  om  anord- 
nande af  en  rörlig  och  lätt  transportabel  mindre  sjukhusattiralj  för 
hvarje  regemente.    Härtill  uppgjorde  af  Bjerkén  förslag. 

Här  må  ännu  nämnas,  att  ett  utländskt  välgörande  sällskap  1809 
förärade  konungen  tre  kirurgiska  instrumentkistor.  Af  dem  lemnades 
en  till  k.  serafimerlasarettet,  en  till  kirurgiska  undervisningsanstalten 
och  den  tredje  qvarstannade  som  modell  i  collegium  medicum  % 

Om  öfverbringaren  af  dessa  gåfvor  d:r  Domeyer  skref  C  hr. 
Carlander  till  J.  H.  Gistrén  den  "/é  1809: 

»Med  sista  paketen  kom  hit  en  D:r  Domeyer,  Eongl.  Lifmedicus 
och  Hanoveran  till  nation,  som  blifvit  skickad  af  en  benevolent  society 
och  utrustad  med  en  hop  medicamenter,  soupe  portable,  badnings-  och 
röknings-anstalter,    att   bota    och  föda  de  många  fattiga  sjuka  i  Sverige! 


^)  Anslaget  för  uppköp  af  förbandsmaterial  var  ytterst  knappt.  Från  äldre  tider 
må  Bäninas,  att  k.  senaten  i  ett  bref  af  den  ^Vs  ^^1^  be^u^e  hos  hof marskalken 
Tessin,  »att  sedan  12  dussin  servietter,  som  hvarje  år  efter  vanligheten  lefvereras  i 
Kongl.  Majits  hofkäUare  till  torkedukar,  samt  på  samma  sätt  4  par  lakau,  4  dukar  och 
2  dussin  servietter,  som  fältskären  Ev.  Eibe  för  hofbetjenterna  brukar,  aftagne  äro, 
låta  allt  det  öfriga  casserade  Untyget,  som  i  Eongl.  Maj:ts  klädkammare  och  fatabur 
finnes,  lefverera  till  landt-  och  sjömilicens  behof». 

«)  Collegii  medici  protokoll  den  "/^  1800. 

»)  Collegii  medici  protokoll  den  "/j^  1809. 


234  FÄLTKISTOR   FRÅN   UTLANDET. 

Ändamålet  är  ganska  godt,  men  idéen  är  pä  sitt  Engelska  vis  förbannadt 
dum.  Ty  de  goda  Plumpuddingarne  tro,  att  i  Sverige  finnes  hvarken 
vett  eller  mat  eller  sjukskötsel,  och  nu  skulle  denne  ene  person  bispringa 
oss  med  allt  detta!  Och  det  som  värre  är,  så  tror  äfven  denne  D:r 
Domeyer.  Det  är  ömkeligt  att  höra  huru  låga  han  föreställer  sig  oss, 
och  huru  hög,  tamquam  Deus  ex  Machina,  han  föreställer  sig  sjelf.  Han 
är  för  öfrigt  en  man  af  några  50  år,  som  rest  ganska  mycket,  är  gift  i 
Lissabon  och  säkerligen  har  en  hel  hop  kunskaper.  Assessor  Gahn  har 
skrifvit  till  D:r  Schulzen  om  hans  väntade  ankomst;  helsa  nu  min 
hedersgynnare  Gahn  och  säg  honom  i  förväg,  tills  I  sjelf  va  få  se  honom, 
att  jag  finner  honom  vara  en  tysk  fjäsk  späckad  med  engelskt  högmod. 
Och  få  se  om  icke  regeringen,  som  också  vanligen  tror  allt  främmande 
förträffligt,  sätter  honom  till  Prseses  i  CoUegium  Medicum;  dit  syftar 
åtminstone  hans  egen  inbillning,  nemligen  att  dirigera  och  lära  alla 
läkare  i  Sverige».  — 

Och  den  26  i  samma  månad  skref  C  arian  der: 

»I  dessa  dar  fån  I  till  er  den  der  D:r  Domeyer,  som  jag  sist 
omnämnde.  Det  är  den  förargeligaste  och  plumpaste  varelse  jag  råkat 
på  länge,  han  vet  allting  a  priori,  och  isynnerhet  att  i  Sverige  finnes 
hvarken  vett  eller  förstånd,  att  jorden  kan  ingenting  producera;  med  ett 
ord:  att  landet  icke  är  skapadt  för  menniskor,  utan  för  björnar  och  var- 
gar. Detta  är  ingen  öfverdrift,  utan  hans  egna  ord.  Nog  ha  vi  predikat 
till  hans  omvändelse  förgäfves;  få  nu  se  om  I  kunnen  verka  någon  för- 
bättring hos  syndaren»  ^). 

Måhända  torde  vara  lämpligt  att  här  införa  några  ord  om  de  åt- 
gärder, hvilka  under  förra  seklet  vidtogos  i  syfte  att  inom  eget  land 
befordra  tillverkningen  af  kirurgiska  instrumenter.  Ehura  det  i  coUegii 
medici  protokoll  för  den  ^^>\  1702  heter,  att  »instrumenta  chirurgica 
skohla  efter  handen  låtas  göra  och  skulle  d:r  Heyne  taga  sig  den 
commissionen  an:»,  är  det  högst  sannolikt  att  desamma  fortfarande  in- 
köptes från  utlandet  Först  den  7ii  1757  vände  sig  collegium  medicum 
till   kommersekollegium   med  begäran,  att  kirurgiska  instrumentmakaren 


')  P.  H.  Malmsten,  Christoffcr  Carlander,   Minnesteckning,   Stockholm  1849, 

Sid.  xvn. 


TILLTERKNIN6   AF   BRÅCKBAND.  235 

So  mm  er  från  S:t  Petersburg  måtte  inkallas,  :» emedan  han  är  i  riket 
både  nödig  och  nyttig».  Om  denne  Som  mer  erhållit  något  understöd 
och  nedsatt  sig  i  Sverige,  känner  förf.  icke. 

Bland  de  egendomligaste  åtgöranden  collegium  medicum  med  afseende 
å  förfärdigandet  af  kirurgiska  instrumenter  vidtog  var  en  hos  Kongl. 
Majrt  den  »V^  1762  gjord  hemställan  derom,  att  12,000  dal.  smt  måtte 
tilldelas  d:r  Johan  Lindhult,  »som  innehar  kunskap  att  rätt  applicera 
ett  särdeles,  af  honom  inventeradt  bråckband  och  åt  honom,  liksom  åt 
d:r  Bierchén,  lemnas  en  skicklig  elev,  för  att  icke  konsten  finge  med 
assessor  Lindhult  bortdö».  I  resolution  af  den  ^^/^^  s.  å.  remitterade 
Eongl.  Ma}:t  ärendet,  såsom  ett  för  det  allmänna  gagneligt  mål,  till 
statskontoret,  »ehuruväl  statswärcket  wid  nu  varande  omständigheter 
fordrar  all  möjlig  besparing».  Att  Lindhult  varit  en  af  det  herskande 
partiet  inom  ständerna  synnerligen  gynnad  man  framgår  icke  blott  deraf, 
att  han  på  deras  framställning  den  ^/^  1762  utnämndes  till  assessor  i 
collegium  medicum,  utan  äfven  erhöll  den  föreslagna  ovanliga  belö- 
ningen.   E.  brefvet  till  collegium  medicum  af  den  ^Vé  1763  förklarade: 

»Som  Wi  i  anseende  till  förekomna  omständigheter  i  nåder  godt 
funnit  att  bevilja  assessorn  och  stadsphysicus  d:r  Lindhult  det  af  eder 
i  underdån.  föreslagna  arfvodet  af  12,000  dal.  smt  för  dess  använda 
kostnad,  tid  och  besvär  vid  inhämtandet  af  den  kundskap  att  giöra  och 
tillämpa  sådane  bråckband,  som  ingen  annan  än  han  här  i  riket  förr 
kunnat  eller  än  kan  åstadkomma,  dock  att  detta  arfvodet  honom  tillägges 
i  så  måtto  att  den  första  3:die  delen  eller  4,000  dal.  smt  uti  innevarande 
åhrs  stat  upptages  och  honom  genast  tilldelas,  när  han  inför  eder  til 
fullkomlig  undervisning  uti  denna  konst  antagit  en  eleve  och  de  öfrige 
bägge  tre  delame  i  de  bägge  nästfoljande  åhrens  stater  mage  blifva  upp- 
tagne, Så  gifve  Wi  o.  s.  v.» 

Vid  följande  riksdag  blef  denna  coUegii  medici  åtgärd  föremål  för 
klander.  ProtokoUsdeputationens  utskott  infordrade  nämligen  den  ^9/^ 
1766  vid  100  dal.  smts  vite  collegii  medici  förklaring  inom  8  dagar 
öfver  dess  beslut  att  föreslå  Lindhult  till  denna  belöning,  »då  colle- 
gium nogsamt  varit  bekant  rikets  efter  ett  kostsamt  krig  då  uti  råkade 
belägenhet».    När  Lindhult  afled  1770,  erinrade  sig  collegium  medi- 


286  TILLVERKNING   AF   BRÅCKBAND. 

cam,  som  den  Ve  1763  utsett  medicine  och  kirurgie  studiosus  Erik 
Nordblad  till  elev  hos  Lindhult,  sin  skyldighet  att  undersöka,  »hura* 
vida  d:r  Lindhult  i  lifstiden  fullgjort  förbindelsen  beträffande  bråck- 
bands  förfärdigande  och  som  collegium  trodde  det  han  bland  sina  papper 
qvarlemnat  något,  som  kunde  röra  hemligheten  af  denna  konsten,  tv 
beslöt  collegium  att  hos  slottscancelliet  anhålla  om  försegling  af  hans 
papper»  ^). 

Äfven  Kongl.  Maj:t  affordrade  den  ^Va  1770  coUegii  medici  utred- 
ning, »h vilka  utvägar  af  Collegium  kunnat  vara  påtänkta  att  ersätta  den 
genom  d:r  Lindhults  död  timade  förlusten  i  förfärdigande  af  bråckband 
samt  huruvida  det  med  ofvannämnda  publique  kostnad  påsyftade  ändamål 
kan  vara  vunnit:».  Nordblad,  som  emellertid  blifvit  provinsialläkare  i 
Gestrikland^  inkallades  till  kollegium  och  upplyste,  att  han  hos  Lind- 
hult fått  kännedom  om  bråcksjukdomar  och  bråckbands  förfärdigande, 
att  han  under  sitt  läroår  af  d:r  Lindhult  erhållit  300  dal.  smt  till 
underhållskostnad  och  att  han  derefter  uppgjort  kontrakt  med  honom  på 
sex  år  att  dela  praktiken,  samt  derför  insatt  hos  honom  6,000  dal.  kpmt 
Sedan  kontraktet  efter  någon  tid  blifvit  upphäfvet,  hade  han  återfått  sina 
penningar.  Collegium  medicum  fordrade  nu  att  Nordblad  skulle  af- 
lägga  prof  på  sin  färdighet  att  förfärdiga  bråckband,  hvilket  Nordblad 
lofvade,  :»om  han  endast  vore  försedd  med  fjädrar  och  instrumenter»  ^. 

För  fortsättandet  af  konsten  att  förfärdiga  och  applicera  bråck- 
band anhöll  Nordblad  hos  collegium  medicum  den  ^^/s  1770,  att  i 
Stockholm  erhålla  någon  tjenst,  »som  till  inkomst  kan  svara  mot  den 
han  nu  innehafver  och  i  dignité  sådan,  att  den  kan  föranlåta  honom 
att  lemna  slägt  och  vänner,  för  att  flytta  till  Stockholm».  Tjensten 
borde  inbringa  minst  3,000  dal.  kmt,  hvarutom  Nordblad  begärde  att 
åtminstone  bli  assessor.  Nordblad  tillsades  nu  af  kollegium  att  in- 
lemna  en  skriftlig  förseglad  beskrifning  öfver  bråckbandens  förfärdigande 
mot  löfte,  att  den  icke  skulle  i  hans  lifstid  uppbr}^tas,  »på  det  ej  genom 
något  dödsfall  det  allmänna  måtte  gå   i   mistning   af  en  så   angelägen 


>)  CoUegu  medici  pi-otokoU  den  »*/,  1770. 
»)  CoUegii  medici  protokoU  den  "/g  1770. 


TILLTERKNING   AF   BBÅCKBANI).  237 

kunskap»^).  Deraf  vardt  likväl  intet.  Assessor  Bamström  lofvade 
då  uppsätta  en  beskrifning  öfver  detta  ämne  och  gratis  undervisa  några 
elever  för  att  göra  saken  känd. 

Emellertid  gjorde  äfven  professor  Martin  anspråk  på  att  få  del 
af  hemligheten  och  uttalade  den  önskan,  att  konsten  blefve  för  en 
eller  flere  upptäckt,  med  den  inskränkning,  som  kollegium  kunde 
pröfva  nödvändig  till  bibehållande  af  dess  värde.  Yid  diskussionen 
upplystes,  att  de  ifrågavarande  bråckbanden  betalades  med  flera  hundra 
dal.  kmt,  ehuru  likväl  fjädern,  såsom  den  dyrbaraste  beståndsdelen, 
kostade  högst  30  franska  »styfver».  Kongl.  Maj: t  afslog  likväl  genom 
k.  brefvet  af  den  »V?  1776  helt  och  hållet  Nordblads  begäran.  Långt 
ifrån  rättighet  till  understöd  vore  han  skyldig  att  utan  betalning  under- 
visa i  konsten  att  förfärdiga  bråckband.  Ett  arfvode,  motsvarande 
lönen  för  ett  provinsialläkarebiträde,  kunde  anordnas  åt  en  af  collegium 
medicum  utsedd  yngre  läkare,  som  vore  skyldig  att  uppehålla  sig  i 
Gefle,  för  att  begagna  denna  undervisning  och  »genom  några  bråck- 
bands  förfärdigande  årligen  åt  fattiga  personer  bevisa  inför  collegium, 
huru  han  konsten  lärt».    Dessa  band  ersattes  af  medicinalf onden. 

Efter  Lindhults  död  vaknade  äfven  kirurgerne  och  sökte  till- 
vinna åt  sig  rättigheten  att  i  Sverige  förfärdiga  bråckband.  Fältskären 
Abraham  öster  dam,  som  vid  den  tiden  uppehöll  sig  i  Paris,  skref 
till  öfverdirektören  N.  M.  Ramström  den  »/a  1770: 

xÅi  et  bref,  som  mig  för  några  dagar  sedan  ifrån  min  fader  til- 
handa  kom,  har  jag  fådt  tidning  om  doctor  Lindhults  död,  samt  äfven 
underrättelse  det  wähllofliga  Chirurgiska  societeten  wore  porterad  före 
at  jag  lärde  mig  sättet  at  gjöra  bråckband,  hvilken  konst  Lindhult 
war  endaste  innehafvaren  och  för  hvilken  han  lät  sig  betala  odrägeligen 
dyrt.  I  denna  puncten  har  återigen  Hr  öfverdirecteuren  wist  sitt  nobla 
tänkesätt  för  chirurgi,  ty  derigenom  will  hr  öfverdirecteuren  förena  en 
så  angelägen  gren  med  chirurgien,  som  ifrån  dess  kropp  warit  skild,  ty 
hon  hör  wärckeligen  til  chirurgien,  men  ingalunda  til  medicinen;  han 
har  derigenom  warit  skild,  emedan  de  chirurgi,  som  här  vistats  för  at 
förkofra  sig  i  sin  sdence,  hafwa  ej  sökt  at  den  instruera  sig. 


*)  CoUegii  medici  protokll  den  "/,  1776. 


S38  TILLVEB&NING  AT   BrIcKSAND. 

Som  hr  öfverdirecteurens  tanka  är,  at  förena  denna  grenen  til 
stammen  af  chirorgien,  så  har  jag  tält  vid  den  berOmdaste  bandagisle  odb. 
frågat  honom  det  nogaste  priset  för  at  lära  at  giöra  bråckband,  och  är 
det  ringaste  500:de  livr.  Om  denna  summan  stämmer  så  wähl  öfverens 
med  wällofl.  chirurgiska  societetens  cassa,  som  det  stämmer  öfyerens 
med  deras  nitiska  tänkesätt  at  den  dehlen  förena  till  chirurgien,  skall 
jag  fägna  mig  att  mig  dertill  hel  och  hållen  uppoffra.  Jag  har  i  af- 
wagtan  på  denna  summan  redan  börjadt  at  gå  til  honom  och  finner  jag 
at  största  konsten  består  endast  uti  at  få  sådane  fiädrar,  som  äro  ^ 
elastique,  samt  at  de  hafva  den  böjning  ikring  kroppen,  som  fordras,  at 
den  ej  må  genera  patienten;  jag  har  ej  ännu  fådt  weta,  hvarest  de  finnas, 
men  hoppas  att  derom  få  dehl». 

Kirurgiska  societeten  inlemnade  nu  till  Eongl.  Majrt  den  ^Vi 
1770  en  skrift,  i  hvilken  det  heter: 

»Och  som  så  väl  bråck-,  som  kräftskadors  skötande  äro  pure  chi- 
rurgica,  rätteligen  hörande  till  chirurgiska  societetens  och  chintrgorum 
vård,  aktar  societeten  sin  undersåtliga  skyldighet  vara  med  följande 
underdåniga  ärinringar  inkomma.  Bråckband  förfärdigas  af  de  flesta 
godkände  fältskärer,  men  isynnerhet  har  några  af  societetens  ledamöter 
ej  mindre  än  ass.  Lind  hult  genom  möda  och  kostnad  utomlands  för- 
värfvat  sig  all  erforderlig  insigt  i  denna  vetenskapen.  Det  kan  ock  i 
bevis  ledas,  att,  hvarest  Lindhults  band  till  bråckens  inneliållande 
varit  otillräckelige^  hafva  societetens  ledamöter  måst  förfärdiga  mer  på- 
liteliga.  Och  ehuru  de  haft  afsky  för  att  utropa  deras  vetenskap  eller 
med  stora  penningesummor  derföre  trodt  sig  böra  gravera  statsmedlen 
med  prsemiers  sökande,  hafva  de  dock  alltid  tiU  de  nödlidande  sjukas 
tjenst  aflemnat  deras  bråckband  till  mycket  lindrigare  pris,  än  de  af 
Lindhult  i  lifstiden  såldes». 

Societeten  begärde  tillika  åt  österdam  de  för  året  löpande  sti- 
pendierna ä  1,000  dal.  smt.  Då  likväl  intet  svar  afhördes,  skref  öster- 
dam den  23/^  s.  å.  följande: 

»Jag  har  aldrig  förestält  mig,  att  hr  öfverdirecteuren,  som  är  så 
almänt  känd  för  en  nijt-fuU  man  för  chirurgorum  wähl,  hade  skullat 
kunnat  låta  dröija  så  länge  på  tiden,  utan  at  behedra  mig  med  svar  på 
mit  för  sex  månader  sedan  skrefna  bref,  i  hvilket  jag  begiärdt  ärsättning 
för  de  500  livr.  jag  betalt  för  att  lära  at  gjöra   bråckband,   och   är   det 


TILLVERKNING  At   BrAcKBAND.  239 

^ — ** — ^^" — ■ ^ -^    ■---_-  -,  -    ■  —    _-  ■  ■  ■  _   ■  —      ■     -  -  — 

ganska  oförsvarligt  gjordt,  oagtadt  det  ej  är  hr  öfverdirecteurens  fehl, 
ty  därigenom  har  jag  blifvit  så  derangerad,  så  at  jag  skämmes  at  derom 
för  hr  öfverdirecteuren  omröra,  nog  af  at  min  kiära  feder,  näst  mig,  får 
deraf  den  aldra  drygaste  känning;  är  således  nu  min  begiäran  det  täcktes 
hr  öfverdirecteuren  laga  så  at  den  summan  må  mig  med  det  aldra- 
första,  som  ske  kan,  öfverstyras»  *). 

Österdam  erhöll  verkligen  dubbelt  resestipendium  för  att  full- 
komna sig  i  konsten  att  förfärdiga  bråckband.  När  han  sedan  1776 
afled,  ansågs  icke  någon  äga  kunskap  i  deras  tillverkning  och  kirur- 
giska societeten  trodde  sig  till  och  med  böra  i  skrifvelse  af  den  ^Vi2 
1784  anmäla  hos  konungen,  att  Johan  Daniel  Bung  enligt  socie- 
tetens  instruktion  gjort  sig  skicklig  i  detta  afseende. 

Konsten  att  tillverka  bråckband  torde  likväl  senare  befunnits  icke 
vara  så  betydande,  som  man  antagit,  alldenstund  coUegium  medicum 
medgaf  rättighet  dertill  åt  särskilda  personer,  såsom  en  vaktmästare 
Warodell,  handskmakaren  Ditz inger,  bandagisten  Pilliot  och  stads- 
fältskären Fr.  Fröberg  m.  fl.  Priset  på  bråckbanden  vexlade  den 
tiden  emellan  2  a  3  rdr. 

Hvad  författaren  i  öfirigt  känner  rörande  tillverkningen  af  kirur- 
giska instrumenter  i  Sverige  under  förra  seklet,  inskränker  sig  till  någi'a 
enskilda  uppgifter.  Sedan  yttranden  inhemtats  af  C.  Rönn  o  w,  01.  af 
Åcrel  och  D.  Theel,  öfverenskom  coUegium  medicum  med  instru- 
mentmakaren  Wahlbom  1775  om  kirurgiska  instrumenters  förfärdi- 
gande för  amiralitetet  i  Earlskrona.  En  ung  svensk  Isak  Didrik 
Ketscher  begärde  hos  konungen  den  ^/g  1777  att  få  förfärdiga  fält- 
kistor och  dertiU  hörande  instrumenter,  emedan  han  utbildat  sig  till 
kirorgisk  instmmentmakare.  K  brefvet  af  den  Vii  1^80  underrättade 
serafimerriddarene  derom,  att  Eongl.  Maj:t,  efter  att  hafva  hört  så  väl 
krigs-  som  kommersekollegium,  beviljat  i  England  vistande  instrument- 
makaren  G.  N.  Carsberg  ett  årligt  understöd  af  100  rdr  »till  dess 
etablissement,  i  fall  han  ville  sig  hit  till  riket  återbegifva  och  här  sin 
slöjd  idka». 


')  Karolinska  Institutets  samlingar. 


240  TILLVERKNING   AF   KIRURGISKA   INSTRUMENTER. 

Äfven  coUegium  medicum  hemställde  hos  Kongl.  Maj:t  den  *•/« 
1798,  att,  då  det  möjligen  inom  kort  tid  inträffade,  att  kirui^ka  instni- 
menter  icke  kunde  i  landet  förfärdigas,  »emedan  de  tvenne  personer,  som 
med  desse  slags  instrumenters  tillverkande  sig  befattat,  äro  redan  i  den  Mder 
och  de  omständigheter,  att  några  förbättringar  i  deras  tillverkningar,  som 
vetenskapen  fordrar,  icke  kunna  förväntas»,  en  i  Löndon  vistande  svensk 
proberare,  instrumentmakaren  O  u  st  af  Bro  lin  g  måtte  anmodas  att 
både  förskaffa  sig  sjelf  nödiga  upplysningar  i.  kirurgiska  instrumeot- 
makeriet  och  tillika  erhålla  uppdrag  att  inköpa  modeller  af  de  bästa  oeli 
mast  nödiga  instrumenter,  hvarpå  förteckningar  skulle  af  kollegium 
öfversändas.  Medels  k.  brefvet  till  coUegium  medicum  af  den  *^/j  1798 
beviljades  Broling  1,500  rdr  ur  extra  licentfonden,  att  af  järnkontoret 
utbetalas.  Åfven  kostnaden  för  inköp  af  kirurgiska  instrumenter,  såsom 
ledande  till  järnförädlingens  befordran,  skulle  bestridas  af  samma  fond 
och  anslogos  dertill  600  rdr  banko.  Dessa  kirurgiska  instrumenter  skulle 
förblifva  under  coUegii  medici  vård  »till  upplysning  vid  undervisningen 
och  till  eftersyn  för  svenska  instrumentmakare»  samt  finge  införas 
tullfritt 

Såsom  kirurgiska  instrumentmakare  i  Stockholm  mot  slutet  af 
förra  och  vid  början  af  detta  sekel  omnämnas  för  öfrigt  en  Be  ek  lin, 
Reinh.  Bergström  (från  Åbo),  Math.  Wallin,  en  Lönnblad  och 
Scharp.  I  synnerhet  tillvunne  sig  Carl  Fredrik  Ponsbachs  kLmr- 
giska  instrumenter  coUegii  medici  synnerliga  erkännande.  Sedan  han 
till  koUegii  granskning  1812  inlemnat  en  af  honom  förfärdigad  instru- 
mentkista, beslöt  kollegium  anhålla  hos  tjenstgörande  generaladjutanten 
för  arméen,  att  han  ville  derom  hos  konungen  anmäla.  Tillika  insändes 
en  nu  förfärdigad  packkista  för  medicinalier,  till  vinnande  af  stad- 
fästelse,  såsom  modell  för  arméens  behof. 


militäblAkabenes  UMDERYISNING.  241 


11.    Militåplåkarenes  undepvlsning. 

I  framstaUningen  af  kirurgiska  societetens  verksamhet  är  redan 
nämndt,  att  fältskärernes  atbildning  skedde  helt  och  hållet  handtverks- 
mässigt  Deras  undervisning  var  uteslutande  lemnad  i  mästerfältskä- 
remes  händer.  Den  ringa  kunskap  de  unge  »gesälleme»  kunde  för- 
väifva  sig  inhemtades  dels  genom  läsning  af  den  obetydliga  litteratur, 
som  den  tiden  stod  till  buds,  dels  under  praktisk  verksamhet.  Först 
mot  medlet  af  förra  seklet  finner  man  de  första  spåren  af  gemensam 
offentlig  undervisning,  hvarom  redan  i  det  föregående  lemnats  närmare 
upplysning  ^). 

Såsom  mången  annorstädes  var  det  behofvet  af  militärfältskärer, 
som  förmådde  de  maktägande  att  skänka  uppmärksamhet  åt  den  ki- 
mrgiska  undervisningens  ordnande  och  vidtaga  till  dess  förbättring 
nödiga  åtgärder.  Vid  1752  års  riksdag  infordrade  ständernas  »landt- 
och  sjömilitie  ekonomiedeputAtion»  coUegii  medici  förslag  till  höjande 
af  militärläkarenes  vetenskapliga  utbildning^).  Kollegium  afgaf  sitt  be- 
tankande den  ^3  s.  å.  och  den  ^Vs  inlemnade  deputationen  ett  dermed 
öfverensstämmande  betänkande  om  utbildandet  af  infödda  dugliga  fält- 
skärer  och  gesäller  vid  arméen  och  flottan,  hvilket  af  samtliga  stånden 
bifölls.    Yerkställigheten  deraf  lemnades  åt  Eongl.  Maj:t. 

»Till  erhållande  (af  sådane  väl  undervisade  fält6käi*er)  styrker 
deputationen  såsom  högst  nödvändigt,  att  en  pålitelig  och  erfaren  Ana- 
tomiae  och  Chirurgiae  professor  här  i  Stockholm  ju  förr  desto  hälre  till- 
sattes, tillika  med  en  prosector.  Desse  böra  endast  och  allena  wara 
syslosatta  med  ungdomens  undervisning  i  berörde  till  annéens  och  det 
allmännas  märketiga  skada  hit  intil  försiunmade  och  vanskjötte  veten- 
skaper. Och  på  det  professoren  såväl  som  prosectom  bänitinnan  må 
kunna  fullgöra  deras  skyldighet,  som  ingalunda  kan  skie,  om  de  genom 


^)  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  270  ff. 
")  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  380. 

16 


242  militärlAkarenes  unberyisnino. 

bisysslor  nödgas  förtiena  någon  dehl  af  deras  nödtorfftiga  underhäll, 
så  måste  de  förses  med  så  tilräckeliga  löner,  att  de  hvar  för  sig  kunna 
hafva  deras  utkomst,  utan  att  blanda  sig  i  några  andra  giöromål.  Här- 
jemte  recommenderas  at  det  länge  påtänkta  och  omtalta  lazarettet  med 
det  första  sättes  i  behörigt  stånd». 

Den  af  ständerna  förordade  professionen  i  anatomi  och  kirurgi 
blef  snart  derpå  inrättad  medels  k.  brefvet  af  den  ^^/s  1752.  De  närmare 
detaljerna  rörande  tillgången  vid  inrättandet  af  denna  lärostol  återfinnas  i 
sammanhang  med  framställningen  af  anatomins  studium  ^).  Det  egentliga 
ändamålet  med  professionen  framgår  emellertid  ur  ingressen  i  nämnda 
bref,  hvilken  derför  må  här  införas: 

»Ehuruwähl  vid  1746  års  riksdag  förordnat  blifvit  att  regements- 
fältskärerne  vid  cavallerie-  och  infanteriregementeme,  så  väl  i  fred,  som 
ofi-edstid  skulle  få  disponera  hela  deras  indelningar  mot  thet,  att  de 
ständigt  underhålla  det  fulla  antalet  gesäller,  som  de  enligit  de  förra 
årens  stater  och  förslager  vant  skyldige  att  hålla;  så  hafve  vi  dock 
funnit  att  det  dermed  påsyftade  helsosamma  ändamålet  ej  vunnits, 
som  varit  och  är  att  innevånarene  i  landet  så  väl  som  regementerne 
sjelfve  skulle  hafva  tillräcklig  betjening  af  slike  personer  i  fredelig  tid, 
samt  att  cronan  vid  infallande  krig  skulle  undgå  att  så  dyrt,  som  ofta 
hitintill  skiedt,  taga  fremmande  fältskärer,  the  ther  blott  söka  sin  ^;en 
vinning,  och  äro  mindre  ömma  om  then  svenska  soldaten,  vittnandes 
erfarenheten  nogsamt  att  fältskärsgesäUeme  till  större  delen,  samt  vid 
de  flesta  regementerne  nu  äro  alldeles  oduglige  och  icke  äga  den  insigt 
och  skicklighet,  som  skäligen  af  dem  fordras,  hvartill  orsaken  är  att  de 
inom  riket  hvarken  haft  eller  hafva  tillfälle  att  af  anatomien  grundligen 
lära  chirurgien  eller  att  få  tillräcklig  öfning  och  färdighet  deruti». 

Det  åsyftade  ändamålet  vanns  likväl  i  början  ganska  ofullständigt 
Fältskäreme  synas  mycket  lamt  hafva  begagnat  sig  af  det  erbjudna 
tillfället  att  erhålla  praktisk  undervisning  i  anatomi.  Äfven  kirur- 
giska societeten  visade  sig  icke  längre  synnerligen  angelägen  att 
befordra  dess  studium  bland  sina  elever.    Den  nye  professorn  Roland 


*)  Se  detta  arbetes  första  del.  sid.  381. 


MILItArLÄKARBNES    tJNDERVISNING.  243 


Martin  ansökte  derför  hos  Kongl.  Maj:t,  att  anförda  k.  bref  måtte  vinna 
full  tillämpning  på  fältskärernes  undervisning,  och  i  följd  deraf  utfär- 
dades på  coUegii  medici  tillstyrkan  k.  cirkuläret  af  den  ^Vg  1758  till 
vederbörande  kollegier,  samtlige  landshöfdingar  och  regementschefer. 
Cirkuläret  finnes  tryckt  och  är  af  följande  lydelse  : 

»Ålthenstund  Wi,  til  feltskärskonstens  thesto  bättre  uphjelpande 
inom  riket,  låtit  här  i  Stockholm,  igenom  wårt  coUegii  medici  föranstal- 
tande inrätta  en  anatomiae  och  chirurgise  profession  tillika  med  en 
prosector,  hvilke  endast  äro  sysselsatte  med  ungdomens  undervisning  i 
the  till  chirurgien  erforderliga  vsretenskaper ;  Förthenskuld  och  på  thet 
så  wäl  i  allmänhet  skickelige  ämnen  therutinnan  måtte  kunna  erhållas, 
som  ock  wår  armée  och  flotta  blifwa  försedde  med  sådane  fåltskärer 
och  gesäller,  som  uti  the  them  tillhörande  stycken  äga  grundelig  kund- 
skap  och  erfarenhet,  hafwe  Wi  i  nåder  för  godt  funnit  at  förordna,  thet 
hädanefter  ingen  gesäll  wid  wåre  cavallerie  och  infanterie  regementer 
samt  flottan  må  blifwa  emottagen,  som  icke  åtminstone  ett  år  bivistat 
cursum  anatomicum  och  chirurgicum  och  therjemte  sielf  öfwat  sig  på 
döde  kroppar,  samt  med  anatomisB  professorens  wittneshörd  wisa  kan, 
thet  han  beflitat  sig  om  anatomien  och  operationeme,  och  thet,  innan 
behörig  examen  får  af  honom  undergås ;  sammaledes  må  ingen  regements 
och  stads  feltskär  eller  feltskär  vid  flottan  antagas,  som  icke  grundeligen 
lärdt  anatomien  och  publice  demonstrerat  någon  del  theraf  samt  ther- 
jämte  på  döde  förrättat  någon  operation,  som  honom  föreläggas  kan,  och 
theröfver  erhållit  behörigt  witnesbörd.  Och  som  icke  mindre  för  arméens 
och  flottans,  än  hela  landets  nytta  och  båtnad,  högst  angeläget  är,  at 
häröfver  noga  hand  hålles;  så  är  til  eder  wår  nådiga  befallning,  at  I  ej 
allenast,  wid  antagandet  så  af  feltskärer  som  gesäller,  alt  thetta  behörigen 
efterfrågen  och  iakttagen,  utan  ock  tillhållen  fältskärerne,  at,  enligit  förra 
stater  och  förordningar,  alltid  hafwa  fullt  antal  duglige  och  med  anato- 
miaa  professorens  witnesbörd  försedde  gesäller,  hvilke  så  wid  general- 
som  flere  munstringar  böra  upwisas,  i  rullor  och  förslag  till  tjenst- 
giöming  uptagas  samt  sedermera,  så  mycket  möjeligt  är,  i  regementeme 
och  companieme  kringspridas». 

Detta  viktiga  stadgande  åsidosattes  likväl  ofta  och  de  deruti  före- 
skrifna  betygen  infordrades  icke  alltid  vid  antagandet  af  fältskärer. 

Bristen  på  dugliga  fältskärer  trädde  likväl  mer  och  mer  i  dagen. 
Begåfvade  och  bildade  ynglingar  ville  icke  egna  sig   åt   ett  yrke,   som 


244  FÖnSLAO   TILL   INRÄTTANDE    AF   EN   KIRUROISK    SKOLA. 

fortfarande  bedrefs  mer  eller  mindre  skråmässigt.  Såsom  redan  på  flera 
ställen  i  detta  arbete  blifvit  antydt,  var  ett  uppkommande  tUlfälligt  behof 
af  en  större  mängd  fältskärer  vanligen  mycket  svårt  att  fylla.  Denna 
svårighet  föranledde  inrättandet  af  fältskärsskolor.  I  ett  till  amiralitets- 
kollegium inlemnadt  memorial  af  den  ^7$  1780  tog  kirurgiska  societeten 
till  tals  frågan  om  de  för  en  sjöexpedition  behöflige  »fältskärernes  till- 
skapande och  nödvändiga  undervisning  i  allt,  hvad  till  deras  tjenst 
erfordras  bör».  Enligt  detta  förslag  skulle  öfverdirektören  för  kirurgin 
i  riket  jämte  expeditionsfältskären,  som  kirurgiska  societeten  skulle  få 
utvälja  och  till  fullmakts  erhållande  anmäla,  åtaga  sig  »ansvaret  och 
inrättningen  af  en  chirurgisk  skola,  deruti  de  ifrågasatta  uppbörds-  och 
underfältskärare  antagas,  underhållas  och  dageligen  undervisas  i  allt, 
hvad  till  vetenskapens  lärande  och  utöfning  hörer,  samt  på  deras  lefnad, 
uppförande  och  framsteg  noga  uppsigt  hafvas».  Expeditionsfältskären 
borde  för  sitt  sysslande  med  elevernes  undervisning  under  den  från 
tjenstgöring  lediga  tiden  erhålla  125  rdr  i  årlig  lön  och  600  rdr  öfver- 
lemnas  till  kirurgiska  societeten  under  fri  disposition  till  skolans  in- 
rättning samt  elevernes  antagande  och  underhållande  vid  sjukhusen  eller 
akademierna.  Förhör  skulle  engång  om  året  anställas  inför  societeten  i 
närvaro  af  amiralitetets  ombud  och  coUegii  medici  prseses.  Om  den  till- 
ämnade  planen  kom  till  utförande,  upplysa  icke  handlingarna.  Åtminstone 
fortforo  klagomålen  öfver  fältskärernes  okunnighet.  Arvid  Paxe  skref  i 
ett  bref,  dateradt  Karlskrona  den  ^Vio  1781,  till  Abr.  Bäck: 

»Min  penna  är  alt  för  otillräckelig  för  herr  archiatem  och  riddaren 
kunna  afmåla  den  belägenhet,  hvaruti  värt  sjöfolk  sig  befinner  i  anse- 
ende till  chirurgi  och  jag  skulle  alldrig  hafva  någon  känsla  som  men- 
niska,  om  jag  icke  skulle  beklaga  deras  öde,  som  råka  under  deras 
händer. 

Det  är  olyckligt  att  man  icke  vill  täncka  på  utvägar  huru  detta 
kan  hielpas  —  och  än  olyckligare,  at  då  ett  fördelaktigt  förslag  både  i 
anseende  till  ändamålet  och  kronans  stora  förmån  framlägges,  så  blir 
sådant  till  intet  giordt  af  dem,  som  borde  täncka  helt  annorlunda  än  de 
skrifva. 

Jag  har  trötnat  at  skrifva  och  skrika  härom,  det  får  gå  som  man 
vill,  efter  det  ej  kan  bli  bättre. 


UTBILDNING    AF   FÄLTSKÄnEll    UNDER   KRIGET    1788 — 1790.  245 

Det  enda  hopp,  som  likväl  är  öfrigt,   är   wär  älskade    EDr  general- 
amirals omtancka,  at  hielpa  amiralitetets  oräkneliga  brister». 

Under  den  fruktansvärda  sjuklighet,  som  herskade  bland  flottans 
manskap  i  Karlskrona  1789,  inlemnade  Sven  Hedin,  som,  jämte  G 
Bibben^  för  ordnande  af  sjukvården  afsändts  till  Earlskrona,  den  % 
s.  å.  till  storamiralen  ett  förslag  att  gymnasiiungdomen  skulle  uppmanas 
att  ditkomma  för  att  biträda  läkarene.  De  borde  vissa  timmar  hvarje 
dag  erhålla  undervisning  i  läkekonstens  allmänna  grunder  och  qvar* 
hållas  halftannat  år,  om  de  ville  fortsätta  med  dess  studium.  Förslaget 
ledde  icke  till  någon  verklig  påföljd.  Consistorium  academicum  i  Lund 
gaf  likväl  den  ^^9  tillkänna,  att  stön-e  delen  af  medicine  studerandene 
redan  blifvit  anställd  vid  arméen  och  flottan  samt  att  ytterligare  några 
medicine  studerande  och  licentiater  skulle  med  professor  Engelhart 
infinna  sig  till  tjenstgöring  i  Karlskrona.  Dit  hade  äfven  anländt  andre 
läkare,  såsom  J.  F.  Köllner,  A.  A.  Chris tophersson,  A.  Blad,  D 
Lunddahl  m.  fl. 

Något  senare  ingaf  äfven  dåvarande  öfverdirektören  för  finska 
arméens  »medicinalverk»  Pehr  Afzelius  till  k.  utredningskommissionen 
den  Yi2  1*^39  ^^^  memorial,  hvaruti  han  bland  annat  anmälde  »den 
brist  på  läkare  och  fältskärer,  som  för  arméen  sig  företer,  sedan  af  de 
tiU  tjenstgöring  i  Finland  antagne  flere  med  döden  afgått,  åtskiUiga 
antingen  fått  afsked  eller  blifvit  af  sjukdom  till  sine  sysslors  bestridande 
oförmögne,  andre  åter  af  fienden  tillfångatagne  och  någre  af  de  för- 
ledit  år  införskrifne  utländningar  till  honom  öfverlupit».  Till  afhjelpande 
af  denna  brist  föreslog  Afzelius,  att  i  andra  vetenskaper  redan  under- 
byggde ynglingar,  hvilka  kunde  finnas  hugade  att  som  fältskärer  antaga 
tjenst  vid  arméen,  skulle  emot  afgifvande  förbindelse  och  erhållande  af  fem 
ä  sex  rdr  i  månaden  antagas  till  undervisning,  » jemte  försäkran  att  i  mon  af 
skicklighet  sedermera  vara  förhjelpte  till  en  eller  annan  af  de  aflöningar, 
som  fältstaten  för  medicinska  sysslor  utstakar».  På  grund  af  detta  för- 
slag förordnades  öfverdirektören  Daniel  Theel  och  kirurgiska  socie- 
teten  »att  öfvertaga  en  sådan  undervisning  och  dervid  låta  sig  vara 
angelägit  att,  genom  utväljande  af  de  kortaste  methoder  och   ett  flitigt 


240  UTBILDNING   AF    KÄLTS&ÄRER    UNDISR   KRIGET    1788 — 1790. 


handledande  uti  det  nödvändigaste  af  erforderliga  vettenskaper,  söka 
bibringa  sina  lärlingar  så  tillräckliga  kunskaper  att  de  efter  fyra,  högst 
fem  månader  kunna  antaga  den  af  dem  åstundade  tjensten».  Äfven 
professor  P.  J.  Bergius  anmodades  af  utredningskommissionen  i  bref 
af  den  7i2  s-  ^-  ^^  undervisa  desse  blifvande  fältskärer  i  kännedomen 
om  de  medikamenter,  hvilka  borde  finnas  i  regementenas  medieinalkistor. 

öfverdirektören  Daniel  Theel  och  professor  A.  J.  Hagström, 
hvilka  utom  undervisningen  öfvertogo  styrelsen  af  den  kirurgiska  skolan, 
uppgjorde  instruktion  för  densamma  och  förslaget  dertill  antogs  af  k. 
utredningskommissionen  den  ^712  1789.  Eleverne,  hvilka  borde  vara  i 
nödiga  språk  och  vetenskaper  någorlunda  öfvade,  »voro  skyldige  att 
dagligen  bivista  förbindningen  vid  serafimerlasarettet^  samt  de  oiTentliga 
föreläsningar,  som  för  dem  pröfvas  nyttiga,  dessemellan  få  de  så  för- 
som  eftermiddagarne  undervisning  och  öfning  i  kirurgien  och  medicin 
de  nödigaste  anatomiska  undersökningar,  blessurers  och  utvärtes  åkom- 
mors förbindande,  de  mest  förefallande  invärtes  sjukdomars  igenkännande 
och  botande,  de  vanliga  instrumenters  och  medikamenters  rätta  använ- 
dande m.  m.»  För  deras  möda  tillerkändes  Theel  och  Hagström 
enahanda  dagtraktamente  med  det  andre  fältmedici  efter  fältstat  erhöllo. 
Vid  behof  lemnade  föreståndarene  sedermera  anvisning  på  tjenliga  fält- 
skärer och  desse  erhöUo  af  utredningskommissionen  konstitutorial. 

I  ITpsala  inrättades  samtidigt  af  medicinska  fakulteten  på  k. 
utredningskommissionens  hos  akademins  kansler  gjorda  framställning  en 
sådan  kirurgisk  läroanstalt  för  de  ynglingar,  som  kunde  finnas  hugade 
att  på  föreslagna  villkor  inträda  i  kronans  tjenst.  Denna  skola  fortgick 
under  hela  följande  året  till  dess  k.  utredningskommissionen,  som  redan 
den  *75  1790  i  bref  till  medicinska  fakulteten  förklarat,  att  intagningen 
af  nya  fältskärslärlingar  kunde  upphöra,  afiät  följande  bref  af  den 
^Vio  s.  å.: 

»Dä  numera  efter  slutad  fred,  icke  flera  fältskärer  uti  Kongl.  Majits 
och  kronans  tjenst  äro  af  nöden,  har  kongl.  commissionen  icke  kunnat 
undgå  att  vid  detta  tillfälle  förklara  dess  eikänsla  och  tacksamhet  för 
det  oafbrutna  nit  och  värksamma  bemödande  medicinska  fåculteten  un- 
der loppet  af   öfverståndna  krig  ådagalagt  vid  undervisningen  af  de   nti 


UTBILDNING   AF   FÅLTSKÄREU   UNDER   KRIGET    1788 — 1790.  247 


chirurgiska    vetenskaperna    antagna  elever,    och    hvarigenom    et    större 
antal  skickliga  fältskärer  uti  konungens  tjenst  vunnits». 

Äfven  i  Åbo  meddelade  medicinska  fakultetens  ledamöter  enskild 
undervisning  i  de  till  fältmedicinen  börande  ämnen.  I  skrifvelse  af  den 
7i2  1789  tillkännagaf  utredningskommissionen,  att  alla  de  medicine 
studerande,  bvilka  vore  bugade  att  vid  nästa  års  fälttåg  antaga  tjenst 
antingen  vid  fältlasaretterna  eller  som  regemenfcsfältskärer  samt  afgåfve 
sådan  förbindelse  att  de  vid  ordres  skulle  afgå  till  sin  station,  ägde  bos 
kommissionen  bekomma  5  ä  6  rdr  sp.  i  månaden  till  dess  de  blefve 
utkommenderade,   då  de  erböUe    den  i  fältstaten  bestämda  aflöningen  ^). 

Likaså  var  1788  i  Karlskrona  eh  provisorisk  fältskärsskola  i  verk- 
samhet, der  A.  H.  Florman  undoxvisade  i  anatomi  och  kirurgi.  Äfven 
enskilde  läkare  fitogo  sig  utbildandet  af  fältskärer  för  armöens  behof  i 
Finland.  CoUegium  medicum  uppmanade  säi-skildt  de  medicinska  lek- 
toreme  vid  gymnasierna  J.  Salberg,  J.  G.  Colliander,  M.  6.  öster- 
man och  L.  Brand  el ius  att  åtaga  sig  detta  sysslande.  Johan 
Salberg  skref  härom  från  Hernösand  den  ^Vj  1790  till   Abr.   Bäck: 

»Jag  fruktar  prof.  Hågs  t  r  öm  tagit  illa  at  i  tidningar  infördes  om 
min  lection  i  chirurgien.  Uti  sitt  första  och  andra  bref  berömde  han 
mitt  företag  och  låfvade  upsända  månadspengar,  så  snart  jag  anmälte 
personemes  namn  och  förbindelse,  men,  sedan  jag  gordt  det,  svarade  han 
at  jag  hade  att  vända  mig  till  utredningscommissionen,  som  N.  B.  för- 
modeligen  anmodat  mig,  emedan  det  vore  infört  uti  tidningame.  Jag 
har  derföre  redan  för  8  dagar  sedan  inlagt  en  skrift  till  landshöf- 
dingen  at  hos  utredningskommissionen  begära  månadspengar;  utom  de  4 
jag  nu  läser  före,  voro  än  3:ne  som  litet  seduare  anmälte  sig^  men  då 
de  hörde  de  förra  ej  fått  ännu  något  på  2  månader  efter  löftet,  så  hafva 
de  retirerat  sig.  En  blef  tygskrifvare  och  de  andre  fortfara  i  gymnasio, 
och  nu  mera  är  tiden  för  kort  at  lära  något  til  Maij». 

Några  synnerliga  fi*amsteg  torde  dessa  ynglingar  på  den  korta 
tiden  icke   hafva  kunnat  göra,   ty   utredningskommissionen,   i  hvilken 


»)  Åbo  Tidn.  1789.  N;o  51. 


248  UTBILDNING    AF   FÄLTSKÄRER    UNDER   KBIGET    1788 — 1790. 


aninärkningsvärdt  nog  icke  någon  läkare  hade  plais,  anmodade  i  me- 
morial af  den  "/4  1790  att,  då  klagomål  försports  öfver  bristande  kwi- 
skaper  och  skicklighet  hos  flere  af  de  elever,  hvilka  blifvit  afsände  till 
tjenstgöring  vid  arméen^  :»icke  andra  af  de  härstädes  undervisning  nju- 
tande eleverne  hädanefter  må  till  tjenstgöring  employeras  än  sådane, 
som  för  skicklighet  och  ett  anständigt  uppförande  gjort  sig  kände,  på  det 
berörde  inrättning  så  väl  måtte  leda  till  det  dermed  åsyftade  nyttiga 
ändamål,  som  allt  tillfälle  för  allmänheten  betagas  att  derom  lemna  ett 
oblidt  omdöme*  '). 

Hvilken  brist  det  var  på  fältskärer  för  svenska  arméen  visar  sig 
deraf,  att,  enligt  utredningskommissionens  memorial  af  den  ^^j^  1790, 
icke  mindre  än  19  fältskärer  anskaffades  genom  generalkonsul  Orill's 
i  London  försorg.  Efter  deras  ankomst  till  Göteborg,  sändes  13  af 
dem  till  landtarméen  och  sjukhusen  och  de  öfrige  6  till  Karlskrona. 
Likaså  anskaffade  öfverstelöjtnant  Gronstedt  18  stycken  fältskärer  från 
Stralsund  i  och  för  flottans  behof,  enligt  utredningskommissionens  me- 
morial af  den  ^74  1790.  Icke  mindre  än  13  fångne  ryske  kirurger, 
deribland  en  mängd  tyskar,  fördelades  enligt  utredningskommissionens 
memorial  af  den  ^Vs  ^790  på  de  ställen,  >der  de  i  anseende  till  den 
fångna  gemenskapens  vård  kunna  bästa  nytta   göra»^).    Man  har   be- 


')  Se  om  dessa  förhållanden  detta  arbetes  första  del.,  sid.  277  ff. 

')  I  sitt  inför  vetenskapsakademien  den  Va  1794  häUna  prsBsidiital  »Ow  de  brister^ 
som  vålla  att  vårt  fädernesland  uti  yppade  krig  måste  sakna  ett  tillräckligt  anial 
infödda  fältskärer ,  samt  de  medel^  som  tyckas  erbjuda  sig  att  med  minsta  kostnad 
afhjelpa  denna  brist»  uppger  Dan.  Thool,  att  från  den  af  honom  ledda  skolan  i 
Stockholm  96  fältskärer  utgingo  till  Finland,  medan  från  Upsala  utexaminerades  45. 
Deras  uudeihåll  under  lärotiden  jämte  undervisningen  kostade  kronan  2,645  rdr.  Antalet 
af  dem,  hvilka  från  Åbo  och  Lund  afsändes  tdli  flottan  och  arméen,  torde  icke  varit 
betydligt.  Genom  Stockholm  passerade  till  kriget  16  engelsmän  och  46  tyskar,  hvilka 
betingat  sig  från  25  till  50  rdr  i  månaden,  under  det  att  vid  de  flesta  värf\:ade  loge- 
menten «fältskärsgesällema«  hade  blott  3  rdr  16  sk.  i  månaden,  oberäknadt  respen- 
ningame,  som  för  en  del  stego  till  100  rdr  per  person.  Dessa  utländska  fältskärets 
aflöning  för  månaden  utgjorde  1,842  rdr. 

Enligt  Thoels  beräkningar  behöfdos  för  arméen  590,  för  örlogsflottan  140  och 
för  skärgårdsflottan  60  eller  inalles  790  läkare.  På  stat  förefunnos  232  fåltskärstjenster, 
i  följd  hvai-af  bristen  uppgick  till  55Ö. 


UTBILDNING   AF   UNDEBLÄKARE   UNDER   KRIGET    1808 — 1809.        240 


räknat,  att,  efter  en  antagen  tjenstetid  af  ett  år,  aflöningen  för  107  utländska 
I&kare,  hvilka  voro  anställde  under  1788  års  krig,  uppgick,  antagnings- 
och  respenningar  inbegripna,  till  58,345  rdr  specier,  motsvarande 
233,380  kronor*).  Af  de  216  läkare,  hvilka  tjenstgjorde  under  kriget, 
voro  endast  6,  som  icke  angrepos  af  den  herskande  farsoten. 

När  1808  års  krig  utbröt,  upprepade  sig  samma  svårighet  att  ånyo 
i  hast  kunna  anskaffa  det  för  arméen  nödiga  antalet  fältskären  Äfven 
då  vände  sig  kollegium  till  medicinska  fakulteten  i  Upsala  med  en 
skrifvelse  af  den  ^^/a  1808  jämte  anhållan,  »att  förekalla  alla  vid  k. 
academien  i  Upsala  eller  orter  deromkring  vistande  medicinee  doktorer 
och  chirurgi89  magistrar  samt  candidater  och  studiosi,  hvilka  kunna 
vara  ledige  att  emploijeras  till  läkarebefattningar  till  sjös  eller  lands 
och  sedan  deras  åstundan  i  detta  afseende  blifvit  inhämtadt,  derom 
lemna  k.  kollegium  upplysning».  Men  nu  var  f.  d.  öfverdirek tören  P. 
Af  ze Ii  US  fakultetens  dekanus  och  han  gick  icke  koUegii  ärender.  P. 
Afzelius  anmälde  till  fakultetens  protokoll  den  Vi  s.  å.,  att  han,  »för- 
anlåten af  k.  coUegii  medici  olagliga  företag  att  till  tjenstgöring  vid 
arméerna  och  flottan  utcommendera  äfven  de  medicinsB  studiosi,  som  ej 
hafva    något  chirurgiskt   stipendium   och   följakteligen    ej   stå   med   k. 


Den  viktigaste  orsaken  till  bristen  på  dugliga  fältskärer  var  icke  blott  den  ringa 
aflöning  de  erhöllo,  utan  framför  allt  hela  anordningen  af  undervisningssättet  i  klmrgi 
och  bristen  pä  nödiga  forkonskaper  hos  dem,  som  ville  egna  sig  ät  dess  studium. 
Bristen  på  skrifter,  afeedda  för  undervisningen  i  denna  vetenskap,  var  fortfarande 
mycket  stor.  Bland  hithörande  arbeten  må  nämnas  »Äfhandling  om  Bindornas  an- 
läggande» af  J.  W.  Brandenburg,  Earlskrona  1790.  Herman  Schiitzercrantz 
sammanskref  ^Et  korrt  tkeoretiskt  och  praetiskt  Co^npendium  ont  huggna^  contunderade 
ock  skiäna  sår  i  allmänhet ;  äfven  om  eomplicerade  och  några  särskilta  sår^  egent- 
ligen til  tjenst  for  compagnie  chirurgi  vid  kongL  arméen,  så  till  lands^  som  til  sjöss, 
Stockholm  1798.  107  sid.  8:o.  Han  fortsatte  derjämte  sin  öfversättareverksamhet 
och  utgaf  Herman  Boerhaaves  Lärosatser  om  chirurgisha  sjukdomars  kännedom 
och  läkningssätt  med  Baron  Gerhard  van  Swietens'* /öf^^rtn^ar  öfver  de- 
samma. På  svenska  öfver  satte  och  till  unge  chirurgers  tjenst  utgifne.  1.  Stockholm 
1799.  Några  år  senare  utkom  Arnemans  System  räi  chirurgien,  öfversatt  af  J. 
Sönnerberg.    Stockholm  1801—1806. 

^;  C.  M.  Ap  pel  berg  a.  a.  i  »Tidskrift  i  militär  helsovärd».  Stockholm  1882, 
s.   100. 


250        UTBILDNING    AF    UNDEBLÅKAKB    UNDER   KRIGET    1808 — 1809. 


coUegium  i  det  förhållande  att  de  af  detsamma  kanna  befallas»,   under- 
rättat kanslerssekreteraren  Beckmarck  om  saken  i  följande  bref: 

»Endast  det  anser  jag  vara  utur  sin  ordning  och  skadligt  icke 
mindre  för  konungens  tjenst,  än  för  enskild  välfärd,  att  collegium  medi- 
cum,  utan  att  hafva  erhållit  konungens  nådiga  tillstånd  dertill,  med  för- 
bigående af  k.  academiens  högsta  styresman  och  utan  at  lärame  blifva 
hörde  rörande  kunskaper  och  andra  omständigheter,  tillväller  sig  en 
rättighet  att  kalla  hvilka  studerande  som  hälst  från  academien,  dit  de  af 
sina  föräldrar  blifvit  sände  på  god  tro  för  att  under  skydd  af  academiske 
privilegierna  erhålla  sin  bildning. 

Om  deremot  så  tillginge  att  collegium  medicum  gjorde  sin  requi- 
sition  hos  Hans  Excellence  Canzleren  och  Hans  Exoellence  til  följe  deraf 
befalte  medicinska  faculteten  at  bland  medicinsB  studios!  utse  det  erfor- 
derliga antalet,  är  anledning  at  förmoda  det  ändamålet  derigenom  långt 
fullkomligare  skulle  vinnas  och  enskiljd  välfärd  i  möjeligen  minsta  måtto 
blifva  lidande,  emedan  en  lärare  mera  än  någon  annan  är  i  belägenhet 
att  pröfva  skicklighet  och  at  känna  de  husliga  omständigheter,  på  hvilka 
afseende  göras  bör». 

Härtill  hade  Beckmarck  lemnat  nedanstående  svar: 

»Uppå  Herr  Öfverdirecteurens  sidsta  skrifvelse  får  jag  den  äran  til 
svar  lemna,  det  Hans  Excellence  Cantzleren  funnit  coUegii  medici  för- 
farande at  med  Hans  Excellences  förbigående  kalla  til  tjenstgöring  de 
vid  academien  studerande  medicinae  studiosi,  hvilka  äga  att  räkna  på 
samma  skydd  som  andre  studerande,  vara  aldeles  ur  sin  ordning,  hvar- 
före  Hans  Excellence  befallt  mig  gifva  Hr  Öfverdirecteuren  tillkänna,  att 
ingen  medicinae  studiosus,  som  ej  innehafver  chirurgiskt  stipendium,  får 
utan  Hans  Excellences  vetskap  och  samtycke  lämna  academien,  för  att 
taga  tjenst  vid  flottan  eller  arméen,  så  framt  icke  konungens  särskiljdta 
nådiga  tilstånd  dertil  skulle  kunna  företes». 

Samma  förfrågan  upprepades  några  år  senare  i  coUegii  medici 
bref  af  den  ^%  1812  till  medicinska  fakulteten,  som  nu  vänligen  an- 
modades att  hos  yngre  läkare  i  orten  inhemta  deras  utlåtande,  >huruvida 
de  äro  hugade  att  antaga  läkare tjenster,  h vartill  de  tro  sig  vara  kom- 
petente». 


UTBILDNING   AF    UNDERLÄKARE    UNDER    KRIGET    1808 — 1809.       251 


Sverige  hade  genom  k.  brefvet  af  den  %  1^06  erhållit  början  till 
en  fältläkarekår,  men  man  hade  icke  dragit  försorg  om  utbildandet  af 
de  dertill  behöfliga  läkarene.  När  finska  kriget  utbröt  1808,  uppstod, 
som  så  ofta  förat,  brist  på  militärläkare.  Medels  k.  brefvet  af  den  '/i 
1808  sökte  man  i  bast  afhjelpa  denna  brist  Chefen  för  fältläkarekåren 
bemyndigades  att  »till  beredande  af  skicklige  underläkare  för  regemen- 
terne  och  sjukhusen  antaga  sådane  ynglingar,  hvilka  med  inhämtade 
kunskaper  i  språk  och  humaniora  äga  fallenhet  för  läkareyrket,  för  att 
i  de  egenteligen  dithörande  theoretiska  och  praktiska  delar  inöfvas;  desse 
ynglingar  åtnjuta  ett  dagtraktamente  af  12  skill.  banco  till  dess  de  efter 
öfverstånden  examen  kunna  placeras  till  tjenstgöring,  antingen  vid  sjuk- 
husen eller  vid  regementerne». 

Till  lärare  för  desse  ynglingar  förordnades  öfverdirektören  A.  J. 
Hag ström,  som  emot  faltiäkaretraktamente  ägde  handhafva  den  när- 
maste uppsikten  öfver  läroanstalten  och  leda  undervisningen  i  fysiologi, 
finare  anatomi  och  kirurgi,  äfvensom  assessor  Fre  dr.  Erey  och 
prof.  Jacob  Berzelius,  hvilka  emot  åtnjutande  af  sjukhusläkare^ 
traktamente  eller  1  rdr  24  sk.  och  12  portioner  ä  6  sk.  skulle  under- 
visa i  medicin,  kemi,  materia  medica,  anatomi  och  manuela  delen  af 
kirurgin,  såsom  bandager  och  mindre  operationer.  Senare  antogos 
ytterligare  till  lärare  prof.  Lor.  Munter  Philipsson  och  prosektorn 
Erik  G  adel  i  US.  Förr  än  kriget  ännu  var  slut,  hemställdes  redan  den 
V*  1809,  huruvida,  »då  i  anseende  till  närvarande  omständigheter 
och  den  brist  på  tillgångar,  som  nu  är  för  handen,  åtskilliga  indrag- 
ningar böra  äga  rum,  den  för  läkares  danande  inom  arméen  inrättade 
undervisningsanstalt  skulle  kunna  indragas  eller  åtminstone  minskas:s>. 
Den  ^V*  förordnades,  att  inga  elever  finge  vidare  antagas,  och  medels 
den  22/9  1809  utfärdade  generalordres  indrogs  undervisningsanstalten 
helt  och  hållet. 

Om  denna  i  behofvets  stund  upprättade  kirurgiska  skola  skref 
Hagström  den  V^o  1809: 

»Vid  denna  undervisningsanstalt  hafva  90  elever  tid  efter  annan 
blifvit  antagne  och  underviste,  hvilka  alla  utom  9  ännu  qvarvarande 
utgått  till  mer  eller  mindre  betydelige  tjenster  vid  fältläkarecorpsen,  efter 


252  UTBILDNING    AF    UNDERLÄKARE    1811  —  1812. 


hvars  och  ens  capacité,  flit  och  insigter;  härigenom  har  riket  onder 
detta  härjande  krig  dock  kunnat  umbära  att  med  ganska  dryg  reskostnad 
och  större  fältaflöning  införskrifva  utländske  och  dock  oftast  obrukbare 
underläkare,  hvilket  förr  skedt  vid  alla  krig.  Om  rikets  belägenhet 
tillät  att  en  dylik  undervisningsanstalt  med  något  dagtractamente  så  för 
lärare  som  elever  äfven  under  freden  fortsattes,  så  skulle  visserligen  en 
lättare  tilgång  på  mer  kunnige  och  skickelige  underläkare  för  kongl. 
arméen  och  flottorna  altid  vara  att  säkert  påräkna». 

Ännu  1811  såg  man  sig  tvungen  att  vidtaga  provisoriska  åtgärder 
till  anskaffande  af  underläkare  för  arméens  behof.  I  skrifveise  af  den 
Vs  1811  hade  konungen  befallt  collegium  medicum  att  skriftvexla  med 
baron  Carl  Johan  Adlercreutz,  såsom  tjenstgörande  generaladjutant 
för  arméen^  om  allt,  som  rörde  dess  medicinalverk.  Med  anledning 
häraf  anhöll  kollegium  den  ^Vs  s*  ^  ^^^  Adlercreutz  att,  i  likhet 
med  hvad  som  skett  under  de  förra  krigen,  få  antaga  och  genom  det 
nybildade  fältläkareinstitutets  professorer  låta  undervisa  elever,  som^ 
sedan  de  företett  betyg  om  nödiga  kunskaper  i  språk  och  om  anständigt 
uppförande,  förklarat  sig  villige  att  efter  erhållen  nödig  undervisning 
utgå  som  underläkare  i  militärtjenst  Under  den  tid  undervisningen 
fortfor  och  intill  dess  de  utkommenderades,  borde  de  af  anslagna  kiigs- 
medel  få  till  sitt  underhåll  åtnjuta  dagtraktamente  ä  16  skill.  banko^ 
förmenandes  kollegium  att  ett  sådant  arfvode  icke  behöfde  för  mer  än 
16  elever  på  engång  utbetalas.  Sedan  konungen  härtill  bifallit  den  7t 
s.  å.,  utfärdade  kollegium  den  ^^/^  annons  härom,  hvaruti  erbjöds  fri 
undervisning  och  16  sk.  banko  i  dagtraktamente  åt  dem,  som  ville  egna 
sig  åt  denna  sysselsättning.  Föreläsningarna  skulle  vidtaga  den  7? 
s.  a.  Dessa  elever  voro  bestämde  för  tjenstgöring  vid  förstärknings- 
bataljonerna, hvilkas  läkare  egentligen  sjelfve  hade  åliggandet  att  utbilda 
sina  underläkare. 

Äfven  i  Upsala  meddelades  vid  denna  tid  särskild  undervisning 
af  fakultetens  adjunkter  i  :»medicina  och  chirurgia  militaris».  Denna 
kurs  borde  enligt  fakultetens  beslut  afslutas  inom  ett  akademiskt  läseår 
och  föreläsningarna  vara  i   möjligaste  måtto  enkla,  så  att  säga  kateke- 


FÄLTLAkAREINSTITUT    i   STOCKHOLM.  253 

tiska^  samt  förenas  med  ständiga  repetitioner^).  En  särskild  examen 
anställdes  dessutom  med  desse  »fältiäkare».  Till  vägledning  för  sina 
elever  utgaf  Herm.  Wilh.  Bomanson  ^Utkast  till  föreläsningar  för 
hegynnare  i  ehinirgien^.    I.    Upsala.     1812. 

Den  viktigaste  åtgärden  till  införande  af  en  verklig  miiitärläkare- 
vård,  som  ännu  faller  inom  tidrymden  för  detta  arbete,  var  otvifvel- 
aktigt  inrättandet  af  ett  fältiäkareinstitut  i  Stockholm.  Vid  1809  års 
riksdag  väckte  Erik  Carl  Trafvenfelt  förslag  om  inrättandet  af  ett 
»Institut  till  danande  af  skicklige  fältiäkare»  i  förening  med  ett  stort 
militärsjukhus^).  Ständerna  förordade  förslaget  och  den  s.  k.  allmänna 
medicinalkomitén,  till  hvars  utiåtande  frågan  hänsköts^),  afgaf  i  skrif- 
velse  af  den  ^/7  1810  yttrande  om  det  föreslagna  sjukhuset  ä  300  sängar, 
dess  planläggning  och  de  för  dess  i  ordning  ställande  viktigaste  inven- 
tarierna, äfvensom  förslag  rörande  institutets  organisation  i  anseende  till 
lärare  och  elever*).  Sjukhuset  skulle  på  en  gång  uppfylla  behofvet  af 
en  tillräcklig  sjukvårdsanstalt  för  garnisonen  i  Stockholm,  som  dittills 
saknat  en  sådan  ^),  och  derjämte  tjena  till  öfningsskola  för  institutets 
elever,  hvarför  dess  inrättande  var  oundgängligen  nödigt  för  vinnande 
af  det  afsedda   ändamålet,  militärläkarenes  utbildning. 


*)  Yid  de  i  början  af  seklet  inträifade  medicine  doktorspromotionenia  uppställde 
medidnaka  fakulteten  i  Upsala  tvenne  gånger  doktorsfrågan  med  särskildt  a&eende  på 
de  åtgärder,  som  under  de  senare  åren  vidtagits  att  fylla  den  kännbara  bristen  på 
militärläkare.  Vid  promotionen  den  "/•  ^^^  lydde  frågan:  »Huruvida  anstalterna  för 
kirui^ka  undervisningen  i  vårt  fädernesland  äro  tillräckbga  och  för  vetenskapens 
fordringar  lämpliga»,  medan  vid  promotionen  den  76  1^13  den  frågan  besvarades:  »I 
hvad  mån  hafva  de  anstalter,  som  blifvit  inom  fäderneslandet  vidtagne,  till  beredande 
af  fältkiruTger,  bidragit  till  ändamålets  fyllande»? 

*)  Se  detta  arbetes  första  del,  sid.  514,  och  andra  del,  sid.  218.  I  »Vetenskaps- 
Journal  för  läkare  och  fältskärer,  utgifven  af  J.  Berzelius  och  E.  Qadelius»,  I. 
4:de  häftet,  Stockholm  1810  s.  130  finnes  af  Trafvenfelt  en  uppsats  t> Utveckling  af 
prpjecUt  au  inrättning  af  ett  instiitU  för  fältskärers  bildande», 

^  Se  detta  arbetes  första  del  sid.  40—41. 

'*)  Komiténs  skrifvelse  finnes  tryckt  i  *Bihang  till  journal  för  Litteratur  och 
Theaier».    1810.    Bihang  8—10,  15—18. 

^)  Endast  k,  andra  gardet  ägde  sedan  få  år  tillbaka  ett  regementssjukhus,  medan 
det  friska  manskapet  var  förlagdt  i  kompanikasemer.  Äfven  lifgardet  hade  ett  sjuk- 
hus pä  Fredrikshof. 


254  FÄLTlAkAREINSTITUT   i  STOCKHOLM. 

Vid  institutet  erfordrades,  utom  de  professorer  och  adjunkter, 
hvilka  redan  funnos  i  Stockholm,  en  professor  för  den  teoretiska  och 
en  för  den  praktiska  delen  af  den  medicinska  och  kirurgiska  Teten- 
skapen.  Den  förre  skulle  undervisa  i  fysiologi  och  patologi  m.  m.  samt 
för  öfrigt  utöfva  inseende  öfver  eleverne,  deras  flit  och  studier,  äfven- 
som  anmäla  dem,  som  han  ansåg  kunna  draga  nytta  af  tjenstgöring  vid 
serafimerlasarettet,  hos  öfverläkaren  och  öfverkirurgen  derstädes.  Medi- 
cinse  practicse  professorn  åter  skulle  föreläsa  terapi,  methodus  medendi 
och  cura  morborum  samt  isynnerhet  afhandla  »de  sjukdomar,  såmader 
och  åkommor,  som  i  fält,  till  lands  som  till  sjöss,  vanligast  förekomma*, 
vara  öfverläkare  vid  sjukhuset  och  leda  den  praktiska  undervisningen. 
Den  praktiska  undervisningen  skulle  dock  blifva  ofullkomlig,  »om  lärare 
och  elever  sakna  tillfälle  att  med  undervisningen  förena  in-  och  utvärtes 
sjukdomars  åskådande  samt  behandlingssätt,  vare  sig  genom  läkemedel 
eller  operationer,  med  ett  ord,  om  den  kliniska  undervisningen  tryter». 
Ständerna  hade  emellertid  hvarken  i  Stockholm  eller  Örebro  anslagit 
nödiga  medel  till  sjukhusets  uppbyggande  och  inredning.'  Åt  institutet 
för  fältiäkares  danande  deremot  hade  ständerna  beviljat  en  summa  af 
3,000  rdr,  ökad  i  afseende  på  institutets  förening  med  garnisonssjuk- 
huset ytterligare  till  4,825  rdr  om  året. 

Under  väntan  på  det  nyinrättade  garnisonssjukhuset  erbjöd  andra 
gardesregementet  sitt  sjukhus  på  70  sängar  till  institutets  behof  och 
lifgardet  beviljade  tillträde  för  professorn  i  praktisk  medicin  till  rege- 
mentets sjukhus  på  Fredrikshof  vid  förekommande  instruktiva  sjukdoms- 
fall, hvarutom  eleverne  finge  under  regementsläkarens  inseende  begagna 
detsamma  till  »öfning  och  erfarenhet». 

I  en  ny  skrifvelse  af  den  7i2  1810  anhöll  komitén  om  konungens 
beslut  rörande  inrättandet  af  ifrågavarande  institut  och  hemställde: 

att  coUegium  medicum  efter  kungörelse  i  tidningarna  finge  upp- 
rätta förslag  till  besättande  af  den  teoretiska  och  praktiska  professionen 
samt  för  deras  innehafvare  uppgöra  instruktioner; 

att  enligt  riksens  ständers  beslut  åt  hvardera  professorn  måtte 
anslås  500  rdr  i  årlig  lön,  och  till  17  pensionärer  2,000  rdr  banko.  Åt 
praktiska  professorn  skulle  dessutom  utbetalas  af  sjukhusets   medel  150 


FALTLAKAREINSTITDT   I    STOCKHOLM.  255 

rdr  i  byresmedel  och  50  rdr  i  samma  ändamål   åt  den   läkare,   som 
beständigt  borde  vara  till  hands  vid  sjukhuset; 

att  begge  professorerne  till  en  början  försåges  endast  med  kon- 
stitutorialer; 

att,  i  händelse  med  afseende  på  institutet  sådana  instrumentalier 
eller  andra  sjukhustillhörigheter  skulle  erfordras,  hvilka  för  det  när- 
varande icke  funnes  på  andra  gardesregementets  sjukhus  eller  efter 
passevolans-kontraktet  icke  tillkom  regementet  att  underhålla,  nämnda 
instrumentalier  och  persedlar  finge  ifrån  kronans  förråd  uppå  praktiska 
professorns  reqvisition  och  emot  dess  redogörelse  utlemnas;  och 

att  komitén  måtte  tillåtas  att  få  inkomma  med  hemställan  om  allt 
hvad  nu  i  förväg  icke  kunnat  bestämmas  och  som  vid  verkställigheten 
lättast  och  säkrast  utrönes. 

Alla  dessa  förslag  godkändes  af  Kongl.  Maj:t  den  ^Vi2  s.  å.  och 
kollegium  anbefalldes  att  till  vinnande  af  mera  skyndsamhet,  utan  kun- 
görelse i  tidningarna  och  andra  vid  förslag  vanliga  formaliteter,  anmäla 
till  hvardera  af  ifrågavarande  professioner  de  personer,  hvilka  kollegium 
till  deras  bestridande  ansåge  skickligast  Tillika  fann  Kongl.  Maj: t  det 
vara  praktiska  professorns  och  underläkarens  plikt,  att  bo  nära  intill 
sjukhuset.  Derjämte  förordnade  Kongl.  Maj:t  att,  enär  riksens  ständer 
icke  anvisat  medel  till  det  blifvande  garnisonssjukhusets  underhåll,  k. 
andra  lifgardets  vid  lägenheten  »Claes  på  hörnet»  belägna  sjukhus 
skulle  provisionelt  användas  som  klinisk  anstalt  till  militärläkarenes 
utbildning. 

Det  är  sålunda  från  den  *Vi2  1^10  man  har  att  räkna  det  karo- 
linska institutets  tillvara.  Genom  k.  brefvet  af  den  ^*/a  1811  konstitu- 
erades nämligen  prosektorn  Erik  Gadelius  till  medicinse  theoreticse 
och  provinsialläkaren  Carl  Fredrik  Weltzin  till  medicinsB  practicae 
professor  vid  »Institutet  för  fältläkares  danande»,  hvilket  redan  under 
loppet  af  samma  år  benämndes  »medicinska  och  chirurgiska  institutet» 
och  derefter  »mediko-chirurgiska  institutet».  Med  1817  erhöll  läroverket 
benämningen  »Carolinska  institutet»,  hvilket  namn  1822  förändrades  till 
»Carolinska  medico-chirurgiska  institutet».  Instruktion  för  nyss  nämnda 
tjenster  utfärdades  den  ^7»  1811. 


250  FÄLTLÅKAREINSTITUT   I   STOCKHOLM. 


TJndervisDingen  af  de  blifvande  militarläkarene  i  medicinens  prak- 
tiska delar  hade  likväl  redan  vidtagit,  alldenstond  coUegiam  medicmn  den 
^Vi  1811  anmälde,  att  Weltzin  öfvertagit  andra  gardets  härvarande 
sjukhus.  Den  ^%  s.  å.  anbefallde  likväl  konungen  att  till  provisoriskt 
garnisonssjukhus  skulle  upplåtas  en  å  Kungsholmen  belägen  kronans 
egendom,  som  dittills  varit  begagnad  till  kasern  åt  de  s.  k.  »Lätta  dra- 
gonerne»  eller  numera  lifgardet  till  häst,  till  hvars  inredning  för  sitt 
ändamål  ständerna  sedermera  vid  riksdagen  i  Örebro  1812  beviljade 
8,000  rdr  banko.  För  detta  sjukhus,  som  emellertid  öppnades  redan 
vid  slutet  af  föregående  år,  fastställdes  en  interimsstat,  slutande  sig  på 
en   summa   af  24,787  rdr  8  sk. 

För  inskrifning  som  elev  vid  det  nya  institutet  fordrades  att  vara 
kirurgie  studiosus;  medicine  studiosi  antogos  icke  O-  Förhållandet 
emellan  institutet  och  serafimerlasarettet  var  icke  heller  klart,  allden- 
stund  Odhelius  begärde  att  i  tidningarna  skulle  påminnas  derom,  att 
endast  den  läkare  kunde  anmäla  sig  till  erhållande  af  tjenst,  som'  vore 
försedd  med  intyg  derom  att  han  vid  serafimerlasarettet  inhemtat  prak- 
tiska kunskaper  i  medicinska  och  kirurgiska  vetenskaper  >). 

En  mängd  anordningar  rörande  det  nya  institutet  voro  likväl  ännu 
icke  afslutade.  Till  och  med  var  det  ännu  oafgjordt,  hvart  detsamma 
egentiigen  skulle  förläggas,  såsom  synes  af  följande  C.  E.  von  Wei- 
gels  bref  af  den  »s/^  1812  och  27,  s.  å.  från  Örebro  till  A.  J.  Hag- 
ström: 

»Uti  borgareståndet  skall  af  doctor  Galleen  frågan  hafva  blifvit  väckt, 
om  det  ej  vore  bättre,  att  cadettcorpsen  flyttades  till  Upsala  och  att 
Institutet  samt  garnisons  sjukhuset  anlades  vid  Carlberg.  Jag  tror  det 
har  bhfvit  remitteradt  till  statsutskottet,  men  jag   har   ej    hört,    att   det 


O  Collegii  medici  protokoll  den  ^o  1811. 

*)  CoUegii  medici  protokoll  den  7i.l812.  —  Kort  förut  hade  Odhelius  anmärkt 
till  collegii  medici  protokoll  den  7i«  1811,  att,  dä  kUniska  föreläsningar  enligt  1802  åis 
förordnande  voix)  anbefallda  vid  serafimerlasarettet  och  enahanda  föreläsningar  äfven 
komme  att  vid  det  nya  institutet  införas,  det  blefve  nödigt  att  så  ordna  ungdomens 
skyldigheter  att  de  finge  tid  till  bi\istande  af  dessa  öfningar,  hvaröfver  bevis  vid  an- 
sökning af  tjenst  måste  uppvisas. 


fAlTlAkABEINSTITUT   i   STOCKHOLM.  257 

iiLgått  häruti.  Så  länge  konungen  lefver,  kan  man  dessutom  v&l  t&nka, 
att  denna  förändring  ej  gema  skulle  tillåtas.  Yi  halva  sökt  att  få 
assistensens  hus.  Uti  början  tycktes  landtmarskalken  vara  för  oss  och 
kronprinsen  sades  äfven  önska  det,  men  sedan  har  landtmarskalken  för- 
ändrat sig  och  Pol  em  an  mente  äfven  att  kronprinsen  ej  vore  mera  för 
denna  plan.  Ifrån  alla  menniskor  gafs  rådet,  att  vi  ej  skulle  söka  vidare, 
att  komma  fram  med  denna  idée.  Att  8,000  rdr  äro  bevilljade  till  re- 
paration och  20^000  årligen  intill  nästa  riksdagen  till  uppbyggandet 
af  ett  nytt  hus,  har  jag  redan  förut  genom  Philipsson  låtit  dig  veta». 
^Att  förlägga  Institutet  och  garnisons  sjukhuset  till  Oarlberg  har 
jag  ifrån  början  hållit  för  en  idée,  hvilken  lika  som  många  andra  ej  var 
den  bästa  och  svårligen  skulle  kunna  utföras,  så  länge  konungen  lefver. 
Men  någon  har  för  en  par  dagar  velat  försäkra  mig  att  kronprinsen 
skall  vara  för  denna  idée  och  vill  hafva  cadettema  til  Strömsholm;  och 
vill  han  det,  så  går  det  kanske  i  verkställighet.  Om  ödet  förer  oss  en 
gång  tiUbakas,  få  vi  med  Lagerheim  hafva  några  conferencer  uti  detta 
ämne»  ^). 

Ehuru  icke  hörande  till  omfånget  för  detta  arbete  må  ännu  nämnas, 
att  sundhetskollegium  blef  den  *Vi  1813  anbefaldt, 

»att  utarbeta  reglemente  för  det  härstädes  inrättade  medico-chirur- 
giska  institutet  och  dess  förening  med  gamisonssjukhuset  i  hvad  som 
rörer  det  egentligen  medicinska  och  chirurgiska  området,  att  föreslå  sär- 
skilde instructioner  för  professorerne  vid  berörda  institut,  jemte  ett  stad- 
gande i  af  seende  på  det  af  Bergianska  professorn,  efter  skeende 
öfverenskommelse,  förväntade  biträde,  och  att  afgifva  utlåtande,  huruvida 
öfverläkaren  och  öfverfältskären  vid  wår  Seraphimerordens  lasarett  måga 
såsom  examinatorer  deltaga  uti  de  förefallande  exmina  m.  m.». 

I  samma  k.  bref  förordnades  tillika,  att  de  förut  i  Stockholm 
varande  professionerna  i  anatomi,  barnförlossningskonst  och  farmaci 
skulle  med  de  nyinrättade  medicinska  lärostolarne  förenas  till  en  ge- 
mensam undervisningsanstalt, 

att  öfverinseendet  vid  institutet  och  undervisningen  derstädes  till- 
hörde collegium  medicum,    men    att   alla   examina,   som    dittills   blifvit 


*)  Frågan  förevar  verkligen  i  statsutskottet  den  7»  1812. 

17 


258  fAltlAkareinstitut  i  stocrholii. 

anställda  vid  kollega  sammanträden,  hädanefter  borde  förrättas  af  veder- 
börande professorer  och  lärare,  och 

att  serafimeiiasarettet  skulle  vara  tillgängligt  för  institutets  elever, 
hvilka  äfven  ägde  att  begagna  sig  af  de  kliniska  föreläsningar  som  der 
förekommo. 

Sundhetskollegium  insände  sitt  förslag  i  skrif velse  af  den  ^/n 
1813  och  deraf  framgår, 

»att  Bergianska  professorn,  sekreteraren  i  k.  Vetenskapsakademien 
01.  Swartz,  hftröfver  hörd,  förklarat  sig  villig  att,  så  länge  han  i  egen- 
skap af  lärare  innehar  sin  tjenst  vid  Bergianska  trädgårdsskolan,  äfven 
gifva  särskilde  lectioner  i  pharmaceutiska  botaniken  åt  dem,  som  studera 
vid  medico-chirurgiska  institutet,  hvarvid  han,  utan  fordran  på  annan 
belöning,  endast  förbehållit  sig  rättighet  att  jemte  de  öfriga  institutets 
professorer  examinera  dem,  som  till  examina  anmälas,  tiUika  med  frihet 
att  välja  sjelf  lid  och  stäUe  för  ifrågavarande  lectioner,  samt  att^  i  af- 
seende  på  de  enskilde  demonstrationerne  och  excursionerne  m.  m.  få 
biträde  af  en  adjunkt,  men  att  öfverläkaren  och  öfverfältskären  vid  k. 
serafimerlasarettet  deremot  yttrat,  att  då  författningarne.  jemte  skyldighet 
för  alla  blifvande  läkare  och  chirurger  i  riket  att  i  sex  månader  bivista 
och  biträda  vid  sjukskötseln  på  seraphimerlasarettet,  tillika  ålagt  der- 
varande  öfverläkare  och  öfverfältskär  att  skriftliga  betyg  öfver  hvarje 
elevs  under  nämnde  tid  visade  framsteg  meddela  och  dessa  betyg  upp- 
lysa och  bevittna  elevemas  framsteg,  ansågo  de  deras  deltagande  i  de 
omförmälta  examina,  lika  så  litet  behöfligt,  som  ledande  till  vetenskapens 
säkrare  befrämjande». 

Sundhetskollegium  å  sin  sida  ansåg  dock  serafimerlasarettet  ej 
mindre  än  allmänna  garnisonssjukhuset  vara  med  mediko-chirurgiska 
institutet  förenadt  och  nödigt  vara  att  genom  examen  känna  till  hvad 
grad  lasarettsundervisningen  blifvit  begagnad.  Ehuru  kollegium  var  af 
den  tanke,  att  ändamålet  fordrade  det  examensskyldighet  ålades  lära* 
rene  vid  lasarettet,  måste  det  likväl  i  anseende  till  ofvananförda  yttrande, 
dem  lemnas  öppet  att  i  der  omnämnda  examina  deltaga  eller  icke. 

Härpå  förklarade  Kongl.  Maj:t  i  bref  af  den  «/i2  1815,  vidkommande 
det  uppgifna  projektet  till  reglemente  för  medikokirurgiska  institutet 
den  anmärkning  äga  rum, 


fåltlIkaheinstitut  i  Stockholm.  259 

»at  som  wär  seraphimerordens  härvaTande  lasarett  ftr  en  sårskild 
under  seraphimer  capitlets  öfverinseende  ställd  inrättning,  hvilken  icke, 
såsom  kollegium  förmenat,  står  i  någon  förening  med  mediko-chirurgiska 
institutet  och  öfverläkarne  vid  detta  lasarett  redan  äro  genom  förra  för- 
fattningar förbundne  att  om  de  vid  lasarettet  tjenstgörande  läkare-  och 
fältskärsämnens  framsteg  i  kunskap  och  skicklighet  vederbörliga  betyg 
meddela,  så  hafve  Yi  funnit  öfverläkarne  vid  förenämnde  lasarett  icke 
kunna  skäligen,  såsom  någon  skyldighet,  åläggas  att  äfven  derutöfver 
deltaga  uti  de  med  samma  ynglingar  hos  eder  anställande  examina,  så- 
som en  för  ändamålet  umbärlig  åtgärd,  på  hvilken  grund  Wi  ock  anse 
lämpligast  att  hvad  om  lasarettsöf verläkames  deltagande  i  berörde  examina 
är  i  project  reglementet  intagit,  så  mycket  hellre  derifråh  utgår,  som  det 
i  alla  fall  bör  vara  dem  öppet  att,  när  de  sjelfve  det  åstunda,  sig  vid 
ifrågavarande  examina  infinna  och  deruti  äfven  deltaga». 

För  öfrigt  fastställde  Kongl.  Maj: t  det  nu  föreslagna  reglementet 
for  »mediko-kirurgiska  institutet:»,  hvars  föremål  var  »att  undervisa  i 
läkarekonstens  så  väl  theoretiska  som  praktiska  delar,  med  särdeles  af- 
seende  på  tilldanande  af  läkare  för  arméen  och  flottorna»  ^). 

Redan  om  hösten  1815  inköptes  för  institutets  behof  det  å  Kungs- 
holmen belägna  forna  glasbrukets  byggnader.  Till  deras  inköp,  inredning 
och  underhåll  blefvo  till  och  med  år  1833  använda  omkring  100,000  rdr 
ur  det  anslag  å  20,000  rdr  om  året,  hvilket  ständerne  vid  riksdagen 
1812  anslagit  till  garnisonssjukhusets  byggnad.  Utrymme  bereddes 
derigenom  för  institutets  anatomisal,  laboratorium,  bibliotek  och  sam- 
lingar m.  m.  ^). 

Sjelfva  gamisonssjukhuset  lät  länge  vänta  på  sig.  Sedan  ständerna, 
såsom  nämdt,  1812  anslagit  20,000  rdr  banko  årligen  till  uppbyggande  af 


^)  Kongl.  Maj:ts  förnyade  reglemente  för  Karolinska  medifco-kirorgiska  institatet 
utkom  sedan  den  "/,,  1822,  men  först  genom  k.  brefvet  af  den  **/„  1835  blef 
medicinse  et  chirai*giso  theoreticsB  professionen  förbytt  till  en  kiniigie  profession  och 
medicinaB  et  chirurgise  practicaB  professionen  till  en  medicinse  profession,  hvilka  derest 
tillfälliga  hinder  icke  mötte,  borde  vara  förenade,  den  förra  med  öfverkirurg-  och 
den  senare  med  öfverläkarebefattiiingen  vid  serafimerlasarettet.  Från  denna  tid  stå 
Karolinska  institatet  och  serafimerlasarettet  i  nära  och  oskiljaktigt  samband  med 
hvarandra. 

*)  P.  R  Ferlin,  Stockholms  stad,    Stockhohn  1854,  sid.  490. 


260  FÄLTLÄKAREINSTITUT   I   STOCKHOLIC. 

det  nya  militärsjukhuset,  grundlades  detsamma  1817  och  fulländades  1834. 
En  instruktion,  »hvarefter  direktionen  öfver  det  med  mediko-chiniipska 
institutet  i  hufvudstaden  förenade  garnizonssjukhus  har  att  sig  i  under- 
dånighet rätta»,  utfärdades  likväl  redan  den  %i  1811.  Enligt  denna 
instruktion  hade  direktionen  till  »ständig  ordförande  befälhafvande  gene- 
raladjutanten i  Stockholm,  till  vice-ordförande  skiftesvis  en  major  af  de 
trenne  gardesregementena  eller  en  öfverstelöjtnant  af  de  öfriga  rege- 
menten, hvilka  äro  i  garnison  i  Stockholm  förlagde  och  äga  rättighet 
att  begagna  sig  af  sjukhuset,  samt  till  ledamöter  af  militären  en 
kapten,  ryttmästare  eller  löjtnant  af  hvardera  regementet  och  af  civil- 
och  medicinalstaten :  en  af  krigskoUegii  och  en  af  kammarrättens  leda- 
möter eller  tjenstemän  samt  en  assessor  i  collegii  medici  militära 
division,  hvilka  alla  kunna  ombytas,  dock  så  att  icke  flere  än  hälften 
på  en  gång  utgå.  MedicinaB  theoretices  och  practices  professoreme 
vid  Institutet  förblifva  ständiga  ledamöter  af  direktionen»  *). 

För  öfrigt  skulle  direktionen  tills  vidare  ställa  sig  till  efterrättelse 
det  för  arméens  sjukhus  1789  utfärdade  reglementet,  särdeles  §§ 
17 — 96,  i  alla  de  delar,  hvarom  icke  blifvit  särskildt  förordnadt 

Det  sparades  icke  på  understöd  och  uppmuntran  för  blifvande 
militärläkare.  Genom  k.  brefvet  af  den  ^Vs  1811  anställdes  efter  riksens 
ständers  förslag  vid  fältiäkarekåren  17  pensionärer  bland  medicine 
doctorer  eller  licentiater  eller  bland  de  kirurgie  magistrar,  som  blifvit 
med  beröm  af  collegium  medicum  godkände.  Af  dessa  pensioner 
bestämdes  12  till  100  rdr,  3  till  150  och  2  till  175  rdr  banko. 
Medels  k.  brefvet  af  den  «*/*  1811  utbetaltes  af  de  förut  till  kinirgiska 
stipendier  anslagna  2,000  rdr  ytterligare  bland  de  vid  institutet  inskiifne 
eleverna  30  stipendier  å  66  rdr  32  sk.  banko  ^).  Emedan  bägge  under- 
läkarene  vid  serafimerlasarettet  genom   Eongl.  Maj:ts  skrifvelse  af   den 


')  Ett  fomyadt  reglemente  ntfördades  för  gamisoDSsjukhoset  den  ^76  ^^^  jämte 
instruktion  för  dess  direktion  samma  dag.  Dessförinnan  hade  redan  p&  grund  af  k. 
brefvet  af  den  ^7]o  ^827  öfverkoromendanten  erhållit  uppsikt  öfver  sjukhuset  och 
öfverfältiäkaren  närmaste  inseendet  Öfver  och  ansvaret  för  sjukvården. 

')  Jfr  första  delen  af  detta  arbete  sid.  513. 


FÄLTLÄKARBIN8TITUT   I   STOCKHOLM.  261 

Vn  1811  blefvo  bibehållna  vid  de  75  rdr  årligen  en  hvar  af  dem  allt 
sedan  1802  åtnjutit,  förordnade  k.  brefvet  af  den  "/a  1812,  att  27 
stipendiater  skulle  antagas  med  åtnjutande  af  66  rdr  32  sk.  och  en 
sådan  med  endast  50  rdr  årligen. 

Ännu  en  annan  förmån  tillföll  de  blifvande  militärläkarene.  Pro- 
fessor Weltzin  inlemnade  ett  af  t  f.  generaladjutanten  för  garni- 
sonen i  Stockholm,  öfverste  Gustaf  Olof  Lagerbring  tillstyrkt 
förslag  rörande  mathållning,  uträknad  till  960  rdr  banko  årligen,  för 
åtta  stipendiater,  hvilka  behöfdes  såsom  underläkare  vid  allmänna  gami- 
sonssjukhuset.  EoUegii  pluralitet  Odbelius,  af  Bjerkén,  Frölich, 
Sparrman,  Hardtman  och  Krey  afstyrkte  förslaget  den  ^Vs  1812, 
såsom  ledande  till  jalousie  emellan  eleverna  vid  k.  serafimerlasarettet 
och  garnisonssjukhuset  och  gynnande  endast  de  senare.  Hedin,  Alm, 
Ålmroth,  Hagström,  Rooth  och  Berzelius  voro  deremot  för 
förslaget  Schulzenheim,  som  jämte  von  Weigel  var  närvarande 
vid  riksmötet  i  Örebro,  afgaf  ett  skildt  tillstyrkande  utlåtande,  i  hvilket 
han  bekämpade  koUegii  pluralitet 

Hedels  k.  brefvet  af  den  V?  1812  förordnades,  att  åtta  underläkare 
vid  allmänna  gamisonssjukhuset  i  Stockholm  skulle  under  sin  tjenst- 
göring  erhålla  M  spisning  vid  sjukhuset  Kostnaden,  beräknad  till  120 
rdr  banko  för  en  hvar,  utgick  ur  krigsfonden. 

Om  dessa  förhållanden  må  anföras  tvenne  bref  af  D.  v.  Schulzen- 
heim  till  A.  J.   Hagström,   daterade  Örebro  den  */•  och   "/7   1812: 

»Jag  är  ingalunda  Baron  och  vill  aldrig  blifva  det,  ehuru  til  följe 
af  ett  löpande  ryckte  jag  i  en  riksdagstidning  blifvit  så  kallad.  Jag 
igenkänner  min  bäste  väns  och  broders  zele  för  vår  vetenskap  och  för 
educationsverket  uti  det  meddelta  särskildta  votum  för  pupillerna  vid 
^tläkareplantskolan.  Det  är  skam  at  vilja  contrariera  Weltzin,  som 
utan  detour  går  rakt  fram  till  målet.  Om  han  göres  ledsen,  hvarest 
finnes  dess  make?  Jag  hoppas  at  det  ej  må  hafva  någon  &ra  med  den 
goda  sakens  framgång.     Tit.  Adlercreutz  är  dock  tvehogsen». 

»Jag  har  i  allt  sökt  befordra  kongl.  Collegii  medici  underdåniga 
tiletyrkanden,  utom  hvad  som  rörde  de  Mtige  elevemas  kosthåll,  i 
hvilket  mål  jag  manligen  stridt  för  minoritetens  tankar  och  isynnerhet 
därvid  betient  mig  af  min  käraste  Broders  grundeliga  skäl,  hvilken  danat 


2(52  MILITÄRLÄKåREVÄSENDB    i    FINLAND. 

våra  hittills  varande  chirurgi,  och  bäst  känner  ynglingarnas  behof.  Jag 
vet,  att  landshöfding  Rosenstein  först  trott  at  man  behöfde  reducera 
elevemas  antal  til  15,  för  at  skaffii  mat  åt  8  tjenstgörande,  men  nu 
äro  ntfunne  medel  at  conservera  alla  28  med  sina  förra  stipendier,  och 
dock  spisa  ibland  dem  9  st.  tjenstgörande». 


Finland. 

Yid  framställningen  af  militärläkareinstitutionen  i  Sverige  har  redan 
antydts,  att  den  långt  ifrån  att  vara  en,  såvidt  möjligt  är,  detaljerad  och 
uttömmande  skildring  af  den  miUtära  hälso-  och  sjukvårdens  öden  närmast 
innehåller  blott  de  viktigaste  dragen  af  denna  institutions  historia.  Ännu 
mera  gäUer  det  om  militärläkarevården  i  Finland.  Det  ingick  icke 
engång  i  förf:s  plan  att  åt  denna  afdelning  egna  särskilda  forskningar. 
Den  förutsättningen  låg  nära  till  hands,  att  blott  genom  speciela  åt 
detta  område  under  en  längre  tid  riktade  undersökningar  det  måhända 
skuUe  lyckas  att  ur  de  på  många  särskilda  håll  spridda  källoma  samla 
upplysningar  rörande  det  finska  mUitärläkarevfisendet  En  nära  bekant- 
skap  med  truppernas  sammansättning,  liksom  med  de  förändringar 
och  dislokationer  desamma  under  olika  tider  genomgått,  en  noggrann 
kännedom  om  de  fältslag  och  krig,  i  hvUka  de  deltagit,  en  i  detalj 
vunnen  insikt  i  arméens  och  flottans  organisation  samt  utvecklingsskeden 
under  särskilda  tider  m.  m.,  bilda  de  oafvisligt  nödvändiga  villkoren  för 
att  ett  sådant  arbete  skall  kunna  med  hopp  om  framgång  bedrifvas. 
Författaren  har  derför  lemnat  dessa  forskningar  åt  dem,  hvilka  särskildt 
känna  sig  manade  att  sysselsätta  sig  dermed,  och  åtnöjer  sig  att  med- 
dela endast  de  få  notiser  han  tillfälligtvis  öfverkommit.  Det  är  egent- 
ligen några  meddelanden  rörande  dels  Sveaborg,  dels  krigen  i  Finland 
1788-1790  och  1808—1809,  till  hvilka  nämnda  notiser  hänföra  sig. 


MILITÄRMEDICINSKA   FÖRHÅLLANDEN    Pl    S17EABOR6    1773.  263 


1.  På  Sveaborg  hade  1773  yppat  sig  mycken  sjuklighet  bland 
den  derstädes  förlagda  militären  och  det  dit  kommenderade  manskapet 
Provinsialläkaren  i  Borgå  Beyersten  kallades  att  undersöka  och 
hämma  densamma.  I  skrifvelse  till  coUegium  medicum  af  den  '/*  s.  å. 
upplyste  han,  att  den  å  Sveaborg  herskande  farsoten  hörde  till  »de 
maligne  febrar,  som  dessa  åren  gått  i  Finland,  och  att  han  vidtagit  alla 
tillbörliga  utvägar  till  dess  botande,  men  som  manskapet  så  väl  i 
anseende  till  qvarter,  som  beklädnad,  tjenlig  föda,  godt  vatten  samt 
tillgång  till  medicamenter  vid  förefallande  sjukdomar,  nödgas  vidkännas 
märkelig  brist  och  andra  betydande  olägenheter,  så  befarar  han  föga 
vara  att  uträtta,  förr  än  ändring  i  dessa  omständigheter  står  att  vinnas». 

Collegium  medicum  beslöt  att  härom  insända  berättelse  till  EongL 
Maj:t  och  tillika  föreslå  vidtagandet  af  åtgärder  till  de  öfverklagade 
bristernas  afhjelpande.  Kollegium  trodde  sig  genom  denna  fram- 
ställning hafva  handlat  likmätigt  sin  plikt  och  humanitetens  fordringar, 
men  fick  af  Gustaf  III  emottaga  ett  ganska  onådigt  svar.  Detta  aktr 
stycke,  som  tillika  belyser  do  omständigheter,  hvilka  collegium  medicum 
från  sanitär  synpunkt  ansett  sig  böra  framhålla  och  hvilka  derjämte 
kasta  ett  egendomligt  ljus  öfver  det  sätt,  hvarpå  man  tillgodosett  man- 
skapets hälsa,  må  bär  fullständigt  införas.  E.  brefvet  af  den  ^Ya  1*^73 
har  följande  märkliga  lydelse: 

»Wi  hafva  i  nåder  låtit  Oss  föredragas  edert  underdåniga  betän- 
kande af  den  4  sistlidne  Maji  rörande  så  väl  isynnerhet  det  dels  i 
Helsingfors,  dels  på  Sveaborg  tDsiuknade  manskap  af  Österbottens  rege- 
mente, som  ock  i  allmänhet  de  förbättringar  I  för  gamizon  och  arbets- 
manskapet  föreslagit.  Hvad  l:o  angår  edert  anmälande  angående  de  för 
Österbottens  regemente  felande  kappor  och  smärre  klädespersedlar,  så  är 
för  detta  anstalt  fogad  om  skor  och  strumpors  anskafbnde  för  det  till 
fåstningsarbete  commenderade  manskap  af  berörde  regemente. 

2:o.  Beträffande  den  af  eder  tillstyrckta  badstugu  byggnad  i 
Helsingfors  och  på  Sveaborg,  så  har  enligit  Generallieutenanten  baron 
Sprengtportens  uti  detta  mål  infordrade  utlåtande  på  det  sednare 
stället  en  sådan  inrättning  länge  varit  att  tilgå  och  lärer  bemälte  Qeneral- 
lieutenant  om  des  förbättrande  i  de  delar  den   kan   vara   felaktig    ställa 


264  MILITÄRMEDICINSKA    FÖRHÅLLANDEN    PÅ   SYBABORQ    1773. 


nOdiga  order  samt  jemväl  draga  försorg  om  tillgäng  af  en  sådan  iniftttning 
i  Helsingfors. 

3:o.  Börande  eder  erhindran,  at  manskapet  blifvit  förlagdt  i 
gråstens  hvalf,  så  förmfiler  Generallieutenanten,  at  nästa  år  icke  lärer 
blifva  brist  på  logementer  af  tegel  och  så  länge  sommaren  varar  kan 
manskapet  inrymmas  uti  provisionella  brädbaraquer. 

4:o.  Tilstyrken  I  ei  allenast,  at  manskapet  måtte  helgdagar  undfå 
lika  förplägning  som  arbetsdagar,  utan  ock  at,  så  länge  nu  varande  dyrhet 
påstår,  brödet  måtte  beräknas  allenast  efter  kronowärdie  och  soldaten 
altså  undfå  1  stället  för  5  öre  silfvermynt  6  öre  om  dagen  contant 
jemte  brödet ;  hvarjemte  tillstyrkes,  at  den  siuke  måtte  få  lika  stor  dags- 
penning med  den  friska  och  bröd  efter  siukdomens  gradation.  Och 
ehuru  manskapet  väl  kunde  behöfva  denna  förbättring,  likväl  som  det 
skulle  leda  till  en  kiänbar  utgift  för  fästningsbyggnaden,  så  kunna  Wi 
så  mycket  mindre  dertiU  samtycka,  som  karlen,  medan  han  är  frisk,  har 
tilfälle  at  med  skaft  och  öfverbeting  förtjena  sig  utöfver  den  vanliga 
dagspenningen,  hvaraf  han  bör  giöra  liten  besparing,  at  wid  åkommande 
siukdom  hafva  at  tillgå. 

5:o.  Hvad  angår  den  i  Sveaborg  öfverklagade  brist  på  godt 
vattn,  så  torde  denna  olägenhet  uphöra,  sedan  enligit  den  arbetsdispo- 
sition, som  blifvit  giord  för  detta  år,  så  väl  brunname,  som  en  där 
varande  betydande  vattnreservoir  hunnit   blifva   behörigen  i  stånd    satte. 

6:o.  Sedan  I  föreslagit  och  beskrifvit  det  slags  dricka  I  förmenen 
vara  tienligast  för  manskapet,  så  ankommer  det  på  commendanten,  då 
han  derom  blir  underrättad,  at  derefter  genom  vederbörande  tilhåUa  de 
på  fästningen  varande  marqvetentare  at  hänitinnan  fuUgiöra  sin  skyl- 
dighet, äfvensom  befälhafvaren  vid  commenderingen  ei  bör  försumma  at 
igenom  underofficerare  och  corporaler  noga  tilse,  det  icke  soldaten  öfver- 
skrider  den  honom  härutinnan  föreskrefne  diset. 

7:o.  Beträf^Euide  brödbakningen,  så  förmode  Wi,  sedan  en  pålitelig 
bagare  i  den  aflednes  ställe  blifvit  antagen,  at  allt  klagomål  i  den  delen 
skal  uphöra,  då  det  äfven  blifver  öfverflödigt  at  i  stäUet  för  det  nu 
vanliga  stockbrödet  baka  kakebröd,  hvilket  skulle  medtaga  så  mycken  tid 
och  möda,  at  bageriet  det  ei  kunde  medhinna. 

8:o.  Hvad  siukhus  inrättningen  på  Sveaborg  vidkommer,  så  kan 
väl  nu,  då  et  större  antal,  än  som  kunnat  förmodas,  på  en  gång  til- 
siuknat,  någon  trängsel  för  det  närvarande  förordsakats,  hvilket  ock  icke 
kan  hjelpas,  innan  tilgång  blir  på  flere  härtil  tienlige  logementer. 


MILITÄRMBDICINSKA    FÖRHÅLLANDEN    PÅ   SVEABORG    1773.  265 


9:o.  Hvad  angår  otillr&cldigheten  af  de  hittills  bestädde  medi- 
camentspenningar,  sä  fiima  Wi  i  nåder  bäst  vara,  at  det  må  förblifva  vid 
de  förre  författningar,  så  at  när  större  siuklighet  påkommer,  än  at  de 
vanlige  medicamentspenningar  kunna  vara  tillräckelige,  sådant  då  bör 
anmälas  hos  Wårt  krigs-collegium,  som  har  at  besörja  om  de  ytterligare 
erforderlige  medel, 

10:o.  Hvad  vidkommer  de  tilfrisknades  utflyttning  på  landet,  så 
ftr  dervid  så  mycket  mindre  något  at  erhindra,  som  utom  det,  at  den 
påskyndar  deras  fulkomlige  restitution,  befordrar  den  äfven  et  tQräckeligare 
utrymme  i  siukhusen. 

Och  som  Wi  af  hvad  I  uti  förberörde  måtto  anfört,  i  nåder  finna 
att  I  utan  någon  erhållen  befallning  af  sjelftagen  drift  ingifvit  ofvan- 
nämnde  föreställning,  derutinnan  I  sträckt  eder  vidare  än  efter  instruction 
eder  tillkommit,  yttrat  eder  uti  mål,  som  icke  tillhördt  eder  at  pröfva 
och  derutinnan  afgifvit  hvarjehanda  tilstyrkanden ;  Så  vele  Wi  hafva 
eder  i  nåder  förehållit,  det  eder  skyldighet  är  at  aflämna  underdåniga 
utlåtanden  i  sådane  ämnen,  hvaröfver  Wi  det  af  eder  eska,  men  eljest 
icke;  att  eder  icke  tillkommer  den  myndighet  och  anseende  som  Wåre 
och  riksens  collegier;  och  att  I  således  med  förslager  eller  på  annat 
sätt  icke  boren  inblanda  eder  uti  i'egement8  ärender,  utan  inskränka 
eder  inom  de  giöromål  edre  ledamöter  egentligen  tillhöra  efter  medi- 
cinske  vetenskapens  reglor,  eder  embetes  plikt,  jemte  de  utfilrdade 
instruotioner  och  särskilte  förordnanden  samt  att  I  uti  de't,  som  angår 
arbets  commenderlngen,  hade  bordt  vända  eder  till  Generallieutenanten 
baron   Sprengtporten  såsom   directeur  af  finska   ftstningsbyggnaden». 

Antingen  nu  sjukligheten  å  Sveaborg  tilltog  eller  coUegii  medici 
påminnelser  icke  förklingat  alldeles  ohörda,  efter  någon  tid  erhöll 
kollegium  befallning  att  öfversända  till  Sveaborg  en  särskild  läkare. 
Provinsialläkarens  biträde  var  icke  att  påräkna.  Visserligen  hade 
generallöjtnanten  baron  Bernhard  Otto  Stackelberg  i  skrif velse 
från  Helsingfors  begärt,  att  collegium  medicum  vOle  förmå  förre  guver- 
nementsmedikus,  provinsialläkaren  i  Tavastehus  Zandt  att  flytta  sin 
station  till  Helsingfors,  för  att  i  tid  förekomma  de  sjukdomar,  »som  sig 
bland  garnizon  och  arbetsmanskapet  på  Sveaborg  yppas  kunna»,  men 
kolleginm  förklarade  det  vara  omöjligt  och  antydde,  »att  Beyersten 
icke  lärer  underlåta  att  infinna  sig,  när  han  påkallas». 


266  FRÅN  1788 — 1790  års  krig  i  finland. 

Till  efterkommande  af  Kongl.  Majrts  befallning  om  afsändande  af 
en  läkare  till  Sveaborg  blefvo  de  i  Stockholm  praktiserande  läkarene 
kort  derefter  under  juli  månad  uppkallade  inför  coUegium  medicum, 
men  undanbådo  sig  detta  förtroende  i  anseende  till  det  ringa  dagtrakta- 
mentet. Kollegium  lofvade  försöka  att  få  detsamma  förhöjdt  till  6  dal. 
smt  om  dagen.  D:r  Johan  Salberg,  som  slutligen  åtog  sig  uppdraget 
mot  3  dal.  smt  i  dagtraktamente,  aflemnade  berättelse  om  tillståndet  på 
Sveaborg  och  denna  insändes  sedan  till  Kongl.  Majrt*).  Sjelf  eriiöll 
han  tillsägelse  att  påskynda  sin  hemresa,  emedan  hans  vistelse  derstädes 
numera  ansågs  vara  mindre  nödig,  men  på  en  senare  k.  befallning 
af  den  ^7io  s*  ä.  qvarstannade  likväl  Sal  berg  och  återkallades  först 
mot  julen. 

2.  Under  1788 — 1790  års  krig  var  sjukligheten  å  Sveaborg  ånyo 
fruktansvärd.  Om  dåvarande  förhållanden  finna  vi  upplysningar  i  ett 
bref  af  andre  fältmedikus  Daniel  Wickman  till  Abr.  Bäck  af  den 
^74  1789: 

»Under  resan  från  Lovisa  till  Helsingfors  berättades  mig  på  hvaije 
gästgifwaregård,  at  pästen  wore  pä  Sweaborg  gängse.  Vid  min  ankomst 
til  berörde  ställe,  blef  jag  genast  försagd  wid  åsynen  af  de  på  flera 
ställen  i  högar  upstaplade  döde  menniskokroppar,  och  föga  fattades  det 
jag  ju  icke  trodt  hwad  mig  under  wägen  blifwit  med  wisshet  för- 
kunnadt. 

Orsaken  til  denna  förödelse  låg  dels  uti  de  oeconomiska,  dels  uti 
de  medicinska  anstalterna,  dels  ock  uti  sjelfwa  projectet  till  reglemente 
vid  arméens  flottas  sjukhus,  hwilket  ännu  efterlefwes. 

Hwad  de  oeconomiska  angår,  så  inpackades  det  sjuka  folcket  dagel. 
uti  lazaretterne,  hwaräst  convalescenterne  woro  sysselsatte  at  utbära 
sine  döde  kamraerater.  Herr  Archiatern  kan  tänka:  uti  et  nimm  uti 
lazarettet  wid  hwarfwet  lågo  108  personer,  dels  i  sängar,  dels  på 
britzer,  och  af  denna  myckenheten  sjuka  människor  lågo  5  stycken  i  en 
säng.  Uti  hwarfs  sjukhuset  var  mortaliteten  förfärligast.  Fäldt  medicus 
doctor   Roth    hade,  före  min  ankomst,    förestådt    detta    sjukhus    uti  en 


*)  CoUegi  medici  protokoll  den  "/^o  1773. 


FRÅN    1788—1790   ÅRS   KRIG   I   FINLASD.  267 


månads  tid,  men  hade  nyss  insjuknadt,  och  ehuruväl  General  en  chef 
och  min  honetta  förste  fältmedicus  assessor  Salomon  ej  chargerat  mig 
med  någon  sjuk-skötsel,  beslöt  jag  dock,  under  min  wäns  sjuklighet,  at 
sjelf  åtaga  mig  speciela  wården  öfver  detta  lazarett,  för  att  uppmuntra 
mina  kammerater  och  föregå  dem  med  godt  exempel.  Convalescenter 
och  moribundi  fingo  alla  lika  portioner  mat.  Til  drickspenningar  fingo 
hwarje  person  2  styfver  om  dagen.  Gran-,  enris  och  sand  anskaffades 
allenast  3:ne  gånger  i  månaden,  neml.  dagen  för  sjelfva  mönstrings- 
dagame.  Min  beskedelige  landsman,  ammiralitets  medicus  doctor  Hjers- 
dorff,  som  före  a&esan  från  Sweaborg  någon  tid  förestådt  wästra 
Swartö  lasaretter,  hade  uti  6  eller  8  rumm  låtit  inrätta  ventiler  eller 
så  kallade  trä-tutar  i  fönstren^  men  uti  alla  de  öfrige  sjukhusen  funnos 
ej  sådana.  De  sjukas  svarta  skortor  och  smutsiga  lakan  gåfvo  nogsamt 
tilkänna  at  med  renhållningen  war  föga  bewändt,  med  mycket  mera. 

De  medicinska  anstalterna  wil  jag  gärna  undgå  at  nämna  af 
fmktan,  at  herr  Archiatern  och  riddaren  kunde  tro  mig  med  berättelse 
om  en  lyckelig  reformation  wilja  tillägga  mig  sjelf  något  eget  berömm, 
som  jag  wisserligen  ej  förtjenar.  Jag  wil  allenast  hämna,  at  ehuruwäl 
både  ofta  illa  afpassade,  kostsamma  och  onödiga  medicamenter  dageligen 
requirerades  uti  enorma  qvantiteter,  dogo  folcket  likwäl  som  flugor,  och 
at  jag  anwändt  mitt  högsta  bemödande  at  återställa  friden  läkame 
emellan,  h vilken  den  slarfacktige  fältmedicus  Wännman  flera  gånger 
brutit. 

BeträfEetnde  projectet  til  reglemente  wid  arméens  flotta,  så  wil  jag, 
för  at  ej  blifva  för  mycket  widlöftig,  allenast  nämna  en  enda  omstän- 
dighet. Detta  stadgar:  at  Volontäiren  eller  båtsmamien  bör  undfå  sin 
proviant  hvarje  gång  på  10  dagars  tid,  hwilcken  gemenligen  består  af 
ärter,  fläsk,  salt  kött  och  sill  m.  m.  !N^är  nu  händer  at  båtsmannen 
blifwer  til  exempel  provianterad  den  ^/^  och  insjuknar  den  V^,  så  skal 
han  til  och  med  den  10  i  samma  månad  bespjsas  i  lasarettet  med  ärter, 
fläsk  etc.  under  hvad  sjukdom  som  helst. 

Jag  ryser  och  fasar,  när  jag  förer  mig  til  minnes  hvad  högst 
bedröfwelig  wärckan  alla  dessa  oredor  sammanlagda  åstadkommo.  De 
äro  alla,  —  den  alsmäcktige  Guden  ware  ewinnerlig  ära  och  pris,  med 
största  fogelighet  och  beskedelighet  håfne  och  ingen  annan  bör  hedern 
tilskrifvas,  än  den  makalösa  menniskan,  den  store  hedersmannen,  commen- 
danten  och  öfwersten  Mannerskantz,  samt  interims  chefen  wid 
arméens  flotta,  öfwerste  lieutenanten  och  riddaren  baron  Fleetwood, 
hwilcka    herrar   altjemt    behaga    omfatta    mig   med    utmärkt   nåd.     Jag 


268  FRÅN  1788—1790  Års  krig  i  finlanb. 


skulle  wid  detta  tilfälle  wara  ganska  obeskedelig  och  lägga  sten  på 
börda,  om  jag  skuDe  underlåta  at  berätta,  det  öfversten  och  riddaren 
Ankarswärd  under  sin  warelse  härstådes  med  lika  nåd  och  drift  gynnat 
och  befrämjadt  alt  mitt  företagande. 

De  sjuke  bespisas  nu  efter  den  stat  och  den  ordning  assessor 
Salomon  stadgadt.  Tilräckeligt  utrymme  blef  genast  anskaffadt  och 
britser  uti  alla  sjukhus  blefwo  strax  borttagne.  Chefen  befalte,  på  min 
begäran,  at  reparation  uti  lasarettet  å  lilla  öster  Swartö,  hwaräst  alt 
war  förfallit,  skulle  prompt  anställas.  Alla  rummen  blefvo  skurade, 
swaflade,  wädrade  och  med  ventiler  eller  trä-tutar  föi^sedde.  Alla  sjuke 
få  nu,  på  mitt  tillskyndande,  korngrynsgröt  i  stället  för  wattugröt; 
convalescenteme  få,  utom  Vso-^löls  8*  tobak  dagel.,  1  stop  dricka,  och  de, 
som  bespisas  mediocriter,  ^/^  stop  dricka  dagel.  Scorbutici  få  pepparots- 
dricka  efter  behag  och  surkåhl  2  eller  3  gånger  i  weckan.  Rena 
linnkläder  ömsas  åtminstone  en  gång  i  weckan,  jag  menar  skortor  och 
lakan.  Sjukwacktaren  tilhålles  noga  at  fullgöra  sina  skyldigheter,  och 
isynnerhet  at  dagel.  sopa,  snygga  och  granrisa  golfwen,  2  eller  3  gånger 
om  dagen  röka  rummen  med  enris  eller  ättika,  öpna  dragluckoma  och 
stundom  fönstren.  En  eller  2:ne  plåtar  gifwer  jag  den  sjukwackt  i 
månaden,  som  fullgörer  sin  skyldighet  bäst.  Af  innelyckte  conoept  til 
bref,  hwilcket  general  en  chef  redan  bifallit,  finner  min  nådige  herr 
Arkiater  at  jag  skaffadt  mine  convalescenter  Htet  frukost,  och  at  jag  är 
mån  om  deras  hälsas  bibehållande  för  framtiden. 

Alla  mine  kammerater  täfia  med  hvarannan  at  fullgöra  sin  plickt 
Den  enda,  som  sturskas,  jag  nämner  det  ogärna,  är  just  den  jag  trodde 
wore  mig  mast  obligerad,  och  hwars  syssla  jag  uti  2  ^/^  månad  bestridt, 
jag  menar  herr  fältmedicus  doctor  Both.  Jag  har,  sedan  han  blef 
frisk,  lämnat  honom  winckelhuset,  hwaräst  ganska  få  sjuke  äro,  i  stäUet 
för  hwarfs  lasarettet,  som  han  bör  förestå,  och  lofwadt  at  bestrida  alla 
förefallande  göromål  uti  detta  sjukhus,  som  är  det  största,  uti  hwilcket 
mortaliteten  warit,  som  redan  nämt  är,  störst  och  hwilcka  mörksens 
och  dödsens  boningar  blefwo  i  hast  förvandlade  til  hälsosamma  och 
Ijuflige  granrissalar,  ty  jag  har  låtit  bekläda  dem  med  granris;  alt  detta 
oaktadt  wägrar  han  at  til  mig  ingifwa  den  speciela  rapporten  för  sitt 
sjukhus,  på  hwilcken  jag  bör  grunda  den  generela  till  första  fältmedicus. 
Jag  skal  ännu  med  saktmodighet  söka  at  öfvervinna  hans  obeskedelighet, 
som  altid  haft  til  regel  och  rättesnöre,  at  utan  rörelse  fördraga  andra 
människors  oförrätter  och  dårskap». 


FRÅN    1788 — 1790   ÅRS   KRIG   1  FINLAND.  269 

>Hwad  som  förefallit  mig  bedrOfweligit  har  warit,  at  3:ne  stycken 
af  mina  nitifike  och  beskedelige  kammerater,  regementsf&ltskären  assessor 
Möller,  lasaretts  chirurgi  Schmidt  och  Fettler,  hafwa,  ehuru  hurtige 
och  raske  kämpar  emot  döden,  likwäl  uti  denna  striden  blifwit  öfwer- 
vunne. 

Assessor  Muller,  som  bodt  på  Sweaborg  uti  några  och  30  års 
tid,  war  en  man  af  circa  70  års  ålder,  allmänt  wördad  och  älskad  för 
sin  rena  och  upricktiga  gudsfruktan,  för  sin  flit  och  skicklighet  uti 
embetet,  för  sine  wälgemingar  emot  alla  fattiga,  och  i  synnerhet  emot 
alla  Mtiga  officers  ämnen  wid  Stakelbergska  regementet.  Han 
hade  upfostrat  och  medelst  accordsumraors  betalande  befordrat  större 
delen  och  kallades  därföre  af  alla,  ifrån  chefen  til  den  sämsta  soldaten, 
för  pappa  Muller.  Dagen  efter  hans  död  begärte  hela  officerscorpsen 
chefernas  tilständ  at  få  den  hedern  at  bära  sin  pappa,  sin  far,  sin  wän 
och  wälgörare  til  grafwen  och  aldrig  har  jag  sedt  en  hurtig  och  oför- 
skräekt  tropp  fälla  bittra  tårar,  än  wid  detta  sorgliga  tilfälle». 

Om  lasarettens  placering  och  de  tjenstgörande  läkarene  lemnade 
Wickman  tillika  följande  upplysningar. 

Vester  Swartö  södra  lasarett  förestods  af  d:r  W  än  man.  Norra 
lasarettet  vårdades  af  assessor  Muller  och  öfverkirurgen  Meijer. 

Sluphamns  lasarettet  förestods  af  assessor  Oericke. 

lilla  öster  Swartö  lasarett  sköttes  af  assessor  Engström. 

Lasarettet  i  det  s.  k.  vinkelhuset  förestods  af  fältmedikus 
d:r   Rooth. 

Varfslasaretten  förestodos  af  d:r  Wickman. 

Skatuddens  lasarett  vårdades  af  fältmedikus  d:r  Pip  pin  g. 

Ulrikasborgs  lasarett  förestods  af  fältläkarene  Hesselius  och 
Hornstedt. 

Officerspaviljongen  beboddes  af  lasarettsbetjeningen. 

Vid  krigets  utbrott  förordnades  öfverdirektören  Daniel  Theel 
den  V«  1*^88  till  »förste  fältkirurg»  i  Finland  med  det  tillkännagifvandet, 
»att  förste  fältchirurgus  på  intet  vis  subordinerade  förste  fältmedicus, 
utan  att  desse  sysslor  voro  till  alla  delar  lika  att  anse  och  att  hwar 
och  en  vore  hufvudman  för  sin  métier».  I  denna  egenskap  erhöll 
Theel   den  V?  befallning  att  inrätta  arméens  lasarett  i   Lovisa  och   att 


270  FRÅN    1788 — 1790   ÅBS   KRIG  I   FINLAND. 

I - 

dertm  anskaffa  fältskärer.  Sedan  The  el  iordningställt  så  väl  detta 
lasarett,  som  några  ambulatoriska  sjukhus  vid  gränsen,  återvände  han 
redan  om  hösten  1788  till  Sverige. 

Medikamentsleveranserna  under  kriget  till  arméons  behof  gåfvo 
anledning  till  meningsskiljaktighet  emellan  collegium  medicum  och 
öfverläkaren.  Som  kändt  är,  förordnades  1789  medicine  adjunkten  i 
Upsala  och  regementsläkaren  vid  Svea  lifgardet  Pehr  Afzelius  till 
fält-  och  stabskimrg  vid  arméen  i  Finland.  I  denna  egenskap  insände 
Afzelius  till  utredningskommissionen  reqvisition  på  medikamenter  för 
fältapotekets  behof.  Då  kollegium  vid  granskningen  häraf  gjorde  en 
mängd' anmärkningar  ooh  i  utredningskommissionen  uppgaf,  att  en  del 
af  de  reqvirerade  läkemedlen  dels  kunde  saklöst  bortlemnas,  dels  vore 
i  för  stor  qvantitet  upptagen,  beklagade  sig  Afzelius  deröfver  i  bref 
tiU  Abr.  Bäck  af  den  ^1^  1789: 

»Utan  frugtan  och  oro,  men  väl  med  någon  förtrytelse,  har  jag 
igenomläsit  de  anmärkningar  dem  kongl.  Collegium  medicum  drifwit  af 
undersåtelig  nit  sjelfkraft  behagat  göra  vid  min  för  arméen  på  h{}g 
befallning  upgjorda  medicamentsrequisition  för  att  öfvertyga  allmänheten 
det  jag  antingen  är  dumhufvud  eller  skälm. 

För  det  närvarande  sysselsatt  med  300  blesserades  skötsel  och 
således  med  andra  angelägnare  göromål  än  att  inlåta  mig  i  en  onödig 
skriftväxling,  har  jag  åtnögdt  mig  med  att  hos  konungen  i  underdånighet 
anmäla  hvad  jag  trodt  min  säkerhet  i  denna  del  fordra.  Då  lyckan 
återför  mig  i  det  lugn  jag  önskar  skaU  jag  med  nöje  skynda  till  min 
heders  försvar. 

Emellertid  förefaller  det  mig  och  mina  medbröder  besynnerligt  att 
kongl.  Collegium  utan  fullkomlig  kännedom  af  arméens  behof  och  till- 
gången samt  af  ställningen  härute,  då  reqvisitionen  giordes,  velat  fläcka 
vår  ära  och  öka  tyngden  af  de  syslor,  under  hvilkas  besvärligheter  vi 
sedan  krigets  böljan  suckat.  Vi  hade  tänkt  oss  uti  Collegium  böra  finna 
ett  stöd  och  ett  försvar,  men  vi  märka  deremot  att  det  samma  gi^nskar 
oss  icke  med  det  sagtmod  och  den  urskillning,  som  wi  väntat  af  upplysta 
förmän. 

Wi  skole  icke  dess  mindre  fortsätta  våra  syslor  med  den  nog- 
granliet,  som  menskligheten  och  vår  undersåteliga  pligt  det  kräfwa. 
Med  öfvertygelse    om    att   hafva   så    mycket    vi   kunnat  fullgjordt    våra 


FRÅN    1788—1790    ÅKS   KRIG   1   FINLAND.  271 

skyldigheter,  lyckelige  att  kunna  göra  det  under  monarkens  ögon,  lemna 
vi  gema  åt  Collegium  den  förnöjelsen  att  hfickla  våra  giöromåhl  och 
vantyda  vår  välmening». 

Äfven  ett  bref  af  Afzelius  till  Chr.  Carlander  från  Lovisa  af 
den  ^/^  1789  i  samma  syfte,  må  här  införas: 

»A  propos  hvad  tyckes  dig  om  Collegii  medici  påminnelser  vid  min 
reqvisition?    De    smaka   ju  af  mycken  undersåtelig  nit?    De  visa  ju  att 
Collegium  noga  känner  armeens  behof,  tillgångar  och  ställningen  härute?  . 
Än.  beskyllningen  af  oredelig  förvaltning,    som  faller    på    alla    fältmedici, 
ty  intet  får  utan  dei-as  anordning  lemnas  från  fältapotheket? 

Yi  äro  nu  här  öfver  höfvan  sysselsatte  med  750  sjuke,  bland  hvilka 
äro  öfver  100:de  blesserade  och  vi  vänte  i  morgon  130  dylike,  dels  från 
den  olyckeliga  Kaulbarske  affairen,  dels  från  det  nu  intagna  Högfors, 
hvarest  en  hop  folk,  vid  en  i  går  gjord,  man  säger,  oförsigtig  recog- 
nescering  mot  [egendomen]  Summa  bitit  i  gräset»  ^). 

Hvad  i  öfrigt  läkarevården  under  kriget  vidkommer,  kan  här  nämnas 
att    Ernst   Diederich   Salomon    var   förste   fältläkare  vid  arméen*). 


')  Hvad  förlusten  af  manskap  under  1788—1790  årons  krig  beträffar,  meddelade 
P.  OL  Liljevalch  i  ett  enskildt  bref  till  författaren  af  den  ^j^  1856,  att  den 
svensk-finska  arméen  med  inbegrepp  af  skärgårdsflottans  bemanning  och  inberäknadt 
tid  efter  annan  ankomna  föi-stärkningar  ut^'ordc  under  nämnda  krig  65,297  man. 
Äfgången  under  krigets  tre  år,  dels  af  dödade  i  träffning,  dels  af  fångne,  afskedade  och 
sotdöde  uppgick  till  21,359  man.  —  Helsinge  regemente  hade  24  dödskjutne  och  621 
döde  å  sjukhus  eller  afskedade  som*  invalider.  Det  hade  under  kriget  erhållit  498 
rekryter. 

^)  Af  Salomon  finnas  tvenne  korta  meddelanden  till  collegium  inedicimi  om 
sjiikUgheten  bland  trupperna,  tryckta  i  »Läkaren  och  Naturforskaren»  IX:  318,  345. 
Han  uppger  att  1788  envisa  diarrheer  och  dysenteri,  äfvensom  skörbjugg  varit  de  för- 
herskande  sjukdomarne.  Till  följd  af  konungens  befallning  anhöll  utred ningskommLs- 
sionen  hos  collegium  medicum  1789,  att  kollegium  viUe  författa  en  kort  underrättelse 
huru  soldaten,  isynnerhet  med  afseende  på  det  finska  klimatet,  kunde  skydda  sin  hälsa 
i  fält.  Denna  skrift  skulle  på  kommissionens  hekostnad  tryckas  och  utdelas  bland 
manskapet.  Pä  koUegii  begäran  sammanskref  Salomon  med  biträde  af  H.  G  a  h  n 
en  sådan  skrift,  som  efter  granskning  antogs  af  kollegium  den  ^^4  s-  ^*  ^^  trycktes 
under  titel  ^Underrättelse  om  det,  fom  bidrager  till  soldatens  helsa  i  faltT^.  4:o.  En 
likartad  skrift  innehållande  regler  för  transporter,  marscher,  kantoneringsqvarfor  m.  m., 
utarbetad  af  P.  Zetzell,  utkom  under  pommerska  kriget  under  titel  *En  soldats 
helsa  i  falt.    På  Herr  General  en  chefs  befallning*.    Qrei&wald  1761. 


272  FRÅN  1788—1790  ars  krig  i  finland. 

Till  ordnande  af  den  ekonomiska  detaljen  vid  sjukvärden  och  anskaffande  af 
dertill  behöfliga  förnödenheter  blef  öfverstelöjtnanten  baron  Joh.  Henr. 
Munck  utsedd  och  till  hans  biträde  förordnades  den  "/g  1789  Afzelius, 
att  som  öfverdirektör  hafva  inseende  öfver  arméens  medicinalverk,  medan 
Salomon  borde  vaka  öfver  den  egentliga  sjukvården.  Sjukhus  funnos 
inrättade  i  Lovisa,  Borgå,  Tavastehus,  Anjala,  Helsingfors,  Tölö,  Sömäs 
m.  m.  Medikamentsleveransen  skedde  icke  medels  entreprenad,  utan 
medicinalierna  anskaffades  först  af  hofapotekaren  Georg  Eberhard 
Georgii  och  sedeimera  1790  gemensamt  af  Stockholms  apotekare. 
Drogerna  granskades  före  deras  afsändning  till  Finland  af  coUegii 
medici  ledamöter.  Provisor  Hans  Henrik  Harder  från  Norrtelje 
förestod  med  biträde  af  fem  farmacie  studiosi  det  i  Lovisa  inrättade 
fältapoteket.  På  anmodan  af  collegium  medicum  uppgjorde  apotekare- 
societeten  förslag  till  redovisning  för  detsamma.  Kollegium  erkände 
den  uppgifna  metoden  för  den  redigaste^  men  den  fordrade  en  skild 
bokförare.  Kollegium  föreslog  derför  en  enkel  utredning  öfver  hvad 
som  inkommit  och  hvad  som  utgifvits  till  sjukhus  och  fältkistor  ^). 

I   skrifvelse   till   collegium    medicum   af   den    ^/^^    1789    yttrade 
Salomon: 

»Consumptionen  af  medicamenter  är  ock,  dä  de  pä  så  mänga  ställen 
skola  delas,  så  stor  att  man  ej  kan  undgå  frukta  för  brist  derpå  mot  våren, 
om  ej  den  andra  hälften  af  den  till  k.  utredningskommissionen  afgifna 
requisition,  jämte  det  den  sedan  sända  defektlistan  innehåller,  skynd- 
sammeligen  hitkommer.  Assessor  Afzelius,  h vilken  med  permission  i 
enskilda  saker  hemreser,  har  äfven  i  commission  att  aflemna  upplysningar 
i  de  delar  Collegium  begärt  dess  förklaring  rörande  medicamentema  för 
arméen.  —  I  anseende  till  en  blid  höst  och  väderlek  har  den  förflutna 
tiden  icke  utmärkt  sig  genom  ovanlig  sjuklighet,  ej  heller  ovanliga  till- 
fälligheter yppat  sig». 

Vid  granskningen  af  medikamentsräkningama   gjordes  i  collegium 
medicum  anmärkningar  deröfver  att  de  voro  taxerade  efter  utminuterings- 


')  CoUegii  medici  protokoll  den  ^^  1790. 


FRÅN  1788—1790  ÅRS  KRiö.  273 

pris,  ehuni  leveransen  skedde  i  större  partier.  En  del  af  ledamöterna 
yrkade  på  20  %  nedsättning,  andre  ville  nedsätta  priset  endast  på 
inhemska  läkemedel.  Slutligen  förenade  man  sig  om  6  7o*)«  De  vid 
krigets  slut  öfverblifna  drogerna  försåldes  på  auktion  1792.  —  Såsom  ett 
viktigt  inlägg  i  militärläkarevården  under  kriget  må  nämnas,  att  konungen 
medels  generalorder  af  den  ^^/q  1789  tillät,  att  blesserade  och  feber- 
sjuke officerare,  hvilka  intogos  på  arméens  sjukhus,  fingo  åtnjuta  fria 
medikamenter,  föda  och  skötsel  under  sin  sjukdom,  utan  att  annat  än 
fälttraktamentet  indrogs,  portioner  och  rationer  likväl  undantagna. 

Under  kriget  hade  P.  Afzelius  på  utredningskommissionens 
befallning  utarbetat  och  den  2^/2  1^90  insändt  förslag  till  ny  stat  för 
de  vid  arméen  i  Finland  tjenstgörande  läkarene  och  faltskärerne,  hvilken 
här  må  meddelas. 

»AflöniDg  i  Portioner.  Rationer.  J^^Ä W'    ^^i?f.  ^°^®' 


månaden. 
En  förste  fältmedicus  . 

ui  uuuor. 

2 

4 

'-  från  Stockholm. 
40 

lesor. 
4>) 

>        »       fältchirurgus 

»  fält-     eller   brigad  e- 

medicus       .... 

26: 

32 

2 

2 

4 
4 

40 
33:  16 

4 
2 

>  lasarettsmedicus  .    . 

20 

2 

3 

33:  16 

2 

>              »                el. 

bataillonsfältskär  vid 

obeständiga    corpser 
>  underfältskär  vid  la- 

16 

1 

2 

20 

1 

saretterna  eller  fält- 

Akärsgesall  på  extra 
stat  vid  regementeme 

13: 

16 

1 

12 

1 

Mot  detta  förslag  ingaf  förste  fältläkaren  vid  arméens  ambulato- 
riska  sjukhus  Johan  Theophil  Nathorst  ett  annat,  dateradt  Borgå 
den  '^/s  1790,  hvaruti  han  fordrar  fullkomlig  likställighet  med  afseende 


')  CoUegii  medici  protokoU  den  "/,  1790. 

*)  Dessutom   skulle  åt  förste  fåltläkaren,   utom  en  »fåltskärsgesäll»,   bestås   en 
»apotekaregeeäll»  enligt  1789  års  sjukhusreglemente. 

18 


274  FRÅN  1788-1790  ÅRS  krig. 


å  rang  och   löneförmåner   emellan   läkare   och   kirurger.    Härom   skref 
Nathorst  den  26/3  1790  tUl  öfverdirektören  för  kirurgin  Daniel  Theel: 

»Jag  tackar  ödmjukast  för  bemödandet,  för  förtroendet  hr  öfver- 
directeuren  wisat  mig  genom  upprätthållandet  af  wär  arma  corps' 
warelse.  Mitt  yttrande  medföljer  i  afskrift  likt  det,  som  till  utrednings- 
commissionen  afgådt,  jag  har  ej  kunnat  undgå  att  vara  litet  ifrig,  jag 
skulle  hafva  förebrått  mig  mot-satsen.  Jag  längtar  at  höra  huruvida  hr 
öfverdirecteuren  är  nöjd  elier  ej  dermed.  Det  duger  ej  att  tala  sagta, 
då  man  talar  för  en  hel  corps'  wäl.  Jag  känner  min  man.  Detta  blir 
ej  det  sista  försöket  och  utom  hr  öfverdirecteurens  vakande  öga  skulle 
vi  snart  wara  uppslukade  af  hans  omfattande  natur.  Men  jag  tviflar 
dock  ej,  att  han  som  en  annan  hwalfisk  skulle  nödgas  åter  utspy  denna 
Jonas.  Alt  har  perioder,  de  frånvarande  hafwa  altid  orätt  och  saker 
göras  aldrig  eviga.  I  &11  espriten  är  sådan  at  man  ropar  foravo  ät  alt 
hvad  han  gör,  så  förekom  att  detta  hans  förslag  ej  blir  af  konungen 
stadfästadt  för  dess  ankomst  til  Finland.  Sedan  vågar  jag  swara  for 
saken. 

Intet  nytt.  Sjukligheten  aftager.  Den  */*  firas  af  den  härvarande 
civilcorpsen  en  ofrälse  fest,  ingen  adelsman  närvarande,  endast  boigare, 
präster  och  bönder.  Jag  skall  åter  fram  på  den  politiska  svänglinan  och 
tala  Öfver  dagen». 

Sist  antydda  tal  af  Nathorst  bär  titeln  ^Tal  hållet  på  konungens 
födelsedag  den  24  januari  1789  uti  gillet  Kärleken  till  nästan  i 
Lomsa*  och  är  tryckt  i  Stockholm  s.  å. 

Såsom  tjenstgörande  läkare  under  kriget  1788—1790  nämnas: 

Förste  fältläkare: 
Ernst  Diederich   Salomon. 

Förste  fältkifiirger  : 
Daniel  Theel;  JohanTheophilus  Nathorst;  Pehr  Afzelius, 

Andre  fältläkare: 

Carl  Daniel  Ekmark;  Daniel  Wickman;  Johan  Adolf 
Wadström. 


FINSKA   KRIGET   1808—1809.  275 

Fältläkare  : 
Josef  Gustafsson  Pipping;  Carl  Henrik  Wänman; 
Anders  Hesselius;  Johan  Jeffcott;  Göran  Rooth;  Erik 
Odhelius;  Ghristoffer  Carlander;  Claes  Fredrik  Hornstedt; 
Gustaf  Fredrik  Kjellman;  Anders  Peter  Ammilon; 
Christian  Herman  Carger;  Christer  Aejmelée;  Johan 
Fåhrée;  Mathias  Åkerberg;  Johan  Fredrik  Wallenius; 
Jakob    Edgren;    Olof   Galleen. 

Sjukhusläkare  och  fältskärer: 
Gabriel  Stark;  Johan  Gottsman;  Sven  Magnus  Schjerf- 
bäck;  Svante  Björklund;  Pehr  af  Bjerkén;  Johan  NorsBus; 
Carl  Fredrik  Gröndahl;  Mathias  Malmberg;  Jakob  Dettlof 
Eberstein;  Gustaf  Åström;  Johan  Gottleben  Roth;  Olof 
Bernhard  Rosenström;  Emanuel  Jakob  Herbst;  Isaac 
Salingre;  Carl  Henrik  Salberg;  Johan  Fredrik  Romberg; 
Jonas  Efraim  Wänerberg;  Jakob  Lindebäck;  Ulrik  Pryss; 
Axel  Fredrik  Laurell;  Anders  Boxström;  Johan  Fredrik 
Glasberg;  Berndt  Henrik  Muller;  Johan  Engström;  Baltha- 
sar   Siegfrid    Gericke;    Gottfrid   E.  Muller. 

3.  Kriget  i  Finland  1808—1809  framställer  åter  för  oss  samma 
tafla  af  nöd  och  elände,  af  förvirring  och  oordning,  som  de  föregående 
krigen.  I  saknad  af  tillräckliga  källor  och  detaljundersökm*ngar  hade 
författaren  icke  ämnat  ingå  på  en  längre  framställning  af  läkarevården 
vid  finska  arméen  under  detta  fälttåg.  Vår  kännedom  om  alla  hit- 
hörande omständigheter  är  ännu  för  bristfällig.  Först  sedan  svenska 
generalstabens  stora  arbete  öfver  krigshändelserna  under  åren  1808 — 1809 
hunnit  fullständigt  utkomma,  kan  man  hoppas  att  ljus  sprider  sig  också 
öfver  hälso-  och  sjukvårdsförhållandena  inom  arméen.  Måhända  skola 
framdeles  äfven  hittills  saknade  sjukhusjournaler  och  läkarerapporter  eller 
andra  anteckningar  i  ämnet  komma  i  dagen.  Först  då  kan  man  hoppas 
vinna  en  verklig  insikt  i  det  sätt,  hvarpå  railitärläkarevården  handhades 
under  detta  krig,  hvars  detaljer  i  öfrigt  äro  utförligt  behandlade.  Senare 
fann  dock  författaren  önskligt,   att  i  hans  arbete  icke  skulle  saknas  en, 


276  FINSKA   KRIQET    1808—1809. 

om  äfven  mindre  fullständig,  öfversikt  af  de  medicinska  förhållandena 
vid  tiden  för  Finlands  sista  hårda  strid  under  Sveriges  fana^). 

Beträffande  militärläkarene  i  Finland  gäller  fullt  hvad  om  denna 
kår  tidigare  redan  anförts.  De  på  särskilda  ställen  i  detta  arbete  före- 
kommande uppgifterna  om  militärläkarenes  utbildning  i  början  af  seklet 
ådagalägga  mer  än  nogsamt,  att  densamma  fortfarande  var  i  hög  grad 
bristfällig  och  icke  motsvarade  tidens  växande  fordringar  ^).  De  enskilda 
förbättringar  man  velat  införa  i  undervisningen  och  de  ökade  anspråk 
man  sökte  ställa  på  de  egentliga  militärkirurgerne,  hade  ännu  icke  för- 
mått utplåna  spåren  af  forna  tiders  missförhållanden.  Den  nybildade 
fältläkarekåren  fanns  i  det  hela  ännu  icke  till  och  kunde  icke  heller 
omedelbart  tillskapas.  Hvarken  var  densamma  fulltalig  eller  uppfostrad 
för  sina  åligganden.  I  sjelfva  verket  var  militärläkarevården  fortfarande 
med  få  undantag  lemnad  åt  de  gamla  regementsfältskärerne  och  fält- 
skärsgesällerne,  ehuru  numera  benämnde  regementsläkare  och  under- 
läkare. Blott  undantagsvis  funnos  bland  dem  män  med  grundliga  medi- 
cinska studier  och  omfattande  praktisk  utbildning. 

Då  man  vid  utbrottet  af  ett  krig  med  Ryssland  under  dåvarande 
politiska  förhållanden  bordt  kunna  förutse,  att  främst  Finland  skulle  blifva 
skådeplatsen  för  detsamma,  är  den  sorglöshet,  hvarmed  förberedelserna 
dertill  skedde,  rent  af  ofattlig.  Samma  oförklarliga  bekymmerslöshet 
gjorde  sig  äfven  märkbar  med  afseende  på  militärläkarevårdens  ordnande. 
Fältläkarekårens  dåvarande  chef  Johan  Gustaf  Hallman  synes  varit 
långt  ifrån  vuxen  sin  ansvarsfulla  och  viktiga  plats.  Ehuru  ledamot 
i  collegium  medicum  och  derjämte  dess  vice  ordförande  försummade 
han  helt  och  hållet  att  sin  plikt  likmätigt  meddela  sig  med  collegium 


^)  Den  viktigaste,  hittills  tryckta  källa  i  detta  afseende  är  C.  A.  Dahlgrens 
»Upplysningar  om  sjukligheten  och  sjukvården  inom  svenska  arméen  under  kriget  i 
Finland  1808»^  meddelade  i  »K.  Krigsvetenskaps  Akademiens  Handlingar  1853». 
Stockh.  s.  å.  Med  begagnande  af  handskrifna  utdrag  ur  dessa  rapporter  har  C.  f . 
Wahlberg  i  Finska  läkaresällskapet  hållit  den  Vis  ^885  ett  föredrag  om  finska 
arméens  sanitetsväsende  1808—1809  (P.  Läk.  SäUsk.  H:r.  XXVUI:  338  flf.)  och  A.  U. 
Quennerstedt  äfvenledes  iuföit  ett  föredrag  öfver  »Fältefukhusen  i  Finland  under 
1808  års  krig*  i  »Tidskrift  i  militär  helsovård»  1892. 

*)  Se  ofvan  sid.  126. 


riNSKA   KRIGET   1808 — 1809.  277 

• 

medicum  rörande  militärläkarevårdens  angelägenheter.  Särskildt  vid 
denna  tid  synes  kollegium  stått  alldeles  främmande  för  dess  behof.  De 
olycksdigra  försummelser  och  missgrepp,  hvartill  de  ledande  männen 
och  myndigheterna  i  detta  hänseende  gjorde  sig  skyldiga,  drabba  derför 
icke  koUegiam,  ty,  som  kändt,  var  det  först  1810,  som  omsorgen  om 
militärläkarevården  blef  coUegium  medicum  anförtrodd.  Såsom  tillika 
ledamot  i  krigskollegii  intendentsdepartement  och  chef  för  fältläkare- 
kontoret ålåg  det  Hallman  att  bära  omsoigen  derför,  att  rege- 
mentena voro  försedda  med  sina  medicinalkistor,  men  i  hvilket  skick 
instrumentema,  förbandsmaterialet  och  sjukhuspersedlame  befunne  sig, 
framgår  nogsamt  af  det  följande.  Föreskrifterna  härom  blefvo  fullkomligt 
obeaktade.  Såsom  en  beklagansvärd  försummelse  måste  äfven  det  anses, 
att  tillsättandet  af  nödiga  läkarebefattningar  vid  de  finska  trupperna 
uraktläts.  Antingen  voro  de  obesatta  eller  lemnades  de  åt  okumiiga, 
oprofvade  och  blott  tillfälligtvis  antagna  personer.  Visserligen  blef 
konungens  lifmedikus  Pehr  af  Bjerkén  utsedd  till  förste  fältläkare  vid 
finska  arméen,  ett  val,  som  med  afseende  på  hans  framstående  egen- 
skaper som  läkare  och  kirurg,  hans  energi  och  organisationsförmåga 
måste  anses  särdeles  lyckligt,  men  arméens  förseende  med  andre  nödiga 
och  föreskrifna  läkare  hade  man  icke  tänkt  på.  Icke  engång  det  för  freds- 
tid bestämda  antalet  läkare  var  fylldt.  När  finska  arméen  samman- 
drogs i  februari  1808,  nödgades  artilleriet.  Karelska  dragonerna,  Nylands 
infanteri  och  jägare  tåga  i  fält  utan  en  enda  läkare.  Till  att  fylla  denna 
brist  afsändes  från  Sverige  två  examinerade  läkare,  Sven  Petter  Berg 
och  C.  Å.  Dahlgren,  samt  tvenne  oexaminerade  underläkare  J.  P. 
Nordberg  och  J.  6.  Grundel.  I  följd  häraf  uppstod,  när  särskilda 
sjukhus  måste  anläggas,  vid  hvilka  den  aktiva  arméens  läkare  måste 
tjenstgöra,  mer  än  en  gång  brist  på  dem  så  väl  för  vården  af  bles- 
serade  som  af  de  under  arméens  rörelser  fram  och  tillbaka  insjuknade. 
Hvilka  läkare,  som  tid  efter  annan  tjenstgjorde  vid  de  särskilda 
spridda  kårerna  eller  åtföljde  arméen  under  kriget»  lopp,  torde  icke  vara 
lätt  att  utreda.  Redan  de  ständiga  omflyttningarna  från  den  ena  tjenste- 
befattningen  till  den  andra  försvåra  i  hög  grad  öfversikten  häraf.  Så 
vidt   författaren   funnit,   tjenstgjorde   under  längre  eller  kortare  tid  vid 


278  LÄKARE   UNDER   KRIGET   I  FINLAND   1808 — 1809. 

den   finska  arraéen    1808 — 1809  följande  militärläkare,  de  å  Sveaborgs 
och  Svartholms  fästningar  anställde  läkarene  likväl  icke  upptagne. 

Förste  fältläkare: 
Pehr  af  Bjerkén. 

Fältläkare: 

Jakob  Edgren,  med.  d:r;  Johan  Fåhrée,  med.  d:r;  Carl 
Adolf  Dahlgren,  kirurg,  magister. 

Brigadläkare : 

Jakob  Wilhelm  Rudolphi,  medicine  studiosus,  sedan  med.  d:r; 
Christer  Aejmelée,  med  d:r;  Anders  Petter  Ammilon,  examin. 
mästerfältskär ;  Axel  Fredrik  Laurell,  med.  d:r;  Carl  Magnus 
Heman^  medic.  studerande. 

Sjukhusläkare : 

Nils  Anders  Lönroth,  med.  d:r;  Johan  Herman  Carger, 
kir.  mag.;  Sven  Petter  Berg,  med.  d:r;  Carl  Rano,  chir.  stud.; 
Johan  Edgren,  med.  stud.^  sedan  med.  d:r;  Herman  Brunow,  kir. 
mag.;  Math.  Mosell,  med.  stud.,  Råneå;  Johan  Petter  Nordberg, 
chir.  stud.,  Torneå;  Anders  Utterström,  chir.  stud.,  Piteå;  Johan 
Jakob  Lange,  chir.  mag.,  Luleå  och  Ahlvik;  Qeorg  Wilhelm 
Schreck,  chir.  stud.;  Johan  Georg  Grundel,  chir.  stud.;  Jakob 
EsaisB  Wegelius,  medic.  licentiat  Såsom  biträdande  sjukhusläkare 
omnämnas  provinsial-  och  stadsläkarene :  Herm.  Rudolf  Hast  (Wasa); 
Johan  Fredrik  Ebeling  (Wasa);  And.  Johan  Carlstén  (f.  d. 
provinsialläkare  i  Karelen);  Johan  Söderberg  (stadskimrg.  Brahestad), 
Johan  Georg  Staudinger  (stadsfältskär,  Gamlakarleby);  Anders 
Magnus  Lundmark  (stadskirurg,  Jakobstad).  Tid  sjukhusen  i  Uleå- 
borg  biträdde  tillika  fyra  fångne  ryske  läkare  Holzendorff,  Kilpetsky, 
Alexandrowitsch  och  Anders  Schwabitsch  (öfvergick  sedan  i 
svensk  tjenst  och  dog  som  regem.  läk.  vid  Wermlands  regemente  1855). 

Underläkare : 

Fredrik  Cubé,  fältskär  vid  Savolaks  fotjägare;  Böökman; 
Sirelius;    Joh.    Gust    Alen;    Holmström;    Danelli;    Nordvik, 


ARMÉERS   gJUKTlBDSREGLBMXNTE.  279 

chir.  stud.;  Otto  Fredrik  Holmborg;  Towell,  studer.;  Petterson; 
Bergbom  f.  d.  salpetersjudare;  i  Uleåborg  antogos  12  stycken  skol- 
gossar som  biträden  vid  sjakhusen. 

Innan  vi  öfvergå  till  den  egentliga  framställningen  af  arméens 
sjukvård  och  sjukvårdsanstalter,  så  vidt  de  äro  kända,  är  det  nödigt,  att 
i  korthet  återgifva  de  viktigaste  stadganden,  hvilka  rörande  dem  finnas 
affattade  och  bordt  följas.  Deraf  kunna  vi  utan  svårighet  inse,  med 
hvilken  otrolig  vårdslöshet  den  militära  förvaltningen  försummat 
omsorgen  om  arméens  sjukvård  och  åsidosatt  gällande  bestämningar.  I 
det  föregående  är  redan  anfördt,  att  ett  reglemente  för  den  militära 
sjukvården  i  fält  hade  utarbetats  af  P.  Zetzell  med  ledning  af  den 
i  Pommerska  kriget  1757 — 1762  vunna  erfarenheten  *).  Denna  stadga 
blef  med  vissa  förändringar  omtryckt  1789  och  måste,  ehuru  reglementet 
för  fältläkarekåren  utkom  omedelbart  före  kriget,  anses  hafva  varit 
gällande  äfven  under  detsamma.  Stadgan  »om  arméens  sjukhus»  inne- 
höll nämligen  en  mängd  detaljföreskrifter,  hvilka  det  kort  affattade 
reglementet  för  fältläkarekåren  förutsatte  som  kända  och  gällande.  De 
blefvo  äfven,  åtminstone  hvad  sjukvården  vidkom,  vid  oUka  tillfällen 
och  ännu  långt  senare  åberopade. 

Under  ett  fälttåg  skulle  nämligen  ett  »beständigt  eller  hufvud- 
hospital»  efter  högsta  befälhafvarens  bestämning  anläggas  i  arméens 
»place  d'armes»  och  derstädes  tillika  upprättas  ett  nederlag  af  alla  för 
de  öfriga  sjukhusens  behof  nödiga  inventarier  och  förnödenheter.  Man 
beräknade  de  sjukes  antal  öfverhufvud  till  12  å  13  7o  ^^  arméens  styrka 
och  i  detta  förhållande  borde  äfven  alla  dermed  sammanhängande 
åtgärder  vidtagas. 

Till  en  början  voro  under  det  finska  kriget  de  särskilda  brigadernas 
»flyttande»  sjukhus  af  största  betydelse.  Till  dem  öfverfördes  sådana 
sjuke  och  sårade,  som  voro  i  behof  af  sorgfälligare  vård,  hvarifrån 
de  sedan,  i  fall  ej^snar  tillfriskning  inträdde,  när  deras  tillstånd  det 
medgaf,  öfverflyttades   till   nederlags-   eller  arméens  allmänna  sjukhus. 


')  Se  ofvan  sicl  158. 


280  ABMÉBNS  SJUKyArDSBBOLSMBNTB. 


För  de  flyttande  sjukhusens  behof  skulle  finnas  särskilda  sjukvagnar,  en 
för  hvarje  bataljon  af  arméen,  apoteksvagnar  för  forsling  >af  medicinalier, 
lärft  till  förbandsmaterial,  charpi,  lakan,  instnimenter,  ättika  och  bränvin* 
samt  viktnalievagnar.  Yid  tillfälligt  behof  af  transportmedel  för  sjuke 
och  sårade  uppbådades  allmogekärror.  Sina  förnödenheter  skulle  dessa 
flyttande  sjukhus  erhålla  från  ofvannämnda  nederlagsmagasin.  Med  stora 
förråd  af  inventarier  och  viktualier  borde  de  icke  belasta  sig,  »men 
medikamenter  bör  man  hafva  med  sig,  ty  det  flyttande  sjukhuset  kommer 
ofta  att  ligga  i  byar,  då  ingen  stad  är  nära,  och  utom  dess  bör  man 
vara  säker  om  goda  medicamenter»,  och  hvad  de  sjukes  föda  beträffade, 
»så  är  allt  det  man  kan  begära  att  man  har  tillgång  till  mat,  när  det 
behöfves  och  att  den  är  god». 

Nederlagssjukhusen  inrättades  endast  i  det  fall,  att  brigadens  sjuke 
kunde  transporteras  till  dem  åtminstone  på  två  ä  tre  dagar,  de  berodde 
helt  och  hållet  af  strategiska  och  ekonomiska  betingelser.  Flere  brigader 
kunde  förena  sig  om  samma  sjukhus.  Emedan  det  flyttande  sjukhuset 
så  litet  sotn  möjligt  borde  belastas  med  sjuke,  flyttades  svårt  blesserade 
till  nederlagssjukhuset  Äfven  detta  måste  vara  beredt  på  att  efter 
omständigheterna  förändra  plats,  hvarför  sådane  sjuke,  hvilkas  tillfrisk- 
nande fordrade  längre  tid,  öfverfördes  tiU  det  »ständiga»  sjukhuset  Dit 
borde  äfven,  så  fort  sig  göra  lät,  afsändas  veneriske  och  skabbsjuke 
samt  sådane,  som  hade  andra  smittosamma  sjukdomar. 

Yid  dessa  sjukhus  voro  efter  deras  storlek  anställde  olika  slag  af 
tjenstemän.  De  större  sjukhusens  ekonomiska  behof  skulle  besörjas  af 
en  under  generalintendentens  öfverinseende  ställd,  men  af  förste  fält- 
läkaren oberoende  sjukhusintendent  och  dennes  underlydande  vid  sjukbus- 
förråden.  Den  ekonomiska  detaljen  vid  nederlags-  och  allmänna  sjuk- 
huset sköttes  af  direktörer,  hvilka  stodo  under  krigskommissariatet 
Sjukhusdirektörn  ägde  aflöningen  och  alla  penningutbetalningar  om 
hand  samt  förde  räkenskaperna  med  krigskommissariatet  Han  gjorde 
alla  inköp  för  sjukhusets  behof  och  besörjde  om  rum  för  detsamma. 
Det  var  tillika  direktoms  åliggande  vid  det  flyttande  sjukhuset  att  hvarje 
morgon  aflemna  rapport  öfver  antalet  inkomna  och  transporterade  sjuke 
samt   utgångne   friske  och  döde,  äfvensom  att  enligt  läkarens  anvisning 


ARMÉENS  SJUKyÅRDSREOLElfBNTB.  281 

öfverflytta  de  sjuke  till  annan  ort  —  Magasinskomraissarien  hade  omsorg 
om  alla  sjukhusets  inventarier  och  förråd  samt  höll  öfver  dem  behöriga 
förteckningar.  För  hvarje  säng  beräknades  utom  sängstället  1  V2  balm- 
bolster,  1  ^/^  halmdyna,  en  tagelmadrass,  en  tagelkudde,  1  Vs  täcke^  2 
par  lakan  och  tvenne  skjortor.  När  en  sjuksäng  blef  ledig,  skulle 
madrassen,  hufvuddynan  och  täcket  svaflas.  Ingen  brist  finge  uppstå  i 
sjukhusmagasinet,  utan  ägde  sjukhusdirektorn  uppå  kommissariens  reqvi- 
sition  och  med  fältläkarens  intygan  om  behof vet  deraf  uppköpa  det,  som 
icke  fanns  i  krigskommissariatet  eller  arméens  förråd.  —  Sjukhuskommis- 
sarien skulle  handhafva  sjelfva  hushållningen  och  ekonomin  vid  sjukhusen. 
—  Yaktmästaren  tillkom  att  handhafva  den  närmaste  uppsikten  öfver 
snygghet  och  ordning,  de  sjukes  emottagning,  kläder  och  matutdelning. 
Matoi*dningen  upptog  fyra  kategorier  och  inalles  10  olika  slag  af  portioner. 
Fältläkaren  ägde  rätt  att  efter  särskilda  omständigheter  antingen  öka 
eller  efter  tillgångarne  förändra  uti  matordningen  hvad  till  de  sjukes 
snarare  förbättring  kunde  bidraga.  Till  sjukvaktare  antogos  soldater, 
hvilka  voro  oförmögne  till  verklig  fälttjenst,  och  beräknades  en  sjuk- 
vaktare på  15  sjuke. 

Hvad  medikamentsleveransen  vidkom,  så  var  i  ofvannämnda 
stadga  om  arméens  sjukhus  förord nadt  att  den  skulle  utbjudas  på  entre- 
prenad. Derförinnan  borde  förste  fälUäkaren  utarbeta  en  förteckning  på 
de  droger  och  medel,  hvilka  komme  att  behöfvas.  Yid  entreprenad- 
auktionen skulle  den  blifvande  fältapotekaren  uppgifva  till  hvilket  pris 
han  kunde  leverera  sina  varor  och  huru  högt  han  ville  beräkna  tillred- 
ningsarbetet. Fältapotekaren  var  tillika  berättigad  att  fylla  fältkistoma. 
Utom  andra  förmåner  erhöll  entreprenören  ett  förskott  af  150  ä  200  rdr 
sp.  för  hvaije  1,000  man  och  hvarje  månad  betalning  för  levererade 
medikamenter  och  andra  tillbehör. 

Sjukvården  vid  arméen  i  fält  besörjdes  af  underläkare,  regements- 
läkare, sjukhusläkare,  brigadläkare,  valde  bland  regementsläkarene,  fält- 
läkare och  förste  faltiäkaren,  hvilka  alla  voro  förbundne  att  tjenstgöra, 
dit  de  efter  omständigheterna  blefve  kommenderade.  Deras  åligganden 
voro  bestämda  i  »KofigL  Maj:t8  nådiga  reglemente  f&r  fältläkare  corpsen 
af  den  "/,  iSÖS».  —  Förste   faltiäkaren,   som   förordnades,    då  någon 


282  ARMÉEN8   8JUKTÅRD8REGLBMSEITB. 

armé  sammandrogs,  stod  i  allt,  som  rörde  den  vetenskapliga  delen  af 
hans  tjenst,  under  chefen  för  fältläkarekfiren,  men  åtföljde  generalstaben 
och  emottog  af  högste  befälhafvaren  sina  order.  Han  hade  inseendet 
öfver  arméens  hela  sjukvård  och  alla  vid  arméen  tjenstgörande  läkare 
äfvensom  apotekare,  han  fastställde  matordningarna,  fördelade  medicinal- 
och  fältkistoma  samt  genomgick  läkarenes  »dagböcker».  Honom  ålåg 
omsorgen  om  arméens  allmänna  hälsovårdsförhållanden  och  allt  det,  som 
kunde  störande  inverka  derpå,  han  emottog  hvar  åttonde  dag  rapporter 
från  alla  sjukhus-  och  brigadläkare,  men  borde  engång  i  månaden  afgifva 
rapport  till  högste  befälhafvaren.  —  Åt  fältläkarene  var  tillsynen  och 
skötseln  af  så  väl  de  allmänna,  som  nederlagssjukhusen  anförtrodd.  Brigad- 
läkarene  åter  hade  vården  om  de  flyttande  sjukvårdsanstaltema,  verk- 
ställde föi^ekommande  operationer  eller  använde  dervid  sjukhusläkarene, 
anordnade  enligt  brigadchefens  anvisning  förbindningsplatsen  och  läto  till 
detta  ställe  samla  vagnar,  bårar,  instrumenter  och  förbandspersedlar.  Vid 
förbindningsplatsen  tjenstgjorde  alla  de  läkare,  som  icke  för  ögonblicket 
behöfdes  vid  brigadens  sjukhus.  De  sårade  bortfördes  ur  striden  på 
bårar  med  biträde  af  sjukvaktare,  samt  lindrigare  sjuke.  Sedan  de 
sårade  blifvit  förbundne,  öfverfördes  de  å  reqvirerade  fordon  eller  ä 
sjukhusens  kärror  till  det  flyttande  sjukhuset.  —  Regements-  och  bataljons- 
läkarene  deremot  skulle  alltid  åtfölja  trupperna,  för  att  göra  de  första 
förbanden,  besörja  sjukvården  inom  regementet  eller  bataljonen  och 
besörja  de  sjukes  transport  till  sjukhuset.  Regementsläkaren  var  ansvarig 
för  medicinal-  och  instrumentkistan. 

Efter  denna  framställning  af  de  allmänna  föreskrifterna  rörande 
arméens  sjukvårdsväsende  skall  det  utan  tvifvel  i  det  följande  klart 
framstå,  huru  desamma  blifvit  på  det  sorgligaste  åsidosatta  före  och 
under  finska  kriget  1808—1809.  Ehura  i  sjukhusreglementet  inskärptes 
att  »den  sjuka  soldatens  omvårdnad  och  skötsel  är  ett  af  de  ömmaste 
och  värdigaste  ämnen  uti  en  armé:»,  hade  myndigheterna  uraktlåtit  nästan 
alla  förberedelser  för  ordnandet  af  sjukvården. 

I  det  föregående  har  redan  skildrats  den  utveckling  skapandet  af 
ett  tidsenligt  förråd  på  instrumenter  och  för  sjukvården  behöfligt  förbands- 


ARVÉCnS   MEDICINALUTRBBNINO.  283 

material  genomgått^).  För  medicinalkistomas  ändamålsenliga  inredning 
var  efter  tidens  behof  och  tillgångar  väl  sörjdt  1  detta  afseende  funnos 
icke  blott  noggranna  föreskrifter,  utan  äfven  modeller.  Det  tillhörde 
krigskollegium  och  närmast  fältkontoret  att  ombestyra  medicinalkistomas 
anskaffande  och  tillse,  att  hvarje  regemente  verkligen  erhöll,  hvad  det 
var  berättigadt  tiU.  Emellertid  hade  endast  Åbo  läns  infanteriregemente, 
Kajana  bataljon  och  Savolaks  fotjägareregemente  fullständig  föreskrifven 
utredning,  vid  de  öfriga  finska  regementena  var  den  antingen  ofullständig 
eller  saknades  helt  och  hållet.  Man  vore  frestad  att  tvifla  på  möjlig- 
heten af  en  sådan  pliktförgätenhet,  som  här  möter  oss  och  hvars  olycks- 
digra följder  knappt  kunna  beräknas,  om  det  icke  skulle  finnas  de  mest 
slående  bevis  derpå.  Se  här  huru  denna  viktiga,  sä  att  säga,  materiella 
sida  af  läkarevården  blifvit  försummad!  Underläkaren  vid  Nylands 
dragoner  J.  G.  Ålen  lem  nar  den  *%  1808  följande  »förteckning  öfver 
medikamenter,  som  äro  till  finnandes  vid  dragonregementets  andra 
bataljon»: 

»1.  Som  består  af  litet  kräkpulver.  2.  Laxerpulver.  3.  Kylande 
pulver.  4.  Några  sorts  droppar.  5.  Tre  sorter  plåster.  6.  Litet  salfva. 
7.  Bröstthé.  8.  Bindlar  och  slitet  linne  till  en  tid.  Medikaments-  och 
instrumentkista  finnes  icke». 

Likaså  lemnar  Johan  Edgren,  som  visserligen  studerat  medicin 
i  Åbo,  men,  utan  att  hafva  undergått  några  examina,  utsågs  att  bestrida 
regementsläkaretjensten  vid  Björneborgs  regemente,  följande  »uppgift  på 
de  vid  hvarje  bataljon  af  regementet  hörande  reqvisita,  den  *%  1808»: 

»1.  Vid  regementets  3:ne  bataljoner  finnas  inga  medicinalkistor,  ej 
heller  någon  regements-medicinalkista.  2.  Ingen  instrumentkista  finnes 
hvarken  vid  någon  af  bataljonerna  eller  för  regementet.  3.  Nödiga  medi- 
kamenter för  regementets  trenne  bataljoner  transporteras  uti  en  af  bräder 
sammanslagen  packkista.  4.  Bindor  och  slitet  linne  till  kompresser  finnes 
icke  vid  någon  af  bataljonerna». 


O  Se  ofvan  sid.  220  ff. 


284  ARUÉSRS   MEDICIRALUTBSDNIMO. 

Äfven  vid  Österbottens  regemente  saknades  helt  och  hållet  så  val 
pack-  och  instrumentkista  som  instrumenten 

Äfven  medikamenter  saknades  mer  än  engång.  Efter  att  bataljons- 
chefen Carl  von  Otter  den  ^Vt  ^^^^  anmält  om  behofvet  af  läkare 
vid  de  honom  anförtrodda  kompanierna,  skref  han: 

»Här  är  en  alldeles  oduglig  imderläkare,  utan  minsta  kimskap.  si 
vida  han  ingenting  lärt  och  endast  varit  en  liten  tid  pä  Wasa  apotbek. 
Denna  varelse  kan  och  förstår  ingenting,  förenar  dessutom  med  sin 
oduglighet  en  usel  conduit.  Jag  hoppas  om  möjligt  är,  att  Herr  Archiatern 
ömmar  vår  belägenhet,  då  det  minsta  sår  eller  sjukdom  i  vår  nuvarande 
belägenhet,  utan  ringaste  hjelp,  är  dödlig». 

Några  veckor  senare  eller  den  "/g  nödgades  von  Otter  ånyo  klaga: 

»Då  jag  är  i  den  olyckliga  belägenhet  att  vara  utan  både  läkare 
och  medikamenter,  och  i  sådan  ställning  inom  några  dagar  uthärdat  ett 
par  svåra  affärer,  anhåller  jag  att  åtminstone  herr  Archiatern  ville  låta 
afhjelpa  den  senare  bristen,  då  enligt,  herr  Archiatems  memorial,  den 
förra  för  det  närvarande  ej  kan  ersättas. 

Fältkistan  är  alldeles  tom  och  min  okunniga  underläkare  kan  ej 
uppsätta  i-eqvisition  på  hvad  deri  erfordras,  jag  får  således  på  det 
enträgnaste  anhålla  det  herr  Archiatern  ville  med  det  skyndsammaste 
låta  hitsända  hvad  som  af  medicin  och  äfven  till  sårades  skötsel  ange- 
lägnast kan  erfordras,  hvarigenom  till  äfventyrs  några  stridsmän  kunna 
sparas,  då  jag  vid  bataljonen  eger  en  extra  ordin.  bat:8-predikant 
Cajanus,  som  har  någon  kunskap  både  uti  chinirgien  och  medicin». 

I  saknad  af  ett  verkligt  fältapotek  synas  medikamentema  åtminstone 
tidtals  blifvit  hemtade  från  närmast  belägna  stadsapotek.  Redan  tidigt 
saknades  de  nödvändigaste  läkemedel.  I  ett  memorial  af  den  'Vs  1808 
förklarade  P.  af  Bjerkén  att,  då  brigadläkaren  Laurells  reqvisition 

»intet  kan  uppfyllas  eller  afhjelpas  i  Brahestad,  så  är  jag  nödsakad 
att  meddela  af  det  lilla  förrådet  här  finnes,  så  mycket  af  de  beg&rte 
articlarne  möjligtvis  ske  kan.  —  Instrumentkistor  finnas  ännu  ej  ankomne 
frän  Stockholm.  Och  äger  brigadläkaren  derföre,  att  låta  i  stånd  sätta 
de  gamle»  ^). 


')  I  krigsarkivet. 


ABMÉSNS   MBDICINALUTRBDNINO.  285 

Det  yppade  sig  likväl  fortfarande  brist  på  medikamenter.  Icke 
blott  brigadläkaren  Carl  Magnus  Henian  anhöll  från  Limingo  den 
^/ii  1808  att,  då,  oaktadt  flera  af  honom  för  brigadens  räkning  gjorda 
reqvisitioner,  inga  medikamenter  kunnat  erhållas»,  chefen  ville  »till 
bristens  afhjelpande  vidtaga  något  arrangement»,  utan  äfven  C  hr. 
Herm.  Cargeri  Uleåborg  begärde  den  **/ii  s.  å.  underrättelse,  huru 
med  sjukvården  skulle  förfaras^  emedan  apotekaren  icke  vidare  utlem- 
nade  medikamenter  till  sjukhusen  derstädes.  Yid  den  återkommande 
svårigheten  att  utfå  betalning  för  utlemnade  varor,  nekade  apotekarne 
stundom  att  besörja  medikamentsreqvisitionerna.  Betecknande  för  då- 
varande förhållanden  är  isynnerhet  brigadläkaren  Hemans  memorial, 
dateradt  Torneå  den  "/^a  1808: 

»Under  arméens  återtåg  förbi  Brahestad,  gjorde  jag  åter  en  reqvi- 
sition,  som  väl  af  fältläkaren  Edgren  bifölls  med  anvisning  å  Brahe- 
stads apothek,  men  apothekaren  vägrade  utgifva  medikamenter,  så  vida 
han  ej  egde  någnu  I  Uleåborg  anmälte  jag  mig  hos  apothekaren  derstädes,' 
som  förklarade  sig  villig  dertill  mot  kontant  betalning.  Jag  anhöll  derfOre 
hos  kommissariatet  att  utfå  medikamentemas  värde,  60  rdr  bko,  och  min 
begäran  bifölls,  blott  jag  kunde  lemna  återstoden  af  en  sedel  på  200 
rdr,  den  minsta  som  det  fanns.  Men  som  hvarken  apothekaren  eller 
någon  annan  kunde  vexla  densamma,  så  erhöll  jag  ej  heller  i  Uleåborg 
några  medikamenter.  Så  snart  brigaden  ankom  hit,  reqvirei^e  jag 
genast  medikamenter  och  erhöll  herr  förste  fältläkarens  resolution,  att  de 
borde  utlemnas  af  apothekaren,  men  denne  har,  hindrad  af  ett  ständigt 
öfverlopp,  icke  kunnat  fullborda  min  reqvisition,  oaktadt  herr  förste  fält- 
läkaren en  dag  förbjöd  honom  att  sysselsätta  sig  med  annat  än  hvad 
jag  reqvirerat. 

I  ö&igt  bör  jag  anmärka  att  otjenlig  föda  för  de  sjuke  verkat  mera 
på  mortaliteten  än  brist  på  medikamenter». 

Men  det  var  icke  blott  läkarevård  och  medikamenter,  som  trupperna 
nödgades  umbära.  De  ledo  äfven  af  brist  på  lifsmedel  och  andra  nöd- 
vändiga förnödenheter.  Det  är  kändt,  att  det  s.  k.  kommissariatsväsendet 
var  långt  ifrån  väl  ordnadt.  Intendenturen  och  omgångarna  vid  fyllandet 
af  arméens  behof,  isynnerhet  under  krigstid,  voro  mycket  invecklade 
och  gåfvo  anledning  till  både  missbruk  och  oordningar. 


286  SÅRSKILDA    EKONOMISKA    FÖRHALLANDSN   UNDER   KRIGET. 

De  änder  finska  krigskommissariatet  hörande  förråd  voro  hufvud- 
sakligen  samlade  i  södra  delen  af  landet  När  genom  arméens  återtåg 
dessa  landsdelar  öfverlemnades  åt  fienden,  blef  det  nödvändigt  att  med- 
taga dessa  förråd  så  mycket  möjligt  var,  men  trupperna  blefvo  dock  till 
stor  del  hänvisade  till  de  jämförelsevis  ringa  tillgångar  det  glest  befol- 
kade Österbotten  kunde  erbjuda.  Det  är  äfven  kändt,  att  arméen  tidtals 
led  brist  på  lif smedel,  h varför  de  vid  särskilda  tillfällen  fråa  fienden 
borttagna  transporterna  och  foroma  kommo  trupperna  synnerligen  val 
till  pass.  Isynnerhet  under  arméens  återtåg  rundt  omkring  bottniska 
viken  mot  slutet  af  1808  och  i  början  af  1809,  då  sjukligheten  bland 
trupperna  nådde  sin  höjd,  synes  manskapet,  liksom  flere  gånger  förut, 
nödgats  under  längre  tid  umbära  kokad  varm  mat  och  åtnöja  sig  endast 
med  torr  föda.  Sålunda  fann  sig  befälet  föranlåtet  föreslå,  att  de  trupper, 
hvilka  i  sina  qvarter  kunde  köpa  varm  mat,  skulle  få  utbyta  sitt  »kokmjöU, 
ett  skålpund  pr  portion,  mot  kontant  ersättning  af  4  sk.  sp.  på  hvarje  man 
om  dagen.  Kompanicheferna  ålades  dock  tillse,  att  manskapet  använde 
den  kontanta  ersättningen  för  »kokämnet»  till  det  dermed  af  sedda  ända- 
målet, emedan  portionsskillingen  var  beräknad  att  ftfven  förslå  till  dess 
behof  af  tobak  och .  dricka  ^).  Ännu  sämre  blef  det,  när  chefen  för 
ekonomin  vid  den  i  Umeå  1809  förlagda  delen  af  finska  arméen  Gustaf 
Fredrik  Klingstedt,  som  anmälde  sig  haf va  funnit  svårighet  att  kunna 
förmala  spannmål  för  truppernas  behof,  föreslog,  att  åt  soldaten  skulle 
tilldelas  en  half  kappe  spannmål,  hälften  råg  och  hälften  korn,  i  stället 
för  brödportionen.  Befälhaf våren  Johan  Adam  Cronstedt,  »som 
visserligen  fann  en  sådan  ersättning  nog  betydlig»,  ville  dock  icke  före- 
skrifva  något  i  detta  afseende,  utan  lät  infordra  utlåtande  af  kåren,  »som 
måhända,  i  anseende  till  dess  mera  spridda  läge  och  bättre  tillfälle  nu 
instundande  vår  att  få  spannmålen  förmalad,  torde  finna  sig  i  denna 
proposition»  *). 


'}  Generalorder  utfärdade  den  ^^,\  1809  i  Torneä  af  A.  J.  Palmfelt  Dessa 
jäjnte  flere  uppgifter  äro  hcmtade  ur  en  af  prof.  E  G.  Palmen  mig  benäget  meddelad 
samling  af  särskilda  order  rörande  Karelska  jägarone.  Samlingen  vidtager  den  Vn  ^^ 
och  upphör  den  Ve  1809. 

»)  Generalorder  den  »»/^  1809. 


SÅttSKILDA   EKONOMISKA   FÖRHÅLLANDEN   UNDER   KRIGET.  287 

På  bränvin  var  likväl  icke  brist  Icke  blott  vid  särskilda  till- 
fällen utdelades  extra  förplägning  af  bränvin,  utan  t  ex.  vid  marschen 
från  Uleåborg  till  Torneå  gafs  så  väl  åt  underofficerarene  som  manskapet 
ett  jungfrumått  bränvin  om  dagen.  Till  och  med  sjukvaktare  och  »sjuk- 
vakterskor»  erhöllo  en  sådan  portion,  såsom  extra  förplägning.  Något 
senare,  den  ^Vs  1S09,  tiUkännagafs  medels  order  att  bränvin  fanns  att 
tillgå  så  väl  för  befäl  som  manskap  a  36  sk.  banko  kannan. 

Till  alla  umbäranden  kom  äfven  att  manskapet  tidtals  saknade 
lämplig  och  tillräcklig  beklädnad.  Man  kan  alltför  lätt  föreställa  sig, 
hvilka  oerhörda  lidanden  trupperna  utan  varma  kläder  och  med  brist- 
fälliga skoplagg  under  ändlösa  marscher  i  en  ovanligt  stark  vinterköld 
måste  utstå.  Högst  förvånande  är  det  derför,  att  under  första  krigsåret 
sjukligbeten  bland  trupperna  icke  blef  större  än  hvad  den  var.  Först 
mot  slutet  af  året  synas  nya  »kapotter»  blifvit  för  deras  räkning  anskaffade, 
ehuru  icke  i  tillräcklig  mängd.  Order  från  denna  tid  antyda  nämligen 
nödvändigheten  att  icke  utdela  sådana  åt  »de  sjuke,  hvilka  fingo 
behålla  endast  mundering  och  en  gammal  kapott»,  tvärtom  borde  efter 
rengöring  de  aflidnes  kläder  användas.  Till  förekommande  af  smitta 
förordnades  den  Vi  1309,  att  af  de  dödes  beklädnad  och  munderings- 
persedlar allt  finge  uppbrännas,  utom  ännu  brukbara  hattar,  kapotter, 
pälsar  och  skor,  hvilka,  sedan  kapotterna  blifvit  tvättade  och  hattarna, 
pälsarna  och  skorna  väl  rökte,   skulle  inlevereras  till  utredningsförrådet. 

I  en  föregående  afdelning  har  framhållits  den  vikt  man  i  början 
af  seklet  fäste  vid  niineralsura  rökningar  till  förstörande  af  smittämnen  ^). 
Till  och  med  k.  brefvet  af  den  ^^/jj  1808  anbefallde,  att  de  packor,  som 
innehöllo  de  sjukes  kläder,  borde  för  att  befrias  från  smitta  genast 
upplösas  och  uti  derför  vid  hvarjo  sjukhus  bestämda  rum  »rökas  med 
det  rökningsämne  förste  fältläkaren  af  Bjerkén  ägde  föreskrifva  och 
till  sjukhusen  utdela».  Efter  rökningen,  som  borde  fortsättas  tre  dagar 
å  rad,  skulle  kläderna  rengöras.  När  en  sjuk  inkom  till  sjukhuset,  måste 
hans  kläder  införas  i  rökrummet  och  endast  sådana  kläder  uppbrännas, 
som    vid   inpoUeteringen  ansägos  vara  odugliga  och  obrukbara.    Vid  af 


^)  Se  detta  arbete»  andra  del  sid.  250. 


288        sArskilda.  ekonomiska  förhållanden  under  kbiobt. 

Bjerkéns  af  resa  från  Torneå  den  ^'/^  1809,  för  att  under  beviljad 
permission  vistas  14  dagar  i  Stockholm,  derifrån  han  likväl  icke  vidare 
återvände,  uppgaf  i  f.  förste  fältläkaren  Jakob  Edgren  de  dertill  nödiga 
medlen  ^). 

Truppernas  lidanden  ökades  genom  saknaden  af  nödiga  transport- 
medel. Bristen  på  fourage  var  tidtals  så  stor,  att  officerame  den  "/i 
1809  uppmanades  att  till  kommissariatet  afyttra  sina  hästar  emot  30  rdr 
banko  för  stycket,  och  att  hvarje  kompani  fick  behålla  endast  en  häst 
till  gemensamt  begagnande.   Vid  förefallande  behof  borde  skjuts  anlitas. 

Penningtillgången  var  öf verhufvud  ytterst  knapp,  hvilket  naturligtvis 
i  sin  mån  inverkade  på  möjligheten  att  tillgodose  de  sjuke*  och  deras 
behof.  Någon  gång  var  af  Bjerkén  till  och  med  tvungen  att  gå  i 
förskott  för  en  mängd  oundvikliga  inköp.  Icke  mindre  led  manskapet 
af  denna  ständiga  förknappning.  Karelska  jägarekårens  manskap,  hvars 
kapitulationstid  upphörde  redan  i  april  1808,  men  sedan  qvarstått, 
begärde  6  sk.  banko  i  månaden  enligt  1774  års  fältstatsreglemente,  men 
erhöll  den  ^2  1809  på  grund  af  dess  ordalydelse  endast  4  sk.  banko*). 
Äfven  de  indelta  truppernas  befäl,  hvars  egentliga  aflöning  och  öfriga 
löneförmåner  icke  kunde  utfalla,  då  landet  befann  sig  i  fiendehand,  var 
under  dessa  förhållanden  i  stort  trångmål.  Det  var  derför  en  enkel 
rättvisa,  som  uttalades  i  k.  brefvet  af  den  V2  1809: 

»Hos  Oss  har  generalmajoren  friherre  Adlercreutz  på  samtliga 
regementschefernas  anmodan  i  underdånighet  framstäldt  det  med  indelta 
löner  försedda  befälets  vid  finska  arméen  beklagansvärda  belägenhet,  då  de 
genom  fiendens  inbrott  i  landet  förledne  vinter  förlorade  icke  allenast 
den  då   ännu  innestående  delen  af  deras  löner  för  år  1807,   utan  äfven 


')  Till  rökning  af  kläder,  h  vilka  utbreddes  eller  upphängdes  i  taket  af  ett  upp- 
värmdt  porto  eller  en  badstuga,  begagnades  pulveriseradt  svafvel  eller  nitr.  deparat, 
kastadt  i  en  panna  med  glödande  kol.  —  Till  »rening  af  luften  i  ett  sjukhus»  användes 
stark  svafvekyra  med  tillblandning  af  koksalt  eller  salpeter. 

')  Fäitstatsreglementets  §  796  stadgade,  att  »de  karlar,  hvilkas  capitulation  vid 
infallande  krig  till  ända  lapit,  mage,  antingen  de  aro  vid  de  i  fält  utcommenderade 
eller  hemma  vallande  regementor,  under  ki'iget  stå  qvar  vid  sina  regementer  och  undfå 
sex  daler  silfverm.  årligen  för  den  tid  de  tjena  öfver  capitulation  eller  16  Öre  silfverm. 
månatellgen,  hvilka  tillika  med  aflöningen  reqvireras  och  utbetalas». 


SKONOMISKA    FÖBhIlLANDEN   YIB   ARHÉEN.'!"  289 

hela  lönen  för  1808,  h varigenom  de  råkat  i  vida  svårare  belägenhet  än 
deras  vederlikar  af  svenska  annéen,  i  anledning  hvaraf  generalmajoren 
underdånigst  anhållit,  att  Vi  täcktes  anbe&dla  vederbörande  att  framför 
all  fåltaflöning  af  krigsfonden  utbetala  finska  arméens  indelta  löner  för 
är  1808,  räknade  efter  1807  års  markegång. 

Vid  nådigt  öfvervägande  häraf  och  då  såväl  officerare  som  öfrige 
militaire  tjenstemän  och  underofficerare  vid  finska  arméen  genom  de  för 
dem  ut&rdade  fullmagter  blifvit  försäkrade  att  erhålla  hvad  stat  och 
kongl.  förordnanden  för  deras  innehafde  beställningar  medgifva,  finna  Vi 
med  billighet  och  rättvisa  öfverensstämmande  att  de  utbekomma  deras 
löner  för  förledit  år  och  biMle  därföre  så  mycket  häldre  hvad  general- 
majoren friherre  Adlercreutz  uti  denna  del  underdånigst  föreslagit, 
Bom  finska  arméen  under  förflutna  årets  fälttåg  ådagalagt  de  mast 
utmärkta  prof  af  osviklig  trohet  och  ärofull  tapperhet». 

En  annan  viktig  angelägenhet  hade  äfven  kort  derförinnan  blifvit 
ordnad,  nämligen  frågan  om  blesserade  officerares  aflöning  och  underhåll 
under  deras  sjakdomstid.  Härom  stadgades  i  k.  brefvet  till  krigsdepar- 
tementet af  den  ^Vu  1808: 

»Till  underdånig  följd  af  Wår  eder  under  den  16  sistl.  september 
gifna  nådiga  befallning  att  yttra  eder  rörande  blesserade  officerares 
aflöning  och  underhåll  under  den  tid  de  behöfva  läkarevård  och  sjuk- 
skötsel, samt  tillika  upplysa,  huru  härmed  under  sista  ryska  kriget 
förhållits,  hafwen  I  uti  skrifwelse  af  den  6  nästl.  october  afgifvit  under- 
dånigt utlåtande  i  detta  ämne  jemte  den  underrättelse  I  af  förevarande 
handlingar  kunnat  inhemta.  Och  då  det  i  1774  års  fältstat  bestådda 
månadtiiga  tractamente  numera  är  indraget  och  hela  underhållet  för- 
vandladt  till  fältafiönings-portioner,  hvadan  I  ansen  Wårt  nådiga  bref 
af  den  3  augusti  1789  ej  mera  till  alla  delar  lämpligt,  tillstyrken  I 
underdånigst  att  en  blesserad  officerare  må  vid  sin  fältaflöning  bibe- 
hållas, dock  så  att,  om  han  njuter  underhåll,  fria  medicamenter  och 
läkarevård  på  arméens  lazarett,  något  afdrag  på  fältaflöningen  sker,  i 
hvilket  a&eende  I  till  Wår  nådiga  pröfning  hemställen: 

l:o.  Att  för  en  blesserad  officer,  som  underhåUes  på  kronans 
lazarett,  två  portioner  dagligen  i  ett  för  aUt  afdragas  pä  den  fält- 
aflöning honom  bestods  för  tjenstgöringen,  då  han  blef  blesserad  ; 

2:o.  Att  deremot,  om  den  blesserade  på  egen  försorg  vill  under- 
hälla   sig  utom  lazarettet,   något  sådant  afdrag  icke  eger  rum,    hvaremot 

19 


290  TILLFÄLLIGA  SJUKHUS. 


medicamenter  och  Iftkarevärd  af  den  blesserade  betalas  ntan  n&got  ser- 
skildt  tillskott  af  Oss  och  kronan; 

3:o.  Att  den  blesserade,  som  icke  ftr  förlagd  på  lazarettet,  bör 
med  behörig  läkare-attest,  vid  hvarje  månads  reqvisition  på  fältaflo- 
ning,  bestyrka,  det  hindret  för  hans  återinställande  i  tjenstgöring  är  den 
erhållna  blessuren; 

4:o.  Att  om  någon  blir  så  svårt  blesserad,  att  han  till  vidare 
tjenstgöring  anses  alldeles  oförmögen,  hvarigenom  således  behofvet  f5r 
honom  att  bibehålla  fältequipage  uphörer,  det  ankommer  på  Wärt  ser- 
skilda  nådiga  föroixinande,  huru  länge  fältaflöningen  skall  fortfara,  dock 
tillstyrken  I  att  ingen  indragning  deraf  må  äga  rum,  så  länge  den  bles- 
serade  icke  är  curerad; 

5:o.  Att  när  kriget  upphör  Wi  i  nåder  täckes  förordna  om  åter- 
stående under  läkares  vård  liggande  blesserade  officerares  underhåll. 

Wid  nådigt  öfvervägande  af  hvad  I  sålunda  underd.  hemställt 
finne  Wi  det  vara  i  alla  delar  välgrundadt  och  lämpadt  både  efter  förra 
bruk  och  sednare  tidens  ändrade  fältstats-aflöning  och  vilje  för  den 
skull  dertiU  lemna  Wårt  nådiga  samtycke.  Hvilket  Wi  eder  till  nådigt 
svar  och  underd.  efterrättelse  meddele,  och  hvarom  I  ägen  att  vederbörande 
Wåre  befälhafvare  för  arméeme  och  commissariateme  unden-ätta»  *). 

Det  kan  måhända  synas  onödigt  att  hafva  framhållit  dessa  för  den 
egentliga  läkarevården  främmande  förhållanden,  men  det  torde  icke 
heller  kunna  förnekas,  att  de  efter  arméens  alla  strapatser  och  umbä- 
randen i  hög  grad  samverkat  till  beredande  af  en  gynnsam  jordmån 
för  den  oerhörda  sjuklighet,  som  inträdde,  när  den  återtågande  arméen 
slutligen  uppnådde  Torneå,  framkallad  af  föregående  lidanden  och  under- 
hållen af  öfverfyllnad  i  eländiga,  trånga  qvarter,  brist  på  förnödenheter 
och  framför  allt  missmod  med  krigets  utgång  och  dess  bedröfliga  ledning. 

Vid  krigets  början  synas  icke  några  förberedelser  till  inrättande  af 
sjukhus  blifvit  vidtagna.  Endast  under  truppernas  marscher  och  efter 
fältslagen  anlades  här  och  der  tillfälliga  sjukhus,  afsedda  för  ögon- 
blickets behof  att  vårda  insjuknadt  eller  blesseradt  manskap.  Man  finner 
sådana  sjukvårdsanstalter,  hvilka  väl  närmast  torde  motsvarat  reglementete 
s.   k.   nederlagssjukhus,    anlagda   på  olika  orter,   allt  eftersom    arméen 


^)  I  riksarkivet;  benäget  meddeladt  af  hr  arkivarien  W.  Bergman. 


TILLFÄLLIGA  SJUKHUS.  291 


passerat  dem,  sfisom  i  Wasa,  Alahärmä,  Nykarleby,  Jakobstad,  Oamla- 
karleby,  Brabestad  o.  s.  v.,  eller  ock  tillfälliga  brigadsjukhas,  inrättade 
för  längre  eller  kortare  tid  efter  de  olika  truppafdelningarnas  behof.  När 
de  sjake  tillfrisknat  eller  dött  och  arméen  fortsatte  sin  marsch,  till- 
slötos  dessa  provisoriska  sjukvårdsinrättmngar,  som  voro  och  förblefvo 
i  egentlig  mening  flyttande.  Sällan  upprätthölls  sjukvården  uti  dessa  sjuk- 
hus hela  den  tid  de  voro  öppna  af  egen  läkarepersonal,  utan  betjenades 
de  vanligen  af  arméens  läkare,  hvilka  likväl  snart  nog  måste  följa  med 
trupperna,  hvarefter  de  i  sjukhusen  qvarliggande  sjuke  sköttes,  när  till- 
fället medgaf,  af  stadsläkare  eller  af  de  redan  nämnde  s.  k.  underläkarene 
eller  blefvo  de,  hvilket  icke  sällan,  isynnerhet  längre  in  i  landet,  torde 
varit  händelsen,  lemnade  utan  all  vård.  Helst  tog  man  med  sig  de 
sjuke,  som  kunde  färdas  antingen  till  fots  eller  annars  transporteras. 

Såsom    belysande    tillgången    vid    dessa    flyttningar    må    till    en 
början  några  enskildheter  meddelas  från  Savolaks  brigaden.    När  denna 
i  böljan  af  november  1808  från  Salahmi  drog  upp  mot  Uleåborg,  afsändes 
blesserade    dels     sjöledes    genom     Wuolijoki,     dels    land  vägen    förbi 
Niileksensaari  medels  dertill  uppbådade  hästar  och  kärror,  för  att  aftåga 
till  brigadqukhuset  i  Kello  på  andra  sidan  om  Uleåborg.    Sådane  sjuke, 
hvilka  icke  kunde  medtagas,   qvarblefvo  under  kapellanen  Jakob  Fro- 
st e  rus'  vård  i  Pulkkila.    Senare  efter  det  truppen  hunnit  till  Temmes 
forordnades  att,   emedan  tUlräckligt  allmogehästar  icke  funnos  att  tillgå, 
en    del   sjuke  skulle   ytterligare   afsändas   till  Kello,   dels  gående,   dels 
åkande  med  de  sjukhästar,  hvilka  borde  finnas  vid  hvarje  bataljon,  dels 
ridande    på  dertill  reqvirerade  dragonhästar,    »hvilkas  antal  likväl  måste 
på  det  möjligaste  inskränkas».    Under  marschen  till  Torneå  och  trakten 
deromkring   omnämnas   sjukhus   i  Ijo,   der   de   svagaste   qvarlemnades, 
medan    mindre   sjuke  så  väl  af  befäl  som  manskap,   aftågade  till  Kemi, 
och  ytterligare  i  Laivajärvi,  Vuono  by,  Påta(?),  Haaparanta,  Perkkiö  och 
Vojakkala.    Från  truppens   vistelse  i  Torneå  må  nämnas,    att  de  rege- 
menteD,  hvilka  skulle  tåga  vidare,   befalldes   dagen   före   uppbrottet  att 
afpolletera  och  qvarlemna  sådane  sjuke^  som  icke  kunde  medföras.    Då 
emellertid  sjukhusens    »ekonomistat»    först   senare  väntades   till  Torneå, 
skulle  regementena  sjelfva  till  dess  sköta  sina  sjuke.    Man  hade  således 


292  TILLFÄLLIGA  SJUKHUS. 


fortfarande  låtit  stora  truppaf delningar  med  sin  börda  af  medföljande 
sjuke  sätta  sig  i  rörelse  mot  nya  trakter,  utan  att  på  förhand  hafva  sörjt 
för  denna  sida  af  militärförvaltningen. 

Under  arméens  vistelse  i  Torneå  och  närmast  liggande  orter  steg 
sjukdomseländet  bland  trupperna  till  sin  höjd  och  en  hopplös  förtviflan 
bemäktigade  sig  sinnena.  I  det  följande  skola  några  närmare  detaljer 
rörande  sjukdomsförhållandena  i  Torneå  meddelas.  Vi  anmärka  här 
endast,  att  arméens  vistelse  derstädes  lyckligtvis  icke  blef  långvarig. 
Strategiska  skäl  tvungo  att  draga  en  del  trupper  nedåt  kusten  och  för- 
dela dem  på  ett  vidsträcktare  område. 

De  första  dagarna  i  januari  1809  började  dessa  truppers  marsch 
nedåt  Yesterbotten.  För  de  under  marschen  och  i  kantoneringsqvarteren 
insjuknade  utsagos  sjukhus  bl.  a.  i  Nickala,  Börjesby,  Luleå  Nystad^  Ählvik, 
Piteå  Gammelstad  och  Umeå,  medan  de  mindre  sjuke  åtföljde  trossen. 
Brigadcheferne  ålades  att  organisera  sjukhusen,  så  att  ändamålet  skalle  i 
möjligaste  måtto  vinnas.  Icke  mindre  sjukvaktare  än  sjukvakterskor  borde 
anskaffas,  liksom  britsar  och  öfriga  sjukhusförnödenheter,  hvartill  medel 
kunde  från  krigskommissariatet  erhållas.  £medan  den  inom  arméen 
rådande  smittan  utbredde  sig  äfven  bland  landtbefolkningen  närmast 
kantoneringsqvarteren,  ålades  brigadläkarene  att  sköta  allmogen  med 
samma  omsorg  som  soldaten.  Att  dödligheten  bland  manskapet  fort- 
farande var  mycket  stor,  ser  man  deraf  att  klagomål  inlupit  deröfver, 
att  •soldatlik  qvarlemnats  på  kyrkogårdarna,  utan  att  nedgräfvas.  Tjenst- 
görande  generaladjutanten  för  arméen  A.  J.  Palmfel  t  utlofvade  derför 
en  belöning  af  två  rdr  banko  åt  den,  som  bevisligen  upptäckte  dem, 
hvilka  sålunda  vräkt  liken.  Tillika  skulle  presterskapet  uppmanas  att 
utse  och  inviga  lämpliga  begrafningsplatser,  helst  i  närheten  af  brigad- 
sjukhusen *). 

Emedan  brigadsjukhusen  lågo  för  mycket  spridda  för  att,  så  ofta 
som  sig  borde  och  de  sjukes  skötsel  fordrade,  kunna  af  läkare  och 
sjukvaktare   besökas,   erhöll   en   hvar  af   dem   en  ration   till  utfordring 


>)  Generalordres  af  den  7^  1809. 


TILLFÅLLIGA  SJUKHUS.  293 


af  den  häst  de  i  berörde  ändamäl  behöfde  ^).  Äfven  fann  man  i 
anseende  till  det  stora  antalet  insjoknade  och  för  att  bereda  utrymme 
för  nya  fall  nödigt  att  utse  särskilda  lokaler  för  konvalescenter.  Desse 
finge  icke  utskrifvas,  förr  än  de  återfått  krafter  att  börja  sin  tjenst- 
göiing.  Ehuru  det  tillhörde  sjukhusintendenten  att  hafva  det  allmänna 
inseendet  öfver  brigadsjukhusen,  ålades  ytterligare  brigadchefeme  att 
dagligen  låta  visitera  sjukhusen  och,  om  dervid  skulle  finnas  något  mot 
deras  ändamäl  stridande,  derom  anmäla  hos  kommenderande  generalen 
en  chef.  Ofver  sjukhusens  betjening  skulle  noggranna  förteckningar 
föras  >). 

Sannolikt  synes,  att  de  ordningsregler,  hvilka  följdes  vid  de 
tillfälliga  sjukhusen,  öfverallt  voro  enahanda,  emedan  under  dåva- 
rande förhållanden  så  väl  tillgångar  som  brister  voro  gemensamma  för 
alla.  Hvad  man  väntade  och  fordrade  af  dessa  sjukhus,  framgår  ur 
den  instruktion  bataljonschefen  N.  Fre  den  sköld  utfärdade  för  karelska 
jägarekårens  sjukhus  i  Gammelgård  den  ^%  1809').  Stora  voro  an- 
språken icke. 


*)  Generaloidres  afA.  J.  Palmfelt,  Torneå  »V^  1809. 

*)  Generalordres  den  "/i  1809. 

')  Denna  instmktion  hade  följande  lydelse: 

Instruction  för  Karelska  jägarceorpsens  sjukhus, 

1:0.  Därvid  commenderade  officeraren  jemte  underofficem  med  2:ne  sjukvaktor 
efterse  vid  ansvar,  att  h  varje  karl  har  ren  halm  under  sig,  ram  men  rensopade  och 
eldade  som  sig  bör,  samt  rökte  morgnar  och  aftnar  med  en-  eller  granris. 

2:o.  När  läkare  vid  corpsen  är  att  tillgå  besörjer  han  om  nödige  medicamenters 
utdelande  efter  sjukdomames  beskaffenhet;  hvad  för  öfrigt  brister  i  skötseln,  anmäles 
ho6  närvarande  corpsens  chef. 

3:o.  Dageligen  skall  komsoppa  för  de  svagare  sjuka  vara  färdig  kl.  8  f.  m., 
som  efter  behof  för  dem  anmäles,  och  till  de  mindre  sjuka  färsk  köttsoppa  till  mid- 
dagame.  —  Rent  kylslagit  vatten  bör  altid  vara  till  hands.  —  Intet  af  provianten  utom 
bröd  och  smör  får  okokt  förtäras,  som  tillses  att  dermed  redeligen  af  sjukvaktarene 
förfores. 

4:0.  Brister  bränved,  sä  får  en  trosshäst  med  karl  därtill  emploijeras,  som 
lequireras  af  trossbe&lhafvarea,  för  att  ifrån  skogen  deraf  hemsläpa  nödigt  behof,  som 
sjukvaktarene  sönderhugga  efter  åtgången. 

ö:o.  Så  mycket  möjeligt  är,  böra  de  sjukas  kläder  rentvättas.  —  Dör  någon, 
bortföree  den  uti  något  a&idee  kallt  hus  till  dess  den  hinner  begrafvas.    Kläderna 


294  SJUKYÅRDSFÖRHÅLLANDBN  iNOlf   TINSKA   HUFYCDARICÉSN. 

Hvad  den  finska  hufvudarméen  vidkommer,  så  äga  vi  en  mycket 
ofullständig  och  bristfällig  kännedom  om  dess  medicinalväsende,  de 
inom  arméen  herskande  sjukdomarna,  antalet  insjuknade  och  tillfrisknade, 
af  sjukdom  eller  blessurer  döde  m.  m.  Det  är  isynnerhet  för  de 
senare  månaderna  af  1808,  under  hvilken  tid  större  och  mindre^  till 
en  del  ganska  blodiga  träffiiingar  ägde  rum,  som  man  saknar  hit- 
hörande uppgifter.  De  hittills  utgifna  talrika  skrifterna  om  finska  kriget 
1808 — 1809  sysselsätta  sig  nämligen  nästan  uteslutande  med  härens 
rörelser  och  strategiska  uppgifter,  fältslag  och  drabbningar,  nederlag  och 
segrar,  de  ledande  personligheterna  och  tidens  allmänna  politiska  för- 
hållanden. Men  krigets  inre  historia,  dess  ekonomiska  förvaltning  och 
organisation,  dess  kostnader  och  förluster  i  folk  och  penningar,  dess 
inflytande  på  landet  i  materielt  och  moraliskt  afseende  äro  ännu  icke 
skildrade.  Å  sin  sida  skall  en  kommande  forskning,  särskildt  riktad  på 
arméens  medicinalväsende,  icke  blott  lemna  en  tydlig  bild  af  hvad  den 
finska  arméen  hade  att  genomgå,  utan  ock  kasta  ljus  öfver  rent  militära, 
strategiska  åtgärder  samt  derigenom  förklara  hittills  dunkla  eller  förbi- 
sedda omständigheter  i  krigets  gång.  De  viktigaste  kalloma  for 
kännedomen  om  arméens  hälsovårdsförhållanden,  sjukjoumalerna,  torde 
likväl  vara  förlorade,  om  sådana  ens  funnits,  hvilket  Dahlgren  be- 
tviflar  af  det  skäl,  att  en  stor  del  af  de  tjenstgörande  läkarene  voro 
oförmögne  att  föra  verkliga  journaler.  Namnlöst  var  det  elände,  som 
allmänt  rådde  inom  arméen,  oerhörda  de  lidanden  och  umbäran- 
den, som  de  öfvergifna,  sårade  och  döende  krigarene  af  brist  på  de 
enklaste  förnödenheter  en  ordnad  sjukvård  fordrar  hade  att  utstå  och 
tålmodigt  fördrogo.  Några  enskildheter  rörande  arméens  halsovård,  så 
vidt  författaren  känner  dem,  må  här  meddelas. 


fräntagas,  rökas  och  läggas  afskiljt  samt  den  dödas  enskilte  egendom  apptecknas  af 
penningar  m.  m.,  hvilka  jemte  kronans  effecter  till  oompagnie  chefs  aflemnas. 

6:0.  Daglig  muntlig  rapport  lemnas  till  chefen  af  sjukhnsoffioeraren  k  skedde 
förändringar.  —  Skulle  mera  betydligt  sig  tilldraga,  rapporteras  derom  genast 

7:0.    Hvatje  lördag  inlemnas  sjukförslag. 

8:0.  Klockan  8  och  12  f.  m.  samt  4  och  8  e.  m.  visiterar  sjukhus  offioeraroa 
sjukhuset,  utom  den  jemna  eftersyn  sjukhusunderoffioem  bor  iaktbiga  uti  allt,  som 
förut  anbefaldt  äi>. 


AIUKyÅKnSPÖRHÅLLANDEN   IROH   FINSKA    HUFYUBARMÉEN.  295 


Mot  slutet  af  1807  hade  Åbo  läns,  Björneborgs  och  Nylands 
infanteriregementen  hemkommit  från  fälttåget  i  Pommern,  derifrån  de 
medförde  frossa,  och  dessutom  hade  en  del  af  det  på  rotame  fördelade 
manskapet  under  vintern  lidit  af  s.  k.  nervfeber.  Busthållsbataljonema 
vid  de  tvenne  förstnämnda  regementena,  hvilka  icke  deltagit  i  Pom- 
merska kriget,  utgjordes  deremot  af  friskt  folk.  När  arméen  vid  krigets 
utbrott  sammandrogs  i  februari  1808,  fanns  sålunda  bland  de  inkallade 
soldatema  en  stor  mängd  nyss  tillfrisknadt  manskap,  hvilket  likväl  nöd- 
gades under  den  stränga  vintern  deltaga  i  fältlifvets  alla  ansträng- 
ningar. Följden  var  den,  att  bland  de  nämnda  regementena  förekom 
en  stor  mängd  frossfali.  Det  första  sjukförslag  förf.  känner  är  af  den 
^/f  1808,  sedan  arméen,  som  beräknades  till  12,000  man,  på  sitt  återtåg 
hannit  upp  till  norra  Österbotten.  Detsamma  upptog  enligt  Dahlgren 
620  man,  nämligen  199  sårade  och  85  af  andra  utvärtes  åkommor 
lidande,  de  öfriga  386  man  utgjordes  af  invärtes  sjuke,  deraf  icke 
mindre  än  157  frossjuke.  Åf  dem  belöpte  sig  på  Åbo  regemente  62, 
på  Björneborgs  regemente  30  och  på  Nylands  regemente  38  eller  till- 
sammans 120  man.    De  öfriga  kårerna  hade  således  endast  37  frossjuke^). 

Oaktadt  arméens  strapatser  i  köld  och  väta  under  ständiga  skär- 
mytslingar  och  marscher  var  hälsotillståndet  öfverhufvud  godt  I  general- 
ordres af  den  %  förklarades,  att  »till  undvikande  af  sjukdomar,  som 
efter  en  så  svår  vinterkampanj,  som  denna  vinter  varit,  äro  att  befara, 
bör  all  möjlig  snygghet  och  ordning  i  qvarteren  iakttagas  och  flitigt 
rökas  med  enris.  Varm  kokad  mat  nyttjas  så  ofta  ske  kan,  äfven  bad- 
stuga och  framför  allt  daglig  rörelse,  som  bäst  vinnes  genom  exercis». 
Under  Maj  månad  hade  endast  375  nya  sjukdomsfall  anmälts^).  Af 
dem  tillhörde  139  sjuke  Wasa  nyss  utroterade,  vid  fältiifvets  besvärlig- 
heter ännu  ovana  regemente,  Åbo  läns,  Björneborgs  och  Nylands 
infanteriregemente  lemnade  153  sjuke  (deribland  99  frossfali)   och   hela 


')  Dessa  och  följande  uppgifter  af  Dahlgren  hänföra  sig  till  hela  den  aktiva 
arméen. 

*)  I  sin  beräkning  af  finska  aimcens  styrka  den  ^Vs  ^PPtog  Elingspor  960 
man  som  sjoke.  Se  J.  Mankell,  Finska  arméens  och  Finlands  krigshistoria,  2. 
Stockholm  1870,  sid.  74. 


296  SJCKTÅRDSFÖBHAlLANDEN   INOlf   FINBKA   HnFYUDARMÉBN. 

den  öfriga  arméen  endast  83  tillsjuknade.    Af  995   sjuke   dogo   endast 
43  man. 

Under  juni  månad  var  de  insjuknades  antal  endast  386  (deribland 
icke  mindre  än  209  frossfall).  Af  1,025  behandlade  sjuke  dogo  icke 
mer  än  71,  deraf  9  sårade.  Under  juli  och  augusti  månader  var  likaledes 
hälsotillståndet  i  allmänhet  godt.  Intill  augusti  månads  slut  hade  arméen, 
oberäknadt  recidiver^  haft  inalles  2,566  sjuke,  hvaraf  471  sårade,  227 
lidande  af  utvärtes  åkommor^  invärtes  sjuke  1,868  (deraf  723  frossfall, 
remittenta  febrar  288,  andra  febersjuke  241,  diarrhéer  och  andra  sjuk- 
domar 616).  I  följd  af  sår  hade  45  dött  och  af  annan  orsak  222, 
utmönstrade  blefvo  1,637,  afgångne  således  inalles  1,904  man.  Qvar- 
liggande  sjuke  den  'Vs  ^^^  ^^^• 

Härmed  upphöra  sifferuppgifterna  och  man  kan  knappt  närmelsevis 
ana  antalet  af  insjuknade  och  döde.  Från  den  tid,  när  arméens  återtåg 
mot  norden  ånyo  började  efter  striden  vid  Ruona  och  Salmi  den  1  och  2 
sept.  1808,  saknas  meddelanden  om  truppemas  hälsotillstånd  och  huru  man 
sörjt  för  de  sårades  och  sjukes  vård.  Ett  af  fältläkaren  Jakob  Edgren 
från  Alahärmä  insändt  memorial  af  den  ^*/g  upplyser  om  omöjligheten 
att  der  kunna  enligt  befallning  inrätta  ett  fältsjukhus  för  300  man, 
alldenstund  det  saknades  så  väl  utrymme  som  lämplig  föda  för  de 
sjuke,  hvaraf  endast  ett  ringa  antal  af  brist  på  kokkärl  kunde  förses 
med  kokad  mat.  Hösten  inträdde  och  de  ständiga  striderna  kunde 
icke  annat  än  öka  de  hjelpbehöfvandes  antal.  Det  uppgifves,  att  arméen 
under  sin  vandring  upp  mot  Uleåborg  i  november  1808  medfört  icke 
mindre  än  6,000  sjuke  ^). 

Huru  stor  bristen  på  läkare  var  vid  denna  tid  framgår  ur  fält- 
läkaren Jak.  Edgrens  memorial  från  Brahestad  af  den  ^V^q  1808: 

»Högst  bekymrad  öfver  den  olyckliga  belägenhet,  hvaruti  arméens 
sjukhus  i  och  omkring  Brahestad,  nu  innehållande  omkring  900  man,  i 
anseende  till  brist  på  läkarebiträde   sig   befinna,  tager   jag   mig   friheten 


^)  J.  Mankell  a.  a.  n.  307. 


8JUKTAbD8FÖRH1lLANDBN   inom  finska   HUFyUDARMÉEN.  297 

OdmjukaBt  repetera  min  förra  begäran  om  läkare  till  hjelp  i  denna 
wärkliga  nOd. 

Fältläkaren  assessor  Söderberg  ligger  sjuk  på  andra  veckan,  och 
är  ej  på  lång  tid  at  pär&kna«  8jukhusläkaren  Nordberg  ankom  från 
hogqvarteret  sjuk  och  har  ej  gjordt  något  biträde.  Honom  ämnar  jag 
låta  afgå  med  de  200  man  sjuke,  som  till  Umeå  skola  öfverföras.  Sjukhus- 
läkaren Mosell,  ehuru  matt  efter  en  långvarig  sjukdom,  har  varit  min 
enda  hjelp;  också  han  har  nedsjuknat  och  är  nu  sängliggande. 

Tvenne  läkarelärlingar  ligga  ock  sjuke.  Jag  är  således  den  ende 
läkaren,  som  finnes  att  tilgå.  Om  jag  ock  upoffrade  både  natten  och 
dagen,  är  det  en  absolut  omöjlighet  at  hinna  förbinda  i  staden  varande 
sjuke  och  blesserade;  Herrar  officerare  och  underofficerare  utresa  på 
landet  en  half  mil  till  Pattjoki  by^  hvarest  omkring  500  sjuka  ligga 
kringspridda  på  1  72  Qerdedels  mil,  derifrån  till  Palo  och  Savolax  byar, 
innehållande  öfver  300  sjuke^  förlagda  på  omkring  en  half  mils  omkrets. 

Då  de  till  Umeå  destinerade  sjuke  hinna  inskeppas,  och  de  i  förgår 
och  i  söndags  utmönstrade  214  man  friska  afgå,  minskas  väl  trängseln 
i  sjukiiimmen;  men  i  anseende  till  sjukhusens  iSge  ganska  litet  göromål 
i  sjukvården. 

Savolaxska  eller  4:de  brigaden  äger  tiUräckelig  tilgång  på  läkare. 
En  brigadläkare  Rano,  en  sjukhusläkare  Carlstén,  en  regementsläkare 
doctor  Carger,  en  regementsläkare  Brunow,  en  vice  regementsläkare 
Utterström,  en  underläkare  Cubé,  en  underläkare  Sirelius  och  här- 
utom  minst  fyra  andra  underläkare,  hvars  namn  jag  ej  känner.  Om  jag 
af  dessa  finge  till  biträde  par  underläkare  och  brigadläkaren  Budolphi 
skulle  jag  möjeligen  kimna  hjelpa  mig  vid  en  sjuknummer  af  4  eller 
500:de  man,  och  undgå  den  hårda  förebråelsen  att  af  finska  arméens 
sjuke  och  blesserade  ofta  dö,  utan  att  vara  eftersedde  och  förbundne  på 
flere  dagar»  ^). 

Äfven  G.  N.   af   Klercker   afgaf  till   konungen  en  rapport  från 
Kalajoki  af  den  ^Vio^ 

»Sjuknummem  är  beklagligen  i  tilltagande.  Tygmästaren  vid  artil- 
leriet   öfverste    Boisman    och    öfverstelieutenant    Wetterhoff     vid 


*)  1  krigsaridvet;  jämte  andra  aktstycken,  benäget  meddeladt  af  kaptenen  vid  k. 
svenska  generalstaben  R  Torpadie. 


296  SJUKHUS   I   UMEÅ. 


Tavastehus  regemente  ftro  med  döden  afgångne;  Generalmajor  Gri- 
penberg jemte  ett  stort  antal  andra  officerare  äro  så  sjuke,  at  de  på 
läng  tid  ej  kunna  gjOra  tjenst,  hvarigenom  arméen  lider  en  känbar 
saknad  på  be&L  Läkarena  åro  till  en  del  afgångne  med  sjuktranspor- 
terna till  Umeå,  och  de  öfrige  så  tillsjuknade,  at  ej  mera  än  en  enda 
fältläkare  lins  f5r  at  skjöta  de  900  man  sjuka,  som  äro  förlagde  i  och 
omkring  Brahestad,  samt  är  förhållandet  vid  brigadesjukhusen  lika  svårt, 
hvarigenom  afgången  vid  arméen  blir  så  mycket  olyckligare,  som  ingen 
hjelp  häruti  kan  gifvas». 

Under  hösten  1808  hade  emellertid  ett  större  militärsjukhus,  utom 
enskilda  sjukstugor  i  stadens  närhet,  blifvit  anlagdt  i  Umeå  med  haf- 
vudsaklig  uppgift  att  emottaga  finska  arméens  sjuke  och  sårade,  hvilka 
från  Wasa  trakten  och  under  arméens  tåg  uppåt  Österbotten  öfverfördes 
till  detsamma,  så  länge  sjöfarten  var  öppen.  Förbindelsen  emellan 
Bottniska  vikens  vestra  och  östra  strand  var  för  öfrigt  vid  denna  tid 
synnerligen  liflig,  emedan  arméens  hufvudsakliga  tillförsel  förmedlades 
sjövägen  från  Sverige.  Detta  sjukhus  var  af  så  mycket  större  betydelse 
som  en  del  af  de  finska  trupperna  blefvo  under  vintern  1809  förlagda 
i  Umeå  och  dess  omnejd,  nämligen  Savolaks  jägare,  Savolaks  infanteri, 
Wasa  och  Uleåborgs  bataljoner.  Karelska  jägarene,  Österbottens  och 
Eajana  bataljoner,  jämte  ett  sexpundigt  batteri. 

Samma  brist  på  ordning,  som  i  Finland,  visade  sig  äfven  i  Umei 
Några  uppgifter  om  detta  sjukhus  må  derför,  såsom  upplysande  för  det 
skick,  i  h vilket  militärläkarevården  under  kriget  befann  sig,  här  med- 
delas. Den  villervalla,  som  uppkom  i  följd  af  de  vid  sjukhuset  anställde 
tjenstemännens  försummelse  att  iakttaga  anbefallda  föreskrifter,  kan 
icke  skildras  tydligare,  än  i  fältläkaren  Johan  Fredrik  Fåhrées 
klagoskrift  till  befälhaf vande  generalen,  grefve  Johan  Adam  Cron- 
stedt  af  den  V^  1809: 

»Vid  den  spridda  och  vidlyftiga  inrättning  uti  och  omkring  Umeå 
stad,  hvilken  kallas  arméens  sjukhus^  har  beklagligen  till  närvarande  tid 
ingen  ordning  ägt  rum  och  det  ser  ut,  som  den  icke  en  gång  nu,  då 
sjnknummem  är  minskad,  skulle  kunna  vinnas,  så  framt  icke  H«t  (Gene- 
ralen  sjelf   genom    stränga   ordres    täckes  stifta  den.    Soldater  inläggesi 


SJUKHUS  I  ttkeA.  299 


uttages  och  commenderas,  ja  ntgå  sjelfva  utan  läkarens  vetskap,  och 
huru  blir  då  hans  journal? 

Fahnjunkare  och  underofficerare  halva,  som  det  tyckes,  haft  privi- 
legier att  uppehålla  sig  hvarest  de  behagadt  och  finnes  här  (hafva  funnits) 
sådana,  som  läkare  alldrig  sedt.  Kan  en  sådan  skrifva  och  räkna,  eller 
är  dugelig  förslags  uppsättare,  brukas  han  af  hvilken  som  hälst,  saknas 
under  läkarebesök,  får  ej  medel  och  torde  slutligen  klaga  öfver  vanvärd. 

DiaBte  f el  .  .  .  kunna  alldrig  förekommas  så  länge  en  hvar  har 
öppet  fält  för  sina  böjelser. 

Soldater  hafva  under  namn  af  sjuke  hitkommit,  genast  gått  till 
sine  hemvist  och  synes  icke  i  läkarens  journal,  en  del  af  dem  hafva 
dödt  i  sina  torp,  jag  vet  ej  om  de  ditgått  af  eget  sjelfsvåld  eller  om 
någon  kurmat  permittera  dem. 

Föräldrar  hafva  från  sjukhusen  bortfördt  sina  söner  utan  läkarens 
vetskap. 

Att  anföra  flera  af  de  oordningar  här  förefalla,  vore  att  trötta 
Herr  grefven. 

Om  Herr  grefven  och  generalen  finner  rediga  afpolleteringssedlar 
tjenande  till  oredors  afhjelpande,  anhåller  jag  om  de  kraftigaste  ordres 
att  sådane  måtte  åtfölja  hvar  inkommande  sjuk,  och  att  oeconomiska 
betjeningen  alldrig  måtte  tillåtas  intaga  eller  uttaga  någon  sjuk  från 
annéens  sjukhus,  emedan  läkaren  genast  bör  se  afpolleteringssedeln, 
placera  den  sjuke,  anordna  hans  portion  af  sjuhmcaiakost  och  alldrig 
tillåta  hvarken  aflöning  i  contant  eller  proviant  in  natura  såsom  stridande 
mot  den  regime  karlens  belägenhet  fordrar,  och  hvad  gagna  medica- 
menter,  då  karlen  njuter  en  grof  torr  okokad  föda,  eller  då  han  får 
emot  bränvin  den  samma  bortbyten? 

Lokalen  och  klimatet  förbjuder  här  curen  af  venerisk  smitta, 
kommer  här  till  en  illa  använd  contant  aflöning  och  ett  fritt  lefnadssätt, 
så  kan  man  taga  för  afgjordt  att  hvar  och  en  sådan  patient  skall  må- 
nader och  år  vara  död  för  tjensten. 

I  sanning  vid  en  anläggning  sådan  som  denne,  är  mänsklig  om- 
tanke och  möda  nästan  frugtlös»^). 

Till  dessa  oordningar  inom  sjukhuset  bidrog,  såsom  Fåhrée  riktigt 
anmärkte,  isynnerhet  den  omständigheten,  »att  ingen  viss  gräns  är  satt 
eitiellan  oeconomien  och  läkaren  vid  härvarande  sjukhus  och  det  blefve 


')  I  krigsarUvei 


aOO  SJUKHUS  I  UMbI. 


mig  visst  icke  svårt  leda  i  bevis  att  oeconomen  oftare  stigit  in  på  det 
medicinska,  än  läkaren  på  det  oeconomiska  gebitet».  Visserligen  hade 
gällande  sjukhusreglemente  ställt  sjakhasbetjeningen  i  närmaste  beroende 
af  intendenturen,  men  hade  dock  gifvit  läkaren  ett  ganska  stort  infly- 
tande på  en  mängd  administrativa  detaljer  af  ekonomisk  natur.  Regle- 
mentet efterlefdes  likväl  icke  i  detta  hänseende  mer  än  i  många  andra. 
Läkarens  bemödanden  och  afsikter  omintetgjordes  mer  än  en  gång  af 
den  skefva  ställning  i  hvilken  han  stod  till  egensinnige  och  sjelfrådige 
intendenter.  Erfarenheten  äfven  under  detta  krig  afger  i  sin  mån  de 
mest  sorgliga  bevis  på  faran  att  i  för  hög  grad  underordna  läkarens 
åtgöranden  och    verksamhet   de   militära  myndigheternas  bestämningar. 

Sjukvården  försvårades  ännu  mer  derigenom  att  läkarene  sjelfve 
angrepos  af  den  härjande  farsoten.  Redan  i  det  föregående  är  antydt, 
i  hvilken  betryckt  ställning  läkarene  i  Umeå  befunno  sig^).  Fåhrée 
rapporterade  den  ^7i  1B09,  att  af  åtta  sjukhusläkare  fyra,  af  sex 
underläkare  tre  och  äfvenledes  af  sju  läkarelärlingar,  utom  en  som 
aflidit,  tre  voro  sjuke.  Om  sina  läkarebiträden  skref  Fåhrée  några 
dagar  senare  den  ^''Z^,  »mina  underläkare  äro  usle  och  jag  skulle  begå 
ett  fel  icke  mindre  emot  staten  än  mänskligheten,  om  jag  beordrade  en 
af  desse  okunnige  till  lasarettet  Läkarelärlingame  äro  dels  sjuke,  dels 
okunnige  skolegossar  från  finska  småstäder». 

Af  de  vid  Umeå  sjukhus  tjenstgörande  läkarene  må  nämnas,  utom 
Joh.  Fr.  Fåhrée,  A.  J.  Carlstén,  Dan.  Er.  Nsozen,  Jakob  Esaise 
Wegelius,  Johan  Fredrik  Mangelson,  chir.  stud.,  Carl  Olof 
Lindström,  chir.  stud.,  Joh.  Gustaf  Berzelius,  kir.  mag.,  Nils 
Olof  Schagerström,  med.  stud.,  Got tfr.  E.  Möller,  regem.  fältskär, 
Georg.  Wilh.  Schreck,  chir.  stud.,  Johan  Petter  Nordberg, 
chir.  stud.  och  Johan  Georg  Grundel,  chir.  stud. 

Sjukhusförslagen  i  Umeå  upptaga,  utom  döde,  för  oktober  månad 
1808  inalles  1,385  man  (deribland  blesserade  436)  och  för  november 
månad  1,779  man,  till  större  delen  från  Finland.  Såsom  dödblefne 
dels  ^å   sjukhusen   i    Umeå,   dels  under  transporten  från  Finland,  upp- 


>)  Se  ofvan  sid.  191. 


8JUKBVB   I  UMBÅ.  301 


gåfvos  till  oktober  månads  slut  363  man,  under  november  403  och 
änder  december  349  man  eller  tillsamman  1,115  man  ^).  Såsom  en  viktig 
orsak  till  den  stora  dödligheten  anges,  »att  de  till  stor  del  mycket  svagt 
sjuke  icke  kunde  uthärda  att  föras  dels  sjö-  dels  landväg  under  så  kall 
väderlek,  särdeles  som  de  intet  voro  försedde  med  kläder  för  resan. 
Manskapet  i  allmänhet  och  särdeles  vid  finska  regementerne  äro  i 
saknad  af  beklädning,  så  att  en  del  knappast  kunna  skyla  sig».  Död- 
ligheten torde  likväl  äfven  senare  varit  ganska  stor,  emedan  sjukhus- 
direktörn Rothman  i  början  af  april  månad  1809  anmälde  om  behofvet 
af  12  man  hvarje  dag  till  handräckning  vid  grafvarnas  uppkastande. 
Befolkningen  i  stadens  närhet  klagade  dock  öfver  det  vårdslösa  sätt, 
hvarpå  de  döde  begrofvos  och  anmälde  hos  landshöfdingen^  »att  hundra- 
tals lik  ligga  ofvan  jord,  utan  att  hafva  erhållit  annan  begrafning  än 
som  kan  väntas  af  fiende  på  ett  slagfält  och  ej  en  gång  så  hyggeligt, 
då  liken  ligga  nakne  till  ett  ohyggeligt  spectakel».  Sjukhusintendenten 
Adolf  Magnus  Qripenberg,  som  undersökte  förhållandet,  fann 
väl  att  klagomålen  voro  öfverdrifna,  men  måste  i  memorial  af  den  ^Vs 
s.  å.  medgifva,  att  grafvarna  icke  ägde  det  föreskrifna  djupet,  »hvar- 
till  orsaken  varit  brist  uppå  biträde  af  folk,  så  väl  för  tillsyn,  som  till 
grafvarnas  uppkastning». 

Ännu  kan  till  belysning  af  tidsförhållandena  anföras,  att  de  i 
lasarettet  intagne  sjuke  stundom  synas  hafva  saknat  tillräcklig  föda, 
liksom  äfven  bristen  på  ved  för  sjukhusets  och  apotekets  behof  tidtals 
var  mycket  stor.  Härom  anmälde  Gripenberg  i  memorial  af  den 
*>/i,  1808  följande: 

»Gryner  hafva  icke  på  flere  veckor  varit  att  tillgå,  och  äfven  mjöl, 
som  af  svagt  och  illa  torkadt  korn  blifvit  ganska  värdslöst  och  groft 
förmalit,  har  så  otillräckligen  erhållits,  att  provianteringarne  icke  kunnat 
ä  behöriga  dagar  verkställas,  och  manskapet  i  fem  ä  sex  dagar  måst 
sakna  sitt  behof.  Sjukhusbästame  (äro)  dessutom  för  få  till  antalet  och 
commissarieme  hafva  måst  göra  flere  fruktlösa  resor  utan  att  vinna 
ändamålet. 


')  Enligt  uppgifter  i  krigsarkivei  —  Dahlgren  beräknar  antalet  vårdade  sjuke 
i  Umeå  intiU  den  V.  1809  till  3,806  man. 


302  SJUKHUS   I   ULsIbORO. 


FärBkt  kött  ooh  amOr  har  jämväl  till  sä  ringa  del  kuniiat  fäs,  att 
det  ej  förtjenar  komma  i  beräkning,  och  dä  alla  hufvudsakliga  artiolar 
brister,  lärer  Herr  grefven,  generalen  och  commendeuren  nogsamt  inse, 
att  vid  de  sjukes  förplägning  de  i  reglementet  föreskrifne  spisordningar 
icke  kunnat  efterlefvas,  utan  att  all  hushällning  måst  lämpas  efter  den  i 
hOgsta  måtto  knappa  tillgängen;»  ^). 

I  Finland  deremot  hade  man  icke  varit  betänkt  på  upprättandet 
af  egentliga  nederlags-  och  ännu  mindre  verkliga  stående  sjukhus  för 
arméens  behof.  Först  när  arméen  på  sitt  företa  återtåg  hunnit  upp  nästan 
till  Uleåborg  i  april  månad  1808,  öppnades  efter  af  Bje[rkéns  ankomst 
några  sjukinrättningar  derstädes,  hviika  sedermera  förblefvo  i  verksamhet 
ända  till  dess  trupperna  återkommo  och  den  ^Vu  s.  å.  lemnade  staden 
i  ryssames  våld.  Ungefär  samtidigt  med  förste  fältläkaren  intrafiEEide 
äf ven  sjukhusintendenten,  öfverste  Gustaf  Bogislaf  von  Plåten.  Det 
är  just  den  vid  dessa  sjukinrättningar  tjenstgörande  fältläkaren  Dahl- 
gren, som  man  har  att  tacka  för  det  enda  man  hittills  i  detalj  känt  om 
sjukvården  vid  finska  arméen.  Ur  de  af  honom  samlade  rapporterna  kan 
man  sluta  till  den  obeskrifliga  oordning  och,  trots  läkarenes  påminnelser 
och  böner,  ofattliga  vårdslöshet,  som  de  administrativa  myndi^etema 
vid  arméen  läto  komma  sig  till  last  med  afseende  å  sjukvården. 

Kort  efter  sin  ankomst  till  Uleåborg  anbefallde  von  Plåten,  utan 
att  rådgöra  med  förste  fältläkaren,  att  flytta  de  sjuke  till  byarna  utom 
staden,  ehuru  sjukhusreglementet  tillerkände  läkarene  rätt  att  bestämma 
om  de  sjukes  flyttning  till  annan  ort  och  annan  lokal.  Med  stor  svå- 
righet lyckades  det  af  Bjerkén  att  förekomma  denna  i  flera  afseenden 
vådliga  åtgärd  på  den  grund,  att  »på  landet  i  böndernas  mörka  och 
rökfulla  porten  utan  kakelugnar  med  ett  par  gluggar  på  väggen  i  stället 
för  fönster  kunde  aldrig  vinnas  bättre  sjukvård  eller  sundare  utrymme. 
Läkarene  skulle  icke  kunna  hinna  göra  sina  sjukbesök.  Man  kunde 
möjligen  risquera  att  utsprida  febrar  bland  allmogen,  hviika  i  anseende 
till  dess  osnygga  lefnadssätt  snart  blifva  elakartade  och  smittande». 


')  1  krigsarkivet. 


SJUKHUS   I   ULBAbOBO.  308 


Strax  vid  de  ofvannämnda  sjukhaslokalernas  inredning  anmälde 
Dahlgren,  som  sedermera  öfvertog  vården  om  de  kirargiska  fallen,  i 
en  skrifvelse  af  den  '^/i  ®^  mängd  oordningar: 

»Sedan  jag  den  22  dennes  emottog  l&karevården  uti  en  del  af 
arméens  sjukhus  här  i  staden,  har  jag  beklagligen  varit  i  tillfälle  att 
dagligen  inom  desamma  förspörja  oordningar. 

Några  vaktmästare  hafva  understundom,  på  eget  bevåg  och  utan 
mitt  samtycke,  flyttat  tillfrisknade  sjuke  till  sjukvaktare  i  andra  sjukhus. 
Ingen  betjening  bryr  sig  om  snyggheten  i  sjukrummen.  De  sårade 
införas,  och  vid  förbandets  anläggande  kan  ej  ens  ljumt  vatten  presteras 
till  deras  rentvättande,  då  de  oftast  äro  fullblodade  på  kroppen.  Qanska 
svårt  sårade  med  afskjutna  lårben  och  armpipor  ligga  på  litet  halm  på 
golfven.  På  många  ställen  ser  man  golfven  öfvertäckta  af  fuktighet 
efter  vattenspillning,  stanken  utbreder  sig.  Ingen  betjening  bryr  sig 
om  någon  slags  uppsigt  å  de  sjuke;  de  få  obehindradt  springa  omkring 
på  gatorna,  skaffa  sig  derigenom  recidiver,  bröstfebrar  m.  m.  Då  läkaren 
kommer  till  sjukbädden,  är  patienten  borta  och  han  blir  den  dagen  utan 
medicin.  Kanhända  tillskapas  ock  härigenom  en  hop  maroder.  I  de 
flesta  sjukhusen  eger  den  sjuke  ej  kärl  till  mottagande  af  sin  dryck,  ej 
en  tennsked  för  intagningen  af  sin  medicin.  Kom  till  komvatten  fås 
Täl,  men  hvilken  skall  bestyra  om  att  det  kokas,  hvem  bestyra  om 
utdelningen?  De  sjuke  få  således  åtnöja  sig  med  vatten  och  ofta  finnes 
ej  sådant  att  tillgå,  som  kan  förtäras  af  de  sjuke». 

Bristen  på  de  nödvändigaste  sjukhusförnödenheter  såsom  sängkläder 
och  andra  behof  var  otrolig.  Beskaffenheten  af  sådana  härifrån  och 
därifrån  anskaffade  persedlar  fyllde  icke  engång  de  måttligaste  anspråk. 
Till  ett  besiktningsprotokoll  rörande  lakan,  madrasser  och  skjortor^  hvilka 
persedlar  godkänts  af  besiktningsmännen,  bland  hvilka  sjukhusinten- 
denten var  en,  hade  af  Bjerkén  bifogat  följande  anmärkningar: 

»Omtrent  ^/g  af  lakanen  voro  dugliga,  men  resten  af  den  gröfsta 
oblekta  säckväf»,  och  af  långbyxor  )»voro  af  10  par  9  skarfvade  vid  och 
ofvanför  knät,  af  gröfsta,  glesaste,  oblekta  säckväf  och  hålla  säkerligen 
icke  mycken  bykning».  Tofflorna  voro  af  eländigt  läder,  vändt  arbete 
med  klistrade  sålor  och  fulla  af  mögel.  Madrassernas  öfvertåg  var  så 
dåligt  och  glest,  »att  halmen  snart  måste  sticka  sig  igenom».  Af  Bjerkéns 
omdöme  om  hela  denna  leverans  var,   »att  efter  min  tanke  skulle  minst 


304  SJUKHUS   I  ULEÅBOBG. 


^/s  af  hela  leveransen  bUfvit  kasserad  som  oduglig   och    resten    ffitt  ett 
lägre  värde  och  så  blifyit  emottagen  för  nöds  skull»  ^). 

Emedan  de  öfriga  sjukhusen  dessutom  reqvirerade  sina  förnöden- 
heter från  Uleåborg,  uppstod  derstädes  stundom  brist  med  den  påföljd 
att,  såsom  en  af  de  tjenstgörande  läkarene  anmälde,  >mer  än  hälften 
af  vare  sjuke  äro  i  saknad  af  det  nödvändigaste,  såsom  madrasser, 
täcken,  matkäri  m.  m.,  utan  att  någon  anstalt  vidt^es  till  deras  an- 
skaffande». 

Samma  brist  rådde  äfven  på  andra  för  sjukvården  nödiga  artiklar. 
Vid  lasarettet  i  Uleåborg  utgjordes  hela  förrådet  af  förbandsmaterial  den 
^Vj  1808  af  193  alnar  lärft,  10  skalp,  »oduglige  Stockholmsblår»,  15 
skålp.  gammalt  linne  och  8  skalp,  charpie,  6  kannor  vinättika  och  35 
kannor  kornbränvin  oberäknade.  Efter  slaget  vid  Oravais  bestod  enligt 
Wahlbergs  uppgift  det  af  sjukhusintendenten  disponerade  förbands- 
materialet af  två  gamla  lakan  och  två  gamla  linnen. 

Stående  sjukhuset  i  Uleåborg  var  likväl  sjelft  i  behof  af  alla  de 
förnödenheter,  hvilka  i  hast  kunnat  anskaffas,  alldenstund  tillförseln  af 
sårade  och  blesserade  var  mycket  stor.  Pehr  af  Bjerkéns  rapport  af 
den  75  1808  upplyser,  att  derstädes  funnos: 

Blesserade.    ^^    Summa. 

qvarliggande  den  »Vi 217  578  795 

inkomna  från  och  med  den  Vs  till  och  med  den  Vs  125  71  196 

utmönstrade  sedan  den  »^^ 8  221  229 

döde  från  och  med  den  Vs  ÖH  och  ^^^  ^^^  Vs  ^  10  17 

den  Vs  qvarliggande 745. 

1  en  följande  månadsrapport  af  den  ^/^  till  och 

med  den  »^/g  uppgifvas 

qvarliggande 329         443        772 

inkomna 11         175        186 


^)  Se  A.  U.  Quennerstedts  uppsats  s.  10,  13. 


SJUKHUS   I   ULEÅBOBO.  305    1 


blesserade.     ^^^    Summa. 

utmönstrade 39    187    226 

döde 37     31    68 

den  ^1/5  qvarliggande 664. 

Äf  Bjerkén  gör  härvid  den  anmärkning,  att  antalet  döde  varit 
stort  »i  anseende  till  de  mångfaldige  och  svåra  blessurer  finska  arméen 
gifvit  ryska  soldaten,  som  i  columnen  af  döde  upptager  något  mera  än 
en  tredjedel»  *). 

Hvilken  oordning  öfverhufvud  rådde  vid  arméens  förnämsta  sjokhus, 
framgår  uren  anmälan,  daterad  den  Vs)  &^  fältläkaren  Jakob  Edgren, 
åt  hvilken  vården  af  de  invärtes  sjuke  var  anförtrodd,  derom,  att  sjukhusen 
blifvit  använda,  utan  att  en  fältläkare  undersökt  dem,  att  flera  sjuke 
inlagts  i  dera,  än  det  bestämts,  att  sjuke  emottagits,  utan  att  sjukskötare 
eller  annat  biträde  funnits  att  tillgå,  och  att  sjuke  omflyttats  och  öfver- 
förts  till  andra  sjukhus  utan  läkarens  vetskap.  Äfven  hade  man  urakt- 
låtit att  utan  afpolletteringssedlar  emottaga  sjuke  och  noggrant  uppteckna 
de  sjuke  till  namn,  nummer,  kompani  och  regemente.  Denna  oordning 
synes,  såsom  af  det  föregående  framgår,  varit  ganska  vanlig  och  före- 
kommit på  mer  än  ett  ställe.  Försummelsen  häraf  medförde  stora 
olägenheter  med  af  seende  på  anmälningen  till  regementschef  eme  och 
kommissariatet  samt  har  tillika  omöjliggjort  säkra  uppgifter  på  antalet 
sjuke,  döde  m.  m.  Men,  såsom  man  lätt  inser,  gaf  denna  icke  så 
sällan  afsigtliga  oordning  i  förteckningarna  öfver  de  sjuke  anledning 
till  betänkliga  underslef  derigenom,  att  vid  reqvisition  af  lifsmedel 
de  intagna  patienternes  antal  uppgafs  större,  än  det  i  sjelfva  verket 
var.  Detta  antydde  af  Bjerkén,  när  han  skref  in  margine  på  en 
insänd  läkarerapport  af  den  ^^/^^  1808:  »uppsändes  till  Schröder- 
stjerna,  som  följer.  Carger  sköter  ej  mycket  öfver  250  sjuke  och 
likväl  begära  kommissarieme  underskrift  för  600,   se  hvilken  förtjenst! 


')  I  krigsarkivet 

20 


306  SJUKHUS   f   ULBÅBORa. 


Schröderstjerna   svarade,   att   om  jag   kunde   skaffa   underskrift,  så 
skulle  karlen  hänga,  men  han  skref  ej  under  och  blef  ohängd»  *). 

En  oerhörd  trängsel  rådde  med  afseende  på  de  sjukes  anbringande 
och  placering,  en  omständighet  som  mer  än  någon  annan,  bidrog 
till  den  stora  dödligheten  och  smittans  spridning.  Sålunda  hade  Carger 
en  tid  sjuke  inqvarterade  i  icke  mindre  än  47  små  usla  rom  och 
Dahlgren  sina  sjuke  inlagda  i  21  lokaler.  När  savolaks-brigadens 
sjuke  till  ett  antal  af  357  man  i  slutet  af  september  öfverflyttades  till 
Uleåborg  från  Pulkkila,  der  brigadsjukhuset  varit  förlagdt,  anvisades  åt 
dem  af  magistraten  de  mest  afskräckande  och  olämpliga  qvarter  till 
sjukhus.  Förgäfves  sökte  Dahlgren  till  en  början  genom  de  militära 
myndigheterna  få  detta  elände  afhjelpt,  hvars  ryslighet  han  skildrar 
i  sina  rapporter  af  den  2»/^  och  Vio  1808,  redan  långt  innan  arméen 
med  sin  stora  transport  af  sjuke  åter  ankommit  till  Uleåborg: 

»Jag  har  ej  allenast  i  går  utan  ock  i  dag  genomgått  en  betydlig 
del  af  de  rysliga  kojor,  der  5:te  brigadens  sjuke  soldater  blifvit  inkastade, 
för  att  med  de  sednare  anställa  sjukmönstring;  men  oaktadt  bästa  vilja 
att  kunna  göra  den  med  ändamålet  enlig,  måste  jag  tillstå  att  den  blir 
mig  omöjlig.  Den  mesta  delen  af  de  sjuke,  som  varit  något  restituerade, 
hafva  beklagligen  åter  insjuknat.  Ifrån  somliga  kojor  hafva  de  sjuke 
emigrerat  och  anropat  milda  menniskor  om  ett  runa  i  en  vrå  af  något 
bättre  logis.  Jag  kan  ej  heller  underlåta  nämna,  att  så  framt  ej  desse 
sjuke,  genom  hr  öfv.-löjtnantens  och  riddarens  verkande  åtgäi-d,  ganska 
snart  komma  ur  dessa  barbariets  boningar  ut  på  landet,  äro  de  förlorade 
utan  all  räddning.     Mortaliteten  är  öfver  hvad  man  kan  förmodas». 

»Sedan  de  sjuke  inkommit  i  sina  ohyggliga  nästen,  af  hvilka  plura- 
liteten  inrymde  endast  3  till  4  man,  lägo  de  der  öfvergifne,  lemnade  åt 
sitt  eget  öde,  tills  vaktmästarne  hunnit  i  några  dagar  springa  ikring 
staden  och  i  hvarje  gård  fråga,  om  sjuke  funnes  der,  emedan  den  under- 
officer, som  åtföljt  transporten,  uråktlät  att  efterse,  hvarest  de  förlades 
af  stadsbetjeningen,  samt  denne  åter  ej  afgaf  förteckning  härä.  Hela 
öfre  våningen  uti  stadens  fattighus,  som  ej  är  försedd  med  några  slags 
eldstäder,  blef  ock  ihågkomraen  med  50   man,    af    hvilka   en    och   annan 


*)  Paul  Schröderstjerna  var  öf veradjutant  och  öf vei-stolöjtuant  i  amiéen. 


8J0KUUS   I   ULbIbORG.  307 


tillsatt  lifvet  genom  köldens  bidragande.  Huru  alla  dessa  uslingar  skulle 
blifva  skötte  och  vårdade,  kan  man  lätt  föreställa  sig.  Läkarene  hunno 
omöjligen  se  dem  alla  hvarje  dag.  Sjukvaktare  kunde  ej  presteras,  utan 
endast  på  få  ställen ;  om  kokad  mat  kunde  aldrig  bli  fråga,  ty  hvar 
skulle  den  kokas.  Jag  har  i  sällskap  med  herr  doktor  Carlstén 
samt  herr  löjtnant  Kempe  (å  kommendantens  vägnar)  besökt  dessa 
öfver  all  beskrifning  ohyggHga  boningar,  samt  med  egna  ögon  icke  utan 
största  rysning  sett,  huru  en  del  svagsjuke  på  knän  och  händer  krälat 
sig  ut  på  marken  att  förrätta  sina  behof,  huru  åter  en  del  af  diarrhé- 
och  rödsotspatienter,  som  ej  förmått  sig  sjelfve  röra  och  varit  utan  hjelp, 
legat  liksom  badande  in  excretis.  Ej  under  således  att  33  man  dött 
på  några  få  dagar,  innan  de  hunno  att  utflyttas  på  landet,  samt  att 
konvalescenterne  nästan  mangrant  tillsjuknat». 

När  af  Bjerkén  anlände  till  staden,  förklarade  han,  »som  jag 
vid  min  ankomst  till  staden  funnit  att  ett  mer  än  betydligt  antal  af 
finska  arméens  krigsmän  i  brist  af  så  väl  nödiga  busrum,  som  eko- 
nomisk skötsel,  dels  redan  äro  förgångne,  dels  snart  måste  blifva  det, 
så  snart  icke  nödiga  anstalter  vidtagas  till  deras  räddning,  så  får  jag 
anhålla  att  brännerihuset  utom  staden  måtte  till  sjukhus  genast  utrym- 
mas». Detta  skedde  visserligen,  men  äfven  detta  sjukhus  blef  snart  en 
härd  för  den  förderfbringande  trängseln,  oordningen  och  smittan.  Enär 
ständigt  nya  sjuke  och  blesserade  tillkommo  från  arméen,  uppkom  en 
sådan  öfverfyllnad  att,  såsom  brigadläkaren  Laurell  anmälde,  »de  förre 
sjuke  platt  icke  kunna  röra  sig,  eller  begagna  sig  af  någon  beqvämlighet, 
alla  andra  olägenheter  att  förtiga,  då  de  på  ett  så  omenskligt  sätt  blifvit 
på  hvarandra  packade». 

Af  Bjerkén  gjorde  hvad  han  kunde,  för  att  afhjelpa  dessa  olycks- 
digra förhållanden,  men  hans  åtgärder  omintetgjordes  eller  motarbetades 
af  okunnighet,  likgiltighet,  egennytta  eller  andra  intressen.  Ännu  den 
^Vii  anmälde  han,  att  borgerskapet  tillåtit  sig  att  förändra  de  åtgärder 
han  vidtagit  med  afseende  å  nödiga  rum  för  de  sjuke  och  deras  för- 
seende med  halm  och  bränsle.  Äfven  de  sjuke  hade  tvärt  emot  af 
Bjerkéns  hemställan  fått  utan  vidare  begifva  sig  bort,  »andre  åter  med 
hälft  lif  sökt  sig  fram  ifrån  en  aflägsen  koja  utan  eldstad  eller  bränsle, 
der  de  sedermera  lagt  sig».    Under  sådana  förhållanden  trodde   sig   af 


806  SJUKHUS   I   ULBÅBOBO. 


Bjerkén  böra  hos  general  en  chef  anhålla  »om  fullkomlig  dispositioD  i 
allt  hvad  tjensten  vidkommer».  Numera  var  det  dock  för  sent  att 
införa  ordning  och  reda  i  afseende  på  soldaternas  vård,  ty  fienden  stod 
för  dörren.  När  C.  N.  af  Kl  er  ek  er  lemnade  Brahestad  den  *7ut 
nödgades  han  derstädes  qvarlemna  1,500  sjuke^  hvilka  icke  kunde  med- 
föras och  när  de  finska  trupperna  den  ^Vu  utrymde  Uleåborg,  qvar- 
blefvo  der  icke  mindre  än  1,200  sjuke  till  fiendens  barmhertighet  och 
omvårdnad  ^).  Yid  bristen  på  transportmedel  fingo  de  i  sjukhusen 
ännu  qvarliggande  konvalescenteme  begifva  sig  bort  så  godt  de  kunde 
eller  ville.  En  del  sökte  åtfölja  trupperna,  men  hos  många  sveko 
krafterna  och  hoptals  sjönko  de  ned  i  snödrifvoma,  der  de  tyst  somnade 
bort  från  sin  bedröfliga  tillvaro. 

En  gripande  skildring  af  dessa  sorgliga  förhållanden  förekommer  i 
ett  bref  från  Carl  Oripenberg  till  en  vän  (»Bästa  broder  Gustafvus»), 
dateradt  Mattila  by  V*  D^il  oorr  om  Torneå  stad  den  "/12  1808: 

»Ännu  lefva  vi  allt  —  men  ack,  Herre  huni  länge  —  man  får 
dock  ej  misströsta,  de  mörkaste  saker  få  ofta  en  lyckligare  utgång  än 
man  vågat  hoppas.  Dä  vi  marscherade  ifrån  våra  ståndqvarter  efter 
stilleståndet,  som  upphörde  med  oktober,  trodde  väl  ingen  att  alla  camme- 
raderna  ännu  skulle  skåda  dagen,  likväl  har  det  skjett  och  hvarföie  kan 
icke  framdeles  öfverlefvoma  af  finska  arméen  räddas  pä  ett  lika  besyn- 
nerligit  sätt.  —  Vi  har  gjort  en  ibland  de  fatiquantare  retraitter,  men 
intet    kan  jemnföras  med  det  elände  vi  sett  på  vår  Trouppe;    utsvultna 

—  ty  portionerna  äro  för  knappa  åt  våra  soldater;  halfdöda  af  kiöld 
hafva  de  släpat  sig  fram  mera  liknande  skuggor  än  menniskor  —  och 
då  de  sjuknat  hafva  i  brist  på  hästar  vi  nödgats  lemna  dem  åt  sitt  öde 

—  många  hafva  med  upphöjda  händer  anropat  Försynen  —  och  menni- 
skior  om  hjelp  —  och  vi  hafva  endast  kunnat  gifva  dem  våra  tårar.  — 

Det  var  ömt  att  se  våra  soldater  då  de  passerade  en  fiemdelsstolpe 
inom  Svenska  gräntzen  —  af  sig  själf  stadnade  hela  bataillon  —  vände  sig 
om  och  sågo  ännu  en  gÅng  åt  Finland  —  tårar  uppstege  i  mångas  ögon 
och   så   fortsattes   marschen,    i    dag  återkom    en  af  mina  sjuka  —  han 


*)  Yrjö   Koskinen,  Finlands  Historia,    Helsingfois  1874  s.  566. 


SJUKHUS  I  TOBIfsJL  309 


berättade  att  i  endast  ett  hemman  utmed  vägen  lägo  5  man  af  vårt 
regemente  döda.  Ett  fartyg  med  sjuka,  som  ifrån  Brahestad  skulle  afgä 
till  Carlön,  frös  fast  och  40  dogo  af  köld  —  endast  vid  Rusi.  bat.  hade 
sedan  den  3:dje  12  man  aflidit  —  döm  om  vårt  elände  —  i  vår  få  de  söka 
Fitiska  arméen  i  kyrklo  gårdame  här  i  kring» '). 

Samma  sorgliga  förhållanden  och  samma  oordning,  som  i  Uleåborg, 
upprepade  sig  i  Torneä.  Trängsel  och  brist  på  utrymme  för  de  sjuke  f ortforo, 
hvarför  officerare,  som  ankommit  till  staden  »utan  att  tillfälle  till  inq var- 
tering  och  nödig  sjukskötsel  fanns  att  tillgå»^  anbefalldes,  att,  så  länge 
högsta  nöden  icke  fordrade  det,  låta  vårda  sig  vid  brigaden.  Likaså  iingo 
hvarken  underbefäl  eUer  manskap  införas  till  staden,  utan  borde  de 
skötas  i  brigadsjukhusen,  hvilka  för  detta  ändamål  skulle  inrättas  i  hvarje 
kantonering  2).  Tillika  föreskrefs,  att  de  läkare,  som  efter  förste  fält- 
läkaren af  Bjerkéns  ankomst  till  den  finska  arméen  gjort  brigadläkare- 
tjenst,  skulle  inom  sex  dagar  »vid  högsta  ansvar»  inlemna  efter  formulär 
upprättade  sammandrag  af  sjukförslagen  »och  sedan  vissa  brigadläkare 
anmält,  att  några  regementsläkare  icke  alltid  till  dem  i  rattan  tid  ingifvit 
sina  rapporter,  så  åligger  det  brigadchefema  att,  då  anmälan  om  sådan 
försummelse  göres,  alfvarsammeligen  bestraffa  de  skyldige» ').  —  Yid 
anmälan  därom,  att  liken  icke  blifvit  nog  tillräckligt  djupt  nedgräfda, 
»hvarigenom  mycken  olägenhet  i  vår  uppkommer»,  erinrades  att  liken 
borde  nedläggas  minst  två  alnar  under  jorden  % 

Under  arméens  vistelse  i  Tomeå  sökte  af  Bjerkén  genomdrifva 
en  förbättring  i  sjukhusens  matordning.  Om  det  lyckats  att  verkligen 
genomföra  denna  för  hälso-  och  sjukvården  så  maktpåliggande  åtgärd, 
har  den  icke  annat  än  varit  af  stor  betydelse  för  truppernas  välbefin- 
nande ^).    Likaså  utverkade   han,   att  det  med  vakthållning  sysselsatta 


^)  I  krigsarkivei 

•)  Generalorder  af  C.  J.  Adlercreutz,  Torneå  den  "/la  ^^^ 

•)  Qeneralorder  af  C.  J.  Adlercreutz  den  "/„  1808. 

*)  Generalorder  af  C.  J.  Adlercreutz  den  "/„  1808. 

^)  Denna  I  matordning  vid  sjukhusen  omfattade  fem  särskilda  förslag  till  middag 
for  10  man,  deribland  för  beredningj[af  7  Vt  stop  soppa  antingen  2  skälp.  korngryn,   5 


310  SJUKHUS   I   TORNEA. 


manskapet  erhöll,  utom  den  vanliga  dagportionen^  såsom  extra  förplägniDg 
och  »praeservativ  emot  den  nu  gångbara  sjukdomen»  varm  kokad  mat  ^). 
En  närmare,  ehuru  bedröflig  inblick  i  den  sjukvård  finska  arméens 
qvarlefvor  åtnjöto  i  Torneå,  erhålla  vi  ur  några  hithörande  rapporter. 
Jakob  Edgren  skref: 

»Hvad  sjuknumerns  stora  antal  angår,  är  det  en  sak,  hvarför 
läkaren  ej  kan  förebrås,  isynnerhet  dä  sjuke  tvärt  emot  hans  tillstyrkan 
dagligen  emottagas  och  af  sjukhusdirektionen  inqvarteras  i  en  by,  som 
redan  för  en  vecka  sedan  egde  det  antal  af  sjuke,  som  här  möjligtvis, 
utan  allt  för  mycken  trängsel,  kunde  herbergeras;  och  att  sjuknumern 
nu  på  en  dag  ifrån  ett  antal  af  320  man  vuxit  till  567  är  ea  sak, 
hvarom  jag  af  direktionen  icke  blifvit  underrättad.  De  sjuke  ligga  hop- 
packade i  sjukrummen  30  till  40  man,  då  i  hvarje  rum  borde  ligga  12 
till  15,  högst  20  sjuke.  Sjukvaktare  finnas  ej  i  ett  tillräckligt  antal  och 
osnygghet  råder  i  högsta  grad». 

Likaså  skref  Dahlgren  om  sjukhusen  i  Torneå  och  trakten  närmast 
deromkring  den  ^Via  och  den  ^7i«  1808: 

»Tillståndet  i  dessa  sjukhus  är  i  korthet  följande:  i  Påta  fä  en  del 
af  de  svagquke  varm  mat,  de  andre  lefva  af  torr  proviant  och  kokt 
vatten.  I  Haaparanda  har  ingen  kokerska  funnits  förr  än  i  går  aftons: 
alla  de  sjuke  hafva  blifvit  här  provianterade  ibland  annat  med  rått  kött 
och  som  inga  kittlar  och  ingen  köksbetjening  funnits,  så  hafva  de  fått 
åtnöjas  med  sitt  torra  bröd  och  kallt  vatten  med  kanhända  litet  salt. 
De  sjuke  ligga  efter  sjukhusdirektionens  besörjande  och  förordnande  så 
tätt  sammanpackade,  att  somliga  ligga  med  fötterna  öfver  hvarandra.  De 
fleste  svagsjuke  äro  utan  allt  biträde  vid  sina  naturliga  behofvers  bestri- 
dande; stanken  är  härigenom  blefven  högst  odräglig  och  —  dödande. 
Läkames  befallningar  höras  och  glömmas». 


skalp,  färskt  kött,  5  lod  mjöl  och  8  lod  salt,  eUer  2  skalp,  komgryn,  10  lod  mjöl,  20 
lod  smör  och  8  lod  salt  eller  3  Ya  skalp,  salt  kött,  15  lod  smör  och  ett  skalp,  mjöl 
m.  m.  Dessutom  2  skalp,  mjukt  bröd.  Till  afton  V»  stop  gröt  af  gryn  eUer  mjöl  med 
tre  lod  smör  per  man.  Äfven  fanns  halfportion  soppa  å  7»  stop  till  moiigon  och  afton 
af  gryn  eller  kött  med  smör  för  svagt  sjuke. 

*)  Detta  »prseservativ*  bestod  af  stark  köttsoppa  med  tillsats  af  ett  hälft  jungfni- 
mått  bränvin  och  10  kryddpepparkom.    Brigadorder  af  J.  A..  Sandels  den  "Vj  1809. 


SJITKHUS   I   TORMEÅ.  311 


»Hemkommen  från  2:dra  brigadens  sjukhus  i  Woijoukala,  får  jag 
äran  inrapportera. 

Brigadens  sjukhus  är  fördelt  på  2:ne  byar,  i  den  ena  finnes  4  går- 
dar, tätt  invid  hvarandra  belägne,  hvarest  i  4  porten  98  sjuke  herber- 
geras,  den  andra  består  af  tre  gårdar,  som  i  tre  porten  hyser  52  sjuke 
tillsammans  150  man.  Dessa  porten  äro  högst  små  och  låga,  och  hysa 
ett  vida  större  antal  sjuke,  än  som  i  så  små  usla  rum  bör  finnas.  Stanken 
var  ock  liär  odräglig  och  qväfvande.  Mortaliteten  är,  tyvärr,  betydlig,  då 
32  man  dött  på  8  dagar.  Pä  stället  tjenstgörande  sjukhus-underoffioem 
berättade  mig,  att  det  friska  manskapet  är  ganska  trångt  inqvarteradt ; 
att  exempel  skall  gifvas,  det  i  en  enda  gård  kan  finnas  en  hel  bataljon 
förlagd;  att  sjuka  manskapet  ganska  sällan  kan  få  kokad  mat;  att  det 
nyttjat  brödvatten  af  ankarstockar,  hvilket  förorsakat  diarrhé,  men  tillredt 
af  knallar,  har  det  blifvit  godt  och  utan  någon  obehaglig  effekt». 

Samtidigt,  insände  C.  N.  af  Klercker  den  ^7i2  ^11  konungen 
följande  sorgliga  rapport: 

»Förhållandet  med  de  sjuke  har  varit  högst  beklagligt  och  rörande. 
Närmare  1,500  torde  qvarblifvit  på  sjukhusen  i  Biuhestad,  Uleåborg, 
Kello  och  Ijo  samt  omkring  200,  hvilka  till  fots  begifvit  sig  ifrån  sjuk- 
husen, i  hopp  att  kunna  rädda  sig  ur  fiendens  våld,  hafva  på  det  ömkeli- 
gaste  sätt  omkommit  på  vägen  under  den  inträffade  starka  kölden.  Dag- 
ligen strömma  sjuke  till  de  härstädes  nu  inrättade  sjukhusen,  då  hvarken 
rum  eller  läkare  hinna  till.  Det  är  i  denna  del,  som  jag  anser  den  största 
våda  vara  för  Ed.  Kongl.  Maj:ts  armée,  h vilken,  om  ej  sjukdomen  afstadnar, 
ofelbart  skall  derigenom  upplösas  innan  våhren»  ^). 

Från  alla  håll  inlöpte  för  öfrigt  enahanda  bedröfliga  underrättelser. 
Den  svenska  fördelningens  tillstånd  på  Åland  skildrade  L.  B.  Peyron 
i  en  rapport  till  konungen,  daterad  Jomala  gård  den  ^Vi  1809  med 
följande  ord: 

»Högst  beklagansvärdt  är  denna  fördelningens  tillstånd,  då  döden 
uti  december  månad  ensam  borttagit  106  man,  samt  att  här  nu  befinnes 
öfver    1,200  man  sängliggande,    en  nästan  lika  så  stor  summa  convales- 


*)  I  krigsarkivet. 


312  P.   AF   BJSBKÉNB  BAPPORTBR. 

center,  hvilka  gå  som  skuggor.  —  Yåra  utblottade  magasiner  hafva  redan 
tvingat  mig  att  förknappa  soldatens  portion  ifrån  2  skalp,  till  ett  skalp, 
bröd,  som  ej  gifver  honom  tillråckelig  8t3rrka  att  utstå  årstidens  sträng- 
het, och  en  vinter  campagnes  besvärligheter,  om  han  också  skulle  ha 
ståndaktighet  nog,  att  intet  bli  misströstande  vid  en  så  bedröflig  utsigt»  ^). 

Denna  endast  i  sina  konturer  tecknade  bild  af  militärläkarevården 
under  finska  kriget  1808—1809  kan  icke  afslutas  mera  talande,  än  med 
P.  af  Bjerkéns  under  det  omedelbara  intrycket  af  dess  elände  från 
Tomeå  afgifna  rapporter  af  den  */i  och  ^i\  1809  2) : 

»Af  åtskilliga  memorialer,  ingifna  till  (Generalen  en  Chef  i  Finland 
från  dåvarande  förste  fältläkaren,  Archiater  af  Bjerkén,  ådagaläggas 
tydligen  eländet  och  de  lama,  otillräckliga  åtgärder,  som  vidtogos  till 
dess  afhjelpande.  Bland  annat  beklagar  sig  Bjerkén  deröfver,  att  alla 
de  anstalter,  han  vidtagit  för  de  blessei-ades  och  sjukas  inqvarterande  och 
emottagande  i  Uleåborg,  blifvit  alldeles  till  intet  gjorda;  att  omflyttningen 
af  de  sjuka  skedde  utan  läkares  vetskap,  så  att  dessa  på  flera  dagar 
icke  hade  reda  på,  hvar  deras  sjuka  funnos;  att  ingen  varm  »föda  stod 
att  erhålla,  att  inga  sängkläder  voro  att  tillgå,  utan  i  stället  otillräcklig 
och  ofta  oduglig  halm,  samt  att  till  betäckning  soldatens  utslitna  kappa 
måste  begagnas».  När  sluteligen  arméen  nödgades  utrymma  Uleåborg, 
måste  en  stor  del  af  de  sjuka  försöka  att  sjelfva  föi*flytta  sig  derifränså 
långt  och  så  godt  de  kunde,  ty  på  tillräckligt  antal  hästar  för  de  sjukas 
transporterande  var  ej  att  tänka.  Rapporten  till  Generalen  en  Chef  af 
den  ^^Ixi  1808  öfver  sjukhusens  utrymmande  m.  m.  slutar  Bjerkén  på 
följande  sätt:  »och  måste  jag  beklaga,  att  en  oduglig  ekonomisk  direktion 
på  ett  bedröfligt  sätt  försvårat  sjukskötseln  under  hela  detta  årets  fälttåg, 
och  kommer  säkerligen  den  rysliga  tafla,  som  härstädes  till  Byssames 
skärskådande  qvarlemnas,  att  göra  en  svår  kontrast  emot  den  de  frnm- 
ställt  af  ordning  och  skick  uti  sjukskötseln». 


^)  I  krigsarkivet. 

')  Dessa  viktiga  aktstycken  haf va  numera  foi^äfves  eftersökts  i  medicinalstyreLsens 
arkiv,  samt  i  krigs-  och  riksarkiven.  Att  de  blifvit  upplästa  i  coUegium  medicum  fram- 
går ur  dess  protokoll  för  den  *Vi  1809.  Förf.  har  mellertid  funnit  dem,  åtminstone 
delvis,  införda  i  ^Förslag  till  förbättrade  anstalter  för  arméens  sjukvård  i  faU». 
Stookh.  1842,  sid.  IV. 


P.  ÅF  BJSBKÉN8  BAFPORTBB.  313 

»Eeträtten  från  Uleäborg  skedde  uti  28  graders  köld;  manskapet 
saknade  tillräcklig  beklädnad  och  lefde  endast  på  torr  föda;  vattnet  var 
orent  och  osmakligt;  af  bran  vin  och  ättika  funnos  obetydL'ga  qvantiteter 
i  land;  det  mesta  deraf  var  ombord  pä  fortygen.  Svenska  soldatema, 
ovane  vid  finska  porten,  nedsatte  sig  hungriga,  trötta  och  utfrusna  i 
sådana,  der  värmen  vanligen  uppgick  till  30  ä  35  grader,  insomnade,  och 
efter  några  timmars  vistande  derstädes  befunnes  flera  döda,  i  samma 
ställning,  som  de  insomnat.  De  åter,  som  kunde  fortsätta  marschen, 
insjuknade  uti  flussfeber  med  inflammation  i  luftröret  och  dess  finare 
ntgreningar.  Sådant  var  förhållandet  med  Helsinge  och  Ldf-Grenadier- 
regementema  tiU  öfver  halfva  styrkan.  Vid  ankomsten  till  Tomeå 
inqvarterades  de  sjuka  lika  oförsvarligt  trångt,  som  uti  Dleåborg,  och 
följden  blef  att  redan  nyårsdagen  1809  hade  den  förut  icke  smittosamma 
sjukdomen  öfvergått  uti  en  rötfebera-epidemie,  och  var  arméens  sjuk- 
nummer denna  dag  2,515. 

Detta  föranledde  Generalen  en  Chef  att  sammankalla  läkare-corpsen, 
för  att  med  dem  rådgöra  om  möjligheten  att  för  farsotens  ytterligare 
tillgripande  sätta  en  gräns. 

De  läkare,  som  vid  sjukhusen  kunde  användas,  bestodo,  utom 
chefen,  af  2:ne  fält-läkare,  4  brigad-läkare,  2:ne  sjukhus-läkare  och 
3:ne  imder-läkare;  flera  af  dessa  voro  dessutom  nödsakade  att  tillika 
tjenstgöra  vid  regementenia. 

Resultatet  af  denna  öfverläggning  blef,  att  alla  enständigt  yttrade: 
att  sjukdomen,  som  i  sin  början  endast  var  en  catarrhal-feber,  nu  genom 
bristande  tillgångar  på  allt,  som  erfordrades  för  en  ändamålsenlig  sjuk- 
vård, öfvergått  till  en  sjukdom  af  den  mest  smittosamma  beskaffenhet 
{"rån  den  *Yii  ^^^^  ^^^  *Vi2  ^»de  de  sjuka  icke  erhållit  varm  mat.  Det 
isade  golfvet  uti  sjukrummen  var  uti  flera  sjukhus  otillräckligen  skyldt 
af  skämd  halm,  och  trängseln  till  den  grad  ohygglig,  att  »i  ett  pörte,  der 
aldrig  mer  än  6  personer  legat,  voro  nu  inpackade  30». 

»I  2:ne  af  sjukhusen  dog  af  5  en  i  veckan,  och  i  de  öfriga,  der 
utrymmet  var  bättre,  var  mortaliteten  10  procent  i  veckan. 

De  få  läkame,  nemligen  11  för  2,500  sjuka,  hade  dessutom,  i 
anseende  till  de  spridda  sjukhusen,  ofta  1  till  1  ^/^  mil  att  tillryggalägga 
vid  sjukbesöken.  För  öfrigt  yttrar  sig  Bjerkén  i  memorialet  af  den  Vi) 
då  han  gör  en  förnyad  reqvisition  på  läkare:  »icke  derföre  att  jag  tron 
att  med  flera  läkares  tillkallande  någon  af  alla  de  olägenheter,  som  på 
ett  så  rysligt  sätt  förorsakat  sjukdomames  dödlighet  i  och  omkring 
Tomeå,    på  minsta  sätt  kan  aflijelpas,    utan  deriöre,    att  då  genom  brist 


814  ÅTERBLICK   PÅ    ÄRMÉENS   hAlSOYÅRDSFÖRHÅLLANDEN. 


på  sjukhuskläder  och  betäckning,  på  torr  halm  till  läge,  på  bräder  ti 
britsar  eller  sängställen  ifrån  det  isade  golfvet,  i  förening  med  flera 
veckors  brist  på  kokämne  för  de  sjuka  och  den  aldrafarligaste  trängsel, 
ingen  hjelp  till  lifvet  är  att  förvänta,  den  trösten  åtminstone  måtte  vara 
mig  förunnad  att  mildra  mina  medarbetande  kamraters  svåra  tjenst  och 
olyckliga  öde,  då  den  ena  af  dem  sjuknar  efter  den  andra,  att  genom  ett 
större  antal  läkare  söka  att,  om  möjligt  är,  finna  en  hazard  till  lifvets 
bibehållande  för  några  af  dem,  ty  ingen  bör  vara  okunnig  om  att  medi- 
kamenter,  ehuru  utvalda  och  utdelade  af  aldraskickligaste  läkarehand, 
aldrig  kunna  medföra  någon  båtnad,  om  icke  de  öfriga  sjukbehofven  äro 
rigtigt  uppfyllda,  äfvensom  att  å  andra  sidan  de  sjukas  vederfående  oftast 
och  säkrast  kan  vinnas  genom  det  sednare,  äfven  då  naturen  varit  biträdd 
af  alltför  litet  medicin». 

»Uti  Torneå,  som  alltid  varit  ansedd  såsom  en  hälsosam  ort,  och 
der  ingen  farsot  på  många  år  visat  sig,  var  luften  nu  så  förpestad,  att 
smittan  spridde  sig  på  1  ^2  ^^^s  distans  rundt  omkring  staden,  och  lan- 
dets innevånare  angi-epos  deraf  likaväl  som  soldatema». 

Till  denna  tafla  af  det  öfver  all  beskrifning  rysliga  elände,  i  hvilket 
återstoden  af  finska  arméen  befann  sig,  när  den  slutligen  uppnådde 
Tomeå  och  dess  omnejd,  må  ännu  följande  tilläggas.  Då  arméen  den 
*7i2  1808  beträdde  Vesterbottens  område,  räknade  den  enligt  Dahl- 
grens uppgift  3,173  sjuke,  bland  hvilka  64  sårade,  som  släpat  sig  med 
på  tåget.  Af  dessa  afledo  484  under  månadens  förlopp.  I  januari  1809 
tillsjuknade  2,022  och  749  afledo.  Under  februari  insjuknade  734  och 
550  afledo.  Således  under  denna  tid  inalles  5,929  sjuke  och  1,783  döde. 
—  Vid  Konventionen  i  Seivis  den  ^Vs  1^09  uppgaf  H.  H.  Gripenberg 
att  af  de  finska  truppperna  vid  Kalix  1,600  man  voro  sjuke. 

Ehuru  en  sorglig  erfarenhet  från  en  icke  alltför  aflägsen  tid  bort 
varsko  railitärförvaltningen  för  det  sjukdomselände,  som  med  oafvislig 
nödvändighet  följer  en  armé  i  spåren,  der  icke  verksamma  åtgärder  i  tid 
vidtagas,  hade  man  likväl  försummat  alla  förberedelser,  för  att  helst  i 
någon  mån  åtminstone  lindra  den  med  hvarje  dag  växande  nöden. 
Hvar  orsaken  till  denna  beklagansvärda  i  sina  följder  för  landet  och 
arméen  lika  olycksdigra  likgiltighet,  än  må  hafva  legat,  är  det  dock 
säkert,   att  de  ledande  männen  icke  fullgjort  hvad  pligt  och  ära  fordrat 


J 


ItEBBLICK  på   ABMÉEN8   HÄLSOYÅRBSFÖBhIlLÄNDEN. 


315 


mot  ett  land,  som  under  alla  skiften  troget  stått  vid  Sveriges  sida.  Utan 
allt  tvifvel  hade  sjukdomens  härjningar  bland  arméens  glesnade  leder 
icke  blifvit  så  förfärliga  och  aldrig  kunnat  vinna  en  sådan  förstörande 
makt,  om  krigsförvaltningen  med  vaken  insigt  och  redligt  allvar  upp- 
fyllt sina  skyldigheter.  Deremot  kan  man  icke  annat  än  skänka  sin 
beundran  åt  den  ihärdighet,  sjelfuppoffiing  och  kraftfullhet  arméen 
sjelf,  en  sådan  ledning  och  sådana  föredömen  till  trots,  öfverallt  och 
intill  slutet  lade  i  dagen.  Blod  och  tårar,  lidande  och  död  beseglade 
denna  plikttrohet.  Det  var  i  sanning  »en  här,  som  kunde  allt,  blott  ej 
sin  ära  svika,  en  här,  som  frös  och  svalt  och  segrade  tillika». 

Läkarene  gjorde  hvad  de  kunde.  Modigt  och  ihärdigt  kämpade  de 
mot  sjukdomens  öfvermakt,  så  länge  det  stod  i  deras  förmåga.  Bevisen 
derför  hafva  väl  till  största  delen  gått  förlorade.  De  få  hittills  kända 
vittnesbörden  öfver  detta  deras  tunga  och  mödosamma  arbete  tala  dock 
till  efterverlden  ett  vältaligt  språk  om  deras  uppofUngar,  nit  och  plikt- 
känsla.   Till  deras  berömmelse  hafva  de  här  fått  en  plats. 


>  M 

i 


4 


[ 


•il 


►^■ji* 


1^^ 


f. 
I. 


I 


ic] 


XVIII. 


RÄTTSMEDICIN. 


I 


♦V'l 


r 


*f 


;i; 


^' 


,i 


11 


fc** 


^  Il 


1.    Befogenhet  alt  verkstålla  medikolegala  likbesiktningaF. 

Yid  den  allmänna  bristen  på  legitimerade  läkare  hade  det  under 
tidens  lopp  blifvit  sedvanligt  att  i  förekommande  rättsfall  inhemta  de  vid 
militären  anställde  fältskärernes  yttrande.  På  hvilka  öfverhetliga  stad- 
ganden  detta  förfarande  grundade  sig,  kan  förf.  likväl  icke  uppgifva. 

Efter  inrättandet  af  collegium  medicum  började  de  högre  dom- 
stolarne infordra  dess  utlåtande  i  mera  invecklade  rättsmedicinska  fall. 
I  k.  resolutionen  af  den  ^7^  1685  stadgades  dock,  att  »alldenstund  esom- 
oftast uti  chirurgien  sådane  swåre,  mörke  och  farlige  casus  förefalla,  att 
rätteme  blifva  förorsakade  till  att  begära  coUegii  medici  omdöme  och 
betänkande  deröfver  till  sakens  upplysning,  när  den  med  dom  afgöras 
skall,  så  finner  Kongl.  Maj:t  widh  slike  händelser  nödigt  och  tidsenligt 
att  till  lika  med  doctorerne  någre  deo  elste  af  barberareembetet  måtte 
ha  part  dher  af,  att  de  äfvenwähl  bifoga  deras  tanka  uthi  deth,  som 
chirurgien  egenteligen  angår  och  tillhörer,  på  deth  således  altidh  måtte 
wara  en  förtrolig  communication  emellan  collegium  medicum  och  socie- 
tatem  chirurgicam».  Äfven  k.  brefvet  af  den  ^/j  1689  till  Svea  hofrätt 
ålade  »chirurgi,  som  hufvud-  och  andre  dödelige  sår  besiktiga  och  sina 
vittnesbörder  derom  afgifva,  att  så  varsammeligen  dermed  umgå  och  om 
sårets  beskaffenhet  sig  informera  med  uppskärande  och  öppnande,  att 
domaren  utan  tvifvelsmål  må  kunna  sig  deruppå,  uti  blodsakers  afdö- 
mande,  lita  och  försäkra,  i  följe  hvaraf  medici  och  chirurgi  böra  deras 
såramåls  attester,  till  deras  utlåtelse  bifoga  de  skäl,  hvarpå  de  attesten 
g;rundat  och  hvarmed  de  vilja  den  befästa?^. 


320       BEFOGENHET   ATT   TERKSTÄLLA   MEDIKOLEOALA  LIKBESIKTMINGÅH. 


Ehuru  barberarene  (kirurgeme)  sålunda  ägde  rättighet  och  skrl- 
dighet  att  afgifva  yttrande  öfver  de  af  dem  verkställda  medikolegala 
likbesiktningama  och  äfven  kirurgiska  societeten  bort  i  svåra  fall  höras, 
var  det  likväl  coUegium  medicum,  som  på  begäran  aflemnade  verkliga 
rättsmedicinska  utlåtanden.  Sålunda  ingår  i  coUegii  medici  protokoll 
för  den  **/io  1692,  med  anledning  af  k.  Svea  hofrätts  skrifvelse  af  den 
10  i  samma  månad  rörande  ett  dråp,  följande  förklaring: 

»Och  såsom  oss  fattades  en  fullkomlig  attest  om  sielfwa  vulnere, 
huru  det  varit  beskaffat  i  begynnelsen  och  hvad  för  symptomata  dervid 
sig  infimnit,  så  måste  man  taga  fältskärens  utfäste  attest  pro  fonda- 
mento,  som  säger  vulnus  in  principio  non  fuisse  lethale  och  aJtså  synes 
det  blifvit  lethale  per  accidens,  emedan  som  patienten  icke  biifvit  så 
skiötter,  som  sig  bör,  som  synes  af  circumstantiis.  Sedan  borde  ock 
efteråt  warit  skiedt  inspectio  cadaveris». 

Stundom  förekom  det  till  och  med,  att  collegium  medicum  låt 
någon  af  stadens  fältskärer  på  lik  demonstrera  de  kroppsdelars  anatomi, 
om  bvilka  det  i  ett  gifvet  fall  närmast  handlade,  innan  detsamma 
gaf  sitt  yttrande  ^). 

Efter  hand  blef  det  dock  vanligt,  att  äfven  en  läkare  undertecknade 
attesterna  i  rättsmedicinska  fall,  ämnade  att  till  domstol  inlemnas.  I 
Eongl.  Maj:ts  resolution  uppå  lifmedikus  Johan  Martin  Ziervogels 
memorial  befallde  Kongl.  Maj:t  den  ^Va  1696  »öfversten  af  gardet, 
att  han  vid  regementskrigsrätten  skall  ställa  dhen  förordning,  det  sådana 
fältskiärsattester  hädanefter  intet  för  giltige  skohla  blifwa  antagne,  utan 
att  regementskrigsrätten  vid  sådana  händelser  alltid  derom  skall  tiUijta 
någon  af  KongL  Maj:ts  lifmedicis,  hvilka  skohle  vara  skyldige  at  uth- 
gifwa  sådane  attester^  så  ofta  sådant  af  dhem  begiäres». 


*)  Collegii  medici  protokoll  den  '/n  1706.  —  I  ett  anoat  medikolegalt  mål  1708 
deinoDStrerade  kirurgen  på  anatoroisalen  i  stadshuset  pä  söder  en  hufvudakål  och  ute- 
remas  förlopp  för  collegium  medicum ;  han  ville  bevisa  att  skadan  varit  vulnus  per  se 
lethale.  Kollegium  var  likväl  icke  af  den  meniogen.  Mannen  i  fråga,  slagen  med  en 
tegelsten  i  hufvudet,  dog  14  timmar  efter  våldet. 


BEFOeENHBT   ATT  TEBKSTÅLLA  HSDIKOLKGAIiÅ  LIKBESIXTNINGAR.       321 

Vanligt  var  detta  förbållande  dock  icke.  Provinsialläkaren  Peter 
El  fy  ing  förfrågade  sig  i  coUegium  medicom,  »om  en  chirurgus  skuUe 
få  lof,  att  allena  utan  at  kienna  doctom,  deponera  inför  rätterne  relation 
Tid  casus  medicoforenses.  Hvarpå  svarades  att  efter  detta  är  en  sak, 
som  hafver  med  sig  jus  vitsB  et  necis,  skalle  sådant  ingalunda  skie  och 
skulle  landshöfdingen  therom  tillskrifvas»  ^). 

Ett  allmänt  stadgande  härom  saknades  likväl  och  den  ^^4  1707 
beslöt  coUegium  medicum  anhålla  hos  kongl.  senaten,  »att  feldschäreme, 
som  ofta  uti  sådana  ting  slät  nog  äro  förfarne,  eij  mage  vid  besichtning 
af  en  blesserat  kröp  vidare  extendera  deras  attest,  än  huru  de  hafva 
befunnit  den  döda  kroppen  och  sedan  judicium  de  causa  mortis  antingen 
af  nästiegen  provincialmedico  eller  ock  in  casu  ambiguo  af  Gollegio 
medico  sjelf,  inhämptas». 

Denna  fråga  synes  dock  icke  hafva  vunnit  sin  lösning,  alldenstund 
coUegium  medicum  ännu  den  *79  l^^l  fann  sig  föranlåtet  att  hos  Kongl. 
Maj: t  anmäla,  »huru  som  dessa  (af  kirurger)  utgifna  attestata  nog- 
samt vitna  huru  opåUteUge  anledningar  domare  hittills  haft  vid  dylika 
måls  af  görande».  Svaret  lät  dock  vänta  på  sig.  CoUegium  medicum 
vände  sig  slutiigen  rörande  denna  sak  till  Svea  hofrätt  med  en  skrif- 
velse  af  den  Vi  1768  och  nu  utfärdade  denna  hofrätt  den  ^7^  s.  å, 
följande  cirkulär,  som  för  rättsmedicinens  utöfning  blef  af  den  aUra 
största  betydelse. 

»Hos  kongl.  hofrfttten  har  kongl.  coUegium  medicum  skrifteligen 
tillkänna  gifwit,  huru  som  coUegium  medicum  funnit  hwad  olägenhet 
theraf  härrörer,  at  okunnige  personer  origtige  besiktnings  attester  meddela 
vrid  hvarjehanda  skador,  hwarofver  sedermera  domare  och  jemwäl  ofta 
coUegium  medicum  samt  andre  medici  måste  lemna  theras  yttrande, 
hvilka  i  anseende  til  bristande  underrättelser,  som  endast  af  then,  hvilken 
närvarande  besiktigat  skadan,  kimnat  inhemtas,  måste  blifwa  ofuUkomlige 
och  tvifvelaktige.  Till  förekommande  häraf  har  coUegium  medicum  hem- 
stält, om  icke  the  under  kongl  hofrätten  lydande  underdomare  kunde 
anbe&dlas,  at  ej  godkänna  besiktningsattester  af  andre  än  provincialmedici 


O  CoUegii  medici  protokoU  den  "/,  1706. 

21 


322  BEFOGENHET   ATT    VEBKSTALLA   MEDIKOLEOALA   UKBESIKTNINGAB. 

« 

och  stadsphysici,  eller  andre  i  publique  tjenst  warande  och  af  coUegio 
godkände  doctorer  samt  sådane  chirurgi,  som  antingen  äro  lagligen 
examinerade  och  enligt  Kongl.  Maj:ts  nådige  befallningar  af  then  ^Vs 
1752  samt  *%  1*758  kunna  uppte  anatomia)  professorns  intygande,  at 
the  bivistat  anatomien  i  Stockholm  samt  i  then  wetenskapen  vunnit 
behörig  insikt. 

Och  som  kongl.  hofrätten  finner  angelägenheten  fordra,  det  besikt- 
ningar öfver  såramål  och  skador  mage  wärkställas  af  sådane  personer, 
som  uti  thet  ämnet  behörig  kundskap  äga,  så  föranlåtes  kongl.  hof- 
rätten härigenom  påminna  at  vid  tlie  tillfällen,  tå  provincialmedici  och 
stadsphysici  eller  af  collegio  medico  godkände  doctorer  samt  chirurgi, 
som  äro  examinerade  och  med  vederbörligit  bevis  försedde,  kunna  vara 
at  tillgå  och  besiktningarne  ej  fordra  besynnerlig  skyndsamhet,  ej  någre 
andre,  än  sådane  personer  mage  förordnas  eller  nyttjas  till  besiktningar 
af  döda  kroppar  samt  at  i  the  grofre  brottmål  besiktningen  må,  så  vidt 
möjeligt  är,  af  wederbörande  fältskärer^  uti  någon  medici  närwaro, 
förrättas». 

Vid  denna  frågans  lyckliga  lösning  beslöt  kollegium  låta  skrifvelser 
i  samma  syfte  afgå  äfven  till  Göta  och  Åbo  hofrätt  samt  slutligen  äfven 
till  andra  öfverdomstolar  ^). 

Innan  sättet  för  afgifvandet  af  läkareintyg  öfver  verkställd  lik- 
besiktning blifvit  ordnadt,  förekom  det  icke  sällan  att  Svea  hofrätt  lät 
uppkalla  en  eller  flere  collegii  medici  ledamöter  för  att  höra  deras 
yttrande  om  tillförlitligheten  af  inkomna  attester.  Sålunda  hade  hofrätten 
1776  uppkallat  assessor  Svensson  och  anmodat  honom  att  till  koUegii 
skärskådande  öfverlemna  ett  medicinskt-juridiskt  ärende.  Gollegium 
medicum  beslöt  anhålla  att  alltid  få  emottaga  skriftlig  kommunikation 
angående  juridiskt-medicinska  mål  2).  Ännu  1807,  när  kollegii  sekre- 
terare,  uppkallad   till   Svea   hofrätt,   anmodades   emottaga  handlingame 


^)  Collegii  medici  protokoll  den  '/g  1768  och  »/,  1769.  —  Här  må  nämnas,  att 
på  grund  af  instruktionen  för  »stadsphysicus»  och  »stadschirurgus»  i  Stockholm  af  den 
''/q  1795  skulle  vid  invärtes  sjukdomar  och  svåra  säramål  besiktningarna  anställas  af 
dem  gemensamt  och  begge  deröfver  afgifva  yttrande. 

*)  CoUegii  medici  protokoU  den  «>/,  1776. 


LIEÖPPMIN6AR   BLIFTA   ALLMÅNMARE.  323 

rörande   ett  medikolegalt  mål,   nödgades    kollegram   begära  hofrättens 
skriftliga  yttrande  i  hvad  afseende  utlåtandet  egentligen  äskades^). 

Bland  anmärkningsvärda  afvikelser  från  den  vanliga  formen  för 
bedömandet  af  ett  rättsmedicinskt  mål  kan  nämnas,  att  Wasa  hofrätt 
1776  begärde  provinsialläkaren  Hasts  yttrande  öfver  provinsialläkaren 
Cargers  utlåtande  i  ett  sådant  fall.  Carger  hade  förklarat  döden  per 
accidens  letbale,  Hast  deremot  för  absolute  lethale,  hvarmed  hofrätten 
förenade  sig.  Collegium  medicum  förklarade  ett  sådant  förfarande 
obehörigt  ^). 


2.    LiköppningaF  blifVa  allmånnare. 

Mycket  säUan  torde  fullständiga  medikolegala  obduktioner  blifvit 
verkställda  på  en  tid,  då  icke  blott  insikter  i  hithörande  ämnen  voro  hos 
fältskäreme  ganska  sällsynta,  utan  sådana  förrättningar  i  och  för  sig 
betraktades  med  en  viss  afsky.  Öfverhufvud  åtnöjde  man  sig  i  före- 
varande fall  med  en  enkel  intygan  öfver  skadans  mer  eller  mindre 
vållande  till  döden.  För  fältskäreme,  hvilkas  åliggande  det  var  att  utreda 
beskaffenheten  af  såramål  och  andra  kroppsskador,  hvilka  medfört  lifvets 
förlust,  funnos  icke  några  allmänna  föreskrifter  utfärdade.  Sådana 
funnes  så  mycket  mindre,  som  kirurgerne  icke  stodo  under  collegii 
medici  inseende  eller  voro  ansvarige  för  någon  myndighet,  utan  betrak- 
tades som  enskilde  yrkesidkare,  utgångne  ur  det  af  kirurgiska  societeten 
representerade  fältskärsskrået. 

Först  när  liköppningar  af  personer,  hvilka  dött  i  olika  slags  sjuk- 
domar, blefvo  allmännare  och  läkarene  började  fordra  att  till  sjukdoms- 
orsakens utredning  ovanligare  sjukdomsfall  finge  efter  döden  undersökas, 
vann  rättsmedicinens  behöriga  utöfning  ett  odeladt  erkännande.  Ehuru 
egentligen   icke  hörande  till  framställningen  af  de  åtgärder,   hvilka  vid- 


0  Collegii  medici  protokoll  den  "/,  1807. 
«)  Collegii  medici  protokoll  den  "/,  1777. 


324  LIKÖPPNINGAR  BLIFVA.  ALLMÄNNARE. 

k— 

togos  till  befordran  af  rättsmedicinens  utveckling  i  Sverige,  torde  dock 
här  vara  rätta  platsen  för  några  ord  om  införandet  af  liköppningar  i  rent 
vetenskapligt  syfte,  emedan  begge  dessa  slag  af  medicinsk  forskning  stå 
till  hvarandra  i  nära  och  oskiljaktig  förbindelse. 

Efter  det  undervisningen  i  barnmorskekonsten  blifvit  ordnad  i 
Stockholm,  uppstod  snart  icke  blott  behofvet  att  meddela  eleverna  en, 
om  äfven  ytlig,  bekantskap  med  menniskokroppens  byggnad,  utan  ännu 
mer  den  trängande  önskan  att  efter  döden  utreda  förekommande  ovanliga 
förlossningsfall,  hvilka  trotsat  konstens  bemödanden.  På  derom  gjord 
framställning  af  barnmorskeläraren  J.  Chr.  Nordenheim  aflät  collegium 
medicum  den  ^Yii  1*^25  till  Kongl.  Maj:t  följande  skrif velse: 

»Altså  kan  Collegium  ej  annat  än  i  djupaste  underdånighet  E. 
Kongl.  Maj:ts  nådigste  ompröfvande  underställa,  om  icke  pä  de  barnsängs- 
hustrur, isynnerhet  af  ringare  stånd,  wilkor  och  värde,  hvilka  dö  endera 
oförlöste  eller  ock  kort  efter  förlossningen,  måtte  uti  en  eller  flere  barn- 
morskors närvaro  af  medicis  och  chirurgis,  utan  någon  vedergällning, 
skie  en  behörig  likets  öpning  strax  efter  döden,  på  det  man  om  egentliga 
orsaken,  så  till  swåra  förlossningen,  som  sjelfwa  döden,  må  blifva  uplyst». 

Äfvenledes  hemställde  kollegium,  »om  icke  nödigt  wore,  att  jämväl 
de,  hvilka  af  svåra  och  långvariga  sjukdomar  varit  plågade,  uthan  att 
man  orsaken  dertill  kunnat  utgrunda,  efter  deras  afiidande  mage  blifva 
öpnade,  hvarigenom  man  så  väl  om  orsaken  till  många  sjukdomar  kan 
blifva  upplyst,  som  ock  sedan  hos  många  andra,  hvars  sjukdomar  af  lika 
egenskap  och  omständigheter  varit,  sådana  medel  med  säkerhet  kan  för- 
ordna, som  dem  till  lisa  och  uppkomst  lända  kunna,  så  wore  ock  önske- 
ligt,  att  sådant  vid  slika  tillfällen  här  i  landet  skie  kunde». 

Medels  k.  brefvet  af  den  Vs  1*^26  biföll  Kongl.  Maj:t  denna  hem- 
ställan, så  framt  »vederbörande  dertill  kunna  förmås,  antingen  af  god- 
vilja  eller  för  vedergiällning,  men  i  vidrigt  fall  måste,  när  casus  existerar, 
sådant  hos  oss  i  rådet  angifvas.  Dock  bör  af  doctorerne,  så  väl  som 
chii'urgis  ingen  wedergiällning  för  sådane  öpningar  fordras,  hvarken  hos 
de  fattige  eller  andra,  emedan  de  sjelfva  hafwa  tillfälle  sig  dervid  att 
lära  och  om  sjukdomarne  informera». 


LIKÖPPNINGAR   BLIFYA    ALLHÄNNAKB.  325 


Härmed  var  anställandet  af  liköppningar  erkändt  som  ett  viktigt 
och  oafvisligt  villkor  för  vetenskapens  utbildning.  Den  allmänna  upp- 
fattningen vänjde  sig  äfven  småningom  vid  deras  utförande.  Utan  mot- 
stånd af  gamla  fördomar  gick  det  dock  icke.  När  sundhetskommissionen 
den  ^Vi  1^738  med  anledning  af  en  vägrad  liköppning  i  Gefie  hemställde 
hos  Kongl.  Maj:t,  »huruvida  £.  Eongl.  Maj:t  i  nåder  skulle  täckas  att 
befalla,  det  öppning  vid  slika  tillfällen  må  skie  af  de  dödas  kroppar, 
som  genom  någon  ovanlig  och  besynnerlig  sjukdom  aflida,  enär  sådant 
till  sjukdomens  undersökande  af  medicis  kan  erfordras  och  skattas  nöd- 
vändigt, hvilket  K  Kongl.  Maj:ts  nådigste  förordnande  kan  tjena  till 
efterrättelse  uti  hela  riket»,  utfärdades  k.  brefvet  af  den  3^/7  1738  till 
öfverståthållaren   i  Stockholm,   samtlige  landshöfdingar  och  konsistorier: 

»Eljest,  som  Oss  i  underdånighet  är  berättadt,  det  när  menniskor 
af  någon  hastig  och  svår  sjukdom  dött  och  medici  till  nödig  underrättelses 
inhemtande  om  sjukdomen  velat  öppna  deras  lik,  har  sådant  blifvit  dem 
vägradt,  så  är  wår  nåd.  befallning,  att,  när  någon  hastig,  ovanlig  och 
obekant  sjukdom  i  edert  län  sig  yppar,  I  då  gifven  vederbörande  medicis 
handi^äckning,  att  de  till  underrättelses  inhemtande  om  en  sådan  sjuk- 
doms beskaffenhet  ovägerligen  måtte  få  öppna  deras  lik,  som  af  en  slik 
sjukdom  dött». 

En  ovanlig  nitälskan  för  Geile  stads  barnmorskas  undervisning 
i  detta  hänseende  ådagalade  dess  magistrat,  som  med  anledning  af 
hennes  besvär  deröfver  »thet  hon  ej  blifvit  kallad  att  vara  tillstädes  vid 
Öpningen  af  en  den  ^1^  1746  afliden  qvinnsperson»,  den  **/e  s.  å.  ålade 
stadsläkaren  Gustaf  Fredrik  Voigtlender  och  stadsfältskären 
Christian  Wulf  att  »ånyo  öpna  bemälda  döda  kropp  uti  barna- 
moderskans  närvaro  til  att  underrätta  henne  i  de  stycken,  som  hon 
begär  och  till  hennes  syssla  höra». 

Medan  det  ofta  inträffade,  att  fältskärerne  ensamme  förrättade  medi- 
kolegala  obduktioner,  var  det  i  §  12  af  medicinalordningarna  uttryckligen 
stadgadt  rörande  liköppningar  af  personer,  döda  i  sjukdom  och  hvilkas 
utförande  önskades  af  anförvandteme  sjelfve,  att  de  icke  finge  verkstäUas, 
utan  att  någon  af  kollegii  medlemmar  var  dervid  tillstädes.  Sålunda 
skref  J.  O.  Hagström  till  Abr.  Bäck  från  Linköping  den  Vio  17^6 ^ 


326       TERKSTÅLLANBET   AF   MEDIKOX.   LIEBESIKTNINGAR   PÅBJUDES. 


»Stapelmohr  ville  öppna  en  död  ensam,  då  sterbhuset  invände, 
att  jag  borde  vara  tillstädes  vid  öpningen.  Men  Stapelmohr  sade  sig 
ensam  kunna  görat,  som  dock  ej  tilläts  honom.  Om  dylik  casus  existerar, 
at  han  ensam  vill  förrätta  sådant:  quid  tunc  faciendum?  K.  medicinal- 
ordningen  säger  at  ingen  öpning  bör  ske,  utan  at  en  af  regii  coUegii 
medici  membris  är  tillstädes.  Herr  Archiatem  täcks  gifva  mig  godt  [råd] 
vid  sådan  casus,  om  den  förekommer». 

Å   andra  sidan  finnas  exempel  derpå,  att  läkare  blifvit  dragna  till 
ansvar  för  det  de  verkställt  liköppningar^). 


3.    VeFkstållandet  af  raedikolegala  likbesiktningar  påbjudes. 

Ehuru  allmänna  lagen  föreskref  döda  kroppars  besiktning  i  fall 
af  tvifvelaktigt  dödssätt,  blef  detta  ofta  nog  åsidosatt.  Svårigheten  att 
till  förrättningens  verkställande  finna  lämplig  person  och  de  omgångar, 
hvarmed  dess  utförande  var  förbundet,  verkade  i  sin  mån  till  ett  för- 
summande af  lagens  stadgande.  Till  de  åtgärder,  hvarigenom  rätts- 
medicinen vann  ett  större  och  verksammare  inflytande  på  rättsvården, 
måste  hänföras  k.  Svea  hofrätts  cirkulär  till  landshöfdingame  af  den 
Vs  1740: 

»Emedan  lagen  uti  28  Cap.  6  §  missgiemingsbalken  förmår  at  ther 
tvifvelaktigt  är,  om  någon  död  af  sot  eller  annans  handawärck  döden 
fådt,  bör  dommaren  eller  konungens  befallningshafvande  låta  syna  then 
döda  kroppen,  innan  then  begrafwen  warder,  men  kongl.  hofrätten 
likwäl  uti  åtskilliga  sådana  förekomna  mål  funnit,  at  ej  någon  veder- 
börlig besichtning  på  then  döde  blifvit  författad,  som  ofta  skiedt  af  then 
ordsak,  at  kroppen  strax  blifvit  begrafwen,  hwarigenom  then  nödiga  upp- 
lysningen om  skadan  eller  såret  varit  dödeligit  eller  icke,  ej  kunnat 
inhemtas,  så  att  dommaren  stannat  uti  mörker  i  en  så  angelägen  om- 
ständighet, om  hvilken  genom  en  förfaren  läkares  besiktning  fiillkom- 
meligit   ljus    hade    stådt   att    erhållas,    altså    har  kongl.  hofrätten  funnit 


')  Collegii  medici  protokoll  den  7^  1748  och  Ve  1757. 


BEEDIGANDET   AF  MEDIKOLEGALA    ATTE8TEB.  327 

sig  föranlåten  samteliga  herrar  landshöfdingama  uti  the  under  thenna 
kongl.  hofrättens  jurisdiction  lydande  lähn  härmed  anmoda  att  låta 
genom  allmänna  publicationer  af  predikstolarna  åtminstone  en  gång  om 
åhret  kundgiOra,  at  ther  twifwelaktigt  är,  om  then  döda  af  sot  eller 
annans  handawärek  döden  fådt,  så  skall  med  begrafningen  anstå  och 
sådant  strax  hos  cronofogden  eller  länsmannen  ofördröjeligen  tilkiänna 
gifwas,  hvilka  hafva  thet  utan  uppehåld  til  hr  landshöfdingen  i  orten 
att  berätta^  på  hvilkens  försorg  thet  sedan  ankommer,  alt  then  döde  må 
skyndesammast  warda  besichtigad.  Och  wille  Hr  Landshöfdingen  uti 
thet  honom  anförtrodda  lähn  foga  den  anstalt,  at  hvad  kongl.  hofrätten 
funnit  nödigt  till  befrämjande  af  thet,  som  således  uti  lagen  till  sannin- 
gens upplysning  är  stadgadt,  må  till  wärkstäUighet  befordras»^). 

Äfven  Göta  hofrätt  anmodade  i  universal  af  den  V12  1^52  konun- 
gens befallningshafvande  att  anbefalla  kronobetjente,  att,  då  de  få  under- 
rättelse om  dråp  och  barnamord,  derom  genast  tillkännagifva,  samt  om 
den  döda  kroppens  öppning  och  besiktning  foga  skyndsam  anstalt 


4.    Beedigandet  af  medlkolegala  attester. 

De  af  kirurger  och  läkare  utfärdade  attesterna  voro  i  början  icke 
beedigade.  Först  i  k.  förordningen  om  rättegångsprocessen  af  den  */?  1695 
blefvo  de  ålagde  att,  om  så  påfordrades,  liksom  andra  vittnen  besvärja 
sina  utgifvande  betyg.  Att  edsförpliktelse  städse  borde  i  fråga  komma, 
synes  hafva  tillkommit  på  begäran  af  några  bland  Stockholms  läkare. 
Dertill  kan  man  sluta  af  k.  Svea  hofrätts  bref  af  den  »»/^  ^^^^^  ^^ 
stadsläkare  och  kirurger  må  med  edsförbindelse  underskrifva  sina  intyg: 


')  Den  *7ii  ^'^^^  fattade  collegium  medicum  ett  beslut,  som  med  afseende  å 
kontinuiteten  af  kollegii  rättsmediciuska  utlåtanden  var  af  synnerlig  vikt  Kollegium 
föroidnade,  att  i  brottmål  skulle,  innan  remissen  till  domstolen  återsändes,  domen  tillika 
med  besiktniogsattesteu  afskiif vas  och  kopiorna  bland  kollegii  akter  förvaras.  Sedermera 
beslöt  kollegium  den  75  1''^)  ^^  f^^^  hof rätterna  och  dorostolame  begära  de  domar, 
som  a&agts  i  mål,  hvaröfver  kollegii  utlåtande  infordrats. 


328  BEEDiaANDBT   AF   MBDIKOLEGALA    ATTESTEB. 

»Såsom  Hans  Eongl.  Maj:t  wår  aUemådigste  konung  uppä  Stock- 
holms stadsmedici  doct.  Lars  Micranders  samt  stadschirurgi  Hans 
Schultz'  underdåniga  supplique,  har  i  nåder  resolverat,  at  dem  skal 
wara  tillåtet  under  de  attester,  som  de  uti  deras  ämbete  utgifva,  och 
vid  domstolame  åberopas  eller  fodras,  derjämte  wid  Gud  och  des  själs 
salighet,  om  bemälte  attesters  sanfärdighet  edeligen  at  betyga,  som  hos- 
gående  copia  det  med  mera  utvisar;  altså  har  kongl.  Rätten  sådant 
härmed  eder  til  rättelse  samt  swar  uppå  eder  ankomne  förfrågan  af  den 
3  hujus  i  detta  mål  velat  notificera  och  kundgöra;  be&llandes  eder  Chid 
alsmäktig  välvilligen»  ^). 

Rättigheten  att  medels  afgifven  edsförpliktelse  bestyrka  attester 
uppfattades  likväl  galla  endast  stadsläkaren  och  stadskirurgen  i  Stock- 
holm, emedan  de  derom  väckt  fråga.  Provinsiallakarene  deremot  nöd- 
gades fortfarande  inför  domstol  muntligen  med  ed  bestyrka  giltigheten 
af  sina  i  embetsärenden  utfärdade  intyg.  Sedan  provinsiallakarene  länge 
och  väl  klagat  i  coUegium  medicum  öfver  den  kostnad  och  tidspillan  de 
i  detta  hänseende  nödgades  underkasta  sig,  beslöt  kollegium  att  om- 
arbeta tjensteedsformuläret  i  det  syfte,  att  hvarje  enskild  attest  icke  vidare 
behöfde  inför  domstol  beedigas  %  Den  ^Vs  1757  utfärdade  kollegium 
till  landshöfdingarne  en  rundskrifvelse  med  åtföljande  edsformulär,  genom 
hvars  underskrifvande  provinsiallakarene  kunde  befrias  från  skyldigheten 
att  infinna  sig  vid  domstolame  eller  andra  myndigheter.  Denna  af 
collegium  medicum  vidtagna  åtgärd  godkändes  likväl  icke  af  några 
landshöfdingar,  h vilka  tvärtom  uppmanade  kollegium  »att  andraga  detta 
ärende  hos  KongL  Maj:t  på  det  genom  dess  och  riksens  hofrätter  veder- 
börande domare  måtte  vara  antydde  det  provincialmedici  hädanefter 
icke  varda  med  särskilt  beedigande  af  sina  vitnesbörder  besvärade». 
Härom  anmälde  äfven  collegium  medicum  hos  KongL  Maj:t  i  skrif velse 
af  den  y^  1757.  Genom  k.  brefvet  af  den  ^*/2  1758  blefvo  provinsialläkare, 
som  aflagt  embetsed,  befriade  från  att  beediga  sina  attester  vid  dom- 
stolame  emot  det   att   de  vid   samma   attester   tillade   denna  klausul  : 


^)  Ett  senare  k.  bref  af  den  V>  17^  angående  beedigandet  af  läkaieattester  har 
icke  kunnat  återfinnas  i  riksregistrataret. 

»)  Collegu  medici  protokoU  den  ^/^Q  1756  och  den  »7^  1757, 


BBBDIGANDET   AF  MBDIKOLEGALA   ATTBSTBB.  329 

»hyilket  jag  härmed  ej  allenast  på  min  redan  aflagda  embetsed  intygar, 
atan  ock  med  denna  min  edeliga  förpligtelse,  så  sannt  mig  Goid  hjelpe 
till  lif  och  själ,  bekräftar». 

Härmed  kunde  ja  frågan  om  läkares  edsförpliktelse  ansetts  vara 
afslntad,  så  mycket  mer  som  §  8  i  instruktionen  för  provinsialläkarene 
numera  innehöll  en  dithörande  bestämning,  men  ännu  återstod  en  srå- 
righet.  I  skrifvelse  af  den  ^Va  1*^74  hade  Kongl.  Maj:t  anbefallt  hof- 
rätteme  att  på  det  högsta  vara  derom  angelägne,  att  de  under  k.  hof- 
rätten  lydande  lagmän  och  häradshöfdingar  sjelfve  förrätta  sina  ämbeten 
och  tillika  förordnat,  att  dem  derifrån  icke  må  beviljas  någon  ledighet^ 
utan  endast  vid  de  tillfällen,  då  de  kunna  visa  sådana  laga  förfall,  som 
XEL  kap.  1  §  B.  B.  innehåller,  samt  att  i  händelse  af  sjukdom  icke  något 
läkarebevis  må  vara  gällande,  som  ej  vid  hvarje  tillfälle  med  liflig  ed 
är  styrkt  Med  anledning  häraf  utfärdade  Göta  hofrätt  den  ^/j  s.  å. 
ett  universal  med  erinran  att  vid  de  tillfällen,  då  ansökning  om  tjenst- 
ledighet,  i  anseende  till  anmäldt  sjukdomsförfall  hos  Kongl.  Maj:t  göres, 
då  icke  allenast  bifoga  läkareattest,  utan  ock  bevis  deröfver,  att  attestens 
riktighet  vid  närmaste  domstol  i  orten,  af  utgifvaren,  med  liflig  ed 
blifvit  fästad.  Läkarene  klagade  nu,  att  domstolame  inkallade  dem 
inför  rätta  och  förklarade  liflig  ed  vara  »ed  med  hand  å  bok  inför 
sittande  rätt».  GoUegium  medicum  anmälde  den  '7io  ^T^^  h^s  Kongl. 
Maj:t,  att  hofrätterna  icke  ville  godkänna  de  läkarebevis,  »hvilka  ämbets- 
män förete  öfver  sina  sjukdomar,  innan  läkaren  vid  närmaste  domstol 
med  liflig  ed  styrkt  bevisets  richtighet».  Kollegium  anhöll  derför,  att 
stadgandena  om  skriftliga  edsförpliktelser  i  brottmål  finge  användas  äfven 
i  saker  af  mindre  vikt.  K.  brefvet  af  den  ^Vi2  ^'^'^^  stadgade  likväl,  att 
»alldenstund  de  i  ofvannämde  ämne  redan  nådigst  tagne  författningar 
bjuda  en  sådan  ed,  som  förbemälte  hofrätter  fordrat,  finne  Wi  ej  skiähl 
att  theruti  göra  ändring,  fördenskuld  kommer  thervid  att  bero».  Först 
k.  brefvet  af  den  ^Vg  1784  förklarade,  att  i  anseende  till  de  svårigheter 
som  möta  provinsialmedici  och  stadsfysici  att  hvarje  gång  vid  domstol 
beediga  deras  bevis  om  underdomares  förfall  af  sjukdom,  de  mage  uti 
sådane  frågor  vara  »frikallade  från  lifligt  beedigande  af  attester,  som  de 
derom  utgifva,  då  de  dem  med  sin  edeliga  förpligtelse  underskrifva». 


aSO  ERSÄTTNING   FÖR   VERKSTÄLLDA   LIKBESIKTNING  A  B. 


5.    EFsåttning  föF  verkställda  likbesiktningar. 

Huru  och  pä  hvad  sätt  ersättning  för  verkställda  medikolegala 
liköppningar  skulle  beräknas,  var  icke  närmare  stadgadt  Detta  gaf 
anledning  till  många  klagomal  och  mycket  missförstånd.  Först  k.  brefvet 
till  samtliga  hofrätterna  af  den  *7i  ^"^^^  förklarade,  att  »de  operationer 
eller  besigtningar,  som  ske  på  döda  kroppar,  eller  illa  sargade  och 
handterade,  samt  eljest  omkomna  menniskor,  hvilka  förmenas  genom 
någon  annans  förvållande  ljutit  döden  eller  annan  svår  medfart,  och 
enär  till  gerningen  ingen  baneman  finnes,  eller  hos  honom^  ifall  han  till 
saken  blifver  bunden,  ingen  tillgång  är,  hvaraf  kostnaden  kan  betalas, 
samt  de  i  hwart  län  tiU  dylika  usus  anslagne  statsmedel  jemväl  voro 
uppgångne,  då  förnöjes  af  kronones  andel  i  sakören».  Derefter  infordrade 
landshöfdingen  i  Yesterås  län  baron  Johan  Gederbjelke  den  ^Vis 
s.  å.  coUegii  medici  utlåtande  »om  de  provincialmedici  eller  fältskärer, 
som  blifva  beordrade  att  förrätta  besicktningar  på  döda  eller  illa  sargade 
kroppar,  böra  efter  medicinalf örordningen  åtnjuta  betahlning  eller  sin 
arfvodes  löhn  eller  om  någon  annan  förordning,  hvarefter  de  böra  sitt 
arfvode  undfå,  är  uthkommen».  Härpå  af  gaf  coUegium  medicum  redan 
den  *^/ia  s.  å.  ett  svar,  som  lemnar  en  klar  inblick  i  den  tidens  för- 
hållanden. Kollegium  framhöll,  att  medicinalordningen  visserligen  när- 
mast angick  läkarene  i  Stockholm  och  coUegii  medici  ledamöter,  men 
synas  »provincialmedici  oförgripligen  kunna  therunder  förstås,  hälst  ingen 
annan  förordning  bekant  är,  som  i  dy  måhl  något  särskildt  stadgar. 
Som  den  i  §  12  stadgade  taxan  endast  synes  angå  sådane  sysslor,  som 
en  private  åstundar  af  en  medico,  så  synes  äfven  billigt,  att  när  en 
provincial-  eller  stadsmedlens,  som  njuter  löhn  af  publico,  blifver  beordrad 
att  någon  besichtning  å  cmbetes  vägnar  förrätta,  kan  han  intet  med 
skähl  fordra  vidare  betahlning  therföre,  särdeles  när  det  kommer  an  på 
cronomodel,  än  sin  förplägning  och  reseomkostnad,  efter  som  det  bestås 
assessorer  i  CoUegierne,  när  de  på  några  ämbetes  commissioner  warda 
förordnade,  emedan  han  endast  therföre  niuter  sin  löhn». 


ERSÄTTNING   FÖR   VERKSTÄLLDA  LIKBESIKTNINOAB.  331 

Först  i  instruktionen  för  provinsialläkarene  af  den  **/*  1744  ingick 
ett  närmare  bestämmande  derom,  »att,  om  uppå  landshöfdingens  i  orten 
anordning  och  tillsägelse,  provincialdoctoren  skall  förrätta  besichtningen 
på  någon  dödader  kropp,  som,  efter  döden,  af  fältskären  i  dess  närvaro 
öpnas,  och  han  derföre  skal  göra  någon  resa,  bör  honom,  genom  lands- 
höfdingens föranstaltande,  af  cronans  medel  bestås  fri  skjuts  och  en 
dal.  smt  om  dagen.  Men  sker  en  sådan  besicktning  i  sjelfva  staden, 
där  han  är  boendes,  förrättar  han  densamma,  utan  någon  vedergällning». 
Ersättningen  för  besiktningen  af  döda  kroppar  skulle  enligt  statskommis- 
sionens resolution  af  den  ^Vi2  1<^^5  betalas  af  kronan  i  förskott,  men 
utsökas  ur  banemannens  egendom.  I  k.  Svea  hofrätts  bref  af  den  Vs 
1742  var  underdomare  ålagdt,  att  vid  domens  af  kunnande  undersöka 
hvad  tillgång  till  kronans  ersättande  kunde  utan  förfång  af  andras  bättre 
rätt  ur  banemannens  egendom  erhållas.  Likaså  förordnade  Åbo  hofrätt 
i  cirkulär  af  den  *%  1742,  att  yttrande  alltid  skuUe  aflemnas  rörande 
ersättning  af  besiktningskostnaderna,  samt  huruvida  desamma  antingen 
kunna  eller  böra  af  den  tilltalade  eller  sakfälde  gäldas  eUer  ock  stanna 
kronan  till  last 

För  underlättande  af  ransakningen  rörande  medikolegala  mål  för- 
ordnade k.  brefvet  till  coUegium  medicum  af  den  ^Vi  1751,  att  läkare 
och  fältskärer,  då  de  kallades  att  sköta  och  förbinda  någon,  som  i  slagsmål 
blifvit  stungen,  sårad,  slagen  eller  krossad,  genast  och  innan  den  sårade 
blir  svagare  eller  död,  må  göra  sig  af  honom  underrättade  om  förloppet 
af  slagsmålet  och  isynnerhet  om  banemannen. 

Hvad  fältskäremes  arfvode  beträflfar,  var  äfven  det  obestämdt  Med 
anledning  af  k.  Svea  hofrätts  anmälan  derom  »att  fältskiärer,  hvilka 
om  sådana  besigtningar  anmodas,  fordra  therför  allt  för  dryg  betalning 
och,  så  framt  then  ej  varder  tiiem  beviljad,  lämna  besigtningen  ogjord», 
anbefallde  Kongl.  Maj:t  i  bref  af  den  ^1^  1741  collegium  medicum  att 
afiemna  yttrande,  »hvilka  fältskiärer  njuta  lön  i  länet  samt  hvad  den 
ena  eller  andra  för  slika  besicktningar  kunna  undfå  i  skjuts  och  dag- 
tractamente,  med  hvad  mera  I  härvid  kunnen  hafva  att  andraga».  I 
skrifvelse  af  den  ^^4  s*  ^  ansåg  kollegium  det  »icke  vara  obilligt  om 
fältskiäreme  allemådigst  vid  slika  tillfällen  blefve  bestådt  två  tredjedelar 


332  ERSÄTTNING   FÖR   TBRK8TÄLLDÄ    LIKBESIKTNINOAR. 


af  det,  som  collegiura  föreslagit  för  provincialdoctorerne  uti  det  underd. 
project  till  instruction,  som  af  E.  Kongl.  Maj:t  allernådigst  blifvit 
anbefaldt». 

På  grund  af  Kongl.  Majits  befallning  af  den  Ve  1*^^2  kungjorde 
k.  Svea  hofrätt  i  cirkulär  af  den  ^/g  s.  å.,  »att  en  fältskär,  som  å  ort, 
der  han  ej  njuter  årlig  lön,  helt  och  hållet  öppnar  en  död  kropp,  samt 
deröfver  ger  fullständig  beskrifning,  erhåller  8  dal.  smt.  öppnar  han 
allenast  en  del  af  kroppen,  njuter  han  sex  daler  och  om  han  endast  till 
det  yttre  besigtigat  kroppen  fyra  dal.  smt.  Fältskär,  som  njuter  lön, 
erhåller  för  dessa  göromål,  när  de  ske  på  den  ort,  der  han  är  bosatt, 
icke  någon  ersättning.  I  dagtraktamente  bestås  en  dal.  16  öre  smt, 
samt  skjuts  för  en  häst,  »men  derest  fältskären  är  sjuklig  eller  till  hög 
ålder  kommen,  undfår  han  skjuts  för  två  hästar».  Verkställde  fältskärs- 
gesäll sådan  besiktning,  åtnjöt  han  hälften  i  arfvode  och  dagtrakta- 
mente mot  fältskären,  men  skjuts  för  en  häst  Befanns  densamma 
ofullkomlig,  hvilket  domaren  vid  förefallande  tillfällen  pröfvade,  var 
fältskär  eller  gesäll,  om  han  besigtningen  förrättat,  arfvodet  förlustig. 

Klagomål  öfver  de  svårigheter  myndigheterna  lade  i  vägen  för 
provinsialläkarene  att  utfå  ersättning  för  besiktningsresor,  voro  icke 
sällsynta  ^).  J.  O.  Hagström  klagade  i  bref  till  Abr.  Bäck  af  den  ^Vio 
1764,  att  landshöfdingen  i  följd  af  statskontorets  skrif velse  af  den  *5/g 
s.  å.  vägrat  utbetala  åt  honom  skjuts  för  mer  än  en  häst,  »då  han 
färdas  i  publique  ärender,  där  han  likväl  tillförene  alltid  varit  van  att 
få  tvenne  hästar».  Upplysande  för  läkarenes  ställning,  så  vidt  den 
galide  handhafvandet  af  rättsmedicinen,  är  Hagströms  bref  till  Abr. 
Bäck  af  den  ^V^o  1770: 

»Nådige  Herr  Archiater  laga,  at  medici  fä 

l:o  utan  upskåf  genast  betalning  af  ränteriet,  likmätigt  17  §  Instr. 
af  år  1766  d.  18  nov. 

2:o  at  medlens  ensam  må  öpna  och  besiktigsi  döda  kroppar,  utan 
at  vänta  efter  chirurgum,  särdeles  som  döda  kroppar  ofta  icke  tåla 
utdrägt  af  tiden,  innan  de  så  fönnultna,  at  ingen  pålitelig  underrättelse 
kan  erhållas. 


')  Se  om  dessa  förhåilanden  detta  arbetes  andia  del  sid.  40  ff. 


brbAttning  för  teskstAllda  LIXBESIKTRINOåB.  333 


3:o  att  medici  besiktniDg  och  attest  derom  måtte  inlämnas  till 
landshSfdinge  ämbetet,  tillika  med  räkningar  på  resekostnaden,  utan  at 
medicus  onödigtvis  reser  til  tinget,  hvarigenom  annars  mycket  hinder, 
tidspillan,  försummelse  vid  andra  ämbetsmål,  samt  en  onödig  fördublad 
reseomkostnad,  med  större  utgift  för  kronan  orsakas,  at  förtiga,  det  ofta 
flere  extra  ting  utsättas  och  afhöras,  utan  at  finna^  antingen  den  angifna 
banemannen  är  skyldig  eller  oskyldig  till  brättet.  Varande  i  desse  fall 
ganska  obilligt,  at  låta  medicus  blifva  lidande  i  betalning,  serdeles  som 
medicus  desse  tider,  genom  et  för&llit  och  försämrat  pappersmynt,  til 
nations  eviga  skamfläck,  varit  i  mistning  af  sin  på  silfvermynt  tillordnade 
lön,  då  icke  kopparmyntet,  mindre  silfver  blifvit  synbart  hos  nationen. 

4:o  Att  hvar  och  en  provincialmedico  vid  ansvar  lämnas  en  vanlig 
finbladig  hvass  såg  til  cranii  aftagande,  när  så  nödigt  pröfvas  och  den 
aflidne  angifves  blifvit  slagen  eller  krossad  öfver  hufvudet. 

5:o  At  kongl.  statseontorets  bref  af  den  ^V?  1762,  som  endast 
angår  ^tskärer  och  deras  gesäller,  på  intet  sätt  måtte  vridas  på  medicos, 
ty  uti  detta  bref  står  så :  finnes  besigtningen  ofullkomlig,  hvilket  domaren 
vid  förfallande  omständigheter  pröfvar,  bestås  intet  arfvode  eller  betalning 
för  besigtning  och  resan.  På  fältskärera  ofullkomliga  attester  kunde  flere 
bevis  upptes,  dem  jag  vid  domstolar  måst  uplysa.  —  Wahlboms 
attest  är  det  enda  omtvistade  Medici  attestatum  i  min  lifstid». 

Uppfattningen  af  förhållandet  emellan  provinsialläkaren  och  fält- 
skären i  afseende  å  de  medikolegala  besiktningarna  var  mycket  vexlande. 
Yid  en  del  landshöfdingeembeten  ansåg  man,  att  det  egentligen  var 
fältekärens  åliggande  att  verkställa  den  medikolegala  förrättningen  och 
derför  uppbära  ersättning,  medan  läkaren  betraktades  mera  som  ett 
vetenskapligt  vittne.  När  provinsialläkaren  vid  saknad  af  fältskär  för- 
rättade liköppningen,  hade  han  stundom  svårighet  att  utfå  besiktnings- 
arfvodet.  Detta  förefaller  egendomligt,  men  att  förhållandet,  åtminstone 
i  en  del  län,  var  sådant,  framgår  äfven  af  J.  O.  Hagströms  bref  till 
Abr.  Bäck  af  den  ^1^  1772. 

»Nu  när  kndshöfdingen  är  borta,  spela  kamereraren  och  lands- 
sekreteraren (h vilken  vägrat  Hagström  ersättning  för  en  verkställd  obduk* 
tion)  solo  och  göra  e^n  uttydning  på  instruktion  för  provincialdoctorer  ^). 


*)  Det  i  provinsialläkareinshDktionen  förokommaude  uttrycket  »hemvistsorb  hän- 
fördes vid  en  sådan  tolkning  till  hela  länet. 


334  ERSÄTTNING  FÖR   YERKSTÄLLDA   LIK  BESIKTNINGAR. 


När  chirurguB  varit  med  mig,  har  jag  intet  kunnat  eller  bordt  begära 
något  för  operation.  Men  då  jag,  på  befallning,  förrättat  cbirurgi  vioes 
med  kroppens  öpning,  har  man  aldrig  nekat  mig  betalning,  utan  den- 
samma har  blifvit  för  mig  gillat  både  i  hofrätt  och  statscontoir.  Nådige 
Herr  Archiater,  hjelp  mig  nu  ur  desse  diärfwe  embetsmäns  tyrannie,  och 
låt  dem  få  en  skrapa  för  sin  vrånga  uttydning  på  instruction  för  pro- 
vincialdoctorer.  Jag  anhåller  ödmjukast  om  tillstånd,  att  få  infora  uti 
Dagl.  Allehanda  detta  medsända  bref  N:o  2,  daterat  Linköpings  slott  den 
^•/g  1772,  af  Torpadius  och  Iggström,  tillika  med  k.  coUegii  medici 
resolution  och  svar  härpå,  hvarom  jag  ödmjukast  anhåller.  Eller  om  L 
collegium  medicum  råder  mig  att  med  besvär  gå  till  Hans  Kongl.  Maj:t 
härom.  Det  är  icke  något  år,  som  ej  flere  dylika  casus  förekomma,  och 
som,  isynnerhet  sommartiden,  fordra  expedit  besiktning,  innan  döda 
kroppen  förmultnar  af  hettan.  Ofta  är  chirurgus  långt  borta,  ofta  sjuk, 
då  skall  medicus  förrätta  ensam  operation.  Hvarföre  skall  betalning 
mera  nekas  en  medicus  med  papperslön,  än  en  fältskär  med  indelt  lön? 
Den  förre  har  en  dal.  smt  om  dagen,  på  resan,  och  indelta  chirurgus 
har  en  dal.  16  öre  smt  om  dagen,  på  resan,  likmätigt  statscontoirets 
bref  af  den  ^^/^  1762,  som  altid  i)åropas  af  vår  ogina  kamrer,  hvilken  är 
måg  hos  min  collega  Stapelmohr  och  därföre  altid  skyddar  chirurgorum 
fördel,  samt  förföljer  ärliga  medicos.  Låt  oss  då,  för  Q-uds  skull,  fä  den 
lag  stadfäst,  att  höfdingen  assignerar  resepengar,  när  han  befaller  resa 
någonstädes.  Annars  få  vi  oskyldigt,  som  nu  ärfara  underlKitieningens 
laglösa  uttydning  och  snubbor,  när  man  begär  sitt  ut.  Ofta  är  medicus 
ensam,  ofta  chirurgus  ensam  vid  dessa  operationer.  Landet  är  vidsträckt 
och  sällan  tillätes  både  medico  et  chirurgo,  att  tillsammans  öpna  dödas 
kroppar». 

Provinsialläkarenes  många  klagomål  öfver  de  svårigheter,  som  mötta 
dem  vid  utbekommandet  af  ersättning  för  verkställda  medikolegtila 
likbesiktningar,  hade  till  en  del  sin  grund  i  provinsialläkareinstruktionen. 
Enligt  instruktionen  af  den  ^•/t  1774  gällde  det  som  allmän  princip,  att 
provinsialläkaren,  när  han  af  domstol  anmodades  »att  gifva  underrättelse 
och  upplysning  om  qusestiones  medicolegales»  var  skyldig  att  »thermed 
utan  betalning  tillhan  dagå,  om  det  angår  en  fattig  och  han  slipper  resa 
utur  sin  station».  Af  förmögne  ägde  han  för  besiktning  af  en  död 
kropp  njuta  6  daJ.  smt  och  dessutom  fri  skjuts.  Verkställde  han  sjelf 
i  brist  af  fältskär  liköppning,  skulle  han  godtgöras  af  de  förmögne  med 


ER8ÅTTN1KG   rÖR   VERKSTÄLLDA   LIKBB8IKTNINGAR.  335 

12  dal  smt,  men  af  fattige  fick  han  icke  fordra  något  Dessa  arfvoden 
skulle  utgå  efter  allmän  lag.  Följden  var,  att  provinsialläkarene  stundom 
fingo  länge  vänta  på  ersättning  för  medikolegala  förrättningar  af  brist 
på  tillgång  hos  den  skyldige.  Kollegium  kunde  icke  annat  än  uppmana 
dem  att  inlemna  sina  räkningar  till  landshöfdingen. 

Myndighetemas  uppfattning  af  det  arfvode  en  provinsialläkare 
ägde  beräkna  för  medikolegala  likbesiktningar  blef  efter  utfärdandet  af 
1777  års  medicinaltaxa  ännu  mera  sväfvande.  Efter  häröfver  af  Kongl. 
Majrt  begärd  förklaring  utfärdade  k.  Svea  hofrätt  den  V«  1795  följande 
universal : 

»Kongl.  Maj-.t  har  genom  skrif velse  af  den  ^j^  forständigat  k. 
hofrätten,  att  som  18  §.  i  provincialläkare-instnictionen  af  den  2%  1774 
förmår  att  då  en  provincialmedicus  efter  förordnande  förrättar  besigtning, 
dit  han  nödgas  resa,  undfår  han  skjuts  för  tvenne  hästar  och  2  dal.  smt 
om  dagen,  hvaremot  han,  då  förrättningen  å  dess  hemvistsort  infaller,  sä 
att  någon  resa  ej  behöfves,  icke  får  någon  vedergällning,  så  har  Kongl. 
Majrt  i  anledning  häraf  och  i  likhet  med  hvad  rikets  statscontoir  uti 
cirkulär  af  den  ^^7  1785  förklarat,  i  nåder  funnit  godt  förordna  att 
provincialmedici  vid  förberörde  slags  förrättningar,  endast  äro  till  skjuts 
och  tractamente,  när  resa  derföre  behöfver  göras,  men  icke  till  arvode 
för  besigtningen  och  attesten  berättigade»  *). 

Slutligen  stadgade  k.  brefvet  af  den  */i2  1795,  att  läkare,  som  icke 
förordnades  i  och  för  deras  tjenst,  endast  mot  den  i  medicinaltaxan  af 
den  Vs  1777  bestämda  vedergällning  kunde  förpliktas  att  förrätta  mediko- 
legala besiktningar. 

På  allmänna  extraordinära  staten  fanns  under  förra  seklet  till 
besiktningars  förrättande  på  döda  kroppar  och  deras  bortförande  för- 
slagsvis upptaget  ett  åi-sanslag  af  600  dal.  smt.  och  senare  200  rdr. 


*)   I  samma  syfte  utfärdades  cirkulär  af  Åbo  hofrätt  den  Vo  ^^  Wasa  hofrätt 
den  "/e  1795. 


336  NÅQBA    MÄBKEUGARB   RÅTTSFAIiL. 


6.    Några  märkeligare  råttsfall. 

Det  ligger  väl  egentligen  utom  gränserna  för  detta  arbete  att  fram- 
ställa tidens  åsigter  rörande  gränderna  för  bedömandet  af  rättsmedicinska 
fall,  åtminstone  att  ingå  i  en  uttömmande  skildring  och  granskning  af  dem. 
Yi  må  derför  endast  påminna  derom,  att  letalitetsteorin  under  förra  seklet 
enväldigt   beherrskade  rättsmedicinen  och   alltid   på  ett  eller  annat  sätt 
konseqvent  tillämpades  ^).  Bristen  på  lämplig  läkarevård  erbjöd  åtminstone 
en   mildrande   förklaring   till  den  olyckliga  utgången  af  en  kroppskada. 
Omtänksamheten   i  dotta  afseende  gick  ofta  mycket  långt    Med  anled- 
ning  af   ett   mål   rörande   ett   dråp  i  Pemå  socken  (Finland),  i  hvilket 
fall  den  slagne,  enligt  collegi  medici  tanke,  »tillsatt  lifvet  förmodligen  i 
brist  på   nödig   hjelp,   hvilken  här  så  mycket  snarare  kunnat  anskaflPas, 
som  stället,  der  skadan  skedde,  är  beläget  emellan  tvenne  städer  (Borgå 
och  Lovisa)  till  högst  tre  mils  af  stånd  från  hvarandra»,  beslöt  kollegium 
förnya  sin  förut  gjorda  hemställan,  »om  icke  de,  hvilka  vid  dylika  och 
andra  olycksfall  äro  närvarande,  kunde  alfvarsamligen  och  vid  vite  till- 
hållas, att  ofördröjligen  anskaffa  all  tillgänglig  hjelp,  samt  om  den  skadades 
tillstånd  underrätta   närmaste   läkare,   för   att  åtminstone  inhämta  hans 
råd  vid  dess  skötsel»  2). 

Yid  denna  uppfattning  af  rättsmedicinens  förhållande  till  rättskip- 
ningen kan  man  derför  icke  förundra  sig  öfver  de  utiåtanden  coUegium 
medicum  stundom  gaf  i  rättsmedicinska  mål.  Det  skulle  emellertid 
blifva  för  vidlyftigt  att  ingå  på  närmare  detaljer  härutinnan.  Isynnerhet 
i  frågor  rörande  fosterlifvet  och  dermed  sammanhängande  omständigheter 
finnas  högst  egendomliga  yttranden,  afgifna  af  koUegium. 

Yi  kunna  icke  underlåta  att  här  närmai^e  belysa  ett  fall  på  detta 
område,  som  i  medlet  af  förra  seklet  väckte  ett  ovanligt  uppseende  så  väl 


^)  Se  författarens  skrift  »O/o/*  af  AereU  s.  16  ff. 
*)  CoUegii  medici  protokoU  den  V,  1771. 


NÅGRA   MÅBKELIOARE   RÄTTSFALL.  337 


inom  de  medicinska  kretsarna,  som  bland  den  stora  allmänheten.  Fallet 
är  dock  synnerligen  egnadt  att  kasta  så  väl  ljus  öfvor  tidsförhållandena, 
som  förklara,  hvarför  den  svenska  litteraturen  plötsligt  riktades  med 
mer  eller  mindre  sjelfständiga  skrifter  röi-ande  ett  obstetriciskt  rätts- 
medicinskt ämne. 

En  ung  enka,  Anna  Månsdotter,  i  Svinhult  socken  och  Kalmar 
län,  hvars  man  Mathias  Sunesson  vådligen  omkom  den  "/^  1764, 
födde  ett  flickebarn  den  ^^4  följande  år.  Emedan  hennes  mans  släk- 
tingar i  och  för  det  annars  förlorade  arfvets  skull  förklarade  hennes 
barn  vara  oäkta,  erhöll  qvinnan  af  provinsialläkaren  J.  O.  Wahlbom 
ett  den  »e/^  1765  utfärdadt,  så  lydande  intyg: 

»Som  änckan  Anna  Månsdotter  i  Svinhult,  hvars  man  Mats 
Suneson  olyckligen  omkommit  den  ^7^  ^'^^^  ^^  sedan  rätta  födslotiden 
eller  tre  veckor  efter  jul  innevarande  år,  dä  hon  enligt  pastoris  herr 
prosten  Hiorts  intygande  arbetade  med  födslopinan,  haft  skåftals  födslo- 
eller  bamwärkar  till  den  ^^j^  1765,  då  hon  födde  ett  stort  flickebarn,  så 
är  både  sant  och  troligt,  att  barnet  kunnat  gä  så  långt  öfver  ordinarie 
tiden  eller  40  veckor,  så  mycket  mer,  som  hon  igenom  mycken  sorg  och 
otröstUghet  hindrat  barnets  riktiga  tilltagande,  som  för  ägta  erkännes». 

När  målet  förekom  vid  Södra  Möre  häradsrätt,  infordrade  dom- 
stolen coUegii  medici  utlåtande.  Detta  utlåtande  afgafs  den  ^7ii  ^'^^^ 
och  innehöll  bland  annat  följande: 

»Som  nu  coUegium  tillhörer  att  uti  denna  casu  lemna  dess  yttrande 
öfver  den  frågan,  om  det  är  alldeles  omöjeligt,  att  en  hustru  kan  gå  med 
sitt  foster  inemot  tolf  månader,  ehvad  omständigheter  förekomma,  och 
barnet  för  den  orsaken  ej  hörer  den  namngifne  fadern  till,  utan  bör 
förklaras  för  oäkta,  så  lät  collegiura  hos  sig  i  behörigt  öfvervägande 
komma  alla  de  skäl  och  rön,  som  både  i  äldre  och  sednare  tider,  mot 
och  med,  i  denna  saken  blifvit  anförde,  och  fann  ej  tillräckeliga  skäl  att 
anse  denna  fråga  ännu  för  så  af  gjord  och  deciderad,  att  man  in  casu 
speciali,  och  när  synnerliga  omständigheter  förekomma,  med  full  visshet 
kan  förklara  alla  sena  förlossningar,  äfven  i  12:te  månaden  efter  mannens 
död,   för  omögeliga  eller  barnen  för  oäkta  ^).     Collegium  anser  det  tillika 


')  Se  noten  å  följande  sida. 

22 


338  näora  mArkelioare  rAttsfall. 

vara  vanskeligt,  att  förneka  möjligheten  af  sentida  förlossningar  pä  den 
gnmd  att  djuren  hvai*t  och  ett  i  sitt  slägte  hafva  sin  vissa  tid  att  föda, 
utom  hvilken  de  icke  gå.  Retligheten  (irritabiliteten)  i  lifmodem  kan 
efter  collegii  tanke  vara  olika  och  i  följd  deraf  kan  man  tänka  sig,  att 
en  qvinna  går  något  längre  än  en  annan  med  sitt  foster.  Trovärdiga 
bevis  på  sentida  förlossningar  finnas  mångfaldt  iipptecknade  i  litteraturen. 
I  anledning  af  allt  detta,  som  är  anfördt  om  sena  förlossningar,  så  tilltror 
sig  ej  kongl.  collegium  hafva  tillräckeliga  skäl,  att  förklara  Anna  Måns- 
dotters barn,  som  hon  framfödt  på  12:te  månaden  efter  mannens  död, 
för  oäkta,  isynnerhet  som  hon  haft  stark  liknelse  till  barnwärkar  den 
rätta  tiden  och  inga  skäliga  misstankar  emot  hennes  uppförande  kunnat 
gifvas,  men  många  af  de  i  början  utur  acterne  anförde  omständigheter 
aldeies  äro  för  henne». 

Detta  sitt  utlåtande  afgaf  kollegium,  utan  att  afbida  det  yttrande, 
som  artis  obstetriciso  professorn  Da  v.  Schultz  på  begäran  inlemnade 
den  Vi2  1766,  sedan  han  tagit  noggrann  kännedom  om  ransaknings- 
handlingama  i  målet.  I  detta  betänkande  yttrade  han:  >I  betraktande 
af  dessa  bevittnade  omständigheter  kan  och  bör  jag  efter  ed  och  samvete 
ej  annat  än  för  min  del  förklara  det  således  framfödda  barnet  för  oäkta 
och  denna  qvinnas  föregifna  sena  förlossning  för  bedräglig».  Sedan 
lägersmannen,  gårdens  dreng,  erkänt  sitt  förhållande  till  qvinnan,  dömdes 
hon  vid  häradsrätten  den  ^Vs  1^67  för  lönskaläge. 

Anmärknings  värd  t  nog  trodde  sig  Wahlbom  böra  vidhålla  sitt  en 
gång  lemnade  intyg  och  försvara  riktigheten  af  sin  attest.    De  angrepp, 


*)  Några  exempel  på  collegii  medid  uppfattning  af  dessa  spörsmål  må  anioras. 
I  sitt  betänkande  om  en  qvinna,  som  enligt  uppgift  gått  med  foster  i  45  veckor,  yttrade 
kollegium  den  **/?  1706,  »att  när  modem  är  sjuklig,  hafver  något  länge  sin  månadstid^ 
medan  hon  går  hafvande  eller  något  annat  förhinder  sig  infinner  på  hvad  sätt  det  ock 
vara  må,  som  kan  minska  och  förtaga  fostrets  nähring  och  underhåld,  så  kan  det  banda 
att  qvinnan  går  någon  tid  öfver  den  vanliga  födelses  termin,  men  bör  ställas  ioter  raio 
oontingentia  och  kan  aldeies  eij  hällas  för  någon  emot  naturen  stridande  omöjelighet». 
Den  7»  1721  fann  kollegium  vid  skedd  förfrågan  det  vara  »öfvematurligit»  att  föda  baro 
öfver  40  veckor.  Den  ^7?  ^741  förklarade  kollegium  ett  barn,  som  föddes  10  månader 
och  10  dagar  efter  fadrens  död,  för  äkta  och  lagligt,  »emedan  födslotiden  for  vissa 
naturliga  orsaker  skull  kan  så  väl  postponeras,  som  anteponeras  och  i  ransakniogea 
anföras  omständigheter,  som  kunna  ge  anledning  till  födselns  längre  utdrSgt».  Aonu 
1782  förevar  i  kollegium  frågan  om  ett  barn  kunde  anses  som  äkta,  då  mannen  varit 
borta  öfver  ett  år  (collegii  medici  protokoll  den  *7is  1782). 


NAQRil   mArKELIGARE   RÅTTSFALL.  389 

för  hvilka  han  var  utsatt,  berodde  enligt  hans  uppfattning  på  personliga 
motiv.    Den  ^9  1767  skref  han  från  Kalmar  till  Abr.  Bäck: 

»Med  partus  XII  mensis  är  så:  att  sedan  arf vingarna  ej  sågo  sig 
annan  utväg,  hade  de  mutat  drängen,  som  skulle  bekänna  på  sig  sjelf, 
hvarföre  väl  änkan  fordrade  reconvention,  men  blef  dock  dömd,  hvartiU 
äfven  domaren  inclinerade.  Änkan  appellerade  till  hofrätten,  hvarest 
nu  saken  är,  emedan  saken  nu  först  i  sommar  blef  afgjord  vid  härads- 
rätten. Efter  juridicorum  videtur  kan  änkan  aldrig  förlora  vid  hof rätten, 
utan  domaren  få  tiltal.  Nu  är  ej  häradshöfdingen  hemma,  men  sä  snart 
han  kommer,  skall  jag  begära  ut  hela  protocoUet  och  sända  efter  begäran. 

Stagnel  är  fullmäktig  för  Annas  contraparter,  och  som  han  nu 
ej  har  tillfälle  att  rasa  emot  ärkebiskopen  ^),  får  jag  en  släng  af  slefven, 
som  ej  är  första  gången,  detta  är  ordsak  hvarföre  han  skrifwer.  Vore 
ej  hans  owett,  så  frågade .  jag  ej  stort  derefter,  emedan  min  attest  är 
vilkorlig,  neml.  som  Anna  har  dragits  med  födslopinan  så  länge,  enligit 
pastoris  intygande  (som  jag  hafver),  så  bör  barnet  för  äkta  erkännas  och 
hvilket  är  detsamma  som  kongl.  coUegium  säger. 

Men  aldramäst  undrar  jag  på  prof.  Schultz;  kanhända  han  är 
ond  på  mig,  för  det  jag  ej  ville  gifva  honom  4,000  plåtar  för  profession. 
Hvad  är  att  göra,  jag  har  förr  stått  för  lo  och  krut;  får  jag  Herr  Archia- 
tern  till  secundant,  så  måste  det  kunna  svaras  på  saken.  Gud  gifwe 
jag  alenast  hade  tilJräckeligt  bibliotheque  eller  tillgång  till  sådane  saker, 
som  då  skall  colligeras. 

Hvad  tycker  Hr  Archiatem,  jag  kan  ej  svara  på  Stagnel s  skrift, 
for  repliquen  blir  altid  orätt». 

Hofrätten  upphäfde  å  sin  sida  på  grund  af  collegii  medici  utlåtande 
häradsrättens  utslag  och  ålade  qvinnan  att  gå  värjemålsed.  Härom  skref 
A.  M.  Wåhlin  från  Jönköping  den  ^7,3  1767  till  Abr.  Bäck: 

»Herr  Assessor  Wahlbom  har  af  den  opinion  om  sena  förloss- 
ningars möjlighet  intagen,  och  stödd  af  prästens  bref  och  kanske  prästen 
intagen  af  hustnm,  hos  hvilken  Anna  gråtit,  förhastat  sig.  Den  jalousie, 
som    lector   Stagnel    har  till  Archiebiskopshuset,  har  sedan  tändt  eld  i 


^)  Erkebiskop  M.  fieronins  var  Wahlboms    svärfar.    I   ett  annat  bref 
antydde  nämligen  Wahlbom,  att  Stagnel  fått  korgen  af  hans  hustru. 


340  NÅGRA   MÅRKELIQÅRE  BÅTTSFALL. 

blånoma  och  Stagnel  underhåller  elden  med  stor  foroe.  Hofrätten 
Önskade  gema  att  saken  icke  kommit  hit,  men  huru  det  nu  går,  så  måste 
de  bita  på  nöten  med  foroe,  ty  Stagnel